Våldtäkt. En komparativ studie av våldtäktsbrottet i svensk och norsk lagstiftning

Transkript

1 Örebro Universitet Institutionen för beteende- social- och rättsvetenskap Rättsvetenskap C; tillämpade studier 10 poäng Handledare: Catharina Sitte Durling VT 2006 Våldtäkt En komparativ studie av våldtäktsbrottet i svensk och norsk lagstiftning Författare: Erica Sund

2 Sammanfattning Uppsatsen är först och främst en komparativ studie av svensk och norsk rätt rörande våldtäktsbrottet, med fokus på det i Norge införda sänkta skuldkravet. Införandet av grov oaktsam våldtäkt i norsk rätt,var tämligen kontroversiellt och skapade debatt. I uppsatsen konstateras dock att motståndarna till det sänkta skuldkravet kan känna sig lugna. Deras farhågor om bristande rättssäkerhet, fokus på offret m m, har hittills inte besannats. En mindre del av uppsatsen ägnas också åt synen på brottsoffer och förövare och de stereotypa bilder av dem som dominerar i samhället. Vidare refereras och diskuteras ett par omdiskuterade svenska rättsfall tillsammans med två norska rättsfall. Slutligen diskuteras fördelarna och nackdelarna med att kriminalisera (grov) oaktsam våldtäkt och vilka konsekvenser det kan få för brottsoffer och förövare.

3 Innehållsförteckning 1 Inledning... s Bakgrund s Syfte. s Avgränsning s Metod och material s. 3 2 Allmänt om brott i svensk och norsk rätt s Brottsbegreppets struktur. s Objektiva rekvisit.s Subjektiva rekvisit... s Legalitetsprincipen svensk rätt..s Legalitetsprincipen norsk rätt... s Skuldprincipen svensk rätt.s Skuldprincipen norsk rätt.. s Ansvarsfrihet.. s Ansvar under rus s Kommentar.s. 7 3 Uppsåt... s Uppsåt svensk rätt...s Uppsåt norsk rätt s Kommentar.s Oaktsamhetsbegreppet s Oaktsamhet svensk rätt.. s Grov oaktsamhet svensk rätt. s Oaktsamhet norsk rätt s Grov oaktsamhet norsk rätt...s Kommentar.s Brottet våldtäkt. s Våldtäkt svensk rätt s Brottsbalken 6 kap 1... s Första stycket... s Andra stycket... s Tredje stycket...s Fjärde stycket...s Våldtäkt norsk rätt. s Straffeloven s Första stycket bokstaven a... s Första stycket bokstaven b... s Första stycket bokstaven c... s Andra stycket bokstäverna a och b... s Tredje stycket bokstäverna a, b, c och d s Fjärde stycket...s. 21

4 5.5 Kommentar.s Offer och förövare.... s Hur ser ett offer och en förövare ut?...s Offer s Förövare.. s Kommentar.s Rättsfall.s NJA 1997 s 538 Södertäljemålet s Bakgrund..s Tingsrätten... s Hovrätten. s Högsta domstolen.... s Kommentar.. s NJA 2004 s 231 Tumbamålet. s Bakgrund. s Tingsrätten... s Hovrätten. s Högsta domstolen.... s Kommentar.. s Rt s Bakgrund..s Tingsrätten... s Hovrätten (Lagmannsretten)...s Högsta domstolen.... s Kommentar.. s Rt s Bakgrund..s Tingsrätten... s Hovrätten (Lagmannsretten)...s Högsta domstolen.... s Kommentar.. s Analys... s Varför (grov) oaktsam våldtäkt?..s Stärkt rättsskydd.. s Självständigt straffvärde.. s Samhällsprevention..s Varför inte (grov) oaktsam våldtäkt?. s Rättssäkerheten riskeras.. s Opraktisk lagregel s Uttunning av våldtäktsbegreppet. s Fokus på brottsoffret s Sammanfattande kommentar... s Källförteckning.. s Offentliga tryck.. s Svenska förarbeten...s Propositioner s. 41

5 9.1.3 SOU. s Norska förarbeten s Propositioner s NOU. s Rättsfall... s Litteratur s Artikel..s. 42

6 1 Inledning 1.1 Bakgrund Under flera hundra år har det varit tydligt att våldtäkt betraktas som ett grovt brott som medfört hårda straff. Fram till 1779 var våldtäktsbrottet till och med belagt med dödsstraff i Sverige. Synen på brottet som grovt har varit tämligen stabil, vad som däremot skiftat är synen på offret och vad det egentligen är som kränkts eller skadats. Skyddsintresset på och 1800-talet kunde vara mannens egendom. Våldtäkten kunde också ses som ett ordningsbrott, eller ett brott mot Gud, i och med att våldtäkten kränkte äktenskapet och därmed själva samhällsordningen. 1 Idag är syftet med sexualbrottsregleringen enligt Sexualbrottskommittén framförallt att skydda den sexuella självbestämmanderätten och värna om alla människors sexuella integritet. 2 Den 1 april 2005 infördes en ny lagstiftning gällande sexualbrott i svensk rätt. Anledningen var bl a att den gamla regleringen inte gav ett tillfredsställande skydd, samt att den inte längre ansågs överensstämma med det allmänna rättsmedvetandet. Den nya regleringen omfattar fler situationer och bedömer fler handlingar som våldtäkt än den tidigare. En annan ändring som genomfördes var att slopa det s k råntvånget och istället införa ett hotrekvisit i enlighet med 4 kap 4 brottsbalken. Anledning till denna ändring är att forskning numera visar att människor som utsätts för våld eller hot om våld ofta antingen blir så paralyserade att de inte kan göra motstånd eller att de väljer att underkasta sig för att slippa ytterliggare våld. 3 Därmed ansågs det orimligt att behålla råntvånget som ställer högre krav på hotets art. Det är dock inte bara lagregleringarna som har betydelse för en fällande dom. Domstolens tillämpning av lagen är också av avgörande betydelse. Även attityder och historik kan ibland spela in. Traditionellt har yrken som domare, åklagare, polis och advokat varit, och är fortfarande, mansdominerade, vilket jag tror har betydelse. Offren i våldtäktsmål är oftast kvinnor, som enligt min menig i allmänhet har en lägre trovärdighet än män. Detta kan få betydelse eftersom beviskraven är, och måste vara, oerhört högt ställda i brottmål. Om historien säger oss att kvinnor är mer benägna att ljuga än män, faller det sig naturligt att anta 1 Bergenlöv, Eva m fl Offer för brott (2002) Nordic Academic Press, Lund s 179 f. 2 SOU 2001:14 s A.a. s 14 f, s 90, Jfr RH 2005:45. 1

7 att det även har betydelse för rättsväsendets syn på offrens kontra gärningsmännens berättelser. 4 Det har förts en intressant diskussion om huruvida lagstiftningen istället skulle bygga på bristande samtycke istället för uppsåt. Sexualbrottskommittén ansåg dock att det inte var en lämplig väg att gå av flera skäl. Ett var att det antogs medföra en för stor fokus på offrets beteende, vad hon sagt eller inte sagt, parternas förhållande till varandra o s v, vilket skulle vara en tillbakagång och något lagstiftaren tog starkt avstånd från. Ett annat skäl var att samtycke ansågs svårt att definiera och att det skulle medföra betydande tillämpningssvårigheter. Ytterliggare ett argument framfördes mot att införa bristande samtycke; det skulle störa systematiken i brottsbalken. Sexualbrottskommittén laborerade också med tanken att införa en slags portalparagraf i brottsbalkens sjätte kapitel som skulle ange att samtycke för samlag och andra sexuella handlingar skulle föreligga, men kom sedan fram till att även det störde den övergripande systematiken i brottsbalken eftersom inget annat kapitel innehöll en så allmänt hållen regel. 5 Det finns dock ytterliggare en väg att gå; nämligen att som i Norge införa grov oaktsamhet som uppsåtsform. Genom att sänka skuldkravet kanske både anmälningar om sexualbrott och fällande domar skulle öka. 1.2 Syfte Mitt syfte med uppsatsen är att göra en komparativ studie av det svenska och det norska rättsläget rörande våldtäktsbrottet. Jag har även tänkt att titta lite närmare på ett par uppmärksammade svenska rättsfall, dels för att belysa de svårigheter som med dagens lagstiftning föreligger på området, och dels för att se om de hade kunnat få en annan utgång med den norska lagstiftningen. Även två norska rättsfall analyseras för att se hur den nya lagen tillämpats. Slutligen kommer jag även kort att beröra samhällets och rättsväsendets syn på offer (målsägande) och förövare (gärningsmän). 4 Ekström, Simon Trovärdighet och ovärdighet Rättsapparatens hanterande av kvinnors anmälan av våldtäktsbrott Stockholm (2002) Simon Ekström, Södertälje. s 28 f. 5 SOU 2001:14 s 14, s 127, s

8 1.3 Avgränsning Jag har valt att fokusera på kvinnliga brottsoffer och manliga förövare. Detta dels för att jag anser att det förenklar både skrivandet och läsandet av uppsatsen, och dels för att det är så verkligheten till största delen ser ut. Jag har även valt att helt koncentrera mig på våldtäkter begångna av vuxna mot vuxna då frågan skulle kompliceras och även förlänga uppsatsen orimligt mycket om barn togs med. För att förtydliga bör nämnas att gränsen mellan barn/vuxen går vid 15 år i Sverige och 16 år i Norge när det gäller sexualbrott, eftersom den sexuella självbestämmanderätten börjar då i respektive land. Norsk lagstiftning har två paragrafer som reglerar sexuellt umgänge med barn; en där barnets gräns ligger på 14 år och en som behandlar sexuellt umgänge med barn mellan 14 och 16 år. Ingen av dem är dock tillämplig om offrets och gärningsmannen ligger nära varandra i ålder, då istället våldtäktsparagrafen för vuxna tillämpas. Historiken på området är både intressant och viktig men kommer inte heller få något större utrymme i denna uppsats. Jag bedömer det som en omöjlighet att få plats med en omfattande historisk del i en C-uppsats av detta slag. 1.4 Metod och material Jag har använt mig av både norska och svenska propositioner och andra förarbeten. Utgångspunkten är dock lagen. Vidare har jag studerat (en del av) litteraturen på området, norsk som svensk, plus ett par utvalda rättsfall. De svenska rättsfall som diskuteras har båda varit föremål för hetsig debatt i media och torde därför vara förhållandevis allmänt kända, även för icke-jurister. De norska rättsfallen består av de två HD-avgöranden rörande grov oaktsam våldtäkt som finns i dagsläget och används som en slags referensram till det svenska rättsfallen. 3

9 2 Allmänt om brott i svensk och norsk rätt 2.1 Brottsbegreppets struktur Brottsbegreppet är, både i Sverige och Norge, indelat i en subjektiv och en objektiv sida. 6 Det innebär att för att ett brott skall ha kommit till stånd måste alla objektiva rekvisit i det aktuella straffbudet vara uppfyllda. Vidare måste samtliga objektiva rekvisit täckas av ett subjektivt rekvisit, nämligen dolus eller culpa, enligt täckningsprincipen. Dolus är den uppsåtliga formen och culpa den oaktsamma. Numera används de svenska formerna uppsåt och oaktsamhet regelbundet och jag kommer fortsättningsvis i uppsatsen att hålla mig till dem Objektiva rekvisit För att ett brott skall ha kommit till stånd måste de speciella förutsättningar som finns i gärningsbeskrivningen vara uppfyllda. Dessa kallas för objektiva rekvisit. 7 Syftet med rekvisiten är att det skall vara lättare att avgöra om ett brott har kommit till stånd eller inte Subjektiva rekvisit Subjektiva rekvisit kan enkelt uttryckt kallas rekvisit för personligt ansvar. 9 Som ovan nämnts består de av uppsåt och oaktsamhet, som i sin tur delas upp ytterliggare. 10 Det subjektiva rekvisitet skall täcka samtliga objektiva rekvisit för att brottet skall anses ha kommit till stånd. Både i svensk rätt och i norsk rätt förekommer en straffvärdeskillnad mellan uppsåt och oaktsam skuld, vilket t ex kan ses vid en jämförelse av uppsåtligt dödande och oaktsamhet i förhållande till död i svensk rätt, och mellan uppsåtlig våldtäkt och den oaktsamma varianten i norsk rätt. Straffvärdet i båda jämförelserna är avsevärt högre för det uppsåtliga formerna. 6 Jareborg, Nils Handling och uppsåt (1969) P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm s 345 ff. 7 Cavallin, Samuel Skuld (1999) Författaren och Iustus Förlag AB, Uppsala. s Wennberg, Suzanne Introduktion till Straffrätten (2001) författaren och Norstedts Juridik AB, Göteborg s Cavallin s Se mer om det under avsnitten tre och fyra. 4

10 2.2 Legalitetsprincipen svensk rätt Principen, som egentligen består av flera principer, eller i vart fall har flera betydelser, har sitt ursprung i nullum crimen sine lege och nulla poena sine lege som fritt översatt betyder inget brott utan stöd av lag, samt att ingen kan straffas utan lagstöd. 11 I svensk rätt återfinns legalitetsprincipen i 10 kap 2 regeringsformen och i 1 kap 1 brottsbalken. Den syftar till rättssäkerhet och förutsebarhet. Medborgarna skall veta vilka gärningar som är olagliga samt vilket straff gärningarna kan tänkas föranleda. 2.3 Legalitetsprincipen norsk rätt Den norska varianten av principen, i norsk rätt kallad legalitetsprinsippet, har samma syfte som den svenska och har lagstöd i bl a 96 grunnloven. Principen innebär också ett förbud mot retroaktiv lagstiftning vilket visas i 97 grunnloven. 12 Enligt förarbeten har den sin ursprung i den europeiska rättstatsprincipen rule of law och har utarbetats både i England och på kontinenten. Norge har valt att ansluta sig till den kontinentala tolkningen av principen Skuldprincipen svensk rätt Skuldprincipen går i korthet ut på att en persons straffansvar är beroende av huruvida han har haft andra handlingsmöjligheter än den han valde, det vill säga att personen har haft möjlighet att påverka händelseförloppet. Man kan även säga att en persons straffansvar inte sträcker sig längre än hans skuld. Principen kan sägas ha sitt ursprung i nulla poena sine culpa och diskuteras ofta i samband med straffansvar för personer med allvarlig psykisk störning. 11 Sitte Durling, Catharina Tidigare brottslighet. Om rättsverkningar av återfall i brott (2005) Catharina Sitte Durling, Stockholm s Maeland, Henry John Innföring i alminnelig strafferett 3. Utgave (2004) Justian A.S, Bergen. 5

11 2.5 Skuldprincipen norsk rätt Även i norsk rätt återfinns skuldprincipen (skyldprinsippet) och innebär precis som i Sverige att ingen kan straffas om han inte har uppsåt eller varit oaktsam, d v s haft skuld i det inträffade. 2.6 Ansvarsfrihet svensk och norsk rätt Även om alla objektiva rekvisit är uppfyllda och vederbörligt täckta av ett subjektivt rekvisit kan det föreligga omständigheter som befriar den individuelle gärningsmannen från ansvar. Ansvarsfrihet kan föreligga när en person antingen kan ursäktas eller när ett annat intresse krockar med en straffbelagd gärning och därigenom ursäktar densamma. 14 Det spelar ingen roll om personen visste att en ansvarsbefriande omständighet förelåg vid gärningstillfället eller inte. De omständigheter som kan leda till ansvarsfrihet är: nödvärn, nöd, excess, laga befogenhet, angrepp på egen rättssfär och samtycke. 15 När det gäller våldtäktsbrottet faller alla ansvarsbefriande grunder, av naturliga skäl, platt till marken med undantag från ett nämligen samtycke. Som nämndes i inledningen har det diskuterats om våldtäktsregleringen skulle ha sin utgångspunkt i bristande samtycke istället för som nu ett krav på tvång. Sexualbrottskommittén vägde för- och nackdelar mot varandra och kom fram till att nackdelarna övervägde. Man ansåg bland annat att det skulle bli för svårt att definiera vad som skulle räknas som samtycke, samt att det skulle bli för stor fokus på offret både i förundersökningen och vid en domstolsförhandling. Fokus på offret är något som lagstiftaren har velat komma ifrån och Sexualbrottskommittén ansåg alltså att ett införande av bristande samtycke skulle vara en tillbakagång på området Ansvar under rus Generellt sett kan sägas att frivillig berusning inte leder till ansvarsfrihet, varken i svensk rätt eller norsk rätt, vilket kan utläsas av 1 kap 2, 2 st brottsbalken och 40 och NOU 2004:6. 14 Leijonhufvud, Madeleine & Suzanne Wennberg Straffansvar (2005) Norstedts Juridik AB, Stockholm. s Wennberg s 37 f, Andenaes, Johs. Alminelig strafferett, 4. Utgave (1997) Universitetsforlaget AS, Töyen. s 139 ff. 16 SOU 2001:14 s 14, s

12 straffeloven. Däremot kan svårigheter inträffa vid bedömningen av gärningsmannens uppsåt. Huvudregeln, som är densamma i båda länderna, är att man döms för vad man velat när man var berusad, samt för vad man insett eller vetat när man var nykter. 17 Det innebär att man får göra en bedömning om huruvida personen hade handlat på samma sätt om han var nykter eller inte. 2.8 Kommentar Brottsbegreppets uppbyggnad är, precis som de ansvarsbefriande faktorerna näst intill identiska i Sverige och Norge. Även straffrättsligt ansvar under självförvållat rus behandlas på likartat sätt i de båda länderna. Täckningsprincipen är gällande i både svensk och norsk rätt vilket gör jämförelsen på detta stadiet enkel. Det är skillnaden i vilket subjektivt rekvisit som skall användas som är avgörande i den fortsatta diskussionen. Som nämnts ovan har en reglering baserad på samtycke diskuterats ganska ingående i Sverige. Sexualbrottskommittén fann att nackdelarna övervägde fördelarna och valde att inte stå bakom ett sådant förslag. Det sades att samtycket skulle vara svårt att definiera men gick inte närmare in på varför. Inte heller om det egentligen skulle vara svårare att definiera än andra begrepp såsom hjälplöst tillstånd, vanmakt och andra luddiga begrepp. Vidare menade Sexualbrottskommittén att fokuseringen på offret skulle öka och att både förundersökning och en eventuell rättegång skulle alltför mycket komma att handla om vad offret sagt och gjort, relationen mellan offret och gärningsmannen o s v. Eftersom de frågorna redan behandlas i förundersökningar och under rättegångar som hålls idag har jag svårt att se det som ett hållbart argument. Dessutom tror jag att fokus faktiskt skulle öka på gärningsmannen om han var tvungen att redogöra vad han gjort och sagt för att förvissa sig om att samtycke verkligen förelegat. Även i Norge har samtycket diskuterats och i NOU 1997:23 presenterades ett lagförslag som innehöll just brist på samtycke som ett rekvisit för straffansvar. Den som foretar seksuell handling med noen som ikke har samtykket til det, straffes med bøter eller fengsel inntil 1 år Leijonhufvud & Wennberg s 77, Maeland s 123 f. 18 NOU 1997:23 kap

13 Det godtogs dock inte men är enligt min uppfattning mycket intressant, inte minst för att Norge istället valde att införa den grovt oaktsamma formen av våldtäkt. Det visar, menar jag, att den norska lagstiftaren har uppfattat problematiken på ett ganska bra sätt, och gör att man kringgår de problem den svenska sexualbrottskommittén menade fanns i en reglering baserad på samtycke. Dessutom lägger det fokus och ansvar på gärningsmannen. 8

14 3 Uppsåt 3.1 Uppsåt svensk rätt Uppsåt kan beskrivas som en psykisk inställning hos gärningsmannen som måste täcka samtliga objektiva rekvisit i brottsbeskrivningen. Det subjektiva rekvisitet i svensk rätt är normalt sett just uppsåt, vilket kan utläsas av 1 kap 2, 1 st brottsbalken. Däremot finns inget lagstöd för de olika typerna som utvecklats av praxis och doktrin. Ett förslag om att lagstadga två sorters uppsåt, avsikts- och insiktsuppsåt, lades fram i SOU 1996:185. Regeringen ansåg dock att det redan fanns en stabil praxis på området, varför en legaldefiniering 19 inte var aktuell. 20 Det innebär att det fortfarande är Högsta domstolens uppgift att avgöra gällande rätt på området. Enligt svensk praxis finns det tre olika sorters uppsåt. Direkt uppsåt föreligger om gärningsmannen har för avsikt att en viss effekt skall inträffa och handlar för att uppnå den. Effekten kan antingen vara ett mål i sig, eller ett delmål. 21 Det krävs också en viss viljeinriktning från gärningsmannen, såväl som kännedom om alla omständigheter vid den aktuella tidpunkten. 22 Indirekt uppsåt är när gärningsmannen inte har uppsåt till själva effekten, men är övertygad om att den ändå kommer att inträffa till följd av hans handlande. Hans vilja är inte att effekten skall inträffa men han ser den som nödvändig i förhållande till det han faktiskt vill åstadkomma. 23 Denna uppsåtsform kräver alltså ingen viljeinriktning från gärningsmannens sida, endast kännedom om vad som blir följden av hans handlande. Slutligen återfinns den tämligen nya uppsåtsformen likgiltighetsuppsåt, som ersatte det eventuella uppsåtet. Likgiltighetsuppsåtet går ut på att gärningsmannen inser att viss risk föreligger för effekten skall uppkomma. Likgiltigheten riktas mot effekten, inte risken Med legaldefinition menas att ett begrepp har getts en specifik innebörd enligt lagtext och/eller förarbeten. 20 Prop. 2000/01: 85 s Leijonhufvud & Wennberg s Cavallin s Leijonhufvud & Wennberg s A.a. s 60. 9

15 3.2 Uppsåt norsk rätt Till skillnad från Sverige har Norge valt att lagstifta om de olika uppsåtsformerna i och med antagningen av en ny straffelov. I likhet med svensk rätt är de dock tre till antalet men skiljer sig därefter en aning till innehållet. Hensiktsforsett (insiktsuppsåt) motsvarar både det svenska direkta- och det indirekta uppsåtet. Det kräver insikt, motiv eller en önskan att effekten skall uppnås. 25 Sannsynlighetsforsett (sannolikhetsuppsåt) är en lägre skuldform av uppsåt som innebär att gärningsmannen inser att det är övervägande sannolikt att effekten kommer att inträffa. 26 Det tredje uppsåtet motsvarar till stor del det i Sverige numera förkastade eventuella uppsåtet, eventuelt forsett. Gärningsmannen tror att effekten kan komma att inträffa; det finns en risk därtill däremot inte en vilja. För att avgöra om ett eventuellt samtycke funnits hos gärningsmannen måste man i svensk rätt kunna svara jakande på det s k hypotetiska provet. Den norska motsvarigheten kallas den positive innvigelseteorin, som går ut på samma sak som det hypotetiska provet, d v s man måste kunna svara jakande på om gärningsmannen skulle handla på samma sätt om han med säkerhet vetat att effekten skulle inträffa. Kan man det föreligger ett eventuellt uppsåt Kommentar Det finns stora skillnader i hur svensk och norsk rätt ser på och definierar uppsåtsbegreppet Likgiltighetsuppsåtet som i Sverige ersatt det eventuella uppsåtet, verkar t ex inte alls vara diskuterat i Norge. Det norska sannolikhetsuppsåtet har däremot diskuterats och i viss mån även använts i svensk rätt, men förkastats. 28 Jag tror dock, de yttre skillnaderna till trots, att innehållet får samma praktiska betydelse i stort. Värt att notera är att det, åtminstone i svensk rätt, alltid är åklagaren som har bevisbördan vilket betyder att om en gärning inte med säkerhet kan sägas vara uppsåtlig där uppsåt är 25 Andenaes s A.a. s A.a. s Leijonhufvud & Wennberg s 60, Jareborg s 46 ff, Cavallin s

16 subjektivt rekvisit, skall det gagna det tilltalade, det vill säga; han skall frikännas. 29 Om man som i den norska rätten sänker skuldkravet behöver inte uppsåt styrkas. Istället har domstolen att bedöma om den tilltalade har handlat grovt oaktsamt, vilket kanske kunde leda till fler fällande domar i svenska våldtäktsmål. 29 Cavallin s

17 4 Oaktsamhetsbegreppet 4.1 Oaktsamhet svensk rätt Det finns ingen legaldefinition av oaktsamhetsbegreppet i svensk rätt, men man kan få en aning av innebörden av ett uttryck som ibland används som alternativ till oaktsamhet; inte insåg men hade skälig anledning att anta. 30 Man kan också säga att oaktsamhet är en underlåtenhet att visa tillbörlig aktsamhet. 31 För att avgöra om någon agerat oaktsamt finns en särskild sorts tudelad bedömningsregel att ta till. I det första ledet ställs frågan vad en bonus pater familias, d v s en normalt aktsam, försiktig och laglydig person, skulle ha gjort i den aktuella situationen. Riktlinjer för hur en bonus pater familias skulle handla inhämtas bland annat från föreskrifter, lagar, seder och bruk. Därefter utreds vad som kan begäras av den individuella gärningsmannen i den specifika situationen och vid den aktuella tidpunkten. Det betyder alltså att hänsyn skall tas till individen och dennes eventuella brister vid bedömningen. 32 Enligt Cavallin strider det ovan nämnda mot legalitetsprincipen. Han menar att eftersom oaktsamhetsbedömningar är utpräglat moraliska bedömningar går det emot den förutsebarhet som legalitetsprincipen förespråkar. 33 Uttalandet kan jämföras med Erenius som i sin tur säger att det tomrum Cavallin beskriver fylls ut av bonus pater familias jämförelsen. 34 Slutligen bör nämnas att oaktsamheten också finns i två varianter, medveten och omedveten oaktsamhet. Denna uppdelning är inte något som domstolen bryr sig om, och inte heller är det någon skillnad på straffvärdet dem emellan. Icke desto mindre diskuteras och förklaras de olika varinterna i doktrinen. Lite förenklat kan det uttryckas som att medveten oaktsamhet definieras av att gärningsmannen insett möjligheterna av det inträffade men räknat med eller hoppats att effekten inte skulle inträffa. En omedvetet oaktsam person har inte insett att effekten kunde inträffa, men borde gjort det Leijonhufvud & Wennberg s Cavallin s Leijonhufvud & Wennberg s 61 f, Wennberg s Cavallin s Erenius, Gillis Oaktsamhet (1971) P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm s 152 ff. 12

18 4.2 Grov oaktsamhet svensk rätt Svensk rätt är restriktiv i sin tolkning av begreppet grov oaktsamhet och så gott som alla domar på området handlar om deklarationer och andra skattebrott. Nämnas kan i alla fall att hänsyn skall tas till samtliga föreliggande omständigheter Oaktsamhet norsk rätt Precis som i svensk rätt, och som tidigare nämnts, är kravet på uppsåt huvudregel i den norska rätten. Och precis som i svensk rätt ska det klart framgå av lagtext när skuldkravet är sänkt. 37 Tidigare var det praxis som gav definition åt oaktsamhetsbegreppet, men den 11 april 2005 antogs ett förslag till en ny straffelov som bland mycket annat ger en legaldefinition till ovan nämnda begrepp. Legaldefinitionen ändrar inte på innehållet i begreppet utan skall bara ge lagstöd åt det som redan utarbetats i praxis och doktrin. 38 Aktsamhetsvärderingen skall alltid grundas på den konkreta situationen och hänsyn skall tas till de yttre omständigheter som gärningsmannen handlat efter. Tiden är också en viktig faktor här. Det går inte att ställa samma krav på den som plötsligt befinner sig i en krissituation, som på den som haft gott om tid att tänka efter. 39 Till skillnad från den svenska rätten, menar Maeland, är det oklart om hänsyn skall tas till gärningsmannens subjektiva förutsättningar. Förarbeten och doktrin talar för att man skall begrunda gärningsmannens personliga förutsättningar, medan praxis gör det ibland, och ibland inte. 40 Det kan då vara frågan om sådana saker som låg ålder, som kan föranleda mildare aktsamhetsbedömning och särskild insikt eller expertis som på motsatt vis kan ge en strängare bedömning Erenius s Jfr NJA 2004 s Matningsdal, Magnus & Anders Bratholm (red) Straffeloven kommentarutgave. Förste del. Alminelige bestemmelser 2. Utgave (2003) Universitetsforlaget, Oslo s NOU 2002:4. 39 Matningsdal & Bratholm s Maeland s 126 f. 41 Matningsdal & Bratholm s 347 f. 13

19 4.4 Grov oaktsamhet norsk rätt De allra flesta straffbud som har oaktsamhet som skuldkrav kräver en allmän, enkel form av oaktsamhet. För att oaktsamheten skall bedömas som grov i norsk rätt är det inte tillräckligt att göra jämförelsen om bonus pater familias. Det krävs en utpräglad oaktsamhet och att handlingen kan anses starkt klandervärd. 42 Uaktsamheten er grov dersom handlingen er svärt klanderverdig og der er grunnlag for sterk bebreidelse Kommentar Oaktsamhetsbegreppet har i princip samma innebörd i den svenska rätten som i den norska, vilket gör att rättsläget på området också liknar varandra. I båda länderna har begreppet utvecklats i doktrin och praxis, med den skillnaden att den norska lagstiftaren valt att föra in det i en (kommande) lagregel. Hur mycket den skillnaden att oaktsamhetsbedömningen ibland görs efter subjektiva mått och ibland inte gör, är svårt att säga. Doktrin och förarbeten säger att inte samma krav kan ställas på en ung person, en person med funktionshinder o s v. Sedan att vissa uppfattar det som att sådan hänsyn inte tas, är kanske i sig endast en subjektiv uppfattning? Samma invändningar kan med all säkerhet även göras mot svensk praxis varför jag inte fäster någon större vikt vid Maelands kommentarer i det här fallet. Jag anser att det är viktigast vad lagen och dess förarbeten faktiskt säger i frågan och utgår från det. Lag och förarbeten följs förmodligen inte alltid av praktikerna, men det är enligt min uppfattning ett ämne för en helt annan uppsats. 42 A.a. s 345 f. 43 Ot. Prop nr 90 ( ) kap s

20 5 Brottet våldtäkt 5.1 Våldtäkt svensk rätt Våldtäktsbrottet regleras i 6 kap 1 brottsbalken. Skyddsintresset bakom regleringen har ändrats ganska dramatiskt under årens lopp, från att från början närmast varit ett brott av stöldkaraktär till att värna om den sexuella självbestämmanderätten och integriteten. Integriteten och den sexuella självbestämmanderätten som skyddsintressen var också en av de bakomliggande orsakerna till den nya lagstiftningen på området som trädde i kraft den 1 april Sexualbrottskommittén menade också att det var viktigt att lyfta fram kränkningen då den är kännetecknande för våldtäktsbrottet. 44 Den gamla regleringen var i behov av förtydliganden och uppdateringar som också i mångt och mycket gjordes. Vissa förslag på förändringar godtogs dock inte, som att helt slopa våldtäkt av mindre allvarlig art. Sexualbrottskommittén ansåg att det var motsägelsesfullt att domstolarna kan pröva om våldtäkten kan vara mindre allvarlig på grund av hotets och våldets art eftersom regleringen bara rymmer de svåraste sexuella kränkningarna och frågan om hotets och våldets art har avgörande betydelse för tillämpningen av regeln. 45 Lagstiftaren valde ändå att behålla bestämmelsen men ändrade kriterierna för dess tillämpning. Numera har domstolen att bedöma om omständigheterna i övrigt kan göra att brottet är mindre grovt kap 1 Brottsbalken 1 st Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år. 2 st Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, 44 SOU 2001:14 s 110, s A.a. s 178 f. 15

21 kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd. 3 st Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år. 4 st Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet Första stycket Med samlag menas vaginalt samlag. Det är inte nödvändigt att ett inträngande har skett, utan det är tillräckligt att könsdelarna kommit i kontakt med varandra. Kontakten bör inte vara alltför flyktig men behöver heller inte ha pågått i flera minuter. Handlingar som kan jämställas med vaginala samlag, är t ex orala och anala samlag och att föra in fingrar, knytnävar eller föremål i kvinnans underliv. 46 Med misshandel menas detsamma som 3 kap 5 brottsbalken, men begreppet våld kan innebära en tämligen lindrig form av våld, såsom betvingande av kroppslig rörelsefrihet, exempelvis genom att hålla någon nere med hjälp av den egna kroppstyngden. Det kan också vara tillräckligt att tvinga isär kvinnans ben när hon försöker knipa ihop dem. 47 I och med rekvisitet hot om brottslig gärning sänktes tvångskravet från det s k råntvånget till att istället överensstämma med rekvisiten i olaga tvångsregeln i 4 kap 4 brottsbalken. Som tidigare nämnts föranleddes ändringen av forskning som gett ny förståelse för hur brottsoffer ofta reagerar A.a. s 145 f. 47 A.a. s A.a. s 127 f. 16

22 Nytt är också begreppet sexuell handling som ersatt sexuellt umgänge. Förslaget om att byta ut begreppet kom från Sexualbrottskommittén som menade att det gamla uttrycket var olämpligt då det indikerade frivillighet. Kommittén menade att det borde framgå i lagtexten att det är frågan om ett ensidigt handlande. 49 Innehållsmässigt är de två begreppen i stora drag lika med den lilla utvidgningen att den sexuella handlingen skall ha en påtaglig sexuell prägel, antingen för offret eller för gärningsmannen. Vid bedömning härav spelar kränkningen stor roll. 50 Huruvida offret eller gärningsmannen fått sin sexualdrift tillfredsställd är däremot inte intressant i sammanhanget Andra stycket Det andra stycket innehåller beskrivningar av flera situationer som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande. Här har troligtvis det allmänna rättsmedvetandet spelat en stor roll eftersom bl a media reagerat på flera domar, där berusade kvinnor, ofta unga, har utsatts för övergrepp och brottet rubricerats som sexuellt utnyttjande, genom att skriva mycket och upprört om fallen. Även Sexualbrottskommittén konstaterade att det verkade som om rubriceringen våldtäkt gav många den upprättelse som en fällande dom av sexuellt utnyttjande inte kunde ge. Man menade också att även om offret varit berusat innebar den ofrivilliga sexuella kontakten en lika stor kränkning som för icke-berusade och ibland t o m en större kränkning. Om offret inte vet exakt vad som skett och vad hon varit med om kan det ibland vara en mer traumatisk upplevelse som är svårare att bearbeta än om hon har full vetskap om det inträffade. 51 Uttrycket hjälplöst tillstånd både är och har varit omtvistat. Viss vägledning finns att få, dels i det s k Södertäljemålet, NJA 1997 s. 538, där berusning förenat med andra omständigheter bedömts som hjälplöst tillstånd 52 och dels i förarbetena. 53 Noteras kan också att begreppet vanmakt helt försvunnit ur paragrafen eftersom det ansågs ålderdomligt och ha många olika innebörder. 49 A.a. s A.a. s A.a. s Jfr det s k Tumbamålet, NJA 2004 s 231 under kap Prop 2004/05:45 s

23 5.2.3 Tredje stycket Om Sexualbrottskommitténs förslag gått igenom hade detta stycke inte alls funnits. Kommittén ansåg att det var orimligt att ha en reglering om mindre allvarlig våldtäkt som skulle bedömas utifrån hotets och våldets art, när våld och hot i sig är bedömningsgrunder för huruvida våldtäkten överhuvudtaget ägt rum. Dessutom menade man att det bara var det allra grövsta sexuella kränkningarna som föll in under paragrafen och att det därigenom inte fanns utrymme för en mindre allvarlig våldtäkt. 54 Lagstiftaren höll inte med till fullo men ändrade ändå rekvisiten Fjärde stycket Fjärde stycket reglerar grov våldtäkt. Vid bedömningen skall hänsyn tas till exempelvis våldets art och allvarlighet. Det våld som krävs behöver inte nödvändigtvis överensstämma med rekvisiten för grov misshandel, men måste vara allvarlig. 55 Brottet bör enligt förarbetena bedömas som grovt, dels när flera personer deltagit i våldtäkten samtidigt, dels när offret utsatts för flera övergrepp i följd av flera gärningsmän. 56 Även om Sexualbrottskommittén kunde konstatera att gruppvåldtäkter är en tämligen sällsynt brottsform, som dessutom visade en sjunkande trend, åtminstone under nittiotalet, menade man samtidigt att det var viktigt att lyfta fram graden av kränkning som offret utsatts för. Att bli offer för flera gärningsmän, samtidigt eller i tät följd, måste nog ses som kränkningshöjande av alla och envar Våldtäkt norsk rätt Den norska lagstiftningen på området ändrades den 11 augusti 2000 av liknande orsaker som den svenska ändrades, nämligen att stärka den sexuella självbestämmanderätten. Man menade också att en lagändring var nödvändig för att stärka kvinnors rättsliga ställning, samt att lagen 54 SOU 2001:14 s 178 f. 55 Prop 2004/05:45 s A.a. s SOU 2001:14 s

24 på ett mer tydligt sätt borde visa att sexuellt umgänge skall baseras på frivillighet. 58 Vidare föreslogs ett tillägg i form av sänkt skuldkrav; grov oaktsamhet. Den nya regleringen kom dock inte utan protester. Kritikerna menade att en kriminalisering av grovt oaktsam våldtäkt inte alls syftade till att göra oaktsamheten till ett rekvisit för sin egen skull utan var ett sätt att fånga in de fall med s k dolt uppsåt, d v s där våldtäkten begåtts uppsåtligt men inte kunde bevisas. Därtill var det en opraktisk regel utan ett reellt användningsområde menade man. Om alla objektiva rekvisit var uppfyllda borde även det redan gällande subjektiva rekvisitet uppsåt, kunna visas. 59 Som svar på detta sa departementet att en kriminalisering av grovt oaktsam våldtäkt dels skickade tydliga signaler till samhället att dylika handlingar inte accepterades och dels att sådana handlingar hade högt straffvärde. Dessutom skulle det innebära ett stärkt rättskydd för de kvinnor som utsatts för handlingarna utan att det försämrade rättssäkerheten för gärningsmännen straffeloven Den som a) skaffer seg seksuell omgang ved vold eller ved truende atferd, eller b) har seksuell omgang med noen som er bevisstløs eller av andre grunner ute av stand til å motsette seg handlingen, eller c) ved vold eller ved truende atferd får noen til å ha seksuell omgang med en annen, eller til å utføre tilsvarende handlinger med seg selv, straffes for voldtekt med fengsel inntil 10 år. Ved vurderingen av om det er utøvd vold eller truende atferd eller om fornærmede var ute av stand til å motsette seg handlingen, skal det legges vekt på om fornærmede var under 14 år. Straffen er fengsel i minst 2 år dersom a) den seksuelle omgang var samleie, eller b) den skyldige har fremkalt en tilstand som nevnt i første ledd bokstav b for å oppnå seksuell omgang 58 Ot prop nr 28 ( ) kap A.a. kap A.a. kap

25 Fengsel inntil 21 år kan idømmes dersom a) voldtekten er begått av flere i fellesskap b) voldtekten er begått på en særlig smertefull eller særlig krenkende måte, c) den skyldige tidligere er straffet etter denne bestemmelsen eller etter 195, 61 eller d) den fornærmede som følge av handlingen dør eller får betydelig skade på legeme eller helse. Seksuelt overførbar sykdom og allmennfarlig smittsom sykdom, jf. smittevernloven 1-3 nr. 3 jf. nr. 1, regnes alltid som betydelig skade på legeme eller helse etter denne paragrafen. Den som ved grov uaktsomhet gjør seg skyldig i voldtekt etter første ledd, straffes med fengsel inntil 5 år. Foreligger omstendigheter som nevnt i tredje ledd, er straffen fengsel inntil 8 år Första stycket bokstaven a Begreppet sexuellt umgänge ersatte det gamla otuktigt umgänge och omfattar samlag och handlingar som är jämförbara med samlag. Våldsrekvisitet innefattar alla typer av våld; från att hålla fast offret och därmed betvinga hennes rörelsefrihet till att bruka vapen. I och med den nya lagstiftningen 2000 sänktes hotrekvisitet från att ha innefattat ett krav på hot för en persons liv eller hälsa till hot av mindre allvarlig art. Hotet behöver inte heller var uttalat utan ett hotfullt beteende kan vara tillräckligt för straffansvar Första stycket bokstaven b Bokstaven b reglerar sexuellt umgänge med den som är medvetslös, sover, är hypnotiserad eller av andra orsaker inte kan freda sig. Dessa orsaker kan vara av både psykisk och fysisk art, t ex svår berusning, att offret är fastbundet eller lider av psykisk störning eller annan sjukdom som gör att hon inte kan värja sig från sexuella närmanden Första stycket bokstaven c Sista bokstaven första stycket gäller när gärningsmannen inte själv tagit fysisk del i övergreppet utan istället förmått offret att ha sexuellt umgänge antingen med en tredje part 61 Paragrafen behandlar sexuellt umgänge med barn; förf. anmärkning. 62 Ot prop nr 28 ( ) kap 4.1, kap A.a. kap

26 eller med sig själv. Den tredje parten avser endast människor det sexuella umgänget skulle kunnat utföras av gärningsmannen själv Andra stycket bokstäverna a och b Detta stycke föreskriver att ministraffet skall vara fängelse i två år om det sexuella umgänget bestått av samlag eller om gärningsmannen själv framkallat det tillstånd som behandlas i första stycket bokstaven b i syfte att nå det sexuella umgänget. Samlagsdefinitionen är lagstadgad i 206 straffeloven och innefattar både vaginalt och analt samlag samt införande av penis i mun eller införande av föremål i vagina eller anus Tredje stycket bokstäverna a, b, c och d Det tredje stycket talar om vilka omständigheter som skall föreligga för att våldtäkten skall bedömas som grov och därmed kan ge ett fängelsestraff på ända upp till 21 år, vilket är det högsta möjliga fängelsestraffet i Norge. Våldtäkten kan bedömas som grov om: flera gärningsmän är inblandade, våldtäkten begåtts på ett särskilt smärtfullt eller kränkande sätt, gärningsmannen tidigare antingen är dömd enligt våldtäktsbestämmelsen eller 195 straffeloven, d v s förbud mot sexuellt umgänge med minderåriga, eller om offret avlider eller får en allvarlig skada till följd av handlingen. Allmänfarliga smittsamma sjukdomar och sexuellt överförbara sjukdomar skall alltid räknas som allvarlig skada Fjärde stycket Det är detta sista stycke som innehåller det sänkta skuldkravet och gör grovt oaktsam våldtäkt straffbar. Frågan om regleringen skulle införas och hur den i så fall skulle se ut var både komplicerad och kontroversiell. Utskottets majoritet var emot en sådan reglering och framförde bl a att visserligen skulle inte gärningsmannens rättssäkerhet bli mindre men offrets rättsläge skulle heller inte förbättras. Inte heller skulle en sådan lagändring leda till fler fällande domar eftersom beviskraven var de samma och ord fortfarande kunde stå mot ord. 64 Innst.O.nr 92 ( ) kap Ot prop nr 28 ( ) kap 4.4.1, straffeloven A.a. kap

27 Vidare befarades att en sänkning av skuldkravet skulle leda till en uttunning av våldtäktsbestämmelsen och därmed göra rättsläget ännu sämre för kvinnorna. 67 Två av utskottets medlemmar var skiljaktiga och menade tvärtemot majoriteten att en kriminalisering av oaktsam våldtäkt var den rätta vägen att gå. Som skäl anförde de att den gällande lagstiftningen gav ett otillräckligt skydd samt att även grovt oaktsam våldtäkt innehade ett högt straffvärde. 68 De olika remissinstanserna var, precis som utskottet, delade i olika läger och departementet valde slutligen att gå på de skiljaktigas linje. Ett stärkt skyddsnät angavs som främsta anledning Kommentar Den nya sexualregleringen i svensk rätt innebar en förstärkning av de regler som redan fanns. Synen på våldtäktsbrottet har hårdnat och därför anser jag att det är förvånande att lagstiftaren inte följde Sexualbrottskommitténs råd att slopa regleringen om mindre allvarlig våldtäkt. Det norska departementets argument om stärkt rättsskydd anser jag är viktigt, likaså argumentet att det skickar tydliga signaler om vad som kan accepteras av samhället. Huruvida det fungerar eller inte är för tidigt att säga då lagen om grov oaktsam våldtäkt fortfarande är ung, men det tål att jämföras med den svenska regleringen om förbud mot barnaga som infördes av liknande skäl. När man ställer de båda ländernas lagstiftning bredvid varandra ser man ganska tydligt att det finns stora skillnader, men också likheter, dem emellan. Båda paragraferna omfattar i stort sett samma situationer. Även kraven på våld och tvång är likartade. Skillnaderna blir tydliga först i straffskalorna samt det faktum att den mindre allvarliga våldtäkten lyser med sin frånvaro i den norska regleringen och att i dess ställe finns en oaktsamhetsreglering. 67 A.a. kap A.a. kap A.a. kap

28 6 Offer och förövare 6.1 Hur ser ett offer och en förövare ut? Vad som utmärker ett (brotts)offer eller en förövare kan vara svårt att förklara på rak arm. Definitionerna är många, långa och varierande vilket kan verka förvirrande för de flesta av oss som inte vanligtvis sysslar med psykologi, viktimologi eller andra professioner som arbetar med dessa grupper. Ämnesområdet är stort och svårt att överblicka, men jag vill ändå med detta kapitel försöka ge en beskrivning av några av de dominerande tankarna på området. Jag anser att det kan ge en djupare förståelse för uppsatsen i stort samt underlätta vid läsandet av rättsfallen nedan. 6.2 Offer Vem som kan kallas brottsoffer finns det idag ingen legaldefinition på. Den juridiska termen är dock målsägande och innefattar enligt 20 kap 8 rättegångsbalken: den mot vilken brottet har blivit begånget, den som blivit förnärmad av brottet och/eller den som lidit skada av brottet. Enligt Magnus Lindgren, som skrivit en doktorsavhandling om brottsoffer, kan flera olika typer av brottsoffer urskiljas, varav idealoffret torde vara det som de flesta av oss tänker på först. Kännetecknande för idealoffret är försvarslöshet, svaghet och att personen inte hade någon som helst skuld i brottet. 70 I Brottsoffer från teori till praktik, redovisas den norska kriminologen Nils Christies sex punkter som utmärker ett idealoffer: 71 offret är svagt offret är involverat i en respektabel aktivitet offret är på väg till en plats som hon inte kan förebrås för gärningsmannen är i överläge gentemot offret och kan beskrivas i negativa termer gärningsmannen och offret är obekanta med varandra, dvs de har ingen relation 70 Lindgren, Magnus m fl Brottsoffer från teori till praktik (2001) Jure CLN AB, Stockholm s A.a. s

29 offret har tillräckligt med inflytande för att kunna hävda sin offerstatus 72. Enligt Lindgren härskar teorin om offret som oskyldigt och sårbart samt hur man som offer bör agera och reagera, i den sociala kulturen och därför ligger utmaningen för myndighetspersoner i att bemöta de brottsoffer som inte stämmer in på beskrivningen om idealoffret Förövare När det gäller just våldtäktsmän menar experter att de vanligtvis har en tämligen mörk barndom bakom sig med inslag av våld och såväl psykiska som fysiska övergrepp. Många har levt i familjer där en eller båda föräldrarna missbrukat alkohol och/eller lidit av diverse olika psykiska besvär. Sådana förhållanden kan leda till att personen får dålig självkänsla, svårt att hantera och uttrycka känslor samt en diffus och växlande identitet, s k borderlinesyndrom. 74 Viktigt att känna till är dock att detta kliniska porträtt är baserat på dömda våldtäktsmän och kan därför ge en skev och missvisande bild. Vi vet idag att de flesta våldtäkter begås inom (kärleks)relationer som sällan hamnar i rätten. Om bakgrunden hos dessa gärningsmän ser likadan ut vet vi inte och just därför är det viktigt att förstå att den typiske våldtäktsmannen faktiskt inte existerar. 75 Syftet med våldtäkten kan variera lika mycket som förövarens personlighet och bakgrund. De flesta forskare på området är dock överens om att handlingen består av åtminstone två delar: aggression och sexualitet. En del forskare lägger till våld och vrede eller ersätter aggression med antingen ett eller båda av dessa begrepp. För en lekman som jag själv, ligger ändå begreppen så pass nära varandra att jag inte närmare kommer att gå in på dem i uppsatsen. 72 Med offerstatus menas här att det skall finnas ett politiskt intresse att se personen som offer och därmed erbjuda denne skydd. 73 Lindgren, Magnus Brottsoffer missnöjda med myndigheter, Tidningen Brottsoffer nr 1 årg 2005 s Kwarnmark, Elisabeth & Inga Tidefors Andersson Förövarpsykologi. Om våldtäkt, incest och pedofili (1999) Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm. s 62 ff. 24

30 6.4 Kommentar Sättet att kategorisera brottsoffer kan ofta tydligt urskiljas i t ex media. De som passar in på beskrivningen får stora rubriker och mycket utrymme i tidningar och övrig media. Det är svårt att tro att det inte smittar av sig på något sätt även på rättsväsendets aktörer och påverkar hur de bemöter de brottsoffer de kommer i kontakt med. I vissa domar kan exempelvis utläsas hur målsäganden klätt sig och uppträtt. I likhet med idealoffret finns det en bild hos allmänheten av hur en våldtäktsman ser ut. Detta blev tydligt när den s k Hagamannen avslöjades. 76 Före gripandet var både allmänhet och experter ense om att han bl a skulle vara en enstöring som var oförmögen att ha några som helst fungerande sociala relationer. Verkligheten avslöjade en, åtminstone ytligt sett, helt vanlig småbarnspappa som var omtyckt och beundrad både privat och på jobbet. Detta exempel säger förstås inte så mycket men visar ändå hur farligt det kan vara att generalisera för grovt. Det är viktigt att både offer och förövare ses som unika i det aktuella fallet för att göra en korrekt bedömning av såväl brott som påföljd. Om allmänheten och rättsväsendet har en bild av hur ett offer är, ser ut och beter sig kan det påverka hur man ser på de brottsoffer som faktiskt dyker upp i rättssalarna. På samma sätt kan det vara förödande om våldtäktsmannen antas se ut eller bete sig på ett visst sätt eftersom det i värsta fall skulle kunna påverka brottsutredningen och eventuellt leda polisen på fel spår eller göra så att vissa spår inte utreds alls. Verklighetens brottsoffer och förövare ser sällan ut som idealoffret respektive den typiske våldtäktsmannen, vilket kommer visa sig i de rättsfall som presenteras nedan. 75 Hedlund, Eva & Gunilla Lundmark Våldtäkt vanmakt. 60 män berättar (1983) Rapport 1983:1 Delegationen för social forskning, Göteborg s 37, s 54 f. 25