Påljungshage. kremerat, paketerat och respekterat. Ett gravfält från yngre bronsålder-äldre förromersk järnålder

Transkript

1

2 Påljungshage kremerat, paketerat och respekterat Ett gravfält från yngre bronsålder-äldre förromersk järnålder Förundersökning och särskild undersökning Helgona 220, Stenbro 1:8, Helgona socken, Nyköpings kommun, Södermanland SAU rapport 2010:11 Susanna Eklund, Ann Lindkvist & Jonas Wikborg

3 SAU rapport 2010:11 ISSN ISBN SAU 2012 Utgivning och distribution Societas Archaeologica Upsaliensis Thunbergsvägen 5B, Uppsala Tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsens diarienr: Datum för tillstånd: SAU projekt nr: 3090 Uppdragsgivare: Nyköpings kommun Belägenhet fastighet: Stenbro 1:8 socken: Helgona kommun: Nyköping län: Södermanlands landskap: Södermanland fornlämning: RAÄ 220 ekonomiskt kartblad: 9H3e Sjösa koordinater: X Y (SV hörnet) höjd: meter över havet Undersökningen typ av undersökning: Särskild arkeologisk undersökning utförandetid i fält: undersökt yta: m 2 koordinatsystem: RT 90 2,5 gon V höjdsystem: RH 70 inmätningsystem: digitalt Tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsens diarienr: Datum för tillstånd: , tilläggsbeslut SAU projekt nr: 2051, 2053 Uppdragsgivare: Nyköpings kommun Belägenhet fastighet: Stenbro 1:8 socken: Helgona kommun: Nyköping län: Södermanlands landskap: Södermanland fornlämning: RAÄ 220 ekonomiskt kartblad: 9H3e Sjösa koordinater: X Y (SV hörnet) höjd: meter över havet Undersökningen typ av undersökning: Arkeologisk förundersökning utförandetid i fält: undersökt yta: 818 m 2 koordinatsystem: RT 90 2,5 gon V höjdsystem: RH 70 inmätningsystem: Digitalt Personal projektledare: biträdande projektledare: övrig personal: Arkivhandlingar: Fynd och arkivmaterial: Allmänt kartmaterial: Faktagranskning: Språkgranskning: Redaktionellt arbete: Digtital bearbetning: Omslagsbild: Layout: Tryck: Jonas Wikborg Susanna Eklund & Ann Lindkvist Peter Berg, Ylva Bäckström, Ulf Celin, Tony Engström, Jan-Henrik Fallgren, Camilla Forsman, Lars Holmblad, Kristin Ilves, Peter Lindgren, John Ljungkvist, Kristina Martinelle, Elisabeth Pettersson, Emma Sjöling, Lisa Skanser. Dokumentationsmaterial bestående av foton, fältplaner, fältprofiler, digitala inmätningsfiler och anläggningsbeskrivningar på SAU och ATA. Förvaras i SAU: s lokaler i väntan på beslut om fyndfördelning. Lantmäteriverket Gävle. Medgivande MS2007/04080 Kent Andersson Malin Hedlund Jonas Wikborg Ann Lindkvist, Susanna Eklund Foto Ann Lindkvist ord &form, Gudbrand Klæstad KPH Trycksakbolaget AB, Uppsala Personal projektledare: biträdande projektledare: övrig personal: Arkivhandlingar: Fynd och arkivmaterial: Allmänt kartmaterial: Susanna Eklund Ann Lindkvist Kim Darmark, Marcus Eriksson, Helena Hulth, Anna Onsten- Molander Dokumentationsmaterial bestående av foton, fältplaner, fältprofiler, digitala inmätningsfiler och anläggningsbeskrivningar på SAU och ATA. Förvaras i SAU: s lokaler i väntan på beslut om fyndfördelning. Lantmäteriverket Gävle. Medgivande MS2007/04080

4 Innehållsförteckning Inledning 4 Undersökningen och deltagarna 4 Antikvarisk bakgrund 7 Topografi och naturmiljö 7 Kulturhistorisk bakgrund 8 Fornlämningsmiljö 8 Förundersökningen 11 Målsättning 11 Metod 12 Genomförande 12 Resultat 15 Särskild arkeologisk undersökning 17 Målsättning för den särskilda undersökningen 17 Metod 17 Avtorvning 17 Dokumentation 18 Undersökning av anläggningar 20 Förmedling av undersökningen och resultaten 22 Gravbegrepp och gravdefinition 24 Naturvetenskapliga analyser 26 Områdesbeskrivningar 27 Undersökningsresultat 30 Anläggningar 30 Fynd 56 Dateringar 77 Analyser 83 EDS- och kiselfossilanalyser av malstenar 84 Utvärdering och diskussion 88 Yttre och inre gravskick på gravfältet (Jonas Wikborg) 88 Kronologi (Susanna Eklund, Ann Lindkvist och Jonas Wikborg) 90 Rumslig struktur och social status på gravfältet (Susanna Eklund och Jonas Wikborg) 91 Vilken populationsstorlek/sammansättning/ bebyggelsestruktur avspeglar gravfältet? (Jonas Wikborg) 97 Rituella aktiviteter på och i anslutning till gravfältet (Susanna Eklund) 98 Landskapet kring gravfältet och gravfältets läge (Ann Lindkvist) 105 Jämförelser med andra gravfält (Jonas Wikborg) 118 Måluppfyllelse 124 Sammanfattning 127 English summary 127 Referenser 128 Bilagor Anläggningslista 2. Fyndlista 3. Rutlista 4. Osteologisk analys 5. Osteologitabell 1 6. Ostelogitabell 2 7. Godsanalys av keramik (Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier) 8. EDS- och kiselfossilanalyser av malstenar (Jan Risberg, Institutionen för Naturgeografi och Kvartärgeologi, Stockholms universitet & Susanna Eklund, SAU) 9. Geologisk fältanalys (Jan Risberg, Institutionen för Naturgeografi och Kvartärgeologi, Stockholms universitet) 10. Metallografisk analys och provurval för 14 C- datering av järn (Anna-Lena Grandin, RAÄ, UV-GAL) 11. Analys av flintmaterialet (Helena Knutsson, Stoneslab) 12. Svepelektronmikroskopanalys av brons fragment (Malgorzata Wojnar-Johansson, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet) 13. Vedartsanalys (Ulf Strucke, RAÄ UV-Mitt) C-analys (Göran Possnert & Maud Söderman, Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet) Anläggningar 240

5 Inledning Undersökningen och deltagarna I början av sommaren 2007 förundersökte SAU en ensamliggande stensättning (Helgona 220) på fastigheten Stenbro 1:8 i Helgona socken i Södermanland (fig 2). Anledningen till undersökningen var att Nyköpings kommun hade planerat för ett nytt köpcentrum på platsen (fig 1). Uppdraget utfördes efter beslut av Länsstyrelsen i Södermanlands län (dnr ). Förundersökningen visade att stensättningen var en grav innehållande brända människoben, samt att den låg på ett sedan tidigare okänt gravfält. Förundersökningen leddes av Susanna Eklund. Biträdande projektledare var Ann Lindkvist. Övriga deltagande arkeologer var Kim Darmark, Marcus Eriksson, Helena Hulth och Anna Onsten-Molander. Upptäckten att det fanns ett helt gravfält på platsen för den sedan tidigare registrerade stensättningen kom som en överraskning i ett relativt sent skede av exploateringsföretagets planering. Den tillmötesgående exploatören ändrade sina ursprungliga planer och senarelade exploateringen av berörda ytor för att ge tid för de arkeologiska undersökningarna. Det nyupptäckta gravfältet kom att undersökas i sin helhet under en hektisk period från augusti till oktober Parallellt med undersökningarna pågick sprängning av berg på intilliggande ytor samt bortforsling av sprängsten, vilket medförde speciella arbetsförhållanden (fig 3). Undersökningarna leddes av Jonas Wikborg. Biträdande projektledare var Susanna Eklund och Ann Lindkvist. Övriga deltagande arkeologer var Peter Berg, Ylva Bäckström, Ulf Celin, Tony Engström, Jan-Henrik Fallgren, Camilla Forsman, Lars Holmblad, Kristin Ilves, Peter Lindgren, John Ljungkvist, Kristina Martinelle, Elisabeth Pettersson, Emma Sjöling och Lisa Skanser. I föreliggande rapport presenteras resultaten från både förundersökningen och den efterföljande särskilda undersökningen. Texterna har i huvudsak utformats av Susanna Eklund, Ann Lindkvist och Jonas Wikborg. Under rapportarbetet har även Camilla Forsman, Elisabet Pettersson och Emma Sjöling deltagit i arbetet med registrering och digitalisering. En terrängmodell har framställts av Kicki Martinelle. Ett antal personer har utfört och avrapporterat olika typer av analyser inom ramen för projektet (se nedan). Figur 1. Översiktsfoto av undersökningsområdet efter att vegetationen avverkats. Foto: Ann Lindkvist, SAU. 4 sau rapport 2010:11

6 0 1 2km Figur 2. Platsen för undersökningsområdet är markerat med cirkel i kartbildens mitt. Utsnitt ur terrängkartan. Skala1: Digital bearbetning: Ann Lindkvist. sau rapport 2010:11 5

7 Fig. 3. De arkeologiska undersökningarna genomfördes parallellt med exploateringen av intilliggande ytor. Foto: Emma Sjöling. Figur 4 & 5. Gruppfoton av deltagarna i den särskilda arkeologiska undersökningen. Foto: SAU. 6 sau rapport 2010:11

8 Antikvarisk bakgrund Gravfältet var inte känt innan planeringen av köpcentrumet sattes igång. Endast en stensättning i krönläge var registrerad (Helgona 220). Vid den utredning av planområdet som utfördes våren 2007 framkom bl a ytterligare enstaka gravar, boplatslokaler med stenåldersdatering, skålgropar, röjningsrösen och gränsmärken (Nordin 2007). Stensättningen Helgona 220 och en av stenåldersboplatserna, RAÄ 331 (Eriksson & Wikell 2010), förundersöktes under försommaren Vid förundersökningen av Helgona 220 konstaterades att det fanns flera intilliggande stensättningar och en utökad förundersökning av det som visade sig vara ett gravfält genomfördes. Resultatet av förundersökningen redovisas i denna rapport då slutundersökningen p g a brådskan med arbetet sattes igång endast fyra veckor efter att den utökade förundersökningen avslutats. Omkring 300 m NO om Helgona 220 undersöktes samtidigt ett grav- och boplatsområde (Helgona 352, 353 & 369) av UV-Mitt (Vinberg 2009a). Topografi och naturmiljö Undersökningsområdet (UO) var beläget i sprickdalsterräng där topografin var relativt varierad med skogklädda, ofta höga, höjder och öppna dalgångar. Den genomförda exploateringen har avsevärt förändrat området där köpcentret nu ligger. Undersökningsytan var belägen på en höjd som sträckte sig ett hundratal meter i nordöstligsydvästlig riktning samt något ned i en slänt mot sydöst (fig 6). Den högsta punkten var belägen 44 m ö h, och området sträckte sig ned till 33 m ö h. Krönet bestod delvis av kalt berg och i övrigt utgjordes området av kalhuggen, tidigare tät barrskog med tät undervegetation. Den täta undervegetationen täckte hela gravfältet Helgona 220, där endast stensättningen i krönläge var synlig före avtorvningen. Nedanför höjden fanns i sydöst en mindre åker som låg i träda. Denna var belägen strax under 25 m ö h. Åkern skars i nord-sydlig riktning av en kraftledning och av E4. Bortom E4 tar Nyköpings stadsbebyggelse vid (fig 7). I övriga väderstreck kring undersökningsområdet (UO) fanns skog eller kalhuggen skog, och i öster och norr stupade terrängen brant nedåt. Mot nordväst finns en mindre uppodlad dalgång där de lägsta partierna ligger strax under 15 m ö h. Denna dal mynnar vid Nyköpingsån, vilken ligger en dryg kilometer åt väster. Den underliggande jordarten i den högre belägna skogklädda terrängen utgörs huvudsakligen av morän med partier av berg i dagen. I dalgången norr om UO, vilken är belägen kring m ö h, finns postglacial lera medan dalgången mot söder, som ligger m ö h, täcks av glacial varvig lera. Strax sydöst om vägmotet över E4 finns ett mindre område med marmor i berget (jordartskarta Ae nr 11). Figur 6. Höjdsträckningen med gravfältet Helgona 220 från sydost. Den sedan tidigare kända stensättningen på krönet var belägen bland tallarna strax till vänster om bildens mitt. De övriga stensättningarna påträffades sedermera höger härom. I förgrunden skymtar E4. Foto: Susanna Eklund, SAU. sau rapport 2010:11 7

9 Figur 7. Strax söder om gravfältet Helgona 220 ligger E4. På andra sidan vägen ligger ett affärsområde i utkanten av Nyköping. Foto: Jonas Wikborg, SAU. Kulturhistorisk bakgrund Det skogsområde som gravfältet låg i har under historisk tid inte hört till det egentliga Påljungshage. Detta ligger ett litet stycke mot nordöst. Skogen har varit utmark till Stenbro prästgård, som haft sin bytomt och åkermarker i dalgången nordväst om UO. Skogen betecknas på ett par kartor (1773, 1819) som jaktpark, precis som Påljungshage (Aktnr: 04-HEO-46, 04-HEO-68). Det fanns under och 1700-talen flera jaktparker i trakten vilka låg under Nyköpings hus. Namnet Påljungshage finns belagt i skrift i flera äldre dokument och kartor. Det förekommer i många olika skrivningar som Paul Ljungs hage, Pål ljungs hage, Pauljungshage m fl. Det rör sig om en av Nyköpings rikaste handelsmän vid slutet av 1500-talet och början av 1600-talet som ägde en betesmark i området (Torensjö muntl) Fornlämningsmiljö Topografin i närområdet visar att bosättning kan ha varit möjlig från omkring f Kr. Havet hade då dragit sig tillbaka så mycket att området började friläggas och ett skärgårdslandskap bildades. De äldsta kända lämningarna i närområdet är från tidig neolitikum och består av en boplats (Helgona 331) som undersöktes samtidigt som gravfältet (fig 8). På lokalen framkom för övrigt även en skärvstensanläggning med möjlig datering till yngre bronsålder (Eriksson & Wikell 2010). Flera boplatser från äldre stenålder har påträffats i samband med utredningar kring Tallkärrsberget några kilometer norr om Påljungshage samt vid Hagnesta strax nordost härom (Bondesson 2005, 2007). I dalgången nordväst om UO finns två skärvstenshögar (Helgona 15:3, 16:1), vilka torde vara från yngre bronsålder eller eventuellt tidig äldre järnålder. I anslutning till dem har också vissa boplatslämningar undersökts (se nedan). I övrigt är inga boplatslämningar från brons- eller järnålder kända i området. Däremot finns många gravar kring UO. Karaktäristiskt är de många ensamliggande stensättningarna vilka ofta ligger på mindre höjder i skogsmark (bl a Helgona 348, 213, 320, 354, 369, 62:2, 58:1, 59:1, 60:1 3, 61:1 4, 94:1 2, 63:1 2, 15:2, 3:1 2, Nyköping 275:1). En anläggning registrerad som hög skulle möjligen kunna vara ett röse (Helgona 8 sau rapport 2010:11

10 1 Helgona 247 Helgona 261 Helgona 249 Helgona 61:1-4 Helgona 63:2 Helgona 94:1-2 Helgona 63:1 Helgona 59:1 Helgona 58:1 Helgona 264 Helgona 60:3 Helgona 62:1 Helgona 60:1-2 Helgona 110:1 Helgona 98:1 Helgona 62:2, 354 Helgona 353 Helgona 378 Helgona 369 Helgona 370 Helgona 14:1 Helgona 352 Helgona 374 Helgona 376, 377 Helgona 326 Helgona 357 Helgona 328 Helgona 13:1 Helgona 92:1 Helgona 373 Helgona 213, 327 Helgona 15:2-3 Helgona 16:1 Helgona 329, 330 Helgona 348 Helgona 15:1 Helgona 349 Helgona 320, 325 Helgona 319, 322 Helgona 258 Helgona , 372 Helgona 375 Helgona 220 Helgona 350 Helgona 323, 371 Helgona 368 Helgona :1 Helgona 351 Nyköping 567:2 Nyköping 566:1 Nyköping 567:1 Nyköping 275:1 Nyköping 559:1 Nyköping 3:1-2 Nyköping 254:1-2 ö m Figur 8. Fornlämningarna i området kring UO (markerat med blått). Det nya köpcentrumet är markerat på kartan. Skala 1: Fastighetskartan. Digital bearbetning: Ann Lindkvist, SAU. 62:1). Gravfälten i närområdet är samtliga belägna på den norra och västra sidan av dalgången i nordväst (Helgona 13, 14, 15). Gravfälten innehåller upp till 50 kända gravar, huvudsakligen stensättningar, men också en del högar. Ett av gravfälten har undersökts. Helgona 15 är förundersökt och visade sig bestå av ett grav- och boplatsområde med elva stensättningar, en skärvstenshög samt några vanliga boplatsanläggningar. Ett fynd av en fibula som sannolikt härrör från en grav dateras till folkvandringstid, och boplatslämningarna dateras till spannet yngre bronsålder romersk järnålder (Svensson 2011:03). Även några skålgropslokaler ligger mot sydöst (Helgona 319, 332, 368) och i dalgången i nordväst och nordost (Helgona 92:1, 373, ). I skogspartiet nordöst om Helgona 220 finns en undersökt grav- och ev. boplatslokal (Helgona 352, 353 och 369). Det rör sig om fyra gravar i form av stensättningar, ett skärvstenslager samt boplatsrelaterade anläggningar såsom stolphål, härdar och gropar. Det är dock oklart om det rör sig om en egentlig boplats, utan hela lokalen kan vara av mer rituell karaktär. 14 C-dateringar har gjorts till perioden yngre bronsålder-äldre järnålder (Vinberg 2009a). Även berget öster om Helgona 220 har undersökts arkeologiskt. Vid en förundersökning 2008 kunde det bl a konstateras att det fanns boplatslämningar och agrara lämningar i området dock huvudsakligen med okänd datering. Vid boplatslämningen Helgona 383 påträffades sau rapport 2010:11 9

11 dock rabbig keramik, vilket antyder en datering till yngre bronsålder. En av lokalerna (Helgona 350) visade sig utgöra en gravgrupp om minst fyra stensättningar (Vinberg 2009b). Det finns många lämningar från historisk tid i området, bl a två platser med bebyggelselämningar i form av sentida husgrunder i dalgången i nordväst (Helgona 258, 98). Söder om UO och E4 finns många lämningar efter gruvbrytning från och 1800-talet (t ex Helgona 559:1, 566:1). Brandkärrs gamla gårdstomt är också registrerad som fornlämning (Helgona 254:1 2). Närområdet uppvisar således en rik fornlämningsbild. De äldsta spåren efter mänsklig närvaro utgörs av några boplatslämningar från yngre stenålder. Ännu äldre boplatser, från äldre stenålder, har hittats vid Tallkärrsberget och Hagnesta, norr respektive nordost om UO. Också bronsåldern finns representerad i fornlämningsbeståndet kring Nyköping, även om det inte tycks vara den allra mest intensivt utnyttjade delen av landskapet (jfr Wigren 1987:5). Under perioden har tre större vattensystem haft sina mynningar vid dagens Nyköping. Ett flertal rösen, Fig 9. Hällristningarna vid Släbro. Foto: Emma Sjöling, SAU. skärvstenshögar och skålgropslokaler vilka generellt dateras till bronsåldern finns i området. En knapp kilometer väster om UO ligger den märkliga hällristningslokalen vid Släbro invid Nyköpingsån. Där finns mycket ovanliga geometriska figurer (fig 9). Gravfälten i området vittnar om att området varit befolkat också under järnåldern. 10 sau rapport 2010:11

12 Förundersökningen Målsättning Förundersökningen (FU) genomfördes under försommaren 2007 ( ) (Länsstyrelsens beslut , dnr ). Uppdraget bestod i att undersöka en ensamliggande stensättning i krönläge (Helgona 220) och fastställa anläggningens konstruktion, ålder och eventuella karaktärsdrag samt att utröna om det fanns ytterligare anläggningar intill denna. Länsstyrelsen önskade att stensättningen skulle undersökas och dokumenteras i sin helhet inom ramen för förundersökningen. Om ytterligare lämningar framkom i anslutning till denna skulle dessa bedömas till sin omfattning och karaktär inför ett eventuellt borttagande i samband med en särskild undersökning. De primära målsättningarna för undersökningen var att: Fastställa stensättningens konstruktion och karaktär. Fastställa lämningens ålder med hjälp av daterande föremål och/eller 14 C-analys. Fastställa de/den eventuellt gravlagdas kön och ålder genom osteologisk analys. Undersöka om det fanns ytterligare anläggningar intill den kända stensättningen. I kravspecifikationen fanns också krav på att förundersökningen av stensättningen skulle göras på ett sådant sätt att det var möjligt att rekonstruera den till sin yttre form. Då det vid förundersökningen visade sig att ytterligare ett stort antal gravar framkom i anslutning till den kända Figur 10. Exploateringen av ytan var redan i full gång när vi kom ut på plats, och marken hade röjts från skog man hade endast sparat en liten ö av skog kring bergkrönet där graven fanns. Foto: Susanna Eklund, SAU. sau rapport 2010:11 11

13 Figur 11. Den sedan tidigare kända stensättningen före avtorvningen. Foto: Susanna Eklund, SAU. graven tog Länsstyrelsen efter samråd i fält (070628) med representanter för beställare, exploatör och kommun ett tilläggsbeslut om att utöka förundersökningen ( , dnr ). De tillagda målsättningarna var att: Avgränsa fornlämningen. Grundligt utvärdera gravfältets innehåll, d v s antalet gravar och andra anläggningar, förekomst av fynd samt anläggningarnas karaktär och allmänna datering. Metod Stensättningen på krönet och en anslutande stenfylld klippskreva (FU A390, A100001, SU A6094, A4655) torvades av för hand och rensades från sly och mindre träd varefter stensättningen dokumenterades med planritning. En korsprofil upprättades och anläggningen grävdes ut i kvadranter (fig 12). En del av fyllningen sållades med 4 mm såll. I övrigt grävdes graven ut för hand med skärslev och fynden samlades in. Gravens omkrets samt kantkedje stenar och fynd mättes in med totalstation. Fyllning kring benkoncentrationerna togs in som preparat och vattensållades i efterhand inne på kontoret. Terrängen på och nordöst om bergkrönet besiktigades, och vid handrensning och sökschaktning med en mindre grävmaskin kunde flera stensättningar konstateras i området. De nyfunna stensättningarna grovrensades med fyllhammare. Vid den utökade förundersökningen grävdes ytterligare sökschakt som också handrensades. Stensättningar kunde även konstateras vid inventering, provstick och punktvis rensning med fyllhammare. Samtliga schakt, stensättningar och övriga anläggningar mättes in med totalstation och beskrevs i text. Fynd och fyndområden mättes in eller relaterades till anläggningar. Framtagna anläggningar, schakt och arbetets fortskridande dokumenterades med digitalfoto. De fynd och anläggningar som framkom vid förundersökningen har infogats i dokumentationen för slutundersökningen och redovisas i rapportens huvuddel. Några av de anläggningar som dokumenterades vid förundersökningen kom senare att utgå. Genomförande När FU inleddes var skogen omkring bergkrönet avverkad i alla riktningar utom mot nordväst. Man hade också börjat ta bort jordtäcket med grävmaskin för att förbereda för sprängning av berg i ett område nordnordväst om bergkrönet (fig 13). Kring själva bergkrönet fanns dock en gles tall- och granskog. 12 sau rapport 2010:11

14 Figur 12. Undersökning av stensättningen på krönet. Foto: Susanna Eklund, SAU. Figur 13. När de förundersökningen inleddes hade jorden redan avlägsnats från ett område NNV om den sedan tidigare kända stensättningen. Foto: Susanna Eklund, SAU. sau rapport 2010:11 13

15 Förundersökningen började med undersökningen av de två anläggningarna på bergkrönet. Då träd fanns kvar på ytan och i stensättningen fanns det inte möjlighet att lodfotografera stensättningen, men en planritning upprättades. Kantkedjestenarna mättes in och märktes upp och de olika kvadranternas fyllning lades separat för att möjliggöra en eventuell rekonstruktion med originalmaterialet. Den stenfyllda klippskrevan undersöktes inte vid detta tillfälle. Vid rekognosering, sökschaktning och handrensning upptäcktes, strax nordväst om bergkrönet, ytterligare åtta stensättningar, flera med tydliga kantkedjor (fig 14). Det visade sig också finnas flera stensättningar på den höjdrygg som sträckte sig mot nordöst (fig 15). Nära den nordöstra änden av höjdryggen fanns ett mindre område med skador från arbetsmaskiner som kört över ytan. Några större stenblock hade också flyttats och lagts i en hög. Vid denna tidpunkt gjorde Länsstyrelsen ett besök i fält och en utvidgning av förundersökningen kom till stånd. Inom ramen för den utökade förundersökningen grävdes ytterligare schakt av varierande storlek på höjdsträckningen mot nordöst och i den stora slänten mot sydöst. Figur 14. Med hjälp av en mindre grävmaskin kunde ett stort antal stensättningar konstateras i anslutning till den sedan tidigare kända graven. Foto: Susanna Eklund, SAU. Figur 15. När mossan och torven avlägsnats framträdde flacka stensättningar som hade varit helt omöjliga att upptäcka i samband med inventeringen. Foto: Susanna Eklund, SAU. 14 sau rapport 2010:11

16 För hela förundersökningen blev det totalt 25 schakt varav 19 inte innehöll någon indikation på fornlämning. Kring höjden med den tidigare kända stensättningen (FU A390/ SU A6094)lades också schakt ut i samtliga väderstreck. Sammanlagt 13 stensättningar eller möjliga stensättningar framkom i schakten. Genom avtorvning med fyllhammare och provstick med geosond framkom indikationer på förekomst av ytterligare stensättningar inom området. I slänten mot sydöst framkom keramik och bränd flinta som lösfynd, och i samma område påträffades också några anläggningar som inte var av gravkaraktär. Det fanns inget som direkt tydde på att stensättningar skulle ha skadats av de maskiningrepp som gjorts i området i samband med borttagandet av jordtäcket innan förundersökningen kom till stånd. Resultat Vid förundersökningens påträffades sammanlagt 40 anläggningar varav 35 bedömdes vara stensättningar (fig 16). Förutom den initialt kända stensättningen (FU A390) på krönet i sydväst låg merparten av stensättningarna sprid- S23 S25 S24 S22 S13 A439 A433 S12 A380 A S21 A208 S3 A609 S1 A232 A238 A204 S2 A242 A226 S4 A266 A261 S11 S6 S10 A296 A429 A301 S5 A423 A341 A272 A347 A399 A417 A335 A307 A411 A329 A594 A323 A317 S7 A395 A311 S8 A540 A513 A390 S9 A534 S15 S16 S14 S20 S18 A553 S17 Keramik A557 A528 Bränd lera & bränd flinta A561 A567 S Stensättning Övrig anläggning Fynd Fyndområde m Schakt Fornlämning Figur 16. Plan över förundersökningsytan. Anläggnings- och schaktnumren är de som användes vid förundersökningen. Skala 1:1000. Digital bearbetning: Ann Lindkvist, SAU. sau rapport 2010:11 15

17 da och i olika grupperingar uppe på höjdsträckningen, men fyra var belägna nere i slänten mot sydöst. Där framkom också bränd flinta och lite keramik samt bränd lera utspridd inom ett ca 20 x 7 m stort område (N-S). Inom samma yta fanns också en stenrad (FU A553, SU A1438), en ränna (FU557, SU A1451), ett stolphål (FU A561, SU A1466) och en härd (FU A567, SU A1477). Keramiken utgjordes av ett par skärvor av förhistorisk karaktär. Flintmaterialet, ett tiotal bitar, bedömdes bestå helt och hållet av obearbetad, bränd flinta. Vid undersökningen av graven på krönet (FU A390, A100001, SU A6094, A4655) hittades två tydliga koncentrationer av brända ben. Dessutom fanns enstaka spridda ben. Utöver benen framkom också bränd flinta (SU F199, 200, 203), en slipsten (SU F202) och ett obestämbart järnföremål (SU F204) som uppvisade vissa likheter med en lansspets. Järnföremålet låg relativt ytligt i utkanten av anläggningen. Föremålet var sekundärt deponerat i stensättningens utkant och har 14 C-dateras till historisk tid. Ben från graven daterades till övergången mellan yngre bronsålder och förromersk järnålder. Vid avtorvningen av en stensättning (FU A395, SU A1122) nära graven på krönet påträffades en yxa av järn (SU F205) direkt under torven. Den var inte särskilt starkt korroderad och av en typ som förekommit från yngre järnålder och långt fram i historisk tid. Den bedömdes inte höra till graven utan antas ha hamnat där under historisk tid. Området med gravar och andra anläggningar kunde avgränsas med hjälp av schakt och inventering. Givetvis går det inte att utesluta att någon del av fornlämningen varit belägen inom den yta i nordnordöst där jordtäcket redan tagits bort. Efter förundersökningen bedömdes fornlämningen bestå av ett mer samlat gravfält i krönläge som dominerades av runda stensättningar med kantkedja. Det förväntades att det på höjdsträckningen skulle kunna komma fram ytterligare ett antal stensättningar. Dessutom fanns i slänten sydöst om höjden några mer spridda stensättningar som inte var lika vällagda och som saknade kantkedjor. I slänten påträffades också fynd och anläggningar som bedömdes kunna utgöra spår av såväl bosättning som någon kultisk aktivitet. Bedömningen var i detta skede att det rörde sig om ett gravfält från yngre bronsålder eller äldre järnålder. För mer detaljer kring förundersökningens anläggningar och fynd hänvisas till rapporteringen av den särskilda undersökningen. 16 sau rapport 2010:11

18 Särskild arkeologisk undersökning Målsättning för den särskilda undersökningen Frågeställningar och vetenskaplig målsättning Syftet med den särskilda undersökningen var att dokumentera de stensättningar och övriga lämningarna som hade påvisats vid FU. Inför den särskilda arkeologiska undersökningen uppställdes en rad frågor som undersökningen skulle försöka besvara. I ett försök att strukturera dem delades de upp i grundläggande respektive övergripande frågeställningar. De grundläggande frågeställningarna var av mera teknisk art, medan de mera övergripande frågeställningarna skulle behandla gravarnas och gravfältets relation till den dåtida bebyggelsen och landskapet, Grundläggande frågeställningar De grundläggande frågeställningarna var: När hade gravarna anlagts? Var gravarna och lämningarna i slänten samtida? Fanns det variationer vad gällde gravarnas form, konstruktion och inre gravskick? Om så var fallet, hade detta kronologiska orsaker? Avspeglade ben- och fyndmaterialet de gravlagdas kön, ålder och sociala status? Hur var platsen placerad i landskapet? Övergripande frågeställningar När frågor av grundläggande karaktär hade besvarats ville vi fördjupa förståelsen av fornlämningen och diskutera hur många som begravts, vilka i populationen som fått tydligt utformade gravkonstruktioner och begravningar, om begravningsritualen och gravkonstruktionen generellt hade tydliga kopplingar till kön, ålder eller social position samt vad detta kunde betyda. Gravfältets storlek väckte flera frågor. Hade det utnyttjats av flera hushåll/familjer, eller fanns det sociala skillnader mellan olika urskiljbara gravgrupper, t ex en spridning av vissa ålders- eller könsgrupper? Fornlämningens monumentala placering ledde till frågor kring varför ett utpräglat krönläge valts, vilken betydelse detta haft, och hur närliggande gravar och gravfält skulle relateras till det nu aktuella objektet. Vi avsåg att diskutera flera alternativ rörande gravarnas funktion i förhållande till läget i landskapet, bl a: Gravfält som gräns- och/eller revirmarkering för en bebyggelse eller en markäga. Gravfältets relation till vägar/kommunikationsleder. Den rituella betydelsen av en monumental placering av gravar i landskapet. Gravarnas roll efter det att gravläggningar på platsen upphört. Hur förhöll sig olika gravfält och andra fornlämningar i närområdet tidsmässigt till varandra? Kompletterande frågeställningar Under och efter undersökningens genomförande formulerades ytterligare några frågor som ansågs kunna besvaras utifrån resultaten: Hade man malt brända människoben på de mal/slipstenar som påträffades? Fanns det skillnader i datering vid korsdateringar av brända ben och harts? Vilka rituella lämningar kunde spåras på och i anslutning till gravfältet? Långsiktig kunskapsuppbyggnad Undersökningen bedömdes som viktig ur ett regionalt perspektiv eftersom den kom att bli en av de största i Nyköpingstrakten, där jämförelsevis få gravar har undersökts tidigare. Gravfältet bedömdes kunna bli ett viktigt jämförelseobjekt inför framtida gravundersökningar i trakten och skulle kunna bilda underlag för jämförelser med gravritualer i områden kring Mälaren och i Östergötland. En sammanställning av undersökta bronsåldersgravfält i Södermanland som gjorts av David Damell (1985), samt en avhandling om gravskick i Södermanland under bronsålder och äldre järnålder (Feldt 2005) bedömdes som viktiga att relatera resultaten till. Planerat utnyttjande av undersökningsresultaten Resultaten har kontinuerligt förmedlats i olika sammanhang såsom planerats (se förmedling ovan). Om gravar med daterbart material från sen romersk järnålder till tidig vendeltid hade påträffats skulle de ha ingått i en kronologidatabas för den aktuella perioden. Arbetet skulle ha utförts av fil. dr John Ljungkvist (som deltog vid utgrävningen) inom ramarna för projektet Dödens ombonade kammare vid Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. Undersökningarna visade dock att gravfältet enbart hade använts under yngre bronsålder och äldre förromersk järnålder, varför detta aldrig kom att bli aktuellt. Metod Avtorvning Slutundersökningen inleddes med att stensättningarna varsamt torvades av för hand medan ytorna mellan dem torvades av med hjälp av en mindre, larvbandsburen sau rapport 2010:11 17

19 Figur 17. Ytorna mellan de lokaliserade stensättningarna torvades av med grävmaskin. Foto: Susanna Eklund, SAU. grävmaskin. Att använda sig av en liten maskin var viktigt för att minimera vikten och därmed undvika eventuella skador på gravarna. Eftersom gravfältet låg i före detta skogsmark med riklig förekomst av stubbar och rötter var avtorvningen och rensningen mycket arbetskrävande. Minst två personer gick efter maskinen och rensade. Vid behov kunde upp till fyra personer hjälpa till att rensa i de mest anläggningstäta områdena. Efter en första grovresning finrensades ytan, speciellt i anslutning till stensättningarna. En större yta nere i slänten där flinta och keramik hade påträffats vid förundersökningen maskinavtorvades också. Dokumentation Samtliga schakt, anläggningar, inre konstruktioner och prover mättes in digitalt i plan med hjälp av geodimeter och har sedan bearbetats i Intrasis och ArcView/ ArcMAp. Vissa topografiska objekt, såsom berg i dagen och större stenar samt lösfynd och vissa utmärkande fynd som påträffades i anläggningar har mätts in. I övrigt har fynden relaterats till de olika anläggningarnas lager och inre konstruktioner. Figur 18. Inmätningar av anläggningar, fynd och liknande gjordes med geodimeter. Foto: Susanna Eklund, SAU. 18 sau rapport 2010:11

20 Figur 19. Stensättningarna lodfotograferades med hjälp av ett så kallat fototorn som kunde resas av tre personer. Foto: Susanna Eklund, SAU. Figur 20 & 21. I en liten bur eller korg hissades kameran upp i tornet med hjälp av ett rep. Därefter togs bilderna med en trådansluten fjärrutlösare: Foto: Susanna Eklund, SAU. Alla stensättningar lodfotograferades innan utgrävningen påbörjades med hjälp av ett trebent fototorn som kunde hissas sex meter upp i luften. Fyra vita plastkryss som mättes in med totalstation lades ut kring varje stensättning så att de var väl synliga på bilden. Med hjälp av dessa koordinatsatta kryss kunde bilderna sedan rektifie- ras i efterhand och presenteras på såväl översiktsplaner som detaljplaner över enskilda stensättningar. Lodfotograferingen var också en arbetsbesparande åtgärd och kom att ersätta den traditionella tidskrävande planritningen. sau rapport 2010:11 19

21 Figur 22. Profilritning av en anläggning. Foto: Susanna Eklund, SAU. Undersökning av anläggningar När stensättningarna fotograferats upprättades en profil. Denna ritades för hand i skala 1:20 eller 1:40. Vid undersökningen av de större gravarna användes en kryssprofil så att anläggningen grävdes ut i kvadranter. De mindre gravarna grävdes ut i två halvor med en mittprofil (fig 23). Anläggningarna undersöktes med skärslev. Tre av stensättningarna undersöktes och dokumenterades för att möjliggöra en rekonstruktion. Kantkedjestenarna märktes och sparades separat i så kallade big bags. De olika fyllningarna urskildes också och sparades separat. Gravarna som valdes ut för eventuell rekonstruktion var A 200, A 792, A 634. Enligt den ursprungliga undersökningsplanen skulle endast bengömmorna sållas, vilket skedde med torr- eller vattensåll. Redan efter den första veckans grävning visade det sig att flera av stensättningarna faktiskt inte innehöll några tydliga bengömmor. Då beslöts att all fyllning skulle torrsållas i 4 millimeters såll. Orsaken till detta var att fastställa att de tomma stensättningarna verkligen var tomma. Sållar man inte fyllningen riskerar man att missa små fragment. Det visade sig att sållningen av stensättningarnas fyllning i vissa fall resulterade i att mindre mängder brända ben påträffades. I de fall då separata lager kunde urskiljas i anläggningarna grävdes dessa ut kontextuellt. Väl inne på kontoret digitaliserades alla ritningar för att kunna presenteras i rapporten. Alla fynd från anläggningarna samlades in, och en första genomgång av fynden gjordes redan under fältfasen för att man på bästa sätt skulle kunna förvara eventuella ömtåliga föremål osv. Eftersom osteologer deltog i fält kunde en första bestämning av benen göras redan under fältfasen. Lämpliga benfragment (hårt brända och med en vikt av mer än 0,6 gram) valdes också ut för 14 C analys och skickades in för datering på ett tidigt stadium. Rutgrävning I slänten nedanför gravfältet framkom rikligt med bränd flinta inom ett begränsat område, och på ett annat ställe påträffades rikligt med keramik. Inga urskiljbara lager var synliga, men för att försöka funktionsbestämma och avgränsa ytorna grävdes 26 stycken kvadratmeterstora rutor. Materialet från provrutorna torrsållades i 4 millimeters såll. Vid slutavbaningen påträffades fragment av en dräktnål från bronsåldern i slänten och ytterligare rutor grävdes. Även då sållades jordmassorna. 20 sau rapport 2010:11

22 Figur 23. Undersökning av två stensättningar med grusmantel. Foto: JonasWikborg, SAU. Provrutor grävdes också i ett kulturlager (A5742) som påträffades i anslutning till en av stensättningarna (A200). Rutorna lades så att en profil kunde dokumenteras mellan stensättningen och kulturlagret för att om möjligt utreda den stratigrafiska relationen mellan dem. En skärvstensanläggning (A5451) undersöktes genom att meterstora rutor handgrävdes i stick längs med en korsprofil varefter profilerna ritades. Allt material torrsållades i 4 millimeters såll. Syftet med metodvalet var att fånga upp fynd från olika nivåer och samtidigt få en bild av anläggningens uppbyggnad. Tre kvadratmeterstora provrutor grävdes också i ett område utan anläggningar mellan stensättningarna på gravfältets sydvästra och centrala del. Detta gjordes för att fånga upp eventuell fyndförekomst likande den som gjorts nere i slänten. Dessa rutor resulterade dock ej i några fynd. Figur 24. Sållning av fyllningen från en av gravarna. Foto: Susanna Eklund, SAU. 3D-modell Som ett led i dokumentationen av fornlämningarna skapades tre 3D- modeller av landskapet kring UO. 3D-modellerna fungerar som visuella rekonstruktioner av ett landskap och ansågs viktiga med tanke på att berget som gravfältet låg på sprängts bort i samband med byggandet av köpcentrumet. Den första modellen bygger på höjd- sau rapport 2010:11 21

23 data från Nyköpings kommun och ger en övergripande bild av landskapet utan vegetation. För att närmare komma åt topografin på platsen och få en bättre upplösning av höjdförändringarna har SAU tagit egna höjdmått på de båda utgrävningsområdena med hjälp av totalstation. Med GIS-programvaror (GIS = geografiskt informationssystem) kan man utföra olika rumsliga analyser, exempelvis siktfältsanalys. Hur långt bort var stensättningen på krönet synlig? Vilken vy hade de dåtida besökarna när de stod uppe på gravfältet? Det som skiljer modellerna åt är det som kallas upplösning, det vill säga avståndet mellan de mätpunkter som modellen baseras på. Principen är densamma som när man talar om upplösning på digitala bilder eller skärmar. Modellen skapad utifrån kommunens höjddata har en större utbredning men en lägre upplösning jämfört med de två modeller vi mätt in själva som har inte så stor utbredning, men högre upplösning. Den cirka m 2 stora modellen av gravfältet bygger på 925 inmätta punkter; i kommunens höjddata representeras samma yta av enbart 41 punkter. Oavsett hur man samlat in punkterna till sin höjdmodell, via totalstation, laserskanning eller direkt från kända kartor, så är resultatet enbart en yta. För att skapa liv i denna yta krävs att man lägger till tolkningar. Rekonstruktionen av gravfältet förstärktes genom att de inmätta gravarna markerades med en liten höjning över ytan för att synas bättre, samt att berghällen får ett ytskikt som skiljer sig från övrig mark. Figur 25. Löpsedel från torsdagen 6 september Förmedling av undersökningen och resultaten För att informera om det arkeologiska arbetet och undersökningsresultaten genomfördes flera olika typer av informationsinsatser, dels under fältarbetets gång, dels under det efterföljande rapportarbetet. Media Undersökningsområdet var beläget i utkanten av Nyköping, alldeles invid E4. Platsen var således väl synlig för förbipasserande vars nyfikenhet väcktes. I undersökningens inledningsskede kontaktades såväl lokalpress som television. Södermanlands Nyheter skrev en längre artikel och gjorde god reklam för undersökningen genom sin löpsedel (fig 25). Ett längre tv-inslag visades dessutom i det lokala nyhetsprogrammet på Sveriges Television. Guidade visningar Som ett led i förmedlingen gentemot allmänheten anordnades guidade visningar av undersökningen en kväll i veckan. Dessa evenemang var mycket uppskattade och välbesökta med uppemot 80 personer/visning (fig 26). Visningarna annonserades i lokalpress samt på kommunens och SAU:s hemsidor. På dessa kvällsvisningar berättade några av de deltagande arkeologerna kort om resultaten och de arkeologiska metoderna. Vid några tillfällen arrangerades även lunchvisningar för allmänheten. Besökarna gavs vid visningstillfällena möjlighet att ställa frågor. De mest frekventa frågorna har bildat utgångspunkt för några artiklar som skall publiceras i en populärvetenskaplig bok om arkeologin vid Påljungshage (se nedan). Skolvisningar Förutom de allmänna visningarna gavs kommunens skolor möjlighet att boka visningar på dagtid. Skolklasserna guidades av Lars Holmblad från SAU. Han har tidigare bl a arbetat i ca 20 år med arkeologisk förmedling till skolklasser på Statens historiska museum i Stockholm. Bokningarna av dessa visningar sköttes via Nyköpings hembygdsförening. Flera skolklasser kom på besök, men det visade sig att de fanns vissa problem med att finansiera busstransporter ut till grävplatsen. De flesta skolklasser som besökte grävplatsen cyklade dit från närbelägna skolor (fig 27). SAU:s hemsida På SAU:s egen hemsida ( har kontinuerligt nya rön presenterats under projektets gång. Där kommer även en nedladdningsbar rapport i pdf-format att vara tillgänglig. 22 sau rapport 2010:11

24 Figur 26. Visning av gravfältet för en grupp besökare. Foto: Ann Lindkvist, SAU. Bloggare På en av de första allmänna visningarna deltog Nyköpings bon Sara Zhovnartshuk. Hon återkom sedan på flera av de andra visningarna och visade sig ha en egen blogg där hon entusiastiskt skrev både mycket och väl om undersökningarna ( Föredrag På våren 2008 hölls ett föredrag om gravfältsundersökningarna i Nyköping. Föredraget hölls av två arkeologer som deltagit vid undersökningen och arrangerades av Nyköpings hembygdsförening. Figur 27. En skolklass guidas runt på UO. Foto: Emma Sjöling, SAU. Populärvetenskaplig bok samt artikel Genom samarbetet med hembygdsföreningen beträffande skolvisningarna väcktes tanken att skriva en artikel till föreningens årsbok. Tanken utvecklades så småningom till planerna på en separat bok om arkeologin vid Påljungshage. Det har också skrivits en kortfattad artikel om undersökningen i Sörmlandsbygden 2010 (Wikborg & Wikell 2009). sau rapport 2010:11 23

25 Figur 28. På parkeringen framför köpcentrumet har några av de undersökta gravarna rekonstruerats. Foto: Susanna Eklund, SAU. Andra förmedlingsinsatser Under fältarbetsfasen ställde allmänheten ofta frågor kring vad som skulle hända med gravarna och fynden efter undersökningen och om det skulle finnas kvar någonting på platsen för undersökningarna efter att de avslutats. Då väcktes tanken om att anlägga ett minnesmärke över de undersökta fornlämningarna. Nyköpings kommun utlyste en tävling till vilken tre lokala konstnärer bjöds in. Ett förslag från den lokala konstnärinnan Elisabeth Englund utsågs till vinnande, och minnesmärket kom att uppföras på parkeringsplatsen framför det nyuppförda köpcentrumet. Bland annat rekonstruerades några av de undersökta stensättningarna där (fig 28). På platsen finns också kortfattade texter med information om undersökningarna. Gravbegrepp och gravdefinition Jonas Wikborg Den undersökta fornlämningen Helgona 220 klassificeras som ett gravfält, och flera av de undersökta anläggningarna, dock inte alla, har tolkats som gravar. För detaljer kring de enskilda gravarna se anläggningskapitel samt anläggningsbeskrivningar. Men vad är en grav och vilka kriterier bör vara uppfyllda för att använda denna term? Problematiken har tidigare behandlats, bl a i samband med avrapportering och fördjupningsstudier av andra gravlokaler som undersökts av SAU (Engström & Pettersson 2005; Engström & Wikborg 2006, Engström 2007). Slår man upp ordet grav i Nationalencyklopedin (1994) finner man det beskrivet som en plats där avlidens stoft eller aska får sitt sista vilorum och enligt Svenska Akademiens Ordlista (SAOL 1986) avser ordet en plats där avliden jordats. Dessa definitioner ryms sannolikt inom det gravbegrepp som de flesta arkeologer till vardags kan acceptera. Beaktar man den stora variationsrikedom som framträder i förhistoriska material och som finns etnografiskt belagd (se t ex Huntington & Metcalf 1979) när det gäller slutförvaringen av döda människors kvarlevor uppstår emellertid en rad gränsfall och problem. Om man ordagrant följer SAOL:s och NE:s definitioner talas det där enbart om kvarlevor. Detta innebär att gravar även kan anläggas för andra än människor. Termen grav är väl inarbetad men sällan definierad, inte minst inom arkeologin där antalet enskilda gravar traditionellt har räknats för att t ex visa omfattningen av gravplatser samt beräkna populationsstorlekar. Även den arkeologiska grunddokumentationen bygger i hög grad på att de undersökta anläggningarna ska kunna klassificeras och räknas. En mer ingående begreppsdiskussion låter sig inte göras inom ramen för denna rapport, och att lägga fram en heltäckande definition som fungerar för alla tidsperioder, 24 sau rapport 2010:11

26 alla kulturer och på alla platser är givetvis inte okomplicerat, om ens möjligt. Vår ambition har varit att slå fast en definition som är användbar för Påljungshage och det aktuella materialet samt att redovisa vilka kriterier vi använt vid klassificeringen av dem. En grundläggande utgångspunkt har varit att en grav bör uppvisa tecken på att vara avsiktligt konstruerad, antingen i bemärkelsen grävd, byggd eller på annat sätt avgränsad, alternativt att den anlagts i ett redan befintligt avgränsat utrymme med avsikten att där deponera kvarlevor efter en avliden. Detta synsätt har inte inneburit något större problem vid den aktuella undersökningen, som berörde stensättningar belägna i oplöjd impedimentsmark. Endast i ett fall påträffades en omarkerad begravning, bestående av en koncentration av brända människoben och hartstätningsrester. En annan utgångspunkt har varit att en grav bör innehålla människoben, alternativt om människa inte har kunnat artbestämmas bland benen, uppvisa tydliga tecken på att vara anlagd som just en deponeringsplats för kvarlevor efter en avliden. Alla anläggningar med brända ben bör därför inte per automatik klassificeras som gravar, och en stenkonstruktion eller stensättning utan benmaterial är inte en grav bara för att den ligger på ett gravfält. Flera av de undersökta stensättningarna sakande helt och hållet osteologiskt material. Den gravdefinition vi haft som grund vid behandling av Påljungshagematerialet kan formuleras så här: En grav är ett medvetet konstruerat eller avgränsat utrymme, en förvaringsplats avsedd för, och innehållande kvarlevor efter en avliden. Anläggningen ska innehålla artbestämda människoben. I särskilda fall kan anläggningen innehålla brända ben vilka ej artbestämts som människa, men måste då till form, innehåll och placering uppvisa stora likheter med andra gravar på gravfältet eller andra kända gravskick. Förekomsten av människoben har således varit en viktig bedömningsgrund, och samtliga anläggningar med osteologiskt bestämda människoben har klassificerats som gravar. Dessutom har ytterligare två anläggningar bedömts som gravar. Dessa utgörs av en stenpackning i anslutning till ett större stenblock med fynd av keramik och ett oidentifierat ben (A323) samt en stensättning (A218) med fynd av keramik, ett långt rörben från djur samt ett eventuellt kraniefragment från människa. Under en kantkedjesten till stensättningen A1050 hittades ett oidentifierat bränt ben. Sistnämnda anläggning har ej tolkats som grav. Direkt söder om stensättningen A485 fanns en ansamling stenar (A100825) som tolkats som en utbyggnad till den nyss nämnda stensättningen. I stenansamlingen hittades ett litet bränt ben av människa. Benfyndet har inte tolkats som en separat begravning. De undersökta gravarna har klassificerats och kategoriserats vad gäller yttre respektive inre gravskick. Det yttre gravskicket är den ovan mark synliga konstruktionen eller markeringen som själva begravningen gjorts i eller under. Det inre gravskicket avser hur kvarlevorna har behandlats och deponerats i graven. De två huvudkategorierna av inre gravskick är skelett- respektive brandgravskick. Vid den aktuella undersökningen påträffades endast skilda former av brandgravar (se Inre gravskick nedan). För en diskussion kring tolkningen av de stensättningar som inte hyste någon begravning se kap Utvärdering & diskussion. Yttre gravskick Det yttre gravskicket i Mellansverige under brons- och järnålder utgörs framför allt av stensättningar, men det förekommer även rösen, högar och resta stenar, ensamma eller i olika formationer. Det finns också exempel på så kallade flatmarksgravar vilka saknar synlig gravöverbyggnad. Det betyder nödvändigtvis inte att det inte har funnits en sådan ursprungligen. Senare tiders aktiviteter, inte minst jordbruk, har utplånat många gravöverbyggnader. Ett röse skall enligt Riksantikvarieämbetes terminologi för fornminnesinventeringen (Selinge 1969) vara en jordfri stenanläggning med välvd eller hög profil (höjden minst 1/10 av diametern). Emellertid har det i vissa fall tagits hänsyn till andra parametrar än de rent morfologiska då gravkonstruktioner har bedömts som rösen. Det kan gälla deras topografiska placering på krön och höjdlägen. Det kan också gälla anläggningarnas läge i typiska bronsåldersmiljöer eller det solitära läget. Som en följd av detta har flacka stensättningar många gånger benämnts som rösen, röseliknande stensättningar eller stensättningar av rösekaraktär. Vi har valt att använda oss av termen stensättningar då inga av de undersökta konstruktionerna uppfyllde de ovan nämnda kriterierna för röse. Inre gravskick Vid klassificeringen av det inre gravskicket har tämligen vedertagna definitioner, så som de beskrivs i t ex Ambrosiani (1964), Bennett (1987) och Kaliff (1992), använts. Vissa förbehåll har emellertid gjort för begreppen urnegrav och enstaka brända ben. Vid bedömningen av de aktuella gravarna har följande benämningar och kriterier använts: Gravar där fyllningen är fri från sot och kol (enstaka kolbitar kan förekomma, men det finns inga sammanhängande sotiga, kolbemängda lager eller fyllningar). Benlager. Brända ben, spridda över en större yta utan spår av behållare. Bengrop. Brända ben utan benbehållare, nedlagda i en grop. Urnegrop. Samlade brända ben vilka antas ha legat i en behållare av keramik eller organiskt material. sau rapport 2010:11 25