Stockholm 7 november 2013

Transkript

1 Familjeåterförening en (o)möjlighet? Nulägesrapport 2013

2 Rapporten har tagits fram i samverkan mellan Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, Rädda Barnen, Sociala Missionen och Svenska Röda Korset. Medverkat i arbetsgruppen: Anders Sundquist, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar Camilla Sjödahl, Karin Fagerholm och Mikaela Hagan, Rädda Barnen Anki Carlsson, Ida Holmgren, Kerstin O Brien och Eva Rimsten, Svenska Röda Korset Lena Rösell, Sociala Missionen Stockholm 7 november 2013 Framsidesbild: Flyktinglägret Zaatari i Jordanien. Några kvinnor väntar på att få ringa sina anhöriga utanför det efterforskningskontor som Internationella rödakorskommittén (ICRC) öppnat för att hjälpa syriska flyktingar kontakta sina familjer. Foto: CICR/TOBIAS, Jenny

3 Bakgrund I studien Vägen till familjeåterförening nulägesrapport från arbetet med att återförena splittrade flyktingfamiljer 1 som publicerades i november 2012 beskrev Sociala Missionen och Svenska Röda Korset sina erfarenheter av händelseutvecklingen efter januari 2012, då en bevislättnad infördes kring identitetskrav för barnfamiljer efter flera års tillämpning av höga, orimliga beviskrav. Sedan dess hade många barnfamiljer kunnat åter förenas, men rapporten visade på en mängd fortsatta brister i tillämpningen och därmed i rättssäkerheten. Personliga berättelser låg till grund för rapporten och belyste fortsatta svårigheter för bland annat barns möjlighet att få sin ansökan prövad, svårigheter med bevisvärdering av identitet och släktskap, icke- biologiska barn som inte alls berördes av bevislättnaden liksom nyetablerade relationer. Rapporten visade att det fanns bristande hänsyn till situationen för anhöriga till flyktingar och andra skyddsbehövande, som har det svårt att skaffa de handlingar som krävs. Rapporten gav en dyster bild. Det återstod många olösta frågor och pekade på frågor som myndig heterna hade svårt att hantera. Familjer som befann sig i liknande situationer fick olika beslut. Vägen till fa miljeåterfö rening Nulägesrapport från arbetet med splittrade flykt att återförena ingfamiljer. Vad ser vi idag ett år senare? Tillsammans med Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och Rädda Barnen följer Sociala Missionen och Svenska Röda Korset upp förra årets rapport och ger sin bild av situationen för familjeåterförening Länk till Vägen till familjeåterförening nulägesrapport från arbetet med att återförena splittrade flyktingfamiljer, november 2012; ( ) 3

4 Syfte och metod Rapporten baseras på våra samlade erfarenheter och arbete med enskilda ärenden i syfte att ur flera perspektiv belysa familjeåterföreningsområdet samt följa upp utvecklingen det senaste året. Vi vill också bidra till ökad kunskap om familjeåterförening. Rapporten gör inte anspråk på att ge en heltäckande bild och kan därför inte ligga till grund för långtgående generaliseringar. Fallbeskrivningarna har valts ut för att illustrera frågeställningar vi upplever är återkommande. Familjeåterförening och rättigheter Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) utgör sedan den 1 januari 1995 svensk lag. I artikel 8 i konventionen regleras skyddet för privat- och familjelivet.2 Europadomstolens praxis ger inget stöd för att det finns en generell rätt till familjeåterförening för medlemmar av kärnfamiljen när någon av dem är bosatt i ett konventionsland. Enligt domstolens praxis ska varje fall bedömas individuellt. Rent allmänt kan sägas att rätt till återförening endast föreligger när familjen inte kan återförenas i något annat land än i det där återförening söks.3 EU:s familjeåterföreningsdirektiv Familjeåterföreningsdirektivet började gälla i Sverige Direktivet reglerar rätten till familjeåterförening för familjemedlemmar till de tredjelandsmedborgare som är flyktingar och som vistas lagligen inom EU. Direktivet innehåller både obligatoriska och fakultativa regler. I direktivet anges en miniminivå för rätten till familjeåterförening vilket betyder att det inte finns något som hindrar medlemsländerna från att anta förmånligare regler för rätt till familjeåterförening (artikel 3 p. 5). Direktivets fakultativa bestämmelser får därför närmast ses som rekommendationer för medlemsländerna. För att omfattas av direktivets bestämmelser om rätt till familjeåterförening ska anknytningspersonen ha ett uppehållstillstånd med en giltighetstid på minst ett år och ha välgrundade utsikter att få ett permanent sådant (artikel 3). Direktivet föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att bevilja uppehållstillstånd för kärnfamilj (artikel 4). När det gäller polygama hushåll ska inte uppehållstillstånd beviljas för ytterligare en make om anknytningspersonen redan bor tillsammans med make. Direktivet ger vidare en rätt till familjemedlemmar till ensamkommande flyktingbarn (artikel 10 p.3) Artikel 8 i konventionen lyder: Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentliga myndigheter får inte inskränka åtnjutandet av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. Grigorian and others v. Sweden (Application 17575/06), Rodrigues da Silva and Hoogkamer v. the Netherlands (Application 50435/99) Rådet direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003

5 Direktivet innehåller fakultativa bestämmelser om uppehållstillstånd för registrerad eller ogift partner samt för föräldrar och myndiga ogifta barn. Den som har rätt till familjeåterförening enligt familjeåterföreningsdirektivet skall beviljas ett uppehållstillstånd som är giltigt minst ett år (artikel 13 p. 2). Den anhörige som beviljats uppehållstillstånd ska ha samma rättigheter i fråga om tillträde till utbildning, anställning och vidareutbildning som anknytningspersonen (artikel 14). Direktivet innehåller också vissa bestämmelser om handläggningen av ärenden om uppehållstillstånd för familjeåterförening (kapitel 5). De obligatoriska bestämmelserna i direktivet gäller familjeåterförening med kärnfamiljen. Folkrättsliga förpliktelser och familjeåterförening Sverige har ratificerat de fyra Genèvekonventionerna från 1949 samt dessas tilläggs protokoll I och II från Syftet med dessa är primärt en reglering av väpnade konflikter, men ett antal av artiklarna har även bäring på olika aspekter av familjeåterförening.5 Enligt Tilläggsprotokoll I, artikel 32, har familjer en rättighet att bli informerade om vad som hänt en saknad anhörig. Tilläggsprotokoll I, artikel 74 stadgar att konventionsstaterna och parterna i konflikten har en skyldighet att underlätta för familjer som skilts åt genom väpnad konflikt att återknyta kontakten med varandra samt att hjälpa dem att återförenas. Staten ska också särskilt uppmuntra det arbete som utförs inom humanitära organisationer som ägnar sig åt dessa uppgifter i enlighet med bestämmelserna i konventionerna och detta protokoll samt i enlighet med dessa organisationers respektive säkerhetsföreskrifter. Enligt tilläggprotokoll II artikel 4.3. skall barn ges den vård och hjälp de behöver och framför allt, b) skall alla lämpliga åtgärder vidtas för att underlätta återförening av tillfälligt åtskilda familjer. Principen om att familjelivet ska respekteras anses utgöra sedvanerätt i såväl internationella som icke-internationella väpnade konflikter. Enligt ICRC:s studie över sedvanerättsliga regler inom den humanitära rätten innefattar regeln en skyldighet för parterna i konflikter att i möjligaste mån återförena familjer som splittrats.6 Rödakorsrörelsen (Internationella rödakorskommittén, Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen och nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningar) har ett världsomspännande arbete för att stödja familjer som splittrats och förlorat kontakten med anhöriga i krig, konflikt, naturkatastrof och migration. Alla stater som är part till Genèvekonventionerna7 och rödakorsrörelsen har vid rörelsens högsta beslutande organ (Internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen) vid flera tillfällen framhållit rödakorsrörelsens mandat och unika roll med att bistå familjer som splittrats på grund av krig och konflikt, uppmanat staterna att stödja nationella föreningar i deras arbete med att återförena och efterforska splittrade familjer samt att verka för att splittrade familjer ska ha möjlighet att återförenas Study on customary international humanitarian law: a contribution to the understanding and respect for the rule of law in armed conflict; ICRC Exempelvis resolutioner IX. XV och XVI; Internationella rödakors- och halvmånekonferensen i Genève

6 Flyktingrätten och familjeåterförening9 Medan principen om familjens enhet för flyktingar inte direkt regleras genom Flyktingkonventionen, måste den förstås mot bakgrund av övriga internationella10 och regionala11 rättsliga instrument som reglerar skydd för mänskliga rättigheter och familjens enhet. Idag råder universellt konsensus bland stater att såsom den grundläggande enhet av samhället som familjen utgör, är familjen berättigad till respekt och skydd. Det är vidare tydligt att upphovsmakarna bakom 1951 års Flyktingkonvention kopplade samman individens fruktan för förföljelse med principen om familjens enhet i en starkt utformad rekommendation i slutdokumentet från Förenta Nationernas konferens för befullmäktigade representanter rörande flyktingars och statslösa personers rättsliga ställning.12 Deklarationen tydliggör staternas skyldighet att undvika agerande som kan förstöra familjens enhet. UNHCR:s Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning13, med status som rättskälla i Sverige, erkänner direkt principen om familjens enhet. Därutöver har medlemsländerna till UNHCR:s Exekutiva kommitté (ExCom), däribland Sverige, vid flertalet tillfällen påpekat vikten av principen om familjens enhet och dess särskilda betydelse för flyktingar genom familje återförening i ett antal skriftliga slutsatser, som i Sverige anses ha en auktoritativ ställning och utgöra en rättskälla14. Exempelvis påkallar exekutivkommitténs slutsats No. 88 regler som underlättar uppehållstillstånd på grund av anknytning för personer som ansetts ha behov av internationellt skydd. UNHCR noterar även att familjeåterförening är viktigt för integrationen av flyktingar i mottagarlandet och understryker i slutsats No. 104 om familjemedlemmarnas speciella roll vad gäller integrationen genom att det kan stärka flyktingarnas sociala nätverk och utgöra ett viktigt stöd för flyktingen. I svensk kontext till exempel erkänns principen genom en rad vägledande beslut från Utlänningsnämnden.15 Det har vidare i förarbeten till utlänningslag (2005:716) uttryckts att principen om familjens enhet inte bara torde gälla flyktingar utan också anhöriga till skyddsbehövande.16 Barnkonventionen och familjeåterförening Enligt artikel 9 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska ett barn inte skiljas från sina föräldrar mot sin vilja, om det inte är nödvändigt för barnets Flyktingrätten och familjeåterförening; texten har tillhandahållits av av UNHCR:s regionkontor för de nordiska och baltiska länderna i Stockholm FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antagen den 10 december 1948 av FN:s generalförsamling, Art. 16(3): The family is the natural and fundamental group unit of society and is entitled to protection by society and the State. FN:s Internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, Art. 23: The right to marry and found a family, Art. 17:states cannot arbitrarily interfere in family life; including the family life of non-citizens FN:s Internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Art. 10: FN:s Barnkonvention, Art 10(1) Ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av konventionsstaterna. Emphasizing the role of the family in the care and education of dependent children Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Art 8, Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening 1951 års Konvention om Flyktingars rättsliga ställning UNHCR:s Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning, Para MIG 2006:1 UN , UN 97-93, UN , UN Utlänningslagen med kommentarer, Wikren Gerhard och Sandesjö Håkan, Upplaga 9, s.178

7 bästa. Ett barn har med andra ord en rätt till sina föräldrar, vilket också slås fast i artikel 7 (rätt till vetskap om sina föräldrar och få omsorg av dem). Barnkonventionen är också tydlig med att det är föräldrarna som har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling (artikel 5). Enligt artikel 10 har inte barn en absolut rätt till återförening med en förälder som har bosatt sig i ett annat land, till exempel på grund av förföljelse och trakasserier. Det barnet har rätt till är att få sin ansökan om återförening med föräldern/föräldrarna behandlad på ett positivt, humant och snabbt sätt.17 Positivt innebär inte per automatik att barnet ska få återförenas med föräldern i det land där föräldern är. Det innebär att man vid behandlingen ska se till barnets bästa, lyssna på barnets åsikt och inte applicera för restriktiva regler för att godkänna ansökan om återförening. FN:s kommitté för barnets rättigheter har uttryckt stor oro inför en ökad användning av restriktioner för återföreningar mellan barn och föräldrar. Flera av dessa restriktioner (till exempel att undanta barn mellan 16 och 18 år, utkrävande av medborgarskap eller försörjningskrav för att få ta sin familj till landet) är direkt kränkningar av barnkonventionen. Human betyder att helhetsbilden av barnets situation ska beaktas, själva förfarandet ska vara humant och säkerställa barnets värdighet samt att barnet inte ska utsättas för utredningar som kan skada barnet. Snabbt innebär att behandlingen av en ansökan om familjeåterförening bör ske så skyndsamt som möjligt. Detta för att säkerställa att barnet inte lider men av att utredningen drar ut på tiden och för att tidsbegreppet för barn ofta ses som längre än det gör för vuxna. När ett beslut om familjeåterförening ska fattas är det viktigt att inte bara ta artikel 9 och 10 i barnkonventionen i beaktande, utan även övriga relevanta artiklar i konventionen, framförallt grundprinciperna om icke-diskriminering (artikel 2), rätt till liv och utveckling (artikel 6), att barnets bästa ska komma i främsta rummet (artikel 3) och barnets rätt att komma till tals (artikel 12). Barnkonventionen ska ses som en helhet och i beslut som rör barn kan man inte bara beakta enskilda artiklar utan måste se till hela konventionen och dess anda. Det framgår tydligt av artikel 3 att barnets bästa alltid ska beaktas i alla situationer som berör barn. Barnets situation, behov och intressen ska beaktas av beslutsfattare. Det finns en tydlig skyldighet för myndigheter att redovisa hur barnets bästa beaktats i beslutsprocessen. Genom beslut den 1 februari 1996 tillsatte den svenska regeringen en parlamentarisk kommitté med syfte att bland annat skapa samsyn kring innebörden av barnets bästa. I SOU 1997:116 Barnets bästa i främsta rummet står bland annat att en önskvärd metod för att ta reda på vad barnets bästa i konkreta situationer är: Att kombinera vetenskap och beprövad erfarenhet (dvs. vedertagna kunskaper om barn) med att låta barn själva komma till tals... (SOU 1997:116, s135). 17 Förklaringarna nedan kommer från Unicefs Handbok om barnkonventionen,

8 Vidare sammanfattas en rad faktorer och grundläggande behov som bör vägas in i en bedömning om barnets bästa och följande står att läsa om barnets behov av sina föräldrar: Den avgjort viktigaste aspekten av barnets bästa är att barnet har ett varaktigt och stabilt förhållande till sina föräldrar och vidare att det forskningsmässigt finns en enighet om att kontinuitet i barnets relation till föräldrarna är ett av barns allra mest grundläggande behov (s. 136). Domar och beslut av relevans för rättsutvecklingen Migrationsöverdomstolen 1. MIG 2009:17, 14 maj 2009 Tre minderåriga syskon från Somalia ansöker om uppehållstillstånd på anknytning till en i Sverige bosatt vuxen syster. Migrationsöverdomstolen konstaterar att syskonen inte har processbehörighet eftersom de är barn. Systern i Sverige hade uppgivit att hon var vårdnadshavare för sina syskon och lämnat in en handling från somalisk domstol, transference of responsibility till stöd för detta. Migrationsöverdomstolen anser att systern inte kunnat visa att hon är ställföreträdare för syskonen. Somaliska handlingar har låg tillförlitlighet och därmed är systern inte behörig att föra barnens talan. Migrationsöverdomstolen konstaterar även att det enligt nu gällande lagstiftning inte heller finns något annat lagligt sätt för syskonen att få sin ansökan prövad i sak. Domstolen menar att det är upp till lagstiftaren att se över lagen. 2. MIG 2011:11, 12 maj 2011 En somalisk man ansöker om uppehållstillstånd på anknytning till sin i Sverige bosatta hustru, även hon somalisk medborgare. Makarna har inte bott stadigvarande tillsammans i hemlandet vilket krävs för att man ska kunna beviljas ett permanent uppehållstillstånd. I makarnas fall rör det sig om mannen kan beviljas ett tidsbegränsat tillstånd eller inte. Mannen kan inte styrka sin identitet. Migrationsöverdomstolen skriver i domen, med hänvisning till förarbeten, att det finns ett krav på att den sökandes i dentitet ska vara klarlagd vid tidsbegränsade uppehållstillstånd. Om en sökande har styrkt sin identitet avgörs från fall till fall. Sverige tillämpar principen om fri bevisprövning vilket betyder att andra bevis än pass kan vara tillräckliga för att styrka identiteten. Migrationsöverdomstolen skriver dock att en ansökan där det endast är fråga om att bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd kan avslås redan på grunden att den sökande saknar ett pass. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet. 3. MIG 2012:1,18 januari 2012 I den här så kallade dna-domen ansöker en kvinna och hennes dotter om uppehålls tillstånd på grund av familjeanknytning till sin man/far som beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande i Sverige. Mannen hade inte styrkt sin identitet. Han var iranier men född och uppvuxen i ett flyktingläger i Irak. Såväl kvinnan som manen hade gett in ett antal handlingar till stöd för uppgifterna. Migrationsöverdomstolen konstaterar i domen att huvudregelen är att sökande ska klarlägga sin identitet i anknytningsärenden. Inom asylrätten och i medborgarskapslagen 8

9 finns en möjlighet till bevislättnad. I anknytningsärenden ska samhällets intresse av att kontrollera sökandes identitet vägas mot rätten till familjeåterförening. Vid avvägningen i det enskilda fallet bör en proportionalitetsbedömning göras. Migrationsöverdomstolen konstaterar att om samstämmiga uppgifter om familjeförhållandena och en dna-analys som visar att det uppgivna släktskapet föreligger, bör det kunna ligga till grund för föräldrarnas/förälderns rätt att företräda barnet. Vad gäller frågan om krav på identitetshandlingar skriver domstolen att för sökanden som kommer från ett land från vilket det är svårt att skaffa handlingar kan det i det enskilda fallet finnas skäl att bevilja en bevislättnad. Migrationsöverdomstolen beviljade familjen rätt till familjeåterförening. 4. UM , 12 september 2013 Principen om familjens enhet behandlades nyligen. Migrationsöverdomstolen avgjorde ett mål gällande en vuxen man vars mor hade beviljats uppehållstillstånd som flykting i Sverige. I målet ställdes frågan vilken betydelse principen har om familjens enhet när en vuxen man ansöker om uppehållstillstånd och hans mor hade beviljats uppehålls tillstånd som flykting. Sonen och hans mor kom till Sverige år 2002, nekades asyl genom ett beslut som vann laga kraft år ansöker sonen och modern om asyl på nytt efter att deras ärende hade preskriberats. Sommaren 2011 beviljades modern permanent uppehållstillstånd, flyktingstatusförklaring och resedokument. Sonens ansökan avslogs av Migrationsverket och det blev inte någon ändring i migrationsdomstolen. Migrationsöverdomstolen konstaterar i domen att sonen, som nu är 26 år, är en vuxen man. Av utredningen i målet framgår att sonen och hans mor bott tillsammans hela tiden och tillhört samma hushåll. Domstolen gör därför bedömningen att mor och son måste betraktas som en familj såväl enligt bestämmelserna i UNHCR:s handbok som i Europakonventionens mening.18 Vidare lever sonen och modern tillsammans idag och har alltid bott tillsammans. Nu har hans mor beviljats uppehållstillstånd som flykting och därmed kan hon inte återvända till hemlandet. Men hänsyn till detta kan en utvisning av sonen inte anses vara proportionerlig. Sonen beviljas därför permanent uppehållstillstånd. Eftersom han beviljas uppehållstillstånd på grund av familjerelationen med modern, som i sin tur beviljats uppehållstillstånd som flykting, beviljas även han flyktingstatusförklaring och resedokument. 5. Prövningstillstånd i oktober 2013 (UM ) I oktober i år meddelade Migrationsöverdomstolen prövningstillstånd i ett ärende. Frågan gäller om det, i fall då en förälder före inresa ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 1 utlänningslagen och åberopar anknytning till den andre föräldern och deras gemensamma barn, för att bevislättnadsregeln i fråga om identitet enligt MIG 2012:1 ska vara tillämplig, krävs att föräldrarna och barnet har levt i hushållsgemenskap innan anknytningspersonen kom till Sverige. Migrationsverkets rättsliga ställningstaganden Migrationsverkets rättsliga ställningstaganden är generella rekommendationer om tillämpningen av lagar och förordningar inom dess verksamhetsområde. 18 Se kapitel 6 UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna för fastställande av flyktingars rättsliga ställning och artikel 8 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna 9

10 Rättsligt ställningstagande angående förlängning av ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd när det finns ett gällande lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning, 10/2012 Till följd av den så kallade dna-domen utvecklade Migrationsverket sin praxis. Bevislättnadsregeln som fastställdes i Migrationsöverdomstolens dom den 18 januari 2012 är enligt Migrationsverkets rättsliga ställningstagande tillämplig på: n n n ett ogift barn som åberopar anknytning till någon eller båda sina föräldrar i Sverige en förälder som åberopar anknytning till ett ogift barn som är i Sverige på grund av skyddsbehov en förälder som åberopar anknytning till den andra föräldern som denne/denna har gemensamt barn med och föräldrarna och barnet har levt i samma hushållsgemenskap innan anknytningspersonen kom till Sverige. Rättsligt ställningstagande angående familjeåterförening för anhöriga till skyddsbehövande med tidsbegränsade tillstånd, 23/2012 Den 15 juni 2012 utfärdade Migrationsverket ett rättsligt ställningstagande om säkerhetsläget i Syrien.19 Av ställningstagandet framgår att de uppehållstillstånd som syrier beviljas som alternativt skyddsbehövande (på grund av att det är inbördeskrig) ska vara treåriga eftersom man bedömer att konflikten är temporär. Resultatet av ställningstagandet blev att de flesta syrier som kom till Sverige från och med juni 2012 till och med augusti 2013 beviljades tidsbegränsade uppehållstillstånd som alternativt skydds behövande. De treåriga tillstånden var något relativt nytt på det svenska migrations området och frågan uppkom om familjerna hade möjlighet att ansöka om familjeåterförening i Sverige. I augusti 2012 kom ett nytt ställningstagande från Migrationsverket gällande möjligheten till familjeåterförening när familjemedlemmarna i Sverige har ett tidsbegränsat tillstånd som skyddsbehövande. Det konstateras att EU:s familjeåterföreningsdirektiv inte är tillämpligt vid prövning av en ansökan från en anhörig till en person som beviljats treårigt uppehållstillstånd på grund av säkerhetsläget i Syrien. Anledningen till detta är att familjeåterföreningsdirektivet endast är tillämpligt för de personer som är anhöriga till de personer som har klassats som flyktingar. Det betyder att nationell lagstiftning ska tillämpas vid prövningen av ansökningar från anhöriga till syrier. Syrierna kan inte anses ha välgrundade utsikter att få ett permanent uppehållstillstånd. Därmed kan dessa personer i de flesta fall inte vara anknytningspersoner till anhöriga från hemlandet. Frågan är om dessa anhöriga kan beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerliga skäl enligt 5 kap 3 a tredje stycket 2 3 punkterna i utlänningslagen. Vid denna bedömning ska en individuell prövning göras. Bestämmelserna är undantagsbestämmelser vilket betyder att de ska tillämpas restriktivt och inte för stora grupper. Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 skiljer sig på så sätt att i punkten 2 är det anknytningspersonens situation som är den primära medan i punkten 3 är det sökandens situation som primärt kan utgöra grund för uppehållstillstånd. 19 Se RCI 14/

11 Europadomstolen Hode & Abdi v. Storbritannien (22341/09) Europadomstolen dömde i november 2012 i ett mål mot Storbritannien. Målet rörde en man från Somalia vars hustru nekats uppehållstillstånd av anknytning till honom trots att mannen hade uppehållstillstånd i Storbritannien som flykting. Europadomstolen fann vid tillämpning av artikel 14 i kombination med artikel 8 att olika regler vid ansökan om familjeåterförening kan utgöra diskriminering av rätten till familjeliv. I det aktuella fallet hade mannen beviljats bosättning i Storbritannien i fem år som flykting. Hans fru nekades tillstånd till familjeåterförening på grund av att de gift sig efter att maken hade beviljats uppehållstillstånd i Storbritannien. Domstolen fann i målet att det saknades objektiva skäl till att behandla ansökningar från familjemedlemmar om familjeåter förening till flyktingar beroende på om de hade gift sig före eller efter flykten. K v. Bundesasylamt, Österrike, (C 245/11) Målet tar upp en begäran om förhandsavgörande angående tolkningen av bland annat artikel 15 i Dublinförordningen. Det rör en kvinna med uppehållstillstånd i Österrike som är beroende av sin asylsökande svärmor på grund av ett nyfött barn, svår sjukdom och allvarligt funktionshinder på grund av en traumatisk händelse i tredje land. Domstolen fann att medlemsstaterna normalt har en skyldighet att hålla samman berörda personer om familjebanden fanns redan i ursprungslandet och om det kan fastställas att den ena personen har behov av stöd samt om den andra personen kan ge stöd. Nulägesrapport 2013 vad ser vi? Fallen har valts ut som illustration från det vi ser i vårt dagliga arbete med familje återföreningsärenden. Barns möjligheter att få sin ansökan prövad Barn har inte samma rättsliga handlingsförmåga som vuxna.20 Migrationsöverdomstolen har i avgöranden sagt att barn inte har processbehörighet i fråga om uppehållstillstånd, dvs. de kan inte själva eller genom ombud föra talan i domstol.21 Vårdnadshavare eller ställföreträdande vårdnadshavare är behörig att föra barnets talan i domstol. I nulägesrapport 2012 såg vi att dessa regler innebar svårigheter för barn att få sina ansökningar prövade i sak. Det var särskilt svårt för barn som kommer från länder vars handlingar generellt bedöms ha lågt bevisvärde, t.ex. Afghanistan och Somalia. Vi konstaterar att barn fortfarande inte får sina ansökningar prövade i sak på grund av att de saknar processbehörighet, samt att det är svårt för föräldrar från vissa länder att visa att de är behöriga att föra barnens talan. 20 Föräldrabalken 9 kap MIG 2009:17 samt MIÖD:s dom den 25 maj 2009, UM och

12 Exempel: 1. Sex minderåriga syskon från Afghanistan Sex syskon mellan 6 och 16 år har ansökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin mor i Sverige. Barnen finns i Pakistan och har ansökt från ambassaden i I slamabad. Barnen har gett in kopior av tazkiror22 och pass utfärdade i Kabul samt intyg om faders död samt att barnens moster tar hand om dem. Intygen är utfärdade av polismyndigheten på hemorten. Migrationsverket avvisade i september 2012 barnens ansökningar. De pass som getts in kan inte styrka barnens identiteter. Modern har när hon ansökt om uppehållstillstånd i Sverige gett in kopior av tazkiror för alla barnen. Uppgifterna i dessa stämmer inte överens med de tazkiror och pass som nu getts in. Enligt tidigare ingivna uppgifter om barnen skulle ett barn idag vara över 18 år. Barnen kan inte heller omfattas av bevis lättnadsregeln på grund av att mor och barn inte gett samstämmiga uppgifter om faderns död samt vem som tar hand om barnen efter att modern lämnat hemlandet. Dna-analys blir därför inte aktuell. Ärendet överklagades till migrationsdomstolen som i mars 2013 avslog målet. 2. Åtta minderåriga syskon från Somalia Åtta barn mellan 6 och 17 år ansöker om uppehållstillstånd till sin mor i Sverige. De lämnar in två affidavit23 utfärdade av Kismayo District Court och Mogadishu District Court enligt vilka barnens far lämnat över vårdnaden till modern. När modern kom till Sverige berättade hon att hon hade åtta barn födda mellan 1995 och Migrationsverket avvisade barnens ansökningar med hänvisning till att ingivna handlingar inte kunde styrka att modern var ställföreträdare till barnen. De ingivna upp gifterna gällande barnens ålder var inte heller samstämmiga. När modern kom till Sverige hade alla barnen uppgivits vara ett år äldre. Eftersom uppgifterna gällande ålder inte var samstämmiga så fanns inte skäl att göra en dna-analys. Ärendet överklagades till migrationsdomstolen som avslog. Tillförlitligheten i moderns uppgifter gällande barnens ålder kan ifrågasättas. Det har inte framgått av protokollet för den muntliga utredningen att modern skulle varit osäker på sina barns ålder. Mot den bakgrunden finns det inte skäl att göra en dna-analys. Målet överklagades till Migrationsöverdomstolen som inte meddelade prövningstillstånd i målet. Bevisvärdering rörande identitet och släktskap Migrationsöverdomstolen har i dna-domen bedömt att det för sökanden som kommer från ett land där det är svårt att få fram handlingar finns skäl att ställa ett lägre krav på bevisning. I svensk rätt gäller fri bevisvärdering. Det betyder att alla handlingar och uppgifter som kommer in i ett ärende ska beaktas. Identitet kan därför styrkas på annat sätt än genom innehav av ett giltigt pass. En dna-analys samt muntliga uppgifter om familjebanden bör kunna räcka för att göra identiteterna sannolika. I nulägesrapport 2012 såg vi att kraven på samstämmighet av uppgifter i fallen var långtgående och att familjer i liknande situationer kunde få olika beslut beroende på vilka beviskrav och bevisvärdering migrationsmyndigheterna tillämpade. 22 Afghansk identitetsbok 23 Edsvuren skriftlig förklaring i rättslig angelägenhet inför en myndighet 12

13 Vi konstaterar att kraven på samstämmighet är fortsatt långtgående. Vidare ser vi en fortsatt inkonsekvens i tillämpningen av beviskrav och bevisvärdering. Exempel: 3. Mor med fem minderåriga barn från Somalia En kvinna och fem barn mellan år ansöker om anknytning till make/far i Sverige. Maken har beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Muntlig utredning och dna-analys genomförs med familjen. Tre av barnen är med 99,999% sannolikhet barn till kvinnan och maken medan två av barnen med 99,999% sannolikhet är barn till maken. Fadern i Sverige har vid den muntliga utredningen uppgett att alla barnen är hans bio logiska barn. Kvinnan har sagt att alla barnen är hennes men utan att närmare precisera om det är biologiska barn eller inte. Efter att dna-analys genomförts förtydligar mannen att de två äldsta barnen är barn till hans tidigare fru som avlidit när de var små. Han har inte velat skilja barnen åt så därför har han aldrig berättat för dem att kvinnan som han nu är gift med inte är deras biologiska mor. Såväl Migrationsverket som migrationsdomstolen har avslagit samtliga familjemedlemmars ansökningar med hänvisning till att ingen av familjemedlemmarnas identiteter har gjorts sannolika eftersom kvinnan och mannen undanhållit att två av barnen inte är deras biologiska barn. Målet har överklagats till Migrationsöverdomstolen. 4. Minderårig son från Eritrea Efter att modern i Sverige ansökt om uppehållstillstånd för sin då 11-årige son intervjuades pojken på ambassaden i Khartoum. Vid ansökan lämnade modern in sitt främlingspass, id-kort, födelsebevis och hemlandspass för sonen, intyg om faderns död samt intyg om ensam vårdnad och personbevis. Migrationsverket avvisade pojkens ansökan i mars 2012 med hänvisning till att modern inte styrkt sin identitet och därmed inte kunde styrka att hon var pojkens vårdnadshavare. Mor och son hade varit åtskilda länge och det antogs att annan person tagit över rollen som pojkens ställföreträdare. Ärendet överklagades och migrationsdomstolen menade att modern hade gjort troligt att hon var vårdnadshavare för sonen. Migrationsdomstolen återförvisade dock målet till Migrationsverket för att de skulle göra en dna-analys. Dna-analysen visade att modern med 99,999% sannolikhet hans mor. Efter ett års handläggningstid avvisade Migrationsverket återigen ärendet. Eftersom pojken styrkt sin identitet när han gett in ett hemlandspass så kan han inte omfattas av bevislättnaden. Det betyder att hans mor måste styrka sin rätt att företräda honom. Den dna-analys som getts in och de muntliga uppgifterna är inte tillräckliga för att styrka moderns rätt att företräda sonen. Ärendet överklagades till migrationsdomstolen som återigen återförvisade målet till Migrationsverket för att pröva det i sak. Migrationsdomstolen skriver i domen att den tidigare har bedömt att det är sannolikt att modern är barnets ställföreträdare. Verket borde ha rättat sig efter överinstansens beslut när ny bevisning för motsatsen saknas. Migrationsverket fattade efter återförvisningen ett nytt beslut. Pojken beviljades uppehållstillstånd på anknytning till sin mor. I beslutet skriver nu Migrationsverket att den bevisning som getts in visar att pojkens mamma har rätt att företräda honom. Den bevisning som getts in gällande uppgifterna om pojkens pappas försvinnande och död är samstämmiga. Det saknas därför skäl att kräva ett medgivande från fadern. 13

14 5. Fem minderåriga systrar från Somalia Fem systrar mellan 10 och 16 år ansökte i februari 2011 om familjeåterförening till sin mor i Sverige. Barnens ansökningar avvisades av Migrationsverket i slutet av 2011 med hänvisning till att modern inte kunde visa att hon hade rätt att föra deras talan. Ärendet överklagades till domstolen som återförvisade målet till Migrationsverket för dna-analys samt prövning i sak. Efter att Migrationsverket gjort dna-analys avslog verket återigen systrarnas ärende med motiveringen att de inte styrkt sina identiteter. Dna-analysen visar att det är systrarnas mor. När barnens mor kom till Sverige har hon uppgett att alla systrarna var ett år yngre än vad som uppgetts nu i deras ansökningar. De pass som getts in vid ansökan utfärdade 2010 har lågt bevisvärde för deras identiteter. De muntliga uppgifterna är inte tillförlitliga och är av sådan art att de har betydelse vid bedömningen av ärendena. Modern överklagade beslutet och migrationsdomstolen beviljade i september 2013 de två yngsta systrarna permanent uppehållstillstånd medan de tre äldsta fick avslag. För de två yngsta systrarnas identitet kan, med hänsyn till att de inte är äldre än tolv år, inte samma höga beviskrav ställas. Dna-analysen visar att deras mor är mor till dem. De olika uppgifterna som getts in gällande deras ålder gör att det finns osäkerhet om hur gamla de är men vid en avvägning i det enskilda fallet mellan intresset av att kontrollera invandringen till Sverige och att skydda barnen och å andra sidan rätten till familjeåterförening, väger rätten till familjeåterförening tyngre. För de äldre systrarna som nu är 16, 17 och 18 år kan ett högt beviskrav gällande identiteten ställas. Mot den bakgrunden och att ingen lämnat in någon godtagbar identitetshandling så avslog migrationsdomstolen systrarnas mål. 6. Två minderåriga syskon från Etiopien Två barn, 9 och 12 år ansöker om uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin mor i Sverige. Modern har beviljats uppehållstillstånd i Sverige efter uttagning på flykting kvoten i ett flyktingläger i Somalia. Vid ansökan lämnar modern in födelsebevis, passkopia samt intyg om vårdnad utfärdad av en distriktsdomstol. Såväl mor som barn berättar under utredningen att fadern/maken inte finns med. Barnen vet inte alls vad som hänt deras far. Modern har berättat att maken fängslats och avrättats för åtta år sedan. Intyget om vårdnad anger att modern är ensam vårdnadshavare för barnen men att mormor tagit hand om barnen efter att modern lämnat landet. Enligt intyget uppges fadern vara försvunnen och galen. Migrationsverket avslog barnens ansökningar med hänvisning till att modern inte hade kunnat visa att hon var ensam vårdnadshavare för barnen och det saknades medgivande från fadern om att de skulle få lämna hemlandet för att återförenas med sin mor. Målet överklagades till migrationsdomstolen som delade verkets bedömning att det saknades medgivande från fadern om barnens flytt till Sverige. 7. Två minderåriga syskon från Somalia En flicka 17 år och en pojke 16 år ansöker om uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin far i Sverige. Första gången de ansökte var Barnen fick avslag men efter att dna-domen kommit ansöker de igen. I februari 2013 avslog Migrationsverket deras ansökan. I beslutet beträffande pojken anges: På det foto som då togs på dig framträder ett flertal tydliga djupa horisontella linjer i pannan. Såvitt Migrationsverket kan bedöma är du väsentligen mycket äldre än din uppgivna ålder. Eftersom ålder är en betydelsefull del av identiteten finner verket att du inte gjort din identitet sannolik. I flickans beslut står: Eftersom A inte gjort sin identitet sannolik och du dessutom uppger dig vara ett år äldre än honom ligger det inte inom möjlighets ram att du skulle kunna vara född så sent som år

15 Omprövning begärdes i februari 2013 till Migrationsverket. I mars 2013, dagen innan flickans 18-årsdag, beviljade Migrationsverket barnen tillstånd med motiveringen att åldersbedömningen utifrån det enskilda fotografiet i A:s ärende inte ensamt bör ligga till grund för ett tillförlitligt beslutsunderlag. Migrationsverket finner därför skäl till att ompröva besluten. 8. Fem minderåriga syskon från Somalia Fem somaliska minderåriga barn i Etiopien ansökte om uppehållstillstånd till föräldrarna i Sverige. Migrationsverket avvisade ärendet på grund av att föräldrarna lämnat motstridiga uppgifter om barnen. Ärendet överklagades till domstolen. I överklagandet skrev en lärare vid SFI och social rådgivare om familjen, om föräldrarnas situation och att det för dem framstått som klart att en familjerelation faktiskt fanns. De två personerna från SFI som skrev hade haft långvarig kontakt med mamman. Socialrådgivaren skrev om mammans ångestattacker, sömn- och koncentrationssvårigheter m.m. som en konsekvens av att ansökningarna avvisats. Läraren skrev om den särskilda problematiken som uppstår när man är analfabet och saknar skolutbildning och ska kunna lämna uppgifter om till exempel datum. Intygen åberopades som bevisning för hur föräldrarnas situation och fysiska och p sykiska tillstånd påverkat de uppgifter de lämnat vid utredningarna. Migrationsdomstolen upphävde Migrationsverkets beslut såvitt avsåg uppehållstillstånd och visade målet åter till Migrationsverket för vidare utredning. Domstolen skrev: Migrationsdomstolen finner att det, mot bakgrund av vad som framkommit i målet, att det inte kan anses uppenbart att det åberopade släktskapet inte föreligger. Det som fram kommit är det som finns angivet i de båda intygen från socialrådgivaren och läraren. 9. Far med två minderåriga barn från Somalia En far och hans två barn sökte 2008 från Damaskus om uppehållstillstånd på grund av anknytning till mor och två barn i Sverige. Fadern och barnen fick avslag på grund av ej styrkt identitet. Fadern och barnen sökte en andra gång men fick återigen avslag på grund av ej styrkt identitet i november Familjen överklagade beslutet varpå migrationsdomstolen i maj 2012 avslog överklagandet. Migrationsdomstolen nämner överhuvudtaget inte bevislättnadsdomen från januari Deras hemvist i Damaskus gör det omöjligt att göra en ny ansökan. Somalier släpps inte in i Jordanien för att ansöka därifrån. Pappan och barnen tar sig under sommaren 2013 från Damaskus till Jemen där de nu befinner sig och har ansökt igen. Familjen har nu levt åtskild i snart 6 år. Anhöriga till konventionsflyktingar och andra skyddsbehövande Krav ställs ofta på de anhöriga att de ska styrka sin identitet genom pass trots att de själva befinner sig på flykt i tredje land. De kan till följd av sin situation och att de själva är förföljda ha svårt att införskaffa identitetshandlingar eller andra begärda handlingar och känner fruktan att ta kontakt med hemlandets myndigheter. I nulägesrapport 2012 såg vi inte att dna-domen hade medfört en större förståelse för att familjemedlemmar till flyktingar och skyddsbehövande också ofta befinner sig på flykt. 15

16 Vi konstaterar att tillämpningen fortsatt inte tar hänsyn till de särskilda svårigheter anhöriga till flyktingar och andra skyddsbehövande kan ha att införskaffa handlingar som begärs eller ta kontakt med sitt hemlands myndigheter. Exempel: 10. Mor med tre minderåriga barn från Eritrea En kvinna och hennes tre barn 5 år, 8 år och 12 år söker om uppehållstillstånd i juni 2010 till make/far i Sverige. Maken/fadern har beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Kvinnan ger in främlingspass och personbevis för maken, vigselbevis och en kopia av id-handling utfärdad av UNHCR i Etiopien. Kvinnan och barnen är registrerade som flyktingar i Etiopien. Migrationsverket avslår familjens ansökan 2011 med hänvisning till att de saknar id-handlingar och därmed inte kan styrka sina identiteter. Migrationsdomstolen återförvisade målet till Migrationsverket 2012 för att verket skulle utföra utredning. I juli 2012 gör Migrationsverket dna-utredning samt ytterligare muntlig utredningen med makarna. Dna-utredningen visar att makarna med 99,999% sannolikhet är föräldrar till barnen. I december 2012 fattar Migrationsverket återigen beslut om avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Makarna inte har lämnat samstämmiga uppgifter om giftermålet och bröllopsfesten. Man ifrågasätter även om makarna har sammanlevt utomlands. Med hänsyn till att makarna inte styrkt sin identitet kan kvinnan inte beviljas uppehållstillstånd. Inte heller barnen kan beviljas tillstånd på grund av att föräldrarnas uppgifter inte är samstämmiga. Migrationsverkets beslut överklagas till migrationsdomstolen som i april 2013 avslår överklagandet. Domstolen bedömer att makarna inte har kunnat visa att ett civilrättsligt äktenskap föreligger då de har lämnat icke samstämmiga uppgifter om bröllopsfesten. Därför ifrågasätts även makarnas uppgifter om barnen. Barnens identiteter har därmed inte gjorts sannolika och familjen kan inte omfattas av bevislättnadsregeln. 11. Minderårig son från Afghanistan En pojke på 4 år ansöker om uppehållstillstånd på anknytning till sin mor och syster i Sverige. Modern och systern har beviljats uppehållstillstånd som flyktingar på grund av skyddsbehov från make/far i Afghanistan. Pojken har under flykten från Afghanistan skilts från sin mor och syster. När pojken hittas i Grekland åker modern dit för att ansöka om uppehållstillstånd för pojken. Vid ansökan om uppehållstillstånd vid a mbassaden i Aten är modern närvarande. Migrationsverket avslår ansökan. Migrationsverket skriver först att pojken inte kan beviljas uppehållstillstånd som flykting eftersom detta förutsätter att han befinner sig i Sverige. Pojken kan inte heller beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till modern eftersom det saknas medgivande från fadern att pojken ska få bosätta sig med modern i Sverige. Beslutet är överklagat till migrationsdomstol. 12. Mor med minderårig dotter från Kuwait/statslösa En kvinna och hennes dotter söker om uppehållstillstånd på anknytning till make/far som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som flykting. De är statslösa bidooner från Kuwait. Vid ansökan om upphållstillstånd lämnar kvinnan in ett id-kort för illegalt bosatta i Kuwait samt födelsebevis och vigselbevis. Migrationsverket avslog kvinnans ansökan och avvisade barnets med hänvisning till att de inte styrkt sin identitet. De handlingar som getts in bedömdes ha lågt bevisvärde. Inte heller kunde kvinnans upp gifter ligga till grund för att styrka kvinnas identitet. Kvinnan och dottern överklagade Migrationsverkets beslut och åberopade att de borde omfattas av bevislättnadsregeln. 16

17 Som bidooner i Kuwait är de statslösa. De har ingen möjlighet att få kuwaitiska pass utfärdade. Migrationsdomstolen har i september återförvisat målet till Migrationsverket för ytterligare utredning. Makarna har under sommaren 2013 fått ytterligare ett barn. På grund av rädsla för de kuwaitiska myndigheterna vågar kvinnan inte gå till myndigheterna för att registrera barnet. Det nyfödda barnet omfattas inte av ansökan om familjeåterförening. Icke-biologiska barn; släktingbarn, foster- och adoptivbarn I länder som befinner sig i konflikt är det inte ovanligt att det i hushållet finns barn vars föräldrar inte längre är i livet eller är försvunna till följd av konflikten. Ofta har de tagits om hand av släktingar och i praktiken växt upp med dessa. I nulägesrapport 2012 konstaterade vi att icke-biologiska barn inte omfattades av bevislättnadsregeln som fastställts i dna-domen. Vi konstaterar att någon utveckling avseende möjligheten till återförening för icke-biologiska barn; släktingbarn, foster- och adoptivbarn inte har skett. Exempel: 13. Mor med fem minderåriga syskon från Somalia En kvinna och fem barn mellan 6 och 12 år ansökte om uppehållstillstånd på grund av anknytning till make/far i Sverige. Han hade beviljats uppehållstillstånd som skydds behövande. Vid ansökan berättade kvinnan att ett av barnen, äldste sonen, inte var hennes biologiska son. Hennes make hade varit gift tidigare och sonen var makens barn i det äktenskapet. Efter att dna-analys genomförts visade det sig att fyra av barnen med 99,999 % sannolikhet var barn till båda föräldrarna. Äldste pojken var inte barn till någon av makarna. Maken hade i tidigare intervju berättat att han hade varit gift tidigare med en kvinna som dog 1997, kort efter äldste sonens födelse. Mannen hade själv aldrig vetat att han inte var far till sonen och nu när hans förra fru var död kunde han inte veta vad som hänt. Migrationsverket avslog kvinnans ansökan och avvisade barnens ansökningar med hänvisning till att makarna inte hade lämnat samstämmiga uppgifter vad gäller det barn som visat sig vara icke-biologiskt till fadern. Mot bakgrund av att upp gifterna gällande äldste sonen inte var samstämmiga så kunde övriga uppgifter gällande familjen inte sägas vara samstämmiga. Målet överklagades till migrationsdomstolen som i oktober 2013 skriver att mot bakgrund av att de uppgifter som familjen har lämnat inte är tillförlitliga eftersom makarna inte har sagt från början av processen att ett barn inte var faderns biologiska så kan ingen beviljas uppehållstillstånd. Målet har överklagats till Migrationsöverdomstolen. Ensamkommande barn som beviljats uppehållstillstånd Föräldrar och syskon till ensamkommande barn som beviljats uppehållstillstånd på synnerligen ömmande omständigheter har inte samma rätt till familjeåterförening i Sverige som när barnet har beviljats tillstånd på skyddsbehov. Dna-domen anses inte tillämplig på dessa ärenden. 17

18 I nulägesrapport 2012 visade det sig att det var problematiskt för föräldrar och syskon att återförenas i Sverige oavsett status. Kraven på bevisning ställdes högt för att en förälder till exempel skulle kunna styrka att han/hon är ensam vårdnadshavare. Föräldralösa syskon anses sakna processbehörighet. Vi konstaterar att det är fortsatt svårt för ensamkommande barn att få återföre nas med föräldrar och syskon i Sverige, även för barn med flykting- eller skydds behövandestatus. För föräldralösa syskon är möjligheten i princip obefintlig. Exempel: 14. Mor med tre minderåriga barn från Afghanistan En mor och hennes tre barn mellan 11 och 17 år ansöker om uppehållstilstånd till son/ bror i Sverige. Sonen/brodern har kommit till Sverige som ensamkommande barn och beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Vid ansökan lämnar modern in kopior av pass samt ett intyg utfärdat av domstolen i provinsen Ghazni om att maken är avliden samt att hon har rätt att föra ut barnen ur Afghanistan. Migrationsverket beviljar modern uppehållstillstånd men avvisar syskonens ansökningar med hänvisning till att modern inte visat att hon är vårdnadshavare. Ärendet överklagas till domstolen som skriver att det intyg som getts in inte styrker att hon är vårdnadshavare för barnen. Eftersom modern inte kunnat visa att hon har rätt att föra barnens talan finns ingen anledning att återförvisa målet till Migrationsverket för att en dna-analys ska genomföras. Målet överklagades till Migrationsöverdomstolen som inte meddelade prövningstillstånd. 15. Mor från Afghanistan En mor ansöker om uppehållstillstånd till sin minderårige son i Sverige. Migrationsverket avslår ansökan på grund av att sonen beviljats uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Man anser vidare att hennes ansökan inte inkommit i rätt tid samt bedömer det särskilda beroendeförhållande som har funnits mellan parterna som brutet genom att sonen flyttat till Sverige. Ingen hänsyn tas till de svårigheter som modern haft gällande att först återetablera kontakten med sin son och sedan att lämna in en ansökan på en svensk ambassad. Vidare tar man ingen hänsyn till att pojken är minderårig och att beroendeförhållandet till modern trots sonens flytt till Sverige aldrig har brutits. Familjen saknar möjlighet att återförenas i något annat land. Migrationsdomstolen avslår överklagandet. 16. Mor med tre minderåriga barn från Somalia En somalisk mor ansöker tillsammans med tre av sina barn om uppehållstillstånd på grund av anknytning till fyra barn i Sverige. De fyra barnen kom ensamma till Sverige från ett flyktingläger i Kenya. Barnen beviljades uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Vid ankomst till Sverige var alla barnen utom ett under 18 år. Äldsta brodern förordnades i november 2012 som vårdnadshavare för den yngsta brodern som då var det enda barnet under 18 år. Alla syskonen bor tillsammans. Modern och barnen berättar vid den muntliga utredningen att de levt åtskilda under många år på grund av att hon gett sig iväg för att leta efter deras far som förvunnit i Somalia. Barnen har under tiden tagits om hand av en moster. Migrationsverket avslår moderns ansökan med motiveringen att bevislättnadsregeln inte gäller för henne och den yngsta sonen som är under 18 år eftersom hans äldre bror har trätt in i föräldrarnas ställe som vårdnadshavare. Målet är överklagat till migrationsdomstolen som ännu inte fattat beslut i målet. 18

19 Hushållsgemenskap barn över 18 år/övriga anhöriga Barn över 18 år omfattas av anknytningsbestämmelser för så kallade övriga anhöriga. I nulägesrapport 2012 konstaterade vi att barn över 18 år inte omfattades av bevislättnadsregeln i dna-domen. Vi konstaterar att praxisen för barn över 18 år och andra anhöriga såsom gamla föräldrar är fortsatt restriktiv samt omfattas inte av bevislättnaden. Barn som tagits omhand av mor- eller farföräldrar när föräldrarna är döda omfattas inte heller. Exempel: 17. Mor med minderåriga barn från Syrien ett barn över 18 år En mor och hennes barn ansökte om uppehållstillstånd i Sverige på anknytning till make/ far i Sverige. Modern och alla barnen under 18 år beviljades uppehållstillstånd. Äldsta systerns ansökan avslogs av Migrationsverket med hänvisning till att hon fyllt 18 år och att det inte kunde anses föreligga ett beroendeförhållande eftersom det fanns släktingar kvar i hemlandet. Ärendet överklagades till migrationsdomstolen som beviljade flickan uppehållstillstånd. Domstolen ansåg att det fanns ett beroendeförhållande mellan flickan och fadern. Vid bedömningen vägde domstolen in att flickan nyss fyllt 18 år, att hennes far bedömts som skyddsbehövande i Sverige, det allvarliga säkerhetsläget i Syrien vilket gjorde det omöjligt för fadern att besöka henne i hemlandet samt att övriga släktingar nu lämnat hemlandet för att söka skydd i annat land och hon bodde ensam kvar hos en granne. Ärendet bedömdes alltså mer restriktivt i grundinstansen. 18. Två minderåriga bröder från Eritrea fyller 18 under handläggningstiden Två tvillingbröder ansöker om uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin mor som är bosatt i Sverige sedan april 2010 då hon beviljades permanent uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. Modern uppgav i sin asylutredning att maken fängslats och försvunnit på grund av sitt politiska engagemang. Omedelbart efter att modern beviljats tillstånd sökte bröderna upp kommunens administrativa enhet i hemstaden i syfte att införskaffa de handlingar som krävdes för att ansöka om hemlandspass. Bröderna nekades handlingarna med motiveringen att de saknade giltigt godkännande av vårdnadshavare. På grund av att fadern var fängslad/försvunnen och modern hade flytt landet var det omöjligt för dem att få ut några handlingar av lokala myndigheter. I januari 2011 tog sig bröderna över gränsen till Sudan. De vistades under tre månader i ett flyktingläger nära gränsen. De tilläts inte lämna lägret förrän efter tre månader och reste då omedelbart till Khartoum. I maj 2011 besökte de den svenska ambassaden i Khartoum för att ansöka om uppehållstillstånd och fick intervjutid fyra månader senare. Bröderna lyckas införskaffa hemlandspass på eritreanska konsulatet i Khartoum. Deras ansökan avslogs av Migrationsverket med motiveringen att det saknades medgivande från fadern att barnen får bosätta sig i Sverige. Beslutet överklagades till migrationsdomstolen. Under handläggningstiden hinner pojkarna fylla 18 år. Det föreligger därmed inga krav på ett medgivande från fadern. Däremot behöver man pröva anknytningen till modern i sak och ärendet återförvisas till Migrationsverket. Migrationsverket avslår ansökan på grund av att pojkarna inte längre är barn. De är inte heller beroende av sin mor på sådant sätt att de kan beviljas uppehållstillstånd under kategorin övriga anhöriga. 19

20 19. Mor och minderåriga barn från Somalia ett barn fyller 18 under handläggningstiden En pojke, hans syskon och mor från Somalia ansökte om uppehållstillstånd på anknytning till sin far/make i Sverige. Pojken är blind sedan födseln. Muntlig utredning och dna-analys genomfördes på hela familjen. Migrationsverket beviljade mor och syskon uppehållstillstånd. Pojkens ansökan avslogs mot bakgrund att han fyllt 18 år vid beslutsdatum. När det gäller frågan om det förelåg ett beroendeförhållande mellan pojkens familj eller det förelåg udda och ömmande omständigheter så prövades aldrig den frågan materiellt på grund av att pojken från det att han fyllt 18 år inte kunde omfattas av bevislättnadsregeln. Nyetablerade relationer och förhållanden som bedöms som icke stadigvarande Med nyetablerade relationer, s.k. snabba anknytningar avses äktenskap eller sambo förhållanden där makarna eller samborna inte har bott tillsammans utomlands och förhållanden där parterna har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett sambo förhållande i Sverige. Om förhållandet framstår som seriöst och särskilda skäl inte talar emot det, beviljas vid första prövningstillfället ett tidsbegränsat uppehållstillstånd under en tvåårig prövoperiod.24 Äktenskap och samboförhållanden som uppstått i Sverige benämns också som snabba anknytningar.25 I nulägesrapport 2012 konstaterade vi att det krävdes att parterna hade stadigvarande sammanlevt utomlands för att ett permanent uppehållstillstånd skulle komma ifråga, och därmed bevislättnadsregeln kunna tillämpas. I Migrationsverkets egen praxis har stadigvarande sammanlevt inneburit en period av två år. Det har dock aldrig prövats av Migrationsöverdomstolen. Makar/sambor i den situationen och som inte har hemlandspass som godtas av svenska myndigheter var alltså förhindrade att återförenas i Sverige. Vi konstaterar att hinder kvarstår för nyetablerade relationer och förhållanden som bedöms som icke stadigvarande att återförenas. Detta gäller trots att parterna har ett eller flera gemensamma barn. Exempel: 20. Par med ett gemensamt barn och ett barn på väg, från Somalia En man ansöker om uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin fru i Sverige med ett 2-årigt barn och väntar barn nummer två. Makarna är gifta sedan Mannen har tidigare överförts till Norge enligt Dublinförordningen. Mannen har i Norge fått utvisningsbeslut till Somalia. Makarna har aldrig sammanlevt utanför Sverige. Maken har ansökt på grund av anknytningen till maka och son fyra gånger. Han har fått avslag på grund av att han inte kunnat styrka sin identitet. Makarna anses inte kunna omfattas av bevislättnadsregeln eftersom de inte har sammanlevt utanför Sverige. Hustrun har nu problem med sin graviditet vilket har gjort att maken tagit sig till Sverige och sökt asyl. Mannens ombud har anfört att hustrun är i stort behov av sin make inför slutet av 24 Prop. 2005/06:72 s. 30 f. 25 MIG 2008:30 20

21 graviditet, förlossning m.m. Migrationsverket har återigen fattat beslut om överföring till Norge enligt Dublinförordningen. 21. Par med ett gemensamt barn, från Somalia En kvinna och litet barn ansöker om uppehållstillstånd till make/far i Sverige från ambassaden i Aten. Mannen och kvinnan har bott tillsammans under flykten i åtta månader. Maken/fadern har beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande i Sverige. Mannen har skilts från makan i Grekland. Efter att mannen har lämnat Grekland föds parets första gemensamma barn. Migrationsverket avslår makans och barnets ansökan på hösten De kan inte omfattas av bevislättnadsregeln. Paret har inte stadigvarande sammanbott eftersom de endast bott tillsammans i åtta månader innan maken flyr till Sverige. Deras gemensamma barn är fött efter att maken har flytt till Sverige. Migrationsverkets beslut överklagades till migrationsdomstolen som skriver i domen att somaliska handlingar sedan 1991 inte kan tillmätas något bevisvärde. Makan kan därmed inte styrka sin identitet och inte beviljas uppehållstillstånd. Eftersom makan inte kan styrka sin identitet kan hon inte heller styrka att hon är vårdnadshavare för sonen. Migrationsverket har därför gjort rätt när man avvisat hans ansökan. 22. Par med ett gemensamt barn och ett barn på väg, från Somalia En somalisk gravid kvinna och ett barn har sökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin man/far som är bosatt i Sverige. Maken har sedan tre år uppehålls tillstånd i Sverige som skyddsbehövande. Vid makens flykt till Sverige bodde familjen i Kismayo. Pga strider och Al Shabaabs närvaro i staden kunde familjen inte leva tillsammans hela tiden de var gifta. Hustrun bodde kvar i sin familj och tog hand om sina sex småsyskon efter det att fadern försvunnit. Hustrun födde ett barn sedan maken lämnat landet, barnet är idag 1 ½ år. Hustrun och barnet tog sig till Addis Abeba där de vistas idag. Maken har besökt familjen i Addis vid två tillfällen. Familjen väntar nu sitt andra barn. Migrationsverket har innan beslut fattas i tillståndsärendet erbjudit barnet att förena sig med fadern i Sverige om hustrun ger sitt medgivande till detta. Hustrun kan inte få tillstånd pga att identiteten inte är styrkt. Hustrun omfattas inte heller av bevislättnadsregeln därför att hon och maken inte levt tillräckligt lång tid tillsammans utanför Sverige. Barnet har dock enligt verket en självständig rätt att förenas med sin far och erbjuds därför tillstånd under förutsättning att hustrun går med på att hon inte kan söka tillstånd i efterhand pga anknytningen till barnet. 23. Par med två gemensamma barn, från Somalia En somalisk man ansökte i februari 2012 om uppehållstillstånd på anknytning till sin hustru och son i Sverige. De hade berättat att de gift sig Maken hade efter gifte målet tvingas bo på annan ort än hustrun på grund av studier flyttar makarna tillsammans till gemensam adress flyr kvinnan Somalia och beviljas uppehållstillstånd i Sverige som skyddsbehövande. Migrationsverket avslår i juli 2012 mannens ansökan med motive ringen att han inte har styrkt sin identitet vilket krävs eftersom makarna inte har bott stadigvarande tillsammans i hemlandet. Ärendet överklagas till migrationsdomstolen som återförvisar målet för att ytterligare utredning ska göras. Migrationsverket genomför en dna-analys samt ytterligare en muntlig utredning med mannen. Under utredningen berättar mannen återigen om sin familj som nu består av två barn och makan. Dnaanalysen visar att mannen med 99,999% sannolikhet är barnens far. I februari 2013 avslår Migrationsverket igen mannens ansökan om uppehållstillstånd med motiveringen att han saknar pass och att hans ansökan enbart på den grunden ska avslås. Målet överklagas till 21

22 migrationsdomstolen som avslår överklagandet med motiveringen att makarna inte har levt i hushållsgemenskap i Somalia. Målet har överklagats till Migrationsöverdomstolen. I oktober 2013 meddelar Migrationsöverdomstolen prövningstillstånd i målet och beslut avvaktas. Nyetablerade relationer/ansökan efter inresa Bestämmelserna kring uppehållstillstånd på grund av anknytning efter inresa förändrades 2010 i syfte att motverka familjeseparation. Migrationsöverdomstolen bedömde i mars 2012 att en somalisk man inte skulle få sin ansökan om uppehållstillstånd prövad om han skickades tillbaka till hemlandet.26 Det skulle i praktiken innebära att han sannolikt inte skulle kunna återvända till Sverige och sin ettårige son. Migrationsöverdomstolen betonade särskilt att mannen inte hade vistats illegalt i Sverige. Under de förhållandena och med hänsyn till barnets bästa var det enligt Migrationsöverdomstolen stötande mot rättskänslan att kräva att mannen skulle lämna Sverige innan hans ansökan prövats. Det fanns därför synnerliga skäl för undantag från huvudregeln om att en utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan. I nulägesrapport 2012 konstaterade vi att lagändringen inte fått det genomslag som avsågs men att domen ovan förtydligat möjligheterna till familjeåterförening för personer som under laglig vistelse i Sverige fått barn i landet och som inte kan få sin ansökan om uppehållstillstånd prövad i hemlandet. Vi konstaterar att lagstiftningen för den som får söka tillstånd från Sverige endast är tillämplig på vissa ärenden vilket får negativa konsekvenser för många som bildat familj under vistelsen i Sverige Exempel: 24. Par med två gemensamma barn En somalisk man träffar, under tiden hans ansökan om asyl prövas i Sverige, en somalisk kvinna som med uppehållstillstånd är bosatt i Sverige. Efter att ett utvisningsbeslut av seende mannen vunnit laga kraft får paret tvillingar i januari Mannen inger därefter en ansökan om prövning av verkställighetshinder under åberopande av anknytning till sambo och barn. Vid sitt beslut anger Migrationsverket att mannen inte gjort sin identitet sannolik varför det inte kan uppfattas som att det är uppenbart att en ansökan innan inresan skulle ha beviljats. Undantag från huvudregeln att ansökan om uppehållstillstånd skall ha sökts och beviljats före inresan kan därför inte medges. Som ytterligare skäl för att mannen inte ska få anknytningen till barnen prövad under vistelsen i Sverige anges att han inte gjort sannolikt att familjen, för det fall han skulle kunna göra sin identitet sannolik, riskerar att inte återförenas inom rimlig tid. Detta anges trots att Migrationsverket själva bedömer att en person från Somalia inte kan styrka sin identitet. En verkställighet av utvisningen skulle därför få till konsekvens att mannen aldrig skulle kunna återförenas med sin sambo och sina barn. 26 MIÖDs dom den 27 mars 2012, UM

23 25. Par med ett gemensamt barn En asylsökande statslös palestinier från Gaza träffar medan hans asylansökan prövas en svensk kvinna. Kort efter att Migrationsverket avkunnat ett negativt beslut meddelar mannen att han avser att resa hem för att därifrån ansöka om uppehållstillstånd på anknytning till sin sambo. Han överklagar beslutet men kontaktar samtidigt Egyptens ambassad med en begäran om transitvisering. Något senare meddelar han att han kommer att nöjdförklara sig för det fall han får en transitvisering. Ambassaden meddelar att mannen inte kan beviljas transitvisering. Mannen fullföljer överklagandet och kort efter att utvisningsbeslutet vunnit laga kraft gifter paret sig och får sitt första barn. Mannen besöker igen Egyptens ambassad som ännu en gång meddelar att de inte kommer att ge honom transitvisum. Migrationsverkets mottagningshandläggare ringer upp ambassaden och får detta bekräftat av namngiven ambassadtjänsteman. Migrationsverket avslår därefter en ansökan om prövning av verkställighetshinder och anger bland annat som skäl att mannen inte medverkat till att möjliggöra verkställigheten av utvisningsbeslutet samt att han inte visat att han inte kan få en egyptisk transitvisering. Den egyptiska ambassaden meddelar skriftligen att man inte kommer att bevilja mannen en transitvisering och han ansöker på nytt om prövning av verkställighetshinder. Migrationsverket avslår ansökan med motiveringen att det inte framkommit några nya omständigheter. Under åberopande av intyg avseende hustruns psykiska hälsa inges en ny ansökan om prövning av verkställighetshinder. Migrationsverket avslår ansökan, utan att kommentera hustruns hälsotillstånd, med motiveringen att man inte fått bevis till stöd för att de två gjorda visumansökningarna uppfyllt angivna formella och materiella krav. Ett år och fyra månader efter att utvisningsbeslutet vunnit laga kraft ställer Migrationsverket en begäran om transitvisum för mannen till den egyptiska ambassaden. Sex månader senare meddelar Migrationsverket att man inte fått något svar från ambassaden och att man därför sänt en påminnelse. Mannen ansöker på nytt om prövning av hinder mot verkställighet och får med vändande post, utan motivering, ett meddelande om att ansökan avslås. Den egyptiska ambassaden har efter åtta månader ännu inte svarat på Migrationsverkets begäran. Främlingspass I december 2012 fattade Justitieombudsmannen (JO) beslut i ett ärende.27 Det gällde en mor och fyra av hennes barn som ansökte om uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning till en dotter/syster som är bosatt i Sverige.28 Familjen ansökte även om främlingspass. Migrationsverket avslog ansökningarna med motiveringen att sökandenas identiteter inte styrkts. Besluten överklagades till migrationsdomstolen, som fann identiteterna tillfredsställande klarlagda och därför beviljade permanent uppehållstillstånd till familjen. Modern och hennes barn vände sig därefter till Migrationsverket och bad att besluten om främlingspass skulle omprövas. Migrationsverket vidhöll dock sin uppfattning att identiteterna inte var styrkta och att främlingspass inte skulle utfärdas. 27 Se Dnr Röda Korsets ärende beskrivet i nulägesrapport 2012, Vägen till familjeåterförening 23

24 JO skriver i sitt beslut att Migrationsverket vid omprövning av beslut om främlingspass inte har ifrågasatt att familjen saknat pass och inte heller att de saknat möjlighet att skaffa sådana. Avslagen har enbart grundats på att de inte kunnat styrka sina identiteter. JO menar att det inte finns något uttryckligt hinder mot att främlingspass utfärdas när identiteten inte är styrkt; det framgår tvärtom att detta kan förekomma.29 Migrationsverket ska vidare rätta sig efter dom som fattats av överinstans. JO instämmer därför i bedömning att främlingspass borde ha utfärdats i detta fall. Genom att så inte skedde hindrades familjen i sin lagliga rätt att återförenas. JO kritiserade därför Migrationsverket för deras bedömning. I nulägesrapport 2012 konstaterades att beslut om främlingspass inte kan överklagas. I de fall där migrationsdomstolen beviljade uppehållstillstånd borde också domstolen kunna pröva frågan om främlingspass. Vi konstaterar att det är fortsatt svårt för anhöriga till skyddsbehövande att beviljas främlingspass. Exempel: 26. Mor med fyra barn från Kamerun En man från Kamerun har beviljats uppehållstillstånd som flykting, statusförklaring och resedokument i Sverige. Hans fru och fyra barn vill ansöka om uppehållstillstånd i Sverige och måste ta sig till svenska ambassaden i Nigeria. Familjen har instruerats om att de behöver ha pass med sig vid ansökan om uppehållstillstånd. Familjen vågar dock inte vända sig till myndigheterna i Kamerun för att ansöka om pass eftersom myndig heterna är intresserade av maken/fadern. Utan pass kan dock inte familjen återförenas. Familjeåterförening med förhinder Praktiska problem i samband med ansökan Regelverket och proceduren kring familjers ansökningsförfarande utgår inte från de faktiska förhållanden som råder i de allra flesta fall för familjer till flyktingar och skydds behövande. De praktiska problem som familjer stöter på är omfattande på grund av att de svenska ambassaderna i flyktingproducerande länder oftast inte tar emot ansökningar, till exempel Afghanistan och Syrien. Det kan vara både svårt, farligt och dyrt för de familjer som är tvingade att resa långt, till tredje land, för att lämna in sin ansökan om familje återförening på en svensk ambassad. Många gånger tvingas hela familjen fly sitt hemland vid samma tidpunkt och en person i familjen reser vidare till Sverige för att söka asyl medan resten av familjen stannar kvar i tredje land. De har tvingats att välja det land det är lättast att ta sig till och inte till det land där det finns en svensk ambassad som tar emot deras ansökan. Familjemedlemmar som har rätt till familjeåterförening i Sverige och som befinner sig i annat land där de inte har tillstånd och inte är asylsökande kan får stora problem. Svenska ambassader har ingen skyldighet att utreda ansökningar från personer som inte är lagligt bosatta i landet i fråga. Därmed försvåras familjeåterföreningen för dessa familjer. 29 Se 2 kap. 12 utlänningsförordningen 24

25 Till exempel kan nämnas att de familjer som befinner sig i Jemen hänvisas till Saudiarabien, Etiopien eller Sudan för att lämna in sin ansökan om familjeåterförening och bli intervjuade av svensk ambassad. Det medför stora svårigheter och kostnader för dessa familjer att resa vidare till ett land där de kan lämna in sin ansökan. Familjer i Afghanistan måste resa till Iran eller Pakistan för att lämna in sina ansökningar. De afghanska familjer som inte har kunnat legalisera sin inresa i Iran måste vid beviljat uppehållstillstånd i Sverige dessutom återvända till Afghanistan och resa ut från Kabul trots att de många gånger kan ha egna skyddsbehov. Ofta krävs dokument av svenska ambassaden/migrationsverket som familjen inte har och som de inte känner till hur de kan skaffa. Vänte- och handläggningstider Väntetiderna för att få en intervju varierar från ambassad till ambassad och påverkas av antalet som vill söka familjeåterförening. Migrationsverket har utfärdat riktlinjer gällande förturer som vissa ambassader tillämpar. Dessa prioriteringar är: 1. Barn som snart skall fylla 18 år 2. Barn som är ensamma utan sina föräldrar/gravida kvinnor 3. De som har sökt online, alltså gjort en elektronisk ansökan I december 2011 införde Migrationsverket en möjlighet för personer som skall ansöka om familjeåterförening att göra en elektronisk ansökan. Handläggningstiderna för dessa ansökningar är kortare än för en ansökan som har lämnats in på ambassad. Elektroniskt ansökningsförfarande Elektronisk ansökan kan göras av personer över 18 år. För att göra ansökan online måste sökanden: 1. Ha en giltig e-postadress 2. Registrera sig som användare 3. Kunna betala ansökningsavgiften med ett VISA-kort eller ett MasterCard 4. Kunna skanna in de dokument som skall bifogas, det vill säga de dokument som sökande måste ha med sig i original till ambassaden 5. Ha ett program som läser pdf-format, till exempel Acrobat Reader. På grund av bristande tillgång till datorer och uppkopplingar kan det vara svårt att göra en ansökan elektroniskt. Det kan också vara svårt att förstå och uppfylla de ovan nämnda kraven. Migrationsverket anser därför att det är acceptabelt att anknytnings personen i Sverige gör en ansökan för sin familj. En till fyra månader efter att den elektroniska ansökan har fyllts i får sökanden ett e-postmeddelande från Migrationsverket där de uppmanas att kontakta svenska ambassaden för att beställa en tid. Migrationsverket tar ställning till hur och var ärendet skall utredas. Som framkommer av ovan finns det flera fördelar för individen med det elektroniska ansökningsförfarandet, men det finns också nackdelar: 1. Det tar i de flesta fall mellan två och tre timmar att fylla i ansökan 2. Frågorna är svårformulerade och är lätta att missförstå 3. Sökande måste ha kontinuerlig tillgång till dator för att kontrollera om de har fått e-post från Migrationsverket. 25

26 Vi konstaterar också att även blankettansökan är lätt att missförstå och att den inte ger utrymme för att förmedla sökandens personliga och individuella situation. Detta är särskilt allvarligt eftersom det ställs höga krav på samstämmigheten vid identitets prövningen samt att kompletterande utredningar sällan utförs.30 Kostnader i samband med ansökan Föräldrar och syskon till ensamkommande barn som har beviljats uppehållstillstånd som flykting, alternativt skyddsbehövande, övrig skyddsbehövande eller på grund av synner ligen ömmande omståndigheter är, till skillnad från make/maka och barn, inte undantagna från avgiftstvånget utan tvingas betala en ansökningsavgift. Ansökningsavgiften är för närvarande 1500 kronor per vuxen och 750 kr per barn. Vid ansökan kräver svenska myndigheter i vissa fall dokument i original, översättningar eller attesterade av myndighet i hemlandet. Så är fallet gällande dokument från Afghanistan. Kostnaden för dessa dokument varierar mellan två till 20 USD men för att erhålla dem krävs att en advokat anlitas till ett pris på mellan 100 och 400 USD. Sammantaget kan kostnaderna i samband med familjeåterföreningen bli så höga att det blir svårt för familjen att återförenas. Passproblematik med mera Att reglerna och proceduren för ansökan om familjeåterförening inte är anpassad efter flyktingsituationen illustreras ytterligare med exempel på problem som anhöriga till personer från exempelvis Eritrea råkar ut för. Svenska myndigheter kräver att sökanden innehar ett hemlandspass vilket de flesta inte har på grund av myndighetsproblem i hemlandet. De har oftast rest ut ur landet illegalt och betalat smugglare och gräns bevakare för att ta sig in i ett angränsande land. Personer som finns i Eritrea tvingas ofta till illegal utresa för att kunna uppsöka svensk ambassad. Även kärnfamiljsmedlemmar till personer som har fått flyktingstatus i Sverige tvingas att skaffa hemlandspass från ambassad eller resa hem. Problemen fortsätter för barn vars ena förälder är saknad eller försvunnen. Det kan till exempel röra sig om föräldrar som har fängslats och sedan aldrig hörts av igen. Svenska myndigheter kräver att om barn ska flytta till förälder i Sverige så ska den föräldern vara ensam vårdnadshavare enligt hemlandets lagar. Det innebär att de måste få ett domstolsbeslut från hemlandet där föräldern i Sverige blir ensam vårdnadshavare till barnet eller i de fall där den andra föräldern är död så krävs en dödsattest. Trots att det finns en dödsattest kan hemlandets lagar kräva att vårdnaden regleras via domstolsförfarande, där det även krävs personlig närvaro under domstolsförhandlingen. Svårigheterna som det innebär att reglera vårdnaden på distans fördröjer processen ytterligare. Det finns länder där kvinnor inte kan föra sin egen talan i domstol vilket leder till stora svårigheter för dem att reglera vårdnadsfrågan. Familjeåterförening och Dublinförordningen Problematiken i överföringar med stöd av Dublinförordningen där familjer splittrats gäller framförallt Grekland. Anhöriga som blivit kvar i Grekland är hänvisade till olika frivilligorganisationer för att bli registrerade som asylsökande i Grekland för att därefter kunna begära överföring till Sverige. 30 Mer information finns på 26

27 Många familjer vittnar om att processen att bli registrerad som asylsökande i Grekland är tidsödande och komplicerad. Det kan handla om tidsperspektiv mellan 6 12 månader från att personen initierar kontakt med en frivilligorganisation i Grekland till att en begäran om överföring kommer från grekiska staten. I de fall Sverige accepterar över föring från Grekland tar det därefter ofta ytterligare flera månader för grekiska myndigheter att färdigställa dokument innan personen/personerna överförs till Sverige och kan återförenas med sin familj. Ofta handlar det om minderåriga barn. I vissa fall har det gällt ensamma barn så små som i femårsåldern. Resestöd och utresetillstånd För personer som har beviljats uppehållstillstånd som konventionsflykting har Migrationsverket ett resebidrag för familjer som skall återförenas i Sverige. Andra kan söka resebidrag från Röda Korset. I många fall är utresebestämmelserna i tredje land, eller i hemlandet, snåriga och byråkratiska. Det kan ofta kosta flera hundra US dollar att genom myndigheterna ordna sitt utresevisum. Från vissa länder blir kostnaderna så höga att familjerna inte har någon möjlighet att betala. Ensamkommande barns föräldrar kan i vissa fall beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till barnet som är bosatt i Sverige. Situationen för familjer på flykt i tredje land kan medföra att ett ensamkommande barn i Sverige använder sitt studiebidrag för att försörja sin familj. I en sådan ekonomisk situation blir det svårt att spara ihop till familjens ansöknings- och resekostnader vid ett eventuellt beviljande av uppehållstillstånd för familjen. Enligt Cirkulär 09:67 Sveriges Kommuner och Landsting föreligger inte någon möjlighet för socialnämnder att bevilja ekonomiskt bistånd för föräldrarnas resa till Sverige. Enligt socialtjänstlagen kan personer som saknar hemvist i Sverige inte få bistånd. Det i Sverige bosatta barnet har dock hemvist och är de facto den som ansöker om medel för föräldrarnas resa till Sverige. Generellt utfärdas inga riktlinjer när det gäller bedömning av bistånd enligt socialtjänstlagen. Det föreligger heller inga begränsningar i vad barnet kan ansöka om. Socialnämnden har ett ansvar för att om möjligt tillgodose barnets behov av att sammanleva med sina föräldrar. Enligt Socialstyrelsens handbok Ekonomiskt bistånd fastslås att socialtjänsten har ett ansvar för att möjliggöra umgänge mellan barn och föräldrar de inte bor hos. Trots detta beviljas inte bistånd för barnen att bekosta föräldrarnas resa till Sverige. 27

28 Intervju med Tina Törnlind, arbetsförmedlare Känslan av maktlöshet kan bli bedövande Tina Törnlind, arbetsförmedlare vid Arbetsförmedlingen Etableringen i Spånga/ Tensta, upptagningsområde Stockholms stad, och med lång erfarenhet av att arbeta med familje återförening berättar: Många av de arbetssökande som jag möter har familjer kvar i sina hemländer eller i något annat land. De är mycket oroliga för familjen och kan inte sluta tänka på deras situation och hur de själva kan påverka för att få dem hit till Sverige. För syrierna har det varit tungt innan de fick permanenta uppehållstillstånd. Tanken att börja etablera sig i Sverige utan sin familj, sina barn har för många varit en hopplös tid. Nu ser de en lösning men också en relativt lång och kostsam process att få uppehålls tillstånd för familjerna samt slutligen en resa till Sverige. Det finns också andra mycket besvärliga situationer för personer från andra länder där den enda föräldern är här och barnen kvar i hemlandet eller något annat land och ingen som kan vara dessa barn behjälpliga i kontakt med myndigheter för att få relevanta dokument som krävs vid kontakt med de svenska myndigheterna. Det är en stor sorg för dessa föräldrar att vara här i Sverige med trygghet, hälsovård och i säkerhet medan deras barn saknar den personen som mest värnar och har ansvar för dem. Att vara här i Sverige utan sin närmaste familj och sina barn är tungt. Många känner sig oroliga och omotiverade att satsa på sin framtid i Sverige när all energi och tankeverksamhet cirkulerar kring sina nära och kära, som de ibland kan ha ingen eller liten kontakt med. Mycket tid och samtal handlar om att Sverige borde kunna göra något för deras familjer som finns kvar i en krigszon eller flyktingläger någonstans. I en annan verksamhet jag arbetade i tidigare där vi arbetade med introduktinsinsatser på uppdrag av Stockholms stad arbetade vi mycket aktivt just med familjeåterförening. 28 Mycket praktiskt kring kontakter med myndigheter i Sverige och utomlands, följde upp olika kontakter i beslutsprocessen. Framför allt lyssnade vi mycket på dem som väntade och som behövde bearbeta sin oro och ångest. Som enskild individ har man mycket liten möjlighet att påverka den byråkratiska processen och någonstans finns en oförstående familj som undrar om den anhörige i Sverige gör vad den kan och verkligen vill att familjen ska komma. Känslan av maktlöshet kan bli bedövande. Jag tycker det är viktigt i dessa situationer att människor som har sin familj kvar i hemlandet och ska påbörja en familjeåter förening får information om hur processen ser ut, hur lång tid den kan ta, varför ansökningsförfarandet ser ut som den gör och hur de kan agera själva. Att man också känner stöd och förståelse för den oro man känner, uppbackning när det känns hopplöst och långsamt. Sen ska man också komma ihåg att själva återföreningen inte alltid är okomplicerad när familjerna varit ifrån varandra en längre period, tvärtom kan det bli mycket jobbigt och även där kan det behövas stöd och förståelse.

29 Intervju med Görel Strand, god man för ensamkommande flyktingbarn Familjeåterförening rymmer sorg, ansvar och förväntningar Görel Strand som driver ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn, har varit god man, särskild förordnad vårdnads havare och social kontaktperson för ca 200 ensamkommande barn och unga. En del av dem har behövt stöd med familjeåterföre ning. Görel berättar: Det är bara ungdomar som fått permanent uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov som har möjlighet att få sin närmaste familj till Sverige. Det är en hel del som måste göras från Sverige för att det ska gå i lås. Ungdomen behöver naturligtvis väldigt mycket stöd och hjälp i detta. Det finns inget ombud, det är inte socialtjänstens uppdrag så det hamnar på den gode mannen. Det är mycket praktiskt arbete. Familjen ska efterforskas och där kan Röda Korset hjälpa till. Familjen ska ha en ansökan, handlingar med ungdomens uppgifter ska till den ambassad som familjen ämnar söka sig till, de behöver mycket information (på sitt språk) om vad som gäller. Ungdomen ska gå på flera intervjuer om sin familj till Migrationsverket där det ska utredas om det är ungdomens familj etc. Det är det praktiska men ungdomen/ barnet behöver också mycket stöd rent psykiskt. Familjeåterföreningen rymmer mycket sorg, ansvar och förväntningar, krav som ungdomen behöver hjälp att hantera. Det är ett stort ansvar som läggs på ungdomen. Både under processen och när familjen kommit. Ungdomen blir förälder till sina föräldrar på många sätt. Det tar lång tid med processen kanske mer än ett år. Hinner ungdomen bli 18 år under tiden så anses inte familjen ha rätt att få bosätta sig här. Det behövs mer kunskap hos kommunerna. Det är ungdomens hemkommun som har ansvar att ta hand om familjen då de kommer men flera kommuner tror att det är Sigtuna kommun som bär ansvaret eftersom det är dit de kommer först. Ingen kommun tar dock ansvar för familjen under ansökningsförfaran det. Det är först då de kommit till Sverige. Kommunerna skulle behöva förbereda sig för mottagandet. Tillfällig bostad och pengar till mat måste finnas klart då de kommer. Så är inte alltid fallet nu. Det borde vara möjligt att boka tid i förväg hos arbetsförmedlingen eftersom ett intyg därifrån ofta är nödvändigt för att socialtjänsten ska kunna ge försörjningsstöd. Där är det ofta lång väntetid upp till en månad. Det borde också kunna bokas i förväg innan familjen landat i Sverige. Ekonomiska medel till resan är ofta ett stort problem. Röda Korset kan ibland hjälpa till. Möjligheterna att hjälpa alla med behov är dock mycket begränsat. Ska ungdomen spara av sitt CSN- eller barnbidrag, ska de jobba ihop det? Kanske skulle man kunna ge lån till resan som sedan återbetalas. Socialtjänsten kan inte hjälpa till som det ser ut idag. Det finns juridiska problem kring vårdnadshavare för ungdomen som får hit enbart sin mamma och pappan är död. I en del länder så övergår inte vårdnaden till mamman vid faderns död och medföljande syskon får inte uppehållstillstånd. En del barn hinner också fylla 18 år innan uppehållstillståndet är klart. Det behöver lösas. Görel Strand har skrivit en handbok för gode män till ensamkommande flyktingbarn Ensamkommande barn och ungdomar. En praktisk handbok om flyktingbarn. Görel Strand och Kerstin Fälldin. Natur & Kultur,