Yrkeskvalifikationsdirektivet ett samlat genomförande (SOU 2014:19) Synpunkter från Naturvetarna

Transkript

1 Utbildningsdepartementet Drottninggatan Stockholm Yrkeskvalifikationsdirektivet ett samlat genomförande (SOU 2014:19) Synpunkter från Naturvetarna Utgångspunkt Naturvetarna välkomnar ambitionen med det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Vi är övertygade om att fri rörlighet inom EU är någonting som alla, individer som medlemsstater, tjänar på. Överskådlighet och tydlighet ifråga om vilka yrkeskvalifikationer som krävs och hur man går tillväga för att få sina kompetenser erkända är nyckelfaktorer för att stimulera rörligheten. På det stora hela tycker vi att utredningen om genomförandet av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet bidrar till att öka denna tydlighet, för enskilda såväl som behöriga myndigheter och olika arbetsmarknadsaktörer. I det följande ger vi våra synpunkter på den generella inriktningen i utredningen och direktivet liksom ett antal för oss särskilt intressanta konkreta förslag. Generella synpunkter I förhandlingarna om det moderniserade direktivet har den svenska regeringen drivit linjen att det i EU finns för många reglerade yrken. Naturvetarna delar denna bedömning. Likväl är vi positiva till att utredningen föreslå en utökning av antalet reglerade yrken i Sverige. Dagens situation där det finns ett flertal yrken som regleras i praktiken (det krävs specifika kvalifikationer för att man ska få utöva yrket) men inte formellt skapar otydlighet kring vad som egentligen gäller. Om särskilda kvalifikationer är nödvändiga för att utöva ett yrke finns troligtvis goda skäl att det är reglerat. Det är därför bra att utredningen föreslår att både aktuarier och strålskyddsexperter ska betraktas som reglerade yrken i Sverige. Vidare bör detsamma gälla även för försöksdjurstekniker, cytodiagnostiker, sjukhusgenetiker samt miljö- och yrkeshygieniker eftersom dessa yrken också regleras i praktiken. Den främsta orsaken till att vissa yrken bör vara reglerade är att de rör medborgarnas säkerhet. För många naturvetaryrken handlar det också om patientssäkerhet. Regleringen och i vissa fall legitimationen fungerar som en kvalitetsstämpel som underlättar för såväl patienter och anhöriga som arbetsgivare och beställare att välja rätt vårdgivare eller anställd. 1 Ett flertal utredningar har redan analyserat statusen för reglerade yrken i Sverige och gjort bedömningen att det snarast är fler, inte färre, regleringar som behövs. Vi delar denna slutsats och vill därför uppmana regeringen att mycket noga överväga skälen för existerande regleringar Införande och ett eventuellt borttagande av reglering måste göras på rätt bevekelsegrunder. När 1 Exempelvis Biomedicinska Analytiker (BMA), Cytodiagnostiker, Dietister, Sjukhusfysiker, Djursjukskötare och Aktuarier. För en genomgång av skälen för reglering av dessa yrken, se bilaga 1.

2 ett yrke blir reglerat (särskilt om det sker genom legitimation) innebär det en statusuppvärdering och inte sällan även en löneuppvärdering, eftersom det blir tydligare vilken kompetens som krävs. Det är ytterst viktigt att det inte är en vilja att hålla ned löner som är ett bakomliggande motiv för att minska antalet regleringar. Naturvetarna är av den bestämda uppfattningen att lön såväl som ansvar för kompetensutveckling och utbildning bör fortsätta att vara en fråga för arbetsmarknadens parter. Implementeringen av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet får inte hamna i konflikt med den svenska modellen. Synpunkter avseende specifika förslag Förtydligande av berörda myndigheters ansvar och skyldigheter. Utredningen föreslår att den myndighet som kontrollerar tillträdet till ett visst reglerat yrke ska vara behörig myndighet. Detta är rimligt. Kontrollmyndigheterna har, åtminstone i de flesta fall, god kännedom om de reglerade yrkena och har därför goda förutsättningar att kunna bedöma om en sökande uppfyller kriterierna för ett visst yrke eller ej. Naturvetarna tillstyrker förslaget om att skriva in kontrollansvaret i respektive myndighets instruktion liksom att de får en tydlig uppmaning att höra Universitets- och högskolerådet (UHR) vid erkännande av yrkeskvalifikationer enligt den generella ordningen. Universitets- och högskolerådet blir nationell samordnare och rådgivningscentrum. Vi tycker att det är bra att Universitets- och högskolerådet UHR får ett tydligt uppdrag att vara nationell samordnare och rådgivningscentrum för erkännandet av yrkeskvalifikationer. Som konstateras i utredningen finns det idag ett behov av att förenkla förfarandet vid erkännandet av utländska utbildningsrelaterade kvalifikationer och att förbättra samordningen inom området. UHR är idag kontaktpunkt och arbetar redan mycket med frågor rörande yrkeskvalifikationsdirektivet. Att utsträcka UHR:s ansvar till att även omfatta att stötta berörda myndigheter och samordningsuppgiften är logiskt. Förhoppningsvis kan det både öka tydligheten och öka förutsättningarna för synergi- och effektiviseringseffekter. Att de berörda myndigheterna kan (ska) ta stöd av UHR innebär ju bland annat att de inte längre själva behöver upphandla den kompetens som behövs för att bedöma kvalifikationer. Naturvetarnas förhoppning är därutöver att det nya stödansvaret kan bidra till ökad likvärdighet i hur sökandes kvalifikationer bedöms när det är en och samma myndighet som hanterar samtliga ansökningar av samma sort. Sammantaget tror vi att utökningen av UHR:s ansvarsområden kommer att stärka dess möjlighet att fungera som rådgivningscentrum för enskilda, oavsett om det är andra EU-medborgare som vill komma till Sverige eller svenskar som vill ge sig ut i Europa. Yrkeskort. Till förslaget om att inrätta yrkeskort är Naturvetarna försiktigt positiva. Vi uppmuntrar ambitionen att öka rörligheten inom EU och välkomnar initiativ som skulle kunna underlätta för personer som vill etablera sig i annat land. Samtidigt är vi tveksamma till att just yrkeskort är nyckeln till ökad mobilitet. Införandet av yrkeskort erbjuder nämligen ingen lösning på det som enligt vår erfarenhet är de största hindren mot rörlighet, nämligen språkbarriärer och arbetsgivares tendens att favorisera arbetstagare från det egna landet eller det egna kontaktnätet eftersom man då vet vad man får. Yrkeskortet förutsätter inte utbildningsharmonisering och personer från olika länder kommer troligen därför även fortsättningsvis att ha olika kompetensprofiler även om de har likadana yrkeskort. Detta tillsammans med det faktum att det praktiska införandet av yrkeskort verkar kunna bli en komplicerad process gör att vi vill 2

3 uppmuntra regeringen att noga överväga om kostnaderna är i paritet med de förväntade vinsterna. Om/när förslaget realiseras vill Naturvetarna betona av att detta måste ske i samråd med representanter för berörda professionsgrupper. Det är oerhört viktigt att ett eventuellt yrkeskort inte innebär en devalvering av kraven på kompetens inom de yrken som omfattas. Ett införande av yrkeskort skulle dock, i vissa fall, kunna få en positiv effekt. I fallet med djursjukskötare ser vi att det finns ett stort behov av ökad rörlighet, bland annat för att lösa situationer med brist på utbildade yrkesutövare. De veterinärmedicinska storbolagen finns dessutom på en global marknad vilket gör det särskilt viktigt att man har lika stor möjlighet att vara mobil, oavsett var man bor. Här skulle yrkeskort mycket väl kunna bidra till att underlätta rörligheten. Fortbildning. I likhet med vår centralorganisation Saco uppmuntrar vi att direktivet understryker betydelsen av fortbildning. Vi befarar emellertid att den starka betoning på allas individuella ansvar som finns däri riskerar att leda till att arbetsgivarna frånsäger sig sitt ansvar. Detta är problematiskt; inte minst ifråga om reglerade yrken. Den som utövar ett reglerat yrke är ju personligt ansvarig för sitt agerande och om problem skulle uppstå är det den enskilde inte arbetsgivaren, som hålls till svars även om misstag beror på bristande förutsättningar och/eller fortbildning. Naturvetarna anser därför att det för reglerade yrken bör ställas krav på att arbetsgivaren både ska möjliggöra och säkerställa de anställdas fortbildning. Språkkunskaper. Det är bra att det moderniserade direktivet tydliggör under vilka förhållanden som språkkontroller får göras så att dagens situation där olika myndigheter tolkat innebörden av det ursprungliga språkkravet på olika sätt. För såväl rättsäkerhetens som förutsägbarhetens skull är det viktigt att hanteringen är enhetlig. Naturvetarna bifaller utredningens förslag om hur kravet bör tolkas och uppmuntrar särskilt att ansvaret att genomföra eventuella språkkontroller läggs på behöriga myndigheter. Förhoppningsvis kan detta minimera risken för subjektiva bedömningar. Förbättrat administrativt samarbete och varningsmekanism. Naturvetarna uppmuntrar ambitionen att förbättra det administrativa samarbetet mellan medlemsländerna eftersom vi ser ineffektiv administration som ett viktigt hinder mot rörlighet. Inte minst har vissa svenska behöriga myndigheters handläggande av legitimationsfrågor för utländska yrkesutövare varit en stor bromskloss. Att ursprungslandet ansvarar för att kontrollera sökandes kvalifikationer torde kunna leda till effektivare administration eftersom myndigheterna i ett specifikt land är experter på sitt lands utbildnings- och kvalifikationssystem. Vi hyser dock viss farhåga för att förtroendet medlemsstaterna emellan fortfarande inte är tillräckligt högt för att de ska våga lita på varandras respektive behöriga myndigheters bedömningar. Det är därför viktigt att man, parallellt med att det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet implementeras, fortsätter att arbeta för ökad förtroende inom hela EU. Av liknande anledningar är vi försiktigt positiva till förslaget om att inrätta ett varningssystem mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter. Idén är bra och kan sannolikt leda till ökad säkerhet och effektivitet. Även här är emellertid förtroendet medlemsstaterna och myndigheterna emellan avgörande för att systemet ska fungera som planerat. Partiellt tillträde och kompensationsåtgärder. Naturvetarna är bekymrade över att utredningen konstarerar att det inte är givet hur gränsen ska dras ifråga om när en mottagande medlemsstat kan kräva kompensationsåtgärder respektive när den är skyldig att bevilja partiellt 3

4 tillträde till ett yrke. Eftersom detta är det enda som de behöriga myndigheterna har att utgå ifrån i sin tillämpning av reglerna bör det klargöras vad som gäller. Vi delar vidare bedömningen att behöriga myndigheter är de som är bäst lämpade att avgöra vilka kvalifikationer och utbildningselement som krävs för utövandet av ett visst yrke. Vi vill dock understryka vikten av att myndigheterna ges tillräckliga finansiella såväl som personella förutsättningar att faktiskt fullgöra uppdraget. Exempelvis socialstyrelsens väntetider för handläggning av utländska legitimationer och Skolverkets problem att klara kraven på att utfärda lärarlegitimationer indikerar att detta inte fungerar tillfredsställande idag. Några aspekter som vi skulle vilja att regeringen utredde vidare Tillfälligt tillhandahållande av tjänster. Enligt direktivet kan behöriga yrkesutövare röra sig i Europa för att tillfälligt tillhandahålla sina tjänster utan att behöva ansöka om auktorisation eller liknande i mottagarlandet. Det är problematiskt att det varken i direktivet eller i utredningen ger någon närmare definition av vad som avses med tillfällig etablering utöver vikariat eller praktik. Som direktivet nu är formulerat är det svårt att ta ställning till huruvida det är rimligt eller ej att tillfälliga etableringar undantas från de generella reglerna för erkännandet av yrkeskvalifikationer. Eftersom det kan få stora implikationer enskilda personer om deras sysselsättning definieras som tillfällig eller inte är det ytterst angeläget att denna oklarhet löses snarast. Vi vill i detta sammanhang också framhålla behovet av ett klargörande ifråga om det finns begränsningar i hur många tillfälliga etableringar en person får ha, eller om det exempelvis är (åtminstone i teorin) möjligt att stapla visstidsanställningar på varandra. Definitonen av offentlig tjänst. Enligt utredningen ska anställning som är förenad med offentligt maktutövande inte omfattas av den fria rörligheten men det ges ingen närmare definition av vilka dessa yrken är (förutom att det endast gäller yrken där det offentliga maktutövandet inte kan särskiljas från det normala yrkesutövandet). Inspektörer inom djurskydd, miljö och livsmedel är tre grupper som mycket väl skulle kunna anses ingå i denna grupp eftersom att de ansvarar för att kontrollera att verksamheter bedrivs i enlighet med svensk lag, men huruvida de omfattas eller ej är oklart. 2 Hur gränsdragningen ser ut och vilka yrken som ska anses vara förknippade med offentligt maktutövande behöver klarläggas. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets konsekvenser för den nordiska överenskommelsen om fri rörlighet och möjlighet att utöva visa yrken i hela norden. Utredningen menar att det finns en konflikt mellan det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet och den idag existerande nordiska överenskommelsen om fri rörlighet för legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom Norden (Arvidsjauravtalet). Naturvetarna och andra fackliga organisationer inom Norden är emellertid ense om att yrkeskvalifikationsdirektivet inte levererar samma enkelhet eller effektivitet som Arvidsjauravtalet gör. Vi anser därför att det vore ytterst olyckligt att upphäva den nordiska överenskommelsen till förmån för yrkeskvalifikationsdirektivet. I värsta fall skulle det kunna leda till att den 2 Djurskyddsinspektörer kontrollerar att landets djurägare följer djurskyddslagstiftningen och livsmedelsinspektörer arbetar med att säkerställa att livsmedelsverksamhet bedrivs i enlighet med livsmedelslagstiftningen. Miljöskyddsinspektörer utövar tillsyn i syfte att säkerställa att miljöskyddslagstiftningen följs. 4

5 inomnordiska rörligheten minskade vilket skulle få långtgående negativa konsekvenser för arbetsmarknaden i Sverige och övriga Norden. Ändringar om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården.(kap 1.10). Enligt utredningen ska den som anses behörig enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer ha rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket utan att ha svensk legitimation. Vi är väl införstådda med att hälso- och sjukvården i Sverige såväl som många andra euroepiska länder i perioder har svårt att hitta rätt personal. Att möjliggöra för personer med rätt kompetens att arbeta tillfälligt utan att hen behöver ansöka om legitimation i mottagarlandet skulle mycket väl kunna bidra till att minska trycket på sjukvården. Så länge kontrollerna av kompetensen håller god kvalitet och patientsäkerheten garanteras har vi inga principiella invändningar mot förslaget. Naturvetarna vill emellertid påpeka att det finns en uppenbar risk för devalvering av legitimationens betydelse såväl som lönedumpning när arbetsgivare får möjlighet att anställa personer utan legitimation. Detta vore högst olyckligt. Vi hoppas därför att regeringen tar i beaktandet att en förändring av förordning (1998:1 518) måste göras så att kvaliteten säkerställs. Gemensamma utbildningsprinciper och utbildningsramar. Enligt det moderniserade direktivet ska relevanta aktörer kunna föreslå en ny utbildningsram i de fall då de representerar minst en tredjedel av EU:s medlemsländer. Även om vi förstår ambitionen att underlätta för EU-medborgare att arbeta i olika EU-länder så är vi skeptiska till förslaget. Naturvetarna är av den bestämda uppfattningen att utbildningsfrågor bäst hanteras nationellt. Samordning och harmonisering av utbildningar och kvalifikationskrav bör endast ske om och när en given stat bedömer att detta skulle ge ett tydligt mervärde. Vi anser att villkoren för en gemensam utbildningsram som ställs upp i direktivet är otillräckliga. Naturvetarna vill därför understryka vikten att behålla möjligheten till undantag för införandet av nya utbildningsramar. Ett land måste kunna undantas från skyldigheten att införa den gemensamma utbildningsramen, särskilt i de fall folkhälso- eller miljöskyddsaspekter berörs. Avslutande kommentarer Som konstaterades inledningsvis är Naturvetarna positiva till det europeiska samarbetet och vi uppmuntrar initiativ som kan bidra till att öka personrörligheten. Vi vill emellertid erinra om att ökad rörlighet inte bör vara ett mål i sig utan snarare ett medel för ökad levnadsstandard, livskvalitet och tillväxt. En del av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet handlar om gemensamma utbildningsprinciper. Som de nu är utformade är de ur vårt perspektiv oproblematiska. Men tillsammans med att det på senare år kommit ett flertal utbildningsfokuserade initiativ från EU sänder de en signal om att det finns en ambition om att utöka EU:s kompetens inom utbildningsområdet. Naturvetarna vill därför betona att utbildning bör fortsätta vara föremål för nationell kompetens. Att låta utbildningsutbud och -kvalitet i alltför hög utsträckning styras av dess förväntade effekter på den europeiska rörligheten tror vi är olämpligt. Avslutningsvis vill vi påpeka att processen med att förhandla fram och utreda implementeringen av det moderniserade direktivet varit långt ifrån tillfredsställande. Naturvetarna företräder många av de yrkesgrupper som berörs av direktivet. Trots detta har varken vi eller andra organisationer med liknande positioner varit involverade under förhandlingarna i Bryssel eller i utredningens 5

6 arbete. Endast ett fåtal externa aktörer har under hand bjudits in att kommentera utredningens arbete trots att dess förslag kommer att få djupgående konsekvenser för många professioners yrkesutövande. Detta är under all kritik och beklagligt vi hade kunnat bidra med mycket kunskap tidigare i processen. Av liknande skäl ställer vi oss frågande till urvalet av remissinstanser. Naturvetarna borde i likhet med andra professionsorganisationer ha fått utredningen på direktremiss- inte som nu endast genom vår centralorganisation Saco. Vi vill därför starkt uppmana regeringen att i det fortsatta arbetet med direktivet involvera oss och andra berörda aktörer, inte minst vid (det eventuella) framtagandet av genomförandeakter för yrkeskort. Med vänlig hälsning, Helena Nicklasson Sofie Andersson Marita Teräs Anna-Lena Nordén Förbundsdirektör Utredare Strateg Ombudsman 6

7 Bilaga 1: Input till utredningen om Yrkeskvalifikationsdirektivet angående regleringen av vissa yrken. En del i moderniseringen av yrkeskvalifikationsdirektivet är att se över hur många och vilka yrken som behöver vara reglerade. I mitten av juli skickade vi därför nedanstående papper till regeringen om varför vi anser att följande yrke bör fortsätta vara reglerade även i framtiden. Ärendet blev registrerat och diariefört den 21 juli Biomedicinsk analytiker (legitimation) Biomedicinska analytiker (BMA) är specialister på laboratorie- och undersökningsmetodik. Huvudinriktningar är laboratoriemedicin (där mikrobiologiska, immunologisk, biokemisk, morfologisk och molekylärbiologisk metodik används för att identifiera sjukdomar) respektive klinisk fysiologi (då undersökningar genomförs direkt på patienten med hjälp av EKG, ultraljud, spirometri, EEG och isotopundersökningar. Inom sjukvården ansvarar biomedicinska analytiker för att prover analyseras korrekt och de står för cirka 75 % av de underlag som krävs för att ta ställning till diagnos och behandling. BMA finns också inom läkemedels-, bioteknik- och medicintekniska företag, veterinärmedicin och på kriminaltekniskt laboratorium. Biomedicinska analytiker har minst en kandidatexamen inom biomedicinsk laboratorievetenskap och kan specialisera sig genom magister- och masterutbildning. I den europeiska databasen över reglerade yrken kan vi notera att det förekommer två olika generiska namn för professionen. Biomedical analyst och Medical/Biomedical technician, där det för den första krävs mer än 4 års eftergymnasiala studier och för den andra 3-4 års eftergymnasiala studier. Svenska biomedicinska analytiker är kategoriserade som biomedical analyst trots att de flesta har en treårig utbildning och att denna räcker för legitimation. Bio-medical analyst är reglerade i 5 länder och Medical/Biomedical technician i 24. Motiv för legitimation: Biomedicinska analytikers bedömningar har avgörande betydelse för att patienten ges rätt diagnos och får adekvat behandling. Grunden är vetenskaplig och beprövad erfarenhet. Biomedicinska analytiker ansvarar för att prover analyseras på ett korrekt och tillförlitligt sätt. Biomedicinska analytiker spelar en avgörande roll som kvalitetssäkrare i sjukvården eftersom de inte bara genomför analyser utan också utvecklar och säkerställer kvaliteten på analysverksamheten. Inte sällan är BMA laboratoriernas kvalitetsansvariga. Cytodiagnostiker (ej legitimation) Cytodiagnostiker arbetar på patolog- och cytologavdelningar med att självständigt granska, bedöma och besvara cytologiska prover. Deras huvuduppgift är att diagnostisera cellprover för att identifiera cancer/ tidiga cellförändringar till cancer samt inflammatoriska sjukdomstillstånd. 7

8 Cytodiagnostikernas främsta arbetsområde är gynekologiska sjukdomar men omfattar även sjukdomar inom bland annat luft- och urinvägar samt kroppshålevätskor. Cytodiagnostiker har en magisterexamen inom klinisk cytologi. I avvaktan på ett nytt utbildningsprogram ges emellertid inte utbildningen i Sverige för tillfället, något som är högst problematiskt givet cytodiagnosternas centrala roll i cancervården och -preventionen. I många länder, exempelvis USA, Kanada, Portugal, Spanien, Nederländerna och Ungern är cytodiagnostiker ett legitimationsyrke och i vissa länder, till exempel Tyskland och Schweiz, finns en specifik cytodiagnostikerutbildning. 3 Enligt den europeiska databasen är yrket reglerat i två länder, men mörkertalet kan vara stort eftersom det generiska namnet är tvetydigt och alla länder fortfaranade inte har rapporterat in alla sina reglerade yrken. Naturvetarna har länge förordat legitimation för cytodiagnostiker. Motiv för reglering: Cytodiagnostiker ställer diagnos på cellprover, skriver under remisser och ger underlag för behandling av patienten. Genom att skriva under remisser får de ansvar för journalhandlingar och därmed också eventuella diagnosfelaktigheter. Bedömningarna bygger på gedigen kunskap om celler och görs utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Den enskilde cytodiagnostikerns förmåga att bedöma avvikelser i cellproverna är avgörande för att upptäcka cancer. Diagnostiken är ett av sjukvårdens områden där risken för felbedömningar är stor samtidigt som konsekvenserna för patienten kan bli förödande. En felaktigt ställd diagnos leder till felaktig eller i värsta fall utebliven behandling. En tidigt och korrekt ställd diagnos är en förutsättning för framgångsrik behandling. Cytodiagnostikernas arbetsfält har vidgats och består idag av diagnostik av såväl cancer och tidiga cellförändringar som inflammationer och infektioner inom en rad organområden. Det är viktigt att cancerdiagnostiken kan utvecklas i takt med den vetenskapliga utvecklingen inom cytologin och den medicinska diagnostiken. Kraven ökar på yrkesutövarnas kompetens inom medicinska och biomedicinska områden. Dietist (legitimation) Till skillnad från vad som är fallet i en stor del av övriga Europa gör vi i Sverige en åtskillnad mellan dietister och nutritionister. Dietister arbetar inom primärvård, kommuner och statliga verk såväl som läkemedelsindustri och forskning. Som specialister på att utreda och behandla nutritionsproblem tar de hand om alla patienter som har någon form av näringsproblem, oavsett om det beror på medfödd eller livsstilsrelaterad sjukdom. De fungerar också som en kunskapsresurs och hjälper till att utbilda andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården, vårdoch omsorgen samt i skolan. Nutritionister å andra sidan forskar och tar fram, tolkar, analyserar, granskar och förmedlar vetenskaplig forskning om kost och folkhälsa. Nutritionistyrket är inte reglerat i Sverige. 3 Uppgifter från EU-kommissionens databas över reglerade yrken samt kartläggning genomförd av Sveriges cytodiagnostiker. 8

9 Enligt den europeiska databasen är yrket med det generiska namnet dietician reglerat i 24 länder och nutritionist/clinical nutritionist reglerat i 7 länder. Utbildningsnivå och yrkesbeskrivningen på den senare varierar högst betänkligt, så det går inte att utan vidare översätta vår nutritionistutbildning som är 5-årig till det som i Europa benämns som nutritionist/clinical nutritionist. Motiv för reglering: Regleringen av dietistyrket är motiverad av patientssäkerhetsskäl. Att en person beviljats legitimation innebär att hen har gedigen akademiskt utbildning och klinisk träning i nutritionsrelaterade tillstånd, samt arbetet bedrivs utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Legitimationen medför vidare ansvar att föra patientjournal och att bevaka patienternas säkerhet inom hela vården. En patients nutritionsstatus är av stor betydelse för prognos, vårdtid och komplikationsrisker i samband med merparten av all medicinsk behandling. Dietistens arbete är således viktigt både för de enskilda patienterna och för hälso- och sjukvården i stort. Mat och nutrition är idag ett stort allmän- och medieintresse och det är många som utger sig för att vara experter inom området. Legitimationen är en garanti för dietisten arbetar evidensbaserat och med vetenskaplig förankring och utgör också en trygghet för patienten om att behandlingen utförs på ett korrekt och säkert sätt. Sjukhusfysiker (legitimation) Sjukhusfysikern är sjukvårdens expert på strålning och strålsäkerhet. Hen ansvarar för att förebygga risker för skador för patienter och personal och genomför kontinuerligt kontroller av kvaliteten och säkerheten i strålskyddsarbetet. Sjukhusfysikern ska se till att strålningsverksamheten planeras och arrangeras på ett sätt som ger så bra skydd som möjligt för både de enskilda inom vården och för allmänhet och miljö. Hen ansvarar vidare för att säkerställa att sjukvårdens strålskydd utförs i enlighet med lagen och uppdateras/förbättras i takt med teknisk/metodologisk utveckling. Sjukhusfysiker deltar dessutom ofta forsknings- och utvecklingsprojekt och medverkar i samhällets beredskap mot strålningsolyckor. Arbetet regleras av hälso- och sjukvårdslagen 4, strålskyddslagen 5, lagen om medicintekniska produkter 6, lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 7 samt föreskrifter från Strålskyddsmyndigheten (SSM) 8. Enligt den europeiska databasen är clinical physicist reglerat i 8 länder, men under detta generiska namn finns även kortare utbildningar inom området. 4 Hälso-och sjukvårdslagen 1982:763 5 Strålskyddslagen 1988:220 6 Lag (1993:584) om medicintekniska produkter 7 Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 8 Socialstyrelsen 2001 Kompetensbeskrivningar för sjukhusfysiker 9

10 Motiv för reglering: Legitimerade sjukhusfysiker har gedigna kunskaper om strålskyddsfrågor och utbildning i såväl praktik som etik. Detta innebär att de har förutsättningar att arbeta med strålskydd på ett förebyggande och kvalitetssäkrande sätt som andra professioner inom hälso- och sjukvården saknar. Regleringen av yrket utgör en kvalitetsstämpel för både sjukvården och enskilda patienter. Alla ska känna sig säkra på att sjukhusfysikern ska ha kunskaper och kvalifikationer nog att utföra sitt arbete på bästa och säkraste möjliga sätt. Sjukhusfysiker har en viktig trygghetsskapande funktion för patienter och närstående genom att ansvara för att informera om undersöknings- och behandlingsmetoder samt förväntad nytta och eventuella biverkningar/risker. Genom att medverka i beredskapsarbetet och delta i insatser vid strålningsolyckor och -katastrofer spelar sjukhusfysiker en avgörande roll för samhällets säkerhet. Djursjukskötare (legitimation) Djursjukskötare är djursjukvårdens sjuksköterskor. De är experter på djuromvårdnad och har omfattande kunskaper om djurens hälso- och sjukvård. Djursjukskötare arbetar främst på djursjukhus och djurkliniker med häst, hund, katt och exotiska sällskapsdjur. De assisterar veterinärer vid exempelvis operativa ingrepp, övervakar narkos samt kontrollerar behandlingsutrustning. Djursjukskötare ansvarar också för journalföring och utbildar djurägare när det gäller efterbehandling och rehabilitering. De kan också självständigt utföra vissa undersökningar, behandlingar och vaccineringar. Utbildningen till djursjukskötare är treårig och leder fram till en kandidatexamen i djuromvårdnad. Yrket är sedan en tid reglerat i Sverige och legitimation utfärdas efter examen av Jordbruksverket. Inom EU är yrket veterinary nurse reglerat i 9 länder och i sex länder finns utbildningar som är ackrediterade av Acovene. Djursjukskötare saknas emellertid i EUkommissionens databas över reglerade yrken. Arbetet regleras av lagen om verksamhet inom djurens hälso och sjukvård 9, djurskyddslagen 10, lagen om provtagning på djur 11, epizootilagen 12 och zoonoslagen 13. Motiv för reglering: Legitimationen infördes för att djurägare ska kunna känna sig förvissad om att den djurhälsopersonal som vårdar det egna djuret har den kompetens som krävs. Det innebär bland annat att vården bedrivs utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, att journaler förs i enlighet med lagstiftningen samt att den legitimerade har ansvar för djurets säkerhet under vården. 9 Lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och Sjukvård 10 Djurskyddslag (1988:534) 11 Lagen (2006:806) om provtagning på djur 12 Epizootilagen (1999:657) 13 Zoonoslagen (1999:658) 10

11 Öka kvalitet inom djursjukvården genom att säkerställa att det finns djurhälsopersonal som är expert på djuromvårdnad. Djursjukskötare kompletterar i många avseenden veterinärs och djurvårdares kompetens. Skapa trygghet genom att säkerställa att djurägare möter en person som är tränad att kommunicera sjukdomstillstånd, undersöknings- och behandlingsmetoder samt förväntad nytta och eventuella biverkningar/risker samt hur djurägaren bäst ska sköta om och rehabilitera sitt djur efter en diagnos eller en behandling. Aktuarier Aktuarier hanterar, kvantifierar och kommunicerar risker, så att framför allt försäkringsbolag kan fatta välgrundade beslut om hur olika försäkringslösningar ska utformas. De gör matematiska och statistiska analyser och har förmåga att hantera stora mängder datas, samt kan presentera resultaten på ett sätt som skapar förståelse för vilka faktorer som är avgörande i olika processer eller scenarier. Aktuarier har ofta en matematisk-statistisk grundutbildning, som kompletterats med ett masterprogam i försäkringsmatematik. Svenska Aktuarieföreningen diplomerar aktuarier i enlighet med den europeiska aktuarieorganisationens (AAE) regler för att bli en internationellt erkänd diplomerad aktuarie. Aktuarieyrket regleras indirekt i Försäkringsrörelselagen 14 samt i Finansinspektionens föreskrifter 15. Alla försäkringsbolag måste ha minst en aktuarie för att säkerställa att de försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna utföres på ett korrekt sätt och i enlighet med god försäkringsstandard. Aktuarien är en garant för att försäkringsrörelsen drivs med en tillfredsställande soliditet, likviditet samt med kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade fullgörs. Enligt den europeiska databasen är yrket actuary reglerat i 6 länder men även här finns skillnader i utbildningsnivå. Avslutande kommentarer Slutligen vill vi lyfta en annan grupp som är indirekt reglerad idag; nämligen försöksdjurstekniker. Försöksdjurstekniker arbetar med djurskötsel, registrering av data samt experimentellt arbete och vanliga arbetsplatser är läkemedelsföretag och universitet. Eftersom försöksdjursteknikers yrkesutövande är reglerat i praktiken (genom Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd 16 samt EU-direktivet om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål 17 ) anser vi att det finns goda skäl att det även blir formellt reglerat i Sverige. De verksamheter som har behov av försöksdjurstekniker är dessutom väldigt internationella och därmed finns förutsättningar för att utbildade försöksdjurstekniker kommer att röra sig mellan olika länder. 14 Försäkringsrörelselag (2010:2043) 15 Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2011:19) 16Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur (2012:26) 17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål 11

12 Om ni vill ha mer information om våra yrkesgrupper, deras arbetsuppgifter och ansvarsområden bistår vi gärna med det. Kontakta Marita Teräs, strateg med fokus på arbetsmarknad och naturvetenskaplig kompetens via telefon: eller e-post: Med vänliga hälsningar, Helena Nicklasson Marita Teräs Sofie Andersson Kanslichef Strateg Utredare 12