Handel. Fri handel bidrar till ekonomisk tillväxt INSYN I EU POLITIKEN

Transkript

1 INSYN I EU POLITIKEN Handel Fri handel bidrar till ekonomisk tillväxt Att öppna nya marknader får våra ekonomier att växa endast en aktiv EU politik för frihandel och investeringar kan åstadkomma det.

2 INNEHÅLL Varför behöver EU en handelspolitik?... 3 INSYN I EU POLITIKEN Den här broschyren ingår i serien Insyn i EU-politiken, som beskriver vad EU gör på sina olika politikområden, varför politiken ser ut som den gör och vilka resultat EU har uppnått. Broschyrerna hittar du här: Hur utformar EU sin handelspolitik?... 7 Så fungerar politiken...10 Framtidens handelspolitik Läs mer...16 Så fungerar Europeiska unionen Europa på tolv lektioner Europa 2020 EU:s tillväxtstrategi EU:s grundare Bank och finans Bedrägeribekämpning Budget Digital agenda för Europa Ekonomiska och monetära unionen och euron Energi Folkhälsa Forskning och innovation Gränser och säkerhet Handel Havsfrågor och fiske Humanitärt bistånd och civilskydd Inre marknaden Internationellt samarbete och utveckling Invandring och asyl Jordbruk Klimatåtgärder Konkurrens Konsumentskydd Kultur, film och media Miljö Näringsliv Regionalpolitiken Rättvisa, grundläggande rättigheter och jämlikhet Skatter Sysselsättning och socialpolitik Säkra livsmedel Transport Tullar Utbildning, ungdomsfrågor och idrott Utrikes- och säkerhetspolitik Utvidgning Insyn i EU politiken Handel Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för kommunikation Information för allmänheten 1049 Bryssel BELGIEN Manuskriptet uppdaterades i november 2014 Omslag och bild på sidan 2: istockphoto.com/grzegorz Petrykowski 16 s ,7 cm ISBN doi: /9965 Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2014 Europeiska unionen, 2014 Kopiering är tillåten. För användning eller kopiering av enskilda fotografier krävs tillstånd direkt från upphovsrättsinnehavaren.

3 H A N D E L 3 Varför behöver EU en handelspolitik? EU:s handelspolitik måste ses mot bakgrund av två faktorer. För det första är EU en viktig global aktör. För det andra har globaliseringen ändrat förutsättningarna för världshandeln. EU är världens största ekonomi, den största exportören och importören, en ledande investerare och mottagare av utländska investeringar och den största biståndsgivaren. Med bara sju procent av världens befolkning står EU för över en fjärdedel av världens välstånd mätt i bruttonationalprodukt (BNP) det totala värdet av de varor och tjänster som produceras. Den inre marknaden med fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, personer och kapital är en förutsättning för att skapa jobb genom handel med andra länder och regioner. Det är EU, inte ländernas regeringar, som ansvarar för denna marknad. EU sköter också handelsförbindelserna med övriga världen. Genom att tala med en enda röst får EU betydligt större tyngd i internationella handelsförhandlingar än vad länderna skulle ha haft på egen hand. EU är en aktiv ekonomisk och politisk aktör med växande regionala och globala intressen och ansvarsområden. VÄRLDENS STÖRSTA EKONOMIER (2013) EU (28 medlemsländer) BNP i löpande priser (miljarder euro) % av världens BNP Offentlig bruttoskuld i % av BNP) ,2 88,0 Argentina 460 0,9 41,0 Australien ,0 28,6 Brasilien ,0 66,2 Kanada ,5 88,8 Kina ,8 39,4 Indien ,6 61,5 Indonesien 655 2,3 26,1 Japan ,6 243,2 Mexiko 949 2,0 46,4 Ryssland ,4 13,9 Saudiarabien 564 1,5 2,7 Sydafrika 264 0,7 45,2 Sydkorea 982 1,7 33,9 Turkiet 617 1,4 36,3 USA ,5 104,2 Världen ,0 Källa: IMF WEO. EU handeln: nyckeltal EU:s andel av världens export och import: 16,4 procent 2013 Utländska direktinvesteringar i EU: miljarder euro 2012 EU:s utländska direktinvesteringar: miljarder euro 2012 Överskott från handeln med industrivaror (utom olja): över 400 miljarder euro 2013 Överskott från tjänstehandeln: 110 miljarder euro 2013 EU:s utvecklingsbistånd: 56,5 miljarder euro 2013 EU är en av världens mest utåtriktade ekonomier och har för avsikt att förbli det. Handeln med övriga världen fördubblades mellan 1999 och För närvarande är nästan tre fjärdedelar av importen till EU tullfri, eller har lägre tullar. För tullbelagda varor var tullsatsen 2012 i genomsnitt knappt 2,2 procent för industriprodukter och 2,6 procent för alla varor totalt sett. EU är den största handelspartnern för 59 länder. För Kina är motsvarande siffra 36 och för USA 24 länder. EU:s utrikeshandel med varor och tjänster står för 35 procent av EU:s BNP 5 procentenheter mer än i USA. EU importerar lika många jordbruksprodukter från utvecklingsländer som Australien, Kanada, Japan, Nya Zeeland och USA (som har en jämförbar totalbefolkning) tillsammans.

4 4 I N S Y N I E U - P O L I T I K E N istockphoto/rainerplendl I dag tillverkas produkter som bilar inte längre på samma ställe från början till slut. Den öppna handeln är viktig i vår ständigt föränderliga värld. Tack vare globaliseringen som blivit möjlig genom ny teknik och ekonomisk liberalisering kan varor, tjänster, kapital, företag och personer snabbt och enkelt nå nästan hela världen. Globaliseringen I dag tillverkas produkter inte längre på samma plats från början till slut. De sätts i stället ihop i flera steg, ofta i olika delar av världen. Märkningen Made in är nu undantag snarare än regel. Export och import är därför inte bara färdiga varor som förs in i eller ut ur ett land. Det är mer komplext än så. Tillväxten i andra ekonomiska stormakter som Kina, Indien och Brasilien skärper konkurrensen för de varor de producerar i fråga om pris och kvalitet. Dessutom konkurrerar länderna om energi och råvaror. Samtidigt bidrar dessa länder med nya konsumenter och deras ekonomier är mer öppna än för år sedan. Mellan 1996 och 2012 sänktes Kinas importtullar från 19,8 till 4,7 procent. I Indien sänktes tullarna från 20,1 till 7,0 procent, och i Brasilien från 13,8 till 10,0 procent. Det finns dock kvar en del andra, mindre synliga exporthinder. VÄRLDENS STÖRSTA HANDELSMAKTER % av den globala varuexporten 2013 % av den globala tjänsteexporten 2013 Övriga 55 % EU 15 % Övriga 42 % EU 25 % USA 10 % Japan 5 % USA 19 % Kina 15 % Indien 4 % Kina 6 % Japan 4 % Källa: Eurostat - WTO.

5 H A N D E L 5 EU:s aktiva frihandelspolitik gentemot nya marknadsekonomier skapar tillväxtutsikter och nya handelsmöjligheter. Enligt Internationella valutafonden kommer 90 procent av den ekonomiska tillväxten att skapas utanför Europa år 2015 en tredjedel enbart i Kina. istockphoto/kikkerdirk Frihandel kan hjälpa EU ut ur krisen. Frihandel och konkurrenskraft EU:s handelspolitik ingår i den allmänna 2020-strategin som ska öka sysselsättningen och skapa en modernare, livskraftigare och hållbarare ekonomi. För att få en levande inhemsk ekonomi måste EU stärka sin konkurrenskraft utomlands. Frihandel är viktigare än någonsin för ekonomisk tillväxt och nya jobb. Två tredjedelar av importen är råvaror, mellanprodukter och komponenter som tillverkare i EU behöver. Den europeiska marknaden måste hållas öppen för dessa produkter. Att begränsa införseln eller höja importkostnaderna slår tillbaka genom att de europeiska företagen får högre kostnader och sämre konkurrenskraft, både hemma och utomlands. Frihandel kan hjälpa EU att ta sig ur den ekonomiska krisen, som började med bolånekrisen i USA Men även EU ekonomin har sina brister, som blev tydliga efter krisen. Frihandel är en av de viktigaste faktorerna som kan stimulera den europeiska ekonomin, tillsammans med fördjupad inre marknad och riktade satsningar på forskning, utbildning och energi. Potentiella ekonomiska vinster Om vi slutför alla pågående frihandelsförhandlingar kan EU:s BNP öka med över 2 procent enligt EU-kommissionen. Det motsvarar Danmarks eller Österrikes bidrag till EU-ekonomin. Det kan också skapa jobb åt fler än 2 miljoner människor. Fler fördelar med frihandel Öppna marknader skapar större ekonomisk tillväxt och fler och bättre jobb för EU och dess partner. Omkring 14 procent av EU:s arbetskraft var 2011 direkt eller indirekt beroende av exporten till övriga världen. Det är en ökning med runt 50 procent sedan Utländska direktinvesteringar är också en viktig drivkraft för nya jobb, och amerikanska och japanska företag sysselsätter nu över 4,6 miljoner människor i Europa. Liberaliseringen av handeln skapar ytterligare möjligheter till innovation och ökad produktion. Genom handel och investeringar sprids nya idéer, ny teknik och den bästa forskningen, vilket leder till bättre produkter och tjänster för människor och företag. Erfarenheter i EU länderna visar att om frihandeln ökar med 1 procent, så ökar arbetsproduktiviteten med 0,6 procent följande år. Fördelarna med handeln är bland annat lägre priser och större utbud för konsumenterna, eftersom importerade livsmedel, konsumtionsvaror och delar till produkter som tillverkas i EU blir billigare.

6 6 I N S Y N I E U - P O L I T I K E N EU lägger stor vikt vid breda sociala frågor och miljöfrågor. Frihandelsavtalen kan också bidra till att främja hållbar utveckling, god samhällsstyrning och respekt för de mänskliga rättigheterna. För en fungerande handel räcker det inte med att förhandla fram lägre tullar för exportörer. Respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för ett stabilt och förutsägbart regelverk. Vi måste därför få bort mindre synliga handelshinder som tullformaliteter, byråkrati och, i vissa fall, oetiska affärsmetoder. EU:s STÖRSTA HANDELSPARTNER: VAROR Export från EU (miljarder euro) Import till EU (miljarder euro) 200 Shutterstock Handel omfattar inte bara fysiska varor utan också tjänster och investeringar. 0 USA Kina Ryssland Schweiz Norge Turkiet Japan Sydkorea Brasilien Indien Inte bara varor och tjänster Förr, när handel bara var att flytta fysiska varor mellan olika delar av världen, gällde förhandlingarna nästan bara tullar och kvoter. Nu när ekonomierna är mer komplicerade omfattar handelspolitiken en rad områden och åtgärder. Det gäller tjänster, immaterialrätt, utländska direktinvesteringar, normer för växtskydd, djurhälsa, industrivaror och andra varor samt licensieringsförfaranden och inhemska skatter. Afrika: import 168,3, export 154,7. Central- och Sydamerika: import 102,4, export 120,9. Andra europeiska länder: import 477,6, export 488,7. Nordamerika: import 223,8, export 320,5. Oceanien: import 14,6, export 39,0. Asien: import 678,6, export 573,7. Uppgifterna är från Källa: Eurostat.

7 H A N D E L 7 Hur utformar EU sin handelspolitik? EU ansvarar för medlemsländernas handelspolitik och EU kommissionen förhandlar på deras vägnar. Det betyder att inget enskilt land kan ingå ett bilateralt handelsavtal med ett land utanför EU. Denna ansvarsfördelning grundar sig på EU fördragen. Målen med frihandelsavtalen: Öppna nya marknader för varor och tjänster. Öka skyddet och möjligheterna till investeringar. Göra handeln billigare genom att sänka tullar och minska byråkratin. Påskynda handeln genom att förenkla tullklareringen och fastställa kompatibla tekniska standarder och hygiennormer. Skapa tydliga regler om immateriell äganderätt, konkurrens och offentlig upphandling. Stödja en hållbar utveckling genom att främja samarbete, öppenhet och dialog om sociala frågor och miljöfrågor. Detsamma gäller försörjningskedjorna inom EU, där de ekonomiska gränserna suddas ut och handelsförbindelserna förändras. När företag exporterar skapar de arbetstillfällen i hela EU, och inte bara i det land där varorna och tjänsterna produceras. Tjänstesektorn är särskilt viktig när det gäller att integrera EU i globala leveranskedjor och se till att jobben blir kvar i Europa. Ungefär en tredjedel av de jobb som skapas genom export av industrivaror finns hos företag som tillhandahåller stödtjänster till exportörer. Totalt står tjänster för 50 procent av det inhemska mervärdet i den europeiska exporten till länder utanför EU EU:s STÖRSTA HANDELSPARTNER: TJÄNSTER Export från EU (miljoner euro) Import till EU (miljoner euro) Anpassa politiken till nya förutsättningar De genomgripande förändringarna i de globala försörjningskedjorna innebär att det blir viktigare var produkterna förädlas än var exporten bokförs. Handelspolitiken ska därför se till att EU kan behålla sin plats eller få en ny roll i försörjningskedjorna, snarare än att försöka behålla alla produktionssteg på hemmaplan. Handeln handlar alltmer om att tillföra värde, från forskning, utveckling och design till tillverkning av komponenter, montering och logistik USA Schweiz Kina Uppgifterna är från Källa: Eurostat. Ryssland Små och medelstora företag kanske inte alltid själva exporterar direkt, men många småföretag levererar delar, komponenter och tjänster som ingår i storföretagens export. En vara som bokförs som en tysk export kan i själva verket innehålla delar från Tjeckien, Belgien eller Polen. Japan Kanada Indien Brasilien Hongkong

8 8 I N S Y N I E U - P O L I T I K E N Multinationell tillverkningskedja I Kina finns många exempel på hur produktionen är allt mer utspridd på flera länder. För en smarttelefon som är monterad i Kina kan exempelvis mindre än 4 procent av värdet komma från Kina och över 16 procent från Europa. För vissa europeiska mobiler eller surfplattor som är tillverkade i Kina kan över hälften av värdet ha skapats i Europa. Samma sak kan gälla andra produkter, t.ex. leksaker och flygplan. I de flesta länder är exporten emellertid fortfarande i hög grad beroende av det värde som tillförs inom landet. Runt 87 procent av mervärdet i EU:s export är inhemskt. I Kina är motsvarande siffra 76 procent. Värdekedjorna blir hur som helst allt viktigare för att man ska förstå handelns inverkan på bland annat arbetsmarknaderna. De ökande produktionsförbindelserna mellan EU och Kina innebär exempelvis att över 1,1 miljoner jobb i EU var beroende av kinesisk export och 5,5 miljoner jobb i Kina var beroende av EU:s export Frihandelsavtal EU samarbetar aktivt med sina partner, ibland inom regionala grupperingar, för att förhandla fram omfattande frihandelsavtal. Avtalen ger förmånligt tillträde till marknaderna i de berörda länderna och är ett godkänt undantag från Världshandelsorganisationens (WTO) grundläggande princip att alla handelspartner ska behandlas lika. Avtalen varierar beroende på ambitionsnivån och kapaciteten i det land eller den grupp av länder som EU förhandlar med. Det finns ingen modell som passar alla. Eftersom EU:s många handelspartner har olika intressen, anpassas avtalen till varje enskild Ekonomiska partnerskapsavtal kombinerar handels- och utvecklingsmål. situation. I frihandelsavtal med utvecklade länder och tillväxtekonomier är det framför allt de ekonomiska aspekterna som dominerat och de bygger i allmänhet på att bägge parter öppnar sina marknader för varandra. De ekonomiska partnerskapsavtalen med länderna i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet kombinerar handels- och utvecklingsmål. EU:s handelspolitik är inriktad på viktiga partner som USA, Kanada och Japan, men också på tillväxtekonomier som Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika (Briks länderna). De ses som världsekonomins nya drivkrafter. EU:s exportörer får tydliga fördelar genom handelsavtal med dessa länder. Den genomsnittliga exporttullen i övriga världen är fortfarande cirka 5 procent. I vissa länder är den betydligt högre. Avtalen brukar omfatta olika sektorer och frågor och har en tidsplan för tullsänkningar för enskilda produkter. Dagens handelsavtal omfattar allt från immateriella rättigheter till offentlig upphandling. De innehåller olika bestämmelser, till exempel ursprungsregler, för att fastställa för vilka produkter man ska sänka eller avskaffa tullarna. Handelsavtalen stärker EU:s regelsystem som går längre än WTO:s genom att EU infogar reglerna i avtalen för att skydda och stimulera handel och investeringar. Immateriella rättigheter I en global ekonomi baseras EU:s konkurrenskraft i hög grad på innovation och på värdet av de varor som produceras här. Ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen hotas när europeiska idéer, varumärken och produkter piratkopieras och förfalskas. Skyddet av immateriella rättigheter patent, varumärken, mönster, upphovsrätt och geografiska beteckningar blir allt viktigare för europeiska uppfinnare, konstnärer och företag för att förhindra att mindre nogräknade konkurrenter gör illegala kopior. EU skyddar immateriella rättigheter på olika sätt. Inom WTO har EU arbetat för avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter. Kommissionen förhandlar också om immaterialrättsregler i bilaterala handelsavtal och samarbetar med myndigheter i länder utanför EU för att stärka skyddet av rättigheterna. istockphoto/joesboy

9 H A N D E L 9 Investeringar EU gör flest utländska direktinvesteringar och vill därför ha tydliga regler för att skydda investeringarna, som är viktiga för att skapa företag och jobb utomlands och bygga upp globala leveranskedjor. VART GÅR INVESTERINGARNA OCH VAR KOMMER DE IFRÅN? Utflöde av utländska direktinvesteringar från EU Övriga länder 22 % Norge 3 % Hongkong 2 % Kanada 34 % Kina (utom Hongkong) 4 % Ryssland 4 % Inflöde av utländska direktinvesteringar till EU Övriga länder 10 % Hongkong 2 % Singapore 2 % Brasilien 2 % Ryssland 3 % Norge 3 % Kanada 4 % Schweiz 11 % Totalbelopp: miljarder euro Brasilien 8 % Totalbelopp: 303 miljarder euro Schweiz 11 % Offshore-finanscentrum 18 % USA 28 % Offshore-finanscentrum 14 % USA 45 % Direkta utlandsinvesteringar innebär att en person eller ett företag äger en verksamhet, eller en del av den, i ett annat land. Utflöde av utländska direktinvesteringar från EU är alltså när någon i EU äger företag baserade i länder utanför EU. Inflöde är tvärtom. Siffrorna är genomsnittet för för de 27 EU-länderna totalt sett. Källa: Eurostat. Syftet är att skapa ett tydligt rättsläge för investerare och ett stabilt, förutsägbart, rättvist och välreglerat företagsklimat. Det görs till stor del inom ramen för WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (Gatsavtalet) och i bilaterala avtal. Med Lissabonfördraget fick EU ansvaret att förhandla om skydd av europeiska investeringar i länder utanför EU. Offentlig upphandling EU vill se till att europeiska företag får delta i offentliga upphandlingar utanför unionen när myndigheter ska köpa varor, byggentreprenader eller tjänster. Det kan gälla allt från stora infrastrukturprojekt, som vägar och sjukhus, till inköp av it-utrustning. Kontrakten har ett handelsvärde på cirka 1 biljon euro per år. WTO-medlemmarna ändrade avtalet om offentlig upphandling Det var ett viktigt steg för att öppna de internationella marknaderna för offentlig upphandling. Kommissionen har gått ett steg längre genom att föreslå lagstiftning som innebär att företag i länder utanför EU som inte följer WTO:s regler och diskriminerar EU-företag inte heller får delta i EU-upphandlingar. Frihandelsavtal hur går det till? Det krävs många månader av noggranna förberedelser innan förhandlingarna kan börja. Man håller samråd och bedömer hur avtalet påverkar företag och konsumenter i EU. Kommissionen och landet eller regionen i fråga för också informella och formella samtal för att bestämma vilka frågor avtalet ska omfatta. Därefter ber kommissionen om ett godkännande från ministerrådet (dvs. företrädare för EU-ländernas regeringar) om att inleda förhandlingar. De enas också om vilka mål kommissionen ska sträva efter. Kommissionens informerar regelbundet rådet och Europaparlamentet om resultatet av förhandlingarna, som ofta pågår i flera år. Så snart man har nått en överenskommelse godkänns avtalet formellt av rådet. Europaparlamentet, som med Lissabonfördraget fick nya befogenheter, kan godta eller avvisa avtalet, men får inte ändra i texten. Medlemsländerna kan också behöva ratificera avtalet enligt sina nationella förfaranden, parallellt med godkännandet i EU. Avtalet träder i kraft en viss dag, men kan tillämpas provisoriskt i förväg.

10 10 I N S Y N I E U - P O L I T I K E N Så fungerar politiken EU:s handelspolitik bygger på tre viktiga verksamhetsområden. En aktiv roll i de multilaterala WTHO-förhandlingarna. Fördjupade bilaterala handelsförbindelser med enskilda länder och regioner och tillämpning av ensidiga åtgärder, som att ge utvecklingsländer förmånsbehandling. En strategi för marknadstillträde för att få bort särskilda hinder på viktiga exportmarknader. Multilaterala förhandlingar EU är en stark förespråkare för multilaterala åtgärder och stöder förhandlingarna i Doharundan som WTO inledde Målet är att ytterligare liberalisera handeln med varor och tjänster, förbättra marknadstillträdet för utvecklingsländerna och se över handelsreglerna. Världshandelsorganisationen WTO WTO bildades den 1 januari 1995 och ersatte det allmänna tull- och handelsavtalet som slöts efter andra världskrigets slut (Gattavtalet). WTO har för närvarande 160 medlemsländer och 24 observatörer. Organisationen har hjälpt till att ta fram ett regelverk som ser till att världsekonomin är öppen för handel. WTO förvaltar handelsavtal, är ett förhandlingsforum, hanterar tvister, övervakar nationella åtgärder, ger tekniskt stöd och utbildning åt utvecklingsländerna och organiserar samarbetet med andra internationella organisationer. En ny förhandlingsomgång inleds när WTO- medlemmarna vill uppdatera de multilaterala reglerna. Den senaste förhandlingsomgången är Doharundan, som fortfarande pågår. Ett avtal kan ge flera fördelar. Man uppskattar att världshandeln kan öka med 2 procent och att handelsförfaranden, logistik och transporter underlättas. Men eftersom det är komplicerade frågor och parterna har olika intressen har man hittills inte kunnat nå en överenskommelse. EU spelar en nyckelroll i WTO. iwto

11 H A N D E L 11 FRIHANDELSAVTAL EU driver på en ömsesidig marknadsöppning med sina viktigaste bilaterala handelspartner i en omfattning som saknar motstycke. Det främsta verktyget är frihandelsavtal. Före 2006 omfattade frihandelsavtalen mindre än en fjärdedel av EU:s handel. Om alla pågående förhandlingar slutförs ökar siffran till två tredjedelar. Redan i slutet av 2012 hade EU 28 gällande handelsavtal. FRIHANDELSAVTAL SOM REDAN ÄR I KRAFT Östra grannskapsområdet: 2013 slutförde EU förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde med Moldavien, Armenien och Georgien. Förhandlingarna med Ukraina avslutades i december Associeringsavtalen (inklusive frihandelsavtalen) ratificerades av Moldavien, Georgien och Ukraina sommaren Avtalen med Moldavien och Georgien har tillämpats provisoriskt sedan september Avtalet med Ukraina har tillämpats provisoriskt sedan november 2014, utom frihandelsavtalet som kommer att tillämpas provisoriskt från och med den 1 januari Armenien bestämde sig i september 2013 för att ansluta sig till tullunionen med Ryssland och avbröt förhandlingarna med EU. Peru och Colombia: Avtalet undertecknades i juni Peru har tillämpat det provisoriskt sedan mars 2013 och Colombia sedan augusti I slutet av det första kalenderåret med provisorisk tillämpning uppgick handeln mellan EU och Peru till 8,7 miljarder euro och handeln mellan EU och Colombia till 13,5 miljarder euro. I juli 2014 avslutade EU och Ecuador förhandlingarna om landets anslutning till avtalet. Sydkorea: Frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea trädde i kraft i juli Det är det första färdiga avtalet i en ny generation frihandelsavtal som EU började förhandla om Avtalet går längre än tidigare när det gäller att avskaffa handelshinder och underlätta för europeiska och sydkoreanska företag att göra affärer tillsammans. Under frihandelsavtalets tredje år ökade EU:s varuexport till Sydkorea med 35 procent till 41,5 miljarder euro jämfört med 30,6 miljarder euro året innan avtalet trädde i kraft. Under samma period ökade exporten av sådana varor som helt eller delvis liberaliserats genom avtalet mer än den totala exporten (helt liberaliserade varor ökade med 46 procent och delvis liberaliserade varor med 37 procent). Chile: 2002 års associeringsavtal innehåller ett omfattande frihandelsavtal som trädde i kraft Sedan 2003 har den bilaterala handeln mer än fördubblats och uppgick 2013 till 18 miljarder euro. EU är Chiles näst största importmarknad och tredje största exportmarknad. Mexiko: Sedan avtalet trädde i kraft i oktober 2000 har den totala bilaterala handeln fördubblats från 21,7 miljarder euro till 45 miljarder euro EU och Mexiko överväger för närvarande att uppdatera avtalet för att få det i linje med den senaste generationen frihandelsavtal och anpassa det till den mexikanska ekonomins utveckling. Sydafrika: Avtalet om handel, utveckling och samarbete från år 2000 skapade ett frihandelsområde som omfattar 90 procent av den bilaterala handeln mellan EU och dess viktigaste handelspartner i Afrika. Södra Medelhavsområdet: Associeringsavtalen med Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, den palestinska myndigheten och Tunisien slöts mellan 1995 och 2002 och skapade ett frihandelsområde för handeln med varor. Centralamerika (Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama): Associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika undertecknades i juni Avtalets handelsdel har tillämpats provisoriskt för Honduras, Nicaragua och Panama sedan augusti 2013, för Costa Rica och El Salvador sedan oktober 2013 och för Guatemala sedan december År 2013 uppgick handeln mellan EU och Centralamerika till 12 miljarder euro. FRIHANDELSAVTAL SOM ÄNNU INTE BÖRJAT GÄLLA Singapore: Frihandelsavtalet mellan EU och Singapore paraferades till stor del i september Förhandlingarna om investeringsskydd avslutades i oktober Singapore är det första landet i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) som ingår en överenskommelse med EU. Kanada: Förhandlingarna mellan EU och Kanada om ett övergripande avtal om ekonomi och handel slutfördes i september Det undanröjer 99 procent av tullarna och många andra handelshinder och kan fullt genomfört ge EU:s BNP en vinst på runt 12 miljarder euro. Du kan läsa hela avtalstexten på nätet. Båda parter måste nu ratificera avtalet, så att det kan träda i kraft. Länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länder): Avtal om ekonomiskt partnerskap mellan AVS-länderna och EU håller på att införas.

12 12 I N S Y N I E U - P O L I T I K E N I över 30 år har länderna haft förmånstillträde till EU-marknaden. Trots det har man inte lyckats få fart på den lokala ekonomin, stimulera tillväxten eller öka exporten till EU. Avtalen ska hjälpa AVS-länderna att integreras i världsekonomin, åstadkomma hållbar tillväxt och minska fattigdomen. Fyra avtal är i kraft och gäller Västindien (14 länder), Östafrika (Madagaskar, Mauritius, Seychellerna och Zimbabwe), Centralafrika (Kamerun) och Stillahavsområdet (Papua Nya Guinea och Fiji). Ytterligare två avtal om ekonomiskt partnerskap slutfördes 2014, ett med Västafrika (16 länder) och ett med Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) (6 länder). PÅGÅENDE FRIHANDELSFÖRHANDLINGAR Indien: Samtalen inleddes Det är EU:s första försök att få till stånd en bilateral handelsliberalisering med en stor tillväxtekonomi. Asean (Sydostasiatiska nationers förbund): Bilaterala förhandlingar pågår med enskilda medlemmar (se Singapore ovan). Förhandlingarna med Malaysia inleddes i maj 2010, med Vietnam i juni 2012 och med Thailand i mars EU menar att frihandelsavtalen med enskilda Aseanländer fungerar som en språngbräda mot ett regionalt frihandelsavtal, som är det långsiktiga målet. Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay och Venezuela): År 2013 var Mercosur EU:s sjätte största exportmarknad med en varuexport på 57 miljarder euro. EU:s tjänsteexport till Mercosur uppgick 2012 till 21 miljarder euro. Om förhandlingarna går i hamn kan frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur skapa världens största frihandelsområde mellan två av världens regioner (Europa och Sydamerika) och ge båda parter stora fördelar. Gulfstaternas samarbetsråd (Saudiarabien, Kuwait, Förenade Arabemiraten, Qatar, Bahrain och Oman): Gulfstaterna är viktiga handelspartner för EU. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal avbröts 2008, men man har fortfarande informella kontakter. Japan: I mars 2013 inledde EU och Japan officiellt förhandlingar om ett frihandelsavtal. De gäller bland annat en gradvis liberalisering av handeln med varor och tjänster, investeringar, offentlig upphandling och avskaffande av icke-tariffära hinder. Handeln bör också gynna utvecklingsländerna. istockphoto/stefaniegiglio

13 H A N D E L 13 Marocko: Förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsområde med EU inleddes i mars USA: EU:s ekonomiska förbindelser med USA är oerhört omfattande och intensiva, men det finns fortfarande stor outnyttjad potential. Eftersom tullarna bara är ungefär 4 procent, är det viktigaste målet att få bort icke-tariffära handelshinder. Förhandlingar om ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar inleddes i juli Enligt en oberoende studie kan ett långtgående partnerskap när det är fullt genomfört ge EU ekonomiska vinster på 119 miljarder euro per år. Det motsvarar ytterligare 545 euro i disponibel inkomst varje år för en fyrapersonsfamilj i EU. FRAMTIDA FÖRHANDLINGAR Södra Medelhavsområdet (Egypten, Jordanien, Marocko och Tunisien): EU-länderna sade i december 2011 ja till förhandlingsmandat för att fördjupa och utöka befintliga frihandelsavtal. Först ut var Marocko i mars 2013 (se ovan). Frihandelsavtal är en hörnsten i många associeringsavtal. EU har också tullunioner med flera grannländer (Andorra, San Marino och Turkiet). EU har frihandelssavtal med Färöarna, Island, Norge och Schweiz i Europa, och med södra Medelhavsområdet (Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, den palestinska myndigheten, Syrien och Tunisien). Vid sidan om stabiliserings- och associeringsavtalen med länderna i västra Balkan finns en autonom handelsordning mellan EU och Makedonien, Albanien, Montenegro, Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kosovo*. Strategiska förbindelser Kina: Kina är nu EU:s näst största handelspartner efter USA, och EU är Kinas största handelspartner. I november 2013 meddelade EU och Kina att de tänker inleda förhandlingar om ett heltäckande investeringsavtal. Avtalet ska gradvis liberalisera investeringar och få bort restriktioner för investerare på respektive marknad. Ryssland: EU är Rysslands klart viktigaste handelspartner och står för över hälften av landets import och export. När Ryssland gick med i WTO 2012 sänktes landets importtullar och man fick ett forum för att ta upp bilaterala problem. I motsats till vad EU hade förväntat sig har Ryssland sedan dess slagit in på en mer protektionistisk kurs, en utveckling som förvärrats av Ukrainakrisen. Utvecklingsländer EU uppmuntrar utvecklingsländerna att använda handel för att bygga upp sina egna ekonomier och höja levnadsstandarden. En ökad handel kan förbättra deras exportinkomster och bidra till att diversifiera ekonomierna, bort från råvaror. För att hjälpa utvecklingsländerna att exportera införde EU redan 1971 ett allmänt preferenssystem med förmånliga importtullar för alla utvecklingsländer. Det gav dem viktigt tillträde till den europeiska marknaden. Men de senaste fyrtio åren har vi fått en helt annan balans i världshandeln och den globala ekonomin. Flera av de ekonomiskt mer avancerade utvecklingsländerna har framgångsrikt integrerats i världshandeln, medan ett stort antal fattigare länder halkar efter mer och mer. Med den rådande konkurrensen måste tullförmånerna gå till de länder som bäst behöver dem. Enligt det reformerade allmänna preferenssystemet som börjar gälla 2014 ska förmånerna gå till de minst utvecklade länderna och till andra medel- och låginkomstländer utan förmånstillträde till EU-marknaden. För närvararande finns det 88 sådana länder. Det allmänna preferenssystemet omfattar inte längre länder som Ryssland, Brasilien, Kuwait och Saudiarabien, som enligt Världsbankens klassificering har hög eller medelhög inkomst, och inte heller partnerländer som har lika bra eller bättre förmånstillträde till EU på något annat sätt (t.ex. genom ett frihandelsavtal). * Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

14 14 I N S Y N I E U - P O L I T I K E N En särskild stimulansordning (GSP+) ger ytterligare tullsänkningar för sårbara länder som undertecknar 27 internationella konventioner om mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, miljöskydd och goda styrelseformer. EU:s initiativ Allt utom vapen ger också de 49 minst utvecklade länderna tull- och kvotfritt tillträde till EU:s marknader för alla produkter, med undantag för vapen och ammunition. EU-kommissionen har dessutom en särskild helpdesk på fyra språk (engelska, franska, spanska och portugisiska) som ger exportrådgivning till företag i utvecklingsländer som inte själva kan erbjuda sådan hjälp. Strategi för marknadstillträde Strategin innebär nya möjligheter för EU företag som exporterar till länder utanför EU, särskilt länder som det inte finns frihandelsavtal med. Ett partnerskap mellan kommissionen, EU länderna, företag och lokal expertis, t.ex. handelskammare, kan hjälpa till att identifiera och motverka handelshinder. EU har en databas om marknadstillträde där man kan få information om villkoren i länder utanför EU. Det kan gälla sektorsspecifika handelshinder, importförfaranden, databaser om statistik och olika studier. Handelspolitiska skyddsåtgärder Handelsförhandlingar kan bana väg för framtida ekonomiskt välstånd, men lika viktigt är det att se till att gällande rättigheter och regler respekteras och tillämpas. Annars kan EU:s internationella konkurrenskraft undergrävas, vilket hotar jobben på hemmaplan. Kommissionen lägger särskild vikt vid att reglerna verkligen följs. Man övervakar noga EU:s handelspartner för att snabbt kunna agera om diskriminerande eller oproportionerliga handelshinder uppstår, t.ex. svårigheter att få tillgång till patent eller licenser, eller om man upptäcker illojala metoder. Tillsynen kan ske på olika sätt: genom diplomatiska och politiska kontakter, förhandlingar, regleringssamarbete och i WTO. WTO:s tvistlösningsförfaranden är det viktigaste forumet för att reglera handelstvister. Alla WTOmedlemmar kan väcka talan. En särskild panel utreder ärendet enligt gällande internationella regler. Om en medlem inte följer rekommendationerna kan det bli tal om handelskompensation eller handelssanktioner. I linje med WTO:s regler har EU sina egna handelspolitiska verktyg för att garantera rättvisa villkor i konkurrenssamhället. De är noga utformade för att ge alla lika spelregler, samtidigt som man förhindrar protektionism. Illojal konkurrens kan bero på subventioner eller dumpning. Subventioner är när en viss sektor får statligt stöd. Det snedvrider konkurrensen genom att subventionerade varor blir konkurrenskraftiga på konstgjord väg. Dumpning är när tillverkare utanför EU säljer sina varor i EU under det normala försäljningspriset på hemmamarknaden. När kommissionen misstänker subventionering eller dumpning, eller tar emot påståenden om sådant, gör den en utredning. Om ett brott mot handelsreglerna konstateras kan EU tillämpa utjämningsåtgärder, som tilläggstullar, för att undanröja de orättvisa konkurrensfördelar som respektive land hade hoppats på.

15 H A N D E L 15 Framtidens handelspolitik EU arbetar med att fullfölja sin ambitiösa handelspolitik. Man tror på öppna marknader och på att handel är en del av lösningen på den ekonomiska krisen. Det ligger också i EU:s olika handelspartners intresse att slutföra förhandlingarna eftersom EU är världens största marknad för deras export. Men frihandelsavtalen har också kritiserats. I Europa framställs de ibland som att EU:s producenter utsätts för illojal konkurrens från billig import. EU anklagas också för att försöka komma in på marknader, särskilt i utvecklingsländer, och ta lokala jobb. Kritiken tar dock inte hänsyn till bevisen på motsatsen och de märkbara fördelar som avtalen ger både EU och dess handelspartner. Bekämpa protektionism Det är ofrånkomligt att vissa ser protektionism som lösningen på många problem. G20-gruppen med de största industriländerna har formellt lovat att inte anta handelsbegränsande åtgärder och att omedelbart ta itu med alla som införs. Men verkligheten på fältet kan ibland skilja sig från toppmötenas ord och principer. Många tillväxtekonomier tycks bli alltmer benägna att införa åtgärder som kan snedvrida handeln och som skyddar deras inhemska marknader från internationell konkurrens. EU kommer att fortsätta att bekämpa protektionism. Om EU skulle införa liknande protektionistiska åtgärder skulle vi förlora mer än vi vinner, eftersom vi är beroende av många importerade produkter. Att höja kostnaderna för dem skulle minska EU:s konkurrenskraft i och utanför unionen vilket direkt leder till lägre europeisk produktion och sysselsättning. En 10-procentig ökning av handelshindren kan leda till 4 procent lägre nationalinkomst. Som världens främsta handelsregion har EU ett starkt intresse av öppna marknader och ett tydligt regelverk. EU har ett stort ansvar gentemot de egna invånarna och övriga världen och kommer att fortsätta sin nuvarande strategi och kraftfullt arbeta för ett öppet och rättvist globalt handelssystem genom multilaterala och bilaterala avtal. Rotterdam i Nederländerna är en av världens största hamnar. istockphoto/opla

16 16 I N S Y N I E U - P O L I T I K E N NA SV-C Läs mer XX XX XX XX XX EU handel: EU:s nyhetsbrev om handelsfrågor: Exportupplysning: Databas om marknadstillträde: Frågor om EU? Ring Europa direkt: ISBN doi: /9965