NAMNET KVAVED. Av E. Per Söderlind

Transkript

1 NAMNET KVAVED Av E. Per Söderlind 9J Arnäs socken i norra Angermanland ligger byn K vaved vid en avlång sjö med samma namn. Ett smalt, bergigt och rätt högt näs skiljer sjön, som ligger c:a 12 meter över havet, från Malmöfjärden. Näset genomskäres aven trång bäck, som mynnar i havet. Här vid Burbäck har byamännen i Degerfälle haft kvarn och såg. Ä ven Finna by i Grundsunda socken hade här kvarnplats. De gamla berättar, att namnet Kvaved har uppkommit på följande sätt: En hög officer vid namn Kvav hade gjort sig skyldig till högförräderi. Han flydde tillsammans med en kamrat ut i vilda skogen för att undgå rättvisan. De båda kumpanerna, som färdades på ensliga stigar, gömde sig till sist i en grotta någonstans vid gränsen mellan K vaved och Österbursjö byar. Efter någon tid tröttnade emellertid kamraten vid grottlivet, övergav sin vän, vandrade ett stycke nedåt skogen och röjde där mark. Det ställe, som han odlade upp, kallade han K vaved efter sin forne kamrat. Enligt denna sägen skulle namnet K vaved sammanhänga med ett personnamn Kvav. Något sådant namn synes emellertid inte vara känt. Det är därför tydligt, att en annan förklaringsgrund måste sökas. Bynamnet är belagt i skrift först 1535, då det skrevs Kogghe. Andra skrivningar är Kav (1542), Kogeby (1543), Qwogge (1545), Quaw (1550), Qwånå (1569) och Qvafve (1697). Det moderna dialektuttalet är kave med grav accent över a, som av äldre bybor ofta uttalas grumligt kijyf1. Kave-kart'n är en skämtsam benämning på bybon. De,t är en vansklig sak att söka bedöma ett gammalt namn,

2 58 som omnämnes första gången så sent som De ortnamn, som bildats till stammen kvav- (eller kav-) anses svåra att tolka, då betydelseutvecklingen av kvav inte kan följas. Rietz upptar i sin dialektordbok (1867) ett substantiv kvav med ursprunglig betydelse»kvävning», sammanhängande med verbet kväva. Uttrycket»i kvav», som har samma ursprung, skrevs i fornsvenskan»i qvaf, aa kaff». Kvav har alltså i äldre tid haft en biform kav. Hellberg (1944) anser, att detta substantiv kvav»kvävning» eller möjligen adjektivet kvav»kvävande» ingår i en del sjönamn såsom Kvavsjön och Kvavtjärn. Han stöder sig därvid på det sedan urminnes tid kända förhållandet, att fisken i små och grunda sjöar vintertid ej sällan kvävs genom syrebrist vid sträng och ihållande kyla. Ortnamnets betydelse skulle alltså vara»kvävningssjön» eller»den kvävande sjön». Denna tolkning passar emellertid knappast på vår sjö. Visserligen har den haft ett par större vikar, som växt igen, men den är alltjämt närmare 10 meter djup på en del ställen. Före sista sänkningen (1936), då sprängningar företogs vid utloppet, var sjön fiskrik och inga uppgifter finns, som tyder på att fisk skulle ha dött där på grund av syrebrist. Det är för övrigt ett känt förhållande, att fisken går ut på djupet, då vattnet avkyles. Ståhle (1946) förmodar, att en del ortnamn på Kav- kunna innehålla ett kav i betydelsen»översvämmande, stillastående vatten» eller möjligen»sjö, som håller på att gro igem>. Moberg (1951) har tolkat sockennamnet Kaga (Kafhpghom 1272) i Östergötlands län med hjälp av kav»översvämmande vatten», utgående från en grundbetydelse»kväva, hindra, stoppa till, dämma upp» hos verbet kväva. Passar månne denna tolkning av kav på vår sjö? Följande synpunkter kan framhållas: Två bäckar utgör Kvavedsjöns tillopp. Den ena kallas vanligen Gryssjöbäcken, då den kommer från Gryssjön. Den andra,' som flyter genom»bursjötenna», kallas numera Bursjöbäcken. Dessa bäckar är ganska små men fryser inte till J

3 59 Kvavedsjöns utlopp i Burbäcken. Foto: Per Söderlind. om vintern. Gryssjöbäcken, som i Kvaveds laga skifteshandlingar (1857) kallas Skrayelbäcken, har av gammalt haft kvarnställen:»sqwalte quarne äre 2:ne Stycken i Floobäck som hafua sin gång wijd höst och uåruattnet» (1697). Som redan framhållits har K vavedsjön endast ett utlopp, nämligen Burbäck (Bjurbäcken 1865, Biurebecksån 1567). Då utloppet är ganska trångt, stiger sjöns vattenyta något, då vår- och höstfloden sätter in. Det rör sig dock om högst 1,5 meters höjning. Före sjösänkningen år 1885 steg möjligen sjön något högre. Det synes dock inte troligt, att denna relativt obetydliga och tillfälliga höjning av sjöns nivå kan vara grund till dess namn. Vattentillflödena är för obetydliga. Annat hade förhållandet varit, om Ovansjösjön hade tömt sitt vatten i K vavedsjön, vilket dock inte synes troligt av de topografiska förhållandena att döma. Så inställer sig frågan: Var namnet K vaved möjligen ursprungligen endast beteckning på en viss del av sjön? Med»kvav» skulle då avses den del av sjön, som håller på att gro

4 o?' l \<'\\\\~n:ö.~- ",'\~tt\ kvoved Skiss över beror 00 da område enligt laga sk ljteskartor o av åren 1860 och 186 (Jo

5 igen. Här följer några synpunkter, som kanske kan belysa spörsmålet. Vid Kvavedsjöns sydöstra del finns ett stort område, som kallas Sjöbotten (Sjöbotn Rödningen 1794). Som en lång tarm når dess fortsättning Sjöbottenmyren ända fram till»killingsnäsbäcken» (Hägnbäcken 1865), som rinner ut i Killingsnäsviken. En obetydlig bäck rinner genom hela myren till Kvavedsjön. De gamla berättar, att små gölar, utgörande rester av den forna viken, har funnits här och var på Sjöbotten. Nordost om Sjöbottenmyren finns ganska stora gravfält med rösen och hällkistor. Till och med en mindre skeppssättning finns där. Strax söder om Sjöbottenmyren och gamla vägen Degerfälle-Killingsnäsviken ligger ett berg, som kallas Stenkummelberget (1865). Här har tydligen människor en gång bott helt nära stora sjöleden, som vid denna tid säkerligen gick genom Killingsnäsviken och Skedeviken. Något annat namn på Sjöbotten och Sjöbottenmyren är inte känt. Har ett sådant förekommit, kan det ha varit»kvave» eller»kave» med betydelsen vik eller ava, som håller på att gro igen. Det foder, som kunde erhållas härifrån, hade säkerligen stor betydelse för boskapsskötseln i trakten. Även i sen tid har sjöfodret spelat stor roll. Vid laga skifte av K vaveds by träffade sålunda jordägarna följande förening:»sluteligen hvad angår det samfäldt aftagne sjöfodret, så tillgodonjuter hwar och en detsamma för sitt skifte och skillnaden i vidd och godhet af det så bekomna, jemnkas i åkerviken». I Degerfälles skifteshandlingar (1865) står endast:»sjöfodret vid byns stränder aftages gemensamt». Sjöfodret utgjordes i huvudsak av fräken, som ansågs vara värdefullare än starr. Detta foder, som var särskilt lämpligt till hästar och nötkreatur, var mycket eftertraktat. Inte sällan utgjorde det torkade fodret inemot hälften av djurens stråfoder. Så sent som på 1930-talet tog man vara på sjöfodret utefter Kvavedsjöns stränder. Av denna utredning framgår, att namnet»kave» ursprungligen torde ha avsett en numera uppgrundad vik. Sedermera 61

6 ,..-1."" 62 Bygden kring Kvavedsjön. har namnet överförts att gälla hela sjön. Kvavedsjön måste därför, om detta antagande är riktigt, ha haft ett annat namn. Sådana namn som Bjurbäcken,»Bursjötenna» (Bursiö Tiern 1772) och österbursjö (Österbiörsziö 1547), som säkerligen kommer av det fornsvenska biur, bäver, tyder på att sjön ursprungligen har hetat Bjursjön. Ortnamn på bäver är visserligen inte vanliga i dessa trakter men förekommer. Sålunda nämnes vid en syn år 1581 rörande rågången mellan

7 byarna Nordanås i Själevad och Tjärn i Arnäs»Biurhustomten» som rå. Bäver tycks alltså ha förekommit i en del kustsjöar, där den dock tidigt utrotades. Kvavedsjön torde ha varit en synnerligen lämplig sjö för bäver. I detta sammanhang kan erinras om att bävern brukar bygga fördämningar för att reglera vattenståndet i de sjöar, där den lever. Av det anförda framgår, att Kvaved rätteligen bör skrivas Kvave eller Kave. Det synes rimligt att härleda namnet ur ett substantiv kvav (kav) med betydelsen»vik, som håller på att gro igen». Sjöns äldsta namn kan ha varit Bjursjön. 63