Resan till Kurdistan, Norra Irak På väg mot en folkhögskola i Mellanöstern

Transkript

1 Resan till Kurdistan, Norra Irak På väg mot en folkhögskola i Mellanöstern En vecka i staden Sulemania, Kurdistan under den heliga fastemånaden Ramadan i slutet av oktober Efter tre år Vi hade förberett oss. Vi hade samtalat, ordnat möten, skrivit, gått på kurser, ordnat seminarier, lyssnat och läst tillsammans med kurder i Sverige. Efter snart tre år var vi redo. Vi hade förväntningar, frågor och illusioner. Vi var svenskar. Vi skulle möta en helt annan verklighet, vi var tre folkbildningsmusketörer. Vi skulle möta de andra. Hur skulle vi klara det? På uppdrag från Komak, en svensk-norsk förening som driver skolor i Kurdistan, skulle vi resa till dit med bidrag från Forum Syd och Sida för att göra en förstudie. Syftet med resan var att undersöka förutsättningarna för att starta en folkhögskola i Kurdistan.

2 Donald, Katarina och Jabal Tre musketörer och en kurd Vi som reste var Donald Boström, författare, fotograf och journalist, Katarina Korp, folkhögskolelärare på Skeppsholmen och Sten Lennblad, lärare. Den första resan med direktflyg till Kurdistan gick från Arlanda och med på planet var Saman Tawfeck, gammal folkhögskoleelev, affärsman, bosatt i Sverige, med goda kontakter i utbildningsapparaten i Sulemania. En färd genom tiden Saman Resan började lite skakigt. Planet var minst sagt fullbokat. En gammal Boeing som det grekiska flygbolaget Alexandair kommit över på någon loppmarknad. Trängsel, trångt och väskor överallt på planet. Flygvärdinnor som verkade komma från någon Tv3-såpa. Struntade i allt och alla, förutom sig själva.

3 Vi mellanlandade efter ett par timmar på Kreta, och tankande olagligt med alla passagerare ombord, och fortsatte sedan in över Libanon, Syrien och sedan norrut över östra Iraks gulbruna, ensliga bergs- och ökenmassiv. Nu befann vi oss i tvåflodslandet, Mesopotanien Eufrat och Tigris, civilisationens vagga, den första högkulturen, där människor skapade städer, arbetsdelning och kultur. Nu är allt öde. Men vi svävade över en värld som för 6000 år skapade den första civilisationen - städer, tempel, armeér och präster. Där människor kunde syssla med annat än jordbruk och boskapsskötsel där vissa människor fick tid att tänka. Och fundera över livet. by Katarina, Peshmerga, Sten i Talibanis Erbils internationella flygplats Planet landade på Erbils internationella flygplats. Till allas förvåning och lättnad. En mycket enslig flygplats. Vi var enda planet där och intill låg ett litet cementhus med några rabatter runt omkring. Men kurdiska flaggan vajade i högsommarvärmen. Flygplatsbyggnaden var fylld av tjänstemän, poliser och militärer. Förutom alla kurder som skulle hälsa på släktingar, göra affärer eller åka hem. Och vi tre utlänningar. Givetvis skulle vi betala en massa dollar för Visa eller något annat. Vilket vi visste att vi inte skulle betala eftersom vi talat med ambassaden dagen innan. Givetvis hade det ändrats idag i parlamentet! Efter några timmars parlamenterande och telefonsamtal gick det bra att slippa betala. Men dom

4 snodde vår vän Samans pass. Vi var nu ensamma passagerare kvar. Då kom nästa chock våra väskor var inte med planet! 70 väskor hade lämnats kvar på Arlanda för annars hade planet blivit för tungt. Irak, attentat och terrorister Erbils flygplats, Donald längst till höger Vi tog vårt handbagage och möttes av ett antal maffiga Toyotajeepar med några dussin kamoflageklädda, kalashnikovbeväpnade unga män, sk. Peshmerga (de som ser döden i vitögat) som skulle se till att vi kom välbehållna till Sulemania. Ganska välbehållna och trötta nådde vi Sulemanias förstäder, efter några timmar på smala, kurviga vägar i rallyfart. Devisen är kör man en flott regeringsbil ska alla köras om, alla ska tutas på, alla ska flyta sig undan. Och det går att köra fortare. Lite skakiga av färden genom ett ökenlandskap som liknade scener från Stjärnornas krig, bara avbrutna av små byar och soldatposteringar. Dagen innan vi åkte hade det för första gången varit två bombattentat i Sulemania. Dessa var riktade mot en viss parlamentsledamot som uttryckt några syrliga saker om muslimer. Själv överlevde han, men nio livvakter och bombarna dog.

5 Sulemania Staden låg där framför oss, en gnistrande miljonstad, omgiven av mäktiga berg. En blandning av exotisk medeltid och modern urbanisering. Det byggs överallt, vägar, hus, palats, supermarkets glas och betong blandat med plåtskjul och avlopp på gatan. Och överallt bilar, nya, flotta och tutande. Vi skulle bo på Hotell Palace, högst och mitt i stan, flott och förfallet på samma gång. Vi var trötta och redan lite slitna. Eftersom det var Ramadan tog det någon timme att diskutera om vi kunde få köpa en flaska vin. Efter lite hysh-hysh och några dollar fick vi vårt vin och somnade snart gott. Vårt uppdrag Följande dagar besökte vi skolor, ministerier och olika organisationer. Vi ordnade seminarier och blev mycket välvilligt och nyfiket mottagna. Våra folkbildningstankar var inte helt lätta att översätta till kurdiska. Men när dom förstod att vi inte hotade deras positioner, blev statsapparatens män och kvinnor mycket samarbetsvilliga. Några begrepp som var knepiga att förmedla var en utbildning som var oberoende och självstyrande Som folkhögskolan är i Sverige!? En grym historia I Kurdistan har man varit koloniserad, misshandlad och ockuperad sedan urminnes tider. Under 1800-talet och i början av 1900-talet av England. Efter första världskriget blev man lovade ett eget land av England, USA och NF. Kurderna var världens största folkgrupp, 25 miljoner, utan egen stat, utan självbestämmande och utan grundläggande mänskliga rättigheter.

6 Sedan ockuperat igen, ett långt och blodigt krig mellan Irak och Iran och till senast har man fått Saddam Hussein på halsen. Man har varit förföljda, förtryckta och gasade. Efter Quait-kriget och olja mot mat programmet i FNregi under 90-talet stal Saddam alla stålar och kurderna svalt. I Kurdistan har man fått slåss för sitt oberoende, man har gått upp i bergen och krigat mot förtryckarna. Det är deras folkbildning. Få har gått i någon skola någon längre tid. Sedan fem år tillbaka har man makt över oljan. Imorgon folkbildning? Idag har PUK, som är ett socialistiskt parti med rötter i motståndskampen mot Saddam, kontrollen sedan 90-talet över statsapparaten i östra Kurdistan. Trots detta är klyftorna i samhället mycket stora. Ett stort missnöje finns med det ålderdomliga utbildningssystemet. De flesta vill ha förändringar, men ser hinder i form av korruption och maktfullkomlighet hos de styrande. Pengar finns, viljan att förändra finns, öppenheten och positivismen mot Sverige finns men vågar man? Efter två dagar var inte vår fråga om det fanns förutsättningar att starta en folkhögskola. Frågan var snarare: Finns det förutsättningar att starta en oberoende folkhögskola, finns det självständiga organisationer med integritet som skulle kunna driva en folkhögskola? Finns möjligheter att rekrytera lärare som kan arbeta självständigt? Går det att garantera att de elever som antas gör det utifrån behov och möjligheter? Vi har tagit ett litet steg på en lång, mödosam väg. Vi har skapat intresse för folkbildningen som idé och möjlighet i utbildningssystemet i Sulemania. Vi har mött utbildningsministern, skolministern, universitetsledningen, lärargrupper, rektorer, elever, kvinno- och

7 ungdomsorganisationer. Och vi har väckt uppmärksamhet och varit på kurdisk TV. När vi sista dagarna struntade i våra livvakter och gav oss ut i basarerna kom folk fram och hälsade hjärtligt, ofta på bruten svenska Vi såg er på TV, vad bra med en ny skola i Kurdistan! Somliga hade bott några år i Umeå, Karlstad eller Säffle. Färdplan för framtiden Elever på Komaks skola År 2007 öppnar vi skolan. Under 2006 ska en grupp lärare från Kurdistan få utbildning och praktik i Sverige. Referensgruppen i Sulemania tar fram förslag till lokaler och ser till att parlamentet godkänner en kursplan som går vid sidan av deras system, men samtidigt ger behörighet till högskolan. Under hösten 2006 åker en grupp folkbildare till Kurdistan för att arbeta tillsammans med lärare för rekrytering av elever. Till Svenska folkhögskolor, elever och lärare Vi hoppas att flera folkhögskolor vill medverka till att starta Mellerstaösternkurser tillsammans med oss på allmäna linjer. 6-8 veckors temaarbete om Främre Asiens historia, samhälle, politik och kultur. Ett svart hål med spänning och möjligheter för dom som vill utmana sig själva och den rådande dagordningen. Och som avslutning en utbytesresa till Kurdistan. Under mars/april kommer vi att genomföra seminarier kring Mellanöstern och Kurdistan på Skeppsholmens folkhögskola. Håll ögona öppna och välkomna! Att lära känna sig själv är att möta det främmande och våga återvända till sig själv. Edward Said, Orientalism

8 Sten Lennblad 20 januari 2006 Ring, skriv och kom med synpunkter Bilder Sten Lennblad och Donald Boström