Migrationsmyndigheters utredningsansvar vid asylärenden

Transkript

1 Institutionen för handelsrätt Department of Commercial Law Handelsrätt D Uppsats VT 2006 Migrationsmyndigheters utredningsansvar vid asylärenden Författare: Karl-Johan Wirén Handledare: Bo Westlund

2 Sammanfattning När flyktingar kommer till Sverige kan de ansöka om asyl från det land de flydde ifrån. Detta skall göras hos Migrationsverket. Att ta hand om dessa asylärenden och handlägga dessa är dock inte helt oproblematiskt för vare sig Migrationsverket eller migrationsdomstolen som är den instans som Migrationsverkets beslut överklagas till. För att beslutsunderlaget skall bli så tillförlitligt som möjligt har migrationsmyndigheterna, som i denna uppsats innefattar både migrationsdomstolen och Migrationsverket, officialprincipen att rätta sig efter. Denna princip innebär i stora drag att varje ärende skall utredas efter vad dess beskaffenhet kräver. Officialprincipen är lagfäst för domstolen i FPL men för Migrationsverket finns denna princip inte lagfäst i FL. Men Migrationsverket är bundet till denna princip ändå. Problem uppstår för handläggarna då den sökande ljuger om sin bakgrund eller undanhåller information eller om dennes bevisning är alltför fattig. Detta samtidigt som kraven finns på att handläggningen skall ske skyndsamt. Problemet är med andra ord hur långt Migrationsverkets och migrationsdomstolens ansvar sträcker sig vid asylärenden och vad det kommer på den asylsökande att bevisa. Syftet med denna uppsats är att klarlägga hur långt utredningsansvaret sträcker sig för Migrationsmyndigheterna samt klargöra vad det kommer på den sökande att bevisa. Dessutom kommer jag göra en allmän beskrivning av Migrationsverket och migrationsdomstolens arbetssätt. Resultatet som uppsatsen visar är att utredningsansvaret för migrationsdomstolen är beroende på om den asylsökande kan riskera att utsättas för kränkande behandling samt vilket land den sökande kommer ifrån. Skulle den sökande komma från ett land där brott mot de mänskliga rättigheterna riskeras skall domstolen lägga ner extra mycket tid på att få ett ordentligt utredningsmaterial. Vidare ligger det i domstolens ansvar att se till att den sökande lägger fram så tillförlitligt material som möjligt. Domstolen har även ett krav på sig på en skyndsam handläggning. Vad gäller Migrationsverket har även de ett krav på sig på skyndsam handläggning. Dock utan att rättssäkerheten åsidosätts. Då asylärenden har ett starkt skyddsintresse skall verket vara mer aktivt i sitt utredande än i andra ärenden. De har ett större ansvar att se till att oklarheter och tvivelaktigheter som kan ha avgörande betydelse för ett ärendes beslut utreds fullt ut. Den asylsökande skall lägga fram ett så korrekt bevismaterial som möjligt som styrker att denne är flykting. Beviskraven skall dock inte tillämpas allt för strikt. Detta på grund av att det kan vara svårt för den sökande att finna och lägga fram nödvändig bevisning på grund av att denne befinner sig på flykt. Det finns en internationell princip som heter fördel av uppkommet tvivelsmål som innebär att en trovärdig berättelse skall räcka för uppehållstillstånd så länge de övriga kraven på uppehållstillståndet är uppfyllda. 2

3 Förkortningar EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet FPL Förvaltningsprocesslagen FL Förvaltningslagen GFL Förvaltningslagen (1971:230) JO Justitieombudsmannen MIG Migrationsöverdomstolen RB Rättegångsbalken SOU Statens offentliga utredningar UM Utlänningsmål UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees UtlL Utlänningslagen 3

4 Innehållsförteckning 1 INLEDNING BAKGRUND FRÅGESTÄLLNING SYFTE METOD DISPOSITION ALLMÄNT OM RÄTTSPRINCIPER I FÖRVALTNINGS FÖRFARANDET OCH FÖRVALTNINGSPROCESSEN FÖRVALTNINGSLAGEN OCH FÖRVALTNINGSPROCESSLAGEN MYNDIGHETERS SERVICESKYLDIGHET ENPARTS OCH TVÅPARTSFÖRFARANDE ÄRENDENS ANHÄNGIGGÖRANDE BEREDNINGEN BESLUT RESNING FRÅN FLYKTING TILL UPPEHÅLLSTILLSTÅND ETT ASYLÄRENDES GÅNG FLYKTING Flyktingars tillvarotillstånd i det nya landet ANLÄNDANDET TILL SVERIGE MIGRATIONSVERKET Uppgift Organisation Migrationsverkets handläggning vid asylansökan Migrationsverkets handläggning enligt modellverksamheten MIGRATIONSDOMSTOLEN OCH MIGRATIONSÖVERDOMSTOLEN Organisation Arbetssätt vid migrationsdomstolen BESLUT Avvisning och utvisning Uppehållstillstånd MIGRATIONSMYNDIGHETERS UTREDNINGSANSVAR OFFICIALPRINCIPEN Historisk bakgrund Allmänt om officialprincipen Reglering av officialprincipen UTREDNINGSANSVARET HOS MIGRATIONSDOMSTOLEN ENLIGT OFFICIALPRINCIPEN Allmänt om utredningsansvaret hos förvaltningsdomstolar Rättsfall som beskriver migrationsdomstolens utredningsansvar UTREDNINGSANSVARET HOS MIGRATIONSVERKET ENLIGT OFFICIALPRINCIPEN Allmänt om utredningsansvaret hos förvaltningsmyndigheter Migrationsverkets Utredningsansvar Rättsfall som tar upp Migrationsverkets utredningsansvar JO:s uttalande angående utredningsansvaret BEVISBÖRDAN HOS DEN ASYLSÖKANDE ALLMÄNT OM BEVIS OCH BEVISBÖRDAN BEVISBÖRDAN FÖR ASYLSÖKANDE RÄTTSFALL SOM BESKRIVER BEVISBÖRDAN HOS ASYLSÖKANDE SLUTSATSER...30 KÄLLFÖRTECKNING

5 1 Inledning 1.1 Bakgrund Under 1996 kom det till Sverige asylsökande. Av dessa fick personer uppehållstillstånd. 1 Ansökan om uppehållstillstånd för asylsökande lämnas hos Migrationsverket. Av siffrorna ovan kan det konstateras att handläggarna vid migrationsverket har en tung arbetsbörda. Inte bara för att det är många sökande men även för att de har krav på att det skall ske en skyndsam handläggning. Detta gäller även för migrationsdomstolen. Både Migrationsverket och migrationsdomstolen har en offentligrättslig princip vid namn officialprincipen att rätta sig efter. Enligt denna princip som är reglerad i Förvaltningsprocesslagens (FPL) 8:e skall varje ärende utredas så långt som dess beskaffenhet kräver. Denna princip är dock inte reglerad i Förvaltningslagen (FL). Dock är myndigheterna underställda denna regel, således också Migrationsverket. Problematiken för migrationsmyndigheterna som i denna uppsats innefattar både Migrationsverket och migrationsdomstolen är hur långt de skall gå i sitt utredningsansvar. Detta särkskilt när den sökande ljuger om sin bakgrund, undanhåller viktig information eller om dennes bevis är allt för fattiga. Detta samtidigt som det finns krav på att handläggningen skall ske skyndsamt. Även om den sökandes trovärdighet minskar när denne undanhåller viktig information om sig själv tjänar dock denne på detta på grund av att verkställighetsbeslutet försvåras då det är alldeles för tidsödande och för svårt att fastställa exempelvis identiteten hos den sökande. 2 Problemet för migrationsmyndigheterna är med andra ord hur långt deras utredningsansvar sträcker sig när den sökande inte samarbetar och när den sökandes bevisbörda är allt för svag. 1.2 Frågeställning Hur långt sträcker sig utredningsansvaret för Migrationsverket samt Migrationsdomstolen vid asylärenden? Vad kommer det på den sökande att bevisa? 1.3 Syfte Syftet med denna uppsats är att klarlägga hur långt utredningsansvaret sträcker sig för Migrationsverket och migrationsdomstolen vid asylärenden samt klarlägga vad det kommer på den sökande att bevisa. Jag kommer även att göra en allmän beskrivning av Migrationsverket och migrationsdomstolen arbetssätt vid asylärenden. 1.4 Metod Jag har i denna uppsats använt mig av traditionell juridisk metod genom att jag har tittat på lagtext, förarbeten, rättspraxis samt annan relevant doktrin och litteratur. Jag har även undersökt vad JO säger om utredningsansvaret för migrationsmyndigheterna. Utifrån dessa har jag sedan tagit ut fakta som jag har ansett vara mest relevant för denna uppsats, analyserat den och tolkat den för att sedan komma med egna kommentarer och slutsatser. Jag har även varit i kontakt med Rigmor Långström vid Migrationsverkets rättsenhet i Norrköping. Min korrespondens med henne har skett via e-post och den har omfattat ett antal Intervju med Rigmor Långström. 5

6 frågor som hon har belyst. Det är även hon som har hjälpt mig med ämnesområdet det vill säga hur långt utredningsansvaret sträcker sig för migrationsmyndigheterna. 1.5 Disposition I det första kapitlet i denna uppsats har jag skrivit bakgrund till ämnet, frågeställning, syfte och metod. Därefter har jag i det andra kapitlet gjort en allmän beskrivning av de rättsprinciper som finns i förvaltnings och förvaltningsprocessförfarandet. Anledningen till att dessa finns med är att de förtydligar ett asylärendes gång och förtydligar de regler som gäller för Migrationsverket och migrationsdomstolarna vid ansökningsärenden. I det tredje kapitlet har jag beskrivit ett asylärendes gång. I detta kapitel börjar jag med att beskriva vad en flykting är för något samt vad denne upplever när den kommer till det nya landet. Därefter Migrationsverkets uppgift och organisation samt hur verket arbetar vid ansökningsärenden. Efter detta avsnitt kommer en beskrivning av migrationsdomstolens och Migrationsöverdomstolens organisation och arbetssätt. Sedan en beskrivning av olika beslutsformer. I det fjärde kapitlet redogörs det för Migrationsmyndigheternas utredningsansvar. Där kommer en utförligare beskrivning av officialprincipen. I detta kapitel ges även en beskrivning av vad migrationsdomstolens utredningsansvar innebär genom att först klarlägga utredningsansvaret för förvaltningsdomstolar rent allmänt samt därefter redogöra för två rättsfall som gått till Migrationsöverdomstolen. Detta avsnitt avlutas med mina egna synpunkter och analys. Efter detta avsnitt kommer ett annat avsnitt som beskriver utredningsansvaret för Migrationsverket. Detta avsnitt är uppbyggt på så sätt att först utredningsansvaret för förvaltningsmyndigheter rent allmänt redogörs. Därefter Migrationsverkets utredningsansvar rent specifikt följt av tre rättsfall som tar upp verkets utredningsansvar och sedan vad JO säger om utredningsansvaret för Migrationsverket. Detta avsnitt avslutas precis som det föregående med mina egna synpunkter och analys. I det femte kapitlet redogörs det för bevisbördan hos den asylsökande. Inledningsvis kommer i detta kapitel ett avsnitt om bevis och bevisbördan rent allmänt följt av bevisbördan för asylsökande. Därefter beskrivs tre rättsfall som handlar om bevisbördan för asylsökande och avslutningsvis redogör jag för mina egna synpunkter och analys. I det sista kapitlet avslutar jag med att redogöra för mina slutsatser. 6

7 2 Allmänt om rättsprinciper i förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen 2.1 Förvaltningslagen och Förvaltningsprocesslagen Tillvägagångssättet hos förvaltningsmyndigheter regleras genom förvaltningslagen (1986:223). Detta innebär att denna lag reglerar förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden. Rättsskipningen hos förvaltningsdomstolarna regleras genom förvaltningsprocesslagen (1971:291). Då förvaltningsdomstolarna företrädesvis handlägger besvärsmål är FPL först och främst tillämplig i dessa mål. Men då förvaltningsdomstolarna kan handlägga mål som första instans blir FPL tillämplig både på förfarandet i första instans och besvärsprocessen. Detta gäller även FL som även innehåller regler om bestämmelser om överklagande av förvaltningsmyndigheters beslut och inte bara förfarandet i första instans. FL och FPL är inte kompletta på så sätt att exempelvis FL bara innehåller ett begränsat urval regler för viktigare frågor. Detta innebär att många frågor har lämnats öppna för reglering genom specialförfattningar och praxis. 3 Reglerna i FL avser att ta tillvara partsintressen. Därför gäller denna lag främst i ärenden där det finns en part. Dessa partsärenden sammanfaller med ärenden som gäller myndighetsutövning mot enskilda. 4 FPL däremot är mer omfångsrik än FL och därför behandlar den fler frågor än denna lag. Trots att dessa lagar i stora drag har samma innebörd har FPL strängare regler om förfarandet. Dessa regler är skapade med Rättegångsbalk (1942:740) RB som förebild eller med hänvisning till RB. Förfarandet som föreskrivs i FPL har en mellanställning mellan förvaltningsförfarandet och rättegångsförfarandet enligt RB Myndigheters serviceskyldighet Svenska myndigheter har en uppgift att till enskilda lämna vägledning, upplysningar, råd och så vidare i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Denna skyldighet gäller även till allmänheten och massmedia. Den vägledning och råd som lämnas ut avser exempelvis hjälp till att skriva ansökan eller fylla i blanketter eller vilken utredning som skall läggas fram i ett särskilt ärende. Myndigheterna skall besvara frågorna så snart som möjligt och se till att den enskilde kommer till rätta om denne råkar ha vänt sig till fel myndighet. Myndigheterna har ett ansvar att lämna information mellan varandra. Det vill säga det skall finnas en form av samverkan mellan myndigheterna. Denna information skall myndigheterna beakta att hämta själva. Anledningen till detta är att det kan vara enklare för myndigheterna att hämta denna information än att den enskilde skall göra det. En annan anledning är att varje ärende där en enskild är part skall handläggas så effektivt och billigt som möjligt samt att krångel och meningslösa dröjsmål skall undvikas. 6 Serviceskyldigheten är begränsad på så sätt att hjälpen skall lämnas ut i den grad som är lämplig avseende frågans art och behovet av myndighetens assistans. Det är upp till 3 Strömberg, Håkan, Allmän förvaltningsrätt, s Aa, s Aa, s Aa, s. 83f 7

8 myndigheten att bedöma hjälpens omfattning. Serviceskyldigheten begränsas även av regler för sekretess Enparts och tvåpartsförfarande En enskild i ett förvaltningsärende har olika karaktär. Skulle denne beröras av saken kan denne kallas intressent och sakägare. Är denne dessutom deltagande i handläggningen och erhåller processuella rättigheter kan denne även betecknas som part. Part är den som är sökande. I ett förvaltningsärende kan en part vara både en juridisk och fysisk person. 8 I ett förvaltningsärende är det vanligast att det inte finns mer än en enskild part. Det vill säga att den enskilde står ensam inför myndigheten. Detta gäller även om flera personer ansöker om samma tillstånd. De är med andra ord inte motparter till varandra. Det kan dock förekomma att det finns två eller flera enskilda parter i ett besvärsmål. Ett exempel på detta skulle kunna vara en granne som överklagat ett bygglov och den som fått bygglovet. Att den enskilde står som ensam part inför myndigheten leder till att myndigheten kan få spela en dubbel roll på så sätt att denne samtidigt skall tillvarata de allmännas intresse samtidigt som den skall tillämpa gällande rättsregler. Detta kan leda till en konflikt på så sätt att myndigheten antingen kan se till det allmännas intresse på bekostnad av den enskilde eller att den kan tillgodose den enskildes krav med vetenskapen om att det inte finns någon extern kontroll som skulle kunna bevaka det allmännas intresse. Detta har dock motverkats i många förvaltningsområden genom att låta ett särskilt organ inför den beslutande myndigheten övervaka det allmännas intressen gentemot den enskilde. Detta system då särskilda representanter för det allmännas talan kallas tvåpartsförfarande och är jämförligt med straffprocessen. Det går till på så sätt att representanter för det allmänna anhängiggör ärendet hos myndigheten, dessa kan även föra talan mot den enskilde inför myndigheten och slutligen överklaga myndighetens beslut. Detta förfarande sker vid ansökningsmål hos länsrätten och besvärsmål hos allmän förvaltningsdomstol Ärendens anhängiggörande Att ett ärende anses vara anhängigt innebär att det är under behandling hos en myndighet och att myndigheten är skyldig att behandla ärendet och komma med ett beslut. Att ett ärende har sådan verkan att myndigheten är förpliktade att behandla det kallas för anhängighetsverkan. Ett ärende kan anhängiggöras hos myndigheten antingen privat eller publikt. Privat anhängiggörande innebär att initiativet kommer från en enskild person och detta brukar vanligtvis bestå av en anmälan eller ansökan. Ansökan och anmälan leder till anhängighetsverkan om det är en förmån åt sökanden själv eller om den rör sökanden själv. Skulle en anmälan röra någon annan medför den inte någon anhängighetsverkan. Vid gynnande beslut är huvudregeln att dessa endast meddelas efter ansökan av den enskilde. De privata anhängiggöranden sker skriftligen. Det finns dock undantag då muntligt anhängiggörande godtas. Dessa är vid mindre ärenden då det inte krävs någon grundligare 7 Strömberg s. 83f 8 Aa s. 89f 9 Aa s. 91f 8

9 prövning från myndigheten. Hos förvaltningsdomstolar skall ansökan, besvär eller anmälan endast ske skriftligt. 10 Då ärendet skulle tas upp efter initiativ från en myndighet kallas det för publikt anhängiggörande. Detta kallas även för att myndigheten tar upp ärendet ex officio. Myndigheterna tar själva upp ärenden till behandling då det gäller frågor om betungande beslut Beredningen Innan ett anhängiggjort ärende kan avgöras skall det beredas. Under beredningsprocessen skall myndigheten skaffa sig så mycket material som möjligt för att kunna fatta ett beslut. Vid införskaffandet av materialet skall hänsyn tas till upplysningar och bevis om relevanta fakta, åsikter och argument från berörda parter samt även utreda gällande rättsregler. Aktörerna i beredningen består av parter, andra myndigheter, sakkunniga, organisationer och enskilda. Beredningen kan ha formen av ett skriftligt och muntligt förfarande. I FPL 9-12 finns det regler för att förfarandet vid förvaltningsdomstolen i regel skall ske skriftligen. Dessa motsvarande regler finns inte i FL men förfarandet hos myndigheterna är ändå i princip skriftliga. Muntlig förhandling kan förekomma hos myndigheter, en enskild part har rätt att lämna uppgifter muntligen vid myndighetsutövning mot denne. Detta skall dock ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. Annars är det upp till myndigheten att bestämma om handläggningen skall vara muntlig och då skall särskilt tas hänsyn till om den muntliga handläggningen kan underlätta den enskildes kontakter med myndigheten. Vid Migrationsverket får dock inte beslut om avvisning eller utvisning tas såvida det inte förekommit muntlig förhandling. Vid förvaltningsdomstolar får det hållas muntlig förhandling angående en viss fråga om det kan vara till fördel för utredningen eller om den enskilde begär det och inte särskilda skäl talar mot det. 12 När ett ärende skall utredas kan myndigheten inhämta information själva eller med en hjälp av representant för myndigheten. Det som granskas kan vara en handling, ett föremål, en person, en plats eller en byggnad. När handlingar eller föremål inte kan ges in till rätten kan rätten enligt FPL förordna om syn och besiktning av exempelvis en handling eller en fastighet. Denna möjlighet till syn och besiktning kan även vissa myndigheter själva utföra. 13 För att en part skall ha möjlighet att kunna hävda sig och sina intressen i ett ärende skall denne få kännedom om det material som myndigheterna använder som underlag för sitt avgörande. Parten har rätt att på egen begäran ta del av handlingar genom så kallad partsinsyn. Detta sker på partens initiativ. Kommunikation innebär att myndigheterna ex officio underrättar parten om utredningsmaterialet. Det är med andra ord på myndigheternas initiativ som materialet når parten Strömberg s. 92ff 11 Ibid 12 Aa, s. 100ff 13 Aa, s. 106 f 14 Aa, s

10 2.6 Beslut Det finns flera olika sätt som myndigheter utövar sin beslutanderätt på. Den byråkratiska, kollektiva och kollegiala beslutsformen. I den byråkratiska formen fattas beslutet vanligtvis av en person som i regel brukar vara chefen för myndigheten efter det att denne fått ärendet föredraget för sig av en tjänsteman. Beslutanderätten kan dock delegeras till underordnad tjänsteman. 15 Under föredragningen av tjänstemannen delger denne all relevant fakta och även sitt förslag på beslut i ärendet. Den beslutande kan dock, om denne har en annorlunda uppfattning än tjänstemannen, ensam bestämma innehållet i beslutet. Föredragande har dock rätt att reservera sig mot beslutet. 16 Vid de kollektiva och kollegiala beslutsformerna är det en grupp ledamöter som fattar beslutet. Majoritetens vilja är bestämmande i detta fall. 17 Den kollegiala beslutsformen används framförallt av förvaltningsdomstolarna. Denne variant innebär att ordförande, ledamot eller tjänsteman som inte deltar i avgörandet skall föredra ärendet. Efter detta diskuterar ledamöterna beslutet. Om dessa är eniga efter diskussionen kan beslutet fattas med acklamation. Skulle det råda oenighet bland ledamöterna kan omröstning ske. 18 När den enskilde delges beslutet skall denne i beslutet få de motiv och skäl som ligger till grund för avgörandet. Detta ger den enskilde möjlighet att kontrollera att beslutet är objektivt och inte godtyckligt. Detta förhindrar även att den enskilde i onödan överklagar beslutet då denne lättare kan se att beslutet är rimligt. Skulle den enskilde inte anse att beslutet är rimligt får denne i beslutsmotiveringen vägledning för sina argument vid överklagan. 19 För att ett beslut skall kunna verkställas måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. För det första skall beslutet ha meddelats den berörde och för det andra skall beslutet ha vunnit laga kraft. I vissa fall behövs även en högre myndighets fastställelse. När ett beslut vinner laga kraft är beroende av besvärsmöjligheten. Ett beslut som inte får överklagas vinner omedelbart laga kraft efter att det har tillkännagivits. Skulle en enskild samtycka till ett besluts verkställande ersätts laga kraft vinnandet. Vid exempelvis en utvisning av en utlänning kan detta beslut verkställas innan det vunnit laga kraft om den enskilde skulle vara nöjd med beslutet Resning Ett vanligt institut vid asylärenden är resning. Resning innebär att ett lagakraftvunnet beslut tas upp till ny saklig prövning. Alla beslut som har fattats av en förvaltningsmyndighet kan bli aktuella för resning. Kravet för att en resningsansökan skall kunna prövas är att den uppfyller kraven för överklagbarhet och besvärsrätt. Det krävs dock inte att beslutet i det enskilda fallet är överklagbart. Resningen anhängiggörs genom en ansökan från den som är berörd av beslutet. Beviljas resningen tas ärendet upp till en ny prövning av den, i ärendet, sist beslutande myndigheten Strömberg, s Bohlin, Alf, Förvaltningsrättens grunder, s Strömberg, s Bohlin, s Strömberg, s Aa, s. 127ff 21 Aa, s. 216f 10

11 3 Från flykting till uppehållstillstånd ett asylärendes gång 3.1 Flykting Det finns olika orsaker till varför utlänningar lämnar sina hemländer för att komma till Sverige. En anledning kan vara att de är invandrare som väljer det land de vill emigrera till. En fördel för dessa är att de kan besöka sitt hemland och även återvända dit för gott. Anledningarna till invandringen är bland annat personliga skäl såsom giftermål, äventyrslust, eller närstående. 22 Ett annat skäl till att utlänningar kommer till Sverige är att de är flyktingar. Till skillnad från invandrarna har dessa tvingats lämna sitt hemland för att aldrig mer kunna återvända. De har oftast till skillnad från invandraren inte haft möjlighet att välja asylland. Skälen till att de flyr från sina hemländer är flera. Religiöst och politiskt förtryck, krig, tortyr, fängelse, mord på och försvinnanden av släktingar och så vidare. 23 Enligt Artikel 1 (A) 2 i Genèvekonventionen är en flykting en person som på grund av fruktan för förföljelse med anledning av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig utanför sitt hemland och inte kan räkna med hemlandets skydd. Om personen är statslös och inte vågar återvända till det land som denne senast vistades i på grund av ovanstående orsaker räknas han också som flykting. Så fort en sådan person lämnar hemlandet och dessa ovanstående rekvisit uppfylls kan den personen räknas som flykting. I och med att Sverige har inträtt i Genèvekonventionen och dess protokoll är Sverige folkrättsligt bundet av dem. Detta har inneburit att den svenska lagstiftning har en likformad beskrivning av ordet flykting som den ovan. 24 En del utlänningar som kommer till Sverige är vad man kallar kvotflyktingar. Dessa är utvalda av FN: s flyktingkommissariat och dess antal är varje år förhandlade med Sverige. Dessa kvotflyktingar har ett garanterat uppehållstillstånd eftersom de redan vid ankomsten till Sverige är erkända flyktingar. 25 Enligt 1 kap 3 Utlänningslagen (2005:217) (UtlL) är asyl ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting Flyktingars tillvarotillstånd i det nya landet Med begreppet tillvarotillstånd menas de känslor, tankar och förhållanden som flyktingar går igenom och kan påverka omständigheterna i det nya landet. Det första tillvarotillståndet flyktingen upplever är en känsla av främlingskap. Detta eftersom allt och alla är nytt och främmande i det nya landet. En flykting kan också uppleva tillvarotillstånden längtan, saknad, ensamhet, skuld, skam, sorg, separation och förlust. Dessa tillvarotillstånd kan komma under olika tillfällen i det nya landet. Längtan kan vara efter något de vet att de aldrig kommer att träffa igen. Saknaden efter att ha lämnat familj och vänner efter sig. Skuld och skam kan komma över känslan av att ha lämnat efter sig vänner i krig, tortyr och dåliga förhållanden. Eller att de under tortyr kan ha lämnat uppgifter om släktingar och vänner. Men även för att de vet att de inte kan göra något för dessa från det nya landet. Andra tillvarotillstånd som kan 22 Kristal-Andersson, Binnie, Att förstå flyktingar invandrare och deras barn, s. 190ff 23 Ibid 24 Prop. 2004/05:170, s. 171ff 25 Franzén, Elsie C, Att bryta upp och byta land. s

12 upplevas är degradering av hemlandets värderingar då flyktingen ställs inför nya värderingar som jämförs med de tidigare. När flyktingen försöker anpassa sig i det nya samhället kan också tillvarotillståndet underlägsenhet uppkomma. Detta kan innebära att individen har svårt för att utföra vanliga sysslor. Detta kan uppstå när som helst och kan även föras över på andra familjemedlemmar. Med tiden kan dock individen anpassa sig till det nya systemet. Avslutningsvis kan flyktingen uppleva ett tillvarotillstånd av rotlöshet, bitterhet och identitetslöshet Anländandet till Sverige När utlänningar kommer till Sveriges gränser skall polisen kontrollera att de är berättigade till att komma in i landet. På grund av Sveriges deltagande i Schengensamarbetet kan dock utlänningar komma in i landet utan att ha blivit kontrollerade vid gränsen. Enligt Schengensamarbetet kan en person fritt röra sig mellan de länder som deltar i samarbetet. Gränserna mot länder utanför Schengen är kontrollen däremot striktare. Skulle en flykting söka asyl redan vid gränsen lämnas detta ärende över från polisen till Migrationsverket. 27 Det vanligaste är dock att flyktingar söker asyl när de väl har kommit in i landet. Detta görs hos någon av Migrationsverkets tre ansökningsenheter som finns belägna i Malmö, Göteborg och Stockholm Migrationsverket Uppgift Migrationsverket är en central förvaltningsmyndighet vars verksamhet är inriktad mot migrationsfrågor. Huvudkontoret och ledningen finns i Norrköping men den huvudsakliga verksamheten bedrivs på olika lokalkontor ute i landet. Deras främsta uppgifter är att handlägga ansökningar om asyl och uppehållstillstånd, främlingspass, resedokument och EES-ärenden. Utöver detta har migrationsverket ett samordningsansvar för ärendeprocesserna och skall således samråda med berörda myndigheter och organisationer. Migrationsverket skall även föra register och statistik över utlänningar i landet Organisation Inom Migrationsverket finns det en verksledning som består av en generaldirektör som leder myndigheten och är ansvarig för verksamheten. Det finns även en överdirektör som är ansvarig för beredningen av de strategiska frågorna. Denne är även ledare för verksledningsstaben och ansvarig för utgivandet av verkets administrativa handböcker. Det finns också en chefsjurist som är ansvarig för rättsliga frågor, beredningen av ärendena samt utgivandet av migrationsverkets författningssamling och olika handböcker. Inom verksledningen finns också en särskild stab som arbetar med omvärldsanalys och prognoser. Regeringen utser även en styrelse med generaldirektören som ordförande. Denna styrelse ansvarar för uppföljningen av verksamheten genom att besluta om revisionsplan samt lämna 26 Kristal-Andersson, s. 83ff Ibid 29 Prop. 2004/05: f 12

13 årsredovisning och budgetunderlag till regeringen. De har också till uppgift att besluta om föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner och landsting. 30 Förutom ledningen finns tjänstemän i form av sociala handläggare, som har vardagskontakt med asylsökande samt asylhandläggare som bereder ärenden och ansvarar för den muntliga utredningen. 31 Det finns också en befattning som heter beslutsfattare. Denne är den som fattar det avgörande beslutet för den sökande och det är till denne som handläggaren föredrar Migrationsverkets handläggning vid asylansökan Vid migrationsverket skall de asylsökande uppge vilka de är och hur de har kommit till Sverige. De skall även lämna fingeravtryck. Därefter är det upp till Migrationsverket att bedöma om asylsökningen skall ansvaras av Sverige eller något annat land. Finner verket att det är Sverige som skall ansvara för den sökandes ansökan skall den sökande redogöra sina skäl för asyl. Migrationsverket tillser att den sökande får både juridisk hjälp och en tolk. En boplats under väntetiden erbjud den sökande såvida inte denne har möjlighet att ordna sitt eget boende hos familj eller vänner. 33 Skulle det visa sig att den sökande saknar skäl för att få uppehållstillstånd eller asyl kan denne bli utvisad ut landet med omedelbar verkställighet. Detta beslut skall ha tagits inom tre månader. Ett sådant beslut kan överklagas men den sökande får inte vistas i Sverige under väntetiden av beslutet. Den asylsökande kan även avvisas på en gång om denne innan ankomsten till Sverige redan var skyddad av ett annat land mot förföljelse. 34 Under prövningen skall den sökande lägga fram de bevis och fakta som styrker dennes ansökan om asyl. Den sökande har ett kostnadsfritt juridiskt biträde till sin hjälp med detta. När den kompletta ansökan har tagits emot av Migrationsverket kallas den sökande med sitt biträde på ett möte där tänkbara oklarheter kan redas ut. Därefter fattar Migrationsverket sitt beslut med stöd av utlänningslagen. 35 Skulle den sökande få beslutet mot sig kan denne välja att acceptera beslutet och resa till ett annat land som är villigt att ta emot den asylsökande. Annars kan denne välja att överklaga beslutet. Överklagan skickas först och främst till Migrationsverket som gör en omprövning av sitt beslut. Om Migrationsverket står fast vid sitt beslut överlämnas ärendet till Migrationsdomstolen Migrationsverkets handläggning enligt modellverksamheten 37 År 2005 infördes ett nytt arbetssätt för Migrationsverket vid asylärenden. Syftet med detta var att öka rättssäkerheten i asylprövningen och koncentrera prövningen till första instans. Modellen innebar att den skriftliga förberedelsen skulle brukas så att handläggningen skulle bli mer effektiv. Denna modell innebär i praktiken att ärendena redan i inledningsfasen utses 30 Prop. 2004/05: f 31 Nordström, Eva, I väntan på asyl, s Intervju med Rigmor Långström Ibid 35 Ibid 36 Ibid 37 Prop. 2004/05:170, s. 150f 13

14 ett offentligt biträde. Det är dock inte alla ärenden som handläggs på detta sätt. I en inledande fas gallras sådana ärenden som inte skall handläggas enligt modellverksamheten ut. Exempel på sådana ärenden är de som är klara för permanent uppehållstillstånd samt ansökningar som är uppenbart ogrundade. Efter att biträdet har utsetts tar denne del av Migrationsverkets handlingar samt träffar den asylsökande. Därefter gör biträdet en skrivelse där alla omständigheter, grunder och yrkanden finns med. När denna är färdigställd och tagits del av verket skall verket kalla biträdet och den sökande till ett möte. Vid mötet är både handläggaren och beslutsfattaren närvarande. Dessa har förberett sig till mötet noggrant genom att läsa in sig på sökandens uppgifter, praxis och länderinformation. Vid detta möte får sökanden möjlighet att klargöra olika oklarheter angående de inlämnade uppgifterna. Då alla är införstådda över den sökandes situation redan innan mötets början kan frågorna under mötet koncentreras till vad som är viktigt för uppehållstillståndet. Mötets längd kan variera. Om frågan gäller sökandens trovärdighet tar mötet längre tid än om ärendet handlar om att den sökandes uppgifter inte är tillräckliga för att nå flyktingstatus. Då mötet är över upprättas ett protokoll som både sökanden och biträdet får yttra sig över. Skulle det inte komma några fler kompletteringar kan ett beslut fattas inom en vecka. Fördelarna med modellverksamheten är att den asylsökande träffar både handläggaren och beslutsfattaren och kan då ha lättare att godtaga beslutet. Detta leder till att antalet överklagande minskar. Det går även snabbare för Migrationsverket att fatta ett beslut. 3.4 Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen Organisation Migrationsdomstolarna utgörs av någon av länsrätterna vid Stockholm, Göteborg eller Malmö. 38 Deras beslut kan överklagas till Migrationsöverdomstolen. Denna är kammarrätten i Stockholm och deras beslut kan inte överklagas. Det vanliga förfarandet i förvaltningsdomstolar det vill säga länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätt har här minskat med en instans. Anledningen till detta är att man enligt rättssäkerhetssynpunkt vill ha ett lagakraftvunnet beslut som inte får dröja allt för länge. 39 Reglerna för domstolarnas sammansättning är den samma som för allmänna förvaltningsdomstolar enligt Lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (1971:289). Det vill säga en länsrätt är domför om det finns en lagfaren domare och tre nämndemän detta gäller även i migrationsdomstolen. Vissa enkla mål kan dock avgöras av en ensam lagfaren domare. Skulle det finnas särskilda skäl på grund av målets svårighetsgrad och omfattning så har rätten möjlighet att utöka med en domare och nämndeman. Då Migrationsöverdomstolen är en prejudikatinstans gäller för denna samma regler som för Högsta domstolen och Regeringsrätten gällande nämndemän. Det vill säga dessa bör inte ingå i rätten utan här skall endast finnas lagfarna ledamöter. 40 Migrationsöverdomstolen har dock möjlighet att i vissa Prop. 2004/05:170, s. 107ff 40 Aa, s. 119f 14

15 mål avgöra en fråga med förstärkt sammansättning bestående av sju lagfarna ledamöter. Detta skulle kunna ske för att främja en enhetlig praxisbildning Arbetssätt vid migrationsdomstolen Enligt 4 i utlänningslagen skall mål om avvisning eller utvisning handläggas skyndsamt hos migrationsdomstolarna. Detta innebär att dessa mål har förtur. Förutom att det gynnar samhället ekonomiskt med kortare väntetider vid asylärenden så lindrar det den sökande psykiskt. Skulle det finnas barn bland de sökande finns stora risker att dessa drabbas av allvarliga psykiska besvär. Detta på grund av att de kan bygga upp förväntningar på ett positivt besked under väntetiden vilket i sin tur skulle leda till att de psykiska påfrestningarna vid ett negativt besked skulle bli större. Barnen får även svårare att rota sig och forma sin framtid om de skulle få ett negativt besked efter en längre tids väntan. 42 I 16 kap 5 finns det regler för att förhandlingen vid domstolen kan ske muntligen om den sökande begär det. Denna regel gäller endast för migrationsdomstolen. Värt att beakta är att den muntliga förhandlingen är mer resurskrävande än den skriftliga handläggningen. Därför bör denna regel vägas mot kraven av en snabb handläggning. 43 Det är även viktigt att hänsyn tas till att den sökandes önskemål om muntlig förhandling inte har avgörande betydelse för frågan. Det som talar för muntlig handläggning är att den sökande kan tänkas få en bättre förståelse för innebörden av det kommande beslutet. Den muntliga förhandlingen kan även bidra till att missförstånd utreds samt att i stora mål öka möjligheten till att bedöma den sökandes trovärdighet. Det som däremot skulle tala mot den muntliga förhandlingen är att målet inte har så stor betydelse samt att kostnaderna för förhandlingen är stora i förhållande till värdet på det som tvisten gäller Beslut Avvisning och utvisning Med avvisning menas att en utlänning skall avlägsnas, efter beslut av en administrativ myndighet, inom tre månader efter det att den första ansökan om uppehållstillstånd gjorts efter utlänningens ankomst. Utvisning däremot innebär att en utlänning som har vistats i Sverige längre än tre månader eller som har begått ett allvarligt brott skall avlägsnas från landet. 45 För att en utlänning skall avvisas finns det ett flertal regler som är angivna i 8 kap 1-6 UtlL som skall tas hänsyn till. Bland annat står det skrivet i 8 kap 1 UtlL att om denne saknar pass eller om denne undviker att lämna begärda uppgifter eller medvetet lämnar oriktiga uppgifter eller medvetet förtiger omständigheter som är av betydelse. I 2:a i samma kapitel kan utlänningen bland annat avvisas om denne saknar tillräckligt med medel för att vistas i landet, om denne inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt eller om denne på grund av tidigare erfarenheter kan antas begå brott eller bedriva sabotage spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet. Enligt den 4:e i samma kapitel är det Migrationsverket som skall 41 Prop.2004/05:170, s Wikrén, Gerhard, Sandesjö, Håkan, Utlänningslagen med kommentarer, s Prop.2004/05:170, s Wikrén, s Aa, s

16 pröva frågan om avvisning om utlänningen söker asyl i landet, har nära familjemedlem som söker asyl i landet eller om denne kan avvisas med stöd av 1 st 6 eller 2 st 2. Annars kan enligt 4:e både Migrationsverket och polisen pröva frågan om avvisning. Skulle polisen anse att det är tveksamt om utlänningen skall avvisas skall de lämna över ärendet till Migrationsverket. Angående utvisning av utlänning finns detta reglerat i 8 kap i UtlL. Där står det bland annat i den 8:e att denne kan utvisas ur landet om denne döms för brott som kan leda till fängelse. Enligt 9:e skall utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger det aktuella brottsmålet. Enligt 11:e skall domstolen särskilt ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Det vill säga levnadsomständigheter, om denne har barn och barnens behov av att träffa föräldern, övriga familjeförhållanden och hur länge denna har vistats i Sverige. Här görs en sammanvägning av alla dessa och det som väger in är särskilt om utlänningen har familj i Sverige och barnens behov av kontakt med föräldrarna, det vill säga man skickar inte gärna hem någon under 18 år som har sina föräldrar bosatta i Sverige. Men även arbetsförhållanden, bostadförhållanden, social anpassning samt att utlänningen har lärt sig svenska är faktorer som talar för att denne etablerat sig i Sverige Uppehållstillstånd Ett uppehållstillstånd i Sverige kan beviljas till flyktingar, andra skyddsbehövande, de som har humanitära skäl, arbetsmarkandsskäl samt till sådana som har anknytning till Sverige på grund av exempelvis äktenskap eller familj. 47 Uppehållstillståndet kan vara permanent eller tidsbegränsat. På grund av att det kan vara svårt att förutse alla de omständigheter som kan uppkomma vid asylärenden finns det inte i lagen en heltäckande beskrivning av när ett permanent respektive tidsbegränsat tillstånd skall ges. Tillståndsmyndigheten har med andra ord ett visst utrymme för sin bedömning. Ett permanent uppehållstillstånd brukar dock beviljas till de utlänningar som tillåts att stanna och bosätta sig i Sverige om det inte finns särskilda skäl som talar emot detta. Det tidsbegränsade uppehållstillståndet brukar ges till utlänningar som arbetar, studerar eller besöker Sverige under begränsad tid. Det kan också beviljas till utlänningar som på grund av övergående sjukdom och behov av vård inte kan lämna landet. 48 En utlänning kan även vägras uppehållstillstånd. Detta kan ske om en utlänning söker skydd i Sverige på grund av krig eller miljökatastrof och det finns särskilda skäl på grund av brottslighet. Utlänningen kan även vägras tillstånd om det finns synnerliga skäl att inte bevilja det på grund av vad som är känt om dennes tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet. Uppehållstillståndet kan även återkallas om utlänningen medvetet har lämnat falska uppgifter eller inte berättat alla uppgifter som var av betydelse vid tillståndsgivningen. Om utlänningen har lämnat Sverige och inte längre skulle vara bosatt i landet kan tillståndet återkallas tidigast två år efter lämnandet Wikrén, s Prop. 2004/05:170, s Aa s. 196f 49 Aa s. 198ff 16

17 4 Migrationsmyndigheters utredningsansvar 4.1 Officialprincipen Historisk bakgrund I och med att 1734 års rättegångsbalk tillkom, skiljde man på förvaltningsprocessen och den allmänna processen som tidigare inte haft någon processrättslig skillnad. Medan 1734 års rättegångsbalk kom att gälla i de allmänna domstolarna skrevs formregler för förvaltningsprocessen in i speciella förvaltningslagar. Det fanns dock vissa brister i förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen. Detta innebar att vissa formregler på 1734 års rättegångsbalk kom att användas på förvaltningsförfarandet. Enligt RB 17:33 var käranden skyldig att bevisa sitt käromål och om svaranden kom att göra några invändningar skulle han styrka dessa. Denna lag blev med andra ord tillämplig på utredningsansvaret även fast myndigheterna inte hade någon vägledningsskyldighet. I doktrinen hävdades det dock att myndigheter skulle ha utredningsskyldighet. I SOU 1964:27 kom ett förslag om förvaltningsförfarandet. Där fanns även förslag på omfattande bestämmelser om utredningsansvaret. Detta förslag togs dock emot med blandad entusiasm från remissinstanserna. Förslaget ratades till slut på grund av att det skulle ställas för stora krav på personalens juridiska kunskaper samt att för många detaljerade regler skulle minska effektiviteten. En mer kortfattad Förvaltningsrättslig lag (GFL) antogs där vägledningsskyldighet skulle ske vid enklare komplettering. Denna ersattes senare av förvaltningslagen (1986:23) som gäller sedan Denna lag innehåller regler om vägledningsskyldighet och om viss skyldighet att inhämta uppgifter från annan myndighet Allmänt om officialprincipen Som en allmän regel inom förvaltningsrätten tillkommer utredningsansvaret i huvudsak på myndigheten. Dennes uppgift är att se till att utredningen blir så fullständigt som ett ärende kräver. Dock behöver inte myndigheten själv utföra utredningen. Denna princip kallas för officialprincipen. 51 Officialprincipens intention är att myndighetens underlag vid beslut skall vara så fullständigt som möjligt. Enligt denna princip har myndigheterna ett utredningsansvar eller utredningsskyldighet gentemot alla de ärenden som skall hanteras. Utredningsskyldigheten varierar dock beroende på vilken typ av ärende som skall utredas. Är det fråga om att den enskilde vill erhålla en förmån från det allmänna är det dennes skyldighet att påvisa att villkoren för förmånen är uppfyllda. Tvärtom gäller även för myndigheten då denne vill inskränka en förmån hos den enskilde. Då är det upp till myndigheten att påvisa att en inskränkning av förmån är berättigad. 52 Officialprincipen omfattar och berör även andra frågor inom förvaltningsrätten. Frågan om exempelvis bevisbördan såsom att den enskilde har ett ansvar att bevisa att denne uppfyller de krav som ställs för ett tillstånd av olika karaktär. Här har myndigheterna ett ansvar att vägleda den enskilde så att dennes material för beslutsunderlag hos myndigheten blir fullständigt. Myndigheternas serviceskyldighet omfattas och berörs även den av officialprincipen. 50 Edelstam, Gunilla, Förvaltningsmyndigheters utredningsskyldighet, s. 28ff. 51 Bohlin, s Marcusson, Lena, Offentligrätssliga principer, s. 171ff. 17

18 Myndigheterna har enligt serviceskyldigheten en plikt att bistå den enskilde om denne behöver information om vad som krävs i ett utredningsärende Reglering av officialprincipen Officialprincipen är lagfäst för förvaltningsdomstolar i 8 FPL. Enligt denna lag skall rätten se till att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Detta innebär att utredningsansvaret skiljer sig beroende på mål. FL har inte någon motsvarighet till FPL 8. Officialprincipen gäller dock även för förvaltningsmyndigheter. Det har i Praxis från Regeringsrätten och direktiv från JO visat sig att så är fallet. JO kritiserade bland annat en myndighet för att ha varit alltför summarisk och förorsakat en onödig kammarprocess (JO 1977/78 s.310). Därmed ansåg JO att myndigheten inte hade sett till att ärendet skulle bli så utrett som dess beskaffenhet krävde. Det finns även några regler i FL som skulle kunna omfatta förvaltningsmyndigheters utredningsansvar. För det första finns det i 4 en serviceregel som innebär att myndigheter skall anvisa om hur ett ärende skall kompletteras. För det andra skall myndigheten enligt 7 även se över möjligheten att vid behov hämta yttranden och upplysningar från andra myndigheter Utredningsansvaret hos migrationsdomstolen enligt officialprincipen Som nämndes tidigare har den vanliga instansordningen länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten tagits bort vid asylärenden. Dessa har ersatts med migrationsdomstolen och migrationsöverdomstolen. Dessa är dock fortfarande förvaltningsdomstolar och reglerna för förvaltningsdomstolar gäller i högsta grad även för dessa. Detta gäller även reglerna angående officialprincipen eller utredningsansvaret. För att kunna se hur långt utredningsansvaret sträcker sig för domstolarna kommer jag i detta avsnitt att redogöra för utredningsansvaret för förvaltningsdomstolar i allmänhet, samt vad praxis säger Allmänt om utredningsansvaret hos förvaltningsdomstolar. Förvaltningsdomstolar har en särskild utredningsregel som gäller då ärenden överklagas från förvaltningsmyndigheter. Denna regel nämns i FPL 8 där det klarläggs att domstolarna skall tillse att varje ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Det ligger även på rätten att anvisa hur utredningen skall kompletteras om det skulle finnas sådana behov. Det är parten själv som skall skaffa fram utredningen och rätten skall i utredningshänseende ge parten besked om att hans talan bör kompletteras. Med talan avses bevisningen. Avseende beskaffenheten kan rättens aktivitet växla beroende på vad det är för ett slags mål, ifall det finns en offentlig motpart eller om den enskilde har ett ombud i målet. 55 Skulle inte en enskild part ha ett ombud i målet skall domstolen lägga ner mycket tid på processledning. Detta gäller särskilt då inte parten kan ta till vara sin egen rätt. I denna processledning kan domstolen skaffa upplysningar och remissyttranden från andra myndigheter, ställa frågor samt ge anvisningar till part. Deras utredningsskyldighet består med andra ord av att ta initiativ till att skaffa nödvändig bevisning Marcusson, s. 169ff. 54 Bohlin, A. s. 104ff. 55 Edelstam, s. 131f. 56 Aa, s. 132ff. 18

19 4.2.2 Rättsfall som beskriver migrationsdomstolens utredningsansvar Bristande utredningsansvar av migrationsdomstolen 57 I ett ärende fann migrationsöverdomstolen att Migrationsverket och Migrationsdomstolen brustit i sitt utredningsansvar och därför skickat ärendet tillbaka till Migrationsverket för ny utredning. Till saken hörde att B E som sökt asyl I Sverige emot Serbien och Montenegro fått avslag på sin ansökan och blivit avvisad. Anledningen till Myndigheternas beslut var att B E inte uppfyllde kraven på flykting. B E som är etnisk alban och muslim hade nämligen i sin ansökan klarlagt att han blivit hotad av några okända albaner. Anledningen till hoten var att B E som varit livsmedelshandlare hade sålt varor till serber och romer samt att han hade några serbiska vänner. Myndigheterna ansåg att B E inte hade utsatts för några fysiska övergrepp utan endast förlöjligats av grannar och vid ett tillfälle fått sitt hem besökt av okända personer när han inte var hemma. Vidare fann myndigheterna att B E inte varit politisk aktiv, förföljd eller frihetsberövad av hemlandets myndigheter samt att han inte hade polisanmält trakasserierna. Dessutom hade han uppgett han var frisk. På grund av detta fann myndigheterna att han inte uppfyllde kraven på att vara flykting. För att vara flykting skall en person inte kunna använda sig av sitt lands skydd. Enligt två rapporter som myndigheterna hade använt som underlag för att se rättsläget för albaner i Serbien och Montenegro fanns det inget hot för etniska albaner i landet. Dessutom ansågs landet ha sådan hög standard på sitt rättsväsende att B E kunde få hjälp trots sitt ursprung. Migrationsverket fattade beslut om avvisning med omedelbar verkan. B E överklagade ärendet till migrationsdomstolen som biföll verkets beslut. I Migrationsöverdomstolens yttrande om beslutet fann de att Migrationsdomstolen brustit i sin utredningsskyldighet på så sätt att de inte har använt sig av all information i de rapporter som de använt som underlag för sina beslut. I rapporten från UNHCR från 2006 nämns det att läget i Kosovo är skört och oförutsägbart. Dessutom nämns att rättsystemet vid brott mot etniska minoriteter är otillräckligt samt att dessa individer kan ha ett skyddsbehov. Dessa saker hade inte migrationsdomstolen tagit upp i sina domskäl trots att B E hade angett att hans problem berott på samröre med serber. Vidare hade inte B E fått yttra sig över migrationsdomstolens landinformation. Migrationsöverdomstolen upptäckte även att B E i sin överklagan till migrationsdomstolen hade meddelat att han inte mådde bra efter kriget i Kosovo och att han hade behövt besöka en läkare. Detta uppfattade Migrationsöverdomstolen som en vädjan på anstånd för att inhämta en medicinsk utredning medan migrationsdomstolen hade ignorerat detta. De hade inte heller meddelat honom om att han kunde begära anstånd. Därför ansåg Migrationsöverdomstolen att migrationsdomstolen hade misskött sitt utredningsansvar. Dom från migrationsdomstolen underkänns av Migrationsöverdomstolen 58 I ett annat ärende från Migrationsöverdomstolen var det en egyptier som sökte asyl i april 2005 i Sverige. Den sökande hade i sina uppgifter sagt att han var förföljd på grund av sin brors politiska verksamhet. Mannen berättade att han även hade blivit torterad. Som underlag för sin berättelse hänvisade han till en dom som hade avkunnats av en egyptisk säkerhetsdomstol. I denna dom framgick det att mannen hade dömts till tre års fängelse för att ha startat ett olagligt parti. Domen hade granskats av den svenska ambassaden i Kairo som fann domen riktig. För att bevisa vem han var hade han lämnat in ett gammalt ID kort som 57 UM 230:

20 hade gått ut Både Migrationsverket och migrationsdomstolen fann mannens berättelse som föga trovärdig och avslog hans ansökan. Migrationsöverdomstolen fann dock att migrationsdomstolen hade brustit i sin utredning och till stöd för detta angav de följande skäl. Trots att det kommer på den sökande att lägga fram de bevis som bevisar att denne uppfyller kraven för asyl så kan det vara svårt att bevisa dessa förhållanden fullt ut. Därför skall en trovärdig berättelse räcka som bevis om de övriga skälen för uppehållstillstånd är tillräckliga. I UNHCR:s handbok kallas detta för fördel av uppkommet tvivelsmål (benefit of the doubt). Angående domstolens prövningsskyldighet är den enligt Migrationsöverdomstolen påverkade av de omständigheterna som är aktuella vid flyktingskap och skyddsbehov. Migrationsöverdomstolen menade även på att det har betydelse att besluten är oåterkalleliga samt att de har avgörande betydelse för den sökandes framtid. I detta fall när det rådde otydligheter angående berättelsens trovärdighet ansåg Migrationsöverdomstolen att migrationsdomstolen kunde ha kallat till muntlig förhandling då detta kunde ha hjälpt utredningen. Vidare konstaterar Migrationsöverdomstolen att trots att berättelsen innehöll ett flertal kontradiktoriska fakta så fanns det en dom som kunde ha varit trovärdig. Vidare hade migrationsdomstolen endast förklarat att de delat Migrationsverkets bedömning utan att själva utfört någon utredning för att klarlägga de oklarheter som fanns angående den sökandes identitet och trovärdigheten i den dom som han hade lämnat som bevis. Då den sökande hade ansökt om asyl från Egypten som är känt för att inte följa de mänskliga fri och rättigheterna samt att dennes åberopade dom kunde ha varit äkta och att den sökande även kunde utsättas för tortyr behövdes det enligt Migrationsöverdomstolen ett komplett underlag för beslut. Därför ansåg Migrationsöverdomstolen att migrationsdomstolen inte uppfyllt sin utredningsskyldighet och beslutet om avvisning upphäves och målet återsändes till migrationsdomstolen för ny handläggning. Egna synpunkter/analys Utifrån ovanstående fakta kan det konstateras att Migrationsdomstolens utredningsansvar kan variera beroende på ärendets karaktär. Migrationsdomstolens främsta uppgift tycks vara att se till att partens uppgifter är kompletta samt att ge stöd till parten vid bristfällig bevisning. Utifrån rättsfallet Bristande utredningsansvar av migrationsdomstolen kan det konstateras att migrationsdomstolen hade brustit i sitt utredningsansvar på så sätt att de endast hade förlitat sig på Migrationsverkets utredning. Vidare hade migrationsdomstolen ignorerat den sökandes hälsa och inte meddelat denne att han kunde begära anstånd. Enligt min mening är det märkligt att en domstol så enkelt kan förkasta en sökandes historia utan att ens ha gjort en egen utredning i fallet. Särskilt då den sökande riskerar att utsättas för kränkningar vid ett hemskickande. Detta är enligt min mening ett hot mot rättssäkerheten. Vidare tycker jag att det är konstigt att domstolen ignorerat B E:s hälsa trots att han hade meddelat att han mådde dåligt. Visserligen har domstolen krav på en skyndsam handläggning. Men detta krav skall vägas mot storleken på ärendet. Jag anser att ett ärende är stort då en person kan komma att utsättas för kränkningar. I detta fall borde den sökande även ha fått yttra sig över landinformationen då den var bristfällig hos domstolen. Med andra ord borde en muntlig förhandling ha hållits så att oklarheter hade kunnat redas ut. I rättsfallet Dom från migrationsdomstolen underkänns av Migrationsöverdomstolen kan man se att migrationsdomstolens utredningsskyldighet sträcker sig längre då den sökande är 20