Rapport 2013:46. Fjärrvärme i Vä. Från Dunkers väg till fängelset. Vä socken, Kristianstads kommun Arkeologisk förundersökning 2013.

Transkript

1 Rapport 2013:46 Fjärrvärme i Vä Från Dunkers väg till fängelset Vä socken, Kristianstads kommun Arkeologisk förundersökning 2013 Ing-Marie Nilsson

2

3 Rapport 2013:46 Fjärrvärme i Vä Från Dunkers väg till fängelset Vä socken, Kristianstads kommun Arkeologisk förundersökning 2013 Ing-Marie Nilsson Fornlämningsnr: 72, 73 och 85 Dunkers väg till fängelset i Vä, Vä socken Kristianstads kommun Skåne län

4 Sydsvensk Arkeologi AB Kristianstad Box Kristianstad Telefon (Regionmuseets växel): Malmö Erlandsrovägen Vintrie Sydsvensk Arkeologi AB Rapport 2013:46 Omslag: Kung Valdemars väg i centrala Vä. Foto: Ing-Marie Nilsson Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle.

5 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 5 Bakgrund och syfte 5 Läge och topografi 6 Historik och fornlämningsmiljö 6 Tidigare undersökningar 7 Förundersökningens genomförande 7 Metod 7 Dunkers väg 7 Hjälmvägen 8 Tidigare undersökningar i området 8 Resultat av den aktuella förundersökningen 8 Bymöllevägen 10 Kung Valdemars väg, delen Bymöllevägen Kyrkbäcken 11 Kung Valdemars väg, delen Kyrkbäcken Torget 13 Tidigare undersökningar i området 13 Resultat av den aktuella förundersökningen 15 Kung Valdemars väg, delen Torget Sankt Gertruds gränd. 20 Tidigare undersökningar i området 20 Resultat av den aktuella förundersökningen 21 Kung Valdemars väg, delen Sankt Gertruds gränd Eskils väg. 24 Tidigare undersökningar i området 24 Resultat av den aktuella förundersökningen 26 Kung Valdemars väg, delen Eskils väg Mosslundavägen 28 Tidigare undersökningar i området 29 Resultat av den aktuella förundersökningen 29 Från Mosslundavägen till fängelset 31 Fynd 33 Antikvarisk syntes och utvärdering 33 Referenser 35 Administrativa uppgifter 37 Bilaga 1. Sektion i Kung Valdemars väg, invid korsningen Sankt Gertruds gränd 39 Bilaga 2. Fyndlista 40 Bilaga 3. Anläggningslista 41

6 Fig. 1. Kristianstads kommun med Vä. Fig. 2. Undersökningsområdets läge i Vä. Utdrag ur fastighetskartan 3D 1i.

7 Sammanfattning Med anledning av nedläggning av fjärrvärmeledningar har Sydsvensk Arkeologi AB under våren 2013 genomfört en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning i Vä. Arbetena berörde en sträcka på ca 2 km från Dunkers väg i norr till kriminalvårdsanstalten i söder. Vid schaktningsarbetena påträffades lämningar från förhistorisk tid, medeltid och nyare tid. Bland annat framkom i det medeltida stadsområdet (fornlämning 72, Vä socken) rester av flera stenläggningar, omfattande kulturlager samt rester av bebyggelse från medeltid och nyare tid. Inledning Den planerade fjärrvärmesträckningen kom att beröra flera registrerade fornlämningar. Fornlämning 72 är Vä:s stadslager från medeltid och nyare tid, fornlämning 73 är ett grav- och boplatsområde från förhistorisk tid och fornlämning 85 är en by- /gårdstomt från medeltid och nyare tid. Utbyggnaden av fjärrvärmenätet genom de centrala delarna av Vä samhälle innebar att icke obetydliga markingrepp behövde göras, och C4 Energi AB ansökte därför om tillstånd för detta hos Länsstyrelsen i Skåne län. Länsstyrelsen beslutade då att schaktningsarbetena skulle ske i förbindelse med en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning (Lst Dnr , beslut ). Förundersökningen genomfördes i perioden till av personal från Sydsvensk Arkeologi AB. Bakgrund och syfte Nedläggandet av rör för fjärrvärme innebar att schakt kom att dras genom de centrala och södra delarna av Vä samt vidare söderut mot kriminalvårdsanstalten utanför samhället (fig. 2). Sträckningen gick från Dunkers väg i norr, via Hjälmvägen och Bymöllevägen ned till Kung Valdemars väg. Denna väg passerar genom de centrala delarna av det medeltida stadsområdet. Den sista etappen kom att följa Sigridslundsvägen söderut mot fängelseområdet. Syftet med den arkeologiska förundersökningen var att följa schaktningsarbetena och dokumentera de lämningar som framkom. Förundersökningen berörde ett fornlämningsrikt område där lämningar från samtliga historiska perioder kunde förväntas påträffas. Tyngdpunkten låg dock på de vikingatida och medeltida perioder som tidigare påvisats inom det gamla stadsområdet. Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

8 Läge och topografi Vä är beläget i nordöstra Skåne, ca 7 km sydväst om Kristianstad. Orten har ett centralt läge i den västra delen av Kristianstadslätten, vid Nävlingeåsens sydöstspets. Den omgivande trakten består av småkuperad öppen odlingsbygd med inslag av mindre skogsbackar. Förundersökningsområdet omfattade både bebyggda områden och odlingsmark. Historik och fornlämningsmiljö Vä har en unik förhistoria och historia. Vår kunskap om Vä bygger främst på skriftliga källor och på de arkeologiska undersökningar som genomförts av Berta Stjernquist och Egon Thun, respektive (Stjernquist 1951; Thun 1982). Platsen uppvisar en kontinuitet från 100-talet e Kr fram till våra dagar. För järnålderns del är speciellt romersk järnålder och vikingatid/tidig medeltid väldokumenterade (jfr. Björk 2003). Den romerska järnåldern är koncentrerad till Vassalyckan och S:ta Gertruds vång väster om dagens Vä. Det vikingatida/tidigmedeltida Vä täcker i stort sett det historiskt belagda bebyggelseområdet. Kyrkan i Vä uppfördes troligen under tidigt 1100-tal och det har ansetts att kungamakten stått bakom byggandet. Det är även troligt att det legat en kungsgård i anslutning till kyrkan. Vä, eller delar av Vä, donerades till premonstratenserorden ca och kyrkan kom då att ingå i ett klosterkomplex. Från år 1213 finns uppgifter att klostret i Vä har förstörts i en eldsvåda. Efter denna tycks klostret gradvis ha försvunnit, och istället har klosterverksamheten flyttat till Bäckaskog, där ett nytt kloster uppfördes. För Väs del är den nästföljande tiden dåligt belagd, men 1231 uppges orten vara kungalev, det vill säga åter i kungens ägo. Under loppet av 1200-talet erhöll Vä vissa kungliga privilegier och dessutom omnämns dess borgare som villani, det vill säga stadsbor. Det är först nu man kan tala om Vä som stad (Thun & Anglert 1984:7ff). Vä har, kanske något missvisande, kommit att kallas kvarnarnas och silversmedernas stad. Många andra näringar och funktioner satte säkerligen också sin prägel på livet i staden. Verksamheter som kan lyftas fram i detta sammanhang är särskilt järnframställning och smide (Ödman 1993:27f). Staden utsattes ideligen för härjningar och detta skulle slutligen bli dess fall. Efter Gustav II Adolfs plundring 1612 återbyggdes staden ej, utan dess privilegier indrogs och borgarna uppmanades att flytta till det nyanlagda Kristianstad. Därmed var Väs status som centralort all och orten fick i fortsättningen samma status som en vanlig bondby (historiken är i huvudsak utformad efter Kockum 2011). 6 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

9 Tidigare undersökningar Eftersom förundersökningsområdet är så långsträckt och berör stora delar av det centrala medeltida stadsområdet, tangerar det ett stort antal platser som berörts av tidigare antikvariska insatser. I denna rapport kommer endast arkeologiska undersökningar i direkt anslutning till det aktuella förundersökningsområdet att relateras, och för överblickens skull tas de upp i förbindelse med beskrivningen av respektive delsträcka. Förundersökningens genomförande Arbetena inleddes i början av mars 2013 och avslutades i juni samma år. Under den tid arbetena pågick var väderförhållandena mycket skiftande. Inte minst var mars månad ovanligt kall, och temperaturen låg i långa perioder långt under minusstrecket. Detta försvårade den antikvariska bevakningen och bedömningen, eftersom tjälen inte sällan gick ända ned till en halvmeters djup. Det var främst vid de schaktningsarbeten som berörde sträckan fram till Kyrkbäcken som denna faktor var ett problem. Vid grävningen hölls en generell schaktbredd av 1,3 1,6 m. Schaktdjupet låg oftast kring 1,0 1,2 m, men gick på vissa ställen ned till 1,5 m. Borrningen under Mosslundavägen föranledde även att ett par relativt stora och djupa gropar togs upp på respektive sida av vägen. Metod Förundersökningen genomfördes som en schaktningsövervakning där personal från Sydsvensk Arkeologi AB fortlöpande följde schaktningsarbetena och dokumenterade de lämningar som framkom. Schaktningsarbetena genomfördes med maskin, men antikvariskt intressanta lämningar rensades fram med spade och grävsked och undersöktes. Dokumentationen bestod av inmätning med nätverks-gps, digitala fotografier samt uppmätningsritningar i skala 1:20. Ett begränsat fyndmaterial tillvaratogs (LUHM 32216:1-28). Dunkers väg Schaktningsarbetena i Dunkers väg inleddes den 11 mars. Etappen omfattade 142 m i Dunkers väg och 51 m i den öst-västliga anslutningen till Hjälmvägen. Schaktet passerade nära fornlämning 85 i Vä socken, en by/gårdstomt (jfr fig. 5). Enligt prästrelationerna från 1620-talet skall det norr om Norrport ha legat en liten gård som en fru Gagge besatt. Gården har inte påvisats arkeologiskt, och fornlämningsgeometrin i FMIS avser ett förmodat gårdsläge. Enligt en avmätningsritning från 1770 inneha- Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

10 des området där denna gård legat av Per Corneliussons änka, men tomten var vid denna tid obebyggd (akt i Lantmäteristyrelsens arkiv, se kartöverlägg fig. 4). Vid förundersökningen kunde det i denna del av schaktet inte påvisas några arkeologiska lämningar. I den norra delen av Dunkers väg påträffades huvudsakligen varviga lager med gul sand, sannolikt flygsand. I den södra delen, där vägen svänger av mot Hjälmvägen påträffades även ett matjordsliknande lager med mörkbrun humös sand, möjligen en äldre odlings- eller markhorisont (fig. 3). Lagret, som var upp till 0,5 0,6 m tjockt, fanns i nära anslutning till området för den förmodade historiska by-/gårdstomten (fornlämning 85), och kan möjligen höra samman med denna. Fig. 3. I den södra delen av Dunkers väg, nära fornlämning 85, påträffades under matjorden och ett påfört sandlager något som skulle kunna vara en äldre odlings- eller markhorisont. Foto mot öster, 13 mars Hjälmvägen Denna sträcka omfattade 150 m i nord-sydlig riktning i de östra delarna av samhället. I den södra delen gick schaktet strax öster om en vägsträckning som är belagd i slutet av 1700-talet. Den ledde då till en gård som låg ungefär där Hjälmvägen nu går, mitt för den nuvarande växthusanläggningen. Tidigare undersökningar i området 1996 undersöktes ett område direkt öster om de växthus som ligger utmed Hjälmvägens östra sida. Platsen låg inom fornlämning 75, en förhistorisk boplats. Vid undersökningen framkom troliga huskonstruktioner i form av stolphål och andra lämningar från neolitikum (Pettersson 2005). Fig. 4. Kartöverlägg där en lantmäterikarta från 1770 placerats ovanpå en modern karta. Bilden visar att det legat en gård ungefär mitt på den nuvarande Hjälmvägen. Tomten söder om Dunkers väg (litt 1 på kartan) ägdes vid denna tid av Per Corneliussons änka, och är nu upptagen som fornlämning 85 i Vä socken. Resultat av den aktuella förundersökningen Även denna del av schaktet visade sig i huvudsak sakna arkeologiskt intressanta lämningar (fig. 5). I den nordligaste delen (norr om den äldre vägsträckningen) bestod lagerbilden främst av sandiga lager utan synbar kulturpåverkan, medan det i den södra delen även fanns mer humösa lager. Mitt för växthusanläggningen fanns under bärlagret ett ca 0,25 m tjockt lager brun humös sand under vilket en horisont med bränd lera och tegelkross kunde påvisas (A 380). Det är möjligt att detta kan vara spår efter den gård som stod på platsen på 1700-talet (fig. 4). Strax norr om gårdsläget fanns ett relativt tjockt lager (upp till 0,4 m) av matjordskaraktär (svartbrun humös sand innehållande bland annat spår av träkol, djurben och tegel). Det hör förmodligen samman med odling in nyare tid. I den sydligaste delen av schaktet, närmast Bymöllevägen kunde två tydliga, delvis kulturpåverkade lager påvisas: under bärlagret fanns överst det tidigare nämnda ca 0,2 0,4 m tjocka lagret av 8 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

11 Fig. 5. Översiktsbild över schakt i Hjälmvägen och Bymöllevägen. Fig. 6. Sektion i den södra delen av Hjälmvägen. Två tydliga lager kunde urskiljas; ett förmodat odlingslager från historisk tid och en äldre markhorisont med spår av anläggningar. Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

12 matjordskaraktär och under detta ett lager med ljusare, gulbrun humös sand. I detta undre lager kunde i schaktkanten svaga indikationer på anläggningar anas, i form av ett möjligt stolphål (se fig. 6) och en mindre grop (A 375). Lagret kan ha utgjort en äldre markhorisont och de anläggningar som påträffades i densamma skulle kunna vara förhistoriska. De kunde dock inte undersökas i plan, och inga fynd påträffade i anslutning till dem. Bymöllevägen Schaktet i Bymöllevägen var 112 m långt och löpte öst-västlig riktning. Till stora delar följde denna etapp en äldre vägsträckning belagd på 1700-talet (jfr fig. 4). I den östligaste delen av Bymöllevägen såg lagerbilden ut ungefär som i Hjälmvägen med två distinkta horisonter: ett övre lager bestående av mörkbrun humös sand (med inslag av tegelfragment) och ett undre lager med ljusare humös sand. I schaktkanten kunde vissa antydningar till anläggningar påvisas i form av en handfull mindre gropar och eventuella stolphål (A 357, A 361, A 365 och A 368 samt ett par möjliga stolphål som avbildats i sektion C 369 och C 371). Flertalet anläggningar tycktes höra samman med den undre (äldre) horisonten, men i något fall även med den övre (yngre). På en sträcka i den mellersta delen av Bymöllevägen kunde rester av stenläggning på nivån ca +24,35 m.ö.h. iakttas (fig. 7). Stenläggningen låg i (och överlagrades av) ett humöst kulturlager som bland annat innehöll yngre rödgods, men i övrigt påträffades inga daterande fynd. Närmare Kung Valdemars väg var Fig. 7. Sektionsritning av schakt i Bymöllevägen, som visar stenläggning och kulturlager. 10 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

13 Fig. 8. Den västra delen av schaktet i Bymöllevägen. Den översta halvmetern var störd av recenta åtgärder, men under detta framkom ett tydligt raseringslager, som i sin tur överlagrade ett äldre kulturlager. Foto mot väster, 25 mars Fig. 9. Efter att delar av schaktväggen rasat efter tjälsprängning framträdde den äldre gatubeläggningen tydligt. Fotot visar stenläggningens nivå strax norr om bron över Kyrkbäcken. I denna del fanns det ovanför stenläggningen bortåt 40 cm av påfört material från yngre vägbeläggningar. Foto mot sydöst, 2 april schaktets övre delar störda, och någon stenläggning kunde därför inte påvisas, men det får ses som sannolikt att den funnits även här. I den östra delen av vägsträckningen fanns det mitt för de bebyggda tomterna en hel del recenta störningar, och det kunde därför inte avgöras exakt hur långt stenläggningen sträckt sig österut. Den saknades dock i de östligaste 25 m av schaktet, något som stämmer väl med 1700-talskartan (fig. 4) som utvisar detta område som åkermark. En rimlig tolkning är därför att den äldre sträckningen av Bymöllevägen, som till ungefär 2/3 sammanfaller med den nuvarande gatusträckningen, i äldre tid varit stenlagd. I den västligaste delen av schaktet i Bymöllevägen framkom på nivån + 24,15 m.ö.h. ett tydligt lager av raseringskaraktär som innehöll stora mängder bränd lera samt även träkol och tegel (fig. 8). Direkt under detta fanns ett gråsvart, sandigt kulturlager med bland annat djurben, träkol och tegel. I den nedre delen av detta lager, direkt ovanpå alven, fanns enstaka stenar som eventuellt skulle kunna komma från en raserad stenläggning. Inga daterande fynd framkom, men det övre raseringslagret skulle kunna härröra från senmedeltid/nyare tid och det underliggande kulturlagret från medeltiden. Kung Valdemars väg, delen Bymöllevägen Kyrkbäcken Denna etapp av schaktningsarbetena omfattade en sträcka av 130 m i nord-sydlig riktning fram till Kyrkbäcken. Schaktet grävdes i Kung Valdemars väg, en vägsträckning som kan beläggas i historiskt kartmaterial och som med stor sannolikhet även har kontinuitet ned i medeltid. De nordligaste 48 m av schaktet följde vägens västra sida, medan den resterande delen följde den östra sidan (fig. 10). Direkt under asfalten och ett bärlager kom över i princip hela den schaktade ytan (utom i de relativt begränsade delar som skadats av recenta nedgrävningar) en vällagd stenläggning, som bekräftar att området varit utlagt som väg. Inget daterande material påträffades i anslutning till kullerstenarna, som dock utifrån stratigrafiska skäl får antas vara relativt sentida (A 331, jfr fig. 9). En stor del av materialet i schaktet utgjordes av ljusa eller bruna sandiga lager (inte sällan upp till halvmetern tjocka), som troligen bör uppfattas som påförda massor. Under detta framkom över stora delar av området ett gråbrunt kulturlager. Lagret kunde påvisas ställvis ända fram till det öppna fältet norr om Kyrkbäcken, men det var tydligast i den norra delen. Lagret framkom Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

14 Fig. 10. Översiktsbild över schakt i Kung Valdemars väg, delen Bymöllevägen - Kyrkbäcken. Fig. 11. Sektion mot öster i den norra delen av Kung Valdemars väg i anslutning till A 287. Under asfalten fanns rester av äldre gatubeläggning (A 331). Därunder fanns ca 0,8 m påförda massor samt ett brunt kulturlager som överlagrade en undre stenläggning som endast kunde påvisas ställvis i schaktets botten. 12 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

15 Fig. 12. Lagerbilden i den nordligaste delen av Kung Valdemars väg. Under asfalt och bärlager fanns ett tjockt lager med påförd sand, under vilket ett tydligt kulturlager framträdde. I detta parti innehöll lagret betydande mängder slagg. Foto mot nordost, 19 mars Fig. 13. Skålla av järnslagg från kulturlager i Kung Valdemars väg (diameter 18 cm). Foto 19 mars Fig. 14. Stenläggning i den norra delen av Kung Valdemars väg. Stenarna var lagda i ett tunt lager vit sand och under detta fanns ytterligare kulturlager som bland annat innehöll fragment av tegel. Foto mot öster, 3 april i norr på nivån ca +24,0 m.ö.h. och i söder på nivån ca +23,4 m.ö.h. Lagret innehöll bland annat slagg, småsten, tegelfragment, djurben, järnbitar och träkol. I den norra delen hade lagret längs en sträcka av ca 26 m en sådan kompakthet (genom den stora mängden slagg och småsten) att det närmas kan uppfattas som en hårdgjord yta (A 287, jfr fig ). I delar av detta område, främst från Bymöllevägen och ca 35 m söderut, kunde även rester av en undre vällagd stenläggning påvisas (fig. 11 och 14). Stenarna låg i ett tunt lager med vit sand. Stenläggningen framkom alldeles i schaktbottnen, och kan vara en äldre vägbeläggning eller eventuellt en aktivitetsyta i anslutning till en byggnad. Under stenläggningen fanns ytterligare minst 0,25 m kulturlager. Stenläggningen och kulturlagret kan troligtvis hänföras till medeltiden. I anslutning till bron över Kyrkbäcken fanns ett par ansamlingar med större stenar (A 349 och A 353), vars funktion är oviss. De kan dock ha att göra med uppbyggnads eller ombyggnadsarbeten av bron. Kung Valdemars väg, delen Kyrkbäcken Torget Denna del av schaktet omfattade en sträcka av 180 m i nordostsydvästlig riktning från Kyrkbäcken i norr och fram till Torget i söder, det vill säga den plats där Kung Valdemars väg sammanstrålar med Snårarpsvägen. Schaktsträckan ligger i den norra delen av det medeltida stadsområdet (fornlämning 72, Vä socken), och det grävdes längs med vägens östra sida (fig. 15). Tidigare undersökningar i området Det har tidigare gjorts flera antikvariska insatser i och i anslutning till denna del av Kung Valdemars väg. Av stor betydelse är den arkeologiska undersökning som gjordes med anledning av en VA-dragning (Thun 1982). Det drogs då schakt utmed den västra sidan av Kung Valdemars väg. Eftersom man vid detta tillfälle hade möjlighet att göra en betydligt mer uttömmande dokumentation än vad som var möjligt vid den nu aktuella schaktningsövervakningen, kommer resultaten från denna primärt att relateras till detta äldre material. År 1996 gjordes en mindre schaktningsövervakning inom fastigheten Vä 149:1 i den nordligaste delen av det gamla stadsområdet närmast Kyrkbäcken. Här påträffades byggnadslämningar i form av lergolv, samt två brandhorisonter där den äldsta 14 C- daterades till 1478 e. Kr. (Dalén 1996). Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

16 Fig. 15. Översiktsbild över schakt i Kung Valdemars väg, delen Kyrkbäcken Torget. Grophus påträffade vid undersökningen har markerats. Inom fastigheten Vä 16:13, på den västra sidan av Kung Valdemars väg, gjordes år 1983 en arkeologisk undersökning varvid det påträffades lämningar från vikingatid, hög- och senmedeltid samt nyare tid. De medeltida faserna innehöll kulturlager och spår av bebyggelse, och från nyare tid ( tal) kunde tydligare byggnadslämningar och en stenlagd gårdsplan påvisas (Anglert 1983). Även i samband med en mindre schaktning för en dagvattenledning till samma fastighet 1999 kunde rester av medeltida kulturlager konstateras (Wilhelmson 2006) totalundersöktes ett område på den östra sidan av Kung Valdemars väg (fastigheterna Vä 2:1 och 2:2). Vid undersökningen framkom kulturlager och manifesta byggnadslämningar vilka daterades till senmedeltid och tidig nyare tid (Hagren 1985) gjordes en arkeologisk för- och slutundersökning inom fastigheten Vä 13:1 (församlingshemmet i Vä, strax norr om 14 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

17 torget). Undersökningen berörde en yta ca 7 m öster om det nuvarande förundersökningsområdet. Vid denna undersökning framkom en vällagd stenläggning som täckte större delen av undersökningsytan. Stenläggningen tolkades som en del av en gårdsplan, och kunde genom ett fynd av ett mynt från 1447 dateras till 1400-talet. Det framkom även kraftiga raseringslager samt rester av en raserad välvd källare. Källaren var stratigrafiskt sett yngre än stenläggningen, och kunde därför dateras till 1500-talet. Under stenläggningen framkom högmedeltida och sannolikt även förhistoriska kulturlager (Wihlborg 1976). Resultat av den aktuella förundersökningen Över i stort sett hela undersökningsytan påträffades det ca 0,15-0,25 m under asfaltens topp en vällagd gatubeläggning av sten. Den var av samma karaktär som den som påträffats norr om Kyrkbäcken, och kan med sannolikt liksom denna hänföras till ett relativt sent tidsskede. Enligt lantmäterikartan från 1770 tycks Kung Valdemars väg ha haft i stort sett samma sträckning då som den har nu. På talet var tomter utlagda på ömse sidor av gatan, men det är endast längst i norr, på en öppen yta invid Kyrkbäcken, som ett par byggnader markerats (fig. 23). Vid tidigare undersökningar har det i detta område påträffats broläggning av enekäppar, samt stenläggning och andra konstruktioner i sten och trä (Thun 1982:7ff; Thun & Anglert 1984:26ff). Vid de nu aktuella arbetena påträffades det längst i norr en ca meterbred grop (A 395) som innehöll bränd lera, träkol och en bit av en hästsko (F 32216:2). I detta område framkom även mot botten av schaktet ett decimetertjockt kulturlager som bestod av gråbrun/beigebrun sand och som även innehöll inslag av träkol och djurben. Ungefär 30 m längre söderut, mitt för den stora gården på vägens västra sida (fig. 16), kunde indikationer på raserad äldre bebyggelse konstateras. Längs en sträcka om ca 45 m märktes ett lager med svartbrun sotig humös sand som överlagrade ett skikt som innehöll betydande mängder bränd lera, lerklining och tegel, framför allt enkupigt taktegel (F 32216:27-28). Dessa raseringsmassor (A ) var som mest påtagliga mitt för boningshuset på vägens östra sida (fastigheten Vä 2:15). Strax söder om detta hittades flera stenar med plan ovansida som tycktes ligga i en rak linje längs med schaktets västkant. Ett par stenar föreföll ansluta i någorlunda rät vinkel i öst-västlig riktning (A 463 A 494). Stenarna överlagrades av ett skikt med bränd lera (lerklining) och ett sotigt lager. Stenarna bör sannolikt tolkas som syllstenar och de förefaller ligga in situ. På grund av schaktets ringa bredd kunde den förmodade byggna Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

18 Fig. 16. Område med raseringsmassor och syllstenar i Kung Valdemars väg, strax söder om Kyrkbäcken. Fig. 17. Sektion mot väster vid område med raseringsmassor (A ). 16 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

19 dens utsträckning inte bedömas, men det kan noteras att den förefaller sticka ut i det som kunde förväntas ha varit gatumark. Med undantag för en skärva rödgods med mönster i vitlera (F 2216:8) framkom inga fynd, men detta antyder dock en datering till nyare tid. Det nuvarande boningshuset på fastigheten Vä 2:15 skall vara från mitten av 1800-talet, men har enligt kartan från 1770 haft en föregångare på ungefär samma plats. De påträffade lämningarna kan dock inte vara från denna byggnad, men skulle kunna härröra från en äldre byggnad, möjligen ett lerklinat hus med tegeltak. Söder härom stiger markytan gradvis upp till den högsta punkten vid Torget. I denna stigning visade sig kulturlagren tunna ut något, och schaktet kom därför att grävas ända ned till den opåverkade undergrunden. De lämningar som påträffades kan sägas vara av två slag; över hela ytan fanns ett gråbrunt kulturlager och under detta fanns på sina ställen indikationer på äldre lämningar i form av stolphål och mindre gropar. Det gråbruna, ibland närmast gråsvarta, kulturlagret innehöll bland annat småsten, tegelfragment, träkol och djurben. Lagret varierade i tjocklek mellan 0,15 och 0,30 m. I dess botten, närmast undergrunden fanns på flera håll stenar som eventuellt kan utgöra rester av stenläggning. Lagret innehöll också på flera ställen ett relativt stort inslag av tegel och spår av kalkbruk, vilket indikerar att materialet delvis har sitt ursprung i raserade byggnader. I den södra delen av det aktuella schaktavsnittet, från Torget och ca 70 m norrut, fanns det åtskilliga indikationer på stolphål och mindre gropar. Dessa anläggningar kom under det gråbruna kulturlagret och framträdde tydligt mot undergrunden. På grund av den ringa schaktbredden kunde inga slutsatser dras om anläggningarnas funktion, men eftersom de stratigrafiskt sett är äldre än det medeltida kulturlagret kan de försiktigtvis dateras till yngre järnålder/vikingatid. Bland stolphålen utmärkte sig bland annat två stycken dubbla stolphål i gränsen mellan fastigheterna Vä 16:13 och Vä 16:16 (fig ). Strax väster härom påträffades det vid den arkeologiska undersöknigen ett grophus (Thun 1982:6, grophus 1). Två meter norr om detta grophus hittades vid undersökningen även något så ovanligt som ett stort och välbevarat senmedeltida tvåhandssvärd. Svärdet anträffades på en stenläggning och överlagrades av ett mörkt jordlager (Thun 1965:221; 1982:6, 85). Vid den aktuella schaktningsövervakningen kunde kulturlager liknande de som framkom vid undersökningen påvisas. Kulturlagret var mörkgrått till färgen och upp mot 0,2 m tjockt. I den allra nedersta delen, närmast undergrunden, kunde Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

20 Fig. 18. Sektionsritning av schakt i Kung Valdemars väg. Någon decimeter under asfalten syns spår av en nyare stenläggning, och under ca 0,2 m påförda påförda massor fanns ett kulturlager som förmodligen kan dateras till medeltiden. Under detta fanns spår av äldre anläggningar. I sektionen syns ett av de dubbla stophålen i genomskärning (A 558). fragmentariska spår av stenläggning skönjas. I lagrets botten påträffades en skärva yngre rödgods (F 32216:4) som bekräftar att det tidsmässigt bör hör hemma i senmedeltiden. Lagret innehöll i övrigt även tegelfragment, rester av murbruk samt djurben. I detta område framkom även en del mer manifesta lämningar, bland annat en anläggning av förmultnat timmer. Det kunde inte avgöras huruvida träet härrörde från en timmerkonstruktion eller om det var sekundärdeponerat. Anläggningen utgjordes av en nedgrävning som innehöll trämaterial liggande i öst-västlig rikt- Fig. 19. Fotografi av ett av de två dubbla stolphål (A 553 och A 558) som syns på fig. 18. Foto mot väster, 11 april Fig 20. Fotografi som visar A 579 i förgrunden samt trämaterial schaktkanten. Foto mot sydöst, 11 april Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

21 Fig 21. Fotografi som visar ett förmodat stolphål i schaktkanten (A 595). Precis som andra stolphål i området framkom anläggningen under det mörkgråa, medeltida kulturlagret, och var således äldre än detta. Foto mot öster, 11 april ning (A 579), men timret kunde också iakttas i sektionen i 5 6 meter längre söderut, jfr fig. 20. Norr härom kunde en del mindre stolphål påvisas, dels i schaktkanten och dels avtecknande sig mot den naturliga undergrunden (fig. 21). Dessa anläggningar låg under det mörkgråa kulturlagret, och bör alltså vara äldre än senmedeltiden. De tillhör därmed stratigrafiskt samma fas som de tidigare beskrivna stolphålen och groparna. Något daterande fyndmaterial hittades inte, men det är inte osannolikt att stolphålen kan vara samtida med den grophusbebyggelse som tidigare påvisats i området (Thun 1982:6ff). Mitt för ingången till församlingshemmet framkom mot schaktets botten en större grop med fyllning av mörkbrun humös sand (A 614). Anläggningen var dessvärre störd mitt i av en sekundär ledningsdragning, men det skulle kunna vara fråga om en rest av ett grophus. Anläggningen var 1,5 2,0 m i bredd och fyllningen bestod av brun humös sand. Norr härom påträffades ytterligare några mindre gropar (A 628 och A 634) samt fler stolphål, som även de (stratigrafiskt sett) tillhörde ett för- eller tidigmedeltida skede (fig. 22). Mitt för församlingshemmets sydligaste byggnad, hörnbyggnaden mot Torget, påträffades ytterligare en större anläggning med fyllning av brun humös sand (A 659). Området där schaktet böjde av i öst-västlig riktning var dock stört av recenta ledningsdragningar och det kunde därför inte fastställas om det var fråga om en grop eller en kulturlagerrest. Anläggningen låg endast ett par meter från ett av de grophus som anträffades vid undersökningen (grophus 8), varför det är möjligt att även A 569 kan ha varit ett grophus. Fig 22. Sektion av schakt i Kung Valdemars väg, mitt för församlingshemmet strax norr om Torget. Under asfalt och bärlager påträffades en troligen tämligen recent stensättning. Under ett lager sand fanns ca 0,30-0,35 m tjocka äldre, förmodligen medeltida, kulturlager. Nästan direkt på den naturliga undergrunden fanns rester av stenläggning. Under detta fanns spår av äldre anläggningar i form av stolphål och gropar. Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

22 Kung Valdemars väg, delen Torget Sankt Gertruds gränd. Denna del av schaktet löpte i öst-västlig riktning och omfattade en sträcka av 315 m från Torget och fram till Sankt Gertruds gränd. Schaktet grävdes utmed gatans södra sida. Hela sträckningen ligger i de centrala delarna av det medeltida stadsområdet. Enligt 1770 års karta hade Kung Valdemars väg vid denna tid i princip samma sträckning som den har nu (fig. 23). Området norr om kyrkan, där vägen svänger av åt väster, utgjorde förr stadens gamla torg. Det var fråga om en rektangulär öppen plats där vägarna som nu benämns Kung Valdemars väg, Eskils väg och Snårarpsvägen möttes. Numera har den västra delen av området avdelats till parkeringsplats, vilket medfört att platsen inte längre har karaktären av ett torg utan mer liknar en bredare vägkorsning. I äldre kartmaterial framgår emellertid platsens ursprungliga funktion tydligt. Tidigare undersökningar i området På 1960-talet grävdes VA-ledningar ned i den norra sidan av Kung Valdemars väg, men det har även gjorts några mindre insatser som berört den aktuella delsträckan. Ett par av dessa har skett inom fastigheten Vä 72:1, på den östra sidan av torget gjordes en mindre arkeologisk undersökning varvid kulturlager och anläggningar från senmedeltid och nyare tid påträffades (Stenholm 1980a) framkom vid en arkeologisk förundersökning rester efter bebyggelse i form av en kallmurad stenkällare och syllstensrader. Lämningarna bedömdes vara från omkring 1500-talet (Lilja 1993). Fig. 23. De centrala delarna av Vä by enligt 1770 års karta. Den öppna platsen nordost om kyrkan benämns Torget. 20 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

23 Fig. 24. Översiktsbild över schakt i Kung Valdemars väg, delen Torget Sankt Gertruds gränd gjordes en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning i den västra delen av torget. Grävningen skedde i huvudsak i äldre schakt, men spår av ett brandlager kunde påvisas (Edring 1998). I Kung Valdemars väg, norr om kyrkan, gjordes år 2011 en mindre arkeologisk förundersökning med anledning av ett byte av en gatubrunn. Det framkom då kulturlager och två nivåer av stenläggningar (Kockum 2011). Resultat av den aktuella förundersökningen Under bärlagret påträffades över i stort sett hela ytan spår av en stenläggning med relativt stora stenar, som torde få uppfattas som rester av en äldre gatubeläggning (kullersten). Motsvarande stenläggning kunde konstateras vid en förundersökning norr om kyrkan år 2011 (Kockum 2011). Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

24 Fig. 25. Sektion av schakt i Kung Valdemars väg, i den södra delen av Torget. Under ca en halvmeter påfört material påträffades rester av en stenläggning och under denna ytterligare ca 0,3 m av kulturlager. Jfr foto, fig. 27 I den del av schaktet som passerade Torget påträffades tämligen omfattande kulturlager från medeltid och nyare tid. Schaktdjupet låg i denna del på 1,10 1,20 m under nuvarande markyta. Av detta utgjordes de översta 0,6 0,8 m av recenta påförda massor. Under detta, på nivån ca +27,50 m.ö.h., fanns en horisont med 0,15 0,20 m stora stenar, förmodligen en rest av en stenläggning. Under denna fanns välbevarade kulturlager. En liten djupgrävning i den södra delen av torget visade att kulturlagren sträckte sig ytterligare ca 0,3 m under stenläggningen (jfr sektion C 716, fig. 25 samt foto fig. 26). Lagren var av ungefär samma karaktär som i den tidigare beskrivna delen av Kung Valdemars väg, men tjockare. Förutom ben och träkol innehöll de även en del slagg. Omkring 6 m väster om där schaktet viker av västerut i Kung Valdemars väg påträffades ett ca 2 m brett parti med större stenar. Stenarna saknade spår av murbruk och verkade inte ingå i någon konstruktion. Under stensamlingen fanns ett decimetertjockt lager som innehöll stora mängder bränd lera (lerklining) samt fragment av mur- och taktegel. Under detta framträdde ett par större stenar samt ett stolphål (A 696). Det kunde inte avgöras huruvida stenarna möjligen kan ha använts som syllstenar, men det överlagrande materialet bör uppfattas som raseringsmassor från ett lerklinat hus. Om man jämför med kartan från 1770, finner man att byggnadslämningarna påträffades just i övergången mellan den öppna plats som kallas Torget och vägen (nuvarande Kung Valdemars väg). Fig. 26. Lagerbilden i den södra delen av torget, i hörnet där schaktet svänger av mot väster. Foto mot söder, 15 april Jfr sektionsritning, fig Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

25 Fig. 27. Sektionsskiss vid stenläggningen (A 665). Den torde kunna dateras till (sen-)medeltid, men den hör sannolikt inte samman med den högre liggande stenläggning som påträffats längre österut (jfr sektion C 716, fig. 25). Stenläggningen överlagrades av ett tydligt lager byggnadsrester i form av tegel och bränd lerklining. När lagret med bränd lera tagits bort framträdde på nivån ca +27, 0 m.ö.h. en stenläggning lagd med knytnävsstora stenar (A 665, jfr fig. 27). Stenläggningen var av motsvarande karaktär som den som framkommit i Kung Valdemars väg norr om Torget. Den främsta skillnaden var att den där hade legat i stort sett på alven, medan den här överlagrade flera decimeter tjocka kulturlager. Stenläggningen A 665 låg halvmetern lägre än den stenläggning som påträffats längre österut, och den tentativa bedömningen är därför att den sannolikt inte hör samman med denna. Stenläggningen A 665 började precis där landsvägen enligt äldre kartmaterial anslöt. Detta antyder att det kan röra sig om en medeltida vägbeläggning. Stenläggningen kunde följas västerut i över 20 m, och eftersom schaktdjupet låg på ca 1,0 m höll sig grävningen precis ovanför densamma, och den behövde därmed inte tas bort. Stenläggningen påvisas precis under schaktbottnen i hela den öst-västliga sträckningen av Kung Valdemars väg. Mitt för den norra ingången till kyrkogården var marken omörd till följd av moderna markarbeten (jfr Kockum 2011), men väster härom, på en sträcka av drygt 10 m, fanns ett gråsvart lager som innehöll mycket tegel, sot och kalkbruk (fig. 28). Lagret har tolkats som en utfyllnad med rivningsmaterial. Liksom det raseringslager som påträffades längre österut bör även detta raseringslager härröra från senmedeltid eller nyare tid. Som tidigare nämnts följde stenläggningen schaktets botten längs hela den öst-västliga sträckningen av Kung Valdemars väg. Omkring 40 m längre västerut framkom den på nivån ca +26,70. Här framkom även i det kulturlager som fanns direkt ovanpå stenläggningen två skärvor av yngre rödgods, varav en tillhört en trebensgryta. Fig. 28. Sektion mot norr i Kung Valdemars väg mitt för ingången till kyrkogården (C 786). Stenläggningen i schaktets botten överlagrades av ett kulturlager samt ett utfyllnadslager med sand. Ovanför detta fanns ytterligare ett kulturlager som innehöll raseringsmassor. sor. Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

26 Längst västerut, omkring 7 m väster om där schaktet svängde av mot söder, påträffades ett drygt 3 m långt parti av välbevarad stenläggning (A 800). Den framkom på nivån + 26,63 m.ö.h. I kulturlagret ovanför stenläggningen hittades någon skärva yngre rödgods, och i anslutning till samt under stenarna påträffades slagg (jfr fig. 29 samt bilaga 1). Dessa iakttagelser stämmer generellt sett med vad som framkom vid den arkeologiska undersökningen Vid denna drogs schakt på den norra sidan av Kung Valdemars väg, och två vällagda och relativt obrutna kullerstensbeläggningar påträffades: En övre med sten i större format på nivån ca +27,00 m.ö.h., och en undre med sten i mindre format på nivån ca +26,50 m.ö.h. Den övre stenläggningen daterades då till senmedeltid/tidig nyare tid och den undre till hög-/senmedeltid (Thun 1982:23ff, 85f). Kung Valdemars väg, delen Sankt Gertruds gränd Eskils väg. Denna etapp löpte i nord-sydlig riktning och omfattade en sträcka av 170 m från Sankt Gertruds gränd i norr fram till Eskils väg i söder (fig. 30). Schaktet grävdes utmed gatans östra sida. Området ligger i de centrala delarna av det medeltida stadsområdet. Enligt 1770 års karta (fig. 23) hade Kung Valdemars väg vid denna tid samma sträckning som den har nu. Fig. 29. I den västra kröken av Kung Valdemars väg framkom ett parti av medeltida stenläggning (A 800). Området direkt öster om stenläggningen var stört av recenta nedgrävningar. Foto mot öster, 18 april Tidigare undersökningar i området undersöktes ett schakt som löpte längs hela den aktuella sträckan, men som löpte utmed vägens västra sida. Det framkom härvid en stor mängd anläggningar från förhistorisk tid och medeltid som bland annat kunde relateras till bebyggelse och hantverksaktiviteter. Förutom flera nivåer av stenläggningar och medeltida kulturlager påträffades i den norra delen även flera grophus från vendel-vikingatid (Thun 1982:28ff). Det har även gjorts arkeologiska insatser på fastigheter som gränsar till gatan. Inom fastigheten 71:3 gjordes 1986 en arkeologisk undersökning varvid bebyggelselämningar och kulturlager från senmedeltid och nyare tid kunde påvisas (Ericson 1986). Mitt emot, på den västra sidan av Kung Valdemars väg, undersöktes 1979 en yta där lämningar från förhistorisk tid, me deltid och nyare tid kunde konstateras. De medeltida lagren innehöll fynd från äldre medeltid, och överlagrades av en stenläggning som förmodades vara från eller 1600-talet (Nagmér 1979). 24 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

27 Fig. 30. Översiktsbild över schakt i Kung Valdemars väg, delen Sankt Gertruds gränd Eskils väg. Grophus påträffade vid undersökningen har m arkerats. Fig. 31. Sektion mot öster i Kung Valdemars väg (C 821), ca 32 m söder om vägkröken. Här påträffades rester av en stenläggning relativt högt upp. Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

28 Strax söder härom, inom fastigheten Vä 68:2, på den östra sidan av Kung Valdemars väg, grävdes det vid två tillfällen Vid en mindre insats kunde rester av senmedeltida kulturlager och bebyggelse konstateras, och vid en något större undersökning framkom lämningar från senmedeltid och nyare tid i form av medeltida kulturlager, huskonstruktioner, en brunn samt stenläggning (Bergman 1980b; Stenholm 1980b). Resultat av den aktuella förundersökningen Den nordligaste delen av sträckningen, från anslutningen av Sankt Gertruds gränd och ca 55 m söderut, uppvisade en liknande lagerbild som tidigare beskrivits. Under asfalt och bärlager fanns en relativt vällagd stenläggning (jfr fig. 31). Under denna vidtog ca 0,3 0,4 m av sandiga fyllnadslager, som även innehöll kulturpåverkat material (t.ex. ben och träkol), och ibland tunnare linser av gråbruna kulturlager. I schaktets botten fanns ett kraftigt gråbrunt, fett kulturlager som bland annat innehöll träkol, bränd lera, ben, slagg och tegelfragment. Det påträffades även ett fragment äldre rödgods (F 13). Längst i norr innehöll lagret endast obetydligt med sten, men längre söderut var inslaget av småsten större, och mitt för Hans Claussons väg torde stenarna kunna uppfattas som rester av en stenlagd eller åtminstone hårdgjord yta. Denna hårdgjorda yta med småsten finns därefter kvar i schaktets fortsättning söderut. De stenar som påträffades låg vanligen i botten av det äldsta kulturlagerskiktet, i gränsen mot alven (jfr fig. 32, nr 1). Mitt för Hans Claussens väg påträffas ett lager bestående av fet sotig sand som innehöll betydande mängder tegel och träkol (A , jfr fig. 32, nr 3). Lagret fanns på en på en sträcka av ca Fig. 32. Sektion mot öster i Kung Valdemars väg (C 830). De undesta ca 0,4 m kulturlager kan delas upp i tre horisonter. 26 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

29 Fig. 33. Kulturlager i den mellersta delen av raseringslagret (A ), ca 68 m söder om vägkröken. Schaktdjupet var här ca 1,40 m och i schaktet kunde tämligen tjocka, gråsvarta kulturlager påvisas. Foto mot söder, 22 april Fig. 34. Sektion mot väster i Kung Valdemars väg, ca 35 m norr om Eskils väg (C ). Det gråa, medeltida kulturlagret överlagrar här äldre lämningar. 15 m, men det var främst i den allra nordligaste delen som det innehöll stora mängder tegel (fig. 33). Lagret gick här ända ned till alven, och alla äldre kulturlager föreföll således vara bortgrävda, men det minskade betydligt i omfång längre söderut. Det skall därför förmodligen närmast uppfattas som en nedgrävning med raseringsmassor, där spåren tunnar ut mot söder. Längre söderut överlagrade sotlagret i stället av ett undre, tämligen fett kulturlager som innehöll betydande mängder slagg (fig. 32, nr 2). Ställvis kunde denna slagg uppfattas som medvetet utlagd i syfte att skapa en jämn och fast yta. I denna del kunde således tre tydliga kulturlagerskikt urskiljas i schaktets nedre del. Det undre lagret (fig. 32, nr 1) torde representera den äldsta medeltida fasen, där småsten lagts ut på delar av ytan, och där sedan ett kulturlager gradvis ackumulerats. Det mellersta grå lagret (fig. 32, nr 2) representerar ytterligare kulturlagertillväxt, med inslag av raseringsmaterial och aktivitetsspår i form av slagg. På sina ställen förefaller slaggen ha lagts ut för att tjänstgöra som hårdgörningsmaterial, förmodligen som beläggning på en väg eller en gårdsplan. Det översta lagret (fig. 32, nr 3) innehöll stora mängder tegel och sot, och bör representera en raseringsfas, förmodligen till följd av brand. Samtliga faser bör höra hemma i perioden senmedeltiden och perioden strax därefter, där den understa (fig. 32, nr 1) förmodligen är högmedeltida och den översta (fig. 32, nr 3) torde höra till senmedeltid eller tidig nyare tid. Söder härom, ända fram till Eskils väg, kunde endast ett kulturlager bestående av grå humös sand urskiljas. Det varierade i tjocklek mellan 0,05 0,30 m, och det anträffades direkt ovanpå bottensanden. I denna etapp av Kung Valdemars väg (Sankt Gertruds gränd Eskils väg) schaktades det ända ned till alven. Ca 35 m norr om Eskils väg framkom åter indikationer på anläggningar under det understa grå kulturlagret. Det rörde sig här om antydningar till sotiga mindre gropar eller stolphål, och de kunde endast dokumenteras i schaktkanten (fig. 34). Kulturlager- och anläggningsbilden påminner i viss mån om den som kunde konstateras vid undersökningen (Thun 1982:28ff). Även då kunde två, ibland tre nivåer av stenläggningar påvisas. Det framkom då även ett betydande antal stolphål, där åtskilliga kunde ges en stratigrafisk datering till äldre än det understa medeltida kulturlagret. En stor skillnad är emellertid att vid den nu aktuella insatsen kunde inga grophus påvisas. Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

30 Kung Valdemars väg, delen Eskils väg Mosslundavägen Denna del av schaktet löpte i nord-sydlig riktning och omfattade en sträcka av 415 m från Eskils väg i norr till Mosslundavägen i söder (fig. 36). Större delen av sträckan följdes Kung Valdemars väg, men de sista 175 m grävdes längs en markväg. Schaktet löpte till största delen utmed vägens östra sida. Byn Vä sträckte sig på 1700-talet ned till nuvarande Munkebergsvägen (fig. 35), och detta torde även få antas motsvara det medeltida stadsområdet (jfr Helgesson 2005). Strax söder härom, på den del av inägorna som kallas Södervång, låg vid denna tid en smedja. På kartan från 1770 är två hus utmmarkerade: Smedens hus samt Smedjan. Enligt kartan hade Kung Valdemars väg vid denna tid samma sträckning som idag. Längre söderut, ca 120 m utanför det äldre stadsområdet, låg det medeltida Helgeandshuset. Inrättningen har förmodligen fungerat som hospital och finns belagd i skriftligt material från slutet av 1400-talet. Huset lades troligen ned på 1500-talet, och idag står anläggningens kyrka som en ruin med murar som knappt är synliga ovan mark. Resterande del av schaktet löpte på det som i äldre tid utgjorde Södre vång. På åkern mitt emot Vä boställe, ca 80 söder om Hospitalet och 20 m öster om schaktet, finns en registrerad fornlämning i form av en rest sten (fornlämningsnummer Vä 17:1). Stenen var tidigare kullfallen men uppställdes 1949 av Gärds härads hembygdsförening under antikvariskt överinseende. Fig. 35. Lantmäterikarta från 1770 som visar de södra delarna av byn Vä (nuvarande vägar markerade). Strax söder om byn, på södra vången, låg en smedja. 28 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

31 Fig. 36. Översiktsbild över schakt i Kung Valdemars väg, delen Eskils väg - Mosslundavägen. Tidigare undersökningar i området Undersökningen i samband med VA-arbetena på 1960-talet berörde de nordligaste ca 65 m av den nu aktuella delsträckan (Thun 1982:23ff). I övrigt har relativt få arkeologiska insatser genomförts i det direkta närområdet. År 1980 gjordes en mindre schaktningsövervakning vid fastigheten omedelbart norr om Helgeandshuset, men då påträffades endast recenta lämningar (Bergman 1980a) gjordes en antikvarisk kontroll i Kung Valdemars väg mitt för Helgeandshuset, varvid stenpackningar från nyare tid kunde påvisas (Rasch 1982). Resultat av den aktuella förundersökningen Lagerbilden i den nordligaste delen av delsträckan påminde mycket om den som fanns söder om Eskils väg. Det fanns spår av en övre stenläggning under asfalt och bärlager, och under detta påförda massor i form av sand. 0,6 0,7 m under markytan framkom ett, ibland två, kulturlager bestående av gråbrun humös sand. På flera ställen kunde spår av stenläggning iakttas. Den låg Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

32 Fig. 37. Sektion mot väster i Kung Valdemars väg ca 25 m söder om Eskils väg. då vanligen i ett sandlager mitt emellan två fetare, gråa kulturlager (jfr fig. 37). Kulturlagret fanns över hela ytan fram till ca 30 m söder om Munkebergsvägen, men förutom på ett parti mellan Eskils väg och Munkebergsvägen schaktades det bort. Det är således endast en del av dessa lager som kunnat mätas in (som A 929 och A 932). På en sträcka ca m norr om Munkebergsvägen var det övre av dessa kulturlager kraftigt sotigt och innehöll betydande mängder slagg, men även tegelfragment och ben. Lagret anträffades ovanpå en tydlig stenlagd yta. Det är möjligt att dessa spår skulle kunna sättas i samband med den smedja som på talet fanns ca 50 m längre åt sydväst, men stratigrafiska skäl antyder att lämningarna skulle kunna vara äldre (lagret påträffades över halvmetern under nuvarande markyta). Dessvärre påträffades inga daterande fynd. På de ställen där kulturlagren schaktades bort kunde det under desamma iakttas anläggningar som avtecknades sig mot undergrunden. Det rörde sig om stolphål, mindre gropar samt rester av en äldre, möjligen kulturpåverkad markhorisont. Anläggningarna fanns bland annat i närheten av Eskils väg och Munkebergsvägen. Inte heller i dessa anläggningar påträffades några fynd, men den stratigrafiska relationen till överliggande kulturlager indikerar att de bör dateras till äldre än högmedeltid. Direkt söder om Munkebergsvägen påträffades ett kulturlager (A 984) som innehöll betydande mängder småsten, och som därför skulle kunna ha fungerat som en hårdgjord yta eller stenläggning (fig. 38). Lagret innehöll även rester av tegel och ben, men inga daterande fynd framkom, och det kan därför inte tidfästas närmare än till medeltid eller nyare tid. Mitt för gården på vägens östra sida kunde några anläggningar i form av gropar konstateras (A 995, A 1004 och A 1011). En av Fig. 38. Foto av den norra profilväggen strax söder om Munkbergsvägen. Under kraftiga påförda sandlager finns ett lager med småsten, som längre söderut var tunnare och mer liknade en hårdgjord yta (A 984). Foto mot väster, 24 april Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

33 dessa gropar (A 995) innehöll slagg, tegel och en skärva yngre rödgods, och alla innehöll fragment av tegel. De bör därför höra hemma i senmedeltid eller nyare tid. Drygt 30 m söder om Munkbergsvägen kunde en tydlig förändring noteras i lagerbilden. Söder härom utgjordes massorna i schaktet till stora delar av ett kraftigt lager odlingsjord, som på sina ställen var något kulturpåverkat. Detta matjordslager kunde följas ända ned till Mosslundavägen. I botten av detta lager kunde på sina ställen rester av kulturlager iakttas, bland annat mitt för Helgeandshusets tomt (A 1090). Det innehöll då något träkol och mindre fragment av tegel. Sammanfattningsvis kan det mest tydliga draget i kulturlagerbilden inom denna etapp sägas vara att kulturlager och spår av stenläggning sammanhörande med den medeltida staden och den eftermedeltida byn mycket tydligt tonar ut ca 30 m söder om Munkebergsvägen. Detta stämmer väl med kartan från 1770, som visar på bebyggelse fram till och med en bit söder om Munkebergsvägen. Därefter har Södre vång tagit vid. Att platsen nyttjats som jordbruksmark bekräftas av de matjordlager som framkom i området. Från Mosslundavägen till fängelset Den avslutande delen omfattade en sträcka på drygt 565 m, som huvudsakligen löpte i nordost-sydvästlig riktning på Sigridslundsvägens östra sida (fig. 39). I större delen av etappen löpte schaktet utanför fornlämningsområden, medan de sydligaste ca 70 m låg inom fornlämning Vä 73:1, ett förhistoriskt grav- och boplatsområde. Undersökningar från 1980 och har visat att det rör sig om flera mindre gravfält från yngre bronsålder och äldre järnålder samt ytor med förhistoriska boplatslämningar (uppgifter från FMIS). Denna delsträcka visade sig innehålla betydligt färre anläggningar än de som tidigare beskrivits. Särskilt gäller detta den nordligaste delen, som till största delen saknade lämningar som entydigt kunde knytas till äldre perioder. Över ytan fanns ett omfattande matjordslager i vilket det påträffades enstaka fynd som exempelvis stengods (F 19), yngre rödgods (F 20) och en bit av en kritpipa (F 22). I detta matjordslager påträffades även ett par större nedgrävningar fyllda med sten. Den nordligare av dessa (A 1329) omfattade en sträcka av knappa 6 m, och bestod av ansenliga mängder småsten (fig. 40). In emellan några av stenarna påträffades en bit yngre rödgods från en trebensgryta (F 23) Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

34 Fig. 39. Översiktsbild över schakt från Mosslundavägen till fängelset. 10 m söder om detta fanns en annan stenansamling (A 1334), denna gång bestående av betydligt större stenar. Stensamlingen var ca 2,5 m bred och löpte tvärs över schaktet i öst-västlig riktning. Anläggningens ålder kunde inte bedömas, men det är troligt att den är av tämligen recent datum. Ungefär mitt på sträckan utmed Sigridslundsvägen påträffades ett område med av allt att döma naturlig rödjord. Ytterligare ca 60 m längre söderut framkom ånyo ett fåtal anläggningar i form av två grunda stolphål och en härd (A 1360, A 1366 resp. A 1376). Den allra sydligaste delen av schaktet, som löpte strax utanför fängelseområdet och berörde den allra sydligaste delen av fornlämningen 73:1, innehöll till stora delar utfyllda massor. Detta var särskilt påtagligt i den del av schaktet som gick närmast kriminalvårdsanstaltens staket. Marken hade här tydligt jämnats Fig. 40. A 1329 var en stor grop som innehöll en stor mängd småsten, men även tegel och en skärva yngre rödgods. Foto mot nordväst, 21 april Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

35 till genom att massor påförts. Ett fåtal anläggningar kunde konstateras i detta område. Ett par gropar var stenfyllda och troligen recenta (A 1426 och A 1436), medan ett förmodat stolphål (A 1441) skulle kunna vara äldre. Den allra sista biten av schaktet som gick inne på själva fängelseområdet schaktningsövervakades inte, eftersom det fanns klara indikationer på att området med största sannolikhet störts kraftigt i samband med kriminalvårdsanstaltens uppförande. Sammantaget innehöll denna del av schaktet relativt få arkeologiska lämningar. I den mellersta och södra delen fanns ett fåtal anläggningar som skulle kunna vara förhistoriska, men inget daterande material påträffades i dem. Under historisk tid har området varit uppodlat, och spår av verksamhet från nyare tid kunde konstateras. Schaktet var även stört på betydande sträckor, vilket vittnar om åtgärder i modern tid. Den allra sydligaste delen utmed fängelset, bar tydliga vittnesbörd om att det skett icke obetydliga markarbeten i området i samband med anläggningens uppförande. Fynd Vid förundersökningen tillvaratogs ett relativt begränsat fyndmaterial. Huvuddelen av detta utgjordes av keramik (mest yngre rödgods, men även enstaka skärvor äldre rödgods och stengods). Även en mindre mängd slagg tillvaratogs. Det var främst fynd som kunde knytas till kontextuella sammanhang i form av inmätta anläggningar eller lager i ritade sektioner som tillvaratogs. Antikvarisk syntes och utvärdering Nedläggningen av fjärrvärmeledningar genom och utanför Vä samhälle innebar att en sträcka av ca 2 km kom att beröras av schaktningsarbeten. En stor del av sträckan gick genom Vä medeltida stadslager (fornlämning 72, Vä socken). Det visade sig att det här fanns kulturlager som till betydande delar var orörda och välbevarade. Markarbetena innebar dock att de helt eller till största delen kom att schaktas bort. Undersökningsformen schaktningsövervakning gav emellertid enbart utrymme för den mest grundläggande basdokumentationen. Detta innebär att många frågor som materialet potentiellt kunde ha belyst ännu får ses som obesvarade. Där fjärrvärmedragningen kunde ha bidragit med betydelsefull ny kunskap om medeltidens och nyare tidens Vä, får den nu i huvudsak ses som ett komplement till den mer väldokumenterade undersökningen från Vid den arkeologiska förundersökningen framkom en stor mängd kulturlager och anläggningar. Sammanlagt dokumenterades 112 anläggningar, vilka fördelade sig på 32 gropar, 1 härd, Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

36 29 partier kulturlager, 14 stenkonstruktioner och 36 stolphål. Av dessa anläggningar har en betydande andel endast iakttagits i plan eller i schaktväggen, och endast ett fåtal har undersökts mer ingående. Materialet kan hänföras till tre huvudsakliga perioder: järnålder/vikingatid, medeltid och nyare tid. Lämningarna återfanns främst i anslutning till det gamla stadsområdet, där på flera ställen alla tre faserna fanns representerade. På grund av förundersökningens förutsättningar har emellertid många frågor kring lämningarnas ålder, funktion och stratigrafiska sammanhang fått lämnas med osäkra eller ofullständiga svar. Sydsvensk Arkeologi AB anser därför att det vore önskvärt att framtida arkeologiska insatser som berör orörda kulturlager på en plats av Väs betydelse, i kunde genomföras med tillgång till större resurser. 34 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

37 Referenser Anglert. M Vikingatids boplats samt medeltida kulturlager. Vä 16:13, Vä sn, Skåne. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Bergman, K. 1980a. Rapport. Provundersökning Vä 44:5, Vä sn. Skåne. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Bergman, K. 1980b. Rapport. Vä 68:2, Vä sn, Skåne. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Björk, T Just Another Central Place? A Critical Description of Vä. Lund Archaeological Review Dalén, J., Rapport. Schaktningsövervakning Vä 149:1, Vä socken, Kristiandstads kommun, Skåne. Fornlämning 73. Länsmuseet i Kristianstad (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Edring. A Rapport. Arkeologisk förundersökning Skåne, Väs n, Kristianstads kn, Kung Valdemars väg. (Arkivrapport, Länsmuseet i Kristianstad). Ericson, T., Rapport. Medeltida stadslämningar Vä 71:3, Väs n, Skåne. Kristianstad läns museum. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Hagren, U Rapport. Medeltida bebyggelselämningar Vä 2:1 och Vä 2:2, Väs n, Skåne. Kristianstads läns museum. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Helgesson, B. (med bidrag av Jan Kockum) Vä Bebyggelse och vallgrav. Arkeologisk undersökning, Regionmuseet Kristianstad/ Landsantikvarien i Skåne Rapport 2005:94. Kockum, J Ny gatubrunn i Valdemars väg i Vä. Arkeologisk förundersökning Sydsvensk Arkeologi Rapport 2011:9. Lilja, H Rapport. Arkeologisk förundersökning Vä 72:1. Raseringslager och källare. Arkeologisk förundersökning Kristianstads läns museum Rapport 1993:23. Nagmér, R. B Rapport. Medeltida kulturlager i Väs stadskärna. Vä 27:16, Väs n, Skåne. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Pettersson, L Aristofanes 4 en stenåldersboplats. Arkeologisk förundersökning och undersökning RAÄ 75, Vä socken, Kristianstads kommun, Skåne län. Regionmuseet Kristianstad/ Landsantikvarien i Skåne Rapport 2005:55). Rasch, M Antikvarisk kontroll, Kung Valdemars väg/mosslundavägen, Vä sn, Skåne. Kristianstad läns museum. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Stenholm. L. 1980a. Rapport. Delundersökning, medeltid, nyare tid, Vä 72;1, Väs n, Skåne. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Stenholm. L. 1980b. Rapport. Vä 68:2, Vä sn, Skåne. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Stjernquist, B Vä under järnåldern. Lund. Thun, E Archäologische Untersuchungen in Vä. Meddelanden från Lunds Universitets Historiska Museum Lund. Thun, E Vä. Järnålder medeltid. Rapport. Örebro. Thun, E. & Anglert, A Vä. Medeltidsstaden 57. Stockholm. Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

38 Wihlborg, A Rapport. Arkeologisk förundersökning och slutundersökning Vä 13:1, Vä sn, Skåne. (Arkivrapport, Riksantikvarieämbetet Byrån för arkeologiska Undersökningar). Wilhelmson, H Vä 13:16 [sic!], Arkeologisk förundersökning, Arkivrapport 119/2006. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad) Ödman, A Järnskatt och borglän, II. Ale 1993:1. 36 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

39 Administrativa uppgifter Sydsvensk Arkeologi AB dnr: SA Länsstyrelsen i Skåne dnr: Datum för beslut: Projektnummer: Län: Kommun: Socken: Fastighet: - Läge: Skåne Kristianstad Vä Koordinatsystem: SWEREF 99 X koordinat: Y koordinat: M ö.h. Ekonomiska kartan, blad 3D 1i +23 till +33 m.ö.h. Fältarbetstid: till Antal arbetsdagar (fält): 35 Antal arkeologtimmar (fält): Antal maskintimmar : - Exploateringsyta: - Undersökt yta: Platschef: Personal: Projektgrupp: - Uppdragsgivare: Tidigare undersökningar: Fynd: Dokumentationsmaterial: Kostnader: 160 tim 2103 löpmeter Ing-Marie Nilsson Ing-Marie Nilsson, Thomas Linderoth C4 Energi AB m.fl Lunds Universitets Historiska museum, LUHM 32216:1-28 Ritningar och digitala fotografier, Regionmuseet i Kristianstad. Intrasisprojekt SA_ (exkl. moms) Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

40 38 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

41 Bilaga 1. Sektion i Kung Valdemars väg, invid korsningen Sankt Gertruds gränd Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

42 Bilaga 2. Fyndlista 40 Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning 2013

43 Bilaga 3. Anläggningslista Fjärrvärme i Vä. Arkeologisk förundersökning

44