Om släktet Betula. Af N. CONR. KINDBERG.

Transkript

1 113 Om släktet Betula. Af N. CONR. KINDBERG. 'FortsaUniiie frfln dennn lidskriti lor 1'liiS sid I!' -\U» Åtskilliga.ii' vissa författare använda kännetecken ii,nv.i visat sio.ic.i otillrä* klia" \ ikt såsom hui\ ndkarakter< r i ex fruktens form riktningen och formen.il honhänge IjSllets flikar vingkantens bredd. sann. formen och ådernätet hos bladen. I \issa i ill äro dessa kännetecken hos somliga artei temligen konstanta nu organerna A\<> fullt och normalt utvecklade; nini ofta kunna dessa i samma hänge vara missbildade. Sådana kännetecken må derför< beaktas men i i öfverskattas Egendomligt är att den genom hårlösa årsskott ui märkta Betula >,mat>sa.ir den mest varierande arten Somliga former halva godtycklig! betraktats såsom bastarder Det ar val sannolikt, att sådana finnas men för att afgöra detta erfordras såväl odlingsförsök som iakttagelser i naturen nu flera i denna uppsats beskriini former påträffas i samma bestånd Prosten t. 1. Lasladius har med särskilda namn i samlingar och < Bol miska Notiser betecknat Åtskilliga for ni i efter bladens form; men arterna aro ej behörigen bestämda Dértill saknas uppgifter angående den växtregion, h\ II i lokalen n bi lagt n Andra svenska botanister som dels ull Upsala Universitets museum dels till min samling eller till bådadera bidragit med exemplai [ro S Almqvist C. Andersson \ Andersson II \\ \ i n< il s Axell I I Björnström I Borgström \l ' Brandelius l CoUiander A Drake K b Dusen 1' Du-, n \l Elfstrand H Falk i; Floderus \l M Floderus I. Forelius 1 Forsander. Elias Fries Th. \l Fnes o R Fries I I' Fries ArneFries K' I Fristedt \ Fryxell H Froding \ \ Goes R (,\ llcncreutz. C. J Hartman. C. Hartman R 1 fartman. E lltnschen.. Hulting Dol. Vot. I'inu 0

2 114 A. Hlilphers, K. P. I lagerström. C. Indebetou. C.J.Johanson. O. Juel, A. G. Kellgren, N. C. Kindberg, C. P. La-stadius. L. M. Larsson, C.J. Lindeberg, C. Lindman. I'. F. Lundqvist. A. \. Lundsiröm, K. F. Lönnroth, R. Matsson. O. Montclin. S. Murbeck, O. Xordsiedt. C. M. Nyman, P. Olsson, X. Ring strand, H. Samzelius, X. J. Scheutz, Schlegel, C. o. Schlyter, A. Skånberg, K. F. Thedenius. II. Thedenius. (i. Wahlen berg, O. Vesterlund, A. P. Winslow, J. A. Wiström. J. E, Zetterstedt. J. Ångström, K. Ährling. I'. J. örtengren. - Bland norska botanister må nämnas: ML X. Blytt, A. Blyit. C. Sommerfelt; bland linska: E. Hisinger. A. 0. Kihlman. A. Torckell, E. Xiklander. W. Granberg, Ii. Lindberg. Till en annan samling, tillhörig Arne Kries och af mig granskad, halva bland andra bidragit: Harald Fries, T. Gustafsson, Harry Smith. C. VV. v. Sydow, 'I'. Wifell. Af de i denna uppsats beskrifna formerna har jag sett de flesta (25) växande. De goda exemplar, jag i ofvannämnda samlingar undersökt, äro ölyer 400. Dertill komma inemot 300 exemplar, som tillhöra Lunds Universitets botaniska museum och som jag genom välvillig! tillmötesgående ii Professorerna S. Murbeck och O. Nordstedt iätt undersöka. Angående insamlingen al exemplaren må mnras: Ett exemplar i (lera kvistar lagas frän en och samma växt, dels med mogna honhängen. dels med hanhängvn om detta kan ske tidigare. Exemplaret bör åtföljas af en papperskapsel, i hvilken etl par honhängen inläggas, Årsskott böra alltid medfölja. Andra exemplar böra ej insamlas. Anteckningar böra göras: om växten sätter frukt i yngre eller först i äldre tillstånd, antingen som träd eller tät;' eller hög. buske; om lokalens höjd öfvi-r hafvet. när den öl verstiger '.W meter: om växtregionen; om barkens färg; om vedens beskaffenhet ijcmn eller vresig*; om hanhängenas utseende, "llonhängefjällen undersökas vid ungefär 70 gångers förstoring.

3 115 Synopsis generis Betularum, quae m Suecia Xorvegia et Fennia occurrunt. I. Folia serrata, haud ovalia. Ramuli novelli baud pilosi. Ssepius arbor. 1. Ii. verrueosa Ehrhart In statu juniore rarius fertilis. Cortex [saltem initio) albus. interdum demum griseus et rimosus. Rami adultiores ssepe penduli. Ramuli novelli ssepius resinoso-vcrrucosi. Amcnta lertilia adulta sii-pius erassa. Folia ssepissime magna. forma variahilia sed srepius acuminata et duplicatoserrata. Squama; (amenti leminci adnlti) e parte marginis pilis destituta? (infra lobos); lobi laterales ssepissime obliqui et arcuati. Nux ssepius oblonga ve) angustior; ake multo latiores, supra basin stigmatum valde elevatas. Amenta mascula longa et läxa. In lods inferalpinis australibus vulgaris. in borealibus rarior. Dubito, an hasc species in regioneni bctulinam alpium adscendat; a me ibi numquam visa. Forma laciniata. Folia psenc partita. Forma lobata. Folia lobata. Var. arbuscula E. Fries. Folia parva et lata. breviter acuminata ve) obtusiuscula. Arbor demum alla sed in statu juniore interdum lerlilis. Var. frutcscens Kindberg, n. var. Folia subovata acuminata, sat parva sallem sub vere). In statu juniore lerlilis. Subsp. fallax Kindb., n. subsp. Cortex albus, haud rimosus. Ramuli novelli ssepissime haud verrueosi. Arhor alla. Subsp. ambigua»hampe fil : C. J. I.indeberg in herb. musei Upsal. Lobi squamarum laterales plerumque haud semper) porrecti et haud obliqui. Subsp. borealis Kindb., n, subsp. Amcnta ieminea angusta. Arbucula iertilis. Subs. plalytarpa Kindb., n. subsp. Nux lata. ovalis

4 110 vel obovata v cl subrotunda; alae haud multo latiores. Forma, cum aliis spcciehus confusa. II. Folia crenata subrotunda. Frutex. 2. B. nan a I.. Cortex brunaescens. Kami viminei. erecti vel depressi. Kamuli novelli pilosi et resinoso-verrucosi. Amen t a fertilia crassa et brevia. Folia parva, juniora viscida e( tenuia adulta crassiuscula, haud acuminata. Squama; e parte marginis (infra lobos) pilis destituta?: lobi porrccti. haud obliqui. Nux rotundata; alae nuilto angusliorcs, supra basin stigmatum haud vel vix elevatse; amenta mascula brevia el strida. Ilabitat in locis alpinis, etiam supra regionem betulinam. vulgatissime, in inferalpinis silyaticis passim, austrum versus rarius, sed in Smolandia frequentius. Var. macrophylla. Folia majora. Sat rara. III. Folia serrata, haud ovalia. Ramuli novelli pilosi..-/. Arbon-s (preeeipue vel semper?) tnferalpinse, in regionem bctulinam alpium hand adscendentes. Cortex albus. haud rimosus. Folia haud crassa, sa-pissime tnagna ei acuminata. a. Squama* toto margine pilosa-, 3. B. odorata Bechstein. Folia siepius duplicato-serrata. Ramuli novelli lomen tosi. haud resinoso-verrucosi.' Lobi squamarum laterales siepissime obliqui et arcuati. Xux ovalis vel obovala; ahi multo latiores, supra basin stigmatum valde elevaue. Amenta tertilia sfepius angusta; mascula longa et läxa. E speciminibus collectis apparet, hane speciem haud vulgarem essc. Forma incisa. Folia lobata. - Hab. in Fennia. Subsp. mtegrifotia Larsson, Vcrml. och Dal.-. Flora (an huc pertinens?) Folia obtusata integerrima vel subinte gerrima. Spccimina tantum sterilia vidi, 4. Ii. carpathica VVilldcnow : Koch; Waldstein et. Kitaibel : Larsson.

5 117 Diffcrt a Ii. odorata; Folia fere simpliciter, sape argute. serrata. Ramuli novelli rosinoso-verrucosi. Prsccipué in loois subalpinis vulgaris, in australibus liaud inirequens. Forma duplicato-serrata. Folia duplicato-serrata. Habitus Ii. verrucos<e. Forma rara. Var. microphylla (Hartman c. p.j Kinclb. Folia mituue denticulata, interdum eordala. Forma rara. ö. B. vitgultosa E. Fries in herbario normali. B. urticsefolia» Larsson et alior. auctor., haud Spach: fide F. Fries. Folia sat magna. duplicato-serrata diversiformia. basi sape cuneata. Ramuli novelli resinoso-verrucosi. I.obi squamarum laterales sa:pissime parvi el rhombei. Nux late ovalis vcl subrotunda; ålas angustissima-, supra basin stigmatum haud ejevatae. Amenta fertilia angusta. Arbor excelsa; rami penduli. Amenta mascula longa et läxa. /;. Squama e parte marginis (inlra lobosi pilis deslituhe. 6. Il glutinosa Wallroth. Differt etiam a B. odorata: Ramuli novelli resinosoverrucosi. Haud raro oeeurrens. 7. B. stenocarpa Kindb., n. sp. Differt etiam a B. odorata: Nux oblonga. Amenta fertilia crassa. Folia grosse serrata. Species raro oeeurrens. Ii. Arbor praicipue) alpina. Cortex albus, demum rimosus et torulosus. Lignum sa-pius tortuosum. Folia sapius crassa et sat magna. acuminata. 8. B. Fr/i si/ Larsson. Yerml. och Dals Flora. (B. tor tuosa Ledebour?) Folia simpliciter el obtusiuscule serrata. juniora sape lomentosa. Ramuli novelli lomentosi. Squama- e parte margin is inlra lobosi pilis deslituta'; lobi laterales ssepius subrhombei; lobus terminalis sajpe longior et latus iapud Species jam descriptas fere parvus et brevis). Nux ovalis vel obovata; ålas vix vel parum angustiores. supra basin stigmatum haud vel vix ck-vata. Arbor haud excelsa. Amenta fertilia sapissime crassa; mascula longa et läxa.

6 118 Habitat pravipue in regione betulina alpium. ihique vulgaris. Var. subalpina Larsson (e. p.) Amenta fertilia angusta. Folia minus crassa. Var. oxyodontia Kindb.. n. var. Folia Siepius argute serrata. C. Frutices (vel arbusculsc) praecipue inferalpini, iere infra regionem bclulinam alpiuni erescentcs. Folia ssepissime parva. Formre, qusi- ad hanc sectionem pertinent. sunt vulgo Bctula intermedia nominaue, sed sat distinctse vridentur. a. Squamse margine toto pilosse; lobi fere porrectt. 9. B. subodorata Kindb.. n. sp. Folia haud crassa, sat magna, inasqualiter scrrata. late ovala cl breviter aeuminata; dentcs lati. Lobi squamarum laterales lingulati. Nux late ovalis; alae paullo angustiores. >upra basin stigmatum haud elevata.-. Anienta fertilia sat angusta. Arbuscula. Species in paucis locis collecta, etiam in regione alpina. 10. B. platyodontia Kindb., n, sp. Folia crassiuscula. s<epe sat magna, grc-sse ct simpliciter serrata, subovata et breviter acuminata; dentes magni, lati et obtusiusculi. Fobi sc uamarum laterales haud vel parum obliqui. Nux ovalis: ahe paullo laliores, supra basin stigmatum interdum valde elevatse. Amenla fertilia crassiuscula. Species rara tnnlum in Smolandia collecta. Arbuscula vel arborr 11. B. tricholepidea Kindb.. n. sp Folia crassiuscula, sat parva vel majuscula, simpliciier serrata, subovata obtusiuseula; denles sat lati obtusiusculi. Fobi squamarum laterales subrhombei. \*ux ovalis vel obovata; abe ssepe vix angustiores. supra basin stigmatum haud elevata;, Anienta fertilia s;epius erassa, Ramuli no velli resinoso-verrucosi. Frutex sat excelsus. Habitat prascipue in regione silvatica alpium. sat raro. Subsp. stenoptera Kindb., n. subsp.

7 11" Amenta iertilia angusta. Lobi squamarum laterales lobo terminali latiores. Alae nucis valde angusta;. 12. B. acuminata Kindh.. n. sp. (8. acuminata Kindb in sched., non YVall. Folia haud crassa, sat parva, duplicato-serrata. subrhombea et longe acuminata; dentes angusti acuti. Ramuli novc-lli resinoso-verrucosi. Squamse, nuces et amenta ut iti B. subodorata. Unico loco in Norvegia collecta. De loco speciali et modo vegetationis nihil est adnotatum. b. Squamas e parte marginis (inira lobos) pilis destitutae. an. \'ux alis aliquanto angustior; alae supra basin stigmatum interdum valde elevatac. Folia breviter acuminata. 13. B. microdontia Kindb.. n. sp. R. denticulata Kindb. in sched.. non (loopp.. Folia baud crassa, majuscula, vel sat parva, dense et simpliciter vel intcqualiter scrrulata; dentes angusti acuti. Lobi squamarum laterales obliqui. Nux oblonga. Amenta teriilia angusta. Arbuscula. Unico loco in Norvegia detecta. Formse paium recedentes in Lapponia et Scania collecta.'. 14. B. megaloptera Kindb.. n. sp. i B. platyptera Kindb. in sched.. non Euingh.) Folia crassiuscula, parva. simpliciter (haud grosse serrata; dentes obtusiusculi. Lobi squamarum laterales porrecti sublingulati. Nux oblonga vel obovata. Amenta ferlilia crassa et brevia. Ramuli viminei resinoso-verrucosi. Frutex. Species in sal paucis locis collecta. bb. Nux alis haud vel vix angustior. Folia sa_pissime obtusiuscula, 15. II. oycowietisis Besser; Reichenbach Iconographia. B. iiitmiiii/iii Thomas, e parte?; B. frutieosa< e Smolandia! Folia s;epius crassiuscula et parva, simpliciter serrata. s;epissime late cordata. Ramuli novelli resinoso-verrucosi, s;epe viminei. Lobi squamarum laterales interdum obliqui.

8 120 Xux ovalis vel obovata; akc sa.'pissime paullo angustiores ranns paullo latiores), supra basin stigmatum haud vel parum clevauc. Amenta ferlilia crassiuscula. Frutex ssepius huinilis. Species haud raro ocurrens. Var. majuscula Kindb.. n. var. Folia interdnm paullo majora, ovata ibasi haud cordata:, minus crassa. 16. B. viminea Kindh.. n. sp. Folia crassiuscula el parva, subcrenata, ovata. Ramuli novelli ul in B. oycowiensi. Lobi squamarum laterales haud vel vix obliqui. Nux late ovalis; alse paullo angustiores, supra basin sugmalum intcrdum valde elevatie. Amenta fertilia brevia, sat angusta. Frutex humilis. Habitus R. nttna, Tn paucis locis eolleeta. Var. serrulala Kindb., n. var. Folia insequaliter serrulata. Amenta fertilia longiora et crassiora. - In Fennia collecta. 17. B. nan*formis C. J. I.indeberg, n. sp.. in sched.. in museo bot. Upsaliensi. Differt a B. viminea: Nux rotundata vel late ovalis; ake supra basin stigmatum haud elevat;e. Amenta fertilia crassiuscula. In unico loco collecta. D. Fruticcs. praecipue semper?) alpini (tantum in regione alpina, vel supra eam. crescentes). Folia simpliciter serrata. sifpissime parva. a. Squamse toto rnargine pilosse. 18. B. subtricholepidea Kindb., no v. sp. (B. pukhella C. J. Lindeberg, n. sp.. in sched., in museo Upsal.) Folia crassiuscula et parva, suhovata obtusiuscula. Lobi squamarum valde lati. laterales sa-pissime haud obliqui. Nux suhrotunda; akt paullo angustiores, supra basin stigmatum haud elevata-. Amenta fertilia crassa, mascula hre via et parva. Ramuli novelli resinoso-verrucosi. Frutex humilis. Habitus B. alpestns. In paucis locis collecta; in Dovrefjeld Norvegia- supra regionem betulinam crescens. Forma, in Henedalia collecta. pro Ii. fruticosa distributa erat. />. Squama' c parte margiriis 'infra lohos pilis destituta-.

9 B. alpestris E. Fries. Folia parva, ssepe tsaltem initio; parum crassa, saspissime late ovata obtusiuscula vel brovitcr acuminataidentes sapissime lati obtusiusculi. Lobi squamarum laterales haud vel vix obliqui. sublingulati. Nux late ovalis; alae saepissime paullo angustiores, supra basin stigmatum haud elevatse. Amenta fertilia sa-pissimc crassa. Rami crassi. Ramuli novelli rcsinoso-verrucosi. Frutex humilis. Amenta maseula brevia, parva et stricta. Species haud raro oecurrens. C. Lindeberg formam quandam. in Dovretjeld prope Fokstuen ab co collectam et mihi communieaiam, pro Bctula intermedia Thomas.' habuit. Var. rhombifolia Larsson, n. var., in sched., in herli. musei Upsal. Folia subrhombea. breviter aeuminata, argute serrata. Forma tantum sterilis collecta et mihi dubia. Var. cuneifolia Kindb.. n. var. Folia subcrenata. basi longa cuneata pradita. Sterilis. Tantum in Finmarkia collecta, raro occurrens. 20. B. alpina Kindb.. n, sp.; non Borckb. Differt a B. alpesiri: Nux obovata; ala- interdum latiores et supra basin stigmatum valde elevatse. Folia interdum majora. Valde raro occurrens. 21. B. pallescens Larsson. Differt a B. aipestri: Lobi squamarum laterales subrhombei. admodum obliqui. Nux ovalis vel obovata. Folia majora sulirotunda obtusata. In sal paucis locis collecta. IV. Folia serrata. parva. plurima ovali-oblonga. Frutex. 22. B. humilis Schrank. Cortex brunnescens. Ramuli novelli pilosi el resinosoverrucosi, Squam;e e parte marginis (inträ lobos) pilis destitutte; l<>m porrecti, haud obliqui. ssepius sequilongi. Nux rotundata: ala- multo angustiores. supra basin stigmatum haud elevatse. Folia argute serrata. haud crassa. Amenta fertilia crassa brevia, p;ene sessilia. In Sueeia olim unico loco indigena. interdum culla.

10 122 B. /rutkosa fallas difteri praeipue lobis squamarum latcralibus valde patentibus et obliquis. etiam amenlis teitilihus angustis. Specimen meum e Lemberg Galicias: leg. v. Widerspach. VäxestäUen ätligt exemplar i min saml/iig. Tecknet! betyder, att exemplaret blifvit i växande tillsland samladt af mig. 1. B. verrucosa- Östergötland. Vcrmland och Smaland! Forma lachnata. Dalarne. Ornäs: G. E. Ahlm; Östergötland, Skedvi vid Sillsjötorp:. Vroland: Smaland. Adelöf: I). M. Sandahl. Forma lobata, Verml.: Skarbol i Svanskog! och Elga: O. Geyer. Var. arbuscula. Upland, Funbo: A. Floderus. Var. frutescens. Linköping, i Löfhagen! Subsp. fallax. Dalsland, nära Rostock i Gunnarsnäs! Subsp. ambigua. Dalsl.. Bröttorp i Holm: P.. Örtengren, mcddel. af Arne Fries. Subsp. borealis. Torne I.pm., Tarrakoski: Forelius; Dalarne, Idre: I'. Olsson. Norge: Lösnäs och Fåberg i Gudbrandsdal! Finmarken: Th. M. FYies. Subsp. platycarpa, Verml., Risberg i N. Rada: II. A. Fröding. 2. B. iiaiui. Verml. bergslag, l.iljendal! Norge, Kongsvold pä Dovre! Var. tnacrophylla. Verml., Finnskoga vid elfven Tasan! 3. B. odorata. Linköping! Smal., Loitahammar! Norge: Kongsvinger! Listad i Ringebo! Forma irtcisa. Finl., Satakunta: \V. (Iranberg. tneddel. af I'. Olsson. Subsp. integrifolia. Verml., Kråkåsen i Ekshärad: L. M. Larsson. I. B. carpathica. Verml.. Torsbv i N. Rada: E, Hensehen. Upl Singö: Arne Fries.* Norge. Trvssildijeld! 5. B. virgultosa. Verml.. Granbäckstorp i Gräsmark: Jan Magnusson och A. G. Kellgren, meddel. af P. Olsson

11 123 och C. O. Hamnström. Linköping', odlad i Trädgårdsföreningens trädgård!; älven i Seminariets trädgård! b. B. glutinosa. Upl., Linnés Hammarby: Th, M. Fries; Singö: Arne Fries. 7. B. stenoearpa. Verml., Torsby i \. Råda: I Un schen. Norge, Trvssildfjeld! 8. B. Friesii. Jemtl., Handöl: K. Hartman. Österg.. Dagsmosse: P. Dusen. Norge, Trvssildfjeld! (tillsammans med L. M. Larsson:; Kongsvold och Fokstucn på Dovre! Vangsfjeld i Opdal! Var.Sttbalpina. Xorge. lerkin pä Dovre! (med Larsson,). Var. oxyodontia. Xorge. Fokstuen pä Dovre! 9. B. subodorata. Xorge. Lille Elvcdal, om kr met. ö. h.! 10. B. platvodoutia. Smal.. Granö i Järeda. fertil: J. P. Jehrlander. 11. B. tricholepidea. Xorge. nära Foldals kyrka! Subsp, stenoptera. Xorrbotten. Muoniovaara: C, I'. Licstadius. 12. B. acuminata, Norge. Öhlfjeld i Saltdalen: Arnell och Schlegel. 13. B. microdontia. Xorge. Fåberg i Gudbrandsdalen! 14. //. megaloptera. Verml., Liljendal i Bergslagen! HelsingL östanträsk i Helsingtuna:. Lindgren. 15. B. oyc&wiensis. Verml., Liljendal! (med Larsson); Finnskoga. vid Tåsan! Var. iiki/iiscidii. Verml., Liljendal och nära sjön Fjell ramen! med Larsson. Xorge. Kongsberg: E. Poulsson. li«. B. viminea. Helsing!.. Färila: Collinder, Hcrj.. Valmåsen: K. F. Dusen. 17. B. naiue/ortnis. Verml., Uddeholmshyttan: Hiil phers. meddel, af Arne Fries. 18, B. subtricholepidea. Herj,, Ormaraet i Funnäsda- K-n i fruticosa»): S. Axell. Xorge. Knudshöc vid Kongsvold, ofvan björkregionen! '3) kilom. från Röras nära Hiä, ken: Fristedt och Loven.

12 124 1 (», B. alpesiris. Jemtl., Storlien: Schlyter. Norge. Dovre, Knudshö vid Kongsvold of v an björkregionen! Fok stuen (>intermedia»): Lindeberg. Var. cuneifoua. Norge, Finmark.: Th. M. Fries och C. Sommerlell. 20. Ii. alpina, Norge, Dovrefjeld» (»intermedia; : Lindeberg. 21. B. paltesiens. Norge, i björkregionen nära Kongsvold på Dovre samt Sölenfjeld i Rendalen! fined Larsson), 22. Ii. humilis. Upsala, hotan, trädgård.! Södml.. Säfstaholm, odlad: A Drake. Andra VäxestäUen enl. exemplar i Upsala Univ. hotan. museum: 1. B. verrucosa. Mångenstädes från Götaland och Svealand. Dessutom: Gestrikland. Helsingl., Ljusdal: R. Ilartman. Medelpad. Hernösand. Norrbotten, Paiala och Kengis: I.. I,. l.;estadius; Xederkalix. Björkfors: O. Rob. Fries. Lappl.. Karesuando: L. L. Lii-stadius. Kristiania: M. N. Blytt. FinL, Fagervik: E. Hisinger. Forma laciniata. Smal., Södraholm i Adelöf: C. J, Lindeberg. Söderm. Stjerneholm i Nieolai s:n: H.Samzelius. Yesterb., Bjursholm: N. P. Ringstrand. Forma lobata. Flerstädes, t. ex. Kristinehamn: C. Andersson. Var, arbuscula. Upl., Frötuna i Rasbo: ii. Fries m. 11. Söderm., Mörkö: Ericsson. Bohusl., Bälve s:n:. K. Palmer. Var. frutescens. Skäne, Oppmanna: L. Borgström. Smal., Stenbrohttlt: Scheutz. Österg., Skackebo i Nvkil: R. Gyllcncreutz. Dalsl., Kasenberg nära Åmål: A. C. Kellgren. Söderm., Sparreholm: CM. Nyman; Blacksta: C. fndebetou: Turinge: Söderén. Dalarne, Dalfors i "re: Dr Björk (herb. Hartman). Subsp. fallax. Upl., Halmbyboda: Th. M. Fries. Subsp. burcalis. Lule Lappni.: 1-:. Ahrling. Subsp. antbigua. Dalsl.. Björsäter i Gunnarsnäs: P.J.

13 125 Örtengren; Verml.. V. Råda i X. Råda: I). Fröding; Carlstad: A. Hiilphers. Subsp. platycarpa. Skåne: L. Borgström. Ög.. Motala: K. I". Thedenius. Dalsl., Kroken i Skållerud: A. Fryxell; Mo och Åmål: Kellgren. Verml., Rudsherg: L.M.Larsson. Gestr,, Torsåker: Arnoll. Xorrb.. Kengis och Påtala, samt Lappl., Karesuando: L. L. I.;estadius. 2. B. nana. Från många ställen. 3. B. odorata. Gottl., Follingbo: Lönnroth: Väte: R. Matsson. Smal., Femsjö.B. giutinosa i Herb. Xorm. : E. Fries, Dals!.. Häfverud: Kellgren. Verml., Ekshärad: Fröding, Upl., Halmbyboda: Th. M, Fries; Läby träsk: V.. I'. Fries; stadsskogen vid Upsala: M. M. Moderus. Jemtl.. Åreskutan: M. M. Floderus. Xorrb.. Kengis: L. L. L;t-stadius. Lappl.. Karesuando: L. L. Ljestadius; Tannträsk i Lyck sele: Ångström; [ockmoek: Ahrling och Brandelius. Norge: Hugelien: Lindeberg. Vestfinmark.. Kaafjord subalpina*; Larsson i bref): Th. M. Fries. 4. Ii. carpathica. Skåne, Eslöf: C. Andersson. Små!.. Femsjö: E. Fries. Vesterg. Fröjered: Alfa". Stalin; Sandhem: K. F. Thedenius. Bohusl. (»carpathica : C.. Lindeberg; Göteborg: Winslow. Dalsl., Åmål och Mo: Kellgren. Xer.. Askersund -carpathica ): Lindeberg. Verml., Liljen dal: Lagergren; Ransåtcr. Uddersrud: Kellgren. I'pl. Halmbyboda: Th. M. Fries; Vitulisberg: Zetterstedt; Upsala. bakom slottet och i Carolinaparken: Th. M. Fries; Nyckelviken nära Stockholm: F.J, Björnström. Dalarne. llemljellel i Transtrand: Hägerström; Osmundsberget: C. Wahlenberg; Falun: C J. Hartman. Gestr.. Gefle: Hartman. Hels.. Los: Wiström. Xorrb.. Kengis och 1'ajala: L. L. Liestadius. Lappl., Karesuando (»carpathica enl. F. Fries»): L. L. Lastadius; Jockmock: O. Vesterlund; Asele: P. F. Lundqvist, Norge: Sogn: A. Blytt. Nära Rondane: Zetterstedt. Kristiansand odorata : S. Murbeck Finl.: Karis: Hisinger. Tavastland carpathica Willd. >: Kihlman. o. B. giutinosa. Smal., Femsjö (»giutinosa typica i:

14 126 Ii. Fries; Barfeeryd: O. Montelin. Vesterg., Hemsjö: Callmé. Dalsl., Mo: Kellgren. BohusL I.andala: H. Thedenius. VermL Lpplund i Gust. Adolfs s:n: Htilphers; Ekenäs på Näset: L. M. Larsson; Ekshärad: I). Holmquist. Vestm.. Ramshyttan i Kil: Hamnström. L'pl.. Carolinaparken i L'p sala samt Linnés Hammarby och Halmbyboda: Th. M. Fries; Vitulfeberg: Lönnroth och F, J. Björnström samt pubescens Ehrh. i: <i. Wahlenberg; Tallkrogen vid Stockholm: C. j. Ilaitman. I len.. Xilsvallen i Sveg: K. F. Thedenius; Fjällnäs: E. Adlerz. Angerm., Saltea i Nora: Fristedt och C. P. Lsestadius. Norrb., Kengis: I.. L, L;estadius; Björkfors i Xederkalix: O. Rob. Fries. Lappl.. Karesuando: L. I.. La-stadius. Xorge: Brönösund i Helgeland: C. Lindman Kvanamien vid Tromsö: Xotö. Finl.. Lipari i Karelen: Mustonen. 7. Ii. stenocarpa. Gestr., Björntorpet nära Gelle: R. Hartman. Xorge: Breviksskaaret och Dovre»: C. J. Lindeberg. S. Ii. Friesii. Torne Lappm.. Karesuando: L, L. Lffistadius. Pite Lapptn., Glöm mer träsk: Björnström och Lindberg. Norrb., Pajala: L. L. Lastadius. Jemtl., Storlien: B. Floderus. Hen.. Ormaruet: K. F. Thedenius. Dalarne. Hem ijellet i Transtrand: Hägerström. Xorge: lordalen nära Snöhättan.»2000 f. ö. h. : Lindeberg. Dovre. otvanom skogsregionen i tortuosa»): L. M. Larsson. Alten: M. X. Blyit. Var. subalpina. Xorge: Moeijeld i Helgeland: Arnell. Gatistafjckl : subalpina >): Th. M. Fries. 9. Ii. Slibodorata. Karesuando och Pajala: L. L. Lastadius. Xorge, Fanaraaktinderne i Sogn,»3000 i", ö. h. : A. Blyu. 10. B. pltiyodonlia. Smal.. Björkenäs i Vireda: 1'. Bråkenhjelm; Grennä: H. Karlson. 11. H. trkholepidea. Lappl., Karesuando: L. L. Lastadius; Zäkkok: Abrling. Norrb., Kengis; L. L. La-stadius; Seinitz- Mikkala: O. Rob. Fries. Jemtl., Åreskutan: Alm qvist och Kempe; Undersåker: Elfstrand, Herj.. Ljusnedal:

15 127 Almqvist. Norge: Balvand i Saltdalen: Schlegel och Arnell. Nära hyn Blacken: Fristedt och Loven. Subsp. stenoptera- Lappl.. Lycksele: P. F. Lundqvist. Xorrb.. Muoniovaara: C. P. La-stadius. Norge: Harbacken på Dovre: H. Falk. 13. B. microdontia * forma parum recedens). Karesuando: L. L. Laestadius. 14. B. megaloptera. Karesuando: L. L. Lfesladius. Helsl., Tuna samt Stafsätra i Jerfsö: Wiström. Verml. Edcbäck i Eifdalen: D. Holmquist och C. Dahl; Kil: Björkman. Norge, Mistbjerg i Romerige samt Kristiania: M. X. Blytt. Finl., Uguniemi: E. Xiklander. l.">, B. oycowiensis. Smal.. Mjöhult i Fryclcd ( truti cosa E. Fries i: I. Forsander; Runseryd i Forserum i lin milis : O. Montelin och O. Xordstedt; Kulltorp: C. Allr. Andersson; Näsby i Dädesjö: J. P. Gustafsson; Furuby: Edv. Andersson. Verml.. X. Rada: Ilenschen; Edebäek: D. Holmquist. Ner.. Gottersater i Axberg: K. Kjellmark. Upl., Dannemora: Henschen. Dalarne, Jungfruberget vid Falun: O. Juel. Gestr.. Ockelbo: Arnell. Heri.. Ulfberget vid Viken: Fristedi och Loven. Norrbotten, Nikkala Seivitz: O. Rob. Fries. Lycksele: II. Samzelius och P. F. Lundqvist. Pite Lappm., Arjeploug: F. J. Björnström. Norge, Mistbjerg: M. X. Blytt. Var. iiiajiisatla- Dalarne, Särnstugan: O. Olsson och l>. /cttcrström, Norrb.. Kengis: L. L. Lsestadlus. Pite Lappm., Glommersberget: F. J. och H. Björnström och S. O. Lindberg. Torne Lappm.. Vittangi: Fristedt och Björnström. lo. B. viminea. Dalarne. Särnaskogcn: Hägcrström. 18. B. subtrichotepidea. Jemtl.. Snasahögen: C. J. Johansson. Norge, Breviksfjeld ;och Kongsvold på Dovre 1898): C.. Lindeberg. 19. B. alpestris. Torne Lappm. : C. Hartman; Karesuando: L. L. Lasstadius; Vittangi: Fristedi och Björnström. Lule Lappm.. (Ullivare Dunder: 11. Thedenius: Kajsats och Xjunnats: X.. Andersson. Xorrb.. 1'ajala och

16 128 Kengis: L. L. Lacstadfuå Jemtl.. Bunnerfjellet och Renfjellet: B. Floderus; Vallista,»i öfre björkregionen : Elfstrand: Snasahögen,nedom llandölsforsen: Almqvist och Kempe; Munshögarne: C. J.Johansson; Areskutan. lleri.. Grufvåten: Hulting; Ormaruet: Axell. Norge: Alten: Skånberg. Helgeland, t. ex. Rånen: Arnell. Gjaesvasr pä Mageröe: Th. M. Fries. Langmcs i Tanen: Th. M. Fries och Sommerfelt. Wallsöe i Aatjord vidtrondhjem: Arnell. Tronljcld: K. I' Dusen. Hugelien och Valders: M. X. Blytt. Husum i Foldal: Zetterstedi. Sjungsätern nära Snöhättan: Lindeberg. Var. rhombifolia. Norge, I >ovre : L. M. Larsson. Var. cuneifolia. Norge: Vadsö: Sommerfelt Renö och Kjclmö i Varanger: Th. M. Fries. 20. Ii. alpina. Hen., Funnäsdalen torulosa Larsson = : K. F. Thcdenius. Norge, Skaadal: M. X, Blytt 21. B. pallescens. Jemtl. Snasahögen: R. Hartman; Renfjellet: I». Floderus. Vid Torne träsk: Ångström. Norge: Tanen i Finmarken: Sommerfelt. Balvand och Öhlfjeld i Saltdalen: Schlegel och Arnell. 22. B. Iiinailis. Odlade exemplar fr:ln Carolinaparken i Upsala sann frän Blekinge. Andra växest Ullen enligt Arne Fries' samling. B. verrucosa var./rutescens. Dalarne: Gesunda: Harry Smith. -- B. glutinosa. Österg.. Dagsmosse: T. Gustafsson. B. megaloptera. Smal. Moheda: T. Viiell; Verml., Uddeholmshyttan: HUlphers. II. oyc&wiensis. Ängerml. Österåsen: Harald Fries. Finl.. Enare Lappm, och Karelen: A. Torckell. II viminea. Smal.. Ny dala: C. W. von Sydow. Andra växeställen ad. exemplar i Lunds Universitets botaniska Museum. 1. B. verrucosa. Verml., Edebäck sudetica i: Fröding. Var, /rutescens. Vesterg., Fröjered: J. R. Jungner. Smal., Korsberya: Schetttz; Vexiö: o. F. Nyqvist Österg. Väderstad: Karl Magni, Verml. Tveta ( sudetica»i: Fröding. 4. B. carpathica. Dalsl., Backe: Örtengren, Verml.,

17 129 (iust. Adolfs s:n siidelica. och Carlstad: Ilulphcrs. Heri. Midtädalen och öfre Ljusnedalen: Almqvist. Vestergötl. Var. näcrophylla. Carlstad: E. Berggren. Smal., Nölv beled, öjeby: E. Neander, Forma duplicato-serrata. Göteborg: Winslow. Södcrtelje: D. M. Euren. 5. />'- virgultosa?(steril): östergötl., Kolmorden: Elmqvist. o. B. glutinosa. SkAne. F.spcröd l glutinosa»}: F. W. C. Areschoug; vid Ringsjön: Hj. Nilsson: Hör: S. Berggren. Smal., Femsjö {»glutinosa»): E, Fries i Herb. Norm.; Furuby: Edv. Andersson. Östcrg., Omberg: J. E. Lundequist. Södertelje: I). M. Eurén. Verml.. Alster; Valborg Kahlén. Dalsl.. Holm: A. Fryxell. Göteborg: Winslow. 7. B.steuocarpa. Karesuando: E.L. Lasstadius, Norge. Brendhaugen: A. Falck. 8. B. Friesii. Jemtl., Snasahögen: J. A. Holm; Oviksfjellcn: C Ekberg. Var. oxyodontia. Norge, Kongsvold: H. Falk och W. Berndes. 11. B. Iricholepidea. Jemtl.. Storlien: Ahlfvengrcn och i). M. Eurén. Dalarne. Orsa: And. Björk. Verml., (Jddeholmshytian: Hulphers. 13. B. nricrodontia. Skåne, Hör (forma parum recedens:: 11 i. Nilsson. 14. B. megaloptera. Smal.. Kulltorp: C. Alfr. Andersson. Nerike. Axberg: K. Kjellmark. Verml..Råda: Henschen. 15. B. oycou/aisis. Smal.. Moboda: Gust. v. Sydow: Nydala: J. Lindskog. Dalarne. Sarna: Hägerström. Medelp.. Borgsjö: Collinder. -- Finl., Enare Lappm.: Torckell. Var. majusctda. Skåne. Rössjöholm. Jemtl. Storlien: AhlJvengren. Finl., Lappm. { fennica Dörfler l: II. Lindberg; Karelen: Torckell: Österbotten. Kajana (»bottnica Mela :: C. A. F. Lönnbobm. 16. B. r/m/iini. Smal., Barkcryd: 1". Larsson. Var. serrulata. Finl., Savon.. Järvikylä: H.Lindberg. Bot. Kol

18 B. subtrieholepidea. Lule Lpm., Zäkkok: Ährling och Brandelius. Herj., Rösjövålarne: Axell. 22. B. humtiis. Smal., Forsserum, torpet Arken i Runseryd: Scheutz och Montelin jun. i F. Almqvists herb. Sammanfattning af den geografiska utbredningen. 1. />'. verrucosa. Allmän i Götaland, Svealand, Gestrikland och Helsingland, dock sällsynt i Dalarnes fjelltrakter. I Norrland (för öfrigt) mindre vanlig i synnerhet i de kallare trakterna; sällsynt i Lappland, I Norge»allmän till Trondhjcm men ej högre upp än IMKI foi öfver hafvet : Rlytts Flora. Forma laciniata. Smal., österg. Vesterg.. Södml., I»alarne, \'esterb. ofta odlad. Forma /obala. Söderm.. Dalsl.. Verml. m. m. Var, arbitscitla. Upland, Söderm., Bohusl. Var: frutescens. Skäne, Små!.. Österg., Söderml.. Vesterg., Bohusl., Dalsl.. Verml. Suhsp. fallax. Dalsl.. Upland. Suhsp. amblgtia. Dalsland. Vermland. Suh>p. borealis. Torne och Lule Lappm.; Dalarne. Subsp. platycarpa. Skåne, österg., Dalsl., Verml.. Gestr., Norrbotten, Lappl. Norge: flerstädes. '_'. B. innia. Allmän i Lappl. och Xorrl., dock i Hels. och (lestr. mera spridd; i Dalarne och Verml. teml. allmän: Ner. och Vestm. spridd; Smal. ej sällsynt; i andra svenska landskap mindre vanlig. I Norge och Finl. vanlig. Var, tnacrophylla. Lappl., Jemtl., Herj.. Vesterb., Verml. Norge, Romsdalen., '.'>. B. odorata. Troligen teml. sällsynt; t. ex. Gottl., Smal., Österg., Dalsl.. Verml.. UpL JemiL Norrbotten.Lappland. Norge: spridd. Forma incisa. Finland. Suhsp. integrifoha. Verml., pä etl ställe. 4. B. carpathica. Icke sällsynt i Sverige. Äfaen i Norge och Finl. Var. microphylla. Smal. Verml.. Herj.

19 131 Forma duplicato-serrata. Göteborg' och Södertelje. 5. B. vtrgtdtosa. Vermland, vild. ÖstergötJ., odlad. En troligen dit hörande men steril form är funnen pä Kolmorden. 6. B. glutinosa. Mångenstädes i Sverige. Äfven i Norge och Finl. 7. B. stenocarpa. Verml., Gestr., Lappl. Norge: Gudbrandsdal.; Dovrc; Tryssildfjeld. 8. B. Friesii. Allmän i fjellen i eller ofvan björkregionen. ÖSterg. vid Täkern freliktform). Var. subalpina. Lapp]. Norge: Gaustafjeld; Dovre; 1 lelgeland. Var. oxyodontla. Norge: Fokstnen och Kongsvold pä Dovrc. 9. B. subodorata. Lappl., Karesuando. Norge: Lille Elvedal, omkr. 540 meter ö. h.; Sogn, omkr. 900 m. ö. h. 10. B. plalyodonlia. Småland, Järeda; Vireda; Grenna. 11. B. tricholepidea. Lappl., Norrbott, Jemtl., Herj., Dal., Verml. Norge: Foldal; Saltdalen; nära Röras. Var. stenoptera. Norrbotten. Norge: Dovre. i fjellens skogsregion. 12. B. acuminata. Norge..Saltdalen, på ett stallo. 13. B. microdontia. Lappl., Karesuando. Skåne, Hör. Norge, Gudbrandsdalcri. nedom fjellen. IL B. megaloptera. Smal., Verml., Nerike. Hels.. Lappl. - Norge. Romerige; Kristiania. Finland. 15. B. oycowiensis. Ej sällsynt Smal., Verml., Nerike, Fpl.. Dalarne; Gestr., Med.. Äng., Vesterb., Norrb.. Lappl. Norge, Romerige. Finland. Var. majnscula. Skåne, Verml.. Dalarne, Jemtl., Norrb., Lappl. Norge och Finland. 16. B. viminea. Smal- Dalarne. Helsingl.. Herj. Var. serrulata. Finland. 17. B. nancsförmis. Verml.. Gusi. Adolfs s:n. pä ett ställe. IS. B. snbtricholepidea. Lule Lappm. Herj. (»iruticosa»). Norge: Dovre: Breviksfjeld; nära Röras.

20 B alpesiris I eller nära fjällens björkregion Lappl.. Norrb.. JemtL Herj Norge: Helgeland Dovre Foldal: Tronfjeld: Valders; nar.i Trondhjem. Var. rhoinbifolia Norge Dovre Var. ameifolia. Norge \ idsö och Syd-Varanger 20. B. alpina. Herjeåd Norge: Dovre och Skaadal. 21. B. pallescens. Jemtl. Lappl. Norge: Dovre i fjcllens björkregion sparsamt: Rendalen; Saltdalen; Finmarken. '22. Ii. lutnulis Har funnits vild i Smaland; odlad i Upl. Söderm. och Blekinge Slutanmärkning. Det hai" ej undgått min uppmärksamhet, utt samma samlares exemplar från samma lokal befinna sis i liera n oi\.innämnda samlingar men al mig blifvit häniörda till olika arter eller varieteter. Da jag icke varit i tillfälle att jemlöra dessa exemplar som dock kunna samtidigt vara tagna på olika träd eller buskar, kan jag ej afgöra. om mina bestämningar vant delvis oriktiga i dessa fall. P. S. I Englers Das Pflanzenreich har Hub. Winklcr 1904 utgifvit en monografi oiver Betula, som jag nyligen fått se. Deri upptages B. pubeseens Ehrh. med synonymerna B. odorata Bechst och B glutinosa Wallr. samt varieté terna carpathica Waldst. et Kit och tortuosa Ledeb.; den senare såsom synonym med B. odorata *alpigena Blytt. B oyi owiensis anses som var. af B. verrucos.i B \ irgultosa kallas B. urticifolia (Spach) RegeL Såsom bastarder af B. nana och B. pubescens anses B. intermedia Thomas.. B. alpestris fries B subalpina och B pallescens Larsson B. glutinosa var pseudo-alpestris Björnström»B. pubescens» och B. nana uppgift as s ikna glandier Upsala 2 april 1909

21 133 För någon tid sedan nådde oss budskapet, att döden äter sökt ett offer bland de svenska botanisterna, denna gång en af de yngre, som just börjat på allvar ägna sig åt vetenskaplig forskning och som gal förhoppningar om en bli (vande forskare af rang. Den 13 april afled nämligen i Stockholm, efter en lids sjukdom, filosofie kandidaten friherre Fritz Riddcrslolpc något öfver 24 år gammal. Denna förlust kom oförmodadt icke blott för hans närmaste och vänner utan älven för alla de botanister, som väntade att i en snar framlid se resultaten af de undersökningar, hvarmed han var sysselsatt. I höstas hade han nämligen pä Riksmuseets Botaniska alclclning börjat en vetenskaplig bearbetning af familjernairidacece och An/tirmititcco-. bvilken han emellertid till följd af sjukdom måste afbryta. en sjukdom som alltför plötsligt slutade med döden. Fritz Ridderstolpe var lödd i Stockholm den 21 sept De första skolåren genomgick han i Kalmar och därefter vid Södra Latinläroverket i Stockholm; som gymnasist gick han öfver till Latinläroverket ä Xorrmalm, där han utexaminerades som student Han studerade där- Boi. Nol. f»».

22 i:u efter dels i Uppsala, dels vid Stockholms Högskola, där han aflade til. kand.-examen vårterminen Sina botaniska intressen visade R. redan i skolan. där han förvärfvadc sig en enastående växtkännedom. Denna underhöll och förkoirade han genom flitigt studium ute i naturen; han försummade aldrig att under sina resor eller promenader göra noggranna observationer i den om gifvande vegetationen. Vid universiteten inriktades hans håg speciellt pa skottföljden och därmed likartade biologiska studier, hvartill han fick tillfällen genom vistelse ä skilda platser i landet. Under den tid. han var bosatt vid Danderyd nära Stockholm, var han t. ex. sysselsatt med en undersökning af Hottonia i nämnda hänseende. Fram För allt kände han dock den öländska Horan. Från (»land förskrifver sig också hans första och enda manuskript. Om relloraiion pri Öland hösten hvilket linne-- intaget i delta nummer af Botaniska Notiser. Där började han äfven en statistisk undersökning öfver flytförmågan hos olika strandväxters frön. en undersökning, som lofvadc intressanta resultat, men tyvärr ej hann fullföljas. Till denna hade han fått uppslaget vid en tidigare vistelse i Danmark, där han lifligt intresserat sig för vegetationen pä klitterna omkring Skagen. Som botanist arbetade R, med stor noggrannhet och vaken kritisk blick. Till stor del torde hans kritiska läggning, som äfven yttrade sig i stark själfkritik. ha varit orsaken till att han ej förr publicerat några af de rön han gjort. Ty tack vare.--in begäfning. iakttagelseförmåga och beläsenhet hade han hunnit (örvärfva sig solida fackkun skaper. R. deltog löga i kamratlifvet vid universiteten, och minnet af honom bevaras därför blott inom en trängre krets af studentkamrater, hvilka i honom sörja en vän, hvars personliga egenskaper gjorde honom omtyckt och värderad af alla. som närmare lärde känna honom. Nils Odhner.

23 135 Om fem- och sexhornade frukter af Trapa natans L. Ett bidrag lill dedubbleringsteorien. Af OTTO GERTZ. Vid de undersökningar iiiver några sydskånska lorfmossars palcontologi, som jag företog sommaren l f io7, upptäcktes tvenne nya fyndorter för fossil Trapa natans /,.. om hvilka ett kon meddelande influtit i Torfmosskommissionens berättelse öfver nämnda års fältarbeten '). Båda fyndorterna äro belägna ä ett område, som med all sannolikhet tillhört samma vattensystem som den pä 1860-talet torrlagda Näsbyholmssjön. Redan 1871 hade Nathorst här iakttagit vid sjöns v est ra sida fossila fruktstenar af Trapa natans, nemligen i en torftnosse norr om Gerdslöfs kyrka-'. Närmare bestäm dt är torfmossen belägen pä stora väsens östra sida (ungefär 800 fot derifrån). pä norra sidan af kanalen, som går i östlig riktning mot sjön*). Troligen är den lokal, hvarom här är fråga, identisk med den mosse, som jag i ofvan anförda meddelande omnämnt (Gerdslöfs mosse), och hvarest vid ett flyktigl besök äfven jag insamlade nämnda EossiJ i riklig' mängd. De tvenne nya fyndorterna befinna sig norr oeh öster om Mäsbyholmssjön. Den ena. Kallsjö mosse, är belägen omedelbart norr om jernvägsiinjen Malmö Ystad samt söder om Stjeraeholmssjön (också kallad Lillesjön), med hvilken denna mosse förr tydligen sammanhängt. 1 '> Torfmosskommissionens arbete 'Viner, tidskrift utgifven af svenska sällskapet lör antropologi och geografi. Årgången p. 451.) pp. 455, 456. > Trapa natans /-. återfunnen lefvande i Sverige, (Botaniska Notiser lör ar I.imd p p Xathorst. A. G. Om arktiska växtlentningar i Skånes sötvattensbildninsjar. (öfversigt al Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. Tjugondenionde Årgången. Stockholm 187Z. N':o '.'. p p Nathorst, A. G. Om de fruktformer af Trapa natans L., som fordom funnits i Sverige. ibihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar, trettonde Bandet. Aldelning III. X:o 10. Stockholm 1888." p. 15. Bot. Not

24 L36 dess östra kant anträffades här, på eti djup af icke fullt en meter [0,ss m.) under den nuvarande ytan, Trapa naicms i en af torf öfverlagrad, brungul gyttja. Den andra nyupptäckta Trapa-lökalen är en öster om Näsbyholmssjön befintlig torfmos.se, tillhörande n:o 1 Saritslöf (egendomen Elinelund). Liksom a den förra fyndorten uppträda äfvcn här de lossila 7'w/xriruktcrna i en gyttjeatlagring under den egentliga torfven, fast på större djup under mossens yta. emedan på detta ställe den ofvan liggande torfven nått en mera betydande mägtighet. Alla här insamlade 7>apa-frukter hade anträffats vid upptagandet af en profil i mossens nordvestra hörn. 1 >cn Trapa-fötande gyttjan uppträder på alla de ofvan anförda lokalerna såsom en brungul nästan struklurlös lefvertorf. rik på fossila växtlemningar. Förutom Trapa natans '; må bland dessa nämnas (från fyndorten lilinelund:: Quercus Robur: blad och smärre qvistar; enstaka frukter och iruktskålar. Ainas glutinosa: frukter, kottar; smärre grenstycken. Betula verrucosa: blad. qvistar; frukthängen, nötter och hängefjäll. SäUx caprea och andra Salices: blad, Tilin europaea: frukter. Acer platanoides: delfrukter med merendels \äl bibehållen vinge. Fraxinus excelsior: vingfrukter. CoryhiS Avellana: nötter; outvecklade hanhängvn. Rhamnus Frangula: fruktstenar. Nymphaea alba: frön; blad- och fruktskaftsärr. hela rhizomskelett, ') SAsom särskildl i Kallsjö mosse visar sig vara fallet, har emellertid Trapa natans fortlcfvai äfven under törsta skedet af den tid, då scdimemationen af den vanliga, ofvan lefvertorfven liggande svämtorfven försiggått. Fast mera sparsamt iin i gyttjan ilefvcrtorfvem, anträffades nemligen fruktstenar al Titipa Ulven i undre delen af isvilm-itorfven. enligt företagen mätning ända lill I "i em. upp i densamma.

25 137 Nuphar luteum: frön; rhizomrester. Menyatithes trifoliala: frön. Rumex (Hydrolapathum?): frukt. Moiitin fontana: frö. Potamogeton notans: fruktstenar; bladrester. Scirpus /acustris: nötter, flera med bibehållna kalk borst. Eleocharis sp.: nötter. Carex sp.: nötter med fruktkalk (utriculus). Phragmites commtmis: stjclk- och rhizomleder. I 7>a/>«-gyttjan uppträda temligen rikligt sporofyllrester af en ormbunke, hvilken jag emellertid ännu icke lyckats att lill arten identifiera. Flerestädes anträffades också blad. erinrande om de egendomliga blad, hvilka äro utmärkande lör vintcrknopparne hos PotamogetoH crispus '. De fossila lemningarne af Trapa Matans utgöras a de nämnda lokalerna, Gerdslöi, Kallsjö och Klinelund. af kraftigt utbildade fruktstenar, hvilka uppträda förhållandevis rikligt i ifråga varande lager. Förutom hela fruktstenar, pa hvilka de langa, hullingbcväpnade hornspetsarne ej sällan sutto qvar, iakttogos fragment af sädana. nemligen lösa horn, fruktkronor, skal samt afbrutna hornspetsar, hvilka senare i riklig mängd erhöllos vid lefvertorfyens utslamning med vatten. Vid Gerdslöf och Klinelund anträffades ett icke obetydligt antal ifrapa-frnkter, hvilka voro ytterligt små. knappast nående Öfver 1 cm. i diameter, och troligen härröra från frukter, hvilka af en eller annan anledning ') lin redogörelse för torfmossarnes slraligrafiska och paloontologiska förhållanden, sådana dessa vid liiltarbetena lätil sig fastställa, liar jag meddelat i en till Torfmosskommissionen inlem* o.nl arbetsberattelse (manuskript). Oen mera detaljerade nndersökningen öfver dessa mossar föreligger ännu icke i fullt trycklärdigl skick. I en nyligen publicerad afhandling" af Holst, hvilken utkom, sedan jag redan afslmal manuskriptet till denna uppsats, finnas de noggranna fossillistor anförda, som jag upprilttat öfver Kallsjömossens olika lager. Holsl, N. O. Poslglaeiala tidsbestämningar. isveriges Geologiska Undersökning. Ser. C. N*:o 216. (Årsbok 2 i'19 n 8>: K:c 8 Stockholm I909.> pp

26 138 icke nått fruktmognad, utan aifallit eller lössluils i omoget tillsland. I sin monografi tffver de fossila fruktformerna hos Trapa milans har Xathorst'; särskilj! ivenne grundtyper af nämnda art,/ coronata och/ laevigata, hvilka former inom sig innesluta livar sin serie al mer eller mindre utpräglade underformer. De exemplar, som blifvit funna a lokalerna Gerdslöl Kallsjö och Elinelund, tillhöra den förra grundtypen. / coronata, och utmärka sig sålunda genom i allmänhet väl utbildad krona (blommans persisterande disk) och en tydlig hals; detta senare parti har emellertid i några fall nätt en särskildt kraftig utbildning, sä an i fråga varande frukter synas mig vara att hänföra till underformen elongata, ja. kanske rent af till en conocarpisk form inom coronata-scricn. Sädana extrema formel" företinnas särskild! bland de 7>r//></-frukter. som jag insamlat frän Elinelunds mosse, men hafva äfven iakttagits vid Kallsjö och Gerdslöl. A alla tre fyndorterna vore för öfrigt blott former af typen coronata att förvänta; samtliga de fossila 7><//v"-frukter frän Näsbyholmssjön (Gerdslöl), som Xathorst tidigare undersökt, befunnos nemligen af nämnde forskare tillhöra denna typ. A dessa leinnar Xathorst följande heskrifning - : Kronan kring fruktmynningen är visserligen tydligt utbildad, men den utskjuter i allmänhet ej.sä långt ät sidorna, att den i profil sedd frän en af de nedre tornarnes sidor; blir särdeles Framträdande. Hos några exemplar är dock detta fallet. Tornarne sitta vanligen högt upp pä frukten men stundom är dock det 'i Xathorst, A. G. Om de fruktformer af Trapa natans L.. som fordom funnits i Sverige. I detta arbete p. 16 omnämner IV n t Ii i> r s t från lokalen Gerdslöl (Näsbyholmssjön) fynd af ytterligt Miiii />n/n7-lntkier,»endast millimeter langa». Beträffande formserierna hos fossila frukter al Trapa natans se äfven: Sernander, R. & Kjellmark, K. Eine Torfmooruntersuebung aus dem nördlichen Xerike. i Bulletin of the geological institution of the university of Upsala. Vol. II. ( ' fpsala p. :-! 17.> pp. 339, ff. "' Xathorst. A. G. Om de fruktformer al Trapa natans 1.., som fordom funnits i Sverige, p. 16.

27 139 öivetsittande partiet a! denna något förlängde... Halsen ar mer och mindre tydli», tomarne äro särdeles kraftiga och alla kanter och upphöjningar myckel utpräglade. Några exemplar visa en mindre, spetsig knöl mellan tornarne. De variationer, som i öirigt förekomma, äro ej andra än sådana, som kunna iakttagas hos snart sagdt livarjc större samling Trapa-Snikter. * Bland del rikliga material af 7><l/>fl-fruktstenar. som jag insamlat vid lokalerna Elinelund och Kallsjö, iakttogos tvenne med anumal utbildning. A dessa hade nemligcn i stället lör lyra horn utvecklats tern. resp. sex sådana. Den temhornade Trapa-frukten härrör från Kallsjö mosse; dä den emellertid starkt deformerats genom hoppressning och söndertryckning. lämpade den sig i blott ringa grad fölen ingående morfologisk undersökning. Dcremot var den sexhomade 7";7//><Mriikten, hvilken anträffats vid Klinelund. relativt väl bevarad. T den teratologiska literaturen anföras icke några uppgifter om fynd af sådana anomalier. Kemhornadc Trapa frukter haiva emellertid tidigare beskrifvits af Nathorst, som i material frän fyndorten Almaän funnit fyra frukter, hvilka hafva 3 tornar i stället för 4. detta genom fördubbling af en af tornarne '). Senare har Nathorst omnämnt ett liknande fynd. som blifvit gjordt i trakten af sjön Träslen i Småland'-'.. Det heter om det i a fynd: Ai särskildt intresse är ett exemplar, hos hvilket en af tornarne är fördubblad... Dock är endast den ena al didubbla torname utbildad såsom torn, medan den andra motsvaras af en rund knöl. Samma abnorma fruktform ') Nathorst, A. G. I. c. p. 20. Tall. 1, tig. 3. Här omnamnes en tidigare uppgift om sa beskaffade nötter af Trapa incisa, hvilken lemnats al Francbet och Savatier. -i Nathorst, A. ti. Tvcnne nya fyndörter for subfossila Trapa -frukter i MisterhultS socken. Smaland. lötversijrt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. Årgången X:o s. p. 513.* p. 516.

28 I4ii anföres äfven från Anta mosse i I-inland, der den i ett exemplar anträffats af Gunnar Andersson 1 :. Något tidigare fynd af sexhornade Trapa-fnxkter synes deremol icke vara bekant. Det ofvan omnämnda exemplaret från Elinelund representerar, bortsedt frän de öfvertaliga taggarne, en typisk coronata-lotta. Af de sex taggarne liafva tvenne utbildats pä vanligt sätt; de fyra öfriga. hvilra tvä och två sitta motsatta hvarandra, företräda parvis hvar sin tagg å en normal Trapa-irukt. En tags hade afbrutits ett stycke ofvan basen, en annan, tillhörande samma par som den förra, visade en skarp, hågformig inåtkrökning. Hos Trapa natatts äro blommorna, som bekant, genomgående af axillart ursprung. Till den tetramera foderbladskransen, som å ett diagram visar orienteringen af ett ortogonalt kors. ansluter sig en alternerande, isomer kronbladskrans. Innanför denna befinner sig i fortsatt alternation en tetramer krans af ståndare, omgi(vande den dimcra pistillen, hvars tvenne, transversalt stäkla fruktblad utväxa till en stenfrukt, försedd med fyra horn, härrörande frän de persisterande, starkt skleririerade foderbladen, samt krönt af en krona, representerande blommans qvarstående. karpellära diskbildning. Det anmärkningsvärda förhållandet, att de fyra hornen å frukten parvis förete en olika grad af perigyni. antyder, såsom Eichler och andra forskare framhållit, att de bada mediana hornen, hvilka sitta insererade längre ned å fruklen. äro, morfologiskt sedt, de första och sålunda tidigare anlagda än de tvenne laterala ). livad beträffar den morfologiska tydningen af fem-, resp. sexhornade Trapa-frukter, så förljenar det att oml ) Gunnar Andersson, Studier iifver Finlands torlmossar och fossila kvartilrflora. 'Bulletin de la commission géologique de Finlande. Torne second. X:o 8. Helsingfors p *) Eichler, A. W. Bliithendiagrammo. Zweiter Theil. Leipzig 18*8. p. 461.

29 141 o o o.1 och B Possila fruktstenar al Trapa ualaiis I /. coro nata \ath Naturlig storlek - Frän (vndortcrna Kallsjö i.a) och Elinelund (B). C och D. Fossil, sexhornad frukl al /in/"t i/titiiii* /. /. i ni ni,i/n Xnih, sedd fran sidan (O och ofvanifrfin '/' Naturlig storlek. Fyndorten Elinelund. F. G. Diagram öfver foderbladen*, orientering i fyr (JB), 1cm- (F) och sexhornadc (G) frakter al Trapa natans

30 I 12 nämnas att för de förra redan Nathorst anfört 11 ano malien måste förklaras med antagande af en fördubbling dédouhlement; Och i sjelfva verket synes mig påvisandet af dessa abnorm.i fruktformer hos Trapa natans < rhjuda ett påtagligt bevis för giltigheten af den något omstridda dedubbleringsteorien') Nathorsts afbildning.11 en dylik femhornad 7V«/>«-frukt visar redin vid första påseendet att här icke föreligger något fall ii pent uneri i fodret utan ni Sfven har normal tetrameri varit rådande i blomman. frukten ar nemligen symmetrisk efter tvennc plan med blott den inskränkning som betingas dcrai att ett horn har substituerats af tvennc Båda dessa horn.iro också orienterade al samma hall samt In art och ett dubbelt sma lan an iruktens trenne öfriga normala horn Sä \ ai Sfven fallet med den femhornade Trapa frukt från Kallsjö mosse som jag undersökt, liar \ is.idc si«dock ifråga \ ärande horn vara basalt något sammanhangande en egendomlig het som 1 ännu högre grad s\ nes mig tala for deras uppkomst ur ett gemensamt primordium På grund af det starkt deformerade skick hvari frukten befann si<: kunde jag ake med säkerhet afgöra om denna delninu inträdt å det undre mediana eller öire transversala bladparet i foderkransen. Af \ ithorsts beskrifning öfver den ofvan omnämnda femhornade /m/w-frukti n framgår emelk rticl att det fördubblad' Irukthornet der tillhört det mediana paret. således blommans tidigast inlagda bladpar" Om klyf ningen trillat det loderblad. som befinner sig ä den axo skopa eller fvlloskopa sidan i blomdiagrammet låter sig tydligen icke afgöra Om det sålunda ar uppenbart Ut i de nu beskrifna femhornade Trapa frukterna en dedubblermii af blommans 'i Se beträffande denna fr&ga framställningen hos Goebel, K. Or f;iqoii*raphn der Ptlanzt n lnshcsondcre der Archcgoniaten ond Samenpflanzen. Zwntir Ted lena pp 71". II. *i I förklaringen till Nathorsts ft»»-. 3. tall. 1 heter det. Kxemplar mid 5 tornar, derigenom att en af de nedn ir lor dubblad

31 143 ena, mediana foderblad kommit till stånd, sä synes det mig icke mindre tydligt, att fodrets scxtal i den abnorma, sexhornadc /ra pa-iruktvn måste betecknas som en falsk hexameri. Af taggarne visa nemligen blott tvenne normal utbildning; de fyra öfriga, af livilka, som ofvan nämnts, den ena afbrutils helt nära basen, äro dubbelt smalare samt parvis hopslående. Då frukten äfven här till sina symmetriförhållanden företer ett tetramert grundplan, och de fyra smalare, parvis hvarandra motsatta hornen sitta lastade längre ned än de tvenne normala, så synes detta fall. i jemförelse med det förut beskrifna. blott representera den komplikationen, att dedubblertngen i det mediana foderbladsparet icke inskränkts till dess ena blad. ulan träffat dem båda. Från det för familjen Onagraceae typiska blomdiagrammet afviker slägtel Triipa familjen Hydrocaryaceae) bland annat genom sitt dimera gynoeceum. 1 den tetramert byggda 7Vflr a-blomman få sålunda tvenne mediana fruktblad tänkas undertryckta Påver'! ser emellertid i pistillens mediant Stälda skiljevägg rudiment af dessa irukt- '1 Payer, I. B. Traité d'organogém'e comparée de la fleur. Paris MDCCCLVII. pp. 155, 456. >Ce som, a lorigine, quatre mamelons carpelluires dont deux, superposés aux sépales latéraux, som nes avant les deux autres et restenl toujours plus grands Dans la jeunesse du pistil, lorsqu'il na encore que la tormc dune roupe, les bords porlciit quatre crénelures; plus tärd, lorsqu'il resscmble a une bouteille, la petite ouverture placée ä l'extrémité du style ne présente plus quc deux lobes qni se recouvrent de papilles stigmatiques. il sera facile de constater que les deux yrandes crénelures qui eorrespondent aux deux mamelons carpellaires premiers nés, persistent seuls, et que les deux autres satrophient peu ä pen pour ne plus laisser bientöt aueune traee de leur existence. > Se älven pl. 106, figsr. ~, S i samma arbete. Att döma etter de utbildningar, som Liarnéoud lemnat öfver Trapa-\>\ommans orpanogeni, synas emellertid frän början endast tvenne karpcllitra anlag förefinnas. Barnéoud, F. M. Mémoire sur lanatomie et lorijanogéme du Trapn natans (Linn.). (Annales des seienecs naiurelles. Troisiéme serie. Botanique. Torne neuviéme. Paris p pl ) Pl. 14, tigg. 6, 7. p. 234.

32 blad. Med antagande af denna Payers förklaring i hvil ken för öfrigt Eichler 1 icke anser sig kunna instämma komma dock 'androeceum och gynoeceum att stä till h\ ar andra i opposition, hvariör en andra hfii likaledes under tryckt staminalkrans får tänkas tillhora blommans typiska cliaaram. Kn annan åsigt om /Wj/w-blommans byggnad tinnes uttalad hos Dtiben- Aresehoug" Om slägtet Trapa heter det nemligen i anförda arbete: irukt.mnu bildadi af I kronbladen motsatta fruktblad il h\ ilka t\ ann< slutligen felslå Vid en sådan orientering ai frukt bladen komme tydligen altcrnation att bltfva rådande mel lan blommans alla fyra bladkransar Möjligen hsrrör denna uppgift från undersökning ai abnormt byggda blommor med ölvcrtaligt gynoeceum en förmodan, lmlkcn \ inner i sannolikhet genom en hos Masters 6 ) anförd uppgift.ut iiapti notans tillfälligtvis iakttagit med ett högre antal karpider. Antager man nu. att i detta fall de tvenne normala transversalt stslda karpiderna undergått klyfning al samma art. som ofvan påvisats kunna inträda i fodret sä erhölle man en skenbarttetramer karpidkrans, alternerande med staininalkransen samt motsatt kronan. Blombyggn.i den komme sålunda hår att bliiva i fullkomlig öfverens ståmmelse med den beskrifning, som lemnats af Dlibcn Areschoug. Tyvärr inskränkei sig Masters meddelande till att omnämna denna polytylli i gynoeceel En diagram m.uisk utredning af blommans byggnad i detta abnorma fall skulle helt visst varit af stort morfologiskt \ irde då kanske hsrai kunnat hemtas vidare stod för den teoretiska uppfattningen af 7><7/>rt-blomman. ') Eichler, \ \\ I c r ^1, anm! -< Areschoug, F \\ C VI. VY. von Dtibens Handbok i vn.vi rikels naturliga familjer. Stockholm Andra upplagan p ) Masters, M. T. Pflanzen- Irraiologiu. Eme Aulz.ihliing der hauptsachlichslen Abweichungcn vom gevtohnlichcn Bau der Pflanzen. Ins Deutsche iibcrlragen von l Dammei Leipzig p. 418.

33 14:") Literaturförteckning. Vresehoug K \\ (. \1 \V. von Dllbens Handbok i v-flxlrikets naturliga familjer Stockholm Andra upplagan r irni ond I M Vlémoire sur 1'anatomie et forganogénii du Irapn natans (Linn.). (Annales des sciences naturelies. Troi- -.H nu serie. Botanique. Torne neuviéme Paris p pl I II likt. A. V\ Bluilu ndiaaramim Zweitei Iheil. 1 i ip /i-- 1S78 Gocbel, K Organographic dci Pflanzen, insbesondere der Vrchegoniaten und Samenpflanzen. Zwciter lid. Jena Gunnar Andersson studier SrVer Finlands torfmo^ar och fossila kvartiirflora. i Bulletin de la commission géologique de Finlandc Torne second. N:0 8. Helsingfors 1 SOS. < Holst, NO. Postglacialu tidsbestämningar. (SverigesGeo logiska l ndersökmng. Ser <. N:o 216. lårsbok 2 (1908): X:o 8.i Stockholm Masters, M. T. Pflunzen-Teratologie Eine Aufzählung der hauptsächlichsten Abweichungen vom gewöhnlichen Baii der Pflanzen Ins Deutsche Ubertragen von U Dämmer Leipzig L886. Nathorsl A. G. Om arktiska viixtleinningar i Skånes sötvattensbildningar löfvcrsigl al Kongl Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. Tjugondeniondi Årgången Stockholm 1872 \ o -' p 123.i N" a t h,o i s t. A G. Om de fruktformer af Irapa natans L., som fordom funnits i Sverige (Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar Trettonde Bandit Afdelning Hl. X:o 10. Stockholm Kat hors t. A. G. Tvenne nya fyndorter för subfossila Trapa frukter i Visterhults socken smaland, (öfversigt af Kongl. Vetenskaps akademiens Forhandlingar. Argängen 1895 \o 8. p. b\'i.< Payer I B Traiti d'organogénie comparée de la fleur. Paris MDCCCLVir. Sernander, R. 43 Kjellmark K. Eine 1 orfmooruntersuchung ans dem nördlichen Xerike. (Bulletin of thc geologien) institution of the unixirsiiv of Upsala. Vol II ' 1 p - il i 1896 p S17.) Torfmosskommissioncns arbete 1907 Ymcr, tidskrift utgifven al svenska sällskapet för antropologi och geografi. Årgången p. 151.) Trapa natans I fkterfannen lefvande i Sverige. (Botaniska Notisi i tor ar und 1871 p. 134 I und i december 1''os Bot \.«/

34 146 Schiller, J., Cber die Entstehung der Plastiden atis dem Zellkern. Österreich. Bot. Zeitschr. ITOs. 89 9t, 3 textrig. I hvilande embryoner hos Triticum och Phascolus linnäs inga plastider (kromatoforer); cellerna äro fyllda af plasma. Kärnan är stor och försedd med en jättestor nucleolus. Så snart växandet bonar, blir plasman mera luckor. stora vakuoler bildas, och samtidigt märker man förändringar i kärnan, som i synnerhet visa sig genom uppluckring och delning af micleolus i tvä eller flera stycken. I )essa nucleoli tilltaga vanligen långsamt i storlek och samtidig! blir kärnplasman mera luckor, hvarigenom kärnan rinner i storlek. På detta säll har kärnan, resp. cellon, ernåtl den för delningen nödiga beskaffenheten. Nu vandra ho.s Triticum en eller flera nucleoli ut ur kärnan. Det ser ibland ut som om de utslungades explosivartadt. Utkomna i plasman, sönderfalla de i ett obestämdl antal af mycket små korn, som 'färgas starkt af iärnhämaloxylin. De blifva (sannolikt genom plasmaströmningar} fördelade i cellen. «Nära cellväggen uppträda de i större mängd. Vid en under tiden inträdande celldelning dela de sig icke. utan de fördela sig på de nya cellerna. De tillväxa tills de upnått sin fulla storlek och samtidigt aftager deras förmåga alt färgas af iämhämatoxylin. Förf. lutar åt den åsikten att äfven växtccllen. liksom djurcellen, bör uppfattas som tväkärnig i den mening att kroinatoforerna motsvara en macronucleus, resp. en dotterkärna, en åsikt som hyllas af Th. Moroff (i en ännu icke publicerad uppsats i Archiv f. Zellforschung, Bd. 2, h. 3). Döde. Prof. II. F. van lieurck i Antverpen d. 13 mars 1'W, 70 är. Sir George Kina' i San Remo d. 12 febr. 1909, född d. 12 apr Seminarielärare H. Mor - linsen i Köpenhamn d. 13 nov Prof. J. Pra torius i (iraudenz d. 20 okt B. Rodrigues. direktor för bot. trädg. i Rio de Janeiro.

35 147 Gestaltändring eller bildningsafvikelse? Ett genmäle af GUST. O. MALME. I del senasl utkomna häftet af Botaniska Notiser har C. A. M. Lindman underkastat don svenska botaniska terminologien en kritik, i hvilken han icke sparar pä kraftuttryck både på svenska och latin. I vissa delar torde nog denna kritik kunna anses [Or i sak berättigad, i andra däremot ådagalägger den i min tanke ingenting annat än författarens brist pä själfkrilik. Till de svåraste försyndelserna, hvilka afgjordt skola peka hän pä dekadens. räknas användandet af termen bildningsafvikelse; denna skall nämligen vara icke blott språkvidrigt bildad, utan älven vilseledande. I stället föreslår författaren gestaltändring, hvilken tenn han sökte bringa till användning redan för lyra år sedan. Denna förbättring torde dock behöfva uranskas närmare. Redan livad den språkliga formen beträffar, är gestaltändring näppeligen någon lämplig term: det är ett otympligt och tungt ord. Vid sammansättningen komma bredvid hvarandra tvä långa stafvelser, nägol som gör det -värt, åtminstone för en uppsvensk, att uttala ordet utan en paus mellan de båda sammansättningslederna. Hvar och en, som vistats i Uppsala, känner nogsamt, huru upp- Uindingarna söka reda sig i en slik kasus, t. ex. i fråga om cigarrstumpen». Huru uttalarman för öfrigt atitomobilolycka. statsutskott ångfartyg? och dylika ord? Den. som upprättat innehållsförteckningen till Botaniska \otiser för är 1905, tycke- också omedvetet hafva reagerat mot det otympliga i den nybildade termen. På annat sätt kan jag icke förklara det faktum, att han använder gestaltförändring, icke gestaltändring, säsom dock Lindman skrifvit. Gestaltförändring eller gestaltändring synes mig dessutom, åtminstone i främsta rummet, beteckna inträdande förändringar i gestalten hos samma föremal, t. ex, frukt- Bol. Xol

36 148 ämnets Förändring i yttre form hos lönnen, d;*i det utbildas lill frukt. Och detta är ju något helt annat än biidningsafvikelse. Att språkman använda bildning i den betydelse. Lindman vill frånkänna ordet, framgår t. ex. af F. Schulthess' Svensk-franska ordbok, till hvilken jag tillåter mig ett hänvisa läsaren. T Widmarks Tysk-svenska ordbok ölvcrsällcs också Bildung med bland annat skapnad. gestalt, form, ligur. bildning. (T)ie Bildung des Gesiehtes: ansiktsbildningen i. I Cavallins bekanta Svensk-latinska ordbok återgiives bildning ss. beskaffenhet m&dfigura, gestalt däremot med forma; inom parentes tilläggas på senare stället: figura är mera bildning, daning i enskildheterna. Denna al" en framstående lexikograf gjorda distinktion torde oeksä vara berättigad. Tillämpad pä nu föreliggande fall, är den synnerligen betecknande för upphoismannen till termen gestaltändring och den forskningsmetod, han med förkärlek använder. Nu förhåller det sig så, att bildningsafvikelser ingalunda alltid influera på gestalten. Om del t. ex. i blomman hos Fragaria vesca finns 21 ståndare eller endast 1 ( >. sä har man all göra med bildningsafvikelser. men man torde svårligen kunna påstå, att dessa blommor halva fält en annan gestalt än de. som äro försedda med 20 ståndare. Icke heller lär någon kunna af hasselnötens yttre form sluta sig till, om hon innehåller två frön eller, som vanligt, blott ett, Talrika exempel af samma art skulle med lätthet kunna andragas. Redan af dessa skäl linner jag mig oförhindrad alt fortfarande som första sammansättningsled använda bildning, älven om detta sä skarpt, som nu skett, fördömts af Lindman. Dä man talar om bildningsafvikelser, fäster man dessutom ofta atscende icke blott vid afvikelserna i daningen af enskildheterna, utan älven, med vetet eller omedvetet, vid olikheterna i utvecklingsgången.vid das Bilden», såväl som vid das dadurch Erzeugte ; jfr. Sanders. Handwörterbuch der deutschen Sprache;.

37 149 Och att i. ex. den tväfröiga hasselnöten i afseende på utvecklingsgången afviker från den enfröiga. kan näppeligen förnekas. livad slutligen den sista sammansättningsleden, af vikelse, beträffar, sä' torde den vara berättigad, sä snart man genom undersökning af ett omfångsrikt material tagit kännedom om. livad som är det vanliga, det normala. Om i. ex. af 1000 blommor af Pyroki uniflora 960 haiva fem foderblad, fem kronblad, tio ståndare och fem fruktblad, är nian enligt mitt förmenande fullt berättigad att anse detta förhållande vara det för ifrågavarande blomma normala, åtminstone i det område, där undersökningen ägt rum. Om vidare de upplysningar, litteraturen lämnar, peka i samma riktning, lär det vara tillätet att betrakta det såsom det för hela arten normala. Intet hinder föreligger då att kalla de 40 blommorna af vikande. Skulle däremot nägon linna det tillständigt att beskrifva kortgrenar på under det löpande aret utvuxna långskott hos Calluna iit/gar/s eller extraaxillära inlloreseenser hos Vincetoxkum offletnale som bildningsafvikelser, så missbrukade han termen, lut dylikt tillvägagångssätt visade, att författaren litat för mycket på populära ikonografier och försummat undersökningen i naturen. Skulle Lindman vilja beteckna sädant del saknas ingalunda exempel pä ett analogt tillvägagångssätt i ganska anspråksfulla botaniska arbeten från senare tid som dekadenstecken, vore det mig ett nöje att instämma. Bristande noggrannhet i undersökningen och bristande sanningskärlek i framställningen, denna må iklädas huru prunkande dräkt som helst, förtjäna nämligen en så hård dom i långt högre grad än verkliga eller förmenta felaktigheter i den språkliga behandlingen.

38 150 Vetenskapsakademien den 14 april 1'ill införande antogos följande arbeten, i Handlingarne: I Studien liber die Entwicklungsgeschichte und systematische Stellung von Adoxa mo.schatcllina af T. Lagerborg, 2 Musci Asia borealis '> Torfmosse af C. Jensen: i Arkn för Botanik Medelpadska Hteracier af Ii Dahlstedt Ai en mecenat, som s ill förbli okänd liar till Riks museet.skänkts en modern boksamling al paucohoianiskt. geologiskt och botaniskt innehall jämte arktisk litteratur och kartor, utgörande 10,000 hand och småskrifter, alt för delas mellan de Riksmuseets afdelningar för hvilka denna litteratur lämpar sig. och akademiens bibliotek Den 28 april fil! införande i Arkn för Hotamk antogs en uppsats ai 1'. G. K Thcorin Om trichomer Almgren, A Om förekomsten i Sollentuna socken ai Betonica officinalis samt några andra botaniska.inteckningar. Sv Bot Tidskr 3 s. (16) (18). Arih-il, II. IV K A. Th. Seth. v. Sv, Bot Tidskr. ;: s. (26 (2Si portr. Dusen, P. l >o,s. Beiträge zur Flora des ftatiaia. 26 s. ;> i Arkiv ior Botanik. 8 n.o 7. Eriksson, J Xetie Studien iiber die Speciali.sierung der grasbewohnenden Kronenrostarten. 2i> s. l t - Arkiv för Botanik, s n.o.'!. Floderus, Il Bidrag till kännedomen om Salixfloran i I orne Lappmark. 53 s. 12 t. Arkn i Botanik. 8 Fries, R. E Zur Kenntnis der Blattmorphologie dei Bauhinien und verwandter Gattungen. U> s. Arkiv i. Bot. 8. -, Ueber einige Gasteronryceten aus Bolivia und Aruentinien. '.'-1 s 4 t. Ark. f. Bol..S n:o II. Haglund, E 1909 Exempel pä hastig tillväxt af ton - Svenska Mosskull. Tidskr s , 2 lia, Om giftiga betesväxter och ogriis på torfjord. sammast s

39 151 Anteckningar rörande nordiska Orkis-former. Af L. M. NEUMAN. Formrikedomen inom gruppen Dactylcrchis är lika känd som källan till densamma okänd. Den för icke sa mänga år sedan allidne J. Klinge ansåg den till större delen bero pä hybridisering, till en mindre- del pä variation, men dä han icke företog någon odling al orkidéer, har han ju ej kunnat lämna bevis för sin åsikt. Att hybrider linnas, är ju själfkiarl. och man behöfver ej länge eller mycket halva egnat sin uppmärksamhet ål de vilda orkidéerna för au träffa sädana, d. v. s. primära hybrider. Vanliga äro de ingalunda, men lätt igen kantiga äro de. om man känner stamarterna. Det är således enligt min mening icke dessa primära hybrider, som vålla oredan inom Daetylorchis-gruppen. Träffar man ett orkiskärr, där t. ex. O. latifolia och O. inearnata växa samman, såsom fallet är florcslädes i Skäne t. ex. vid Örup, Munkamöllan och Rynge. så kan det hända, att del stora flertalet individer icke tillhör nägon af stamarterna, ännu mindre den kraftiga primära hybriden, utan ulgörcs af till alla delar svagare individ, som pä olika sätt variera och förbinda de bada arternas karaktärer. Vid Rockelbo i Nerike och (lerestädes pä (iolland råder samma förhällande mellan O. angustifolia och maculata och pä Gotland äfven mellan O. angustifolia och inearnata. Atl här söka lämna en förklaringsgrund till delta förhällande, är ej min mening. Därtill fordras systematisk kultur eller observationer inom i naturen fredade områden, hvilka ju hos oss icke linnas. Jag hek emellertid i somras en idé. som måhända här bör omnämnas. Om några individ af en mellanform mellan tvä arter uppstå genom hybridisering eller mutation, sä äro de ju hänvisade till samma lilla plats under hela sitt lif. De halva ingen rotstock, som genom sugrötter kan är efter är skaffa näring från en ökad rayon -. utan den nye knölen Hol..Vol. I'in 1 '.

40 i m är dömd att skjuta upp sin knopp alldeles invid moderväxten. Näringen blifver för knapp, och individet far en prägel af svaghet öfver sig. Ilar det förmågan att fortplanta sig. måste afkomman blifva svag och degenerad. An i denna uppsats söka systematisera dessa mellanformer är ej min mening. Jag har endast velat väcka botanisternas Uppmärksamhet på deras tillvaro och bedja dem icke kaka dem redan Ueichenbach skref sitt drastiska eheu. dä han fick se kokta exemplar utan pressa dem på vanligt sätt samt anteckna bladens färg, lläekighet. riktning och grad af rännformighet. de öfrc kalkbladens läge. läppens form. veckning. färg och tatuoring samt att i särskild t pappersveck utbreda och pressa några blommor. Vilja de sända mig något litet af skörden, bliiver jag dem mycket förbunden. Meningen med dessa rader är i stället att söka begränsa några särskilda typer, som äro lätta att känna igen. Som bekant använder sig naturen af två medel att framkalla den effekt, som skall vinnas genom blommorna. Det ena verkar genom fä och stora, det andra genom många och små blommor. Så ock inom incarnata-gruppen. Till de stor- och fäblommiga höra o. angustifolia Lois. och O. laufoua I... den förra med -mala. den senare med breda blad; till de små- och rikblommiga höra O.htcarnata L. och o. crueitta O. F. Mull., den förra med starkt för längda. oftast ofläckade blad, den senare med korta, oftast Häckade blad. Dessa fyra typer äro från hvarandra mycket väl skilda, och böra därför uppföras såsom arter, icke såsom underarter under en och samma art. Att liera författare hafva den senare uppfattningen, torde bero därpå, att de icke fått syn på själfva typerna utan låtit sig förvillas af det dåliga sällskap de omnämnda mellanformerna i hvilkel de ofta uppträda. Innan jag börjar med ///<</;';/(//</-gruppen. vill jag nämna några ord om i>nii/s maculata L. var. obscura; nov. var. (O. macti-

41 153 lata var. saecigera Bl. char. emend. in L. M, Neuman, Sveriges Plora, 1901).. A maculata typica bis notis diversa: caule robustiori, K) 60 cm. alto, foliis planis obscure viridibus, inferioribus nhovatis, 3 4 cm. latis; bracteis longioribus. labio profunde iriloho. lobo mcdio (plerumque triangulari) lobis latcralibus longiori. Ilahitai in tttrfosis silvarum Scania: (e. gr. örup), I lallandiit o. gr. Hasslöf), Norvegiae. I mina Bidrag till kännedomen af Horan på Sveriges sydvästkust» hcskref jag a pag. 45 (i Gbgs V. o. \'. samhälles skrifter ar 1884: en form af Orchis maculata från sumpig bokskog på Hallandsås. Jag gaf den intet namn. emedan jag trodde den möjligen vara identisk med var. saecigera i Blytts Hora pag. 344, Min beskrifning löd sålunda: I K- nedre örtbladen omvändt aggrunda. 3 1 cm. breda; de nedre skärmbladen längre än blommorna, de öfre af blommornas längd; läppen ungefär till midten klufven i tre nästan lika stora llikar; sporren kort och tjock, endast *;«sä läng som fruktämnet. - Stjälken är cm. läng och bär 4 6 utbildade samt 2 3 outbildade blad. hvilka alla äro mörkt gröna och storfläckiga, axen äro täta, blommorna äro små, ljusröda. stötande i violett, kalkbladen äro pä yttre sidan ofläckade, pä den inre med undantag af den inre kransens uppåtvända blad besatta med mörkt violetta Häckar och streck. Skuggform, som förekommer Ihrcstädes pä norra sluttningen af Hallandsås t. ex. mellan Karup och Hasslöfs kyrka och vid Yindrarp. 1 byte utdelade jag den är 1883 under namnet var. obscura ad interim '. Då jag är 1901 Utgaf min Hora. var jag fortfarande miss om dess identitet med Blytts saccigera, men behöll ') I Lunds Bot. Institutions herb. finnes ett af dessa exemplar kvar. Del har normal maeulata-sporrc, hvadan således icke alla Hallands-exemplaren varit lika i afseende pa sporrens form och längd. Måhända hr hos denna art, och kanske flere, äflckformen en monstrositet eller en patologisk företeelse. Alt sporrens längd i förhällande till fruktämnet måste, da fruktämnet, men icke sporren, viixer etter blommans utslag-ning, växla, borde ju jag och andra florister kunnat räkna ut långt före delta.

42 154 detta namn för au slippa obehaget att införa ett nytt. Åren halva gått, utan att jag haft anledning att återkomma till denna (råga förrän sistliden sommar, da jag således efter 2") års förlopp här i Skåne Återsåg min ståtliga skoo> orkis i den åldriga skogen vid Orups herresäte, där Apotekare- A. Ii. Gorton upptäckt den i ett kärr. Pågrundaf där gjorda iakttagelser beder jag la supplera ofvanståend< beskrifning sålunda: bladen äro undertill grågröna eller gråhvila, platta, endast de öfre med en svag ränna längs midlen, men med utbredda sidor; Streck och punkter pä läppen sällan förenade till bestämda [jgurer; yttre sidokalkbladen aldrig så hopslående, all ryggarna nå hvarandra; pollensäckar rödbruna, pollenmassor svartgrå-grågröna. pollentetrader fyllda med innehåll: sporren af vanlig form. ieke afscvärdt kort eller tjock. Bland de talrika individ, som jag säg vid Örup. [unnos några med olläckade blad. Dä delta syntes mig egen domligt, gräkle jag upp ett, och märkte, när det hölls mot solen, att fläckarna mycket väl kunde skönjas i parenchymet, oaktadl färgämnet icke utbildats. Måhända kan denna iakttagelse vara till gagn älven vid bedömandet af andra Orkis-arter. Då denna varieiei. sådan den uppträder vid Örup. städse har normal sporre, synes del vara oriktigt att för densamma behålla namnet sacetgera Bl.'). l.ika litet lämpa sig namnen saccigera Rchb., sacdfera Brogn. och macrostachys Ten., hvilket senare Asch. och (Iräbner upptagit i sin Synopsis för en varielet med olläckade blad och dick-cylindrisch, fast sackförmig aufgeblasen» sporre och som anses synonym med de föregående. Därjämte upptagas i nämnda Synopsis såsom synonym O. lancibracteata 'i Kristiania-herbariet finnes intet al,\l. N. Blytt bestiimdt exemplar al denna varietet. Jag har liall två ark därifrån till pft seende, ett insamladt af Fridiz, elt af M. X.* Blytt ined anteckningar. >0. maculata Linn. f. foliis immaculatis et llore albo-. Intet af dessa synes mig ölverensstämma med den al mig afsedda växten. Däremot linnes den pa Lahgholl vid Helgerö i Norge, I Sverige vid Vadstena.

43 155 K. Koch Linmca XXII 284 (1849). af hvilken jag i Lunds univ. herb. sett ett exemplar 1 :, som synes mig ganska val öiverensstämma med min var. obscura. Det torde emellertid vara tvifvelaktigt. om detta exemplar är riktigt Ixsiämdt och «un öfverhuivudiagel Kochs O. lancibracteata linnes i Auslria interiör. De nedre högbladen beskrifvas såsom dubbelt så länga som blommorna, sporren uppblåst, och med afseende pä artens afhnitet meddelas, att den ohelingadi står närmast O.fotiosa Solander, hvilken, vare sig den uppfattas i enlighet med Reiehenbachs tab. CCCC1 (49J eller DXV (163). icke kan vara besläktad med O. maculata. Reichcnbach I le. 11. germ.. orchidese pag. 67) skrifver om sin O. maeulata var. saccigera Rrogn.. med hvilken han anser lancibracteala C. Koch och macrostachys Ten. vara identiska: planta mcriclionalis. habitu peculiari». Det torde sålunda icke vara troligt, alt den O. lancibracteata K. Koch (saccigera Brogn.J, >om förekommer på Sicilien, Halkan hallön och dr Pontiska bergen, har något att göra med vare sig Blytts norska eller min svenska maculala-varietet. lag har därför för densamma återbördat interimsnamnet O. maculata var. obscura. <). incarnata L ; maculata var. obscura. Hybriden mellan ofvan beskrifna maculala-varietet och <>. incarnata fanns i skogens utkant och i det till skogen gränsande kärret, där den sistnämnda arten florerade än med ljust köttröda, än med mörkröda blommor. Att Ixskrifva hybriden förefaller mig svårt, då knappast 2 af de lo individer, jag såg, äro hvarandra fullt lika. Frän maculata var. obscura skiljes den lättast därigenom, att alla örtbladen, älven de nedre, äro förlängda och spetsiga samt axel mera förlängdl och mera cylindriskt, frän incarnata genom den svagare rännformen hos bladen, genom dt.' öfre bladens korthet och det långa afslåndet mellan det öfversta bladet och axet. Stjälken, som är cm. lång, 'i Austr. I.iiT. Hofvvakl, Glojfgnitz juni 1H86, Karl Ridlter.

44 156 ar inuti svampig eller ihålig; bladen oftast marmorerade i svart eller försedda med svarta ringar, sällan ofläckade eller försedda med antingen fä mycket stora eller många mycket små Hackar. Axets längd växlar mellan 9 och 4 cm. Skärmen oftast långa såsom hos maculata var., breda såsom hos incarn. Blommans färg växlar mellan ljust violettröd såsom hos maculata var. och mörkröd såsom hos den mörkblommiga incarnata. De yttre kalkbladen uppräta, men deras ryggar icke sammanstötande. Läppen än föga klutven med svag mcllantand såsom hos incarn., än till midten klufven med skarp och lång mcllantand såsom hos maeul. var., än växlande mellan dessa ytterligheter. Tatueringen är lika växlande; än består den af tvenne enkel- eller dulv belstreckade smala ovaler, riktade mot rostellen och af prickar och småstreck inom och utanför ovalerna, än ensamt af oordnade prickar och småstreck. Sporren är än kort och vidgad, än längre och smalare. O. crumta O. F. Miill. Fl. D. fast 15, n:o 876. Den ursprungliga diagnosen å denna i de norra delarna af Skandinavien vanliga art lyder sålunda: bulbis palmatis. nectarii cornu germine breviori. labio indivisosubcordato erenato. petalis dorsalihus patulis». Härtill beder jag få foga följande kännetecken: bracte.e et folia supra muralis majoribus et crebris purpereo-violaceis notata. spica densa. rlores parvi. germen alis 6 violaccis instruetum. Den af Muller angifna lokalen är: -i fjeldengene vid Röraas almindeligen. Den förekommer i följande varictcter: a subelliptica nov. nomen; lig. fl. D. n:o 876; foliis patentibus subplanis, fere ellipticis, sub apicc contrae.tis, valde maculatis, ffolio infimo debili excepto) 6 7 X2 cm; labio patilnm latiori quam longo. apice produeto. Typiska exemplar samlade på Frösön i mtl. af Warodell. /i subtriangularis nov. var.; lig. Rchb. Ic. fl. germ. vol. XIII XIV n.o 43: foliis subtriangularibus. subereclis vel patentibus, spicam non attingentibus, maculatis, a basi ad

45 157 apicem non contractum sensim attenuatis, inferioribus (folio inlimo debili excepto) 7 5X2,5 2 ctn, labio longiori quam lato. l)ei af Reichenbach afbildade exemplaret är samladl pä Frösön är 1844 af C. Lagerhcim och G. Sjögren. ;< brevifolia (Rchb. Ic. n:o 31 sub O. latifolia; Neum. K. V. A. Öfversikt 1885 n:o 3 pag. 48 sub O. latifolia; O. cruenta f. brevifolia L. M. Neuman Sveriges Fl. p. 631); planta debilior. toliis sa.-pe immaculatis. supra basin laiissi mis. longc distantibus, patentibus vel recurvatis, 3 6 X 1 em, spicam numquam attingentibus, labio longiori quam lato. Reichenbachs bild är ritad efter ett svenskt exemplar frän okänd lokal. Mina äro tagna på Renfjället vid Åre i Jämtland. ö lanceolata nov. var.; exs. Frie- II. N. 5: 69: foliispauntibus vel recurvatis, lanceolatis vel subaquilatis. inferioribus (inlinio debili excepto) 6 12 X.1 1,.'. cm. raro spicam attingentibus. valde maeulatis. labio longiori quam lato. Exemplaren i II. N. äro tagna på Frösön af S. Backman, mina dels därsammastädes, dels i Hammerdal i Jämtland. r hcematodes nov. combin. (Reichb. pro spec. in Kl. exc. germ pag. 126 charact muta tis; lig, Reicb. le. tab. 46: 1): foliis lanceolatis. erectis, canaliculatis, valde maeulatis. basin vel medium spic;e attingentibus. ad apicem interdum contractis; inträ folium supremum et spicam '_' I foliola bracteolaria (in varietatibus a b tantumo -1). Norvegia, Holmestrand ad Hillerladvand in Botne. 120 metra supra mare legit Johan Dyring. Denna \ arietet uppställdes I. e. af L. Reichenbactlsåsom art och karakteriserades pä följande sätt: >857. O hiumatodes Rchb: tuberibus palmatis, labio subtrilobo, crenulato, lateribus deflexis, calcare conico ovario scx-alato breviore, potatis lateralibus adscendentibus. bi 'acteis flore longioribus. O. cruenta Mull. Fl. 1) Ilabitu inter prceccd incar nata nostra) et seq. (= majalis Rchb, latifolia nostra) medium tenet. folia quidquam patent sed minus ac sequenlis. supra plerumque sanguineo-maculata; flores parvi prsece-

46 158 dentis ovarii anguli sex membrana rubraalati qufedemum crispa aui dentato-lacera bractese longissimse rubro mar ginatsg llorcs tere occultant, Atu feuchten Wtesen wie vorige ebenfalls nieht häufig sächsische expl. mit schw< dischen genau uebereinstimmend; juni juli». Såsom.11 hänvisningen ull il I) 876 s\n<s hai Rchb d.1 imd Mii o h.utuitodes afsetl ofvan beskrifna asubcl liptica *m med sina utstående och breda blad förklarar det ii flera för! misstydda ntöyckel habituinter etc In il ket gifvit i i\ I.an.se (Flora ed- 4 pag. 22% anledning itl tyda den såsom en at de vanliga mellanformerna mellan O. latifolia och O incarnata År 1 s~> 1 aftecknade Rehb den vngre ett svenskl exemplar u mm /< subtriangularis såsom O. eruent.i Mull och ett annat svenskt exemplar som han måhända 5fven erhållit under namnet O cruenta såsom O hasmatodes Detta senare karakteriserade han U il gerrn texten pag 51 -.äsoin O. inc iraata lusiis foliis maculntis simis Ai dt tta pa grund af din sim i släktskapen mellan O. incain ila och O. cruenta lätt att både förstå och förlåta så iv del däremot myckel s\än att förstå Innu I Kling< kunnat (Revisio d O i ord etc I"-" I p is 7 o. 66 fflrklai i att O. harmatodes består.it en serie hybrider h\ irs ena stamart är obekant och hvars andra ar O incarnata Lika obegriplig är Sauters identifiering al o ha^matodes med Zell- arn Se< formen at O Traunsteineri Mas Schulzes åsikt aii de violetta hinnkanterna på fruktämnet skulle \ ira eine Ausnahme-erscheinung Orchid Deutsch, no 1'>: l\ der p.'i. att han i i tillräckligt känner O. cruenta som alltid har säd,ma Vnmärkningsvärdt Si att man har i norden rätt oita ser hinnkanter äfven ho-o latifolia incarnata och antrustifoha hos de 2 förra dock aldrig sä väl markei id< -om hos o cruenta Reichenbachs afbildning af O nu.un var. hsematodes ti så lik Holmestrandsväxten iii man skulle kunna ln> att han ritat efter en sådan. Alt han ij så noga skilde pa svenskt och norsk! område förstår man däraf au han I ( pag 60 angifvei en annan Orchts-forms

47 i r><* förekomst sålunda: Suec: Dovre, Blytt. Alt O. eruenta v. h;ematodes älven förekommer i Sverige, anser jag dock alldeles giivel. Orchis incarnata L. var. extensa Un handb. ed. 4; Rehb. Te. 46. II aibildas af Reichenbach efter ett gotländskt exemplar vid sidan om föregående och omnämnes i texten på samma sida ipag. 51) med orden dusus foliis anguslioribus excellens». Hartman karakteriserar den äfven med skärmen mycket längre an blommorna'. Detta kännetecken träffar in pä Hartmans typexemplar frän Vänge Myr pä Gotland i Uppsalaherbariet. men däremot icke på andra hithörande exemplar. Denna form synes mig vara en tydlig mellanform (hybrid?) mellan O. angustifolia och incarnata. Den har ihålig em. hög stjälk, rännformiga, långa och smala blad med förlängd lin spets, som ofta när axet. detta tätblornmigt oeh lörlängdt. blommorna ljusröda eller hvitaktiga af varierande storlek. Säkra exemplar äro älven insamlade af K. J. Lönnroth och J. K. Zetterstedt i Tänglingsnrvr samt: af F.. Winnberg i Mästermyr. O. fotcarnata L. var. subextensa nov. var. Caule lloribusque minoribus. foliis latioribus et brevioribus quam in var. extensa. Stjälk ihålig, LTi 30 em; blad em. längn. I em. breda, upprättstående, rännformiga, oftast ofläckade, från basen afsmalnande mot den ofta något hopknipna spetsen: de öfre, utvecklade bladen nående axet; ax cylindriskt, lätt.! 5 em. långt: blommor mörkröda, läpp oftast rundadt rhomboidisk, Kärr, helst på kalkbotten. Sk. Bencstad, Knrremölla; Ög. Dagsmosse; Ner. mellan Wibv och Hårdenio socken; L"pl. Gottsunda; Roslagen; Dir. Wika socken. Danmark. Hornholm. Ar säkerligen ganska allmän i hela södra och mellersta Sverige. I herbarier kallas den än O. incarnata, än O. angustifolia, men är troligen icke hybridogen. Exemplar med fläckade blad stå ytterst nära O. eruenta var. hamatodes. Den ersätter måhända O. eruenta i de södra delarna af värt land. (Forts.)

48 160 Haglund, E. Ueber Selbsterhitzung vonstreutorf.4s. Mitteil. Ver. Ftfrder. Mooskult. Deutsch. Reiche, 1908 II 24., 1'Mis. Om Betula humilis i Forserum - Sv. Bot Iidski 3. s. :Si -'I.'!;, 4 textfig, Hedemann-Gade, /-.'. l<>09. Stamlika»renar. Skogsv. För. Tidskr. 7. s textfig. Holmgren, A Några anmärkningsvärda ståndortsmodifikationer af gran och tall. SkdLi~\ För. Tidskr, 7 -v "> texthg Lagerberg, T Några anmärkningsvärdare växtformer frän Torne Lappmark. - Hot. Tidskr. 3 s. (19) (24). Lagerheim, G. TW. Verzeichnis von parasitischen Pilzen aus Södermanland und Bohuslän Sv. Bot Tidski.: s IK textbild. Lidfors, B. 1 l HiN. Weitere Beiträge zur Kenntnis der Psyehroklinie. 19 s., 3 t.. I texthg Lunds L na. Årsskr. X. F Aid 2 Bd. 4 No 3. Lundegärci, Il Ueber Rcdulaionsteilungen in den Pollenmiitterzellen ciniger dicotylen Pflanzen, Sv. Bot. Tidskr 3 s t LundstrOm, K Kastreringsförsök med Rosaformer. Sv. Bot. Tidskr. 3 s. (lä - 16;. Lyttkens, A Om Fragaria och dess namn 3 sid. Svensk Pomol. För:s Årsskrift 1908 Mahne, (.. o. 190.S. Ueber die Asclepiadaceen-Gattungen Araujia Brotero und Morrenia l.indley 37 s.. 1 t. Arkiv [. Bot. 8, No 1 -, 1TO, Eberhard Munck al Rosenschiöld och Domingo Parodis Contribuciones.i la Flora del Paraguay. Sv. Bot. Tidskr. 3 s. (1>_ Malme, Lichenes suecici exsiccati. - S\ Bot. Tidskr. 3 s (24) -(25 Nässon-Ehle, II UKW. KrcuzungsuntersiKhunden an ll.ilci und Weizen. 122 s. I.o. Fil. doktorsafhandl. Lund. Peters, (, vita blåbär i Ångermanland - Sv. Bot. Tidskr..! s. IS.

49 Om refloration på Öland hösten Af F. RiDnrRSTOLW. lol Sistlidna för vegetationen gynnsamma sommai efter följdes på Öland under d< tn första veckorna i september al tn k.ill period med remi och blåst, \.ir därefter sen hösten biel solig och relativt varm kunde man mc il skäl vänta itt en riklig omblomning skulle uppstå Då i.iu i slu tel.11 september oktober vistades på sydligaste delen af on företog jag mig därför.ill insamla de växter jag iakttog reflorerande därstädes samt att ordna dem efter de Wittrock SylvCn ska typerna se Sylvén: Om refloration eller omblomning, Botam-ka Notis< i Lund 1906, pp 63 7 ( > Ehuru min artlisttt säkerligen ti ganska ofullständig shrskildt hvad beträffar de slutna formationerna, torde den dock vara il ett \iss>t intresse som bidrag till kunska pen om de pa hösten omblommande växterna, helst som flertalet al mig iakttagna arter ej återfinnas hos Sj Lvén 1 i De arter som sålunda.iro nya eller af mig iakttagits med reflorationsskott af annan typ an den dar omnämnda ha för öfversiktlighetens skull märkts med! framför namnet. Alla arter äro, som n.imndt insamlade på sydligaste Öland kartbladet Ottenby) år Typindelningen ti efter S\l\«'n 1 c.; nomenklaturen ettet \'< urnan A h 11 \ en gren Sveriges Mora Lund I Metanthesis. I. Fortsatt utveckling al redan förefintliga sommarinflorest enser I: B. Arter med eymosa inflorescenser \nchusa officinalts, strandklappei ii ortocerkalk; Degerhamn * t ' ( H/IOIIIIIII iiilxbic-, vägkan) ruderat; Smedbj s:n; J leg( i h mm? i \Echium vulgäre, gammalt strandgrus stenmur. Degerhamn södra bruket Albruftna : i... Bot Vol, l'i"<' 12

50 I 62! Sagina noäosa, alfvarhed bland PotentUla /ruticosa; Ottenby, Södra Marken */i».! Spergula canina cc /eiosperma, sandstrand, Ottenby. Sandviken */'«! Spergula canina /'. ad y medium, tångbank pä sandstrand; Ottenby, Sandviken '>>. \ Spergula rubra. högar af bränd alunskiller; Degerhamn. södra bruket»/" 2. Bildning af nya (höst-)inflorescenser. 2: A, a. Bildning af nja inflorescenser genom förlangning al befintliga relativa hutvudaxlar och sidoställda inflorescensers utveckling frän dessas nya toppdelar. \Siueda maritima />' prostrata, sandstrand; Ottenby. Sandviken */«! Verbascum thapsiforme, högar af bränd alunskiffer; i kgerhamn ; />«- 2: A, b. Bildning af nya inflorescenser genom utveckling af nya. relativa, frän hvarandra utgående hufvudaxlar af högre och högre ordning, hvilka axlar i sin topp bära inflorescenser. Geraiiiitm robertianum, stenmur; Degerhamn. södra bruket \.'m. \Spergula rubra, högar af bränd alunskiller: Degerhamn, södra bruket '/'» 2: B, a, «), 1). Bildning af nya inflorescenser genom utveckling al liksom de förut befintliga floralskotten sträck - ledade, normala rellorationsskott ur proventivknoppar på äldre stamdelar i de äldre stjälkbladens axiller. \AchiUea miuefouum, gammalt strandgrus; Degerhamn, södra bruket - Albrunna '/».! Aster tripolium, strandäng; "/», ICakäe maritima, klapperstrand af ortocerkalk; Degerhamn '"/lo. Capsella bursa pastoris, ruderat '/"i klapperstrand af ortocerkalk; Degerhamn -".,.. Centaurea cyanus, åker; Smedby s:n */»»

51 163! Centaurea jacea, vägkant; Smedby s:n '-' w.! Centaurea scabiosa, raderat, bogar af brand alanskiffer, klapperstrand; Degerhamn Albrunna /»! Cirsium lanceolattmi, raderat, klapperstrand; Degerhamn, Albrunna '/io. \Cnidium venositm, alfvarhed bland Potentilla fruticosa; Ottenby, Södra Marken *ii». Crepis tectorum, raderat; Degerhamn :I i...! Daucus carota, högar af brand alunskiffer, Degerhamn 'liv. '. Diphtaxis temäfolia, ruderat; Degerhamn "/w. \Hyoscyamus niger, ruderat, klapperstrand; Degerhamn ' 0 /l0.! Iiiitln britamca, alfvarhed bland Potentilla frtdicosa; Ottenby. Södra Marken. Södra Sehäferiängen.! Isatts lincloria, klapperstrand, högar af bränd alunskiffer; Degerhamn. Albrunna. Årsvik * /» "/ie. Lepiéhum campestre, klapperstrand, högar af bränd alunskiffer; Degerhamn, Årsvik "/». '/«Matricaria inodora //.. klapperstrand af ortocerkalk och alunskiffer, Albrunna»/ ; tångbank på sandstrand. Ottenby, Sandviken */'! Matricaria inodora "maritima, tångbank på sandstrand; Ottenby, Sandviken */«" MelUotus albus, ruderat; Degerhamn ; >>.! Melilolus arvensis, ruderat; Degerhamn "'m.! Myosotis cwsprtosa, strandäng; Albrunna '/»«! Poa amma, klapperstrand vid bäckutlopp; Degerhamn '/»! Polygonum lapathifouum y prostratum, klapperstrand; Degerhamn ' " ''u..! Polygonum persicaria, åker; Smedby s:n '/'»! Ranunculns flammula, alfvarhed bland Potentilla fruticosa; Ottenby, Södra Marken */»! Rubtis sp., stenmur i sank äng nära stranden; Smedby s:n Vi».

52 164 Rmnex crispus, blapperstrand; Albrunna '-" 1».! Riunex maritimus, klapperstrand; Degerhamn "' ie. Sisymbrium offuinalv, ruderat; Degerhamn '/<» Sisymbrium sopkia, ruderat, klapperstrand; Degerhamn "/lo. Tragopogon pratensis, vägkant: Södra Möckleby '" 10.! Verbascum thapsiforme, högar af bränd alunskiffer vagkant; Degerhamn, Årsvik '/"> 2: B, a, n), 2). Bildning af nya inflorescenser genom utveckling ai liksom de förut befintliga floralskotten sträckledade, normala reflorationsskott ur proventivknoppar pa äldre stamdelar i de äldre rosettbladens axiller. I Isatts tinctofia, klapperstrand; Albrunna * /».! Lepidium campestre, klapperstrand; Degerhamn "/», 2: B, a,/)'), 1)*). Bildning af nya inflorescenser ge nom utveckling af sträckledade, accessoriska. seriala, undersittande reflorationsskott ur proventivknoppar pä äldre stamdelar i axillerna af äldre blad. Capsella bursa pastoris, ruderat; Degerhamn "in. Crepis tectorum, ruderat; Degerhamn 'ho. MeUlotus a/bus, ruderat; Degerhamn '/'?! MeUlotus arvensis, ruderat; Degerhamn a to.! Sisymbrium officinale, ruderat; Degerhamn "ju. 2: B, b, -<), 1). Bildning af nya inflorescenser genom utveckling af i motsats mot de förut befintliga, sträckledade floralskotten m. I. m. rosettartade. normala reflorationsskott i de äldre stjälkbladens axiller.! Danats carota, vägkant; Södra Möckleby '-'.m.! Hieracium unibellatum, gammalt strandgrus; Degerhamn, södra bruket "*/».! Linaria vulgär is, åker; Smedby s:n - to. \Medicago lupulina, klapperstrand; Degerhamn " to.! Ranunculus flammula, alfvarhed bland Potentilla frtdicosa; Ottenby, Södra Marken */» \Ranunculus sceleratus, klapperstrand vid bäckutlopp: I Vgerhamn /'»

53 165! Riintcx acetosella, högar af bränd alunskiffer; Degerhamn. södra bruket \Sagina nottosa, alfvarhed bland Potentilla fruticosa; Ottenby, -Södra Marken */«, 2: B, b, «), 2). Bildning ai nya inflorescenser genom utveckling ai m. I. m. rosettartade, normala reflorationsskott i rosettbladens axiller. \ Daucus carola, vägkant; Södra Möckleby ",io. Diplotaxis muralis, raderat; Degerhamn '/i«-! Lepidium campestre, klapperstrand; Degerhamn "/io. II Proanthesis.! Ackillea millefolium, gammalt strandgrus; Alhrunna ii'. Ärrhenatherwn elatius, klapperstrand, gammalt strandgrus; Arsvik Albrunna ";». \ Helianthemum celandicum v. mutiim, alfvarhed på gigaskalk; Segerstad s:n, Melby "io. \Hypochceris radicata, vägkant, klapperstrand; Degerhamn. södra bruket '*/». Msatis tinctoria, klapperstrand; Degerhamn. södra bruket -Alhrunna "/» i», Leoittodon autumnalis, vägkant, klapperstrand; Degerhamn, södra bruket '*/». '.Lepidium campestre, klapperstrand; Degerhamn Arsvik "/* \Medicago lupulina, klapperstrand; Degerhamn l4 /io. Silene milans, klapperstrand; Degerhamn '/»o. Taraxaca, ruderata. klapperstrand; Degerhamn -. <«.! Ulex europteus, klapperstrand; Arsvik " i». Det kunde möjligen synas egendomligt att linna Isatis tinctoria, Lepidium campestre och Medicago lupiiliiia med reflorationsskott efter denna typ. Detta förklaras emeller tid däraf. att dessa växter å de nämnda lokalerna uppträda såsom fakultativa pollakanther. den sistnämnd.i möjligen rent ai som obligat.

54 106 Rosenberg, O Zur Kenntnis von den Terlradenteilungen der Compositen. Sv Bol. Tidskr. 3 s M 77, t I Rosendahl, 11. V Mikroskopisk analys.il brödfynd från talen - Sv. Bot. Tidskr..! s textbild. Skärman,J. I O Hvar går nordgränsen i vårt land för Aleliea unillora Retz Sv Bot. Tidskr (4) 17'. Svedetius,.V Om några svenska monstrositetsformer af Anemone nemorosa Sv. Bot. Tidskr. 3 s <> textfig Sylvén, N Om skogsträd med stamlika grenar (Gen mäle). Skogsv. För. Tidskr. 7 s Hägg ined rotslaende grenar. Trädgården 1W s. 9 10,."> textlm Vestergren, f Tillägg om Betula humilis. Sv. Bot Tidskr. 3 s. (13)-(15) Wainio, A. h Lichenes in vieinis hiberna: expeditionis Vega; prope paguin Pitlekai in Sihiria septentrio nali a D:n- E. Almquisi eolleeti. 175 s. Arkiv för Bot. 8 n:o 4. Wesenberg-Lund, C Grundtreekkene i Ferskvands planktonets Biologi og Geografi. - Ymer 2» s , 19 lig Westting, R Byssochlamys nivea, en föreningslänk mellan familjenia Gymnoascacea: och Endomyceta< < BE - Sv. Bot. Tidskr. 3 s , i 4. Witte, // Om själfsterilitet hos Rödklöfver. - Sverig Utsädesfören Tidskr 19 p. L Både röd-och alsikeklöfvern hafva befunnits vara själfsterila. Wittrock, H I.okal för hvitablåbär -Sv Bot Tidskr. i s (18). Wittrock, V B 1909 Om Cuscuta europsea 1- och hennes \ Srdväxter Sv. Bot. Tidskr. 3 s., 2 textfig.

55 167 Nya skandinaviska Taraxacum-arter, jämte öfversikt af grupperna Erythrosperma och Obliqua. Af H. DAIILSTEDT. I Botaniska Notiser för l^o.") har jag i en uppsats med titel: Om skandinaviska Taraxacumformer sid utom andra heskritvit 9 arter af den grupp, som sedermera al II. Lindberg i Taraxacum-former trän södra och mellersta Finland (Acla Soc. pro Fauna et Flora iennica, 29, N:o 9, 1907) blifvit kallad Erythrospermia, Denna grupp omfattar former, hvilka bland annat utmärka sig genom röda, rödbruna eller rödgula frukter. Hit höra utan tvifvel äfven de båda arterna T. Jiilitini Ra un k. och T. islhinicola I.indb. fil., hvilka Lindberg pä grund af frukternas ljusa (gulbrunai färg placerat bland Genuina. Bada mästc likväl pä grund "af sina karaktärer och släktskapsförhållanden räknas till den förstnämnda gruppen. Sålunda har T. fulvinn R au tik. en mycket nära släkting i T. glaucinum, hvilken har de mest lysande röda frukterna af gruppens alla former i motsats mot den förstnämndes gulbruna, men som habittiellt såväl till holk som blad mången gäng endast med svårighet kan skiljas från densamma. Likaledes är T. isthtmcola Lindb. fil. onekligen mycket närstående T. proximum. Till de förut kända formerna af Erylhrosporma ha sedermera ytterligare kommil."> nya arter, hvarjemte ur T. Uv- '/i)i/ urskiljts en form. som lämpligast torde böra uppfattas som underart. Här komma endast dessa nya former att beskrifvas. Med afseende pä de öfriga hänvisar jag till förut publicerade uppsatser. För att i någon män underlätta igenkännandet af hithörande former anser jag det vara lämpligt att i detta sammanhang meddela en kort öfversikt af dem och samtidigt för jämförelse skull en dylik af de habiluellt mycket liknande och med de nyssnämnda lätt förväxlade formerna med grågula frukter, som gruppera sig kring T. obliquum Fr, och hvilka jag sammanfattar Hill. Sol. /W)9.

56 16«under namnet Obtiqua. Af denna grupp ar T. obliquum Fr. redan beskrifven af E. Fries och af mig ytterligare i min ofvanciterade uppsats, hvaremot de två andra: T. platygtossum Kaunk, och T. simile Raunk., hcskrifvils i C. Raunkiasr, Dansk Exkursions-Flora etc. Anden Udgave. 1906). Pä samma ställe återfinnas äfven beskrifningarna till de två till Erythrosperma hörande T. fulvittn kaunk. och T. detipiens Raunk. Till förstående al beskrifningarna torde höra meddelas, ait ytterholkfjällens ställning hänför sig till fullt utbildade men ännu ej utslagna holkar, och att med interlobium afses den del af bladet, som ligger emellan tvänne fiikpar. Öfversikt af grupperna och arterna. I. Erythrosperma. Frukter röda, rödbruna mera sällan gulbruna. Holkar mästadels små med i regel utslående till tilltryckta m. el. m. hinnkantade. ofta breda, sällan nedböjda och dä vanligen smalare ytterfjäll. Alla eller åtminstone några fjäll med tydliga hornutskott eller knölar under spetsen. Korgar i allmänhet små (25 35 mm. i diameter, mera sällan vidare; vanligen ljusa, sällan mörka, med platta eller hos en art m. el. m. inrullade) liguks. Blad mästadels djupt dikade. 1 allmänhet smäväxta arter, som föredraga varma och sol öppna lokaler iöppna backar, sandåsar, kalkhedar etc. A. SI ända re ulan pollen. 1. Yttre holkjjäll smala, lancelllikl lineära, öfverskjutande de inres midt eller nästan lika länga som de inre. utätböjda eller nedåtvikta, vanligen med smal hinnkant och med små eller inga knölar. a. \ lire holkjjäll mycket smala, löga öfverskjutande midten af de inre. Korg liten, 30 mm. bred. Bladskaft svagt röda eller bleka. Bladlober tämligen jämnbredd, vanligen utåtriktade, längs båda kanterna med talrika tänder. Frukt blekt rödbrun med grönaktiga partier. / isthmicola I.indb. fil. b. Yttre holkjjäll smala, långt öfverskjutande midten af de inre. Korg ofta större, mm. bred. Bladskaft in. el. m. lysande röda. Bladlober triangulära deltii/iliska, utstående eller bakåtböjda, pä sin öfre kanl hela eller m. el. m. tandade. Frukt mörkt brunröd. T. proxmntm Dahlst.

57 169 Yttre holkfjäll breda (åtminstone de yttersta) äggrunda I il I äggrmuu lancettlika a Yttre liolkfjnll tilltryckta eller uppåtriktade sällan rakt utstående] korta knappt eller obetydligt öfverskjutande de inres midl, tydjigt och bredt hinnkantade. «Bladskaft lysande röda '. Yttre holkfjäll mörka tilltryckta de yttersta äggrunda, bredt och ofta mörkt rosenrödt hinnkantade. under spetsen vanligen med sniä knölar Inre fjäll med tydliga horn. Korg liten, 2.") 30 mm. bred, ljus, radierande med tämligen smala ligulse. Kantligula undertill gräviolett strimmande Blad breda med långa deltoidiska smalt skärformiga, starkt tan dade /likar. - T. rubicundian Da hl st. Yttre holkjjäll ljusare tilltryckta, de yttersta bredt äggrundt lancettlika, bredt och oftast rosenrödt hinnkantade, liksom de inre med små eller nuza knölar. Kora: liten, '2."> -30 mm bred mörkgul, tämligen lät med breda ligulee. Kantligula undertill rödvioutt strimmade med oransreröda tänder Blad smala med korta bakätriktade smalare eller bredare triangulärt-deltoidiska flikar. - T. Langeaman Dahlst / ; Bladskaft bleka eller svagt röda nedtill Yttre holk fjäll tilltryckta till löst utstående med tämligen små brunröda hornutskott Inre fjäll med större horn. Korg tämligen stor mm., radierande. Kantligula undertill med brunviolett strimma. /'. limbatum Dahlst. jhmfor sid 170 nederst 1 b. ) 'lire holkjjäll sned/ uppåtriktade < mera sällan tilltryckta till utstående eller nägol bakätriktade nående m. cl. m. långt oiver de inres midt a. Yttre holkfjäll med tydlig och oftast bred hinnkant Frukt röd. ". Bladskaft och nervei lysande rada Holk m el m. mörk t. Yttre holkjjäll breda, uppåtriktade >lösi tilltryckta - utstående med bred hvit. ofta rosenfärgad hinnkant, med vanligen små knölar eller hornutskott under spetsen. Korg tämligen stor mm tired, radierande. tämligen mörk/ g/dl. Kanlli gula undertill gråviolett strimmade. Frukt mörkt brunröd. T. marginatum Dahlst vr. Yttre holkfjäll smalare, uppåtriktade (löst tilltrycktal till något utstående med smalare hinnkant och med tydliga till tämligen stora hornutskott på alla Hällen Korg liten mm.

58 170 bred, tät, ljusgul, Kanlliguhe med brtmvioleu liand pa undersidan. Frukt ljust brunröd, I decipiens R aun k. **, Bladskaft bleka eller isynnerhet i kanterna svagt röda. Nerver bleka. t. Holk ljus. Yttre liolkjjäll utstående bågförmigl böjda med upptit riktade spetsar stundom nägot nedböjda) med tämligen breda hinnkanter och liksom de inre med Stora och spetsiga horn under spetsen. Korg, stor mm. bred, rockerande, ljus. Liguke med kor/a tänder. Frukt brunröd. T. hettan Dahlst. "obseurans Dahlst. i egens Dahls t. Jämför nästa sida! tt, Holk mörkare. Yttre liolkjjäll utstående bredt hinnkantade utan eller liksom de inre med smärre hornutskott. Korg stor mm. bred, svagt radier ande. Liguke med långa tänder. Frukt lysande röd. T. glaneimim Dahlst.] fi. Yttre liolkjjäll med otydligt, oftast svagt utpräglad hinnkant. Frukt rödgul gulbrun. Holk vanligen ljus. stor. Yttre holkfjäll utstående till m. el. m. nedböjda. liksom de inre med tämligen stora och gro/va knölar. Korg hit, mm. bred. Liguke mot spetsen rännformigt hoprullade med rödbruna tänder. T. fulvum Ka un k. B. Ständare med pollen. 1. Blad bleka, hela, tätt och regelbundet till oregelbundet fintandade, eller några, stundom alla, med breda ej särdeles djupa, triangulära flikar. Holk stor, ljus med lös/ /it/tryckta till nppätriktade, breda och bredt hinnkantade ytterfjäll. Korg ljusgul, mycket stor, mm. bred. starkt radierande. T. Friesii Dahlst. '_'. Blad djupt och m. el. m. smalt flikade (atom de yttersta vid blomningen stundom kvarsittande tn. el. m. hela bladen», a. Korg vid blomningen ////// öppen med m. el. m. platta kronbräm. n. Yttre holkfjäll til/ryckta, löst tillryckta till m. cl. m. utstående. ". Bladskaft b/eka eller vid sjelfva basen svagt röda. t. Yttre holkfjäll m. el. m. äggrunda till äggrtmdt lancetllika, knappt nående till eller obetydligt öfverskjutande midten af innerfjällen. <j. Holk mörk. Yttre fjäll mörka, bredt hinnkan tade. tilltryckta till löst fränstäende med mörka ej särdeles stora hornutskott. Korg tämligen stor mm. bred. radierade. Kantligulie

59 171 med brunviolett strimma på undersidan. 7 limbatum Dahlst. i*. Ytterfjäll tilltryckta, liksom de inre med utpräglade stora,brunröda eller vackert röda hornutskott, tydligt hinn kantade. 0. Holk tämligen mörk. Korg tämligen stor, mm. bred, tät, rent gul. Kantligular med brimviolett strimma undertill. Bladfärg mörk. Bladskaft bleka eller i kanterna in. el. ni. violettfärgade. Korgskaft vid basen violetta. T. gotlandicum Dahlst. 00. Holk ljus. Korg liten. 2~> 30 nnn. bred. svagt radierande, tämligen mörkt och rent gul. Kanl/igulic breda med rödviolett strimma undertill. Bladfärg blek. Bladskaft och korgskaftens baser alllid bleka. T. ket i n ii Dahlst. rf. Yttre holkfjdll lineärt-laneettlika till laneettlika, nående öfver de- inre fjällens midt. *. Yttre holkfjäll utslående /ulgfortnigt krökta med upphöjd spets, liksom de inre fjällen med utpräglade, spetsiga hornutskott. Korg stor, mm. bred, radierande, ljus. Kanl/igidaundertill mörkt gråviolett strimmade. T. hetiiin Dahlst. "obse/irans Dahlst. *$. Yttre holkfjdll löst fränstäeiide till uppätriktade, långa <>ch smala, liksom de inre vanligen alldeles saknande knölar. Korg tämligen stor mm. bred. något radierande, ljus. Kautlignhc Undertill rödviolett strimmade. T. /ictifornic Dahlst. **. Bladskaft m. el. m. lysande röda. t. Yttre holkfjäll tilltryckta (stundom utstående) med bred och tydlig hinnkant, äggrunda, korta, ej nående öfver de inre fjälletts midt. Korg liten, '25-30 mm. bred. radierande. ljus. Katttligula undertill gräviolelta. Bladskaft myckel smala. - T. riibrieiniilnm Dahlst. 'pnlvigerum Lind b. fil. l-v. \ 'lire holk fjäll utstående till uppät riktade med»vagt utpräglad hinnkant och ni. el. m. tydliga knölar på en del al ytter- och innerfjällen.//?«#«, laneettlika. Korg tämligen stor, mm. bred. starkt radierande, mörkare gul. Kanl/igidie under till brunvioletta. T. lacistophyllum Dahlst. f,. Yttre holkfjäll starkt nedätböjda med utstående spetsar. Bladskaft lifligt röda.

60 172 llnlk liten smal Yttre holkjjäll smala med otydlig hinnkant. Korg liten, mm bred ö/afe, dragande i ockragult KantliguUe undcrtill gråviolett strimmade Frukt liten minst mom gruppen mörkt gulbrun till brunröd. 7 tenuilobum Dahls t **. Holk stor }?//'<- holkjjäll breda med tydlig hinn kant /uiri,- tämligen sfcw, 35 -l" mm bred radierande mörkgul KantliguUe underull brunviolett strimmade Frukt stor, mörkt brunröd. / po- /yschistum Dahls t. b. Korg vid blomningen fial/t öppen med in el. m. utskiutaiule nedtill rämijormiga kronbräm eller vanligen svagt ellei ej öppen med knappt utskjutande inrullade kronbräm. Blomfärg mörkgul. Yttre holkjjäll utstående, frukt liust röd. 7". brachyglossmn Dahlst. Il Obliqua. Frukter grågula till nästan askgrå. Holkar sina med tilltryckta till utstående m. el. m. hinnkantade. ofta breda fjäll med små eller tämligen stora hornutskott. Korgai i allmänhet små vanligen mörkt och rent gula med alla eller de inre kronbrämen isynnerhet mol spetsen rörformigt inrullade, lilail af blek färg, m. et ni djupt flikade Småväxta lill medelstora arter som älsk.i varma och solöppna lokaler (särskildt sandåsar kalk-hedar et<' " \ Ståndare utan pollen. ) lli t holkjjäll, utstående, Sggrundt-lancettlika linearllancettlika, m. el. m brunvioletta med obetydliga knölar Bladskajt m. el. in rödvioletta Tämligen storväxt Bladflikar länga, /and breda l sunde Ra un k B. Ståndare med pollen. a. Yttre holkjjäll utstående eller nägra lä nedåtriktade) breda. bred/ äggrunda-lancettlika, nående till eller nugot (ifver de inres m/dt, med tämligen stora violettfärgade knölar eller hornutskott och bredt hinnkantade. Korg tämligen stor mm bred med kantblommornas bräm under blomningen ni el. ni. ulhreill. Blad/likar långa, smala, sylformigt tand.ide spetsiga. Bladskaft m. el m. starkt purpurfär gode T.puitvglossum Raunk. b Yttre holkjjäll tilltryckta nämn frånstående korta m. el. m. aggrunda, knappt ellerföga offerskjutande' * af ile inre längd, tämligen tydligt hinnkantade. trubbiga med nast,in inga eller vanligen små knölar. Korg liten, 2.'i JO mm bred med alla blommorna under blomningen i orfinnigt inrullade Blad/likar korta och breda, tättsittandi kortspetsade eller trubbade Bladskaft bleka eller föga purpurfärgade 7 abliquum Fr

61 Artbeskrifning. T. limbatum n. sp. 173 Folia,s;ii obscure viridia, subglaucescentia, glabra - levitcr pilo.^a petiolis sat angustis anguste alatis eum nervo mediano pallidis v. basi Ievissimc coloratis, lobis sat longi-s, deltoideis parum deflexis - - sat patentibus usque ialcatis apicibus ssepe ± porriuentibus acutis, in marginc superiore ± et ssepe longe subulato-dentatis, interlobtis latiusculis subulato-deniatis anguste lobulatis, lobo terminali I - bastato. lobulis lateralibus anmistis. lobulo apicali sublincari anguste triangulärt' acuto: Sciepi plures pallidi v. superae i cupreo-eolorati, glahii v. sub involuero ± araneosi, folia jequantes v. parum supcrantes. Involucrum crassiusculum, nim. longum, 8 8,5 rnm, laturo, sat obscure vitide. squamis exterioribus erectopatentibus laxe adpressis. laiis. inferioribus ±- ovatts, superioribus lanceolatis, ad v. paullum supra medium sq. ini. adtingentibus. late viridi v. albido-marginatis, cornubu^ brevibus mediocribus fuscis sub apice lcviter roseo- v. hi sco-violacois prasditis. interioribus latiusculis linearibus sub apice param v. vix colorato oornubus vulgo mediocribus iuscis prazditis Calathium subobscure luteum, mm. latum. sai radians. Liguhc margitmlcs c. '_' mm. lata; subtus siria fuscoviolacea notatas. Antlicnc polline vulgo haud aliundanter pra-diia- v. polline (fere) carentes Stvlus luteus. stigm. fuscis. Achaiiiiin rubrum [vnlgo sat pallidum. Miperne sat densiuscule spinulosum, 3 nini. longura, 1 mm. laium. pyramide c. 0.8 mm. longo, rostro ad 10 mni. longo. Utbredning: Småland. Västergötland. T. limbatum torde endast kunna förväxlas med T.

62 174 hiiiidi *obsciirans och T. glaucinum. Från den förra är den skild genom tjockare holkar med bredare, mera hredt hinnkantade uppåtriktade fjäll med smärre och brunare hornutskott, de mörkare korgarna och de blekare röda frukterna, från den senare genom mindre glaucescenta. mörkare blad. uppåtriktade ej utstående fjäll, mörkare mera radierande korsrar samt på långt när ej så lysande frukter. Med T. marginatum har den ibland en viss likhet, men denna är lätt skild genom sina röda bladskaft, ljusare blomfärg och från flertalet individ af /. Hmbatum genom saknaden af pollen. I allmänhet är pollen utbildadt. ehuru det ej alltid framträder ur ståndarröret. Enstaka individ synas likväl alldeles sakna detsamma eller förekommer det blott såsom enstaka pollenkorn. Dock synes ej differentieringen halva gått så långt som hos T. /tetimi, hos hvilken äfven andra karaktärer åtskilja de båda formerna. T. Isetiforme n. sp. Folia pallide viridia glahra, petiolis sal anguslis ± alatis eum nervö mediano pallidis (v. basi leviter eoloratisi. lobis medioeriter longis deltoideis ± reflexis subpatentibus in superiore margine ± dcntieulatis acutis v. obtusiuculis. interlohiis nullis v. brevibus dentieulatis. lobo terminali ± hastato-triangulari. lobulo apieali siipe angusto I lineari. Scapi plures. pallidi v. superne dilute cupreo-eolorati, glabri v, apicem versus ± araneosi, folia vulgo icquanles. Involucrum breve pallidum c. 12 mm. longum. squamis exterioribus ereeto-patentibus v. laxe adpressis longis. inferioribus anguste ovato-lanceolatis, superioribus laneeolato-linearibus - linearibus.eeallosis v. paucis breve callosis ( corniculatis', -I marginatis. apicem.versusetiam ad latera ±roseocoloratis, interioribus linearibus, apice ssepe dilute rost-is, vulgo eeallosis. Calathium mm. lattim. sat radians, läste luienm. Ligula marginales subtus stria rubro.violaeea notata-. Anthera polline repletse.

63 175 Stylus euin stigmatt luteus. AcHenium castaneo-rubrum, anguste et sat longe spinulosum, 3,5 mm. longum. I mm. latum. pyramide 0,9 L mm. longo. rostro c. 9 mm. longo. Utbredning: Danmark, Jutland. Liknar mest T. latum men är frän denna säkrast skild genom sina smala, uppätriktade eller något utstående ytterfjäll, som liksom de inre alldeles eller nästan alldeles sakna knölar. T. Langeanum n sp. Folia sat obscure et amocne viridia. angusta, glabra, petiolis itque ac inf. pars nen', med. obscure violaccis, lobis brevibus deltoidcis latiusculis sat anguslis, ± rctroversis v. subpatentibus in margine superiore nunc parce v. vix dentatis nunc sat longe et crebre subulatodentatis, inteiiobiis brevibus longiusculis ± subulato-dcntatis, lobo tenninali brevi sagiltato hastato. lobulo apieali triangulär) v. sublineari ± aeuto. in loliis int. sjepe latiore ± dentato. Scapi plures, - violaeci, glabri. folia vix v, paullum superantes. hrvolucrum mm. longum. 5-7 mm. latum, squamis exterioribus adpressis ± ovatis, vulgo late albo- v. roseo-marginatis, cseterum apicem versus ssepius ± roseov. purpureo-coloratis, ecallosis v. extimis breve callosis, interioribus linearibus apice roseis. Calat/rium obscure luieum, mm. latum. Liguhv marginaies subtus stria rubroviolacca intense coloratse, omnes dentibus i aurantiacis..ii/t/icnc polline earentes. Stylus lutescens, stigm. fuscis. AcHenium rubrum breve et anguste spinulosum, 3,6 mm. longum, I mm. latum. pyramide l.is mm. longo. rostro c. 10 mm. longo. Utbredning: Gotland kring Visby flerestädes. En särdeles utmärkt torm. som genom sina smala blad och sina breda, bredt hinnkantade och tilltryckta ijäll

64 176 i hsg grad erinrar om Palustria. Denna likhet ESrhöjes ännu mera därigenom att fjällen endast h.ilv.i myckel små och föga märkbara upphöjningar under spetsen Bladens flikar variera frän mycket korta och breda triangulära eller dcltoidiska. nedåtriktade. till smala, stundom nästan iaiun breda, mera utåtriktade med dercinellan siitancle smala tänder. 1 renare fallet liknar den lill bladformen / ballicum Dahlst. Frukternas form och röd i IErg visa dock. alt den bör föras till Erythrosperma. T. leetum Dahlst. subsp. obsctirans Dahl si Folta ut in forma primaria sed vulgo magis obscure viridia et longius lobata, petiolis pallidis v. paucis inlerdum basi leviter coloraiis. finolitcni»! vulgo majus mm. longum. 6 7 mm. latum magis obseure viride squamis extcrioribus vulgo ± patentibus curvalis apicibus + porrectis inferioribus o\ ato lanceolatis superioribus lanceolato linearibus supra medium squ. int. adtingentibus cornubus sal longis acutis hiscis sordide violaccis pr.-editis interioribus lanceolatis sat longe corniculatis. Calathium mm. latum. radians: Ugulce marginales sublus stria fascoviolacea notai.e Anlhcrw polline repleue. Stylus lulescens sligm. fuscis \ virescentibus Achenium obseure castaneo-rubrum c. 3.-> mm. longum 1 mm latum pyramide c. 0,s mm. longo. rostro vix ( ) mm. longo. Utbredning. Med.. Dir.. Upl. Ctl. Ög Va Sm I»! Sk IIall Boh Dis. S Norge; Danra. Fint s. v. delen och Åland. Från hufvudformen äro typiska exemplar väl skilda genom större ljusare korgar med längre och smalare kant hguke med rakare kanter hvilkas strimma är mörkare mera gråviolett färgad, längre och utstående bäubojda fjäll mörkare bladfärg ofta svagt rödvioletla bladskaft och korgskaftsbaser samt vanlisen gröfre växt. Afven till blom-

65 177 ningstiden är den skild. På samma lokaler som hufvudlormen blommar den vanligen omkring 8 dagar senare. Troligen omfattar T. Ucluin äfven åtskilliga andra m. el. m. utpräglade former som delvis aro intermediära till den nyss beskrifna men ännu föga eller ej utredda, lin form som närmast ansluter sig till subsp. obscurans är: f. egens n. f. A forma pnecedente antheris polline toto earentibus diversum. Utbr.: UpL, Srm., Dir.. Dis. - S. Norge. Utom i felandet af pollen öfverensstämmer denna till alla delar med [öregående. Dock har jag alltid funnit den senare blommande än hufvudformen. T. glaucinum n. sp. Folia ± glaueescenti-viridia. pallida. glabra, petiolis angustis ± alatis. pallidis v. margir.ibus inferne Ijete violaceis, lobis dcltoideis brevibus usque subfaleatis i elongatis apieibus ± palentibus porrigentibus, in margine superiore I: dentatis valde subulalo-dentatis, interlobiis latiuseulis brevibus elongatis angustioribus inrequaliter et longe subulato-dentatis. lobo tcrminali triangulari hastato. Iobulo apicaii sicpc angusto lincari sat aeulo. Sca/>i plures, vulgo pallidi glabri, folia aequantes v. sat longe supcrantes. Involucrum mm. longum, fl 7 mm. latum. squamis exterioribus ± patentibus. inferioribus ovatis ovato-lanceolatis, ^uporioribus lineari laneeolatis ecallosis leviter callosis (paucis interdum cornieulatis), apice J roseo-violaeeis, sat late et eonspieuc albido-marginatis. interioribus linearibus sub apice roseoviolaceo leviter eallosis breve eornieulatis. Calathium mm. latum, parum radians. läste luleum. Ligithr iintrginales sublus stria violaeea notata-, Anthera polline carentcs. Stylus luteus, stigm. fuscis. Bot. Not

66 178 Achenium lucidc rubrum. apicc sat longe et anguste spinulosum. 3.3 mm longum. 1 mm. latum pyramide O.smm. longo. rostro 10 mm. longo. Utbredning: Stockholm. Smaland. Västergötland. Dalsland. T glaiicittum liknar i hög grad T.fidvum Raunk. men är från denna väl skild genom mera glaucescenta blad vanligen utstående tydligt hinnkantadc fjäll, i spetsen ej ränn formiga ligulse. gråviolett band på kantligulil-s utsida och lysande röda frukter. Frän T. limbahtm är den skild ge nom utstående fjäll med mindre tydliga knölar mindre holkar, bladfärgen och de lifligt röda frukterna. T. polyschistum n. sp. Folia obscure viridia, paree pilosa subglabra pe tiohs angustis a-quc ac nervus medianus intense rubroviolaceis, lobis longis deltoideis in margine superiore ± dentatis apicibus ± angustis patentibus v. laleatis in margine superiore saupe valde eonvexo valde et longe subulalo-dentatis apicibus longis angustis ± porrigentibus, interlobiis ssepius sal angustis anguste et acute lobulatis et dentatis lobo terminal! mediocri ±. hastato lobulo apieali ssepe valde angusto v lobo term. J s.tgittato. Scapi plures ± rubroviolaeei parce sat conspicue araneosi (prajsertim *ub involuero). folia asquantes v. paullum superantes. hivolucvum mm. longum. 7 1 : mm. latum. obscure fuscovirens squamis exterioribus arcuato-reflexis api cibus ± patentihu-. inferioribus sat latis ovatis, superioribus ± lanceolatis lan< eolato linearibus sub apice obscure purpureo \ violaceo callis v. cornubus brevibus obscure fuscoviolaceis prasditis, sat late \iridi v albido-marginatis; squamis interioribus sat latis lineari-lanceolatis, basi leviter pruinosis sub apice fuscoviolaseentc vix v. parum callosis. ( ålathiimi mm. latum. sat obscure luteum. ra dians

67 179 Ligiilw marginales subius stria obseure rubropurpurea intensc coloratae. Aiitlirric polline repletse, Stylus virescens. Acheninm obscurc badio-rubrum. superne crebre et sat longe spinulosum. c. 'i.2 mm. longtim. 1 mm. latum pyramide 1 mm. longo. rostro 9,5 10 mm. longo. Utbredning: Uppland, Gotland. T. polyschistum liknar mest T. marginatum och T. lacistophyttum. Från den första är den utan vidare skild genom sina bakåtböjda fjäll och rikligt Utveckladt pollen, från den senare genom de bredare ytterfjällen, deras riktning och de betydligt mörkare gula korgarna. Små individ få ibland en viss habituell likhet med T. tcuuilobnm. men skiljas lätt genom sina större, mörkare gula korgar och de bredare ytterfjällen. Alisma arcuatum, landform. Arne Fries har meddelat oss att han sett ett exemplar af landformen (med normalt utvecklade blad), taget af II. Smith vid Arby i Ramsta socken, ej långt från stranden af Mälaren (Ekoln). Det var beslämdt al l.. M. Ne urnan. Scirpus parvulus i Södermanland. Denna art är tagen i Ilällsviken i Västerljungs socken i Juli 1893 af O. G. Blomberg, som å etiketten kallat växten Se. acicularis med örirefvor. Characeer till salu. Undertecknad har al sina dupletter af htifviidsaklij^en under de senare 20 aren insamlade Characeer utlagt fasciklar, sinn (innas till salu för 12 kr. pr fasc. Hvarie fasc. innehåller v/ olika former. Största delen af de svenska arterna äro representerade. Exemplaren äro väl konserverade. Djursäter pr Vittsjö i Mars L.J. Wahlstedt.

68 180 Bladmossflora för Sveriges lågland med särskilt avseende på arternas utbredning inom Närke, utgiven :iv E. ADbERZ. Med 57 taflor. Pris haft. 4,50. inb. 5,50. Distributör: C. E. FRITZES Bokförlags Aktiebolag. Ur granskares omdömen: >Das Buch il.irl fiir dic bryologisehcn Anfänger in Schweden nlltzlich urerden, umsomehr als die Beschreibung durch zahlreiche btlbsche Lichtdtuckbilder ergän.a wird-, (Bot Centralblatt, Arnell). Jag har med intresse genomgått Fdert arbete och ar 5fvertygad om att det redan genom den praktiska anordningen kommer att tillvinna sig mänga vänneril bref, Brotherus). Aiinonspris: 5 öre pr. millimeter-höld. Innehåll: Dahlstedt, 11.. Nya skandinaviska Taraxacumarter. S Gertz, O., Om fem- och sexhornade frukter af Trapa natans L. S Kindberg, N. C, Om släktet Betula. S Malme, G. O., Gestaltandrinu eller bildningsafvikelser? S Neuman, L. M.. Anteckningar rörande nordiska Orkisformer. S Odhner X., Fritz Ridderstolpe t. S Ridderstolpe, F., Om refloration på Öland hösten 1908 S Smärre notiser. S , 166. Lund, Berlingska Boktryckeriet, "/«1909.