Pilbladet 1 (f.d. del av Södra Sallerup 180:36)

Transkript

1 Rapport 2013:2 Pilbladet 1 (f.d. del av Södra Sallerup 180:36) Arkeologisk förundersökning 2012 Joakim Frejd & Elisabeth Rudebeck

2

3 Rapport 2013:2 Pilbladet 1 (f.d. del av Södra Sallerup 180:36) Arkeologisk förundersökning 2012 Joakim Frejd & Elisabeth Rudebeck Fornlämningsnr: 32 Pilbladet 1, Södra Sallerups socken Malmö stad Skåne län

4 Sydsvensk Arkeologi AB Kristianstad Box Kristianstad Telefon (Regionmuseets växel): Malmö Erlandsrovägen Vintrie Sydsvensk Arkeologi AB Rapport 2013:2 Omslag: Ulla Isabel Wolfe undersöker grävenheter vid kulturlagerprofil C328. Fotot taget från väster med backlandskapet i bakgrunden. Foto: Joakim Frejd. Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle.

5 Innehåll Sammanfattning 5 Bakgrund 5 Topografi och fornlämningsmiljö 6 Metod och genomförande 11 Undersökningsresultat 11 Flintgruvor, dagbrott och dagbrottsområde 12 Flintgruvor 13 Dagbrott 13 Dagbrottsområden 17 Övriga anläggningar 19 Kulturlagerområde 19 Tolkning 25 Utvärdering och förslag till fortsatta åtgärder 26 Analys och tolkning av förundersökningens resultat 26 Arkeologisk och vetenskaplig potential samt koppling till det aktuella kunskapsläget 27 Förslag till åtgärder vid en eventuell slutundersökning 29 Slutundersökningsytans storlek 30 Referenser 31 Administrativa uppgifter 33 Bilaga 1. UO:s läge inom fornlämningen 34 Bilaga 2. Fornlämningsmiljö 35 Bilaga 3. Schakt och anläggningar 36 Bilaga 4. Flintgruvsområdet 37 Bilaga 5. Kulturlagerområdet 38 Bilaga C-analys 39 Bilaga 7. Anläggningslista 40 Bilaga 8. Fyndlista 41 Bilaga 9. Ritningslista 42 Bilaga 10. Fotolista 42 Bilaga 11. Flintanalys 46 Bilaga 12. Föreslagna slutundersökningsytor 50

6 Figur 1. Undersökningens läge i sydvästra Skåne Figur 2. Undersökningens läge inom Malmö kommun

7 Sammanfattning Sydsvensk Arkeologi AB utförde under fyra dagar i september 2012 en förundersökning inom fastigheten Pilbladet 1, Södra Sallerups socken, Malmö stad. Fastigheten, som är ca m 2 stor, ligger i sydöstra delen av fornlämningen Södra Sallerup nr 32, som i Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem (FMIS) betecknas som boplatsområde med datering tidigneolitikum förromersk järnålder. Förundersökningen föranleddes av Malmö stads planer på nybyggnation inom fastigheten. Cirka 11 % av fastighetsytan förundersöktes genom sökschaktning. I schakten påträffades ett stort antal fornlämningar, främst i form av flintgruvor och dagbrottsområden. Flintgruvorna är koncentrerade till de högst belägna partierna i västra delen av fastigheten och omfattar ca 40 % av dess yta. I den östra delen av fastigheten finns tjocka lager matjord och kolluvielager som överlagrar steniga och sotiga kulturlager i sluttningen ner mot en tidigare våtmark i öster. Det finns också anläggningar i de nedersta lagren, bl.a. en härd. Utbredningen av kulturlagerområdet uppskattas omfatta ca 30 % av fastighetens yta. 14 C-dateringar av organiskt material från de nedre delarna av kulturlagren visar på senmesolitikum, tidigneolitikum I samt förromersk järnålder. Den äldsta dateringen är gjord på ett förkolnat sädeskorn från ett kulturlager och den gav BC, kal. 2 sigma. Detta är en sensationellt tidig datering av säd i Skandinavien, mer än 1100 år äldre än den hittills äldsta kända dateringen. Datering och kontext måste dock tills vidare betraktas som tveksam. Förundersökningen visar att det finns stratigrafiskt och kronologiskt komplexa fornlämningar inom merparten av fastigheten. Bakgrund Malmö stad planerar att uppföra ett LSS-boende inom fastigheten Pilbladet 1, vilken är belägen i nordöstra utkanten av Malmö stads tätbebyggda område, i Södra Sallerups socken (figur 2). Fastigheten ligger norr om Sallerupsvägen och söder om Äng- Pilbladet 1 5

8 dala gård samt väster om Särslövsvägen (bilaga 1). Områdets area är ca m 2. Fastigheten ägs av Malmö stad och ligger inom riksintresse för kulturmiljövården (Södra Sallerup M:K 181). Området användes vid tidpunkten för förundersökningen som odlingsmark. Topografi och fornlämningsmiljö Fastigheten är belägen inom den av Riksantikvarieämbetet registrerade fornlämningen Södra Sallerup nr 32, vilken definieras som boplatsområde med datering tidigneolitikum förromersk järnålder (FMIS). Området ligger i den sydöstligaste utkanten av fornlämningen (bilaga 1). Fornlämningen ligger inom ett område med naturlig förekomst av krita. Kritan ligger i stora block i den av landisen avsatta moränen inom ett område som sträcker sig från Kvarnby i sydväst till Tullstorp i nordost, en sträcka som är ca 4,5 km lång och m bred. Området med krita ligger på gränsen mellan ett småkuperat landskap i sydost och det flackare slättlandskapet åt väster, nordväst och söder. Under förhistorisk tid var topografin mer markerad än idag och kännetecknades av backar med små mellanliggande kärrmarker. Genom erosion och jordbrukets påverkan har landskapet utjämnats, svackor fyllts upp och våtmarker dikats ut (Nielsen & Rudebeck 1991). Inuti de i moränen liggande kritblocken, som kan vara ett par hundra meter långa och ca 30 m tjocka, finns oregelbundna och uppbrutna lager med flintknutor. Flintan (Senon- eller Maastrichtflinta) är av god kvalitet och är vanligen mellan ca 0,5 och 0,2 m långa, även om det finns större knutor (upp till 0,25 m). Utvinning av flinta för redskapsproduktion har förekommit i området från och med tidigneolitisk tid. Lämningarna efter flintutvinningen utgörs av gropar av olika storlekar vilka grävts genom moränleran och ned i kritan, och som senare har fyllts igen. Flintutvinningsgroparna kan delas upp i flintgruvor och dagbrott (Nielsen & Rudebeck 1991, s. 66). Flintgruvor defineras som enskilda gropar som grävts ned genom kritan och som överstiger ett djup på 2 meter. De är vanligen mellan 2 och 4 m i diameter och mellan 2 och 7 meter djupa. Dagbrotten definieras som en grupp sammanhängande gropar i ytligt liggande krita. De är vanligen maximalt 2 m djupa. Både gruvornas och dagbrottens djup varierar beroende på den flintförande kritans nivå under marken. Ofta har man behövt gräva sig igenom flera meter mo- 6 Pilbladet 1

9 ränlera för att nå kritan, medan man på vissa ställen där kritan gått i dagen knappast behövt gräva alls. Gruvornas och dagbrottsgroparnas nedgrävningsgränser syns genom att fyllningsmassorna avtecknar sig mot den omkringliggande orörda moränleran och kritan. Kunskapen om förekomsten av flintgruvor och dagbrott i området har funnits sedan tidigt 1900-tal (Holst 1906; Schnittger 1910). Dessa uppdagades i samband med en tilltagande industriell utvinning av krita, en verksamhet som påbörjades på talet och som pågick fram till 1990-talet. År 1951 utförde Historiska Museet i Lund den första arkeologiska undersökningen av flintgruvor (Althin 1951). Malmö Museer gjorde arkeologiska dokumentationer år 1968 och 1975 samt bedrev fr.o.m en kontinuerlig dokumentation av fornlämningar i samband med kritbrytningen kring Ängdala gård (figur 3; Rudebeck 1986). Figur 3. Sammanställning av arkeologiska undersökningar runt Ängdala gård med Pilbladet 1 markerat (röd linje). Pilbladet 1 7

10 Delar av området kring Ängdala undersöktes också i samband med anläggandet av Sydgasledningen , vid utbyggnaden av Sallerupsvägen (Thörn 1995, MHM 7832) samt inför anläggandet av Yttre Ringvägen (Nilsson & Onsten-Molander 2004; Kishonti 2006). Samtliga dessa undersökningar gjordes i regi av Malmö Museer/Malmö Kulturmiljö (figur 3 och bilaga 2). Trots att många flintgruvor och dagbrott dokumenterats i plan genom åren är det förhållandevis få som undersökts närmare och ännu färre som grävts ut manuellt. Kritbrytningen i området under och början av 1900-talet har troligtvis förstört de flesta förhistoriska lämningarna efter flintutvinning. I en beräkning från 1990 uppskattades att mindre än 10 % av det ursprungliga antalet gruvor och dagbrottsgropar blivit föremål för någon typ av arkeologisk dokumentation (Nielsen & Rudebeck 1991). Av dessa ur ett nationellt perspektiv unika fornlämningar återstår endast ett fåtal. Ett område med flintgruvor som plandokumenterades har dock efter beslut av Riksantikvarieämbetet skyddats från exploatering (område C, figur 3). Området innehåller ca 400 flintgruvor och 200 övriga boplatslämningar och betecknas i FMIS som RAÄ Södra Sallerup nr 28. Ett tiotal flintgruvor och dagbrottsgropar har 14 C-daterats till tidigoch mellanneolitisk tid, med tyngdpunkt på den äldsta delen av tidigneolitisk tid (TN I). Det daterade materialet kommer mestadels från de undre delarna av fyllningslagren (Rudebeck 1994). I de övre delarna av fyllningen i flintgruvor och dagbrottsgropar förekommer det ofta kulturlager, stora mängder flintavslag, avfallsgropar eller härdar från perioder långt efter att flintbrytningen i området upphört. Det finns även exempel på att äldre, delvis igenfyllda gruvhål använts som gravar (Rudebeck 1994). Förutom flintgruvor och dagbrottsområden har en stor mängd boplatslämningar från i stort sett hela förhistorien, men även från tidig medeltid påträffats i området runt Ängdala gård. Boplatslämningarna utgörs av härdar, gropar, stolphålsområden, långhus och kulturlager. I området finns anmärkningsvärt täta koncentrationer av mäktiga kulturlager och anläggningar från mellersta och yngre bronsålder med ett rikt fyndmaterial i form av keramik, ben och flinta men även bronsföremål och objekt som knyter an till bronshantverk (Björhem & Magnusson Staaf 2006). Bronsåldersbebyggelsen vid Södra Sallerup särskiljer sig från annan bronsåldersbebyggelse i Malmöområdet. Den har tolkats som en möjlig centralplats som spelat en särskild roll i redistributionssystem för olika produkter (ibid. s. 172). 8 Pilbladet 1

11 Troligen har landskapet långt fram i tiden haft en speciell karaktär som ett kraterlandskap, med de delvis igenfyllda gruvhålen, ett topografiskt fenomen som särskiljt området från andra platser i Malmötrakten. Sannolikt är det först under medeltiden som man kunde börja odla i gruvområdet. Fastigheten Pilbladet 1 ligger i sydöstra utkanten av fornlämningen Södra Sallerup 32. De närmast undersökta ytorna ligger dels ca 100 m åt norr (MHM 6120) samt ca 80 m åt sydväst (MHM 7832), se figur 3 och bilaga 2. Bakom inventarienumret MHM 6120 döljer sig tre ytor som undersöktes av Malmö Museer samt av Arkeologiska institutionen vid Lunds Universitet Undersökningarna av flintgruvorna är redovisade av Rudebeck (1986). De undersökta lämningarna utgjordes främst av flintgruvor, dagbrott samt omfattande fynd från bronsålder. Bronsålderslämningarna inom MHM 6120 utgjordes av ett ca 1,5 m tjockt utkastlager i en fuktig sänka, där den ursprungliga utbredningen inte kunde fastställas. Lagret bedömdes dock ha täckt en yta av ca 600 m 2, varav ca 350 m 2 undersöktes. Fynden bestod av ben och horn, flintavslag, flintavfall, keramik, hornredskap, flintredskap, en bronspryl och en spiralvriden bronsnål med nedåtböjd spiral. Bronsnålen kan dateras till bronsålderns period V. En 14 C-analys av träkol från kulturlagret gav dateringen B.C., d.v.s. bronsålderns period IV. Keramiken har daterats till bronsålderns period V-VI (Thörn 1995). MHM 7832 betecknar områden som undersöktes 1994 och 1995 inför anläggandet av Sallerupsvägens förlängning. I området närmast Pilbladet 1 (ca 80 m åt sydväst, bilaga 2) påträffades en ansamling av härdar och kokgropar (11 st). Sju av anläggningarna 14 C- daterades och dateringarna ligger mellan B.C. Den dateringsmässiga tyngdpunkten ligger i bronsålderns period III (Thörn 1995). En arkeobotanisk analys av innehållet från kokgroparna tyder på att de använts för rostning av emmereller speltvete. I den östra delen av samma undersökningsyta fanns ett upp till 2 m tjockt lager, som till stor del bestod av matjord och kolluvier, som överlagrade kulturlager med svaga inslag av träkol, keramik och flinta. Ett område med en utbredning av ca 15 x 20 m och med ett djup av ca 0,7 m karaktäriserades som ett kulturlager. I detta påträffades en skivyxa, en pilspets med urnupen bas, ett skifferhänge, rabbad keramik (A-fas), ett miniatyrkärl med paralleller i gravar daterade till bronsålderns period IV-V, en fragmentarisk holkyxa med datering till bronsålderns period III-V. På en undersökningsyta ca 100 m väster om den ovan beskrivna fanns lämningar efter två långhus och en stolpbod med datering Pilbladet 1 9

12 Figur 4. Arbetsbild tagen från öster, mot höjdpartiet i väster. Bakom trädridån till höger i bild ligger f.d. Sjöbergs kritbrott, idag en damm. Foto: Joakim Frejd till bronsåldern. De två större husen bedöms vara från bronsålderns period III (A-fas) medan den mindre byggnaden kan vara yngre (Thörn 1995). Vad gäller kulturlagren från bronsåldern så drar Raimond Thörn slutsatsen att man använt lågt liggande terrängformationer i området som avfallsdepåer under en relativt lång tidsperiod. De ovan nämnda långhusen kan vara samtida med deponeringarna som påträffats i kulturlagret i östra delen av undersökningen inför Sallerupsvägens förlängning (Thörn 1995). Vid den senaste större undersökningen i området, ca 160 m väster om Pilbladet 1 (Öresundsförbindelsen 15 H) påträffades två massiva kulturlager (Kishonti 2006, MHM 9144). Fyndmaterialet i dessa var rikligt och det kunde noteras en ovanligt hög andel ben från vilda djur, främst av kronhjort. Bland tamdjuren var nötboskapen dominerande, ca 70 %. Dessa förhållanden, tillsammans med fynden av bronsföremål, tyder på att platsen haft en speciell betydelse under åtminstone mellersta och yngre bronsålder (Kishonti 2006, s. 178). 10 Pilbladet 1

13 Figur 5. Ulf Sandén mäter in dagbrott. Foto: Ulla Isabel Wolfe Metod och genomförande Förundersökningen genomfördes genom sökschaktning med grävmaskin samt efterföljande dokumentation av ett urval anläggningar. Schakten lades i solfjäderform efter topografin, d.v.s. från kullens topp i nordväst och ner mot lägre liggande partier i sydost (bilaga 3). Av den totala exploateringsytan på m 2 schaktades 555 m 2, d.v.s. ca 11 %. De flesta schakten drogs med dubbel skopbredd (ca 2,7 m) för att ge möjlighet till bättre tolkning av framkomna anläggningar, då det tidigt stod klart att det var en komplex fornlämningsbild på platsen. Ett av schakten förlades längs med områdets norra gräns, i syfte att erhålla en sektion genom hela området, från högsta höjden i väster till det det lägsta partiet i öster. Då kulturlager framkom i denna sektion, gjordes en manuell sektionsritning över sammanlagt ca 27 meter (fig. 12). I samband med sektionsdokumentationen grävdes en härd samt fem grävenheter i lager motsvarande de nedersta lagren i sektionen (se nedan). Ett djupschakt drogs genom ett dagbrottsområde i syfte att ta reda på vilket djup dagbrotten/flintgruvorna kunde ha och på vilket djup kritan var belägen. I samband med detta dokumenterades en dagbrottsgrop i sektion (fig. 9). Samtliga anläggningar, schakt, sektioner och prover mättes in med GNSS (Nätverks-RTK) med cm-noggrannhet. Stefan Gustafsson (Oden Kulturinformation) utförde arkeobotanisk analys av fem prover från kulturlager och anläggningar (bilaga 6). Tre prover skickades för 14 C-analys, ett av proven togs i en härd i de nedre delarna av kulturlagren i östra delen av ytan, de övriga två extraherades från varsitt lager i lagerföljden. Karina Hammarstrand Dehman har registrerat flintmaterialet samt bedömt detsamma utifrån frågor om produktion och datering. De texter som behandlar flintmaterialet är författade av henne. Undersökningsresultaten lagras i en Intrasisundersökning på Sydsvensk Arkeologi AB:s server. Arkivmaterialet förvaras i Malmö Museers arkiv under arkivnummer S09:74. Tillvaratagna fynd förvaras i Malmö Museers magasin under inventarienummer MMA 74. Undersökningsresultat Det kunde tidigt konstateras att det fanns rikligt med fornlämningar inom exploateringsområdet och det gick relativt snabbt att få en översiktlig bild av deras karaktär. Fornlämningarna kan delas in i Pilbladet 1 11

14 två huvudsakliga områden, ett flintgruvsområde i väster och ett kulturlagerområde i öster. Sammanlagt identifierades 32 arkeologiska objekt vilka utgjordes av en flintgruva, 14 dagbrott, 11 dagbrottsområden, två härdar, två gropar samt två kulturlager. Flintgruvor, dagbrott och dagbrottsområde Området med kritförekomst där gruvor och dagbrott påträffats kan urskiljas på flygfoto över området (figur 6). Området fanns i den högre liggande västra delen av fastigheten. Enstaka friliggande troliga gruvor kunde konstateras, men de flesta anläggningarna bestod av troliga dagbrottsgropar grävda i varandra i ett komplicerat mönster. Undersökningens begränsade tid medgav endast dokumentation av de yttre gränserna mot det orörda underlaget. En av dagbrottsgroparna dokumenterades i sektion i samband med att ett djupschakt drogs i området (se nedan). Området med flintgruvor och dagbrott upptar ca 40 % av fastighetens yta, ca m 2. De anläggningar som tolkats som härrörande från utvinningen av flinta delades in i flintgruvor, dagbrott och dagbrottsområden. Skillnaden mellan dagbrott och dagbrottsområden är att de senare är större sammanhängande områden med nedgrävningar, vilka inte kan särskiljas från varandra utan närmare undersökning. Figur 6. På flygfotot från 1998 syns tydligt den upplöjda kritan som ett ljusare fält i den västra delen av fastigheten, samma område som innehåller flintgruvor och dagbrott. Norr om de äldre vattenfyllda kritbrotten ligger Ängdala gård. Sydväst om fastigheten Pilbladet 1 (markerad med röd linje) syns undersökningsschakten från 1994 (MHM 7832), där bl.a. kulturlager från bronsåldern påträffades. Omläggning av Särslövsvägen är också i full gång. Flygfoto Malmö stadsbyggnadskontor. 12 Pilbladet 1

15 Figur 7. Flintgruva i plan (A525), från sydost. Foto: Ulf Sandén. Flintgruvor Flintgruvor har definierats som enskilda gropar som grävts ned genom kritan och som överstiger ett djup på 2 meter. De är vanligen mellan 2 och 4 m i diameter och mellan 2 och 7 meter djupa (Nielsen & Rudebeck 1991). A525 Anläggningen utgörs av en hypotetisk flintgruva som är närmast cirkelrund, ca 3,3 m i diameter. Den ligger solitärt och framträder tydligt mot den ostörda omgivande moränleran (figur 7). Fyllningen (i plan) består av lera blandat med krita. Nordvästra delen är sotig. Anläggningen mättes in och fotograferades, men undersöktes ej. Dagbrott Fjorton anläggningar klassificerades som dagbrott. Detta innebär relativt tydliga anläggningar med synliga nedgrävningskanter. Undersökta dagbrottsgropar är vanligen maximalt 2 meter djupa och består ofta av ett stort antal gropar med sinsemellan komplicerad stratigrafi. A419 Anläggningen är i plan oval, ca 1,9 m lång och 1,5 m bred. Fyllningen består (i plan) av lera och krita (omrört). I kanterna finns Pilbladet 1 13

16 slagen flinta, sten och flintknutor. Flinta samlades in i två fyndenheter (figur 8). Fyndenheten F458 samlades in från nordvästra kanten av anläggningen. Flintan utgörs av 56 avslag, en atypisk skrapa, 21 splitter och fem övrig flinta. Tre avslag kunde sammanfogas, viket tyder på att materialet är ganska sammanhållet och att det kan härröra från någon enstaka produktion. Fyndenheten F472 som samlades in i anläggningens nordöstra kant utgörs av 101 avslag, en plattformskärna, en flintknuta med bearbetning, 318 splitter samt 9 övrig flinta (figur 8). Flintan består till största delen av svart till grå senonflinta, endast ett avslag är i danienflinta. Avslagen är tillslagna i framförallt direkt teknik med knacksten. Bland flintan finns både stora primäravslag, mindre avslag från bland annat preparering av kärnors plattformar och splitter. Bland flintorna påträffades inga avslag som kan kopplas till specialiserad produktion av t.ex. fyrsidiga yxor. En relativt stor del av materialet är bränt, 14 % beräknat på vikt. Det finns även några retuscherade avslag som tyder på att delar av materialet har använts vidare. Vid ett refittingförsök har tre sekvenser kunnat återpassas. Den första består av ett avslag som utgörs av två fragment och som Figur 8. Slagen flinta deponerad i kanterna på A419 (dagbrott). Foto från norr. Fyndenheten 472 närmast i bild. Foto: Ulf Sandén. 14 Pilbladet 1

17 har sammanfogats. Den andra sekvensen består av tre flintor, varav två utgör fragment av ett avslag och som i sin tur har sammanfogats med ytterligare ett avslag. Tyvärr saknar det ena avslaget plattformen och det är inte heller möjligt att se dess slagriktning. Det går således inte att uttala sig om de båda avslagen är slagna i samma riktning. Den tredje sekvensen utgörs av delar av samma avslag som har fragmenterats i samband med att det har bränts. Att det har varit möjligt att återpassa flintor i ett så pass begränsat material, tyder på att materialet kommer från ett produktionstillfälle. Flintmaterialet är endast insamlat från ytan, eftersom anläggningen inte har undersökts närmare. Sammantaget förefaller materialet härröra från den första tillslagningen av flintnoduler. Det finns dock även annat material, som det brända materialet och de retuscherade avslagen som visar att flintorna har haft andra användningsområden innan de hamnat i dagbrottet. A431 Dagbrott i kanten av sökschakt. Fyllning (i plan) av lera och krita (omrört). Sotig kant mot öster. Ej undersökt. A448 Anläggningen är oval, ca 2,5 x 1,9 m. Tolkad som dagbrott med fyllning av primärt krita, blandat med lera. Sotig i kanten på den nordvästra sidan. Ej undersökt, beskrivningen gäller i plan. A513 Dagbrott, ca 2,0 x 1,7 m. Fyllning (i plan) av primärt krita, blandat med lera. Ej undersökt. A582 Fyllning (i plan) av lera med inslag av krita, mycket sten av varierande storlek. Flintknutor. Plätt med bränd lera. Anläggningen fortsätter utanför östra schaktkanten. Ej undersökt. A595 Mindre dagbrott, fyllning (i plan) av krita och lera (blandat). Anläggningen fortsätter utanför schaktkanten. Ej undersökt. A624 Större dagbrott som fortsätter utanför schaktkanten i norr. Fyllning av lera blandat med krita, fläckvis mera krita. Mörkare ring med krita i mitten. Ej undersökt. A634 Fyllning (i plan) av lera, flinta och krita. Ej undersökt. A668 Fyllning (i plan) av lera med inslag av flinta. Ej undersökt. Fortsätter utanför schaktkanten. Pilbladet 1 15

18 A679 Fyllning i (plan) av lera med inslag av krita, ganska mycket flinta i den östra delen. Ej undersökt. A715 För att ta reda på hur djupa dagbrotten kunde förväntas vara och på vilket djup kritan kom så drogs ett djupschakt (schakt 8) genom ett område med dagbrottsgropar. Den rena kritan fanns ganska snart under markytan, ca 1,5 meter under densamma. Schaktet drogs ca 3 meter ner i den rena kritan. Här och var kunde man se flintknutor på ett par decimeter inbäddade i kritan. I den nordvästra schaktväggen syntes två djupare gruvhål. I sydöstra väggen fanns ca tre gropar (dagbrott). En av dagbrotten i den nordvästra väggen utvaldes för dokumentation (A715, figur 9-10). Den var ej så tydlig i plan, där den ingår i dagbrottsområdet A481. Figur 9. Sektion C312 genom A715. L1: Matjord. L2: Grå lera med krita i. L3: Krita och moränlera blandat. L4: Krita, som L3, men renare, mindre inblandning av lera. Med ett svart, sotigt lager i nedre kanten. L5: Lera blandat med krita L6: Krita med liten inblandning av lera. L7: Lera och krita blandat, med lerfläckar i. L8 Ren krita 16 Pilbladet 1

19 Figur 10. Författaren sektionsdokumenterar dagbrottsgropen A715. Från öster. Foto: Ulf Sandén A717 Dagbrott som forsätter utanför norra schaktkanten. Fyllning (i plan) av lera. Endast inmätt, ej undersökt. A786 Det östligast belägna av alla dagbrotten, sydväst om A767. Lera, mörkare, inslag av krita (små plättar). Sotig kant i sydöst. Ej undersökt. A818 Dagbrott i östliga kanten av flintgruvsområdet. Ej undersökt. Dagbrottsområden Dagbrottsområdena utgörs av elva större ytor där det var svårare att urskilja gränser mellan olika anläggningar. Det kan därför rymmas många anläggningar inom varje dagbrottsområde, vilka framträder först efter noggrann rensning och undersökning. A438 Dagbrottsområde med sannolikt ett flertal dagbrott. Ej finrensat eller undersökt. A481 Dagbrottsområde (flera anläggningar går i varandra). Fyllning (i plan) av primärt krita, blandat med lera. Ej undersökt. A545 Ett större område med lera blandat med krita, troligtvis ett flertal dagbrottsgropar. Fortsätter utanför schaktet västerut. Ej undersökt. A564 Dagbrottsområde. Fyllning (i plan) av lera och krita. Sotfläckar. Flintknutor. Fortsätter västerut utanför schaktkanten. Ej undersökt. Pilbladet 1 17

20 A603 Minst 6 dagbrott (förmodligen flera), grävda i varandra. Olika fyllningar, några med mera krita, annars lera blandat med krita. Sotiga kanter i väst och nordväst. Ej undersökt. Ett flintföremål påträffades i norra delen (F618). Fyndet har registrerats som en kniv tillverkad av ett avslag. Föremålet har varit föremål för slitspårsanalys för att bedöma om den är använd. Emellertid påträffades inga sådana spår. Föremålet kan fortfarande ha använts, men i ett material som inte har lämnat spår på eggen. A619 Möjligt dagbrottsområde, ej rensat eller undersökt. A648 Fyllning av krita blandat med lera. En del flinta. Oklara gränser. Ej undersökt. A690 Lera med inslag av krita, ganska mycket flinta i nordöstra delen (figur 11). Fynd insamlade i en fyndenhet (F704). Flintmaterialet består den största delen av senonflinta. Endast två avslag är i danienflinta. Senonflintan är svart till grå och ser nyslagen ut. I materialet fanns det rikligt med stora avslag (35 g i genomsnitt) och många av dem är även täckta med en stor del krusta. Detta pekar mot att avslagen är avslagna i början av produktionen. Ett avslag kan härröra från produktion av en fyrsidig yxa. Flera avslag har slagärr som visar att de är slagna från flera håll, vilket indikerar att de kan vara producerade i samband med en mera sammansatt produktion. Ett refittingförsök genomfördes, men inga återpassningar påträffades trots att materialet förefaller kunna härstamma från enstaka tillslagningssekvenser. Detta kan sannolikt förklaras med att materialet är inplockat från en begränsad del av anläggningen och därför har endast delar av materialet tagits tillvara ännu. Materialet kan dateras till neolitikum äldre bronsålder. Figur 11. Flintan i ytan på A690. Foto: Ulf Sandén. A753 Dagbrottsområde med fyllning av nästan bara krita, en del flintknutor. Ej undersökt. A767 Fyllning av krita, sotfäckar och lera, några flintknutor. Oklara gränser. Ej undersökt. A798 Dagbrottområde med mestadels krita. Ej undersökt. 18 Pilbladet 1

21 Övriga anläggningar Inom flintgruvsområdet fanns även en grop (A334), som var belägen i östsluttningen ner mot kulturlagerområdet. Den undersöktes inte (bilaga 4). Kulturlagerområde I östra delen av fastigheten påträffades tjocka lagerbildningar som verkade avsatta i sluttningen ner mot en f.d. våtmark i öster. Området med kulturlager uppskattas omfatta ca 30 % av fastighetsytan, d.v.s. ca m 2 (bilaga 5). Dessa lagerbildningar utgjordes av matjord, kolluvier samt kulturlager vilka var fyndförande. Lagren dokumenterades genom en ca 27 meter lång sektion från väst till öst längs med fastighetens nordgräns. Sektionen delades i två delar av en över fastigheten löpande telekabel. Den västliga sektionen (C330) ritades längs en 13 meter lång sträcka med början i väster uppe på höjden. Efter ca 7 meter från väster räknat tilltog lagertjockleken och här fanns under det ca 0,3 m tjocka matjordslagret ett kolluviallager som blev kraftigare ju längre österut man kom, som mest ca 0,8 m tjockt. På grund av en befintlig telekabel gjordes ett avbrott i schaktningen på ca 14 meter. Härefter fortsatte stratigrafin med matjord högst upp och därunder kolluviallager men med tillägget av ytterligare kulturlager under. Här upprättades ytterligare en 14 m lång sektion (C328, figur 12-13). I de nedersta delarna av stratigrafin (lager 6 och 7) togs prover för 14 C-datering. Här grävdes även en härd (A243) samt 5 grävenheter, varifrån ett fyndmaterial av framförallt flinta insamlades, men det fanns även enstaka keramikbitar av neolitisk karaktär. Lager 7 (A314) (Kulturlager) Lager 7 ligger direkt på den orörda moränleran och sträcker sig i plan ett stycke söderut från denna (i plan inmätt som A314). En 14 C-analys som gjordes på en förkolnad bit hasselträ (Corylus avellana) från lagret, gav dateringen 4 949±40 BP, vilket motsvarar en datering till början av tidigneolitisk tid, BC, kal. 2 sigma (Ua-44932). Det fanns även mollusker i det insamlade jordprovet från lagret. Figur 12. Sektion 328 som ritades över en 14 m lång sträcka i området med kulturlager. Pilbladet 1 19

22 Figur 13. Kulturlagersektionen från väster. Foto: Joakim Frejd 20 Pilbladet 1

23 Figur 14. Härden A243 som överlagrade lager 7. En 14 C-analys av förkolnad björk i härden gav en datering till förromersk järnålder. Foto: Joakim Frejd. Direkt söder om sektionen, i nivå motsvarande ungefär toppen på lager 7, påträffades en härd (se nedan). Därför schaktades inte i botten här, utan härden undersöktes för hand, sedan grävdes resterande fyllning under härden (motsvarande lager 7) i grävenheter. A243 (Härd) Härden låg stratigrafiskt ovanpå lager 7 i sektionen. En bit förkolnat björkträ från härden skickades för 14 C-analys. Dateringen blev 2 132±33 BP (Ua-44930), det vill säga förromersk järnålder ( BC, kal. 2 sigma). Om dateringen gäller för härden så bör övriga lager i sektionen (ovanför bottenlagret 7) ha avsatts efter järnåldern, sannolikt i samband med intensifierat jordbruk under medeltid och historisk tid. G327 (Grävenhet) G327 motsvarar bottnen av lager 7, några cm tjockt. I detta fanns endast ett avslag. G326 (Grävenhet) G326 motsvarar mellersta delen av lager 7, ca 1 dm tjockt. I detta fanns ett litet flintmaterial bestående av fem avslag och en bränd flinta. Pilbladet 1 21

24 G239 (Grävenhet) G326 motsvarar övre delen av lager 7 och var ca 1 dm tjockt. I grävenheten fanns det både flintor som härrör från insamlade noduler från moränen och från dagbrotten eller gruvorna. Ett avslag har en mycket vit patinering och utifrån hur den är tillslagen kan det vara en del av en sida av en fyrsidig yxa eller mejsel. Utöver detta avslag finns det inte några fler flintor i denna grävenhet som tyder på specialiserad produktion, utan kan betecknas som hushållsproduktion. Materialet kan troligen dateras till neolitikum äldre bronsålder. G235 (Grävenhet) G235 motsvarar fyllningen i lager 7 samt ev. delar av lager 6. Cirka halva flintmaterialet har en vit eller blåvit patina. En stor del av flintorna är slagna från noduler som är insamlade från moränen. Det patinerade materialet verkar dock härröra från noduler brutna ur flintgruvorna eller dagbrotten i området. Avslagen är tillhuggna med direkt teknik. Inga kan med säkerhet knytas till en mera specialiserad tillverkning, men det finns enstaka avslag som har avspaltningsärr från flera riktningar på dorsalsidan. Dessa har emellertid inte några andra attribut som kan visa att de kommer från tillverkning av exempelvis yxor. Figur 15. Sektion C328 från söder. Det mörkgrå lager 7 i botten, överlagrat av det något ljusare lager 6. Foto: Joakim Frejd. 22 Pilbladet 1

25 En del av flintorna har bruksretuscher, men delar av dessa kan ha uppstått vid framtagandet av dem. De ser nya ut, men för att avgöra detta skulle materialet behövts analyserats för slitspår, vilket inte har gjorts. Sammantaget bör flintmaterialet dateras till neolitikum äldre bronsålder. Materialet har en annan karaktär än det som har påträffats i dagbrotten och kan snarare betecknas som hushållsproduktion. Figur 16. Keramikskärvan från G231 (F50107). Foto: Joakim Frejd. G231 (Grävenhet) G231 motsvarar lager 6 och en liten del av lager 7. Även i detta material fanns det flintor som är slagna från noduler som är hämtade i moränen. Ett avslag är i danienflinta, övriga i senonflinta. Cirka hälften av flintorna har vad man kan beteckna som mindre välformade avspaltningssidor. Ett avslag har en välpreparerad plattform men den är krossad. Övriga flintor som har plattformarna bevarade, är tillslagna med knacksten i direkt teknik. Materialet tyder på flera olika dateringar. Det finns dels avslag som troligen kan kopplas till neolitikum äldre bronsålder, men det finns även material som troligen härrör från yngre bronsålder järnålder. I G231 påträffades också en liten dekorerad keramikskärva av neolitisk karaktär. Ornamentiken består av intryck, ev. nagelintryck. Skärvan var ca 3 cm lång och 5 mm tjock och vägde 3 gram (figur 16). Lager 6 (Kulturlager) Lager 6 låg stratigrafiskt ovanpå lager 7 och bör därför avsatts senare än detta. Ett fragmenterat sädeskorn i detta lager har dock daterats till 6 493±44 BP, motsvarande BC, kal. 2 sigma (Ua-44931), vilket är en mycket tidig datering. Det kalibrerade 14 C-värdet ligger i senmesolitisk tid, vilket motsvarar yngsta delen av Kongemosekultur och äldre delen av Erteböllekultur. Detta är en sensationellt tidig datering av säd i Sydskandinavien, mer än 1100 år äldre än de hittills äldsta kända dateringarna (Rudebeck 2010, s. 117 ff.; Sørensen & Karg in press). Datering och kontext måste dock tills vidare betraktas som tveksam. Med tanke på att översta delen av lager 7 innehöll ett till synes blandat flintmaterial kan man tänka sig att lager 6 eroderat ner från högre liggande partier, varpå äldre material kommit att överlagra det yngre lager 7. Om järnåldersdateringen från den välbevarade härden mellan lager 7 och 6 stämmer, så styrker det också denna tolkning. Pilbladet 1 23

26 Lager 5 Lagret överlagrade i östra delen lager 7 samt i väster den sterila moränleran. Det var relativt lerigt och stenigt och grått till färgen. Lager 4 Lagret överlagrade lagren 5, 6, 7 och delvis 9 och var ljusbrunt med en del sten i, dock betydligt mindre än både det överliggande lager 3 och det undre lager 5. Lager 9 Lagret var beläget på samma nivå som lager 4, fast öster om detta och var grått till färgen och stenigt. Lager 10 Lagret överlagrade lager 6 samt överlagrades av lager 9 och liknade lager 5, fast med mindre sten i. Lager 3 Lagret var ett mörkgrått stenigt lager med en del flintavslag i. Ett prov för arkeobotanisk och 14 C-analys togs, vilket innehöll en del träkol, men i för liten mängd för att låta sig dateras. Lager 12 Lagret låg direkt på den sterila moränleran i östra delen av schaktet och överlagrade i västra delen lager 6 samt anläggningen A736 (ej undersökt). Det var lerigt och grått. Lager 2 Lagret bestod av ljusbrun lerig mo och tolkades som ett äldre matjordslager som eroderat ner från höjden i väster (kolluviallager). Lager 11 Lagret låg i lager 2 och var något gråare än omgivande lager 2 samt med inslag av sten, varav någon skörbränd. Lager 13 Lagret fanns i östligaste delen av sektionen och liknade lager 2, fast något mörkare. Lager 1 Lager 1 var matjordslagret, vilket var ca 0,3 m tjockt. A811 (Kulturlager) Lagret undersöktes inte närmare men det liknade lagret A314 i plan. Det låg också ca 15 meter söder om detta, i det sydligare schakt 6. En hypotes är att de båda lagren kan höra samman, med tanke på likheten samt att de tycks ligga parallellt längs med sluttningen, följande denna i nord-sydlig riktning. A829 (Härd) Ytterligare en härd påträffades i kulturlagerområdet, i schakt 6, söder om schakt 4 där sektion 330 ritades. 24 Pilbladet 1

27 Tolkning Resultaten från förundersökningen inom Pilbladet 1 visar på att det inom ytan finns flintgruvor och dagbrott samt kulturlager och anläggningar. Flintgruvorna ligger i den högre belägna västra delen av ytan. Kulturlagren befinner sig i sluttningen ner mot en äldre våtmark i öster. I det understa lagret förekom träkol av hassel som 14 C- daterades till tidigneolitikum. Något högre upp i stratigrafin fanns en härd som daterades till förromersk järnålder. Ovanpå detta fanns inslag av äldre material i form av ett fragmenterat sädeskorn som 14 C-daterats till senmesolitikum (Ua-44931, BC, kal. 2 sigma), vilket är en extremt tidig och tills vidare tveksam datering. Från projektet Öreundsförbindelsen finns ett daterat sädeskorn med en något yngre datering (Ua-14793, BC, kal 2 sigma), som kommer från ett lager på undersökningsplatsen Södra Sallerup 15C (Winkler 2004, s. 201). Det framgår ej i rapporten vad som är daterat, men enligt Stefan Gustafsson var sädesslaget korn (muntlig uppgift). Det finns ett par andra mycket tidiga (mesolitiska) dateringar av sädeskorn från platser i sydvästra Skåne, men de är behäftade med källkritiska problem och därmed svårbedömda (Hadevik 2009). De äldsta någorlunda säkra beläggen för förekomst av sädesslag i Skåne odlad eller transporterad av människor är från omkring f. Kr. (Rudebeck 2010). I flintmaterialet på platsen finns två huvudsakliga typer av produktioner. Det finns dels flintmaterial som påträffades i fyllningen till dagbrott, vilket kan kopplas till första delen av tillhuggningen av flintnoduler upplockade från flintgruvor och dagbrott i området. En stor del primäravslag tyder på att den första tillhuggningen av de uppbrutna nodulerna har skett på platsen. Emellertid fanns det endast ett litet material som indikerade vad man har gjort efter den första tillhuggningen. Det som fanns spår av var tillhuggning av fyrsidiga yxor eller mejslar, men med tanke på den begränsade mängden tyder det på att vidare produktion av dessa har fortgått på annan plats. Refittingen visar att det troligen är enstaka produktioner som sekundärt har deponerats i dagbrotten. Den andra typen av produktion som finns i materialet är något som kan betecknas som hushållsproduktion, den typen av produktion som kan kopplas till vardagslivet. Exempel på sådan produktion är framställandet av avslag som används som knivar, skrapor osv. eller som vidarebearbetas. För denna typ av produktion har en del av råämnena hämtats från moränen och inte enbart från flintgruvorna och dagbrotten i området. Denna typ av pro- Pilbladet 1 25

28 duktion framkom i kulturlagren och visar på en annan strategi vad gäller vad man har tillverkat och vilket råmaterial man har valt. Större delen av flintmaterialet kan dateras till neolitikum äldre bronsålder, men det finns även ett inslag av material från tiden efter det i kulturlagren. Utvärdering och förslag till fortsatta åtgärder Analys och tolkning av förundersökningens resultat Lämningarna inom förundersökningsytan (UO) utgörs av flintgruvor och dagbrottsområden i den västra delen och ett område med kulturlager- och colluviebildningar samt anläggningar i den östra delen. Området med flintgruvor och dagbrott omfattar uppskattningsvis ca m 2. medan kulturlagerbildningarnas omfattning är svårare att uppskatta, men torde vara maximalt m 2 (bilaga 12). Flintgruvor och dagbrott inom UO har inte daterats, men kan utifrån tidigare gjorda undersökningar i trakten förväntas vara framför allt från tidigneolitisk tid. Flintavslag från avslagskoncentrationer i fyllningslager till gruvor och dagbrott indikerar en första tillslagning av flintnoduler som brutits ur kritlagren samt sannolikt även produktion av fyrsidiga yxor, något som indikerar neolitisk tid. Colluviet (lager 2, 11 och 13 i fig. 12) täcker sannolikt hela slänten ned mot Särslövsvägen. Under detta finns ett mörkare humusblandat stenigt lager (lager 3 i fig. 12) med visst inslag av flintavslag. Lagret är inte daterat, men är troligen rester av en äldre markhorisont. Lager 4, 9, och 10är inte heller daterade, men är troligen erosionslager. Utifrån dokumentationen av sektion 328 (fig. 12) föreföll dessa lager inte innehålla nämnvärda mängder artefakter, förutom spridda flintavslag. De understa lagren i sektionen utgörs av kulturlager (lager 6 & 7, fig. 12). Förkolnat trä av hassel från det understa lagret (lager 7) har daterats till tidigneolitikum I, BC. En ornerad keramikskärva från grävenhet G231 i lager 6/7, härrör från trattbägarkultur. Dateringen av träkol från en härd (A243) som överlagrade lager 7 indikerar mänsklig närvaro under förromersk järnålder. Lagerbildningen ovan härden torde således ha tillkommit efter denna tid. 14 C-analysen av ett fragmenterat sädeskorn från lager 6 (ovan lager 7) gav emellertid en datering till mesolitisk tid. Denna datering är problematisk, dels på grund av lagrets stratigrafiska position, dels för att den är mer än år äldre än de hittills kända dateringarna av sädeskorn i Sydskandinavien. 26 Pilbladet 1

29 Sammanfattningsvis är det troligt att den undre delen av lager 7 och möjligen även delar av lager 6 härrör från vistelser i området i samband med flintbrytningen under tidigneolitisk tid. Om artbestämning och datering rörande sädeskornet från lager 6 är riktiga måste detta lager vara resultatet av erosion från det högre belägna området inom den västra delen av UO. Vidare skulle detta innebära att tiden för kontakt mellan kontinentens jordbrukare och Sydskandinaviens mesolitiska samhällen fullständigt måste omvärderas. För att kunna värdera detta måste dock lagren undersökas närmare och fler prover tas för artbestämning och datering. Arkeologisk och vetenskaplig potential samt koppling till det aktuella kunskapsläget I trakten av byarna Kvarnby, Södra Sallerup och Tullstorp finns Sveriges enda kända flintgruvsområde från neolitisk tid. Flintgruvor och dagbrottsområden torde en gång ha brett ut sig över flera hundra tusen kvadratmeter. Sedan slutet av 1800-talet har det brutits krita i industriell omfattning i trakten. Detta har medfört att flintgruvor och andra fornlämningar utplånats inom stora ytor. Det var först i slutet av 1970-talet som kritbrytningen systematiskt började föregås av arkeologiska undersökningar. I samband med att ett m 2 stort område med flintgruvor och dagbrott schaktades fram i början av 1980-talet (fig. 3, Område C , längst i nordost), inför öppnandet av ett nytt kritbrott, beslutade Riksantikvarieämbetet att området skulle skyddas som fast fornlämning. Efter det att ytan dokumenterats och ett fåtal boplatslämningar undersökts lades matjorden tillbaka, jordbruket upphörde och området blev betesmark. Det förmodades då att detta var det enda kvarvarande området med bevarade flintgruvor i trakten. Att så inte var fallet visas genom lämningarna som framkommit inom Pilbladet 1. Detta område måste således ses som del av en större helhet och den vetenskapliga potentialen måste relateras till de kunskaper som tidigare undersökningar genererat. De arkeologiska undersökningarna som gjordes under 70-, 80- och 90-talen innebar att de planerade kritbrottsytorna banades av och plandokumenterats samt att boplatslämningar undersöktes enligt rådande praxis. Flintgruvor och dagbrott undersöktes genom schaktdragning av maskin, profilritning och manuell utgrävning av ett urval av humösa lager, härdar och flintslagningsplatser i och kring gruvorna. Sålunda skapades underlag för en uppskattning av antalet gruvor och dagbrott inom respektive undersökningsyta. De få träkolsprover som daterades gav en generell bild av flintbrytningens kronologi. Stora mängder slagen flinta insamlades, men det kunskapsläge och den praxis som Pilbladet 1 27

30 rådde under och 80-talen medgav inte mer ingående litiska analyser av det slag som numera är gängse vid arkeologiska undersökningar. Undersökningsmetoder och prioriteringar som var praxis för ett par decennier sedan kan endast i begränsad omfattning bidra till att belysa frågeställningar som anses relevanta idag, t.ex. frågor om tillvägagångssätt och flintbrytningens tidsmässiga omfattning på en mer detaljerad nivå, liksom frågor om säsongsmässighet och eventuella variationer i intensitet över tid. Avsaknaden avmer omfattande litiska analyser har medfört att kunskapen om flintproduktionen i området fortfarande är mycket begränsad. Det finns dock indikationer på att flintbrytningen bl.a. syftat till produktion av spetsnackiga yxor, den äldsta neolitiska yxtypen i Skandinavien. Flintgruvsområdet har dessutom nära kronologiska och kulturella kopplingar till den stora tidigneolitiska samlingsplatsen Almhov, belägen ca 10 km åt sydväst. Från denna plats finns det största kända fyndet av spetsnackiga flintyxor i Sydskandinavien, omkring 40 exemplar, varav flertalet tillverkade av Senonflinta, dvs. den typ av flinta som bröts ur gruvorna (muntligen Lasse Sørensen, Nationalmuseet i Köpenhamn). Det förefaller högst sannolikt att det var samma befolkning som ägnade sig åt att bryta flinta i Södra Sallerupområdet och festa och bygga monument vid Almhov. Att kunna belägga nära kopplingar mellan så speciella platser från tidigneolitikum är mycket ovanligt och öppnar upp för kulturhistoriska tolkningar på en mer detaljerad nivå än vad som är brukligt för denna tidsperiod. Ur detta perspektiv är även de tidigneolitiska kulturlagren inom Pilbladet 1 av stort intresse. Här finns en möjlighet att relatera dessa boplatsspår dels till de (förmodat) samtida flintgruvorna och dagbrotten, dels till samlingsplatsen Almhov. Det bör också påpekas att pågående forskning visar att kunskapen om flintbrytningen kan ha införts till södra Skandinavien med migrerande grupper från Centraleuropa, där flintutvinning i gruvor ingår som ett typiskt drag i Michelsbergskulturen, cal BC (Sørensen & Karg, in press, s.10). I området kring Södra Sallerup har det påträffats rikliga boplatslämningar från mellan- och senneolitikum, bronsålder, järnålder samt vikingatid tidig medeltid (fig. 3). Trakten har varit mer eller mindre kontinuerligt bebodd sedan början av den yngre stenåldern. Makrofossilanalys och andra typer av miljöarkeologiska analyser ingick inte regelmässigt i undersökningarna under och 80-talen. Således är kunskapen om landskapets miljöhistoria och människans påverkan på landskapet begränsad. Vid undersökningarna på Södra Sallerup 15H inom Projektet Öresundsförbindelsen , väster om f.d. Sjöbergs kritbrott 28 Pilbladet 1

31 (fig. 3), gjordes dock miljöarkeologiska analyser inom ramen för delprojektet Det funktionella landskapet och miljöarkeologin (Kishonti 2006). Dessa visade på begränsad mänsklig påverkan på landskapet fram till mellanneolitisk tid. Därefter skedde emellertid en stark påverkan och trakten var sannolikt skoglös betesmark därefter (Gaillard & Lemdahl 1993). De massiva kulturlagerbildningarna i svackor i området verkar främst ha tillkommit under bronsålder och förromersk järnålder. Den bild av landskapsutvecklingen som förundersökningen inom Pilbladet 1 har givit är delvis i överensstämmelse med dessa resultat, men indikerar också att människans påverkan på landskapet kan variera mycket lokalt. Förekomsten av lager från tidigneolitikum ger goda förutsättningar att belysa människans påverkan på landskapet även under denna tid. Förslag till åtgärder vid en eventuell slutundersökning Vid en eventuell slutundersökning bör insatserna fokuseras på följande: - efter avbaning: en plandokumentation av flintgruvor och dagbrottsområden på liknande sätt som gjorts vid tidigare undersökningar i trakten samt en plandokumentation av övriga anläggningar och kulturlager enligt sedvanlig metod - manuell utgrävning av fyndförande lager, avslagskoncentrationer, härdar och andra anläggningar samt insamling av fynd och organiskt material för C14-datering samt makrofossilprovtagning - schaktdragning med maskin genom flintgruvor och dagbrottsområden; syftet bör vara att fastställa utbredning och tillvägagångssätt vid flintbrytningen samt att insamla fynd, organiskt material och makrofossil för C14-datering och belysning av landskapsutvecklingen - manuell utgrävning av fyllningslager i gruvor och dagbrott där det kan förväntas finnas redskap från flintbrytningen, fr.a. hackor av kronhjortshorn och spår efter träredskap dessa har brukat påträffas i gruvornas och dagbrottens undre fyllning - provtagning genom colluvie- och kulturlagerbildningen i områdets östra del med syfte att fastställa tillkomstsätt och datering samt belysa landskapsutvecklingen - manuell utgrävning av de understa tidigneolitiska lagren i colluvie- och kulturlagerbildningen i den östra delen (fr.a. lager 6 och 7) med syfte att fastställa tillkomst, datering, funktion och Pilbladet 1 29

32 relation till flintbrytningen samt insamling av makrofossil för belysning av landskapet under denna tid - litisk analys av insamlat material från avslagskoncentrationer med syfte att fastställa teknologi och produktionens syfte Slutundersökningsytans storlek En eventuell slutundersökning bedöms omfatta ca m 2 av exploateringsområdets totala ca m 2, dvs ca 64 % (se bilaga 12). 30 Pilbladet 1

33 Referenser Althin, C-A The Scanian Flintmines. Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund. Årsberättelse Lund. Björhem, N. & Magnusson Staaf, B Långhuslandskapet. En studie av bebyggelse och samhälle från stenålder till järnålder. Öresundsförbindelsen och arkeologin. Malmöfynd nr 8. Malmö Kulturmiljö. FMIS (Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem). (oktober 2012). Gaillard, M-J & Lemdahl, G Biostratigrafiska undersökningar av flintgruvor vid Ängdala, Skåne - Miljö- och klimattolkningar. Lund. Stencil. Gustafsson, S Arkeobotanisk rapport. Pilbladet 1. Arkeobotanisk analys av kulturlager från en flintgruva i Ängdala, Södra Sallerup socken. Gustafsson, S. muntlig uppgift angående 14 C-daterat sädeskorn från Södra Sallerup 15C (Öresundsförbindelsen). Hadevik, C Trattbägarkulturen i Malmöområdet en sammanställning med fokus på byggnader, gravar och rituella gropar. I: C. Hadevik & M. Steineke (red.), Tematisk rapportering av Citytunnelprojektet. Citytunnelprojektet. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 48, s Malmö. Hammarstrand Dehman, K Bedömning av flintmaterial från Pilbladet 1, Södra Sallerup. Opublicerad arkivrapport. Holst, N-O Flintgrufvor och flintgräfvare i Tullstorpstrakten. Ymer 2. Stockholm. Jansson, P Ängdalas gåta. Vad yxade man till vid flintgruvorna? CD-uppsats. Arkeologiska institutionen, Lunds Universitet. Kishonti, I Öresundsförbindelsen. Södra Sallerup 15 H. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 29. Malmö Kulturmiljö Nielsen, B. & Rudebeck, E Introduktion till arkeologi i Södra Sallerup. En översikt över utgrävningarna kring Ängdala gård. Elbogen Malmö Fornminnesförenings årsskrift. Årgång 58. Malmö Nilsson, A. & Onsten-Molander, A Öresundsförbindelsen. Södra Sallerup 15 F & I. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 30. Malmö Kulturmiljö Rudebeck, E Ängdala. Flintgruvor från yngre stenåldern, S. Sallerup. Utgrävningar Rapport nr 1. Malmö Museer. Stadsantikvariska enheten. Rudebeck, E Ängdala och meningen med arkeologin. Arkeologi i Sverige nr 3. Riksantikvarieämbetet. Rudebeck, E Flint extraction, axe offering and the value of cortex. I: Edmonds, M. & Richards, C. (red.), Understanding the Neolithic of North-western Europe, sid Glasgow. Rudebeck, E I trästodernas skugga monumentala möten i neolitiseringens tid. I: B. Nilsson & E. Rudebeck (red.), Arkeologiska och Förhistoriska världar, s Malmö. Schnittger, B Förhistoriska flintgruvor och kulturlager vid Kvarnby och S Sallerup i Skåne. Stockholm. Pilbladet 1 31

34 Sørensen, L. & Karg, S. in press. The expansion of agrarian societies towards the north new evidence for agriculture during the Mesolithic/Neolithic transition in Southern Scandinavia. Journal of Archaeological Science (2012), Thörn, R Sallerupsvägen: Delen väster om Särslövsvägen. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Stadsantikvariska avdelningen, Malmö Museer. Arkivrapport. Winkler. M Öresundsförbindelsen. Södra Sallerup 15C & A. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Malmö Kulturmiljö. 32 Pilbladet 1

35 Administrativa uppgifter Sydsvensk Arkeologi AB dnr: Länsstyrelsen i Skåne dnr: Datum för beslut: Projektnummer: Län: Kommun: Socken: Skåne län Malmö stad Södra Sallerups socken Fastighet: Pilbladet 1 (f.d. del av Sallerup 180:36) Koordinatsystem: SWEREF 99 TM N koordinat: E koordinat: Höjdsystem: RH 2000 M ö.h. ca 22,00 25,00 Fältarbetstid: Antal arbetsdagar: 4 Antal arkeologtimmar: 48 Antal maskintimmar : 16 Exploateringsyta: m 2 Undersökt yta: 555 m 2 Platschef: Fältpersonal: Underkonsulter: Uppdragsgivare: Tidigare undersökningar: Fynd: Dokumentationsmaterial: Kostnader: Joakim Frejd Ulf Sandén, Ulla Isabel Wolfe Karlssons Entreprenad AB, Geograf AB, Hertz AB, Byggnadsmaskiner i Lund AB, Oden Kulturinformation, Tandemlaboratoriet, Uppsala universitet. Malmö stad, Stadsfastigheter Ett flertal i närområdet, se FMIS. Fynden har inventarienummer MMA 074 och förvaras på Malmö Museer. Arkivmaterialet förvaras på Malmö Museer under arkivnummer S09:74 och består av intrasisundersökning, 61 foton, fältritningar och fältanteckningar kr (exkl. moms) Pilbladet 1 33

36 Bilaga 1. UO:s läge inom fornlämningen Figuren visar exploateringsområdets läge (röd linje) i sydöstra delen av fornlämningen RAÄ Södra Sallerup 32:1 (blå linje). 34 Pilbladet 1

37 Bilaga 2. Fornlämningsmiljö Figuren visar Pilbladet 1 i relation till tidigare undersökningar i området runt Ängdala gård (detalj av större karta, se figur 3). Karta av Elisabeth Rudebeck (2002). Pilbladet 1 35

38 Bilaga 3. Schakt och anläggningar 36 Pilbladet 1

39 Bilaga 4. Flintgruvsområdet Pilbladet 1 37

40 Bilaga 5. Kulturlagerområdet 38 Pilbladet 1

41 Bilaga C-analys Tabell över 14 C-analyser från Pilbladet 1 BP-värdena i tabellen kalibrerade enligt OxCal. Version 3.10 Lab.nr 14 C år BP Kal. 1 σ Kal. 2 σ Anl.nr/Provnr Anl.typ/kontext Material Ua ± BC BC A230 (PM307) Härd Träkol av björk (Betula) Ua ± BC BC Sektion 330 (PM810) Kulturlager, lager 6 Fragmentariskt sädeskorn (Cerealia fragmenta) Ua ± BC BC Sektion 330 (PM808) Kulturlager, lager 7 Träkol av hassel (Corylus avellana) Diagrammen ovan visar 14 C-dateringarna kalibrerade med OxCal v4.1.7 Pilbladet 1 39