HÄLSA PÅ HOS STRÖVARNA

Transkript

1 S A M H Ä L L S M A G A S I N F Ö R F O L K E T R U N T V I S K A N N U M M E R D E C E M B E R Å R G Å N G 8 årets julklapp! läs mer på sid 11 ETT BREV TILL REDAKTIONEN HÄST OCH KUSK TILL SKOGEN GÄNGET I GRUSGROPEN #22 ÅRETS JULKLAPP I VEDDIGE VEDDIGES BÄSTA KARLSSON MINIKALENDER 2008 VOLLEYBOLLEN ROLANDS RESA HÄLSA PÅ HOS STRÖVARNA 6:E BRASILIENBREVET

2 TRIVSEL OMTANKE OCH PERSONLIG SERVICE ÄR VÅRT MOTTO när det gäller mindre lokaler eller lägenheter ring oss: tel: Öppettider Jul, Nyår: Mån-Fred 9-20, Lörd 9-18, Sön Julafton stängt Juldagen stängt Annandag Jul Nyårsafton 9-14 Nyårsdagen stängt God Jul & Gott Nytt År! sidan 2 ViSKA! 2007/4

3 PIMPELFISKE PÅ Björkholmssjön vintern Foto: Sandor Olah Det kom ett brev till redaktionen Ibland blir man himla glad när man kollar på mailet. Följande brev skickades till redaktionen för ett par veckor sedan: SIGNATUR: Nöjd inflyttare Finns i Veddige inom en radie av 1,5 km från centrum: MASKINAFFÄR bilverkstad, bilförsäljning 2 RESTAURANGER, KORVKIOSK, 2 MÖbELAFFÄRER, bank, bensinstation, LIVSMEDELSbUTIK, SPORTbUTIK, POST I butik blomsterhandel, GODISbUTIK, STORT VARUhUS, SERVERINGAR, CYKELAFFÄR, FRISÖRER, TAXI, JÄRNVÄGShÅLLPLATS busshållplatser, MÅNGA OLIKA ARbETSPLATSER, SKOLA, bibliotek, APOTEK, VÅRDCENTRAL, TANDLÄKARE, FRIKYRKA VANLIG KYRKA, FÖRSAMLINGShEM, FLERA SORTERS ÄLDREbOENDE, barnomsorg, SIMhALL, SPORThALL, boulebana, FOTbOLLSPLANER, IShALL, OLIKA SPORTFÖRENINGAR LOPPMARKNAD, KLUbbhUS MED MÅNGA AKTIVITETER, LIVAKTIG SAMhÄLLSFÖRENING, MOTIONSSLINGOR, MÅNGA FINA PROMENADVÄGAR, FISKEVATTEN, CYKELVÄGAR SVAMP OCh-bÄRMARKER. VEDDIGE är ett ovanligt bra ställe att bo på, tycker en inflyttare, Per-Olof Molin VEDDIGEVISIONEN INFORMERAR! TOMTEPROMENAD I FACKELSKEN. LÄS SEPARAT ANNONS PÅ SIDAN 27! 16 DECEMBER ViSKA! ViSKA! ges ut av VeddigeVisionen, och distribueras gratis till hushåll i Veddige. Lösnummer säljes på redaktionen. Pris: 10 kr. ANSVARIG UTGIVARE: Michael Enberg. DISTRIbUTION: VeddigeVisionen. REDAKTION: Arne Eriksson , fax: Bo Emanuelsson , bosse@veddige.nu Hans Olsson , hans@veddige.nu Michael Enberg , michael@veddige.nu Sandor Olah , sandor@veddige.nu ADRESS: ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 4, Veddige tel: , mobil: , e-post: viska@veddige.nu OMSLAG: Röd med vita snöflingor TRYCK: Geson, upplaga: 2500 ex. PAPPER: Svanenmärkt. NÄSTA NUMMER: 16 MARS 2008 MANUSSTOPP 3 MARS DONATION: bg INbETALAS till VeddigeVisonens bankgirokonto. betalningsmottagare: VeddigeVisionen TACK TILL: ANDREASSONS ÅKERI Ab DEROME PIZZERIA EKLÖWS SUPERMARKET ELEKTRO EMANUEL ESON PAC Ab hemköp VEDDIGE hj RÖR Ab J-O bygg bomiljö Ab LISbETh haraldsson, MALMÖ MÖbELhÖRNET PEbE PRODUKTER Ab STRÄNGbETONG VARbERGS bostad VARbERGS SPARbANK VARbERGSORTENS ELKRAFT EK.FÖR. VEDDIGE bemanning Ab VEDDIGE ÅKERI Ab VISKADALENS FÖRSÄKRINGSbOLAG INNEHÅLL: ETT BREV TILL REDAKTIONEN 3 HÄST OCH KUSK TILL SKOGEN 7 GÄNGET I GRUSGROPEN #22 8 ÅRETS JULKLAPP I VEDDIGE 11 VEDDIGES BÄSTA KARLSSON 12 MINIKALENDER VOLLEYBOLLEN 16 ROLANDS RESA 18 HÄLSA PÅ HOS STRÖVARNA 20 6:E BRASILIENBREVET 22 ViSKA! 2007/4 sidan 3

4 Bosses historiska hörna Mina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument. Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt. I förra numret av VISKA berättade jag om svensk utrikespolitik på 1600-talet. Karl X Gustav hade tagit över tronen i Sverige efter drottning Kristina, som åkt till Rom. Kristinas kusin hann med mycket under sin 6 år långa regeringstid. Han kom att betyda en del för oss hallänningar. Vid freden i Brömsebro år 1645 bestämdes, att Halland skulle vara svenskt i 30 år. Karl X Gustav var den, som gjorde oss till svenskar på riktigt. ETT NYTT KRIG. Karl X Gustav hade börjat med att angripa Polen, ett land som var i upplösning. Sveriges arméer hade marscherat fram och tillbaka i Polen utan att uppnå någonting. Det fanns ingen att sluta fred med. Under detta krig hade man fått Ryssland, Nederländerna och kejsaren som fiender. Karl X Gustav och hans generaler måste nog återvända till Sverige, där de skulle få stå till svars för illa skött utrikespolitik. Men då kom räddningen. Danmark hade som åskådare följt svenskarnas onödiga krig i Polen. Man hade inte glömt freden i Brömsebro. Nu var tiden inne att få revansch. Den 5 juni 1657 hade danskarna tågat in till guvernören Erik Stenbock i Halmstad och läst upp kung Fredrik III:s krigsförklaring. I den danske kungens fejdebrev kunde svenskarna läsa, vad som orsakade denna krigsförklaring. Sverige hade tagit biskopsstiftet Bremen från den danske kungen. Man hade gett den danske förrädaren Corfitz Ulfeldt beskydd, och man hade behållit socknarna Särna och Idre i Dalarna utan att ens diskutera frågan i Brömsebro. Det verkliga skälet var naturligtvis, att danskarna trodde, att Sverige nu var på knä efter det polska kriget, som orsakat dem ganska stora förluster i antalet soldater. Danmark hade nu slutit förbund med Nederländerna. Man skulle nu hämnas förlusten av Halland, Gotland, Jämtland och Härjedalen. För Karl X Gustav kom detta krig som en skänk från ovan. Han kunde dra sig ur det polska kriget utan att förlora ansiktet. I snabba dagsmarscher tog han sig över Mecklenburg till Alsterfloden, dit han kom den 23 juni. Med sig hade han en trött armé i trasor. Hundratals hästar hade stupat under den hårda marschen. Erik Dahlberg ( ), född under enkla förhållanden arbetade han sig upp så långt man kunde komma: han blev greve, fältmanskalk, kunglig råd och generalguvernör. Han var en av de främsta arkitekterna i landet. Målning av Ehrenstrahl. EN UPPRUSTAD ARMÉ. Utanför Hamburg gjorde armén halt för vila, inköp av nya kläder, ammunition och kanoner. Man fick också förstärkningar, så att man nu mönstrade en armé på man. Kärnan bestod nu av utskrivna rikssvenska och finska ryttare från Åbo och Tavastland. Resten var utlänningar Detta kom att bli den svenska stormaktstidens sista stora armé, dominerad av legoknektar. ANFALLET PÅ DANMARK. En mindre styrka under general Wrangel jagade lätt bort danska trupper vid Bremen. Utan större problem nåddes Kolding i Danmark. Svenskarna upptäckte här den nybyggda fästningen Frederiksodde, som inte fanns här, när Karl Gustav tidigare hade varit på Jylland med generalen Lennart Torstensson. Fästningen spärrade vägen till Fyn. Huvuddelen av danska armén fanns inne i fästningen, som nu belägrades av Wrangel. Resten av den svenska hären intog snabbt Jylland. Tillfångatagna legosoldater i danska armén anställdes i den svenska hären. Danska medborgare bland dessa skickades till Riga för att slåss mot ryssarna. I Sverige sköttes försvaret av den gamle fältmarskalken Gustaf Horn, som dock snart insjuknade och dog, 64 år gammal. Riksmarsken Per Brahe fick ta över försvaret. Huvudstyrkan av det svenska lantvärnet förlades till det 1645 erövrade Halland. Allmogen i detta landskap ansågs danskvänlig och borde övervakas. Detta gällde nog mest i södra Halland, där friskaror opererade under göingehövdingen Sven Poulsen. De kallade sig själva grabater, men Per Brahe skrev dessa Jerusalems skälmar och rövarpack. De slog till i snabba räder till häst i södra Halland. De hade stöd av borgarna i Laholm och hos prästerna i landskapet. Man sade, att prästerna hade ena foten i predikstolen och den andra på Hallandsåsen. Per Brahe kallades till Stockholm för regeringsbestyr. Han efterträddes av Gustav Otto Stenbock, som fick problem med partisanerna. Provianten tog slut i den svenska

5 hären, och soldaterna insjuknade. Stenbock tvingades dra sig tillbaka från Halland. Fienden ryckte in i Jämtland. Skansen på Frösön föll. Landskapet återtogs av den norsk-danska styrkan. Jämtarna hälsade fienden välkommen. Man gav soldaterna mat och varnade dem för svenska patruller. Likadant var det i Härjedalen. När landshövdingen i Dalarna, finländaren Lorens Creutz kom marscherande med ett uppbåd dalkarlar från Orsatrakten, flydde norrmännen upp i ödemarken. De återkom dock, då dalkarlarna hade återvänt hem. Norrmännen var också inne i Lappland. KRIGET AVGÖRS I DANMARK. Den 1 oktober 1657 stormade Wrangels trupper Frederiksodde. Sex tusen danska soldater togs tillfånga efter en kort strid. Kung Karl Gustav var kvar i Pommern, där han förhandlade med alla möjliga förbundskandidater utan större framgång. Det såg inte ljust ut. Österrikarna var på väg att ta de sista svenska fästena i Polen, och Brandenburgarna var på väg mot Pommern. Det enda, som hände, var att vinter kom redan i december med mycket stark köld. I början av januari 1658 började det snöa över Jylland, som det aldrig förr snöat. Kölden ökade dag för dag. Lilla Bält frös till. Det hade man inte upplevt i mannaminne. ERIK DAHLBERGH. Att detta krig vanns, har ofta tillskrivits generalkvartersmästarlöjtnanten Erik Dahlberghs förtjänst. Han var en 31-årig matematiker, konstnär och arkitekt, som från fattiga förhållanden hade tagit sig upp inom armén till alltmer ansvarsfulla poster. Han hade utmärkt sig redan under kriget i Polen. Han låg också bakom den lyckade stormningen av Frederiksodde. Flera nätter hade han och en annan officer krupit på knän och armbågar i löpgravar och uppför fästningsvallar. Utan att bli upptäckta spionerade de så skickligt, att Wrangel visste exakt, var han skulle sätta in stöten vid stormning. Nu arbetade han med att undersöka isen på Lilla Bält. Den 28 januari kom den rapport, som kungen väntat på. Isen håller. Armén kan ta sig över till Fyn. Den 29 januari var Karl X Gustav i högkvarteret i byn Heins. Han satte sig själv i en släde med den franska ambassadören Hugues de Terlon. Armén startade sin marsch från en plats nära Kristiansfeld. Marschen över isen startades i soluppgången den 30 januari Första målet var ön Brandsö mellan Jylland och Fyn. I den svenska hären fanns också den danske förrädaren Corfitz Ulfeldt. MARSCHEN ÖVER ISEN. Trupperna ställdes upp i slagordning. Niotusen ryttare och tretusen infanterister började försiktigt gå över isen, som bågnade under dem. Kungen anförde den vänstra flygeln, Wrangel den högra. Fotfolket under Magnus Gabriel De la Gardie marscherade som eftertrupp. Ryttarna ledde sina hästar. Kanonerna drogs långsamt på stort avstånd från varandra. Det knakade i isen. Strax innan de var framme vid Fyns strand, satte sig ryttarna till häst igen. Wrangel gick till anfall mot det danska kustförsvaret. Då brast isen. Två värvade regementen, Waldecks och Köningsmarcks försvann i djupet. En kanonkula slog ner framför kungens häst. Karl Gustav fick ett splitter i vänster öga men klarade synen. Redan nästa dag kunde den svenske kungen göra sitt intåg i Odense. Generalen över Fyn, Ulrik Christian Gyldenlöve tillfångatogs. Nyheten att svenskarna var på Fyn nådde Köpenhamn. Kung Fredrik III greps av fasa och försökte sända fredsbud till Karl X Gustav. Denne ville snabbt vidare. Dahlbergh återkom med beskedet, att isen höll hela vägen till Lolland. När kungen fick detta besked, lär han på sin svensk-tyska ha yttrat: Nu Broor Friedrich skole wij talas medh på godh swänska. Han gav order om omedelbar avmarsch. Just då utbröt en orkanliknande storm, och vädret verkade slå om till tö. Wrangel avrådde en ny ismarsch. Kungen gick och lade sig. Mitt i natten kallade han till sig Dahlbergh. Denne vidhöll, att han trodde, att isen skulle bära. Karl X Gustav, som var van att hasardera, sade: Detta tillfälle är alltför kosteligt att låta så gå förbi. Uppgifterna är hämtade ur Dahlbergs dagbok. På natten den 5 februari 1658 blåste man till uppbrott. Kungen tog hela ansvaret. Nu stod verkligen allt på spel. Kungen riskerade sitt eget liv och eliten av den svenska armén. Om armén hade gått under här, kunde vad som helst ha hänt med Sverige. Även om det hade blivit fred, hade vi aldrig fått de sydsvenska landskapen. Troligen hade vi fått lämna vissa territorier. Halland hade lämnats tillbaka till Danmark. För oss hallänningar var den här våghalsiga marschen viktig. Detta var ett av de ödesmättade beslut i historien, fattat av en enda man, som kunde ha inneburit katastrof för nationen eller en historisk framgång. Karl X Gustavs: Man må hasardera allt Tåget över de danska isarna började från Jylland, första ö var Fyn, där de främsta svenska trupperna mötte motstånd vid Ivernes. Kungen förljde striderna på avstånd, kanske lite för nära, för han fick ett granatsplitter i ögat. Målning av Johann Philip Lemke. fick gälla denna gång. Här fanns inte tid för riskanalyser. TÅGET ÖVER STORA BÄLT. Den 6 februari stod Karl X Gustav på Langeland. Han ville genast fortsätta vidare till Lolland. Hit hann de redan innan skymningen föll. Man gjorde halt vid Grimsteds gård. På Lollands västra sida fanns fästningen Nakskov med den skotske kommendanten Edmondt. Karl Gustav sände fram sin trumpetare med uppmaning att kommendanten skulle ge sig frivilligt. Edmondt gapskrattade åt det svenska sändebudet och bad svenskarna fara dit pepparn växer. På natten kom stadens rådmän med lyktor i händerna. De ville förhandla. Man ville inte ha ett nytt Frederiksodde. Den danske förrädaren Corfitz Ulfeldt fick sköta förhandlingarna. Man överlämnade fästningen, där det fanns en mängd skånska bönder och ett sjuttiotal ryttare från Skåne. Bönderna fick åka hem, men ryttarna införlivades i den svenska armén. Den svenska armén fortsatte nu över till Falster, där hela armén samlades för några dagars vila. Den 11 februari stod man på Själland vid staden Vordingborg. Det hade varit ett strapatsrikt tåg i svår kyla. Den franske ambassadören skrev: Det var något förskräckligt att tåga om natten över detta frusna hav, där trampet av hästarna hade upptinat snön, så att vattnet stod en halv meter högt på isen och man varje ögonblick måste frukta att på något ställe finna havet öppet.kölden var så stark, att man måste med yxor hugga sönder både bröd och vintunnorna samt slå loss små stycken, som man sedan fick smälta. Köttet fick man lägga i upphettade pannor för att tina upp. FREDSFÖRHANDLINGAR. Till Vordingborg skyndade nu den engelske medlaren Meadowe med två danska

6 riksråd, utsända av Fredrik III. Danskarna ville förhandla om fred. De trodde, att Karl X Gustav var kvar på Langeland. Förvåningen var stor, när de fick se den svenske kungen komma åkande i släde på Själland i riktning mot Köpenhamn, eskorterad av två hundra finska hakkapeliter. Karl X Gustav bad herrarna åka in till Vordingborg för att möta den svenska delegationen med riksrådet Sten Bielke och Corfitz Ulfeldt. Själv fortsatte han mot Köpenhamn med den svenska armén. Den 15 februari befann sig svenskarna ett par mil från den danska huvudstaden. Där började kungen förhandla. Det måste ha gungat under danskarna, när de svenska fredskraven lades fram. Sverige ville ha Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm, Mön, Saltholm, Bohuslän, Trondheims och Akershus län med Oslo, Färöarna samt Island. Som pant för skadestånd ville man ha resten av Norge på trettio år. Dessutom skulle Karl Gustavs svärfar i Holstein få ersättning liksom Corfitz Ulfeldt. Danskarna måste också för alltid ta bort Sveriges tre kronor ur sitt riksvapen. FREDEN. Svenskarna fick förstås pruta på sina krav. Engelska och franska medlare medverkade. Freden undertecknades i Roskilde den 26 februari Det är troligen den fred, som betytt mest i svensk historia. Sverige fick nu Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. Dessutom fick vi Bornholm och Trondheims län. I fredsfördraget skrevs det också in, att båda parterna skulle hålla ständig vänskap och verka för varandras bästa. De skulle båda hindra varje främmande fientlig flotta att komma in i Östersjön. Hertigen av Holstein fick sina sönderjylländska besittningar. För Fredrik III var det nog surt, att förrädaren Corfitz Ulfeldt enligt fredsfördraget fick lov att bosätta sig i Danmark, där han skulle få tillbaka sina gods. Genom freden i Roskilde fick Sverige mer naturliga gränser. Man hade nu land vid Kattegatt. Större än så här, skulle Sverige aldrig bli. Till ytan var Sverige dubbelt så stort som idag, men befolkningen var bara en fjärdedel av dagens. Trots att danskarna var missnöjda med freden, bjöd kung Fredrik III den svenske kungen på ett stort kalas på det alldeles nybyggda Frederiksborgs slott. Efter kalaset reste Karl X Gustav hem över Helsingör. Under salut från över sjuttio kanoner steg han ombord på Fredrik III:s lustjakt och for över till Helsingborg, där ett stort antal nysvenska skånska adelsmän mötte med prästerskapet och biskopen i Lund, Peder Winstrup, i spetsen. Generalen Gustaf Otto Stenbock fick det hedrande uppdraget att bli den förste att leda försvenskningen av de nya landskapen. Det kom att bli en svår uppgift, som ibland genomfördes med hårda nypor. Stenbock blev generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge. DEN FÖRSTA TIDEN SOM DANSKAR. Karl X Gustav reste på eriksgata i sina nya landskap. Det stod inga hurrande folkmassor vid vägen, när han kom. Befolkningen i Skåne hade med undantag för en kort period under 1300-talet aldrig varit svensk. De ville inte bli svenskar nu heller. Sverige var en ockupationsmakt. Länge skulle motståndet pyra och Karta över Karl X Gustavs tåg över Bält. jäsa. Kungen var mest intresserad av landskapets fästningar. Erik Dahlbergh fick i uppgift att rita om dem och förstärka dem. Ett universitet skulle grundas i Lund, där svensktalande präster kunde utbildas. Kungen ville förhindra, att svenskar åkte till Köpenhamn för att utbilda sig. I fredsuppgörelsen hade inskrivits, att danskar och svenskar skulle hålla ständig vänskap. Att hålla fred var inget kung Karl Gustav gick och tänkte på. Han hade helt andra planer. Om dem får vi berätta mer nästa gång. HUR SÅG DET UT I VEDDIGE? Freden i Roskilde slöts Vad hände i Veddige vid den här tidpunkten? Här hade det hänt en hel del. I Veddige hade en mängd gårdar ägts av kronan. Drottning Kristina hade tvingats att överlämna Björkholm och över trettio andra kronogårdar till Daniel Schlegel från Pommern, som hade stora fordringar på svenska staten efter det Trettioåriga kriget. Kammar- och ekonomirådet Daniel Schlegel adlades Tillsammans utgjorde dessa gårdar ungefär 26 mantal. Gårdarna överlämnades Till Daniel Schlegel och hans familj betalades det arrende ända tills 1823, då skulden var helt avskriven. När freden 1658 slöts, kan Daniel Schlegel ha varit död. I så fall styrde hans dotter Catarina Regina och hennes man Simon Rosenhand över detta arv. Prins Karl Gustav, som 1654 blev kung Karl X Gustav, hade styrt över Svenska Pommern. Han hade 1644 anställt Simon Rosenhand som geheimesekreterare och 1647 befordrat honom till geheimeråd och senare assistansråd i Pommern. Rosenhand adlades den 21/ Den 2/ blev han regeringsråd i Pommern. År 1647 hade han gift sig med Catarina Regina Schlegel, som avled den 16/ Simon Rosenhand avled den 1/ Båda ligger begravda i S:t Jacobs kyrka i Stettin. Jonsjö säteri hade ägts av Arild Eriksson Grijs. Släkten Grijs var en dansksvensk adelsätt. Den 10 maj 1631 hade Arild Grijs testamenterat Jonsjö och Struxsjö till sin brud jungfru Kierstin Lauritsdotter Krabbe från Ölmanäs. När Arild Grijs dog 1633, gifte Kerstin Krabbe om sig. Först var hon gift med Torsten Hierta. Någon gång efter 1648 har hon gift sig för tredje gången med Nils Staffansson Hjulhammar. År 1643 hade Hjulhammar förvärvat Stora Kärret i Istorp. När freden i Roskilde slöts 1658 ägs Jonsjö säteri troligen av Kerstin Krabbe och denne Nils Hjulhammar. Kyrkoherde i Veddige 1658 var Michel Johannis Faurius, son till kyrkoherde Hans Michelson Riberus i Fagered. Han utnämndes till kyrkoherde Vid visitation 1667 predikade han med stort beröm, då uthe på kyrkiogården predikades. Ungdomen kom i stor myckenhet och var väl undervisad. Över herr Michel besvärade sig A. Torsson i Byrum för att han ej ville taga hans hustru i kyrkio samt kallat honom vid öknampn. Med detta slutar jag för den här gången. Nästa gång får vi se, vad Karl X Gustav har för planer. Nu är snart tiden inne, då Veddige riktigt hamnar i historieboken. sidan ViSKA! 2007/4

7 H Ä S T O C H K U S K T I L L S K O G E N TEXT&bILD: MIKAEL ENbERG KJELL RICKARDSSON med hästen Euro Häst och kusk till skogen DET VAR inte utan att jag fick en släng av nostalgi när jag fick uppleva Hallands DM i skogskörning med häst hemma hos Kjell, Irene och Joakim Rickardsson på Backen. Inte så att jag själv kört med häst i skogen, men jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt böndernas skogskörning hemma i Viskafors. VAD ÄR då skogskörning med häst för något? JO MAN har, dels för att visa hästens mångsidighet, dels för att värna om kunskapen, skapat en tävling i skogskörning. Själva tävlingen består av fem stationer där det övergripande är att ge prov på följsamhet, samarbete mellan häst och kusk samt att kunna arbeta ihop på ett lugnt och harmoniskt sätt. DET SOM imponerade mest på mej var nog lunnbänken, där man har marginaler på 5-10 centimeter, annars blir det poängavdrag. JAG IMPONERADES också av skogsvagnen som inte stoppades av någonting, vad det verkade. hästarna MAN använder är av raserna ardenner, nordsvensk och fjording, och helt visst är det en imponerande syn när en ardenner kommer dragandes på ett lass med stockar. Enligt uppgift utvecklar en fullvuxen ardenner ett arbete motsvarande 13,4hk. Man skulle ju annars kunna tro att en ardenner är en hästkraft, men så fungerar inte fysikens lagar. SOM PUbLIKARRANGEMANG verkar detta vara väldigt lyckat, nu var vi förvisso inte så många som tittade på, men man kommer väldigt nära de tävlande, man kan få klappa hästarna och de tävlande tar sej tid att visa och förklara (Tack Kjell och Bernt-Olof) FÖR DEN som är intresserad av att vara ute i skogen och dessutom gillar stora starka hästar kan jag bara rekommendera att ni tar chansen nästa gång det ordnas tävling i skogskörning. SKULLE NÅGON bli så intresserad att man funderar på att själv börja köra, så kontakta någon i familjen Rickardsson, så hjälper dom säkert till. ViSKA! 2007/4 sidan 7

8 G Ä N G E T I G R U S G R O P E N # 2 2 bo EMANUELSSON J b Gustafsson fyllde 50 år Gänget Minnen från 1940-talet av Bo Emanuelsson i grusgropen del 22. I det här numret av ViSKA går vi tillbaka till skolans värld. I avdelningen om skolans historia hade jag i ViSKA Nr 30 kommit fram till, att det till Weddige Skolhus (Kyrkskolan) kommit en folkskollärare Carl Johan Elmqvist. Enligt husförhörslängden var denne född den 21/ i Mjöbäck. Han flyttade till Veddige från Sjötofta den 7/ Den 14/ flyttade han till Kungsäter. Elmqvist var 37 år gammal, när han kom till Veddige. Med sig hade han då hustrun Adelina, född Kjellerstedt, sonen Joel, född 1878 och sonen Fion Aurelius, född I Veddige föddes dottern Nanny Olivia år Det är inte helt klart, vem som tar över efter Elmqvist. Den 4/ hade lärarinnan Britta Augusta Petersdotter flyttat hit från Morup. Hon var bara 21 år gammal. Antagligen fick hon ett kort vikariat. Det saknas notering om utflyttning. Den 17/ får Weddige Skolhus en ny folkskollärare, Wilhelm Lindholm, som är knappt 24 år gammal. Han kommer från Varnhem. Han måste ha drabbats av någon svår sjukdom. Han avlider redan den 15/ Vem, som efterträder honom i september, är en gåta. Antagligen får den gamle klockaren Sandelqvist vikariera. Först den 24 april 1885 kommer det en ny folkskollärare, Carl Oskar Mellström, 24 år gammal. Han kommer från Källby men flyttar den 23/ till Angered. Nu blir det en ny lucka, där kanske Sandelqvist fick hoppa in igen. Först den 9/ kommer det en ny folkskollärare till Weddige Skolhus. Mellström kom att efterträdas av en riktig hårding, vars historier om utdelade agor sidan 8 ViSKA! 2007/4 kom att leva kvar länge i bygden. Hans namn var Johan Birger Gustafsson. DEN NYE LÄRAREN. Folkskolläraren Johan Birger Gustafsson kom från Kinna till Weddige skolhus. Han kom i Veddige att kallas JB Gustafsson. Bland invandrarna detta år märks handlanden Oskar Johansson med familj. Denna familj på tre personer flyttar från Frillesås till Syllinge Nr 8. Sadelmakaren Johannes Pettersson flyttar från Snöstorp till Wabränna Nr 1 (Troligen Färgarens). Han åker efter en tid till USA men kommer tillbaka 1894 till Weddige 5 som Petersson Colliander. Bernt August Johansson Welander kommer från Göteborgs garnison till Ramstorp och f. d. artilleristen Carl Johansson Kullberg kommer från Göteborgs Garnison till Wagnabäck. Statdrängen Johannes Gudmundsson flyttar från Horred till Wabränna 5, som är Månsagård. Han har med sig familjen, tillsammans 7 personer. En av sönerna är Algot Gudmundsson, som blir en känd profi l i samhället. Jb GUSTAFSSON. Johan Birger Gustafsson var född i Alfshög den 29/ Han var alltså bara 21 år, när han kom till Veddige från Kinna. Det fi nn en notering i husförhörslängden, att han fullgjorde värnplikt under åren Han var ogift, när han kom till Veddige. Han var den ende folkskolläraren i Weddige Skolhus. Man bedrev varannandagsundervisning. En dag undervisade man klass 3 och 4 och nästa dag klass 5 och 6. På den tidens skolkort har läraren en mängd elever, men hälften av dem gick inte i skolan den dagen. De var bara där för fotografering. Men klasserna var stora jämfört med dagens, och det fick nog till kadaverdisciplin för att hålla ordning. Det fi nns en intressant notering i husförhörslängden. Under uppslaget Weddige Skolhus står det noterat: Lärarinnan i småskolan, Johanna Sofia Svensdotter, född i Tvååker den 23/ Lysning Hon flyttade den 21/ till Villstad. Småskolan i Sandhem byggdes troligen först 1896 eller Tydligen undervisades småskolebarnen i någon annan lokal tidigare. Jb GUSTAFSSONS FAMILJ. Först 1895 anlände fru Ida Cornelia Gustafsson, född Svensson från Mjöbäck till Weddige skolhus. Hon var född den 24/ Hon var alltså 21 år gammal, när hon kom till Veddige. År 1896 flyttade Signe Viktoria Svensson, 9 år gammal, från Mjöbäck till Weddige skolhus. Hon står då noterad som fosterbarn. Tydligen är hon en syster till Ida Cornelia, för när hon 1903 flyttar tillbaka till Mjöbäck, står hon som svägerska. Hon återkom till Veddige 1905 men flyttade den 29/ till Gällinge. Familjen kunde tydligen inte få några egna barn. Den 3/ får man en fosterson, Swen Ture Valfrid Kinnander, som kommer från Adolf Fredriks församling i Stockholm. Han var född den 22/ , varför han var 7 år gammal, när han gjorde entré i Veddige. När han var 19 är gammal, flyttade han den 19/ till Älvsered. Han hette då fortfarande Kinnander, vilket kan ha berott på, att

9 han aldrig blev adopterad. År 1914 var hans titel bokbindare. Den 23/ föddes Swea Viktoria Svensson i Lidköping, enligt prästens noteringar av okända föräldrar. Hon kom samma år till Weddige Skolhus som fosterbarn. Swea Viktoria blev troligen adopterad, för hon bar Gustafssons efternamn, då hon dagen före julafton 1927 flyttade med familjen till Varberg. Jb GUSTAFSSONS POLITISKA UPPDRAG. I början fi nner man bara JB Gustafssons namn under protokoll, som han justerat. Det första är från Kommunalstämman den 6/ Hans första riktiga kommunala uppdrag är inte så trevligt. Han och ordföranden på Kommunalstämman den 29/ , Andreas Börjesson utses att hos Landshövdingämbetet efterhöra, om man kan få utdöma ett vite på 35 kronor mot de ungdomar, som stör bröllop och gillen med sitt skjutande. Paragrafen har följande lydelse i sin början med stavning och allt: Beslutades, med anledning af att, på landsvägar om qvällar och vid Brölop eller gille, det oskicket förekommer, att ungdomen då under natten samlas och ibland annat oskick, som då bedrifves, även skjutande förekommer, hvilket invärkar störande på Brölopsfriden och även kan ske olycka med hanterandet af skjutvapen, hvilket förhållande äfven skedt vid ett dylikt tillfälle i Syllinge i förliden höst der en person blef lifsfarligt sårad. Till detta kan väl bara tilllägga. Det var inte bättre förr. Nästa kommunala uppdrag är väl inte heller så trevligt. Vid Kommunalstämman den 8/ begär organisten J. Sandelqvist, att skolläraren J B Gustafsson skall få utföra vaccinationer inom socknen, vilket bifalls av stämman. Detta uppdrag varar inte så länge. Den 27/ utser man barnmorskan Anna Sandin till vaccinatör. Den 11/ utses ordföranden i kommunalnämnden, Börje Bengtsson i Kalvhult och skolläraren J B Gustafsson att övervara mantalsskrivningen. Den 29/ väljer man J B Gustafsson till vice ordförande på Kommunalstämman, en befattning, som han omvaldes till flera gånger. På samma sammanträde väljs han också till revisor i kommunen tillsammans med A. Hansson i Kantagård. År 1906 blir han ledamot i bevillningsberedningen och 1907 i taxeringskommittén. År 1908 utses Gustafsson till gode man i förmyndarevården och 1909 väljs han återigen till revisor tillsammans med Johan Larsson från Syllinge No 1, som 1917 skulle köpa Jonsjö säteri. Samma år väljs dessa båda till ledamöter i den valnämnd, som skall utse riksdagsmän. Så rullar det på för J B Gustafsson. Han justerar ofta protokoll, varför han troligen alltid är närvarande på stämmorna. En tid håller man sammanträdena i Sandhems skola i det så kallade kommunalrummet, som nog var på andra våningen. Den 22/ beslutar man att flytta kommunalrummet till folkskolan vid kyrkan. Möblerna från Sandhem skall överflyttas till Kyrkskolan. Troligen var skolhuset tillbyggt vid denna tidpunkt med en ny skolsal på södra sidan. J B Gustafsson hade som synes en del kommunala uppdrag. Någon stor kommunalman blev han nog aldrig. År 1913 kom folkskolläraren Oscar Edvin Karlsson Broborg till Järlöf från Skällinge. Han skulle bli en något ANNA JOhANSSONS (Nilséns) skolkort. Läraren är J B Gustafsson. Nr. 3 i bakre raden från höger är Ivar Andersson, Höga-Ivar, som hade taxi i Veddige. Framför honom i andra raden sitter Anna Johansson, som gifte sig med Ivar Nilsén. Observera att ingången var på östra sidan tidigare. tyngre kommunalman och vara med om att påverka politiken många år framåt. En annan, som snart kom att synas i protokollen, var jur. kand. Hilding Almqvist. J b GUSTAFSSON SOM LÄRARE. Jag hade hört, att Gustafsson var en mycket sträng lärare. Per i Holmerskulle, som var född 1913, berättade en gång för mig, att det var en pojke från Syllinge, som inte kunde läxan. Gustafsson blev arg. Han vred pojkens öra, så att det lossade. Blod rann ner på halsen. Jag kom att tänka på Gunnar Carlsson i Storåker, som var född samma år som Per. Han skall snart fylla 95 år. Jag sökte upp Gunnar i hyreshuset. Det blev ett något egendomligt samtal, då vi båda är ganska stendöva. Risk fi nns, att det kommer klagomål från grannarna. Jag fick en del gamla minnen av Gunnar. Längst ner i salen satt Alfred på Ängarekullen ensam i en bänk med två sittplatser. Han var kvarsittare och två år äldre än Gunnar. Om man inte kunde läxan, förpassades man ner till Alfred. Det var ett hårt straff, då Alfred hela tiden stack sin bänkgranne med nålar. Ett annat straff var att sitta kvar efter skolans slut. Gunnar i Holmerskulle rymde en gång ifrån kvarsittningen. En gång hade vi utflykt till Rybo kulle. Vi fick marschera taktfast som soldater mot Kullagård, där vi passerade den stora eken och vidare genom Telnebacka till Ry. Hela tiden skulle vi sjunga. Gustafsson petade till Gunnar med käppen för att han inte stämde in i sången. En gång hade vi utflykt till Getterön, dit det gick 4 båtar på den tiden. Vi badade där. På rasterna spelade vi brännboll. Tydligen hade man andra regler än de, som vi tillämpade. Vi piskade också peng med 2- öringar. När Gunnar gick i skolan var Kyrkskolan utbyggd med den södra salen. Ingången var i östra hörnet i vinkeln till lärarens bostad. Nästan alla hade trätofflor, som sattes i ett fack. Man fick inte gå in i salen med träskor på fötterna. EFTERTRÄDAREN. I slutet av år 1927 lämnar den pensionerade folkskolläraren J B Gustafsson Veddige No 6 och flyttar till Varberg med hustrun Ida Cornelia och den adopterade dottern Svea Viktoria Gustafsson. Veddige No 6 tyder på att Kyrkskolan låg på mark, som en gång tillhört gården Olas. Den 27/ anlände efterträdaren Anders Rickard Karlström. Han var född i Gopshus i Mora församling i Dalarna men kom hit från Övre Ullerud i Värmland. Senare skulle han få hjälp av lärarinnan Birgit Walde, som tog hand om klasserna 3 och 4. Det var om henne och Gänget i grusgropen det här skulle handla. GÄNGET I GRUSGROPEN OCh NÅGRA ANDRA. Vi hade nu tagit oss upp till klass 4. Vi höll till i skolans vinkelbyggnad söderut. Mellan vår sal och salen, där klass 5 och 6 höll till, var det en lång korridor. Det var där vi hängde våra ytterkläder. Det var också vår matsal. Det fanns ingen skolbespisning på den tiden. ViSKA! 2007/4 sidan 9

10 Vi hade med oss en flaska mjölk. Mjölken var tappat på en s.k. vichyvattenflaska med patentkork. En patentkork bestod av en porslinsbit, som var fasad, så att den täckte hålet i den ofta gröna flaskan. För att den verkligen skulle göra tätt, fanns det en röd gummipackning trädd på denna porslinsknopp. Dessutom var porslinsknoppen försedd med en stålbygel, med vilken man kunde spänna fast knoppen hårt mot flaskan. Det var en genialisk uppfinning, som först nu har överträffats av de skruvbara plastkorkarna. Till mjölken hade vi ett paket med smörgåsar. En del hade riktiga landgångar. Det hade Mauritz-Erik, som nu gick i femte klass. Smörgåsen var så lång, att han fick hålla den med båda händerna. Vi satt där bland hängande ytterkläder och betraktade varandras medhavda smörgåsar. Folkskollärare Karlström åt inne i sin bostad. Fröken Walde satt nog vid katedern. Stalla-Folkes ätande är det jag bäst minns. Han hade ofta medvurst eller kalvkorv på sina mackor. Han åt hela tiden runt korven, tills han bara hade ett runt hjul kvar. Då satte han tänderna i korven. PÅ RASTERNA. Vi hade en grusplan längst nere i hörnet av Syllingevägen och dagens Skolgatan. Där spelade vi fotboll varje rast. Skolgatan fanns inte. Planen gick ända fram till gränsen mellan skoltomten och Anders Bengtssons villa (idag Eson Pacs). Med Svärjare-Bengtsson hade vi upprepade kontroverser. Han blev fly förbannad, när bollen flög över gärdesgården och in i hans trädgård. Han hette förstås Svärjare- Bengtsson, för att han svor i varje mening. En gång var han i kyrkan och svor. Någon sa till honom: Du får väl inte svära i kyrkan. Jag svor väl fan inte, blev svaret. Ibland var det hårda fotbollsmatcher. En del gick alltid i träskor. Det gjorde bland annat Kubis. Förutom trätofflor hade han tjocka ribbstickade strumpor, som hölls på plats med röda konserveringsringar. Sådana ringar hade min mamma, när hon lade in konserver i glasburkar. De lades mellan burken och glaslocket, som pressades fast med vakuum vid uppvärmningen. Egentligen var vi alla fattiga vid den här tiden. Våra föräldrar hade upplevt 1930-talet med svår depression. Vi fick lära oss att spara. Man gick aldrig ut ur ett rum utan att släcka lampan efter sig. Ludde hade fått ärva sin systers kängor. Det märktes inte, att de var mycket förstora, innan vi började spela fotboll. Efter en viss tids springande, började tåhättorna på dessa stora kängor stå rätt upp mot himlen. Ludde fick förstås snart heta 91:an Karlsson, då denne alltid hade sådana kängor. Själv minns jag en examen med vånda. Min far hade en nästan ny kostym, som han hade växt ifrån. Han hade väl lagt på sig lite för mycket. Min mor ansåg, att den var för bra för att kastas bort. Hon gick ner till skräddare Carlsson på Svalan och sydde om den till kostym åt mig. Det hade nog funkat, om hon inte fått för sig att färga om den. Det blev inte, vad hon hade tänkt sig. Ur badet kom det upp en nästan rosafärgad kostym. Med denna gick jag till examen. Jag skämdes, så jag ville springa och gömma mig. Tillbaka till fotbollen. Det var förstås livsfarligt att nicka höjdbollar, när Kubis sköt. Man visste aldrig, om hans trätoffel kom flygande bakom bollen. Kubis tillhörde inte gänget i grusgropen, men han kom att vara med i vårt pojklag i fotboll några år. Han blev sedan en bra brottare. Han var stark som en björn. När rasten var slut, kom fröken Walde ut och ringde i sin klocka. Då fick vi ställa upp i två led och hålla tyst, innan vi fick gå in till lektionen. Det där fungerade väl inte alltid. Ingången var nu flyttad till västra gaveln. Någon gymnastiksal fanns inte vid Kyrkskolan. Gymnastik för vår del var lika med Brännboll på grusplanen. JB Gustafsson med ännu fler elever 37 pojkar och 34 flickor. Jag har namnet på de flesta, men får inte plats i denna tidning. Översta raden från vänster: Nybonna-Helmer, Enebo-Gunnar, Viktor från Storåker, Gunnar från Skattagården 2, Gunnar i Frugården, Gunnar från Storåker, Nils Kärrstrand, Per i Annedal, Agnetens-Evert, Martin från Hundskåran, Ottos-Karl, Per i Holmerskulle, Karl från Derragård, Artur Andersson från Perssons, som drunknade i Viskan, Broare-Evert, Henry från Skattagården, Artur från Ögården, Holma-Åke och Arne Tjärnmo. Nr. 5 från höger i raden nedanför är Gunnar i Holmerskulle. Nr. 6 från vänster i samma rad är den stackars Alfred på Ängarekullen, som visst inte kom längre än till klass 4. Resten får vi ta en annan gång. sidan 10 ViSKA! 2007/4

11 Å R E T S J U L K L A P P I V E D D I G E DEN KALLA VINTERN. Vi befann oss nu i början av 1940-talet. Det var krig ute i världen. Vi märkte inte av detta så mycket. Visserligen var våra fäder ute på beredskapstjänstgöring, men det blev också en vana. Mer intressant var det, när Per i Hjörne kom och berättade, att en förrymd spärrballong från London hade passerat Hjörne och dragit med sig vissa ledningar. Vid andra tillfällen fann vi glitter, som man kastat ut för att vilseleda strålkastare och flygspanare. Det kom föreläsare till Kyrkskolan. Finlands sak var vår. En gång kom det en man, som visade bilder av krigsskadade. Jag höll på att svimma i den varma salen. Vad vi märkte dessa vintrar i början på 1940-talet var, att det var mycket kallt med ordentligt med snö. Koksen hade börjat ta slut. Man fick nu såga ved. Grannas-Karl for som en skottspole omkring i Veddige samhälle och sågade ved åt folk. När den var huggen, fick vi pojkar bära in den. Ibland eldade man med torv. Trots Grannas-Karls livsfarliga sätt att såga, gick det bra ända tills han kom till sin bror handlanden Ivar Nilsén. Karl Nilsén höll ensam på att såga ved nedanför Nilséns affär. Dottern Dagmar, som var år gammal hörde plötsligt ett förfärligt skrik ute på gården. In i bostaden kommer plötsligt Grannas-Karl ropande: Min tomme, min tomme. Blodet sprutade ur ett hål, där tummen suttit. Någon fick fram en handduk och virade den om Karls hand. En av systrarna Nilsén sprang in i affären och varskodde Ivar Nilsén. I affären fanns några kunder. Alla sprang ut till sågen och letade efter Karls tumme. Man fann den avsågade tummen i sågspånen och sprang in till affären med den, där den lades i en påse, avsedd för mjöl. På den tiden köpte man mjöl i lös vikt. Karl stuvades in i en taxi, som hade beställts. Den enda, som kunde undvaras, var Dagmar. Hon fick åka till doktorn i Horred med Karl, som satt och jämrade sig över sin förlorade tumme, vilket inte var så konstigt. Doktor Ståhl i Horred tittade på tummen i mjölpåsen. Han hade inga resurser på den lilla läkarstationen att få fast Karls tumme. Efter omplåstring fick Karl återvända hem utan tumme. Var mjölpåsen med tummen hamnade, förtäljer inte historien. Tillbaka till skolan och den kalla vintern. Som uppvärmning i skolsalen hade vi bara en stor järnkamin, som stod i närheten av ingången. Stalla-Kristina skötte eldningen. Hon var i skolan tidigt på morgonen och satte fyr i kaminerna i de båda klassrummen. Sedan fick vi eller lärarna hålla elden vid liv. Den här dagen var det kallt ute. Det eldades i vår kamin, så att den nästan var röd. Närmast kaminen satt två pojkar, en i grön tröja och så Kubis i blå tröja. Nu kom det order från fröken Walde, som ända till kadern kände av hettan: Ni två får dra av er tröjorna. Ni kan inte sitta så nära kaminen med tjocka tröjor på er. Det hände ingenting. Nu blev fröken Walde riktigt arg. Hon röt åt dem, att ta av sig tröjorna. Mycket försiktigt började han i gröna tröjan att dra av sig. Nu förstod vi, varför han hade tvekat. Han hade ingen skjorta inunder, bara ett livstycke. Det var ett sådant man hade för att spänna fast strumpebanden i. Det var ju ett elände av två orsaker. Först att inte ha skjorta och sedan behöva avslöja, att han fortfarande hade livstycke. Det hade vi andra växt ifrån. Vi hade nu golfbyxor och golfstrumpor med resår, som gjorde, att man inte behövde strumpeband alla utom Kubis, som hade sina konserveringsringar. Kubis satt bakom den gröne. Han rörde sig inte ur fläcken. Fröken Walde kom ner och började slita i hans tröja. Kubis tog ett stadigt tag om bänken. Han gick inte att rubba. Fröken Walde sprang och hämtade Karlström. Han kom in med två starka grabbar Tors-Ingemar och Ingenjörs-Gunnar. De började med förenade krafter att bryta i Kubis armar. Denne hade kopplat ett fast grepp om bänkens stödben. Rätt som det var, välte bänken. Kubis låg på golvet, men höll kvar sitt grepp. Inget kunde rubba honom. Man lyfte upp bänken och gav upp. Kubis fick sitta där i sin tjocka blå tröja och svettas. Ingen fick någonsin veta, varför han inte tog av sig den. Troligen ville han bara vinna kampen. Han hade säkert en skjorta under, som det inte var något fel på. Nu får det vara bra för den här gången. Kanske berättar jag om vår badresa nästa gång. BO EMANUELSSON GÄnGEt i Grus- GrOPEn ViSKA! magasinets populära serie i samlad utgåva FRÅN OSS ALLA TILL ER ALLA! HÄR ÄR JULENS ÖVERRASKNING! BOSSES POPULÄRA GÄNGET I GRUSGROPEN SOM BOK! ÖVER 200 SIDOR, RIKLIGT ILLUSTRERAD MED ORIGINALFOTON I BEHÄNDIGT POCKETFORMAT! DEN PERFEKTA ÖVERRASKNINGEN FÖR DIN PAPPA, ELLER FÖR DIN MAMMA, MORMOR, FARMOR, MOSTER, GAMMELMORMOR, SLÄKTEN I AMERIKA, ELLER BARA FÖR DIG SJÄLV! PASSA PÅ NU, BOKEN GES UT I EN BEGRÄNSAD UPPLAGA OCH FINNS TILL FÖRSÄLJNING UNDER EN KORT TID! BOKEN INNEHÅLLER SAMTLIGA ARTIKLAR MED TITELN GÄNGET I GRUSGROPEN AV FÖRFATTAREN BO EMANUELSSON, SOM PUBLICERADES I VISKA! MAGASINET MELLAN OCH LITE TILL. DEN PERFEKTA JULKLAPPEN FÖR DEN SOM ÄR INTRESSERAD AV KULTURHISTORIA MED LOKAL ANKNYTNING. 149:- Boken kostar BOKSIGNERING! MÖT FÖRFATTAREN BO EMANUELSSON OCH LÅT HONOM SIGNERA DITT EX AV BOKEN PÅ HEMKÖP I VEDDIGE DEN 20 DECEMBER MELLAN KL ViSKA! 2007/4 sidan 11

12 V E D D I G E S B Ä S TA K A R L S S O N TEXT&bILD: INGER EKLÖV Jaa, det hävdar jag bestämt, att det är Gunnar Karlsson. Han har visserligen ingen propellermotor bak på ryggen, men han har en bra rullator! Mitt hjärta har alltid klappat extra varmt för gamla människor (kanske därför jag jobbat i äldreomsorgen i över 40 år) och jag blir så glad när jag ser denne krökte gamle man traska Dammgatan fram, med bouleväskan hängande på styret, på väg till Veddige idylliska Boulepark. Gunnar spelar med SPF började han spela boule. En passande sport för en 79-åring, absolut! Liksom för vem som helst i vilken ålder som helst, faktiskt. Man lär sig spelet på mindre än 10 minuter och man behöver aldrig springa flåset ur sig i skogen eller stå och stretcha mot nån trädstam. Man behöver inte ens duscha efter match eller träning! Hur skicklig man blir beror på talang förstås och vilja! Gunnar har både ock! När han började var det 6 lag i serien, nu är det 32 lag. Gunnars första seriematch var mot Skällinge och Gunnar var reserv, han spelade en av de 4 matcherna. Skällinge tog hem segern med 9-7 den dagen. Sedan dess har i alla fall Gunnar varit med. Hans medspelare var Virginia Önnhed. Karl Önnhed spelade med Viola Larsson blev Viola Gunnars medspelare och eftersom hon är kvinna och mycket yngre än Gunnar så månar hon ju Veddiges Bästa Ett tag i våras hade Gunnar gikt i en tå och det var omöjligt att ha skor på, men inte hindrade det honom från att spela seriematch. Han trädde en plastpåse över socken! Vilken ung spoling skulle göra det? Hur det gick i matchen vet jag inte riktigt men bra kan jag tänka mig! Gunnar har ännu inte varit i Varberg och inspekterat Boulodromen invändigt, men han har mött varbergslaget Kulknappen på utebanan. Det mötet vann Kulknappen med 14-2 men SPF:s båda vinster stod Gunnar och Viola för bildades Veddige Gymnastik och Idrottssällskap som 1940 bytte namn till Veddige Bollklubb. 1932, då Gunnar var 19 år började han spela fotboll och var med till 1945, i A-laget hela tiden. Gunnar har inte bara varit rask i benen, han har varit fl ink i fi ngrarna också. Många fi na tavlor har han broderat. Små, små stygn, som skulle räknas! Nånting skulle man ju syssla med säger han då jag och Ingrid bytte Storåker i Vallby mot en lägenhet i Veddige samhälle. Det är 29 år sedan nu och för 6 år sen ungefär blev Gunnar ensam där. Hustrun Ingrid gick bort Någon hemtjänst har han inte. Yngsta dottern Rosita som bor i Skene städar åt honom en gång i månaden. Oftare behövs inte för Gunnar är väldigt ordningssam. Väldigt snyggt och trevligt har han i hela lägenheten och i fönstren blommar mängder av Streptocarpus. Han går och handlar en gång i veckan, han har ju rullatorn och grannarna i lägenheten bredvid är alltid hjälpsamma, det ska ju bäras upp till 2: a våningen. Äldsta dottern Ingegärd besöker sin far flera gånger i veckan, det behöver ju om honom Varje matchdag har hon fi xat smörgåsar till dem båda två. Viola är 87 år och Gunnar är 94. De här båda är inte lätta att slå på boulebanan, ska ni veta! Viola lägger kloten med säkra kast och dem landar intill lillen som en kattunge intill sin mamma. Gunnar kan också det och är dessutom en skicklig skytt! Första gången jag mötte detta par i en match tänkte jag att det här ska väl snart vara klart, de är ju mycket äldre än oss, men Gunnar går lite stapplande in i ringen (har går ju utan rullatorn då) och koncentrerar sig några sekunder, svingar till med armen och hans klot träffar motståndarens som ligger närmast lillen nu leder Gunnar och Viola. Han missar inte många skott, Storåkers-Gunnar. fi xas med mediciner och sånt och när han har tvättat hjälps dem åt att lägga lakan. Idag vid mitt besök har hon bakat en äppelpaj till kaffet. Medan vi pratar sitter hon och broderar en kudde till barnbarnet Anna. Ingegärd och jag var klasskamrater klass 4-7. Vi är nu 60 år och jag är faktiskt lite avundsjuk på henne som får ha sin pappa kvar ännu. Den 6 januari 2008 fyller denne pigge gamle man 95 år! Det kan man inte tro, han har ju knappt några rynkor, ögonen är pigga och vakna och leendet jättecharmigt. Hans bekymmer är hörapparaterna, de tjuter och har sig, och ett bensår som sköterskan kommer och lägger om ett par gånger i veckan. Men han är ändå Veddiges Bästa Karlsson! sidan 12 ViSKA! 2007/4

13 Karlsson! ViSKA! 2007/4 sidan 13

14 M I N I K A L E N D E R VEDDIGEVISIONEN ÖNSKAR UNDERTECKNADE 60 F Lars Thorén med personal förändrar vardagen Stigs Svets-Service ! MINIKALENDER FÖR 2 8. GRÖNA MARKERINGAR: ViSKA! MAGASINETS PRELIMINÄRA UTGIVNINGSDAGAR. MATER JANUARI FEBRUARI MARS APRIL MAJ JUNI M T O T F L S

15 DESIRÉE ANDERSSON Veddiges Lucia 2007 foto: Karin Linde FÖRETAG OCH FÖRENINGAR: GL Miljöimpregnering AB S Veddige, Sweden Richardsson Bil o. Smide o. Skrot Tel: Fax: Glasmästarpelle El & Maskinservice NBAB BYGG VISKAN VEDDIGE AB Vi utför pressning med New Holland Storbalspress med skäraggregat, Balstorlekar: bredd cm. Rundbalspressning Inplastning 76 Slåtterkrossning Vi utför även: Körning med gödseltunna och slangspridningsaggregat Skogsmaskin Traktorgrävare tel: , , Salong Friska Fötter ERIALINLÄMNING MINST TVÅ VECKOR FÖRE. ALLA INLÄGG ÄR VÄLKOMNA. GOD JUL ÖNSKAR VEDDIGEVISIONEN! JULI AUGUSTI SEPTEMBER OKTOBER NOVEMBER DECEMBER

16 är vi stolta över och tänker fortsatt att värna om! Våra träningskvällar är fulla med tjejer och killar som svettas och har roligt i idrotts- hallen. Våra ledare, tränare gör ett osjälviskt och viktigt arbete när de först planerar sedan genomför träningar tisdag- och torsdagkvällar vecka efter vecka. Sedan på helgen följer de dessutom med ungdomarna på tävlingar och coachar våra lag. PÅ TÄVLINGSSIDAN är läget det denna höst att vi vinner allt i klasserna U13, U15 och U17 fl ickor i Halland! Föreningen har en otrolig mängd unga talanger just nu kanske har vi aldrig haft lika många. Om vi i föreningen, ledare och ungdomarna själva vill kan VK Veddige gå precis hur långt som helst i framtiden. Några av våra U15 fl ickor blev i våras innoffi ciella SM vinnare då de vann Volley2000 mästerskapen, tre tjejer vann SM i beachvolleyboll för ungdomar i augusti. Nu ska jag ta och sticka heter som det verkar att allt föreningsliv har VI har samma svårig- ut näsan.. men föreningen har faktiskt en att hitta styrelsemedlemmar, tränare, ledare. gång i tiden spelat i högsta serien och om Man önskade att fler vågade prova på för det alla vill vore det ingen omöjlighet om låt oss är utvecklande att jobba i en förening. säga fem år att göra det igen. Talangerna har TILL SIST skulle jag vilja nämna att i vi, träningen behöver intensifi eras nu när de VK Veddige har det varit en stor förändring går in i tonåren på allvar och en skarpare under jubileumsåret och den är att Rune organisation från oss i styrelsen behövs och Carlsson ordförande i föreningen under om vi kan få med det lokala näringslivet i en trettio år har lämnat in ordförandeklubban och utsetts till satsning så skulle det inte vara omöjligt! u-17 föreningen volley bollen V O L L E Y B O L L E N TEXT: PETER DEGERMAN bild: DICK NILSSON Liten rapport från oss i Volleybollklubben Veddige hösten SPORTEN VOLLEYbOLL har haft det lite svårt med nyrekryteringen runt om i landet de senaste åren. Det är hård konkurrens från andra roliga sporter som innebandy, handboll och fotboll överallt. Så är det även här i Halland men ändå är situationen mycket mer positiv här. På herrsidan fi nns de senaste årens stora dominanter Falkenberg och Hylte i landskapet och det skrivs om volleyboll i tidningarna, man hör om volleybollmatcher i lokalradion osv Det är nog en anledning MEN framförallt är det massor av tradition och duktiga ledare som gör att VK Veddige inte har några problem med att hitta nya ungdomar som vill spela volleyboll! Detta gör att VK Veddige är en synnerligen livaktig förening som står stark.och kanske starkare än på många år. Ingen klubb i Halland har fler spelande tjejer än VK Veddige vi har aktiva i ålder från sex år till nästan trettio som håller på med sin älsklingssport volleyboll flera kvällar i veckan, det är fascinerande! Ett Veddige utan volleyboll u-11 kan man inte tänka sig. Detta sidan 1 ViSKA! 2007/4

17 kids första och enda hedersmedlem. Det han LITE DATUM FRAMÅT. lämnar efter sig är något han kan vara stolt Tors. 13 dec. kl.18 Tomteturnering. Avslutning för kids och U11. Övriga får info av sina över, det fi nns inte många ideella ledare som ledare. innehaft en position så länge. Utan hans Lör. 15 dec. DM för U17 flickor och andras arbete skulle föreningen inte Tis. 8 jan. Träningen startar för de yngsta igen. befi nna sig där vi är idag Lör. 12 jan Damerna spelar borta mot Falkenberg B kl.12 DET ÄR roligt att vara ordförande i VK Lör.19 jan. Damerna spelar hemma mot Westan kl.17 Veddige! Vi alla i föreningen önskar alla sponsorer små och stora ett lyckosamt slut på året Lör. 27 jan. VOLLEYBOLLFESTEN!! Årets absolut bästa fest, Partybandet spelar, biljetter Lör.19 Vi arrangerar U15 sammandrag i idrottshallen kl.9 och ett vinnande 2008! u-15 TACK! säljs av damlaget. u-13 u-15 u-13 ViSKA! 2007/4 sidan 17

18 R O L A N D S R E S A TEXT&FOTO: TOMAS STRÖM ROLAND, DU har NYLIGEN KOMMIT hem FRÅN EN RESA TILL UKRAINA OCh EN hjälpsändning MED EDWINS FOND. VAD VAR ANLEDNINGEN TILL ATT DU FÖLJDE MED? I somras var jag med och arrangerade en loppmarknad i Veddige för Edwins Fond och i samband med detta frågade Tomas Ström om jag ville åka med honom till Ukraina med hjälp till olika familjer. Jag var också nyfi ken på vad som hänt där efter kommunismens fall och kände att jag ville vidga mina vyer en aning. Att försöka göra något för andra var också en bidragande orsak. STRÄCKAN NER TILL STADEN KRIVOI ROG I SÖDRA UKRAINA ÄR C:A 200 MIL OCh TOG 3 DAGAR. VAD ÄR DINA INTRYCK FRÅN SJÄLVA RESAN? I Ukraina är det spikraka men mycket dåliga vägar. Förmodligen är det den intensiva och tunga lastbilstrafi ken som förstör FAKTARUTA: INSAMLINGSSTIFTELSEN EDWINS FOND Grundad 2002 med säte i Veddige. Ger hjälp till handikappade barn i f.d Sov- jetunionen. Fonden finansieras genom bidrag från privatpersoner, företag, loppmarknader m.m Kontanta bidrag på :- lämnade 2007 till enskilda och organisationer i Vitryssland och Ukraina. Fonden räknar med att påbörja ett mindre projekt i Moldavien våren Stiftelsen kontrolleras av Länsstyrelsen i Halland. vägarna. Trafi kkulturen är en helt annan än i Sverige. Säkerhet verkar ibland vara ett okänt begrepp vilket också märks på de många minnesmärken man ser utefter vägarna där det dött människor i trafi kolyckor. Trafi ksituationen i Ukrainas huvudstad Kiev med 3 miljoner invånare är minst sagt kaotisk. Där råder djungelns lag vid rusningstrafi k. De allra mest nervösa bryter sig ur köerna och kör på gångvägar och genom parker. VAD VAR SJÄLVA SYFTET MED RESAN? LENINEMbLEM PÅ en landskapsskylt. Att söka upp barnfamiljer med speciella behov och ge dem ekonomisk hjälp, hygienartiklar, kläder m.m. Vi besökte också en liten hjälporganisation i Krivoi Rog som bl.a ger hjälp till barnhemsbarn. Favör heter organisationen och är startad med hjälp av ekonomiskt bidrag från Edwins Fond. I Ukraina lär det fi nnas barn på olika barnhem. NI besökte FAMILJER MED barn SOM hade handikapp. VAD UPPLEVDE DU DÄR? Några av de familjer vi besökte hade en stark gudstro. Det förefaller som att gudstron gör att man får kraft och glädje fastän det är mycket tungt och ibland påfrestande att ha ett gravt handikappat barn. Trots ett hårt liv ger man mer tid för varandra och det verkar inte fi nnas så många måsten som väldigt många i Sverige lever med. DU FICK TILLFÄLLE ATT SPELA OCh SJUNGA I NÅGRA KYRKOR. hur KÄNDES DET? Det var en väldigt skön känsla att aktivt få vara med och dela glädjen i gudstjänsterna. Gemenskapen var fantastisk. Ryska språket gör att man kanske inte förstår allt men tack vare tolkning till engelska emellanåt blev det lättare. VAD TÄNKER DU NÄR DU GJORT EN SÅDAN RESA? Jag åker nog gärna igen när jag fått smälta det jag nyligen upplevt. Jag vill också ge ett tack till alla de människor som bidrog med pengar och saker till resan. Det betyder mycket för de som är i behov av hjälp. Jag undrar också om inte omtanken från människor i ett främmande land kanske betyder mycket mer än materiella ting. ROLAND LIRAR ROLAND LETAR efter motorn i en gammal buss. sidan 18 ViSKA! 2007/4

19 EN RYSK ortodox kyrka i Krivoi Rog. FAKTARUTA: ROLAND Namn: Roland Langmo Född: 7 april 1954 i Sandviken Bor: Källsmossen, Veddige Sambo: Ulla Lönnkvist Intressen: Sång o musik, datorer, fotografering och att lösa allahanda var- dagsproblem. Största händelse: När bostadshuset, garaget och all lösegendom gick upp i rök vid en brand den 10 mars NIKOLAY OCh Vitaliy Lutchak. Downs syndrom och CP. FAMILJEN NEChIPORENKO i Krivoi Rog. Pojarnas far omkom i en trafikolycka Daniel längst fram på bilden är förståndshandikappad. ViSKA! 2007/4 sidan 19

20 H Ä L S A PÅ H O S S T R Ö V A R N A TEXT&bILD: MARIE RYDELL Hälsa på hos strövarna Skogsströvarna är den del av Friluftsfrämjandets naturskolor som vänder sig till de yngsta skolbarnen, 6-9 år. I Veddige- Deromes lokalavdelning finns för närvarnade två strövargrupper. Ni ska nu få hälsa på hos den ena. Gruppen består av 16 barn som är mellan 6 och 7 år. Många har varit med ända sedan de var Knopp- och Knyttebarn. Idag ska det lagas mat över öppen eld. Man samlas på Gränsvägen i Veddige och går i samlad trupp upp till Mulleängen. Efter lite information om vad de ska göra delas barnen i två grupper. sidan 20 ViSKA! 2007/4 Den ena tänder en eld och den andra tar fram sina medhavda ingredienser; varsin potatis, morot och en bit falukorv. De slår sig ner vid bordet och ledarna plockar fram skärbrädor. De skalar och hackar och förpassar sedan allt till den stora grytan mitt på bordet. Kring elden är det full aktivitet. Barnen lägger på stickor och näver och ser elden ta fart. De vet att man inte kan lägga på för mycket med en gång, för då kvävs elden. Så småningom byter grupperna uppgifter och ännu en eld tänds och de andra får skära sina korvar. Ledarna slår på vatten i grytorna, tillsätter buljongtärningar och tomatpuré. Eftersom merparten av ledarna föregående kväll såg Råttatouille, så sker allt naturligtvis på bruten franska Snart puttrar det över båda eldarna. Några av barnen har svårt att lämna elden. Det är så spännande att peta med pinnar Recept på Strövargryta 1 bit falukorv/person 1 potatis/person 1 morot/person Delas i bitar och lägges i gryta. Täck med vatten, lägg i en buljongtärning och ett par matskedar tomatpuré. Låt puttra tills grönsakerna är mjuka. Måste lagas ute! titta den glöder man kan rita med det svarta.. nu brinner den ledarna förmanar men inser att det är en fas de måste gå igenom. Om man får leka med elden under