Skånes orkidéer - då och nu. Natur och Kultur

Transkript

1 Skånes orkidéer - då och nu Natur och Kultur Alf Porenius, Torgny Roosvall och Kjell-Arne Olsson 2009

2 Titel: Utgiven av: Författare: Beställningsadress: Copyright: Skånes orkidéer - då och nu Länsstyrelsen i Skåne län Alf Porenius, Torgny Roosvall och Kjell-Arne Olsson Länsstyrelsen i Skåne län Miljöavdelningen MALMÖ Tfn: skane@lansstyrelsen.se Länsstyrelsen i Skåne län. Innehållet i rapporten får gärna citeras eller refereras med uppgivande av källa ISBN: Länsstyrelserapport 2009:21 Layout: Maria Sandell, Länsstyrelsen i Skåne län Tryckt: Länsstyrelsen i Skåne län, 2009 Omslagsbild: Kärrknipprot, Epipactis palustris. Foto: Sven Birkedal

3 Förord Inventering av de skånska orkidéerna utgör en del i den regionala miljöövervakningen i Skåne, dels som en jämförelse bakåt i tiden med tidigare florainventeringar, dels som en grund för framtida miljöövervakningsprojekt. Regional miljöövervakning har stor betydelse för övervakning av biologisk mångfald och kan ge värdefull information om var insatser behövs för att vända negativa trender. Regional miljöövervakning är därmed ett led i arbetet med att följa upp och indirekt att uppnå nationella och regionala miljömål. Under åren 2006 och 2007 har Lunds Botaniska Förening, på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län, inventerat de sällsyntaste orkidéarterna i Skåne på alla tidigare kända lokaler som bl a registrerats i den senaste landskapsinventeringen Projekt Skånes Flora De flesta orkidéer är känsliga för förändringar i miljön och kan vara ett tecken på bevarandestatus av olika livsmiljöer i landskapet. Orkidéer förekommer i en mängd skilda miljöer, men en sak som dessa miljöer har gemensamt är att de i Skåne är starkt påverkade genom dikning, alltför hårt betestryck eller så har miljöerna inte haft någon skötsel alls och hotas av igenväxning. Genom denna rapport har vi i Skåne fått en heltäckande genomgång av kunskapsläget för de skånska orkidéarterna, var de förekommer, i vilka mängder och inte minst den historiska tillbakablicken. Författarna resonerar runt de mest troliga hoten mot dessa arters framtid i Skåne och kommer med åtgärdsförslag för respektive art. Till befintlig rapport finns även en lokaldel som framförallt riktar sig till markägare, förvaltare m fl och som kan beställas från Länsstyrelsen i Skåne län. Förutom det stora behovet av att riktade åtgärder genomförs så kan de presenterade data ligga till grund för kommande regional miljöövervakning. Uppgifterna i rapporten visar tydligt på att drygt hälften av de i Skåne förekommande orkidéarterna är sällsynta eller hotade med frekventa minskningar i antalet lokaler och minskande populationsstorlekar. Trots detta är endast fem av arterna upptagna på den nationella rödlistan och med stort fokus på hotade arter i bevarandearbetet kan detta komma att få till följd att vi missar många arter som är regionalt hotade. Denna rapport lägger förhoppningsvis både grund för direkta åtgärder som gynnar de skånska orkidéförekomsterna och grund för en fortsatt återkommande regional miljöövervakning. Allt för att det även i framtiden ska finnas livskraftiga populationer av orkidéer i Skåne. Malmö november 2009 Gabrielle Rosquist Nationell koordinator för åtgärdsprogram för hotade arter

4 Innehållsförteckning Förord...3 Inledning...6 Syfte och mål...7 Faktorer som påverkar orkidébestånd...7 Inventeringsmetoder vid de olika inventeringstillfällena...9 Arter som försvunnit från Skåne...12 Vityxne (Pseudorchis albida)...12 Grönkulla (Coeloglossum viride)...14 Sumpnycklar (Dactylorhiza traunensteineri)...16 Sällsynta arter med jämförelsedata från Honungsblomster (Herminium monorchis)...18 Brudsporre (Gymnadenia conopsea)...22 Johannesnycklar (Orchis militaris)...26 Krutbrännare (Orchis ustulata)...30 Göknycklar (Orchis morio)...34 Flugblomster (Ophrys insectifera)...38 Gulyxne (Liparis loeselii)...41 Myggblomster (Hammarbya paludosa)...44 Sällsynta arter med jämförelsedata från Vit skogslilja (Cephalanthera longifolia)...47 Blodnycklar (Dactylorhiza incarnata ssp. cruenta)...50 Vaxnycklar (Dactylorhiza incarnata ssp. ochroleuca)...53 Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina)...56 Mossnycklar (Dactylorhiza sphagnicola)...59 Purpurknipprot (Epipactis atrorubens)...61 Skogsfru (Epipogium aphyllum)

5 Vanligare skånska orkidéarter...67 Kärrknipprot (Epipactis palustris)...67 Skogsknipprot (Epipactis helleborine)...70 Kal knipprot (Epipactis phyllanthes)...73 Nästrot (Neottia nidus-avis)...76 Tvåblad (Listera ovata)...79 Spindelblomster (Listera cordata)...82 Knärot (Goodyera repens)...85 Nattviol (Platanthera bifolia)...88 Grönvit nattviol (Platanthera chlorantha)...91 Ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata ssp. incarnata)...94 Majnycklar (Dactylorhiza majalis)...97 Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata ssp. maculata) Skogsnycklar (Dactylorhiza maculata ssp. fuchsii) Sankt Pers nycklar (Orchis mascula) Korallrot (Corallorhiza trifida) Tack Referenslitteratur

6 Inledning Orkidéer är en växtfamilj som mer än många andra kan fängsla människor. Många av orkideerna är sällsynta och har ett fascinerande utseende. Intresset för orkidéer har växt sig allt starkare under senare decennier och har för många blivit en inkörsport till ett bredare botaniskt och floristiskt intresse. Av de 33 orkidéarter som förekommer eller under senare tid har förekommit i Skåne är mer än hälften sällsynta, dvs. varje art har mindre än 10 lokaler med oftast ett fåtal individ. Dock är endast 5 av de skånska orkidéarterna upptagna på den nationella rödlistan över hotade arter i Sverige från Gulyxne upptas som en skyddsvärd art inom EUs art- och habitatdirektiv (92/43/EEG) och ingår i bevarandeplaner för 5 skånska Natura 2000-områden. Arten omfattas även av det nationella åtgärdsprogrammet för rikkärr i Sverge. För det hotade arten vityxne finns ett åtgärdsprogram för arten som löpte över tidsperioden Denna rapport utgör en sammanställning av flera olika inventeringar som genomförts i Skåne under och 2000-talen, vilka presenteras nedan. Förutom två landskapsinventeringar av kärlväxter, som genomfördes i Skåne under 1900-talet har två inventeringar genomförts med specialinriktning på sällsynta orkidéarter. För 25 år sedan genomförde Håkan Wittzell en systematisk inventering av äldre växtplatser för åtta av våra då mest hotade orkidéarter, vilket sammanställdes i en rapport Dessa arter flugblomster, Johannesnycklar, göknycklar, krutbrännare, honungsblomster, brudsporre, gulyxne och myggblomster och deras lokaler återinventerades 2006 (med kompletteringar 2007). Genom den senaste landskapsinventeringen har vi kunnat se att ytterligare ett antal arter gått kraftigt tillbaka både vad gäller antalet lokaler och antalet individ per population. Sju av dessa idag mycket sällsynta orkidéer vit skogslilja, purpurknipprot, Adam och Eva, vaxnycklar, blodnycklar, mossnycklar och skogsfru inventerades För att göra rapporten komplett har även inventeringsresultaten för våra vanligare orkidéarter sammanställts med utgångspunkt från de två landskapsinventeringarna. En sådan sammanställning ter sig viktig idag då även de flesta av dessa arter gått kraftigt tillbaka under det senaste halvseklet. Dessutom presenteras de tre arter vityxne, grönkulla och sumpnycklar som dessvärre förefaller vara försvunna från Skåne. De skilda inventeringarna och artgrupperna har gjort att jämförande kartor och tabeller inte är enhetliga i rapporten som helhet vilket försvårar jämförelser mellan inventeringstillfällen. Den första gruppen av 8 arter som specialinventerades jämförs med inventeringen av Skånes Flora samt specialinventeringen För den andra gruppen av ytterligare 7 sällsynta arter görs jämförelser mellan Weimarcks inventering , inventeringen av Skånes Flora samt specialinventeringen Slutligen görs jämförelser mellan Weimarcks inventering och inventeringen av Skånes Flora för de återstående orkidéarterna i Skåne. Texterna till beskrivningarna av arterna är, med tillstånd från Arne och Anna-Lena Anderberg, hämtade ur Den Virtuella Floran 6

7 Syfte och mål Syftet med undersökningen är att se hur förekomsten av våra orkidéarter har förändrats dels under 25 år som gått sedan Håkan Wittzells inventering, dels under den 50-års period som gått sedan Weimarcks inventering som gjordes runt Ett av delmålen har varit att återupprepa en inventering av åtta sällsynta skånska orkidéarter som dokumenterades i början av 1980-talet. Ytterliggare ett delmål har varit att ta fram underlag för ytterligare 7 sällsynta arter för att därigenom kunna initiera en löpande miljöövervakning av sällsynta skånska orkidéarter. Faktorer som påverkar orkidébestånd Ett problem med att inventera en växtgrupp som orkidéer ett enstaka år är att de kan finnas i tre olika stadier: vegetativt (endast bladrosett), blommande eller vilande (det slår inte ut någon bladrosett under växtsäsongen) under flera år, vilket kan påverka inventeringsresultatet i hög grad. Nedanstående biotiska och abiotiska faktorer är exempel på faktorer som påverkar de olika orkidéarterna i högre eller lägre grad. Svårigheten att bedöma vad ett orkidébestånds utveckling beror på är att två eller flera faktorer ofta samverkar. Forskning pågår både på kontinenten, i England samt i Baltikum Nederbörd i för liten mängd vid t. ex. groning, bladsättning eller före och vid blomanlagens sättande Pollinering. Avsaknad av eller för litet antal av pollinerande insekter. Mykorrhiza. Avsaknad av lämplig svamppartner där fröet hamnar. Utan denna kan de extremt små fröna inte gro och utvecklas. Temperatur. a. Kyla och barfrost påverkar särskilt småplantor. Kan slå ut hela årskullar. b. Mycket värme ökar risken för uttorkning med påföljd att näringsupptaget kan hämmas. Detta påverkar i sin tur blom- och frösättningen. Bete påverkar både i negativ och i positiv bemärkelse beroende på art. a. Betet måste avpassas i tid så att plantorna hinner blomma och sätta frö. Bete vid fel tidpunkt gör att blommor och blad går förlorade med utebliven fortplantning respektive utebliven upplagring av näring som följd. Det senare gör att plantan inte orkar blomma nästa år eller, i värsta fall, att plantan dör. b. Betet bör avpassas till de arter man vill gynna. c. Otillräckligt bete missgynnar vissa arter medan andra klarar sig bättre. Dåligt bete kan göra att plantorna med tiden konkurreras ut av högvuxen vegetation. T.ex. är honungsblomster beroende av en kortsnaggad grässvål medan Johannesnycklar ser ut att gynnas av ett dåligt bete. d. För kraftigt bete av vilda djur, t.ex. rådjur och kaniner, kan också påverka en population negativt. e. Det samma gäller bladförlust genom påverkan från insekts- och snigelangrepp. Försurning. Påverkar många av de kalkgynnade orkidéerna. 7

8 Bladsjukdomar. Påverkar förmågan att ta upp tillräckligt med näring för reproduktion. Ändrad hydrologi. T.ex. dikning påverkar särskilt rik- och fattigkärrs-orkidéerna negativt. Konstgödning. Enligt Silvertown et al. (1994) har även relativt små mängder konstgödning med fosfat och kväve mycket negativ inverkan på göknycklar. Där fosfat spreds försvann göknycklar helt, vilket tolkades av författarna som att det skulle vara giftigt för göknycklar. Detta kan också bero på ändrade konkurrensförhållanden. 10. Förbuskning/buskröjning. På många lokaler kan förbuskning vara till stor nackdel. Detta gäller framförallt på fuktiga lokaler. På torra lokaler kan dock buskar ge ett jämnare mikroklimat och bl.a. förhindra uttorkning. 11. Små isolerade populationer. Genetiskt isolerade, små populationer, medför stora risker för genförluster med risk för utdöende. 12. Ljus/skugga. Vissa arter är gynnade av viss beskuggning och är anpassade t.ex. till löv- eller barrskogar, öppna buskmarker eller öppna betesmarker. 13. Växthuseffekten. Vissa av ovanstående faktorer kan påverkas av växthuseffekten vilket innebär att den kan komma att ha antingen positiv eller negativ effekt beroende på art och vilka förändringarna blir och vilka biotoper som berörs. 8

9 Inventeringsmetoder 1. Skånes Flora Den 15 februari 1938 bildades inom Lunds Botaniska Förening sektionen Skånes flora med uppgift att utforska den skånska växtvärlden. Inventeringen bedrevs sockenvis. Socknarna delades vid behov in i sektioner med en yta av omkring 6 8 (någon gång ca 11) km 2 och avgränsades huvudsakligen med hjälp av vägnätet och på ett sådant sätt att varje sektion kom att innehålla en varierad vegetation. Alla orkideer som anträffades, med undantag av Jungfru Marie nycklar, antecknades minst en gång per sektion. Lokalens läge angavs på 100 m när i förhållande till punkter, som kunde återfinnas på den topografiska kartan. Endast för ovanligare växter blev artens mängd noterad. Det egentliga inventeringsarbetet var avslutat utkom Skånes flora (Weimarck 1963). Den är en bestämningsflora med utförliga beskrivningar och en hel del lokaluppgifter för ovanligare växtarter. Boken tar upp drygt 1200 kärlväxter som permanent bofasta i Skåne och ungefär 600 tillfälliga arter/adventiver. Denna flora kom att medverka till att inventeringsarbetet tog ny fart under sextiotalet. Publiceringen 1985 av Atlas över Skånes flora (Weimarck 1985) avslutade detta inventeringsprojekt. I denna atlas har enstaka data tillkommit från tiden efter inventeringen som avslutades Kartorna upptar fynd för arterna före och efter 1923, det år då ett första floraprojekt startade (som dock avstannade efter några år). 2. Projekt Skånes Flora Lunds Botaniska Förening startade 1989 Projekt Skånes Flora för att kartlägga de stora förändringar floran genomgått under de senaste årtionden. Under perioden undersöktes den skånska kärlväxtfloran ännu en gång, nu i kvadratiska inventeringsrutor på 2,5 x 2,5 kilometer. Resultatet av dessa rutinventeringar publicerades i maj 2007 i Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning (Tyler et al. 2007). 3. Orkidéinventering Inventeringen utgjorde en systematisk undersökning av äldre växtplatser för Skånes sällsyntaste orkidéarter. Målet var att dokumentera de kvarvarande lokalerna genom en beståndsuppskattning och kort vegetationskarakteristik, samt att ge en bild av arternas status i landskapet och de hot som de var utsatta för. Under inventeringen undersöktes alla lokaler som rapporterats efter 1960, samt alla äldre lokaler där bristen på nyare uppgifter borde kunna bero på att de inte besökts under senare tid. För brudsporre och honungsblomster blev denna genomgång av äldre växtplatser inte fullständig beroende på att antalet primärlokaler var mycket stort. Resultatet av inventeringen redovisades 1983 i Hotade orkidéarter i Skåne (Wittzell, H., 1983). För att det enkelt ska gå att jämföra lokaler mellan inventeringar har års lokalnummer används i denna rapport. M1-M13 anger lokalen i f.d. Malmöhus län medan L1-L40 anger lokaler i f.d. Kristianstads läns. 4. Orkidéinventering Undersökning 2006 Under maj till augusti 2006 besöktes samtliga lokaler för de åtta orkidéarterna som ingick i inventeringen , kompletterat med uppgifter om nya lokaler som tillkommit genom Projekt Skånes Flora Undersökningen utökades med ytterligare tre arter av skånska sällsynta orkidéer (vityxne, grönyxne och sumpnycklar), vars skånska förekomster var osäkra. På alla lokaler noterades antalet florala (och vissa fall vegetativa) exemplar upp till 200 individer (därutöver skattades antalet individ, florala och vegetativa skott), eventuella subpopulationer, 9

10 skötselregim, skötselstatus, vegetations- och naturtyp (enligt Vegetationstyper i Norden respektive naturtyper inom det europeiska nätverket Natura 2000), vilka hot som föreligger mot förekomsten, eventuell påverkan och vilken typ av skydd lokalen har. Undersökning 2007 Under maj till augusti 2007 kompletterades inventeringen från 2006 med en liknande inventering av lokaler för ytterligare sju taxa av skånska sällsynta orkidéer, där lokaler med fynduppgifter från 1938 och senare besöktes, samt med återbesök på utvalda lokaler för arter som ingick i inventeringen Inventeringsmetodiken var densamma som för år Resultat och slutsatser Orkidéer är utan tvekan en av de växtfamiljer som har det svårast i den skånska växtvärlden. De flesta arterna har gått starkt tillbaka under 1900-talet och många av dem är hotade i Skåne (se tabell 1). De tre arter som misstänktes försvunna från Skåne - vityxne, grönkulla och sumpnycklar - kunde inte återfinnas och är med största sannolikhet försvunna. Flertalet av de arter som är bundna till ogödslade, kalkrika betesmarker har minskat kraftigt till följd av att dessa biotoper försvunnit i snabb takt. De arter som var sällsynta på 1970-talet har idag förlorat en stor del av sina lokaler. Honungsblomster, vit skogslilja, gulyxne, brudsporre, krutbrännare, flugblomster, mossnycklar och Adam och Eva är exempel på arter som i dag bara finns kvar på några enstaka lokaler i Skåne. Några av de hävdgynnade arterna har klarat sig något bättre. Sankt Pers nycklar, ängsnycklar, Jungfru Marie nycklar, majnycklar och nattviol har alla ännu ett någorlunda betryggande antal lokaler. Ängsnycklar och majnycklar har även, tillsammans med arter som tvåblad, kärrknipprot och Johannesnycklar, förmåga att ta biotoper som skapats under senare tid i anspråk för sin överlevnad. Exempelvis finns det här och där i landskapet gamla grustag där flera av dessa arter finns i massförekomster. Av Skånes omkring 30 orkidéer är det bara några få, som grönvit nattviol och skogsknipprot, som inte gått tillbaka sedan mitten av 1950-talet. Tillståndet för ett flertal skånska orkidéarter är idag kritiskt och risken är stor att flera av dessa kan komma att försvinna från den skånska floran under de kommande åren om inte kraftfulla åtgärder sätts in för att avvärja detta. Det är därför viktigt att denna rapport blir en utgångspunkt för att snarast ta fram åtgärdsprogram för att öka populationerna av de skånska orkidéarterna och långsiktigt bevara dem. I denna rapport lämnas förslag till lämpliga åtgärder, för såväl arter som lokaler, som väntar på att bli genomförda. Förekomsten av orkidéer påverkas av många biotiska och abiotiska faktorer, se sidan 7, vilket gör att tillståndet för en art på en lokal kan vara svår att bestämma vid ett inventeringstillfälle och kräver regelbundna återbesök. Den grund som lagts vid inventeringar av sällsynta skånska orkidéarter utgör underlag för framtida återinventeringar och kan därigenom blir ett instrument för en löpande miljöövervakning. 10

11 Tabell 1. Skånska orkidéarter, hotkategori, inventeringsperiod och det antal lokaler arten är funnen på (antalet inventeringsrutor för vanligare arter ). Hotkategorier enligt Rödlistade arter i Sverige Svenska namn Hotkategori* Antal arter Orkidéarter som är försvunna vityxne EN grönkulla sumpnycklar 1? 0 0 Sällsynta orkidéarter inventerade samt 2006 honungsblomster VU brudsporre Johannesnycklar krutbrännare göknycklar flugblomster gulyxne NT myggblomster Sällsynta orkidéarter, inventerade 2007 vit skogslilja blodnycklar vaxnycklar Adam och Eva mossnycklar purpurknipprot skogsfru NT Vanligare skånska orkidéarter kärrknipprot skogsknipprot kal knipprot NT nästrot tvåblad spindelblomster 41 8 knärot nattviol skogsnattviol 10 grönvit nattviol ängsnycklar majnycklar NT jungfru Marie nycklar skogsnycklar Sankt Pers nycklar korallrot * EN = hotad, VU = Sårbar, NT = missgynnad 11

12 Arter som försvunnit från Skåne Vityxne (Pseudorchis albida) Vityxne (Foto Alf Porenius) Artbeskrivning Vityxne är en orkidé med små vitaktiga, mer eller mindre doftande blommor som sitter i ett långsträckt, tätblommigt ax. Bladen är strödda och lansettlika. Vityxne blommar under sommaren med gulvita eller gråvita blommor som ibland är ensidigt vända. Blommornas kalkblad är hjälmlikt hopstående och den nedåtriktade läppen är kort och djupt treflikig. Sporren är kort och trubbig. Vityxne delas i två underarter som ibland betraktas som egna arter. Huvudunderarten vityxne (ssp. albida) har rent gröna blad, av vilka de nedre är upprätta, små smutsigt gråvita, nästan doftlösa blommor, läpp vars mittflik är längre än sidoflikarna, samt en sporre som är tjockast mot spetsen. Underarten fjällyxne (ssp. straminea) har gulgröna blad av vilka de nedre är utbredda, samt större, starkt doftande, gräddvita blommor, en läpp med liklånga flikar, samt en jämntjock sporre. Biotoper Huvudunderarten vityxne (ssp. albida), den underart som förekommer i Skåne, växer på torr, ofta mager ängsmark. 12

13 Figur 1. Utbredning av vitynxe/fjällyxne i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971) Figur 2. Utbredning av vityxne i Skåne t.o.m (Weimarck, 1985). I Skåne hade vityxne fram till 1973 hittats på 39 lokaler (öppna + fyllda cirklar), varav 33 före 1923 men inte senare (öppna cirklar). Utbredning Huvudunderarten vityxne är en mycket sällsynt orkidé som i Skandinavien förekommer i Danmark, i södra Sverige och Norge samt i det sydliga fjällområdet. Underarten fjällyxne förekommer bara i fjälltrakterna. I södra Sverige fann man vid en inventering 2004 vityxne på 11 lokaler (Reinhammar 2006). Jämförelse av resultat 2006/2007 i förhållande till samt Från de sex lokaler som rapporterades under perioden har senare återfynd endast gjorts från en lokal (Linderödsåsen) med ett blommande exemplar 1981 och en bladrosett Denna lokal utgörs idag av lövskog och hade redan i början av 1980-talet från hedmark till gles ekskog. Från ett par av de övriga lokalerna rapporterades vityxne senast 1967 från Brammarp och 1933 från Kungsmarken. Förekomsten vid Bodarp rapporterades som utgången En av de fyllda ringarna från Linderödsåsen på Weimarcks figur har inte kunnat identifieras. I Botaniska museets samlingar, Lund och i kortregistret som ligger till grund för denna figur finns bara två uppgifter av vityxne från denna del av Skåne efter Vityxne är med all sannolikhet försvunnen från Skåne. Tabell 2. Förekomst av vityxne i Skåne under tre inventeringstillfällen. Vityxne har inte återfunnits efter Lokal Inventeringstillfälle (år) Kungsmarken Ekastorp Tågeröd Linderödsåsen Brammarp Bodarp Totalt antal lokaler

14 Grönkulla (Coeloglossum viride) Grönkulla (Foto Sven Birkedal) Artbeskrivning Flerårig orkidé med djupt flikiga rötter. Stjälk upp till två decimeter hög. Blad strödda, lansettlika, gröna med grågrön undersida. Blommor i glest ax, stödblad gröna. Kalkblad gulgröna eller ibland brunaktiga, de fem övre hjälmlikt hopstående; läpp nedåtriktad, långsmal, grunt treflikig med kort mittflik. Sporre kort, trubbig. Biotop Grönkulla växer på frisk fuktig, halvskuggig, kalkhaltig mark i t.ex. betesmarker, lundar och fuktängar. Utbredning Grönkullans huvudutbredning i Skandinavien är nordlig, men den förekommer även på många lokaler i mellersta Sverige och södra Norge och Finland. Jämförelse av resultat 2006/2007 i förhållande till samt Från de fyra lokaler som rapporterades under perioden har senare återfynd endast gjorts en gång från en lokal, Lilla Smörstack Från de övriga lokalerna rapporterades grönkulla senast 1926 (Adelsberg), 1972 (Kungsmarken) och 1973 (Svabesholm), se figur 3 och 4 samt tabell 3. Grönkulla är med all sannolikhet försvunnen från Skåne. 14

15 Figur 3. Utbredning av grönkulla i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén, 1971). Figur 4 Utbredning av grönkulla i Skåne t.o.m (Weimarck, 1985). I Skåne hade grönkulla fram till 1973 hittats på 17 lokaler (öppna + fyllda cirklar), varav 13 före 1923 men inte senare (öppna cirklar). Tabell 3. Förekomst av grönkulla i Skåne under tre inventeringstillfällen. Grönkulla har inte återfunnits i Skåne efter1978 Lokal Inventeringstillfälle (år) Adelsberg Svabesholm Kungsmarken Lilla Smörstack Totalt antal lokaler

16 Sumpnycklar (Dactylorhiza traunsteineri) Sumpnycklar (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Sumpnycklar är en oftast tämligen lågväxt orkidé. Stjälken är kantig upptill och bladen är smala och ofta något hopvikta längs mitten. Bladen är bredast vid basen och vanligen mörkfläckiga på ovansidan, men exemplar med helt ofläckade blad förekommer ibland. Sumpnycklar blommar i juni juli med ganska stora, karminröda till rosa blommor som sitter i en gles blomställning. De yttre kalkbladen är uppåtriktade och läppen är mer eller mindre spetsigt utdragen med varierande mönster av mörkare fläckar. Sporren är välutvecklad och bakåtriktad. Blommornas stödblad är stora och i förstoring tydligt finsågade i kanten. Biotop Sumpnycklar växer i blöta, kalkrika, gärna källpåverkade kärr. Utbredning Sumpnycklar är en sällsynt art i Skandinavien och påträffas mest i de mellersta delarna av Sverige, Norge och Finland, se figur 8. Aktuella lokaler och Under perioden har sumpnycklar rapporterats 7 gånger från Skåne. Från tre av dessa lokaler saknas belägg och flera av beläggen har senare ombestämts till andra taxa, liksom några 16

17 belägg samlade på 1800-talet. Eftersök på två av dessa lokaler, Kurremölla och Röddingedalen, var resultatlösa En rapport föreligger 1995 från Projekt Skånes Flora. Det belägg som samlades då är dock inte bestämningsbart. Vid ett återbesök på lokalen 2007 hittades inte sumpnycklar och den preliminära bestämningen har senare av rapportören bedömts som mindre trolig. Tabell 4. Uppgivna lokaler för sumpnycklar i Skåne. Lokal År Rapportör Herb Det. Kommentar Ragusa T Hulthén 1 i LD T. Tyler D. incarnata Venestad 1926 B Lindquist 1 i LD T. Tyler D. traunsteinerii Kurremölla L M Neuman 5 i LD C I Sahlin D. russowii Stångby mosse 1942 H Weimarck saknas Tvedöra 1942 H Weimarck saknas Röddingedalen nära Eriksdal A E Gorton m fl 2 I LD C I Sahlin D. russowii Östra Torp 1973 T Landström saknas Tjörneröds mölla 1995 T Tyler saknas Det finns endast ett belagt fynd av sumpnycklar från Skåne insamlat av Bertil Lindquist i Venestad i Träne socken den 7 juni Belägget är en del av en blandkollekt och lokaluppgiften är mycket osäker. Det finns en handfull insamlingar i LD som C. I. Sahlin 1979 indentifierade med D. russowii, en östlig art som ingår i sumpnyckel-komplexet, men som inte accepterats av senare experter och det kan inte anses säkerställt att arten över huvud taget förekommer i Sverige. Sammanfattningsvis kan sägas att även om ett belägg i LD tolkas som sumpnycklar är det inte säkerställt att arten förekommit i Skånes flora då belägget ingår i en blandkollekt. Om den funnits i landskapet är den troligen sedan länge försvunnen ur Skånes flora. Figur 5. Utbredning av sumpnycklar i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén, 1971). 17

18 Sällsynta arter med jämförelsedata från Honungsblomster (Herminium monorchis) Honungsblomster (Foto Torgny Roosvall). Artbeskrivning Honungsblomster är en liten orkidé med små gröngula blommor som sitter samlade i ett långsmalt ax. Stjälken har vanligen två stora och brett elliptiska blad som sitter ganska långt ned, samt ett eller två betydligt mindre och smalare blad längre upp. Honungsblomster blommar i juni juli med gröngula, honungsdoftande blommor. Kalkbladen är smala och hopstående och läppen är djupt treflikad med en lång mittflik och två korta sidoflikar. Blomman saknar sporre. Honungsblomstrets speciella blommor med gröngula hopstående kalkblad gör att den knappast kan förväxlas med andra arter. Biotoper Honungsblomster växer i snaggade, fuktiga gräs svålar och på kalkfuktängar, ofta i anslutning till rikkärr. På några lokaler där den inte blivit återfunnen, tycks den ha uppträtt mer eller mindre tillfälligt på bl.a. uppkastade vallar från dikesrensningar. Utbredning Honungsblomster som främst förekommer i kalkområden har varit ganska jämnt spridd i södra Skandina vien. I Rödlistade arter i Sverige 2005 är den klassad som Sårbar, VU (Gärdenfors 18

19 2005). I Skåne har honungsblomster genom tiderna blivit funnet på mer än 80 lokaler. I Halland, Småland och Blekinge har den inte längre några aktuella förekomster. I Danmark har honungsblomster funnits på sammanlagt 110 lokaler (Löjtnant & Worsöe 1977), men fanns 2003 kvar på endast 18 lokaler och är klassad som Starkt hotad, EN (DMU 2006). I England har honungsblomster efter 1987 återfunnits i ca 30 % av de inventeringsrutor där den tidigare varit registrerad (BSBI 2006). Även i Tyskland har honungsblomster gått kraftigt tillbaka (Orchidéen Figur 6.. Utbredning av honungsblomster i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén, 1971). Figur 7. Utbredning av honungsblomster i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade honungsblomster fram till 1973 hittats på 76 lokaler (fyllda + öppna cirklar) varav 36 före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Figur 8. Återfynd av honungsblomster (fyllda cirklar) på inventerade lokaler av honungsblomster i Skåne Figur 9. Under inventeringen rapporterades honungsblomster från 15 lokaler var 12 lokaler kända (fyllda cirklar) men arten saknas på tre av lokalerna från (öppna cirklar). 19

20 in Deutschland 2007). Resultat från 2006/2007 i förhållande till inventering samt Honungsblomster återfanns på åtta lokaler i Skåne, rapporterades honungsblomster från 15 lokaler, och var 12 lokaler kända, se tabell 5 samt figur 8 och 9. Förändringar under 25 år Antalet kända lokaler med honungsblomster har minskat under peiroden från till Eftersom någon fullständig inventeirng inte genomfördes (se s. 10) är det inte förvånande att antalet lokaler med honungsblomster är större än Totalt sett har antalet lokaler under tidsperioden minskat med 25 %. Det verkar som om förändringar av betestrycket snabbt kan få stora negativa följder för arten. Honungsblomster tillhör därmed de mer hotade skånska orkidéarterna. En fortsatt uppföljning rekommenderas. Weimarck (1963) anger att honungsblomster finns på åtskilliga lokaler och är tämligen allmän i kalktrakter, men att den saknas i urbergsbygder. Av de knappt 80 lokaler som tidigare hyst honungsblomster var den endast känd från 8 lokaler i början av 1980-talet. Därefter har den hittats på ytterligare 7 lokaler. På Gyetorp har antalet blommande individ ökat jämfört med (lokal L35). På en annan individrik lokal, Stångby mosse (M10) som hyste relativt många individer 1995 (6 000 ex), har det skett en kraftig nedgång i antalet blommande exemplar. Det samma gäller Benestads backar (L1), Hovby (Björkhällskärret, L24) och Karsholm - Kälkestad (L31b). Från lokalen Gringelstad (L21) har honungsblomster troligen försvunnit. På lokalerna S Edenryd (L35b) och Levrasjön (L37b) kan honungsblomster finnas kvar trots att den inte hittades år Sammanlagt hittades honungsblomster på 12 lokaler Tabell 5. Förekomst och individantal av honungsblomster för dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen. Lokal Förekomst Individantal Yngsjö Pulken + + > Lyngsjö + + > Hovby Landön + + > Lyckeboda + + > Gyetorp + + > Stångby + + > Summa lokaler Benestad Gringelstad Vä-Mosslunda Karsholm-Kälkestad S Klövakull + -? 0 S Edenryd Levrasjön Mossarp Summa lokaler 8 4 Totalt antal lokaler

21 En undersökning från österrikiska och engelska lokaler visar att honungsblomster ofta inte har mer än 20 % av sin population blommande varje år och år då sommaren året innan varit torr och varm, har blomningen helt uteblivit (Wells 1998). Honungsblomster kan alltså finnas kvar på flera av lokalerna där den inte blivit återfunnen Hot mot arten De påverkbara hoten mot honungsblomster är igenväxning, konstgödning, dränering och uttorkning av lokalerna samt för svagt bete. Då honungsblomster på grund av sin småvuxenhet fordrar att vegetationen hålls nere genom kraftigt bete, är troligen svag hävd det allvarligaste hotet i Skåne. Se även faktabladet på ArtDatabankens hemsida Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Reglering av betestid och betestryck är rent allmänt nödvändiga åtgärder för att förbättra bevarandestatusen för honungsblomster i Skåne. På t.ex. Lyckeboda ängar bör fårbete bytas ut mot nöt/hästbete i framtiden och vid Landön tycks ett ökat, men sent, betestryck behövas. På vissa lokaler såsom Stångby mosse måste avvattningen regleras för att förhindra dränering och uttorkning. 21

22 Brudsporre (Gymnadenia conopsea) Brudsporre. Blommorna är oftast rosa men här visas ett exemplar med vita blommor (Foto Torgny Roosvall). Artbeskrivning Brudsporre är en medelstor orkidé med smala ljusgröna blad och rosa blommor. Stjälken är vanligen två till tre decimeter hög, men kan bli upp till en halv meter hög, den har flera lansettlika ljusgröna blad som är upp till två centimeter breda. Brudsporre blommar från juni till augusti med rosa blommor som sitter i ett tätt mångblommigt ax. Blommorna är väldoftande, ibland dock bara med svag doft. Två av kalkbladen är smala och utstående, läppen är bred och grunt treflikad med nästan liklånga flikar. Sporren är smal, lång och böjd, längre än fruktämnet. Biotoper Brudsporre växer inom ett brett spektrum av biotoper i kalktrakter. Lilja anger dock lakoniskt skogsängar och Areschoug torra skogsängar. I takt med att hävden av dessa har upphört finner man idag brudsporre främst på betade fuktängar, ofta i anslutning till rikkärr. Drag av torräng har egentligen bara Kungsmarken (M9). Av de växtplat ser som är aktuella idag blir Kungs marken framför allt slagen medan de övriga lokaler betas. Utbredning Brudsporre är spridd i större delen av landet. I Skåne var den på 1800-talet så spridd att både Lilja (1870) och Areschoug (1881) be tecknar den som tämligen allmän, något som man långt ifrån kan säga i dag. Åtminstone på svenska fastlandet tycks arten vara på tillbakagång (jfr Andersson 1981, Genberg 1977, Malmgren 1982). Vid de senaste florainventeringarna har brudsporre inte återfunnits i Halland medan den i Småland och Blekinge har noterats i 5 % respektive 10 % av inventeringsrutorna. Av ett 60-tal danska växtplatser återstår nu högst 4, varav flera är mycket individfattiga (DMU 2006). I England har den efter 1987 återfunnits i ca 60 % av de inventeringsrutor där den tidigare registrerats (BSBI 2006). 22

23 Förändringar under 25 år Nedgången i antal lokaler jämfört med är sannolikt större för brudsporre än tabellen visar eftersom alla kända lokaler med brudsporre inte besöktes Brudsporre tillhör de snabbt minskande och mest hotade skånska orkidéarterna, och därför rekommenderas en fortsatt uppföljning. Weimarck (1963) noterade att brudsporre fanns på åtskilliga lokaler fram till 1960-talet. Fram till år 1973 hade brudsporre genom tiderna hittats på ca 90 lokaler. Åren blev den funnen på endast 13 lokaler. men det kan antas att den fanns på ytterligare ett antal lokaler som dock inte ingick i inventeringen. Mellan åren och 2006 hittades den på ytterligare fem kända lokaler. Sedan har antalet blommande individ förändrats ganska mycket. Två av de nya lokalerna, Gyllebo (L4b) och Trunelän (Lillehem, L17b), är relativt individrika. På Gyetorp (L35) har antalet blommande individ 2006 ökat jämfört med På några lokaler Svabesholm (L15) och Dalby (M7) som var relativt individrika har det dock skett en kraftig nedgång i antalet blommande individ. Från lokalerna Järstorp (Björnastad, L5b), Vitaby (L16), Nymö mosse (Trolle-Ljungby mosse, L37), Lövedalskärret (Prästatäppet, L30), Levrajön (L37) och Kågeröd (Orrödskärret, M11) har brudsporre troligen gått ut. Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering samt Brudsporre fanns på 13 lokaler i Skåne återfanns arten på åtta av dessa lokaler. Under åren hittades brudsporre på ytterligare fyra lokaler, och under inventeringen 2006 återfanns arten på tre av dessa lokaler. En lokal tillkom 2006, vilket gör att arten noterades på 12 lokaler , se tabell 6. Hot mot arten De påverkbara hoten är bl.a. igenväxning, konstgödning, kraftigt tidigt bete och dränering. Figur 10. Utbredning av brudsporre i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén, 1971). Figur 11 Utbredning av brudsporre i Skåne t.o.m (Weimarck, 1985). I Skåne hade brudsporre fram till 1973 hittats på 88 lokaler (öppna + fyllda cirklar), varav 27 före 1923 men inte senare (öppna cirklar). 23

24 Figur 12. Återfynd av brudsporre i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar).. Öppna cirklar är lokaler där brudsporre inte återfanns Figur 13 Fynd av brudsporre i Skåne vid inventering på lokaler med brudspoore från inventering (fyllda cirklar). Öppna cirklar är lokaler där brudsporre ej återfanns Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Om Åtgärdsprogram för bevarandet av stor ögontröst genomförs, kommer ett antal rikkärr/ kalkfuktängar att få en skötsel som också passar även brudsporre dvs. sen slåtter och/eller sent bete. Detta gäller t.ex. för Natura 2000-områdena SE Ljungatorpskärret i Baldringe i Ystads kommun (där brudsporre senast sågs 1967) och SE Siesjöområdet i Bromölla kommun, samt naturreservaten Högestads mosse i Ystads kommun och Benestads backar i Tomelilla kommun. 24

25 Tabell 6. Förekomst och individantal av brudsporre för dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen. Lokal Förekomst Individantal Benestad Örupskärret + + > Andrarum + + 3/0 110 Svabesholm Vitaby Nymö mosse + - >100 0 Lövedalskärret Gyetorp + + > Siesjön Levrasjön + - 1/0 0 Dalby /30 2 Kungsmarken + + > Kågeröd + - 2/3 0 Summa lokaler Gyllebo Järstorp Södergårdarna Trunelän Högestads mosse enstaka Summa lokaler 4 4 Totalt antal lokaler

26 Johannesnycklar (Orchis militaris) Johannesnycklar (Foto Torgny Roosvall). Artbeskrivning Johannesnycklar är en kraftigt byggd och ganska storväxt orkidé. Stjälken är grov och har två till fyra, breda och ljusgröna blad. Johannesnycklar blommar i juni med rosa blommor som sitter i ett stort, allsidigt, tätt och rikblommigt ax. Kalkbladen är gråaktigt rosa och hjälmlikt hopstående. Läppen är karminröd med ljus mitt och mörka prickar, den är lång och flikig med två smala sidoflikar och en brett tvådelad mittflik. Sporren är ganska kort och har samma ljusa färg som kalkbladen. Biotoper I Skåne är Johannesnycklar en typisk kolonisatör på mark som har öppnats upp genom mänsklig aktivitet. Bland de skånska lokalerna finns exempelvis två före detta grustag (Åhus, L25 och Rinkaby, L27) och ett tidigare kaolinbrott (Ivö, L31). Vid Gringelstad (L21) har ar ten även spritt sig till en intilliggande trädesåker. I övrigt fö rekommer den i gles tallskog (Täppet, L26 ) och på en igenlagd f.d. åker invid en kalkfuktäng (Lyngsjön, L20). Utbredning Johannesnycklar är i sin skandinaviska utbredning en starkt sydöstlig art med endast enstaka lokaler utanför Skåne, Öland och Gotland. I Skåne har ett trettiotal fynd av Johannesnycklar gjorts, alla i den östra delen. En tals uppgift från Kullaberg är tveksam. Från Blekinge och Danmark betraktas Johannesnycklar som försvunnen. Johannesnycklar har även gått kraftigt 26

27 tillbaka det senaste halvseklet i övriga delar av norra Europa. I England har antalet lokaler minskat och ansågs på 1940-talet vara utgången men har därefter hittats på nya lokaler. Figur 14. Utbredning av Johannesnycklar i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971) Figur 15. Utbredning av Johannesnycklar i Skåne t o m 1973 (Weimarck I Skåne hade Johannesnycklar fram till 1973 hittats på 31 lokaler (fyllda cirklar) varav 10 före 1923 men ej senare (öppna cirklar). I Weimarcks Skånes Flora (1963) anges den finnas kvar på åtta lokaler. Förändringar under 25 år Fram till år 1973 hade Johannesnycklar hittats på ca 30 lokaler i Skåne. Åren fanns den endast kvar på 6 lokaler. Antalet lokaler hade minskat till 4 stycken. Antalet blommande individ har dessutom minskat ganska avsevärt på flertalet av lokalerna: Lyngsjön (L20), Åhus (V Vannebergaområdet, L25) och Rinkaby (grusgropen, L27). Hot mot arten Johannesnycklarna tillhör de mest hotade skånska orkidéarterna. Det är en uppenbar risk att antalet lokaler på ängar och betesmarker försvinner inom kort helt om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Arten måste därför ges hög skyddsprioritet om vi vill att den i framtiden skall finnas kvar i den skånska floran. De påverkbara hoten är bl. a. exploatering, kraftigt tidigt bete och igenväxning. Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering samt Johannesnycklar fanns på 6 lokaler i Skåne, alla i NÖ Skåne återfanns arten på fyra av dessa. Lokalen Täppet [L26] är svår att avgränsa då den består av spridda förekomster inom ett sommarbebyggelseområde och delar av Rinkaby skjutfält. Här har den under Projekt Skånes Flora rapporterades från 25 hektarrutor inom ett 1,2 x 1,7 km stort område. Johannesnycklar har under åren hittats på ytterligare 2 lokaler, men har 2006 inte återfunnits på någon av dessa. Lokalerna var en f.d. vall som låg i träda samt ett järnvägsdike blev Johannesnycklar noterad från fyra lokaler, tabell 7 27

28 Figur 16. Återfynd av Johannesnycklar i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar). Öppna cirklar är lokaler från där arten ej återfanns Figur 17. Fynd av Johannesnycklar i Skåne vid inventering på lokaler med arten vid inventering (fyllda cirklar). Öppna cirklar är lokaler där Johannesnycklar ej återfanns Tabell 7. Förekomst och individantal avjohannesnycklar för dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen. Lokal Förekomst Individantal Lyngsjön Gringelstad /45 0 Åhus Täppet finns Rinkaby Ivö Summa lokaler Bromölla Vanneberga Summa lokaler 2 0 Totalt antal lokaler

29 Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus För att gynna Johannesnycklar på de skånska lokalerna bör följande åtgärder vidtagas: Inhägna och stänga av de delar av lokalerna som är lämpliga för Johannesnycklar, från bete from mars tom augusti månad. Plöjning av en mindre del av naturminnet vid Lyngsjön (L20). (T.ex. en tredjedel för att sedan avvakta i t.ex. 5 år *) för att då plöja upp ytterligare en tredjedel o.s.v.). Öppna upp och busk- och trädröj grusgropen i Åhus (V Vannebergaområdet, L25). Öppna upp delar av skogen vid Rinkaby skjutfält, Östra Sand och Täppet L26, för att gynna Johannesnycklarna. [OBS! Försiktighet måste iakttas så att så lite som möjligt av gammelskogsarterna (linnéa, ryl, ögonpyrola mm) skadas.] Öppna upp och buskröja i den östra delen av Rinkaby grusgrop (L27). [OBS! Spara Salix för att gynna vildbipopulationerna då det även finns sandstäpp i grusgropen.] Öppna upp, buskröja och röra om markytan i Ivö kaolinbrott (L31). Följa upp utvecklingen på alla lokalerna till att börja med årsvis,(blommande resp. vegetativa) [OBS! Täppetlokalen (L26) bör delas upp i flera delområden för att underlätta uppföljningen.] Utläggning av provrutor på några lokaler för uppföljning av populationerna individvis med kontroll av blommande, vegetativa och vilande individ, samt kontroll av pollinering och frösättning. *) I Farrell 1985, sid 1048, står det att Johannesnycklar kan blomma 3 5 år efter sådd. I England har resurser satsats på att utveckla de få lokalerna för Johannesnycklar. I flera publicerade artiklar har skildrats hur man lyckats nå positiva resultat på en av lokalerna (se Farrell, 1985; Hutchings et al,1998; Sumpter et al., 2004; Waite et al, 1998). Fyra faktorer, som enligt Sumpter et al., 2004, kan förklara ökningen av antalet Johannesnycklar på den lokalen (Buckinghamshire) är: Milda vintrar från slutet av 1990-talet. Lämplig skötsel. Endast höst- och vinterbete mm. Röjningen De första Johannesnycklarna dök upp 10 år därefter, vilket motsvarar en av flera forskare antagen etableringstid. Manuell befruktning under åren Före dess noterades mycket låg naturlig pollinering. From 1999 och framåt ökade insektspollineringen och handpollineringen avbröts. Inventering 2006 visar på samma resultat som pkt 2 ovan, dvs. att tidigt kraftigt bete är mycket ogynnsamt för johannesnycklar. Detta kan förklara den kraftiga minskningen vid Lyngsjön och Rinkaby. På Gotland där Johannesnycklar är en vanlig art finns den ofta på slåttermarker och försiktigt betade betesmarker utöver marker som inte är hävdade. 29

30 Krutbrännare (Orchis ustulata) Krutbrännare (Foto Torgny Rosvall). Artbeskrivning Krutbrännare är en liten, lågväxt orkidé som kan bli upp till två decimeter hög. Bladen är ljusgröna och trubbiga. Krutbrännare blommar i juni* ), blommorna är små och sitter många tillsammans i ett ganska tätt ax. Knopparna och de yttre kalkbladen är rödaktigt svartbruna medan de inre kalkbladen är vita. Blommornas läpp, som är vit med karminröda fläckar, är smalt tredelad med en kort tvåkluven mittflik. Sporren är kort och något nedåtriktad. Genom sina kontrasterande vita och svartröda blomfärger får krutbrännaren ett alldeles speciellt utseende som gör att den inte kan förväxlas med någon annan svensk växt. Dess litenhet gör dock att den ofta är svår att få syn på * ) Krutbrännare delades 1988 upp i två variteter, en tidigblommande (Orchis ustulata var. ustulata) och en senblommande (Orchis ustulata var. aestivalis Kümpel). Den förra börjar hos oss i Sverige att blomma i slutet maj och den senare i slutet av juni. I Skåne finns endast den senblommande känd och på Öland och Gotland är alla tidigblommande. I bl. a. England, Estland och Tyskland finns båda varieteterna. Biotop Samtliga skånska växtplatser är torra betesmarker med en örtrik vegetation. Utbredning Krutbrännaren har ett utbredningsområde i Skandinavien som omfattar Danmark och sydligaste Sverige. Norr om Skåne är bara fem lokaler kända på fastlandet, och den är möjligen försvunnen från alla dessa (Genberg 1981, Holmgren 1942, Hulten 1971). De skånska fynden genom tiderna uppgår till totalt omkring 40. I Småland är den känd från en lokal. I Blekinge är den 30

31 Figur 18 Utbredning av krutbrännare i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971) Figur 19. Utbredning av krutbrännare i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne har krutbrännare fram till 1973 hittats på 40 lokaler varav 23 före 1923 (öppna cirklar) och 17 lokaler efter 1923 (fyllda cirklar). utgången. I Danmark har antalet lokaler minskat från över 50 till idag två ( Krutbrännaren har även gått kraftigt tillbaka det senaste halvseklet i övriga delar av norra Europa. I England har antalet lokaler minskat från 435 st år 1950 till ca 75 st år De flesta av dessa är individfattiga; endast ca 10 lokaler har fler än 200 individ. I Nederländerna och de norra delarna av Tyskland finns krutbrännare inte kvar. I Tjeckien har den minskat med 69 % i Mähren och med 90 % i Böhmen (Kadri Tali, 2004). Förändringar under 25 år Krutbrännare är en av de mest hotade skånska orkidéarterna. På inte alltför lång sikt är det risk för att antalet lokaler reduceras till en eller högst två. Arten måste därför ges hög skyddsprioritet. Fram till 1963 hade krutbrännare hittats på ca 40 lokaler, men ansågs endast finnas kvar på 10-talet lokaler vid denna tidpunkt. Åren hittades arten bara på fem lokaler. Sedan dess har antalet blommande individ förändrats ganska mycket. En av de lokaler som tillkommit, Råbelöv SO Karaby (L29b), är relativt individrik. På Lycke boda ängar (L33) har antalet blommande individ 2006 ökat till närmare det dubbla jämfört med Endast Lyckeboda ängar (33)och Råbelöv SO Karaby (L29b) förefaller hy sa livskraftiga bestånd. Krutbrännare anses utgången från Stenshuvud men uppgavs finnas kvar i Kverrestad i slutet av 1990-talet (Björn Widén muntligt 2002). Den har dock inte återfunnits på denna plats En faktor som gör krutbrännare svårinventerad är att den kan finnas i tre olika stadier, vegetativ (endast bladrosett), blommande eller vilande (det slår inte ut någon bladrosett under växtsäsongen). Den kan vara vilande under flera år och ofta är mer än 50% av bestånden vilande. Vissa år kan hela beståndet vara vilande och/eller vegetativt, dvs. inga blommor syns till alls på en lokal (Kadri Tali, 2004). Den kan alltså finnas kvar på flera av lokalerna där den inte återfunnits. Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering samt Krutbrännare fanns på 5 lokaler i Skåne återfanns arten på tre av dessa 31

32 Figur 20. Återfynd av krutbrännare i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventeirng (fyllda cirklar). Öppna cirklar är lokaler från där arten ej återfanns Figur 21. Återfynd av krutbrännare i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventeirng (fyllda cirklar). Öppna cirklar är lokaler från där arten ej återfanns platser. Krutbrännare har sedan inventeringen hittats på ytterligare 5 lokaler och återfunnits på 2 av dessa. Dessutom hittades den år 2006 på ytterligare en lokal i anslutning till den tidigare kända lokalen i Lyckeboda, se tabell 8 och figur Hot mot arten De påverkbara hoten är bl. a. igenväxning, konstgödning, kraftigt tidigt bete och framför allt tidigt fårbete. Tidigare har även uppgrävning utgjort ett konkret hot men har troligen minskat, kanske p.g.a. fridlysningen av orkidéer, men kanske också till följd av ett ökat miljömedvetande. De fyra exemplar som 1965 påträffades på en ny lokal på Öster len blev uppgrävda redan samma år (P Lassen muntligt). Samma öde drabbade en av de sista lokalerna i sydvästra Skåne (G Mattiasson m.fl. muntligt). På Svabesholm sågs ett tiotal individ så sent som i slutet av 1970-talet (J. T. Johansson muntligt). Senare efterforsk ningar har varit resultatlösa; möjligen har krutbrännare försvunnit genom kvävegödsling. I framtiden är kanske just kvävegödslingen det allvarligaste hotet för arten i Skåne. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus För att förbättra situationen för krutbrännare ska kreatursbete sättas in även på det södra betesskiftet på Lycke boda ängar, som idag betas av får. Det skulle troligen även gynna lokalens förekomster av honungsblomster. Reglering av betestid och betestryck är viktiga åtgärder på alla krutbrännarens lokaler i Skåne. 32

33 Tabell 8. Förekomst och individantal av krutbrännare för dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen Lokal Förekomst Individantal Kverrestad Bäckhalladalen Lyckeboda + + ~ Oxhagen /12 0 Kungsmarken Summa lokaler Stenshuvud Vä-Mosslunda Råbelöv - Karaby Råbelöv - Knektagården Endast S Klövakull, Lyckeboda Tosteberga udde Summa lokaler 5 3 Totalt antal lokaler

34 Göknycklar (Orchis morio) Göknycklar (Foto Torgny Roosvall). Artbeskrivning Göknycklar är en orkidé som kan bli upp till tre decimeter hög. Bladen sitter vid basen av stjälken och är korta och breda. Göknycklar blommar i maj-juni med vanligen rödlila blommor som sitter i ett glest och fåblommig ax. Blommornas färg är variabel, de är oftast rödlila men är ibland vit-, rosa- eller grönaktiga. Kalkbladen är ihopstående som en hjälm, läppen är tredelad och sporren kort och uppåtriktad. Det glesa fåblommiga blomaxet och de hjälmlikt hopstående kalkbladen gör göknycklar lätt att känna igen. Biotoper Göknycklar är en typisk ängsorkidé. I störst antal upp träder den på kalkrika friskängar torrängar (exempelvis Mosslunda, Bäckhalladalen och Toste berga ängar). Den finns emellertid även på mer triviala torrängar och någon gång på betesmarker som genom konstgödsling blivit kulturpåverkade. I dessa fall verkar det dock röra sig om restförekomster som inte kan överleva på längre sikt (ex Vä). I regel är växtplatserna betade. I något fall har betet nyligen upphört eller så är förekomsterna av göknycklar på obetade hällmar ker. Utbredning Göknycklar finns i Skandinavien i huvudsak i Skåne, Blekinge, på Öland och Gotland samt i Danmark. Från Skåne finns totalt nästan hundra uppgivna lokaler. Från Småland har den försvunnit. I Blekinge finns den på nio lokaler. I Danmark har den blivit sällsynt på öarna (34 lokaler 2003) och saknas på Jylland, ef ter att tidigare ha varit spridd och på vissa ställen allmän 34

35 (DMU, 2006). I England och norra delen av Tyskland har antalet lokaler minskat kraftigt (BSBI resp. Orchidéen in Deutschland 2007). Förändringar under 25 år Nedgången i antal lokaler år 2006 jämfört med har varit stor (33 %). Göknycklar tillhör de hotade skånska orkidéarterna. En fortsatt uppföljning av lokalernas utveckling rekommenderas. Weimarck (1963) anger att göknycklar finns på åtskilliga lokaler. Fram till år 1973 hade göknycklar hittats på sammanlagt ca 90 lokaler. Åren blev den funnen på 23 lokaler. Mellan åren och 2006 hittades den på ytterligare fyra lokaler. Sedan har antalet blommande individ förändrats ganska mycket. En av de nya lokalerna, Vä, Mosslunda, är mycket individrik. På Tosteberga ängar har antalet blommande individ 2006 ökat med ca 50 % jämfört med Bäckhalladalen var en individrik lokal och där har hittats ungefär lika många göknycklar På flera lokaler som var relativt individrika har det skett en kraftig nedgång i antalet blommande individer, t. ex. Oxhagen. Från lokalerna Listarum, Simris strandäng, Falsterbo, Eskilstorps ängar, Dalby Norreskog och Måryd, har göknycklarna försvunnit. På lokalerna Gislöv, Rörum och Olseröd kan göknycklar möjligen finnas kvar trots att de inte hittades år En faktor som gör göknycklar svårinventerade är att de kan finnas i tre olika stadier, vegetativ (endast bladrosett), blommande eller vilande (det slår inte ut någon bladrosett under växtsäsongen). Enskilda individ kan vara vilande under flera år (Wells 1998). Den kan alltså finnas kvar på flera av lokalerna där den inte blivit återfunnen. Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering samt Göknycklar fanns på 23 lokaler i Skåne återfanns arten på 15 av dessa. Göknycklar har under åren hittats på ytterligare 4 lokaler och 2006 återfunnits på 3 Figur 22. Utbredning av göknycklar i Norden jämte Baltikum (Hultén 1971) Figur 23. Utbredning av göknycklar i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne har göknycklar fram till 1973 hittats på 92 lokaler (fyllda och öppna cirklar) varav 36 lokaler före 1923 men ej senare (öppna cirklar): 35

36 Hot mot arten De påverkbara hoten är bl. a. igenväxning, konstgödning (Silvertown 1994) och kraftigt tidigt bete (Roosvall 2006). För framtiden är kanske just detta det allvarligaste hotet i Skåne. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Reglering av betestid och betestryck är viktiga åtgärder för att gynna bestånden av göknycklar. Artens lokaler måste hävdas genom slåtter eller bete där ett sent betespåsläpp är att föredra. För att förhindra igenväxning måste röjning av buskar och sly sättas in om och när behov av detta uppstår. För att förhindra sänkning av grundvattenytan måste alla dikningar på eller i anslutning till de aktuella lokalerna förhindras. Lokalerna får inte konstgödas. Figur 24. Återfynd av göknycklar i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar). Öppna cirklar är lokaler från där arten ej återfanns Figur 25. Återfynd av göknycklar i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar). Öppna cirklar är lokaler från där arten ej återfanns

37 Tabell 9. Förekomst och individantal av göknycklar för dess lokaler vid tre inventeringstillfällen. Lokal Förekomst Individantal Örupskärret / Kverrestad /0 27 Listarum Gislöv /56 0 Simris strandäng /6 0 Simrislund Vårhallarna Bäckhalladalen + + >1000 >1000 Gladsax + + 1/0 24 Baskemölla + + 3/1 7 Rörum + - 5/11 0 Svabesholm Olseröd + - 3/1 0 Vä-Adamsberg Tosteberga Gyetorp Falsterbo /26 0 Eskilstorp Oxhagen Dalby Måryd Kungsmarken Mölle /1 2 Summa lokaler Övre Hälleviksodl x x 6 48 Vä-Mosslunda x x Dalby Norreskog x Abullahagen x x Summa lokaler 4 3 Totalt antal lokaler

38 Flugblomster (Ophrys insectifera) Flugblomster (Foto Gerhard Kristensson). Artbeskrivning Flugblomster är en flerårig orkidé med insektsliknande blommor som sitter i ett glest ax. Stjälken blir bara ett par decimeter hög och har ett fåtal blad som är blåaktigt gröna och avlånga. Flugblomster blommar i juni och har mycket speciella blommor som liknar steklar. De yttre kalkbladen är gulgröna och breda, medan de inre är brunröda, håriga, trådsmala, snett uppåtriktade och ser ut som antenner. Blommans läpp är kluven och har upptill två sidoflikar, den är brunröd och hårig men har i överdelen en kal blågrå fläck som har tolkats som ljusreflexen hos ett par hopfällda insektsvingar. Upptill på läppen finns också ett par släta, glänsande knölar som liknar ögon. Biotoper Man finner flugblomstret på kalkfuktängar och i extremrikkärr, där den växer längs kanten eller på tuvor ute i själva kärret. Utbredning I Sverige finns flugblomster i kalkområden från Skåne till Jämt land. Möjligen är den stadd på viss tillbakagång, men uppgifter om eventuella förändringar är sparsamma. På den enda kända danska lokalen förekom den tidigare tal rikt, men är nu nästan helt försvunnen (Löjtnant & Worsöe 38

39 1977). I Skåne är den sammantaget uppgiven från ca 20 platser i de östra och södra de larna av landskapet. I Småland finns flugblomster inte längre kvar på någon av sina åtta tidigare lokaler. Flugblomster har gått tillbaka kraftigt det senaste halvseklet i norra Europa. I Storbritannien och på Irland har den de senaste två decennierna endast återfunnits i ungefär hälften av de km rutor den tidigare varit känd från. Förändringar under 25 år Fram till 1963 hade flugblomster hittats på ca 20 lokaler, men ansågs vid denna tidpunkt endast finnas kvar på 5 lokaler. När det s.k. Djävulskärret i Vittskövle dikades ut försvann också flugblomster från platsen. Åren fanns den bara kvar på 4 lokaler. Antalet blommande individ har inte förändrats påtagligt sedan dess och antalet lokaler är detsamma. Hot mot arten De påverkbara hoten är bl. a. igenväxning, konstgödning och dikning. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Läget för flugblomster på lokalerna Gyetorpskärret (L35) och Åraslövs mosse (L38) är relativt stabilt. Lövedalskärret (L30) behöver röjas. Slåtter skulle troligen gynna flugblomstret på denna lokal. Beträffande lokalen Levrasjön måste höet tas bort efter slåtter. Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering samt Flugblomster fanns på 4 lokaler i Skåne återfanns arten på alla dessa. Inga nya lokaler hittades åren Tabell 10. Förekomst och individantal av flugblomster för dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen. Lokal Förekomst Individantal Lövedalskärret Gyetorp >200 > Levrasjön Åraslöv Summa lokaler

40 Figur 26. Utbredning av flugblomster i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971) Figur 27. Utbredning i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade flugblomster fram till 1973 hittats på 21 lokaler (fyllda och öppna cirklar) varav 12 före 1923 men inte senare (öppna cirklar). Figur 28. Återfynd av flugblomster i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventeirng (fyllda cirklar). Figur 29. Återfynd av flugblomster i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventeirng (fyllda cirklar). 40

41 Gulyxne (Liparis loeselii) Gulyxne (Foto Alf Porenius). Artbeskrivning Gulyxne är en lågväxt, ljust gulgrön orkidé med kort blomstängel. Stjälken är kantig och har oftast två nästan motsatta blad som sitter basalt. Bladen är brett lansettlika, omkring fem centimeter långa, och ljusgröna med en fettartad glans. Gulyxne blommar i juni-juli med gulgröna blommor som sitter i ett glest ax. Blommorna är omkring en centimeter breda och har långa smala kalkblad och en uppåtriktad smal läpp, sporre saknas. Gulyxne har mycket speciella blommor som inte liknar någon annan orkidés. Vegetativt kännetecknas den av de två, nästan motsatta, fettglänsande bladen. Biotop Man finner arten i blöta mossmattor i extremrikkärr. Det lägre fältskiktet är ofta sparsamt och gulyxne klarar, åtminstone under en begränsad tid, att växa bland gles, lågvuxen vass (Phragmites australis). Utbredning Gulyxne är spridd i kalktrakter från Skåne till Gästrikland, in klusive Öland och Gotland, men 41

42 är ingenstans allmän. I Rödlistade arter i Sverige 2005 är den klassad som Hänsynskrävande, NT (Gärdenfors 2005). I Danmark har den funnits på 110 lokaler och finns nu bara kvar på 10 lokaler (DMU 2006). Tillbakagången på t. ex. Lolland har gått så hastigt, att Löjtnant och Worsöe (1977) betecknar den som drastisk. I England och Tyskland är den sällsynt. I England har den efter 1987 återfunnits i ca 30% (10 st) av de inventeringsrutor där den tidigare noterats. (BSBI 2006). Även i Tyskland har den gått tillbaka kraftigt (Orchidéen in Deutschland 2007). Förändringar under 25 år Gulyxne tillhör de mest sårbara skånska orkidéarterna och kräver en fortsatt uppföljning. Den finns förtecknad i EU:s habitatsdirektiv bil. 2 och 4 och är en art som Sverige åtagit sig att ge en gynnsam bevarandestatus. Detta innebär att alla befintliga växtplatser ska bevaras och nya områden restaureras så att gulyxne kan etableras och utvecklas till livskraftiga populationer på dessa områden. Weimarck (1963) anger att gulyxne fanns på ett 10-tal lokaler. Fram till år 1973 hade gulyxne hittats på mer än 30 lokaler. Åren fanns den kvar på sju lokaler. Gulyxne har sedan hittats på ytterligare två lokaler men försvunnit från tre platser. Karlaby mosse (L6b), är nyupptäckt lokal från Antalet blommande individ har förändrats en del sedan På Simris strandäng (L8), Stångby mosse (M10) och Zackows mosse (M12) har antalet blommande individ ökat jämfört med Från lokalerna Östra Tommarp (Backamossen, L6), Torekov (L40) och Stora Harrie mosse (M10b) har gulyxne troligen försvunnit för gott. År hittades gulyxne på 6 lokaler. Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering samt Gulyxne fanns på 7 lokaler i Skåne återfanns arten på 5 av dessa. Gulyxne har sedan inventeringen hittats på ytterligare 2 lokaler. Gulyxne har försuvnnit på tre lokaler och finns nu på totalt sex lokaler. Figur 30. Utbredning av gulyxne i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 31. Utbredning av gulyxne i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade gulyxne fram till 1973 hittats på 33 lokaler (fyllda + öppna cirklar) varav 12 lokaler före 1923 men ej senare (öppna cirklar) 42

43 Hot mot arten Arten är mycket känslig för dränering. I framtiden är kanske just detta det allvarligaste hotet i Skåne. Dessutom är igenväxning ett hot på några lokaler. Se även faktabladet på ArtDatabankens hemsida för fler synpunkter och råd. Gulyxne ingår dessutom som särskilt prioriterad art i Åtgärdsprogram för bevarandet av rikkärr. Där beskrivs hoten noggrannare. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Läget för de skånska förekomsterna av gulyxne är kritiskt. Skötsel och dränering av lokalerna måste ses över på alla befintliga lokaler. För de lokaler som är naturreservat och Natura 2000-områden kan detta ske inom ramen för länsstyrelsens förvaltning medan övriga lokaler bör prioriteras inom ramen för Åtgärdsprogram för bevarandet av rikkärr. På Stångby mosse (M10) bör exempelvis åtgärder vidtas för att minska avvattningen av mossen samtidigt som slåtter bör ske mer frekvent för att hålla tillbaka bladvassen. Tabell 11. Förekomst och individantal av gulyxne för dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen. Lokal Förekomst Individantal Östra Tommarp Simris strandäng + + 4/5 207 Lyngsjö Norra Åsum Torekov Stångby mosse + + ~ Zackows mosse + + 1/1 137 Summa lokaler Karlaby mosse St Harrie mosse Summa lokaler 1 1 Totalt antal lokaler 8 6 Figur 32. Återfynd av gulyxne i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar). Öppna cirklar visar lokaler där den ej återfanns Figur 33. Återfynd av gulyxne i Skåne på de lokaler där arten hittades (fyllda cirklar). Öppna cirklar visar lokaler där den ej återfanns

44 Myggblomster (Hammarbya paludosa) Myggblomster (Foto Alf Porenius). Artbeskrivning Myggblomster är en liten späd, ljust gulgrön orkidé med mycket små blommor. Stjälken är ofta bara fem centimeter hög. De två eller tre bladen är små, omkring en centimeter långa, och sitter vid basen av stjälken. Bladspetsarna är ibland sträva på grund av de mycket små, vårtlika groddknopparna som kan sitta i kanten. Myggblomster blommar i juli-augusti, blommorna är talrika och sitter i en kort och smalt axlik klase. Kalkbladen är gulgröna och fruktämnet är vridet så att den spetsiga läppen och två av kalkbladen är uppåtriktade Biotoper Samtliga lokaler utgörs av mosselaggar eller fattigkärr. Normalt uppträder myggblomster i vitmossetuvor (Sphagnum spp.) tillsammans med följearter som rundsileshår och tranbär (Drosera rotundifolia, Vaccinium oxycoccos). Från sådana biotoper avviker Balsberget Svarta gyl starkt, eftersom myggblomstret där inte växer i vitmossa utan på nästan helt blottat underlag. Utbredning Arten är i Sverige ganska spridd inom urbergsområden. De drygt 30 skånska fynden genom tiderna har gjorts i norra delen av landskapet och kring de syd västskånska sjöarna. I Danmark har den framför allt påträffats på västra Jylland. Både på Fyn och Själland har myggblomster funnits på ett drygt tiotal lokaler, men nu återstår bara vardera en (Löjtnant & Worsöe 1977). År 2003 fanns den på 21 lokaler i Danmark (DMU 2003). I England och Tyskland har den även minskat (BSBI 2006 resp. Orchidéen in Deutschland 2007). 44

45 Figur 34. Utbredning av myggblomster i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 35. Utbredning av myggblomster i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade myggblomster hittats på 23 lokaler fram till 1973 (fyllda + öppna cirklar) varav 11 lokaler före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Förändringar under 25 år Weimarck (1963) uppgav att myggblomster fanns på ett 10-tal lokaler. Fram till år 1973 hade myggblomster hittats på sammanlagt ca 20 lokaler i Skåne. Vid inventering noterades den endast från fem lokaler. Myggblomster har sedan hittats på ytterligare en lokal men den inte kunde återfinnas på denna lokal hittades myggblomster på fyra lokaler. I Danmark har arten återfunnits på lokaler där den tidigare ansetts utgången. På den provyta, som följts upp kontinuerligt i Danmark, har den vissa år inte kunnat återfinnas, för att sedan dyka upp igen (DMU 2003). Därför kan den finnas på Balsberget (Svarta Gyl, L29) och Arups mosse (M10e) trots att den inte återfanns Om inga drastiska negativa förändringar sker på lokalerna bör myggblomster trots nedgången i antal lokaler år jämfört med kunna överleva inom befintliga platser. Genom sin sällsynthet tillhör emellertid myggblomster de mest sårbara skånska orkidéarterna och kräver en fortsatt uppföljning. Hot mot arten Arten är mycket känslig för dränering. Dessutom är igenväxning ett starkt hot och i framtiden är kanske just detta det allvarligaste hotet i Skåne. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Röjning bör ske på flera av lokalerna, t. ex. Arup, Stavik och Skoggårds ängar. På den sistnämnda lokalen kan ag bli ett stort bekymmer. Uppföljning och kontroll av lokalerna bör genomföras regelbundet. Det måste säkerställas att inga åtgärder sker som försämrar hydrologin av lokalerna och deras omgivningar. 45

46 Figur 36. Återfynd av myggblomster i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventeirng (fyllda cirklar). Öppna cirklar visar lokaler där den ej återfanns Figur 37. Återfynd av myggblomster i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventeirng (fyllda cirklar). Öppna cirklar visar lokaler där den ej återfanns Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering samt Myggblomster fanns på 5 lokaler i Skåne återfanns arten på 4 av dessa. Myggblomster har under åren hittats på ytterligare 1 lokal, där den inte kunde återfinnas Tabell 12. Förekomst och individantal av myggblomster för dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen Lokal Förekomst Individantal Balsberget Vittsjö Stavik /25 8 Lemmeströ Skoggårds ängar Summa lokaler Arups mosse Summa lokaler 1 0 Totalt antal lokaler

47 Sällsynta arter med jämförelsedata från Vit skogslilja (Cephalanthera longifolia) Vit skogslilja (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Vit skogslilja är en ganska storväxt art med rikt bladig stjälk och rent vita blommor. Bladen är smalt lansettlika, spetsiga och har stjälkomfattande bas, de nedre bladen är ofta kortare och bredare än de övre. Vit skogslilja blommar i juni. Blommorna är stora, rent vita och sitter i mångblommiga ax eller axlika klasar, på mindre exemplar kan dock blommorna vara ganska få. De yttre kalkbladen är spetsiga och vanligen något hopstående, läppen är kort och trubbig med gula teckningar på insidan. Blommornas stödblad är kortare än det kala fruktämnet. Biotoper Vit skogslilja växer i relativt torra lövskogar på kalkrik mark och i ängsmarker, skogsbryn, vägkanter. 47

48 Utbredning Vit skogslilja är sällsynt i Sverige som helhet. Den förekommer i några få sydsvenska landskap, huvudsakligen i kusttrakter. Endast på Öland och Gotland är den något vanligare. Vit skogslilja har även spridda lokaler i Danmark och i den södra delen av Norge. Figur 38. Utbredning av vit skogslija i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 39. Utbredning av vit skogslija i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade vit skogslilja fram till 1973 hittats på 12 lokaler (fyllda + öppna cirklar) varav åtta lokaler före 1923 men inte senare (öppna cirklar): Tabell 13. Förekomst och individantal för vit skogslilja på dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen. iu = ingen uppgift. Vit skogslilja Förekomst Individantal Löberöd + - iu 0 Röddinge + + iu 4 Kullatorpet + + iu 23 Petersborg + - iu 0 Summa lokaler Ramlösagården Summa lokaler 1 1 Totalt antal lokaler

49 Förändringar under ca 50 år Vit skogslilja har aldrig varit känd från mer än 3 7 lokaler samtidigt och förekomsterna har oftast, liksom de nu aktuella, varit mycket individfattiga. Dock har arten hållit sig kvar inom samma begränsade områden i Börringe (Kullatorp) och Röddinge sedan åtminstone 1749 respektive Från omgivningarna av Kullatorp i Gärdslöv är arten känd sedan Utöver ovanstående områden är vit skogslilja under 1900-talet endast uppgiven från Roslätt i Svedala 1905, Löberöd i Hammarlunda 1949 och Petersborg i Smedstorp, senast Hot mot arten Avverkning och intensivt skogsbruk, t.ex. omvandling av lövskog till granplanteringar, är ett hot mot vit skogslilja liksom skogsdikningar och försurning av skogsmark genom luftburna föroreningar. Även alltför stark igenväxning och invasion av främmande arter som blekbalsamin och tysklönn kan utgöra konkreta hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Åtgärder som minskar de luftburna föroreningarna gynnar utan tvekan en art som vit skogslilja. Vidare är ett extensivt skogsbruk att föredra om man vill främja denna art. Det måste säkerställas att inga åtgärder sker som försämrar hydrologin av lokalerna och deras omgivningar. Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering Vit skogslija fanns på fyra lokaler i Skåne. Under inventeringen hittades vit skogslilja på två av dessa lokaler. Vit skogslilja har under åren hittats på ytterligare en lokal (troligen ofrivilligt införd) och återfunnits på denna. Figur 40. Återfynd av vit skogslilja i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar). 49

50 Blodnycklar (Dactylorhiza incarnata ssp. cruenta) Blodnycklar (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Ängsnycklar i vid bemärkelse är en ofta storväxt och kraftigt byggd orkidé som kan bli över en halv meter hög. Stjälken är rikt bladig och något kantig. Bladen är ljusgröna, lansettlika, långt tillspetsade och hos varieteten blodnycklar (ssp. cruenta) med bredare blad än huvudunderarten och till skillnad från denna med mörka och ibland sammanflytande fläckar på båda sidorna. Blodnycklar har vanligtvis karminröda blommor. De yttre kalkbladen är uppåtriktade och läppen är hel till otydligt treflikad. Stödbladen har hela, släta kanter som ofta är längre än blommorna. Biotoper Blodnycklar växer i kalkrika kärr och fuktängar. Utbredning Blodnycklar är i Sverige ganska sällsynt men finns i kalkområden från Skåne till Norrbotten. Den saknas i Danmark och är sällsynt i Norge och Finland. 50

51 Förändringar under ca 50 år Även om blodnycklar alltid har varit en mycket sällsynt art i Skåne, med endast några få och oftast mycket individfattiga lokaler, tycks den ha gått tillbaka starkt under det senaste halvseklet noterades den bara på en enda lokal. Dock bör den eftersökas ytterligare på de gamla lokalerna, då flera av dessa fortfarande tycks ha goda miljömässiga förutsättningar att hysa arten. Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering Blodnycklar återfanns på fem lokaler i Skåne, och den återfanns på en av dessa lokaler. Under inventeringen hittades blodnyckar på tre lokaler varav en lokal var ny. Under inventeringen kunde blodnycklar bara hittas på en lokal. Figur 41. Utbredning av blodnycklar i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade blodnycklar fram till 1973 hittats på fem lokaler, alla efter 1923 (fyllda cirklar) Figur 42. Återfynd av blodnycklar i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar). Öppna cirklar visar lokaler där den ej återfanns Tabell 14. Förekomst och individantal för blodnycklar på dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen. iu = ingen uppgift. Blodnycklar Förekomst Individantal Åraslövs mosse + - iu 0 Lövedalskärret (1998) 0 Nymö mosse + - iu 0 Levrasjön + + iu 2 Lyckeboda ängar + - iu 0 Summa lokaler Landön (1995) 0 Summa lokaler 1 0 Totalt antal lokaler

52 Hot mot arten Blodnycklar hotas starkt om dess växtplatser får växa igen till följd av minskad eller upphörd hävd, men även av ett alltför tidigt betespåsläpp. Utdikning eller annan sänkning av grundvattenytan är andra påtagliga hot mot blodnycklar. Den missgynnas av ökade kvävehalter till följd av konstgödning, gödselläckage från jordbruksmark och luftburet kvävenedfall. I framtiden kan invasiva arter som rosendunört, amerikansk dunört och jätteloka utgöra konkreta hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Blodnycklarnas lokaler måste hävdas genom slåtter eller bete där ett sent betespåsläpp är att föredra. För att förhindra igenväxning måste röjning av buskar och sly sättas in om och när behov av detta uppstår. Grundvattenytan på eller i anslutning till de aktuella lokalerna måste bibehållas och får inte ändras genom t ex dränering. 52

53 Vaxnycklar (Dactylorhiza incarnata ssp. ochroleuca) Vaxnycklar (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Ängsnycklar i vid bemärkelse är en ofta storväxt och kraftigt byggd orkidé som kan bli över en halv meter hög. Stjälken är rikt bladig och något kantig. Bladen är ljusgröna, lansettlika, långt tillspetsade som hos varieteten vaxnycklar alltid är ofläckade. Vaxnycklar har gulvita blommor. De yttre kalkbladen är uppåtriktade och läppen är hel till otydligt treflikad. Stödbladen har hela, släta kanter som ofta är längre än blommorna. Biotoper Vaxnycklar växer i kalkrika kärr och på fuktängar. Utbredning Vaxnycklar är en sällsynt art som i Sverige påträffats i ett fåtal landskap från Skåne till Jämtland. Även i Danmark och Norge är den mycket ovanlig. 53

54 Figur 43. Utbredning av vaxnycklar i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971) Figur 44. Utbredning av vaxnycklar i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade vaxnycklar fram till 1973 hittats på 12 lokaler (fyllda och öppna cirklar) varav en före 1923 men ej senare (öppen cirkel). Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering Vaxnycklar fanns på nio lokaler i Skåne återfanns vaxnycklar på tre av dessa lokaler.vaxnycklar har under åren hittats på ytterligare en lokal där den inte kunnat återfinnas Totalt fanns tre lokaler. Figur 45. Återfynd av vaxnycklar i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar). 54

55 Tabell 15. Förekomst och individantal för vaxnycklar på dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen. iu = ingen uppgift. Vaxnycklar Förekomst Individantal Åraslövs mosse + + iu 722 Zackows mosse + + iu 26 Stora Harrie mosse + + iu 5 Gyetorpskärret + - sparsam 0 Vejla sjö + - fåtal 0 Stångby mosse + - sparsam 0 Lemmeströkärret + - sparsam 0 Vittskövle + - iu - Kropp + - iu - Summa lokaler Nymö mosse + (1986) - 2 (1986) 0 Summa lokaler 1 Totalt antal lokaler 10 3 Förändringar under ca 50 år Antalet lokaler för vaxnycklar har minskat kraftigt i Skåne under de senaste ca 50 åren. Från att ha haft ett tiotal förekomster i landskapet, finns den numera endast kvar på 3 lokaler. Vaxnycklar har uppgivits från ytterligare några lokaler under denna tidsperiod, men uppgifterna får betraktas som tveksamma. Det är dock glädjande att konstatera att antalet individ på de 3 återstående lokalerna inte minskat under de senaste två decennierna. Hot mot arten Igenväxning är ett påtagligt hot mot vaxnycklar. På Åraslövs mosse har arealen som är lämplig för vaxnycklar minskat till följd av igenväxning. Från Zackows mosse finns det uppgifter om att vaxnycklar sedan omkring 2005 börjat angripas av mördarsniglar. På alla lokalerna är ändrade hydrologiska förhållanden ett uppenbart hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Röjningsåtgärder måste sättas in på lokaler för vaxnycklar när detta behov uppstår. Exempelvis bör röjningar vidtas på Åraslövs mosse för att ge vaxnycklarna möjlighet att arealmässigt öka sin utbredning. Skötseln med bland annat röjning och slåtter på Zackows mosse måste fortsätta. Här har den skötsel som ideella föreningar startade i början av 1980-talet haft positiv inverkan på antalet individ av vaxnycklar. Att skötseln av de kvarvarande lokalerna får en ändamålsenlig skötsel i framtiden bör kunna säkerställas genom att de alla är naturreservat och/eller Natura2000- område. 55

56 Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina) Adam och Eva (Foto Alf Porenius). Artbeskrivning Adam och Eva är en kraftigt byggd orkidé med breda och ofläckade blad. Vid basen av stjälken sitter tre eller fyra blad som är bredast mot spetsen och på stjälken sitter vanligen ett eller två stjälkblad. Adam och Eva blommar i maj-juni med ganska stora blommor som sitter i korta, breda och rikblommiga klaselika ax. Blommornas stödblad är stora och breda, ofta rödaktiga. Kalkbladen varierar i färg och kan vara rödlila, gulvita, eller sällan rosaröda. Sporren är något nedåtriktad. Biotoper Adam och Eva växer på kalkrika backar och ängsmarker. Utbredning I Sverige förekommer Adam och Eva främst i Östersjölandskapen, från Skåne till Gästrikland där den traktvis är ganska vanlig. I stora delar av landet har arten stadigt gått tillbaka liksom i Danmark där den numera är mycket sällsynt. Adam och Eva finns på ett fåtal lokaler i södra Norge. I Finland förekommer arten främst i skärgården i den sydvästligaste delen av landet. 56

57 Figur 46. Utbredning av Adam och Eva i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 47. Utbredning av Adam och Eva i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade Adam och Eva fram till 1973 hittats på nio lokaler (fyllda + öppna cirklar) varav sju före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering Adam och Eva fanns endast på två lokaler och vid inventering återfanns arten på en av dessa lokaler. Under inventeringen hittades Adam och Eva på tre lokaler varav en ny lokal där den inte kunnat återfinnas Totalt fanns arten på en lokal Förändringar under ca 50 år Adam och Eva har alltid varit en stor raritet i Skåne men fanns under 1800-talet på flera platser i landskapet. Arten har därefter sakta men säkert försvunnit från den ena lokalen efter den andra. Samtidigt har individantalet minskat mycket kraftigt på Kungsmarken, den växtplats som återstår idag. Denna minskning kan tillskrivas de dräneringsarbeten som utfördes på Kungsmarken Vid Röddinge var förekomsten mycket fåtalig: 6 ex noterades 1988 och 1 ex 1993, då den senast sågs här. Uppgrävning av de sista exemplaren kan vara en orsak till att den försvann härifrån. Vid Mosslunda har endast ett enda exemplar av Adam och Eva varit känt. Detta enda exemplar blommade en sista gång Tabell 16. Förekomst och individantal av Adam och Eva i Skåne vid olika tillfällen. iu= ingen uppgift Adam och Eva Förekomst Individantal Kungsmarken tals (1940-talet) 2 Röddinge + 0 iu 0 Summa lokaler Mosslunda Summa lokaler 1 1 Totalt antal lokaler

58 Hot mot arten Minskningen av Adam och Eva på den enda återstående lokalen på Kungsmarken har sakta men säkert skett under en 40-årsperiod. På den kvarvarande växtplatsen har ingen nyetablering skett sedan början av 1990-talet, utan antalet blommande exemplar har kunnat bibehållas mellan åren endast genom delning av orkidéns underjordiska rotknölar återstod ett individ som 2007 delat sig i två små plantor (se foto ovan!). Av trenden att döma är det bara en tidsfråga innan arten försvinner ur Skånes flora. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Det torde vara för sent och inte längre möjligt att återställa goda levnadsbetingelser (främst hydrologiska) för Adam och Eva på Kungsmarken. Figur 48. Återfynd av Adam och Eva i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar). Öppna cirklar visar fyndplatser där arten ej återfunnits

59 Mossnycklar (Dactylorhiza sphagnicola) Mossnycklar (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Mossnycklar är en tämligen smäckert byggd orkidé med smala, gräslika blad och rosaröda blommor. Bladen är rännformade och vanligen styvt upprätta, de är smalare än hos andra arter i släktet och saknar vanligen mörka fläckar. Mossnycklar blommar i juni juli med rosaröda blommor som sitter, ganska många tillsammans, i ett klaselikt ax. Blommorna har en fint punkterad eller fläckad läpp och sporren är något böjd. Blommornas stödblad är fint tandade i kanten. Mossnycklar tillhör det ofullständigt utredda och delvis svårbemästrade artkomplexet kring sumpnycklar (D. traunsteineri) som bland annat karaktäriseras av de tandade stödbladen. Inom komplexet urskiljs mossnycklar genom sina mycket smala och vanligen ofläckade blad och att den vanligen växer bland vitmossor. Biotop Mossnycklar växer i blöta fattigkärr med vitmossor (Sphagnum spp.) och andra växter som är knutna till kalkfattiga miljöer. Utbredning Mossnycklar är en sällsynt och nyligen uppmärksammad art vars utbredning är ofullständigt känd, men den har rapporterats från flera platser i Syd- och Mellansverige. Första fynduppgiften för mossnycklar i Sverige är från

60 Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering Under inventeringen rapporterades mossnycklar från en lokal där den återfanns Figur 49. Återfynd av mossnycklar i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar). Förändringar under ca 25 år Mossnycklar förekommer relativt individrikt på sin skånska lokal i Vittsjö-trakten. Antalet exemplar har inte minskat sedan den upptäcktes här Hot mot arten Mossnycklar är mycket känslig för dränering. Dessutom kan igenväxning av det fattigkärr där arten har sin skånska växtplats vara ett hot i framtiden. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Uppföljning och kontroll av lokalen bör genomföras regelbundet. Röjning måste ske om igenväxning visar sig blir ogynnsam för mossnycklarna. Det måste säkerställas att inga åtgärder sker som försämrar hydrologin på lokalen och dess omgivning. Det finns en uppenbar risk att lokalen successivt torkar ut. Tabell 17. Förekomst och individantal för mossnycklar på dess lokal i Skåne vid två inventeringstillfällen. Mossnycklar Förekomst Individantal Vittsjö + + Flera 10-tal 1250 Summa lokaler 1 1 Totalt antal lokaler

61 Purpurknipprot (Epipactis atrorubens) Purpurknipprot (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Purpurknipprot är en medelstor orkidé med kort upprätt jordstam. Stjälken är oftast mörk, upp till en halv meter hög, och finhårig upptill. Bladen sitter vanligen i två rader längs stjälken, de är spetsiga och brett elliptiska med grova nerver. Purpurknipprot blommar i juli-augusti med mörkt purpurröda, starkt vaniljdoftande blommor som sitter i en glesblommig, ensidigt vänd klase. Blommorna är en halv centimeter breda och har utbredda kalkblad, de kan ibland vara ljusare och gå mer i rosa eller rött med en grönaktig ton. Läppen är kort, ledad och föga utskjutande, den har en kort yttre del med upphöjda åsar och en skålformig inre del som innehåller nektar. Biotop I Skåne växer purpurknipprot på kalkhaltig, sandig grusig mark på öppna sandfält, längs vägkanter eller i gles, öppen tallskog. Utbredning Purpurknipprot är en sällsynt orkidé som förekommer i södra Sveriges kalktrakter och i kalkrika områden i fjällkedjan. Den har många lokaler i Norge medan den är mycket sällsynt i både Danmark (1 lokal) och Finland. 61

62 Figur 50. Utbredning av purpurknipprot i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering Under inventeringen rapporterades purpurknipprot från 3 lokaler där den även återfanns Figur 51. Återfynd av purpurknipprot i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fyllda cirklar). 62

63 Tabell 18. Förekomst och individantal för purpurknipprot på dess lokaler i Skåne vid tre inventeringstillfällen. iu = ingen uppgift. Purpurknipprot Förekomst Individantal S Gropahålet + + iu >1277 Summa lokaler Åhus, Glansabovägen (2000) 1 Friseboda (1983) 2 Summa lokaler 2 2 Totalt antal lokaler 3 3 Förändringar under ca 40 år Att purpurknipprot fanns i Skåne upptäcktes så sent som Förekomsten av purpurknipprot vid Gropahålet förefaller ha ökat under de senaste decennierna. I vart fall är antalet noterade exemplar nu högre än någonsin. En av dellokalerna vid Gropahålet, som ligger omkring 500 meter söder om de tidigare kända, upptäcktes för bara några år sedan. Det är okänt hur länge arten kan ha funnits här. Förekomsterna vid Glansabovägen och Friseboda har alltid varit individfattiga. Vid Glansabovägen förefaller det dock som om purpurknipproten gått tillbaka. Hot mot arten Avverkning och intensivt skogsbruk är troligen de allvarligaste hoten mot purpurknipprot. Även försurning av skogsmark genom luftburna föroreningar missgynnar utan tvekan en art som purpurknipprot. Kvävenedfall med exempelvis ökad gräsväxt som följd kan få allvarliga konsekvenser för denna art. På de platser där purpurknipprot växer i planterade tallskogar är exploatering i form av bebyggelse ett alltid aktuellt hot. Det har även observerats att purpurknipproten gärna äts av kaniner. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Ett skydd mot intensivt skogsbruk på lokaler där purpurknipprot lever är nödvändigt för artens fortlevnad. Även åtgärder som minskar de luftburna föroreningarna gynnar utan tvekan en art som denna. På de platser där purpurknipprot växer i tallskogar som planterats som skyddsskog mot sandflykt, är det nödvändigt att dessa skyddsområden bibehålls och skyddas mot exploatering. En del av lokalen vid Gropahålet har stängslats in för att hindra kaninerna att beta knipproten. Denna inhägnad bör behållas och hållas i ordning. Då många av purpurknipprotens växtplatser är på tomter, bör informationsmaterial om artens skyddsvärde tas fram och delas ut till de enskilda tomtägarna. 63

64 Skogsfru (Epipogium aphyllum) Skogsfru (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Skogsfru är en orkidé som helt saknar klorofyll och hela växten är därför vit- eller gulaktig, ibland med en rödlätt ton. Stjälken är nästan genomskinlig, den saknar blad men har ett fåtal bladslidor. Skogsfru blommar vanligen i juli augusti med två till fem förhållandevis stora, gulvita blommor med svag doft. Kalkbladen är smala och nedåtriktade och den lilamönstrade läppen är uppåtriktad. Sporren är uppåtriktad och ganska tjock. Skogsfru har ett särpräglat utseende och är inte möjlig att förväxla med någon annan svensk växt. Genom sin symbios med svampar kan orkidén leva ett dolt och underjordiskt liv i många år och först då gynnsamma förhållanden råder skjuta upp en späd blomstängel. Det finns många uppgifter om platser där skogsfrun påträffats men aldrig mer kunnat återfinnas. Biotop Skogsfru växer i skuggiga mullrika skogar. I Skåne är den enda kända lokalen en gammal, grovstammig bokskog. Utbredning Skogsfru har påträffats på spridda lokaler över hela Norden, men är i de flesta trakter en mycket sällsynt och sporadiskt uppdykande orkidé. I Danmark har arten bara noterats en enda gång sedan

65 Figur 52. Utbredning av skogsfru i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 53. Utbredning i Skåne av skogsfru t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade skogsfru fram till 1923 hittats på tre lokaler (öppna + fyllda cirkar) varav två fynd före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Resultat från inventering 2006/2007 i förhållande till inventering Under inventeringen rapporterades skogsfru från 1 lokal där den även återfanns Figur 54. Återfynd av skogsfru i Skåne på de lokaler där arten hittades vid inventering (fylld cirkel). 65

66 Tabell 19. Förekomst och individantal för skogsfru på dess lokal i Skåne vid två inventeringstillfällen. iu = ingen uppgift. Skogsfru Förekomst Individantal Ivö Totalt antal lokaler 1 1 Förändringar under ca 50 år Skogsfru är känd från lokalen på Ivö sedan Alltsedan dess har den förekommit i ett mycket varierat antal blommande individ, men under långa perioder har den varit mer eller mindre årsviss på lokalen, där den observerats över ett relativt stort område. I Skåne har skogsfru även observerats på Bokenäset i Oppmanna ( ) och på en udde i Börringesjön På dessa två platser har arten eftersökts utan återfynd under senare år. Hot mot arten Avverkning och åtgärder som kan förändra lokalens hydrologiska förhållanden utgör konkreta hot mot skogsfrun på Ivö. Lokalen har blivit välkänd och besöks av åtskilliga personer varje år. Då skogsfrun gärna växer i ett tjockt lager av boklöv, kan utan tvivel ett alltför intensivt tramp på lokalen skada arten och dess förmåga att gå upp i blomning. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Det skogsparti på Ivö där skogsfrun växer måste få ett varaktigt skydd mot avverkning och förändrade hydrologiska förhållanden, ev. kombinerat med åtgärder för att kanalisera besök under växtens blomningstid. Eftersom staten genom Naturvårdsverket förvärvat skogen och skogsfruns växtplats för naturvårdsändamål bör det blott vara en tidsfråga innan området är skyddat. 66

67 Vanligare skånska orkidéarter Kärrknipprot (Epipactis palustris) Kärrknipprot (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Kärrknipprot är en medelstor, flerårig orkidé som har en krypande underjordisk jordstam. Stjälken kan bli upp till en halv meter hög och är körtelhårig upptill. Bladen är stjälkomfattande, brett lansettlika med grova nerver. Kärrknipprot blommar i juli augusti med stora blommor som sitter i en ensidigt vänd, fåblommig klase. Blommorna har grönaktiga eller rödbruna kalkblad och vit läpp med gula teckningar. Läppen är ledad och utskjutande, med en skålformig inre del och en stor, något kruskantad yttre del. Biotop Kärrknipprot växer solöppet på blöt eller tidvis översvämmad, ofta källpåverkad, betad eller slåttrad mark som är mycket basrik men mer eller mindre näringsfattig. Lokalerna är ofta kalkrika källkärr och sänkor i kalkfuktängar. 67

68 Utbredning Kärrknipprot finns i Sverige i kalktrakter från Skåne till Jämtland och är vanligast i Skåne och på Öland och Gotland. I Danmark är kärrknipprot spridd och har relativt många lokaler medan den är mycket sällsynt i Norge och Finland. Figur 55. Utbredning av kärrknipprot i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 56. Utbredning av kärrknipprot i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne har kärrknipprot fram till 1973 hittats på 223 lokaler (fyllda och öppna cirklar) varav 16 före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 57. Utbredning av kärrknipprot Under inventeringen rapporterades kärrknipprot från 108 hektarrutor i 61 inventeringsrutor. 68

69 Förändringar under ca 50 år I takt med att rikkärr och kalkfuktängar, till följd av bl. a. igenväxning och dränering, blivit allt ovanligare biotoper i vårt landskap har kärrknipprot gått starkt tillbaka under de senaste decennierna. Antalet lokaler kärrknipprot uppskattas ha minskat med mer än 75 %. Hot mot arten Kärrknipprot hotas starkt av att dess växtplatser växer igen till följd av minskad eller upphörd hävd, men även av ett alltför tidigt betespåsläpp. Utdikning eller annan sänkning av grundvattenytan är andra påtagliga hot mot kärrknipprot. Den missgynnas av ökade kvävehalter till följd av konstgödning, gödselläckage från jordbruksmark och luftburet kvävenedfall. På vissa lokaler kan invasiva arter som rosendunört, amerikansk dunört och jätteloka utgöra ett konkret hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Kärrknipprotens lokaler måste hävdas genom slåtter eller bete där ett sent betespåsläpp är att föredra. För att förhindra igenväxning måste röjning av buskar och sly sättas in om och när behov av detta uppstår. För att förhindra sänkning av grundvattenytan måste alla dikningar på eller i anslutning till de aktuella lokalerna förhindras. I de fall kärrknipprot växer i gamla grus- och sandtag får dessa inte återställas. 69

70 Skogsknipprot (Epipactis helleborine) Skogsknipprot (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Skogsknipprot är en ofta storväxt och kraftigt byggd orkidé med kort upprätt jordstam. Stjälken kan bli nästan en meter hög och är finhårig upptill, som ung med kraftigt böjd topp. De talrika stjälkbladen är brett ovala till äggrunda, med grov nervatur. Skogsknipprot blommar i juli augusti med ganska stora, grön- eller brunaktiga blommor som sitter i en först lutande, senare upprätt och ensidigt vänd klase. Kalkbladen är utbredda och varierar i färg från grönt till brunaktigt violett. Läppen är grönaktig, ganska kort och föga utskjutande, den är ledad med en yttre kilformad del och en inre skålformad del som innehåller nektar. Könspelaren har ett välutvecklat så kallat rostellum. Biotoper Skogsknipprot växer i olika slags skogsmiljöer som friska till fuktiga unga lövskogar på tidigare inägomark, på slänter och vägskärningar i ängslövskogar, i skogsklädda bäckraviner, kalkrika tallskogar samt lund- och parkmiljöer. Någon gång kan man även hitta skogsknipprot på öppna ruderatmarker. Utbredning Skogsknipprot är i Skandinavien en relativt sällsynt art som förekommer spridd i de södra och östra delarna av Sverige, över större delen av Danmark, i de kustnära trakterna av Norge och de södra delarna av Finland. 70

71 Figur 58. Utbredning av skogsknipprot i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971) Figur 59. Utbredning av skogsknipprot i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade skogsknipprot fram till 1973 hittats på 154 lokaler (fyllda och öppna cirklar) varav nio lokaler före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 60. Utbredning av skogsknipprot Under inventeringen rapporterades skogsknipprot från 420 hektarrutor i 228 inventeringsrutor. 71

72 Förändringar under ca 50 år Skogsknipprot har idag samma utbredningsområde som för 50 år sedan och finns på minst lika många lokaler i landskapet som under mitten av 1900-talet. Hot mot arten Avverkning och intensivt skogsbruk, t. ex. omvandling av lövskog till granplanteringar, är ett hot mot skogsknipprot liksom skogsdikningar och försurning av skogsmark genom luftburna föroreningar. På vissa lokaler kan troligen invasion av främmande arter som blekbalsamin och tysklönn utgöra ett konkret hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Åtgärder som minskar de luftburna föroreningarna gynnar utan tvekan även en art som skogsknipprot. Om återplanteringar görs med lövträd i stället för gran, kan för framtiden nya lämpliga växtplatser skapas för skogsknipprot. Över huvud taget är ett extensivt skogsbruk att föredra om man vill främja denna art. 72

73 Kal knipprot (Epipactis phyllanthes) Kal knipprot (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Kal knipprot är en medelstor men ändå relativt späd orkidé med kort upprätt jordstam och kal stjälk. Bladen är ganska smala och sitter oftast placerade i två rader på stjälken. Kal knipprot blommar i juli augusti med ganska små, grönaktiga blommor som sitter i en lång, ensidig, glesblommig klase. Blommornas kalkblad är blekgröna, hopstående och ofta spetsigt utdragna. Läppen är ledad med en skålformig inre del och en kort spetsig, föga utskjutande yttre del. Könspelaren saknar utskjutande så kallat rostellum. Biotoper Kal knipprot växer oftast skuggigt på frisk fuktig, kalkrik mark i ängslövskogar, gärna i branta sluttningar och i bäckraviner. Den förekommer även i rika strandskogar och sandtallskogar på kalkrikt underlag. Mera sällan växer den öppet på exempelvis stränder. Utbredning Kal knipprot är en sällsynt orkidé som i Sverige bara finns i några få landskap i den södra delen. Även i Danmark är det en mycket ovanlig art. Kal knipprot saknas i de övriga skandinaviska länderna. 73

74 Figur 61. Utbredning av kal knipprot i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 62. Utbredning av kal knipprot i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade kal knipprot fram till 1973 hittats på 28 lokaler (öppna + fyllda cirklar) varav fem lokaler för 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 63. Utbredning av kal knipprot Under inventering rapporterades kal knipprot från 131 hektarrutor i 41 inventeringsrutor. 74

75 Förändringar under ca 50 år Kal knipprot har idag i stort sett samma utbredningsområde som för 50 år sedan men är idag känd från fler lokaler än någon gång tidigare. Orkidéen har blivit speciellt eftersökt under Projekt Skånes Flora och har därigenom blivit funna på många nya platser. Arten är svårfunnen och det är därför sannolikt att den ökning som kan ses bara är skenbar. Hot mot arten Avverkning och intensivt skogsbruk är hot mot kal knipprot liksom skogsdikningar och försurning av skogsmark genom luftburna föroreningar. Kvävenedfall med exempelvis ökad gräsväxt som följd, kan få negativa konsekvenser för en art som kal knipprot. På vissa lokaler kan troligen invasion av främmande arter som blekbalsamin och tysklönn utgöra ett konkret hot. På andra är exploatering i form av bebyggelse en uppenbar fara för kal knipprot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Åtgärder som minskar de luftburna föroreningarna gynnar utan tvekan en art som kal knipprot. Vidare är ett extensivt skogsbruk att föredra om man vill främja denna art. Det måste säkerställas att inga åtgärder sker som försämrar hydrologin av lokalerna och deras omgivningar. På de platser där kal knipprot växer i tallskogar som planterats som skyddsskog mot sandflykt, är det viktigt att dessa skyddsområden bibehålls och skyddas mot exploatering. 75

76 Nästrot (Neottia nidus-avis) Nästrot (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Nästrot är en robust orkidé som saknar klorofyll. Hela växten är blekbrun och saknar blad, men har flera stjälkomfattande bladslidor som slutar i små, fjäll-lika utskott. Nästrot blommar i juni juli med blekt bruna, angenämt doftande blommor som sitter samlade i täta, axlika klasar. Kalkbladen är hjälmlikt slutna kring mynningen eller något utstående. Läppen är ganska lång och kluven, med runda flikar. Sporre saknas. Biotop Nästrot växer skuggigt på frisk fuktig, kalkrik mark, framför allt i gamla ängsbokskogar, men ibland även i lundar och igenväxande kalkbrott. Utbredning Nästrot är i Skandinavien en ganska ovanlig orkidé som i Sverige är spridd norrut till Jämtland, över större delen av Danmark, i de kustnära trakterna av Norge och de södra delarna av Finland. 76

77 Figur 64. Utbredning av nästrot i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 65. Utbredning av nästrot i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade nästrot fram til 1973 hittats på 98 lokaler (öppna och fyllda cirklar) varav 39 före 1923 men ej senare (öppna cirklar) Aktuella lokaler Figur 66. Under inventering rapporterades nästrot från 64 hektarrutor i 47 inventeringsrutor. 77

78 Förändringar under ca 50 år Nästrot är en orkidé som gått kraftigt tillbaka under det senaste halvseklet. Antalet lokaler har minskat kraftigt och glesats ut påtagligt inom sitt utbredningsområde. Den statistiska undersökning som utförts visar att den tappat mer än 50 % (61 75 %) av sina lokaler under denna tid. Nästrot förekommer oftast mycket sparsamt på sina lokaler, vilket gör arten extra utsatt. Hot mot arten Avverkning och intensivt skogsbruk, t. ex. omvandling av lövskog till granplanteringar, är ett hot mot nästrot liksom skogsdikningar och försurning av skogsmark genom luftburna föroreningar. På vissa lokaler kan troligen invasion av främmande arter som blekbalsamin och tysklönn utgöra ett konkret hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Åtgärder som minskar de luftburna föroreningarna gynnar utan tvekan en art som nästrot. Vidare är ett extensivt skogsbruk att föredra om man vill främja denna art. Det måste säkerställas att inga åtgärder sker som försämrar hydrologin av lokalerna och deras omgivningar. 78

79 Tvåblad (Listera ovata) Tvåblad (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Tvåblad är en vanligen högväxt orkidé som kan bli över en halv meter hög. Stjälken har två, stora, nästan motsatta, oskaftade blad som sitter ganska långt ner. Bladen är ovala och kan bli upp till en decimeter långa och mer än fem centimeter breda. Tvåblad blommar i juni med gulgröna blommor som sitter i långa, axlika klasar. Kalkbladen är gröna och hjälmlikt hopstående, läppen är gulaktig, lång och kluven. Tvåblad känns lätt igen på sina två stora, ovala, motsatta blad och sina gulgröna blommor som sitter i långa, glesa, axlika klasar. Biotoper Tvåblad växer öppet måttligt skuggigt på frisk fuktig, kalkrik mark i t. ex. fuktiga ängslövskogar, rika alkärr, fuktiga tallskogar och näringsrika strandskogar. Man kan även finna den i rikare betesmarker, kalkfuktängar och igenväxande kalk- och grustag. Utbredning Tvåblad är spridd över större delen av Skandinavien. I kalkrika trakter i söder är den ganska vanlig medan den blir allt sällsyntare mot norr. 79

80 Figur 67. Utbredning av tvåblad i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 68. Utbredning av tvåblad i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade tvåblad fram till 1973 hittats på 346 lokaler (öppna och fyllda cirklar) varav fem före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 69. Utbredning av tvåblad Under inventering rapporterades tvåblad från 349 hektarrutor i 226 inventeringsrutor. 80

81 Förändringar under ca 50 år Tvåblad växer ofta något skuggigt, t.ex. i ängslövskogar. Tilllbakagången för tvåblad har inte varit fullt så kraftig som för många andra arter knutna till fuktiga naturbetesmarker. I strandskogar och rika alkärr bildar tvåblad massbestånd på en del lokaler. I takt med att rika naturbetesmarker med rikkärr och kalkfuktängar blivit allt ovanligare biotoper i vårt landskap till följd av bl. a. igenväxning och dränering har tvåblad gått tillbaka under de senaste decennierna i dessa miljöer. Hot mot arten Tvåblad kan hotas av att dess växtplatser växer igen till följd av minskad eller upphörd hävd, men även av ett alltför tidigt betespåsläpp. Utdikning eller annan sänkning av grundvattenytan är andra påtagliga hot mot tvåblad. Den missgynnas av ökade kvävehalter till följd av konstgödning, gödselläckage från jordbruksmark och luftburet kvävenedfall. På vissa lokaler kan invasiva arter som rosendunört, amerikansk dunört och jätteloka utgöra ett konkret hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Tvåbladets lokaler bör hävdas genom slåtter eller bete där ett sent betespåsläpp är att föredra. För att förhindra igenväxning måste röjning av buskar och sly sättas in om behov av detta uppstår. För att förhindra sänkning av grundvattenytan måste alla dikningar på eller i anslutning till de aktuella lokalerna förhindras. I de fall tvåblad växer i gamla kalk- och sandtag får dessa inte dessa återställas. 81

82 Spindelblomster (Listera cordata) Spindelblomster (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Spindelblomster är en lågväxt, späd och oansenlig orkidé som kan vara svår att få syn på. Stjälken är tunn och brunaktig, ofta bara en decimeter hög, och har två små blad som sitter motsatta i nedre delen. Bladen är tunna, oskaftade, hjärtformade och omkring två centimeter långa. Spindelblomster blommar från maj till augusti med mycket små, brunaktigt gröna blommor som sitter samlade i en axlik klase. Kalkbladen är utåtriktade, oftast brunaktiga, ibland gröna. Läppen är lång och kluven nästan till mitten. Biotoper Spindelblomster växer skuggigt på fuktig eller blöt, kalkfattig och näringsfattig mark. Lokalerna utgörs oftast av kärrdråg och källflöden i barr- och blandskogar. Mera sällan finner man spindelblomster i djupa mossmattor i sandtallskogar och andra torrare, äldre barrskogar. Utbredning Spindelblomster är en ganska vanlig växt över stora delar av Skandinavien. Det är bara i Danmark, de sydligaste delarna av Sverige och Finland samt längst i norr som spindelblomster är en riktigt ovanlig orkidéart. 82

83 Figur 70. Utbredning av spindelblomster i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 71. Utbredning av spindelblomster i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade spindelblomster fram til 1973 hittats på 56 lokaler (öppna + fyllda cirklar) varav 14 före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 72. Utbredning av spindelblomster Under inventeringen rapporterades spindelblomster från 12 hektarrutor i 8 inventeringsrutor. 83

84 Förändringar under ca 50 år Spindelblomster har alltid varit en mycket ovanlig art i Skåne. Dessvärre har den minskat mycket starkt sedan 1973 och idag återstår bara några få lokaler. Tidigare har den blivit funnen på flera lokaler i planterade tallskogar i östra Skåne. Spindelblomster har på några sådana lokaler inte kunnat återfinnas under Projekt Skånes Flora. Hot mot arten Skogsdikningar tillsammans med avverkning och intensivt skogsbruk är ett hot mot spindelblomster liksom kvävegödsling av skogsmark. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Ett extensivt skogsbruk och åtgärder som minskar de luftburna föroreningarna gynnar utan tvekan en art som spindelblomster. Viktigast är att för de få återstående lokalerna säkerställa att inga åtgärder sker som försämrar hydrologin av lokalerna och deras omgivningar. Om spindelblomster åter blir funnen i tallskogar som planterats som skyddsskog mot sandflykt, är det viktigt att dessa skyddsområden bibehålls som ett skydd mot exploatering. 84

85 Knärot (Goodyera repens) Knärot (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Knärot är en lågväxt orkidé med grenad krypande jordstam, vilket gör att den bildar små mattor av bladrosetter. Stjälken är omkring en decimeter hög och finhårig upptill. Bladen är spetsigt äggrunda och sitter samlade i rosett vid basen, de är övervintrande, mörkgröna med en karaktäristisk nätartad nervatur som ger dem ett marmorerat utseende. Knärot blommar i juli augusti, de vita blommorna är ganska små och sitter i en smal ensidig eller något spiralvriden blomställning. Kalkbladen är håriga, de tre övre är hjälmlikt hopstående. Läppen är delad i en yttre spetsig del och en inre, skålformat påslik del. Biotoper Knärot växer på frisk, mossbevuxen mark i näringsfattiga gamla barrskogar. I Skåne finns många av dess lokaler i planterade barrskogar i den nordöstra delen av landskapet. Utbredning Knärot finns i större delen av Skandinavien och är i en del områden en relativt vanlig art. Dock är den mer eller mindre sällsynt i Norge och de nordligaste områdena av Sverige och Finland samt i Danmark och i södra Götaland. 85

86 Figur 73. Utbredning av knärot i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 74. Utbredning av knärot i Skäne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne har knärot fram till 1973 hittats på 104 lokaler (öppna + fyllda cirklar) varav 6 före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 75. Utbredning av knärot Under inventeringen rapporterades knärot från 42 hektarrutor i 33 inventeringsrutor. 86

87 Förändringar under ca 50 år Knärot har gått mycket starkt tillbaka under de senaste decennierna. Under mitten av 1900-talet blev den funnen på ett flerdubbelt antal lokaler jämfört med inventeringen under Projekt Skånes Flora. Hot mot arten Avverkning, intensivt skogsbruk och stormfällen är de allvarligaste hoten mot knärot. Även skogsdikningar och försurning av skogsmark genom luftburna föroreningar missgynnar en art som knärot. Kvävenedfall med exempelvis ökad gräsväxt som följd kan få allvarliga konsekvenser för en liten småvuxen växt som knärot. På de platser där knärot växer i planterade tallskogar är exploatering i form av bebyggelse ett alltid aktuellt hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Ett skydd mot intensivt skogsbruk på lokaler där knäroten lever är nödvändigt för artens fortlevnad. Även åtgärder som minskar de luftburna föroreningarna gynnar utan tvekan en art som knärot. Vidare måste det säkerställas att inga åtgärder sker som drastiskt försämrar hydrologin av lokalerna och deras omgivningar. På de platser där knärot växer i tallskogar som planteras som skyddsskog mot sandflykt, är det nödvändigt att dessa skyddsområden bibehålls som ett skydd mot exploatering. 87

88 Nattviol (Platanthera bifolia) Nattviol (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Nattviol är en upp till tre decimeter hög orkidé med vitaktiga blommor. Den har två stora ovala blad som sitter långt ner på stjälken, samt två eller tre små och smala stjälkblad. Nattviol blommar i juni-juli med väldoftande blommor som sitter samlade i mångblommiga ax, blommorna doftar starkare på kvällen och lockar då till sig svärmare som pollinerar dem. Kalkbladen är vita till gul- eller grönvita. Blomman har en långsmal läpp och lång och tunn sporre. Pollenfacken sitter tätt och parallellt. Nattviol delas upp i två underarter, ängsnattviol (ssp. bifolia) och skogsnattviol (ssp. latiflora (Drejer) Löjtnant). Skogsnattviol är grövre med glesare blomställning och längre sporre. Hos ängsnattviol är sporren ungefär två centimeter lång, medan den hos skogsnattviol är omkring tre centimeter lång. Biotoper Nattviol växer oftast på friska fuktiga, välhävdade hed- eller ängsartade naturbeten, kalkfuktängar samt kanter av rikkärr. Mera sällan finner man denna art i glesa ängslövskogar. Utbredning Nattviol är spridd och relativt vanlig i de södra delarna av Skandinavien. Längre norrut växer den framför allt i kustnära trakter. 88

89 Figur 76. Utbredning av nattviol i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 77. Utbredning i Skåne av nattviol fram till 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade nattviol fram till 1973 hittats på 534 lokaler (öppna + fyllda cirklar) varav 22 före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 78. Utbredning av nattviol Under inventeringen rapporterades nattviol från 262 hektarrutor i 186 inventeringsrutor. 89

90 Förändringar under ca 50 år I takt med att naturbetesmarker blivit en allt ovanligare naturtyp i vårt landskap till följd av bl. a. skogsplantering, igenväxning och dränering har nattviolen gått kraftigt tillbaka under de senaste decennierna. Mer än 50 % av nattviolens växtplatser har försvunnit under de senaste 50 åren. Hot mot arten Nattviol hotas av att dess växtplatser växer igen till följd av minskad eller upphörd hävd, men även av ett alltför tidigt betespåsläpp. Utdikning eller annan sänkning av grundvattenytan är andra påtagliga hot. Den missgynnas av ökade kvävehalter till följd av konstgödning, gödselläckage från jordbruksmark och luftburet kvävenedfall. Ett allvarligt hot mot nattviol är ett alltför intensivt skogsbruk. Även försurning och kvävenedfall i skogsmark genom luftburna föroreningar missgynnar denna orkidé. På de platser där nattviol växer i planterade tallskogar är exploatering i form av bebyggelse ett starkt hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Nattviolens lokaler måste hävdas genom slåtter eller bete där ett sent betespåsläpp är att föredra. För att förhindra igenväxning måste röjning av buskar och sly sättas in om och när behov av detta uppstår. För att förhindra sänkning av grundvattenytan måste alla dikningar på eller i anslutning till de aktuella lokalerna förhindras. Ett skydd mot intensivt skogsbruk på lokaler med nattviol gynnar utan tvekan denna art. På de platser där nattviol växer i tallskogar som planteras som skyddsskog mot sandflykt, är det nödvändigt att dessa skyddsområden bibehålls och skyddas mot exploatering. 90

91 Grönvit nattviol (Platanthera chlorantha) Grönvit nattviol (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Grönvit nattviol är en ganska storväxt orkidé som kan bli över en halv meter hög. Den har två, stora, brett ovala blad som sitter långt ner på stjälken, samt ett par små smala stjälkblad. Grönvit nattviol blommar i juni juli med grönaktigt vita, svagt doftande blommor som sitter samlade i mångblommiga ax. Kalkbladen är ofta gröna eller gulgröna, speciellt i kanterna. Läppen är långsmal och sporren är lång och tunn med en något förtjockad spets. Pollenfacken sitter väl åtskilda och är vinklade mot varandra. Biotoper Grönvit nattviol växer oftast i halvskugga på frisk fuktig, hävdad eller ohävdad mark. Man kan hitta den i många olika biotoper som fuktiga hagmarker, alkärr, strandskogar, ungskogar på tidigare inägor och utmed gamla markvägar och fägator. Utbredning Grönvit nattviol är traktvis relativt vanlig i södra Sverige och i Danmark. Den är spridd på kustnära lokaler i södra Norge och den sydvästligaste delen av Finland. I de norra delarna av Skandinavien saknas den nästan helt. 91

92 Figur 79. Utbredning av grönvit nattviol i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 80. Utbredning i Skåne av grönvit nattviol t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade grönvit nattviol fram till 1973 hittats på 600 lokaler (öppna + fyllda cirklar) varav fem före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 81. Utbredning av grönvit natt viol i Skåne Under inventering rapporterades grön nattviol från 1447 hektarrutor i 669 inventeringsrutor. 92

93 Förändringar under ca 50 år Grönvit nattviol är den ojämförligt vanligaste orkidéarten i Skåne och en av de få av våra orkidéerna som ökat under det senaste halvseklet, uppskattningsvis med %. Ökningen beror troligen på att arten klarar av och kanske till och med gynnats av en viss igenväxning och att den har förmåga att kolonisera exempelvis igenväxande f.d. inägomark. Hot mot arten Ett hot mot grönvit nattviol är troligen avverkning och ett alltför intensivt skogsbruk. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Några speciella åtgärder för att förbättra bevarandestatusen för grönvit nattviol förefaller inte vara nödvändiga för närvarande. 93

94 Ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata ssp. incarnata) Ängsnycklar (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Ängsnycklar är en ofta storväxt och kraftigt byggd orkidé som kan bli över en halv meter hög. Stjälken är rikt bladig och något kantig. Bladen är ljusgröna, lansettlika, långt tillspetsade och vanligen helt utan fläckar. Ängsnycklar blommar i juni-juli med ganska små blommor som sitter i täta klaselika ax. Blommorna varierar i färg och kan vara ljust rosa, karminröda eller gulvita. De yttre kalkbladen är uppåtriktade och läppen är hel till otydligt treflikad. Stödbladen har hela, släta kanter och är ofta längre än blommorna. Ängsnycklar är en mycket variabel art. Biotoper Ängsnycklar växer solöppet på blöt, gärna lätt betad eller slåttrad, kalkrik mark. Man finner den ofta i källkärr, betade kalkfukt- och havsstrandängar, men även som kolonisatör i nygrävda vägdiken och fuktiga grustags- och kalkbrottsbottnar. Utbredning Ängsnycklar är spridd över större delen av Skandinavien där den är vanligast i södra Sverige och i Danmark. I Norge, Finland och de nordligare delarna av Sverige är det en relativt sällsynt art. 94

95 Figur 82. Utbredning av ängsnycklar i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 83. Utbredning av ängsnycklar i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade ängsnycklar fram till 1973 hittats på 576 lokaler (öppna och fyllda cirkalar) varav 13 före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 84. Utbredning av ängsnycklar Under inventering rapporterades ängsnycklar från 544 hektarrutor i 295 inveteringsrutor. 95

96 Förändringar under ca 50 år Rikkärr och kalkfuktängar har blivit allt ovanligare biotoper i vårt landskap vilket uppenbart bidragit starkt till att ängsnycklar minskat under de senaste ca 50 åren. Trots att ängsnycklar gått tillbaka är den fortfarande en av våra vanligare orkidéarter. Hot mot arten Ängsnycklar hotas starkt av att dess växtplatser växer igen till följd av minskad eller upphörd hävd, men även av ett alltför tidigt betespåsläpp. Utdikning eller annan sänkning av grundvattenytan är andra påtagliga hot mot ängsnycklar. Den missgynnas av ökade kvävehalter till följd av konstgödning, gödselläckage från jordbruksmark och luftburet kvävenedfall. På vissa lokaler kan invasiva arter som rosendunört, amerikansk dunört och jätteloka utgöra ett konkret hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Lokaler för ängsnycklar måste hävdas genom slåtter eller bete där ett sent betespåsläpp är att föredra. För att förhindra igenväxning måste röjning av buskar och sly sättas in om och när behov av detta uppstår. För att förhindra sänkning av grundvattenytan måste alla dikningar på eller i anslutning till de aktuella lokalerna förhindras. I de fall ängsnycklar växer i gamla grustag och kalkbrott får dessa inte återställas. 96

97 Majnycklar (Dactylorhiza majalis) Majnycklar (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Majnycklar är en stor och ganska kraftigt byggd orkidé med fläckiga blad och rödvioletta blommor. Stjälken är grov och kan bli upp mot en halv meter hög. Bladen är lansettlika och bredast i eller ovan mitten, de är saftigt gröna på båda sidorna och har talrika mörka och ofta sammanflytande fläckar på ovansidan. Majnycklar blommar i maj juni, de rödvioletta blommorna sitter i ganska täta klaselika ax. Blommornas stödblad är långa och har finsågad kant. Biotoper Majnycklar växer på fuktiga eller blöta, kalkrika marker som oftast är hävdade genom bete. Typiska växtplatser för denna orkidé är rikkärrskanter och kalkfuktängar på naturbetesmarker. Någon gång kan man även träffa på majnycklar i vägdiken och fuktiga grustagsbottnar. Utbredning Majnycklar finns i Sverige i Skåne och på några få lokaler i grannlandskapen. I Danmark är majnycklar spridd över hela landet medan den är mycket sällsynt i Norge och saknas helt i Finland. 97

98 Figur 85. Utbredning av majnycklar i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 86. Utbredning av majnycklar i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade majnycklar fram till 1973 hittats på 168 lokaler (öppna och fyllda cirklar) varav 6 före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 87. Utbredning av majnycklar Under inventering rapporteras majnycklar från 343 hektarrutor i 194 inventeringsrutor. 98

99 Förändringar under ca 50 år Majnycklar har idag samma utbredningsområde i de sydskånska kalkmarkerna som kring 1950 men antalet växtplatser i övergångszonen mot skogs- och urbergsområdet i mellersta och norra Skåne har minskat under den senaste 50-årsperioden. Inom sitt huvudutbredningsområde förefaller inga större förändringar ha skett vad gäller antalet lokaler. Om indiviantalet är oförändrat eller ändrats under perioder är oklart eftersom underlag att bedöma populationsutvecklingen saknas. Hot mot arten Majnycklar hotas av att dess växtplatser växer igen till följd av minskad eller upphörd hävd, men även av ett alltför tidigt betespåsläpp. Utdikning eller annan sänkning av grundvattenytan är andra allvarliga hot mot majnycklar. Den missgynnas troligen av ökade kvävehalter till följd av konstgödning, gödselläckage från jordbruksmark och luftburet kvävenedfall. På vissa lokaler kan invasiva arter som rosendunört, amerikansk dunört och jätteloka utgöra ett konkret hot. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Lokaler för majnycklar måste hävdas genom slåtter eller bete där ett sent betespåsläpp är att föredra. För att förhindra igenväxning måste röjning av buskar och sly sättas in om och när behov av detta uppstår. För att förhindra sänkning av grundvattenytan måste dikningar på eller i anslutning till majnycklarnas lokalerna förhindras. I de fall majnycklar växer i gamla grustag får dessa inte återställas. 99

100 Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata ssp. maculata) Jungfru Marie nycklar (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Jungfru Marie nycklar är en ofta tämligen högväxt orkidé som kan bli nästan en halv meter hög. Bladen är ganska breda och trubbiga med en största bredd i eller framför mitten, vanligen blågrönaktiga på undersidan och med tydliga mörka fläckar på ovansidan. Jungfru Marie nycklar blommar i juni juli, blommorna är mörkt till ljust rosa, ibland vitaktiga och sitter i en tät blomställning, som kan vara jämnbred eller mer eller mindre spetstoppig. De yttre kalkbladen är utåtriktade och läppen treflikig med mörkare teckningar. Stödbladen är i förstoring fint sågade i kanten. Det är en variabel art som förekommer med ett par underarter i vårt land. På kalkfattig mark dominerar huvudunderarten Jungfru Marie nycklar (ssp. maculata) som är en tetraploid (2n=80) med fyrdubbel kromosom-uppsättning. Den har jämnbred blomställning med rundad topp och blommor med grunt flikig läpp. Biotoper Jungfru Marie nycklar växer på friska blöta, oftast betade marker som kan vara kalkrika eller kalkfattiga, men alltid näringsfattiga. Man finner den på växtplatser som ogödslade fuktängar, hedartade naturbeten, hävdade näringsfattiga översvämningsängar och betade hedskogar. Mera sällan kan Jungfru Marie nycklar växa i öppna fattigkärr och torvgravar. 100

101 Utbredning Jungfru Marie nycklar är en av de vanligaste orkidéerna i Skandinavien. Endast längst i norr är den sällsynt. Förändringar under ca 50 år När Weimarcks inventering startade på 1930-talet ansågs Jungfru Marie nycklar vara en så pass allmän art att den inte blev karterad. Dock är det uppenbart att arten gått mycket kraftigt tillbaka under de senaste ca 50 åren, bl. a. till följd av att ogödslade naturbetesmarker blivit allt ovanligare i vårt landskap. Den statistiska undersökning som genomfördes i mitten av 1990-talet visar att Jungfru Marie nycklar minskat med omkring 75 %. Ofta är de kvarvarande lokalerna mycket individfattiga. Hot mot arten Jungfru Marie nycklar hotas starkt av att dess växtplatser planteras eller växer igen till följd av minskad eller upphörd hävd, men även av ett alltför tidigt betespåsläpp. Utdikning eller annan sänkning av grundvattenytan är andra påtagliga hot mot denna orkidé. Den missgynnas av ökade kvävehalter till följd av konstgödning, gödselläckage från jordbruksmark och luftburet kvävenedfall. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus De lokaler för Jungfru Marie nycklar som utgörs av naturbetesmarker eller slåtterängar måste hävdas genom slåtter eller bete där ett sent betespåsläpp är att föredra. För att förhindra igenväxning måste röjning av buskar och sly sättas in om och när behov av detta uppstår. För att förhindra sänkning av grundvattenytan måste alla dikningar på eller i anslutning till de aktuella lokalerna förhindras. Figur 88. Utbredning av Jungfru Marie nycklar i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 89. Utbredning av Jungfru Marie nycklar Under inventering rapporterades Jungfru Marie nycklar i 349 hektarrutor i 254 inventeringsrutor (16 %). 101

102 Skogsnycklar (Dactylorhiza maculata ssp. fuchsii) Skogsnycklar (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Skogsnycklar är en ofta tämligen högväxt orkidé som kan bli nästan en halv meter hög. Bladen är ganska breda och trubbiga med en största bredd i eller framför mitten, vanligen blågrönaktiga på undersidan och med tydliga mörka fläckar på ovansidan. Skogsnycklar blommar i juni juli, blommorna är mörkt till ljust rosa, ibland vitaktiga och sitter i en tät blomställning, som kan vara jämnbred eller mer eller mindre spetstoppig. De yttre kalkbladen är utåtriktade och läppen treflikig med mörkare teckningar. Stödbladen är i förstoring fint sågade i kanten. Det är en variabel art som förekommer med ett par underarter i vårt land. På rikare marker och i kalktrakter dominerar underarten skogsnycklar (ssp. fuchsii (Druce) Hyl.) som kännetecknas av spetstoppig blomställning och blommor med djupt treflikad läpp där mittfliken är större än sidoflikarna. Denna underart är diploid och har endast hälften så många kromosomer (2n=40) som huvudunderarten, Jungfru Marie nycklar, Dactylorhiza macultata ssp. maculata och betraktas ibland som en särskild art. Biotoper Skogsnycklar växer på kalkrik, fuktig blöt, ofta näringsrik mark i exempelvis källpåverkade al- och asksumpskogar, fuktiga ängslövskogar och rika lövängar. Ibland kan man även finna skogsnycklar på mera öppna marker som rikkärrskanter och kalkrika naturbetesmarker. 102

103 Utbredning Utbredningen för skogsnycklar är dåligt känd då den ofta inte urskiljts från Jungfru Marie nycklar. I Sverige förefaller den vara vanligast i Skåne och på Öland och Gotland. Den finns även i Danmark och är spridd i Norge. Figur 90. Utbredning av skogsnycklar i Norden jämte delar av Balkikum (Hultén 1971). Figur 91. Utbredning av skogsnycklar i Skåne t o m (Weimarck 1985). I Skåne hade skogsnycklar hittats på 36 lokaler (öppna och fyllda cirklar) vara 15 före 1923 men ej senare (öppna cirklar). OBS. Endast belagda fynd är karterade. Aktuella lokaler Figur 92. Utbredning av skogsnycklar Under inventeringen rapporterades skogsnycklar från 72 hektarrutor i 47 inventeringsrutor (3 %). 103

104 Förändringar under ca 50 år Skogsnycklar har blivit uppgiven från fler lokaler än under den förra inventeringen. Det är möjligt att skogsnycklar var otillräckligt uppmärksammad vid tidigare inventeringar och därför finns det inget som tyder på att den varken ökat eller minskat nämnvärt under de senaste decennierna. Hot mot arten Avverkning och intensivt skogsbruk, t. ex. omvandling av lövskog till granplanteringar, är ett hot mot skogsnycklar liksom skogsdikningar och försurning av skogsmark genom luftburna föroreningar. Utdikning eller annan sänkning av grundvattenytan är andra påtagliga hot mot denna orkidé. På vissa lokaler kan troligen invasion av främmande arter som blekbalsamin och tysklönn utgöra ett konkret hot. På hävdade naturbetesmarker är skogsnycklar starkt hotad av att växtplatserna planteras eller växer igen till följd av minskad eller upphörd hävd, men även av ett alltför tidigt betespåsläpp. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Åtgärder som minskar de luftburna föroreningarna gynnar utan tvekan även en art som skogsnycklar. Vidare är ett extensivt skogsbruk att föredra om man vill främja denna art. De lokaler för skogsnycklar som utgörs av naturbetesmarker bete är ett sent betespåsläpp att föredra. För att förhindra igenväxning måste röjning av buskar och sly sättas in om och när behov av detta uppstår. För att förhindra sänkning av grundvattenytan måste alla dikningar på eller i anslutning skogsnycklarnas växtplatser förhindras. 104

105 Sankt Pers nycklar (Orchis mascula) Sankt Pers nycklar (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Sankt Pers nycklar är en medelstor orkidé med grov stjälk. Bladen sitter samlade vid basen av stjälken, de är breda och mörkgröna, ofta med mörka fläckar. Sankt Pers nycklar blommar i majjuni med rödlila blommor som sitter i mångblommiga ax, blommornas läpp är vanligen ljusare och har mörka teckningar. Kalkbladen är hopstående, utom två av de yttre som är uppåtriktade. Läppen är tredelad, med breda rundade sidoflikar och en mindre mittflik. Sporren är uppåtriktad. Biotoper Sankt Pers nycklar växer öppet eller måttligt skuggigt på frisk fuktig, hävdad eller ohävdad mark. Hävdade lokaler utgörs av exempelvis kalkrika naturbetesmarker, kalkfuktängar och kanter av rikkärr. Ohävdade lokaler kan vara lundar, lövängar och fuktskogar. Utbredning Sankt Pers nycklar finns spridd i södra Sverige men det är bara i Skåne och på Öland och Gotland som den är relativt vanlig. I Danmark är den ganska vanlig liksom i kustnära områden av Norge. I Finland finns Sankt Pers nycklar bara på Åland. 105

106 Figur 93. Utbredning av Sankt Pers nycklar i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971). Figur 94. Utbredning av Sankt Pers nycklar i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade Sankt Pers nycklar hittats fram till 1973 på 542 lokaler (öppna och fyllda cirklar) varav 13 före 1923 men ej senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 95. Utbredning av Sankt Pers nycklar Under inventering rapporterades Sankt Pers nycklar från 684 hektarrutor i 328 inventeringsrutor. 106

107 Förändringar under ca 50 år Rikkärr och kalkfuktängar har blivit allt ovanligare biotoper i vårt landskap vilket bidragit till att Sankt Pers nycklar minskat något under de senaste ca 50 åren. Undersökning som genomfördes i mitten av 1990-talet visar att antalet växtplatser med Sankt Pers nycklar minskat med omkring 25 %. På många av sina växtplatser har också individantalet minskat påtagligt. Sankt Pers nycklar förefaller idag inte etablera sig på några nya lokaler. Trots att Sankt Pers nycklar gått tillbaka är den fortfarande en av våra vanligare orkidéarter. Hot mot arten När Sankt Pers nycklar växer på naturbetesmarker hotas den starkt av att dess växtplatser växer igen till följd av minskad eller upphörd hävd, men även av ett alltför tidigt betespåsläpp. Utdikning eller annan sänkning av grundvattenytan är andra påtagliga hot mot Sankt Pers nycklar. Den missgynnas av ökade kvävehalter till följd av konstgödning, gödselläckage från jordbruksmark och luftburet kvävenedfall. Där Sankt Pers nycklar växer på ohävdade lokaler är avverkning och intensivt skogsbruk, t. ex. omvandling av lövskog till granplanteringar, ett hot, liksom skogsdikningar och försurning av skogsmark genom luftburna föroreningar Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Åtgärder som minskar de luftburna föroreningarna gynnar utan tvekan även en art som Sankt Pers nycklar. Vidare är ett extensivt skogsbruk att föredra om man vill främja denna art på de lokaler där den växer i lövskogar. På naturbetesmarker bete är ett sent betespåsläpp att föredra för Sankt Pers nycklar. För att förhindra igenväxning måste röjning av buskar och sly sättas in om och när behov av detta uppstår. För att förhindra sänkning av grundvattenytan måste alla dikningar på eller i anslutning till växtplatser för Sankt Pers nycklar förhindras. 107

108 Korallrot (Corallorhiza trifida) Korallrot (Foto Sven Birkedal). Artbeskrivning Korallrot är en ganska liten och späd orkidé som saknar klorofyll. Den har en gulbrun stjälk utan blad, men med ett par stjälkomfattande bladslidor. Korallrot blommar i maj-juni med gulaktiga, något hängande blommor som sitter i en fåblommig, gles klase i stjälkens topp. Kalkbladen är spetsiga och något hopstående, läppen är hel eller grunt treflikad och vitaktig med röda prickar. Fruktkapslarna är långt elliptiska, förhållandevis stora och sitter kvar långt efter det att de mognat och spruckit upp. Biotoper Korallrot växer oftast något skuggigt på ohävdad, blöt och kalk- och näringsfattig mark. Typiska växtplatser är igenväxande fattigkärr, laggkärr, gamla torvgravar, björksumpskogar och videkärr. Utbredning Korallrot är en relativt vanlig art över stora delar av Skandinavien. I Sverige är den något sällsyntare längst i norr och söder. I Danmark är den mycket ovanlig. 108

109 Figur 96. Utbredning av korallrot i Norden jämte delar av Baltikum (Hultén 1971) Figur 97. Utbredning av korallrot i Skåne t o m 1973 (Weimarck 1985). I Skåne hade korallrot fram till 1973 på 69 lokaler (öppna och fyllda cirklar) varav 11 före 1923 men inte senare (öppna cirklar). Aktuella lokaler Figur 98. Utbredning av korallrot Under inventering rapporteradeskorallrot från 74 hektarrutor i 53 inventeringsrutor. 109

110 Förändringar under ca 50 år Den statistiska undersökning som genomfördes i mitten av 1990-talet visar att korallrot ökat med omkring 25 %. Dock är korallrot en lynnig art som endast visar sig vissa år på lokalerna. Därför kan det vara svårt att uppskatta artens verkliga frekvens. Hot mot arten De allvarligaste hoten mot korallrot är troligen avverkning och intensivt skogsbruk tillsammans med utdikning eller annan sänkning av grundvattenytan. Även försurning och kvävenedfall genom luftburna föroreningar missgynnar utan tvekan denna orkidé. Åtgärder för att förbättra artens bevarandestatus Ett skydd mot intensivt skogsbruk på lokaler där korallrot växer och åtgärder som minskar de luftburna föroreningarna är utan tvekan gynnsamt för denna art. För att förhindra sänkning av grundvattenytan måste alla dikningar på eller i anslutning till de aktuella lokalerna förhindras. 110

111 Tack Ett stort tack till alla som lämnat fotografier av arter och biotoper till vårt förfogande, till alla inventerare och uppgiftslämnare samt till Arne och Anna- Lena Anderberg för välvilligt tillstånd av citera ur Den Vitruella Floran. Inventerare AJo=Anders Johansson; AMH=Anna Maria Härstedt; APo=Alf Porenius; ATd=Astrid Thunblad; BAh= Barbro Ahlner; BeN=Bengt Nilsson; BSl=Bengt Sandkull; CHå= Christer Håkansson; CWo=Charlotte Wigermo; EÅb=Elisabeth Åberg; GHm=Göran Holmström; GKr= Gerhard Kristensson; GMn=Göran Mattiasson; GSn=Gunnar Svensson; GWt=Göran Wendt; GVä=Göran Vägren; HCr=Hans Cronert; HJo=Henrik Johansson; HWl=Håkan Wittzell; IBq=Inger Bergqvist; KAO=Kjell-Arne Olsson; KLj=Kenth Ljungberg; LLa=Lisa Labbé; LRu=Leif Runeson; LSk=Lennart Segerbäck; LÅk=Lars Åkerman; Mattias Gustavsson MGu=Mats Gustafsson; MLh=Marianne Lindroth; MRu=Mats Runeson; OSv=Olof Svensson; RuS=Rune Svensson; RÅk=Rickard Åkesson; SBi=Sven Birkedal; SSp=Sven Snogerup; THt=Tord Holmstedt; TNi=Torsten Nilsson: TRl=Torgny Roosvall; ÅSv=Åke Svensson 111

112 Referenslitteratur Andersson, U.-B Konflikt mellan floravård och bete på Öland. Svensk Bot. Tidskr. 100: Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T Floraväktarrapport 2006 Ölands Botaniska Förening. Krutbrännaren 16(1): Birkedal, S. & Danielsson, J Första fyndet av mossnycklar (Dactylorhiza sphagnicola) i Skåne. Svensk Bot. Tidskr. 75:3: Bjurulf, P Stödbladens tandning hos svenska handnycklar. Svensk Bot. Tidskr. 99: Bjurulf, P Morfologiska skillnader mellan moss- och sumpnycklar i olika kärrtyper. Svensk Bot. Tidskr. 99: Bjurulf, P. & Thorell, M Kan växtplatsen användas för att skilja på moss- och sumpnycklar? Svensk Bot. Tidskr. 99: Carlsson, Å. & Gustafsson, L.-Å Vityxne - en hotad slåtterängsart. Svensk Bot.. Tidskr. 78: Dahlström, A Betesmarker, djurantal och betestryck Naturvårdsaspekter på historisk beteshävd i Syd- och Mellansverige. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae 2006: 95 Ekman, S. & Olsson, K.-A Floran i östra Villand. Svensk Bot. Tidskr. 82: Farell, L Biological flora of the British Isles: Orchis militaris L. Journal of Ecology, 73: Fröberg, L Blekinges flora. Georgsson K. et al Hallands flora. Gillman, M. P. & Dodd M. E The variability of orchid population size. Botanical Journal of the Linnean Society 126(1-2): {a} Ecology Conservation Res. Group, Dep. Biol., Open Univ., Walton Hall, Milton Keynes MK7 6AA, UK. Hedrén, M Artbildning och släktskap inom orkidésläktet handnycklar Dactylorhiza. Svensk Bot. Tidskr. 99: Gärdenfors, U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige 2005 The 2005 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Se även URL: för faktablad. Hutchings, M. J., Mendoza, A. et al Demographic properties of an outlier population of Orchis militaris L. (Orchidaceae) in England. Botanical Journal of the Linnean Society 126(1-2): {a} Sch. Biol. Sci., Univ. Sussex, Falmer, Brighton BN1 9QG, UK. Ingmansson G. & Johansson B. G Gotlands orkidéer. Rindi 25: Janecková, P., Wotovová, K., Schödelbauerová, I., Jasáková, J. & Kindelman, P Relative effects of management and environmental conditions on performance and survival of populations of a terrestrial orchid, Dactylorhiza majalis. Biological Conservation 129 (2006): Jones, A. T. & Hayes, M. J Increasing floristic diversity in grassland: the effects of management regime and provenance on species introduction. Biological Conservation 87: Jonsell, B Taxonomi och floravård - vad behöver vi veta om arters variation och relationer? Svensk Bot. Tidskr. 82: Kindlmann. P. & Balounová, Z Irregular flowering patterns in terrestrial orchids: theories vs empirical data. Web Ecology 2: Lang, D Britain s Orchids. URL: Mattiasson, G Adam och Eva dör ut inom reservatet Kungsmarken. Svensk Bot. Tidskr. 80: Mattiasson, G. (Anonym) Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1). Mossberg, B. & Lundquist, Å Öländska ängsnycklar. Svensk Bot. Tidskr. 88: Nilsson, L. A. (1984). Autecology of Orchis morio (Orchidaceae) at its outpost in the north. Acta Universitatis Upsaliensis Nova Acta Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis Series:

113 Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å Projekt Linné slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: Persson, Å Blomningsdynamik hos några Orkidéer i Kirunatrakten. Svensk Bot. Tidsk. 100: Reinhammar, L-G Åtgärdsprogram för bevarande av vityxna i södra Sverge. Naturvårdsverket. Rapport 5528 Roosvall, T Mosslunda Vä utmark. Botaniska Notiser 139: 4, s Rydén, M Möte med skogsfrun. Svensk Bot. Tidskr. 100: 436. Sanger, N.P. & Waite, S The phenology of Ophrys sphegodes (the early spider orchid): what annual censuses can miss. In: S. Waite, (ed.). Orchid population biology: conservation and challenges. Botanical Journal of the Linnean Society 126: Shefferson, R. P., Kul, T. & Tali, K Demographic response to shading and defoliation in two woodland orchids. Folia Geobotanica 41: Silvertown, J. W., Wells, D. A., Gillman, M., Dodd, M. E., Robertson, H.J. & Lakhani, K. H Short-term effects and long term after effects of fertiliser application on the flowering population of green-winged orchid Orchis morio. Biological Conservation 69: Simán, S. & Lennartsson, T Slåtter eller bete i naturliga fodermarker? - ett skötselförsök med slåtteranpassade växter. Svensk Bot. Tidsk. 92: Sterner, R Ölands Kärlväxtflora. Sumpter J. P., D ayala, R., Parfitt, A. J., Pratt P. & Raper, C The current status of Military (Orchis militaris) and Monkey (Orchis simia) Orchids in the Chilterns. Watsonia 25: Svensson, Å. & Wittzell, H Första fyndet av hybriden mellan Epipactis atrorubens och den självpollinerande E. phyllanthes. Svensk Bot. Tidskr. 78: Tali, K. & Kull, T Highly variable flowering time in Orchis ustulata: consequences for population dynamics. Nordic Journal of Botany 21: Tali. K Dynamics of Orchis ustulata L. populations in Estonia. In: Kindlmann P., Willems J. and Whigham D. (eds). Trends and fluctuations and underlying mechanisms in terrestrial orchid populations. Bakhuys Publishers, The Netherlands, Tali, K., Foley, M. & Kull T Biological flora of the British Isles No. 232 Orchis ustulata L. Journal of Ecology 92: Tali, K., Fay, M. & Bateman R Little genetic differentiation across Europe between early-flowering and late-flowering populations of the rapidly declining orchid Neotinea ustulata. Biological Journal of the Linnean Society 87:1, Tyler, T. m.fl. (red.) Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund. Waite, S. & Farrell L Population biology of the rare military orchid (Orchis militaris L.) at an established site in Suffolk, England. Botanical Journal of the Linnean Society 126 (1 2): Wells, T. C. E., Rothey, P. et al Flowering dynamics of Orchis morio L. and Herminium monorchis (L.) R.Br. at two sites in eastern England. Botanical Journal of the Linnean Society 126(1-2): Weimarck, H Skånes Flora. Lund. Weimarck, H. & Weimarck, G Atlas över Skånes flora. Lund. Widén, B Populationsstudier som ett hjälpmedel för floravården. Svensk Bot. Tidsk. 82: Wissman, J Grazing regimes and plant reproduction in semi-natural grasslands. Doctoral diss. Dept. of Conservation Biology, SLU. Acta Universitatis agriculturae Sueciae vol. 2006:40. Wittzell, H Hotade orkidéarter i Skåne. Kristianstads och Malmöhus länsstyrelser. Wittzell, H Tillägg till Skånes flora. Svensk Bot. Tidskr. 82: 1 9. Wotavová, K., Balounová, Z. & Kindlmann, P Factors affecting persistence of terrestrial orchids in wet meadows and implications for their concervation in a changing agricultural landscape. Biological Conservation 118: Åström, S Skogsfru - rapport om Årets växt Svensk Bot. Tidsk.100: Åtgärdsprogram för rikkärr. Rapport 5601, Augusti Naturvårdsverket (URL: 113

114 bokhandeln/pdf/ pdf ) Åtgärdsprogram för stor ögontröst. Rapport 5589, Juni Naturvårdsverket (URL: se/bokhandeln/pdf/ pdf ) Åtgärdsprogram för vityxne. Rapport 5528, Februari Naturvårdsverket (URL: ) Artbeskrivningar Anderberg, A. & Anderberg, A.-L Den virtuella floran. Elektronisk publikation, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. URL: Utbredningskartor/Utbredningar Anderberg, A. & Anderberg, A.-L Den virtuella floran. Elektronisk publikation, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. URL: BSBI, Botanical Society of the British Isles, Botany Department, The Natural History Museum, Cromwell Road, London, SW7 5BD. URL: DMU, Danmarks Miljøundersøgelser, Rödlistade orkidéer, URL: Estonian Orchid Protection Club, URL: Hultén, E Atlas över växternas utbredning i Norden.- 2:a uppl. Generalstabens litografiska anstalts förlag, Stockholm. URL: Hultén, E. & Fries, M Atlas of North European vascular plants: north of the Tropic of Cancer I-III. - Koeltz Scientific Books, Königstein. URL: Lassen, J. Danmarks orkidéer URL: Orchidéen in Deutschland. URL: Tyler, T. m.fl. (red.) Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund. Weimarck, H. & Weimarck, G Atlas över Skånes flora. Lund. Wittzell, H Hotade orkidéarter i Skåne. Kristianstads och Malmöhus länsstyrelser. 114

115 115

116 Så mycket som fem procent av våra djur, växter och svampar löper risk att dö ut. En storsatsning för att bevara dem och deras livsmiljöer ingår i Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas arbete. Det är en del av arbetet för att klara riksdagens miljökvalitetsmål, som exempelvis Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv. Orkidéer är en växtfamilj som mer än många andra växter har fängslat människan. Denna rapport utgör en sammanställning av ett antal inventeringar av orkidéer som Lunds Botaniska Förening gjort under och 2000-talet. Syftet med inventeringarna har varit att se hur förekomsten av våra orkidéarter har förändrats under de senaste decennierina. I rapporten beskrivs samtliga skånska orkidéarter med beskrivningar, fotografier och kartor. Majoriteten av orkidéarter har gått tillbaka mycket starkt under 1900-talet och idag är många orkidéer hotade i Skåne. Av de 30 arter som finns i Skåne är mer än hälften så sällsynta att de återfinns på mindre än tio lokaler, ofta med ett fåtal individ. Tillståndet för många orkidéarter i Skåne är kritiskt och risken är stor att arter kommer att försvinna från den skånska floran om inte kraftfulla åtgärder sätts in. Den inventering av skånska orkidéarter som genomfördes är ett utmärkt underlag för framtida återinventeringar och kan därigenom utgöra ett instrument för löpande miljöövervakning. Östra Boulevarden 62A, Kristianstad Kungsgatan 13, Malmö Tel 044/ , Fax 044/ E-post skane@lansstyrelsen.se