Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Vä socken, Kristianstads kommun

Transkript

1 Rapport 2014:9 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Vä socken, Kristianstads kommun Arkeologisk förundersökning 2013 Ing-Marie Nilsson

2

3 Rapport 2014:9 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Vä socken, Kristianstads kommun Arkeologisk förundersökning 2013 Ing-Marie Nilsson Fornlämningsnr: 72 Vä 2:35 m.fl., Vä socken Kristianstads kommun Skåne län

4 Sydsvensk Arkeologi AB Kristianstad Box Kristianstad Telefon (Regionmuseets växel): Malmö Erlandsrovägen Vintrie Sydsvensk Arkeologi AB Rapport 2014:9 Omslag: Kung Valdemars väg i Vä. Foto: Ing-Marie Nilsson Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle.

5 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 5 Bakgrund 5 Läge och topografi 6 Historik och fornlämningsmiljö 6 Tidigare undersökningar 7 Metod och genomförande 7 Schakt i och invid Snårarpsvägen 7 Tidigare undersökningar kring Torget 8 Resultat av den aktuella förundersökningen 9 Serviser norr om Snårarpsvägen (schakt A och B) 12 Schakt i och invid Hans Claussons väg 16 Tidigare undersökningar invid Hans Claussons väg 16 Resultat av den aktuella förundersökningen 17 Servisschakt utmed Kung Valdemars väg 19 Schakt F och G 20 Schakt H 20 Servisschakt utmed Bymöllevägen och Hjälmvägen 23 Fynd 23 Antikvarisk syntes och utvärdering 23 Referenser 25 Administrativa uppgifter 26 Bilaga 1. Plan över schaktens läge 27 Bilaga 2. Anläggningslista 28 Bilaga 3. Fyndlista 29

6 Fig. 1. Kristianstads kommun med Vä. Fig. 2. Undersökningsområdenas läge i Vä (blå markeringar). Utdrag ur fastighetskartan 3D 1i.

7 Sammanfattning Med anledning av nedläggning av fjärrvärmeledningar har Sydsvensk Arkeologi AB under oktober 2013 genomfört en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning i Vä. Arbetena berörde ca 120 m i Snårarpsvägen, 90 m i Hans Claussons väg samt 12 serviser in till enskilda fastigheter. Vid schaktningsarbetena framkom rester av stenläggning, förmodligen äldre gatubeläggning, samt flera lämningar efter byggnader från medeltid och nyare tid. I den västra delen av Snårarpsvägen påträffades rester av en mindre byggnad som innehöll betydande mängder slagg och därför kan ha använts som smedja. I den östra delen av Hans Claussons väg framkom spår av en medeltida byggnad med en ugnskonstruktion. I samband med en servisgrävning norr om Kyrkbäcken framkom bebyggelselämningar från nyare tid i form av grundmurar och stenläggning. Inledning C4 Energi AB har under 2013 planerat och genomfört en omfattande utbyggnad av fjärrvärmeledningsnätet i Vä. Detta innebar att markarbeten under hösten behövde utföras inom Väs medeltida stadsområde, fornlämning 72 i Vä socken. C4 Energi AB ansökte därför om tillstånd hos Länsstyrelsen i Skåne län för dessa markingrepp. Länsstyrelsen beslutade då att arbetena skulle ske i förbindelse med en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning (Lst Dnr , beslut ). Förundersökningen genomfördes i perioden till av personal från Sydsvensk Arkeologi AB. Bakgrund Under 2013 har C4 Energi AB genomfört omfattande fjärrvärmearbeten i Vä samhälle. Våren 2013 drogs fjärrvärmeledningar från Dunkers väg i norr till kriminalvårdsanstalten utanför byn i söder. Ledningsarbetena innebar att schakt kom att dras genom de centrala delarna av byn. I samband härmed gjorde Sydsvensk Arkeologi AB en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning (Nilsson 2013). Den nu aktuella ledningsdragningen anslöt till de tidigare genomförda arbetena. Markarbetena bestod av två längre schakt i Snårarpsvägen och Hans Claussons väg samt 12 serviser in till enskilda fastigheter. Grävningen av de längre schakten övervakades av antikvarisk personal, men merparten av servisschakten hade grävts innan kontakt med Länsstyrelsen tagits, och utan att beslut i frågan hade hunnit fattas. Den arkeologiska insatsen fick därför in- Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

8 skränkas till att i efterhand dokumentera de redan uppgrävda schakten. Läge och topografi Byn Vä ligger i nordöstra Skåne, ca 7 km sydväst om Kristianstad. Orten har ett centralt läge i den västra delen av Kristianstadslätten, vid Nävlingeåsens sydöstspets. Den omgivande trakten består av småkuperad öppen odlingsbygd med inslag av mindre skogsbackar. Förundersökningsområdet ligger inne i nuvarande Vä samhälle, och huvuddelen av schakten befann sig inom området för fornlämning nr 72, Vä socken (Vä medeltida stadslager). Historik och fornlämningsmiljö Vä har en unik förhistoria och historia. Vår kunskap om Vä bygger främst på skriftliga källor och på de arkeologiska undersökningar som genomförts av Berta Stjernquist och Egon Thun, respektive (Stjernquist 1951; Thun 1982). Platsen uppvisar en kontinuitet från 100-talet e. Kr. fram till våra dagar. För järnålderns del är speciellt romersk järnålder och vikingatid/tidig medeltid väldokumenterade (jfr Björk 2003). Den romerska järnåldern är koncentrerad till Vassalyckan och S:ta Gertruds vång väster om dagens Vä. Det vikingatida/tidigmedeltida Vä täcker i stort sett det historiskt belagda bebyggelseområdet. Kyrkan i Vä uppfördes troligen under tidigt 1100-tal och det har ansetts att kungamakten stått bakom byggandet. Det är även troligt att det legat en kungsgård i anslutning till kyrkan. Vä, eller delar av Vä, donerades till premonstratenserorden ca och kyrkan kom då att ingå i ett klosterkomplex. Från år 1213 finns uppgifter att klostret i Vä har förstörts i en eldsvåda. Efter denna tid tycks klostret gradvis ha försvunnit, och istället har klosterverksamheten flyttat till Bäckaskog, där ett nytt kloster uppfördes. För Väs del är den nästföljande tiden dåligt belagd, men 1231 uppges orten vara kungalev, det vill säga åter i kungens ägo. Under loppet av 1200-talet erhöll Vä vissa kungliga privilegier och dessutom omnämns dess borgare som villani, det vill säga stadsbor. Det är först nu man kan tala om Vä som stad (Thun & Anglert 1984:7ff). Vä har, kanske något missvisande, kommit att kallas kvarnarnas och silversmedernas stad. Många andra näringar och funktioner satte säkerligen också sin prägel på livet i staden. Verksamheter som kan lyftas fram i detta sammanhang är särskilt järnframställning och smide (Ödman 1993:27f). Staden utsattes ideligen för härjningar och detta skulle slutligen bli dess fall. Efter Gustav II Adolfs plundring 1612 återbyggdes staden ej, utan dess 6 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

9 privilegier indrogs och borgarna uppmanades att flytta till det nyanlagda Kristianstad. Vä förlorade därmed sin ställning som centralort och reducerades till en vanlig bondby (historiken är i huvudsak utformad efter Kockum 2011). Tidigare undersökningar Förundersökningen omfattade vitt skilda delar av det medeltida stadsområdet, och tangerade ett flertal lokaler som berörts av tidigare antikvariska insatser. I denna rapport kommer endast arkeologiska undersökningar i direkt anslutning till de aktuella förundersökningsområdena att relateras, och för överblickens skull tas de upp i förbindelse med beskrivningen av respektive schakt. Metod och genomförande Arbetena genomfördes under en veckas tid i början av oktober under goda väderleksförhållanden. Förundersökningen skedde i form av en schaktningsövervakning där personal från Sydsvensk Arkeologi AB fortlöpande följde schaktningsarbetena och dokumenterade de lämningar som framkom. Schaktningsarbetena genomfördes med maskin, men antikvariskt intressanta lämningar rensades fram med spade och grävsked och undersöktes. Dokumentationen bestod av inmätning med nätverks-gps, digitala fotografier samt uppmätningsritningar i skala 1:20. Ett begränsat fyndmaterial tillvaratogs (LUHM :1-38). Schaktet i Snårarpsvägen var 120 m långt och grävdes österut med början vid Torget (korsningen där Snårarpsvägen, Kung Valdemars väg och Eskils väg möts). Schaktet i Hans Claussons väg var 90 m långt och grävdes från Kung Valdemars väg västerut mot Kung Knuts väg. Servisschakten varierade i längd mellan 5 och 36 m (jfr bilaga 1). I de större schakten i Snårarpsvägen och Hans Claussons väg hölls en schaktbredd av 1,0 1,10 m. Schaktdjupet låg generellt kring 0,9 1,0 m, men gick på vissa ställen ned till 1,1 m. Den djupare schaktningen gjordes framför allt på de ställen där de nya fjärrvärmeledningarna skulle anslutas till de befintliga. Schakt i och invid Snårarpsvägen Enligt en lantmäterikarta över Vä från 1770 hade vägarna i byn vid denna tid ungefär samma sträckning som de har nu (fig. 3). Området norr om kyrkan, där vägarna som nu benämns Kung Valdemars väg, Eskils väg och Snårarpsvägen möts, bildade förr ett torg. Numera har den västra delen av området avdelats till parkeringsplats, vilket medfört att platsen inte längre har karaktären av ett torg utan mer liknar en bredare vägkorsning. I äldre Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

10 Fig. 3. De centrala delarna av Vä by enligt en karta från Den öppna platsen nordost om kyrkan benämns Torget. kartmaterial framgår dock platsens ursprungliga funktion tydligt. Schaktet grävdes här i områdets södra del, medan det längre österut följde Snårarpsvägens norra sida (fig. 4). Längst i öster grävdes två servisschakt in till enskilda fastigheter (schakt A och B). Tidigare undersökningar kring Torget Det har genomförts flera arkeologiska insatser i anslutning till det aktuella förundersökningsområdet. År 1998 gjordes en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning i den västra delen av torget, med anledning av byte av dagvattenledningar. Grävningsarbetena berörde i huvudsak äldre schakt, men rester av ett brandlager kunde dock påvisas (Edring 1998). Vid ett par tillfällen har det grävts inom fastigheten Vä 72:1, i hörnet Snårarpsvägen Eskils väg. År 1980 gjordes en mindre arkeologisk undersökning där kulturlager och anläggningar från senmedeltid och nyare tid påträffades (Stenholm 1980) gjordes ytterligare en förundersökning där spår av bebyggelse framkom. Lämningarna bestod av en kallmurad stenkällare samt rester av syllstensrader. Lämningarna bedömdes härröra från relativt sen tid, möjligen 1500-talet (Lilja 1993). Mitt emot, inom fastigheten Vä 2:19, gjordes det i samband med en tillbyggnad av församlingshemmet 1995 en sektionsdokumentation. Det kunde då påvisas troliga bebyggelsespår i form av brandlager och lerlager, samt två nivåer av stenläggning (Dalén 1997). 8 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

11 Fig. 4. Översiktskarta över schakt i och invid Snårarpsvägen. Resultat av den aktuella förundersökningen I den västligaste delen av schaktet i Snårarpsvägen påträffades kulturlager under ca 0,6 m bärlager. Strax därunder framkom rester av en stenläggning på nivån ca +26,55/+26,65 m.ö.h. (A248, A265 och A278, jfr fig. 5). Ovanpå stenläggningen fanns ett brunt kulturlager som bland annat innehöll träkol och bränd lera. Inslaget av träkol, bränd lera och tegelfragment tilltog åt öster, och framstod mitt för A265 som ett tydligt raseringslager. Huslämning Omkring 25 m öster om schaktets startpunkt framkom ett parti med större, lösa stenar. När flertalet av dem hade tagits bort, visade det sig att de förmodligen utgjort en del av en mindre byggnad (A312). Spår efter troliga väggar kunde urskiljas i de östra, västra och södra delarna, och de inramande en yta som var 1,80 m bred i öst/västlig riktning. I schaktets botten framträdde ett kompakt lager som i huvudsak bestod av obränd lera. Lagret bör sannolikt uppfattas som ett golvlager. I detta fanns spår av träkol, tegelfragment samt inte minst betydande mängder slagg. Sot och slagg (bland annat i form av hela skållor) fanns även i anslutning till det som tolkats som byggnadens södra vägg. I schaktet kunde inga konstruktioner i övrigt påvisas, men de betydande mängder slagg och träkol som anträffades tyder på att byggnaden använts för hantverk, mest troligt järnsmide eller metallhantverk. I anslutning till anläggningen påträffades även en hel del fynd, däribland åtskilliga skärvor yngre rödgods, bland annat från fat och trebensgrytor. Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

12 Fig. 5. Arkeologiska lämningar i den västra delen av schaktet i Snårarpsvägen. Fig. 6. Sektion vid stenläggningen A265 (sektion C 284). Ovanför stenläggningen fanns ett lerigt lager som innehöll mycket bränd lera (lerklining). 10 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

13 Fig. 7. Planritning av byggnadslämning i den västra delen av Snårarpsvägen (A312). Byggnadslämningen ligger i den södra delen av det område som på kartan över Vä från 1770 benämns som Torget, och på denna karta är området obebyggt. Detta ger, tillsammans med fyndmaterialet, en antydan om att anläggningen sannolikt bör vara äldre än 1700-talets slut. Mest sannolikt hör den hemma i senmedeltid eller tidig nyare tid. Stenläggningar och kulturlager I den östra delen av det forna torget, där Snårarpsvägen och Eskils väg sammanstrålar, påträffades ånyo rester av stenläggningar. Dels fanns det över hela ytan en troligen tämligen sentida kullerstensbeläggning någon decimeter under markytan. Vidare fanns det längre ned, 0,6 0,7 m under markytan, rester av ett par äldre stenläggningar (A296 och A303, jfr fig. 5). Det Fig. 8. Byggnadslämningen (A312) sedd mot norr. Bilden visar utbredningen av lerlagret (notera särskilt den kraftigt sotiga sydöstra delen av anläggningen där även betydande mängder slagg påträffades). Flera av stenarna är svåra att se på bilden, men återges på planritningen, fig. 7. Foto 9 oktober Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

14 Fig. 9. Sektion mot öster i korsningen Snårarpsvägen Eskils väg. Sektionen visar hur stenläggningen (A296) överlagrar ett högmedeltida kulturlager som i sin tur överlagrar ett stolphål (A288). är tänkbart att de ursprungligen kan ha hört samman men det kunde inte säkert fastställas, eftersom de inte kunde följas oavbrutet och höjdnivåerna differerade något. I båda fallen överlagrade stenläggningarna brungråa kulturlager som bland annat innehöll träkol, djurben, slagg och tegelbitar. I kulturlagret under A296 framkom en bit äldre rödgods (F2), vilket antyder en högmedeltida datering, dvs tal. Under detta kulturlager påträffades det även ett stolphål (A288), som visar på äldre aktiviteter på platsen. Den östligaste delen av schaktet löpte utmed den norra sidan av Snårarpsvägen. Äldre kartmaterial indikerar att detta varit en äldre vägsträckning, vilket innebär att schaktet i huvudsak bör ha berört äldre gatumark. I den västra delen av denna etapp anknöt lagerbilden till den vid torget. Under 0,3 0,4 m av påförda bärlager fanns kulturlager som bland annat innehöll tegelbitar, djurben och träkol. På en sträcka fanns även rester av stenläggning ca 0,5 m under nuvarande markyta (A461, jfr fig. 11). I den allra östligaste delen av schaktet fanns det under bärlagret (kulturpåverkad) matjord, men även här fanns det mer orörda kulturlager därunder. Serviser norr om Snårarpsvägen (schakt A och B) I den västligaste delen av schaktet i Snårarpsvägen grävdes två serviser in till fastigheter norr om vägen. Det västligaste servisschaktet (schakt A) var 17 m långt och löpte i ungefärlig nord/sydlig riktning. Schaktet var 0,6 0,9 m brett och grävdes till ett djup av 0,5 0,8 m. Från vägen och ca 7 m in på tomten fanns det en del raseringsmaterial i form av tegelbitar, bruk och småsten i schaktet. Längre norrut, närmare huset, var det dock fråga om ren matjord. De mellersta och norra delarna av detta Fig. 10. Schaktet i den östra delen av Snårarpsvägen. Foto mot väster, 8 oktober Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

15 Fig. 11. Arkeologiska lämningar i den östra delen av schaktet i Snårarpsvägen samt i servisschakt A och B. servisschakt berörde mark som enligt lantmäterikartan från 1770 utgjorts av utkanter av tomtmark (fig. 12). Det östligare servisschaktet (schakt B) var 17,5 m långt och grävdes i nord/sydlig riktning. Det var 0,6 m brett och grävdes till ett djup av 0,6 m. På en sträcka 5 10 m in från vägen fanns ett parti med raseringsmaterial innehållande tegelbitar och kalkbruk (A731). Mitt i detta område fanns fragmentariska spår av vad som tycks ha varit en i princip helt borttagen enklare tegelmur som varit omkring 0,95 m bred (A727). Om man jämför med 1770 års karta finner man att murens läge i det närmaste exakt sammanfaller med tomtgränsen för fastigheten med nummer 13 på kartan (fig. 12). På kartan omges denna fastighet av en tjockare linje, vilket skulle kunna indikera att tomten avgränsats av någon form av bastantare gärde eller trädgårdsmur. Fastigheten innehades då av Inspectorskan Hollbäck (uppgifter från Lantmäteriet). Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

16 Fig. 12. Överlägg som visar de arkeologiska lämningarnas läge i relation till lantmäterikartan från Fig. 13. Några få tegelstenar i ursprungligt läge samt en del kalkbruk var allt som fanns kvar efter den enklare tegelmur som bör omgett fastigheten utmed Snårarpsvägen i slutet av 1700-talet. Foto mot väster, 14 oktober Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

17 Fig. 14. Översiktskarta över schakt i Hans Claussons väg. Fig. 15. Området kring Hans Claussons väg enligt 1770 års karta med det aktuella förundersökningsschaktets läge markerat. Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

18 Schakt i och invid Hans Claussons väg Hans Claussons väg är ett 105 m långt vägavsnitt som löper mellan Kung Knuts väg i väster och Kung Valdemars väg i öster. I Hans Claussons väg grävdes ett 90 m långt schakt med början i Kung Valdemars väg (fig. 14). Schaktet lades utmed den norra vägkanten, och i den västligaste delen grävdes tre kortare servisschakt in till enskilda fastigheter (schakt C, D, och E). Där Hans Claussons väg nu går fanns mot slutet av 1700-talet ett sträde mellan ett par tomter (fig. 15). Det förefaller vara så att den nuvarande vägen löper längs kanten och delvis inne på äldre tomtmark. På 1770 års karta benämns denna äga tomt nr 102, och den tillhörde vid denna tid Nils Olsson och Nils Fayersson. Tidigare undersökningar invid Hans Claussons väg Det har tidigare gjorts flera arkeologiska undersökningar i närheten av Hans Claussons väg. Insatserna har huvudsakligen berört Kung Valdemars väg och fastigheter invid densamma. I samband med VA-arbeten undersöktes ett schakt som löpte utmed den västra sidan av Kung Valdemars väg. Det framkom då en stor mängd anläggningar från förhistorisk tid och medeltid. Lämningarna bestod bland annat av äldre gatubeläggningar, bebyggelse och spår av hantverksaktiviteter. Förutom flera nivåer av stenläggningar och medeltida kulturlager anträffades även flera grophus från vendel- och vikingatid ett tjugotal meter norr om det aktuella området (Thun 1982:28ff) gjordes en undersökning inom fastigheten Vä 71:3, vid Kung Valdemars väg, mitt emot Hans Claussons väg. Vid undersökningen påträffades bebyggelselämningar och kulturlager från senmedeltid och nyare tid (Ericson 1986). I samband med en tillbyggnad av en boningslänga och nybyggnad av ett garage inom fastigheten Vä 27:16 (fastigheten i hörnet Kung Valdemars väg/hans Claussons väg) genomfördes 1979 en arkeologisk undersökning. Det påträffades då lämningar från förhistorisk tid, medeltid och nyare tid. De medeltida lagren innehöll fynd från äldre medeltid, och överlagrades av en stensättning som förmodades vara från eller 1600-talet (Nagmér 1979). År 1975 gjordes en mindre provgrävning inom fastigheten Vä 154:1 utmed Hans Claussons väg. Inga medeltida kulturlager påträffades då, däremot järnslagg och djurben (Wihlborg 1991). Med anledning av byggnation inom fastigheten Vä 27:17 i den västligaste delen av Hans Claussons väg genomfördes 1988 en arkeologisk förundersökning och 1990 en slutundersökning. Vid undersökningarna framkom bland annat kulturlager, gropar och 16 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

19 Fig. 16. Lämningarna i den östra delen av Hans Claussons väg uppdelade på fyra kronologiska faser (tentativ bedömning). stolphål samt fyra grophus från vikingatid-tidigmedeltid. Det påträffades även rester av järnhantering i form av slagg och ungsdelar (Björk 1994). Resultat av den aktuella förundersökningen I den östligaste delen av schaktet, närmast Kung Valdemars väg, påträffades rester av åtminstone en byggnad. Under 0,35 0,40 m påfört material framkom spår av anläggningar och kulturlager. Lämningarna kan preliminärt hänföras till fyra kronologiska faser (fig. 16). Den äldsta fasen (fig. 16, A) kunde endast anas genom förekomsten av ett stolphål i sektionen (A544, jfr sektion, fig. 17) Även en grop (A549) skulle eventuellt kunna tillhöra samma fas. Inget daterande material påträffades som kunde knytas till denna fas, men lämningarna skulle kunna vara från järnålder eller äldre medeltid. Den andra fasen representerar uppförandet och nyttjandet av en byggnad (fig. 16, B). Det tidigare nämnda stolphålet (A544) överlagrades av ett lager grå, sandig silt som innehöll inslag av träkol, småsten och obränd lera (fig. 17, lager 10). Här påträffades även en del av ett bryne (F25, fig. 18). Ovanpå detta fanns Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

20 Fig. 17. Sektion mot söder i Hans Claussons väg (C600). ett lager gul lera som var kompakt i ovandelen (fig. 17, lager 6). Detta har tolkats som en trolig golvnivå. Lagrets ovandel var något orangefärgad, vilket kan indikera att byggnaden raserats genom brand. I det sandiga lagret (lager 10) kunde en stenrad påvisas, delvis i form av stenlyft (A539, A522, A531). Dessa anläggningar har tolkats som rester av en syllstensrad. Det bör i så fall vara spår av den östra vägglinjen, som vett ut mot den medeltida gatan. Eventuellt skulle ett stenlyft längre västerut (A640) kunna representera den västra vägglinjen. Om så är fallet har byggnaden haft en invändig bredd i öst/västlig riktning av ca 6 m. I den västra delen av byggnaden framkom tydliga rester av en ugnskonstruktion (A633) i form av stenar och bränt material (främst sand och lera). I anslutning till ugnen påträffades även sot och aska. De stratigrafiska förhållandena stödjer tolkningen att ugnen tillhört byggnaden. Den tredje fasen representerar byggnadens rasering (fig. 16, C). Två lager kan knytas till denna fas. I den östra delen fanns ett lager bestående av träkol och bränd lerklining (fig. 17, lager 5). Lagret överlagrade det förmodade golvlagret, och har tolkats som ett brandlager. Vidare fanns i den västra delen ett något poröst lager som innehöll bränd och obränd lera, sot och träkol Fig. 18. Bryne påträffat i den östra delen av Hans Claussons väg. 18 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

21 (A602). Lagret sträckte sig ca 2,5 m i öst/västlig riktning. En rimlig tolkning är att det kan röra sig om en inrasad vägg. I detta lager påträffades en skärva yngre svartgods (F26). Den fjärde fasen ligger tidsmässigt efter husfasen. Stratigrafiskt sett överlagrades huslämningen av ett par stolphål som kunde påvisas i schaktkanten i den östligaste delen av schaktet (A655 samt A längre österut mot Kung Valdemars väg). Sammanfattningsvis har lämningarna i den östra delen av Hans Claussons väg tolkats som att det under högmedeltiden stått en byggnad på platsen. Eftersom undersökningsomständigheterna inte var optimala kan möjligheten att det rör sig om två mindre byggnader inte helt avfärdas, men den har bedömts som mindre sannolik. Byggnaden bör ha stått på stensyll och ha haft väggar som åtminstone delvis varit lerklinade. En ugn har funnits i den västra delen, och huset bör ha raserats genom brand. Keramikfynd från raseringslagret indikerar att byggnaden torde höra hemma i högmedeltiden ( talen). Det fanns i området även spår av såväl äldre som yngre aktiviteter i form av stolphål, men de har inte närmare kunnat tidfästas. Den västra delen av Hans Claussons väg I den östligaste delen av schaktet kunde en troligen tämligen modern stenläggning påvisas direkt under asfalten (jfr fig. 17). Denna stenläggning upphörde dock ca 25 m in på Hans Claussons väg. Väster härom bestod materialet i schaktet (under 0,35 0,40 m påfört material) av bruna humösa lager som bland annat innehöll tegelbitar och djurben. De översta ca 0,25 cm av dessa hade en något porös matjordkaraktär, och torde kunna uppfattas som kulturlager som omrörts genom odlingsaktiviteter. Därunder fanns mer orörda kulturlager. I det senare lagret påträffades flera skärvor yngre rödgods (F 27-30), vilket ger en tidsmässig indikation till yngre medeltid eller nyare tid. Servisschakt norr om Hans Clausens väg (schakt C, D och E) I den västligaste delen av Hans Claussons väg grävdes tre ca 5 m långa servisschakt in till fastigheter. Schakten var 0,7 m breda och 0,5 m djupa, och innehöll inget av arkeologiskt intresse. Servisschakt utmed Kung Valdemars väg Sammanlagt grävdes fem servisschakt in till fastigheter som låg utmed Kung Valdemars väg. Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

22 Fig. 19. Lämningar i schakt H. Schakt F och G Två servisschakt var belägna söder om Hans Claussons väg. Båda schakten hade grävts innan arkeolog kommit till platsen. Schakt F grävdes in till en fastighet på vägens östra sida. Schaktet var drygt 12 m långt, 0,8 m brett och grävdes till ett djup av 0,5 1,0 m (i väster). Det innehöll inget av arkeologiskt intresse. Schakt G grävdes till en fastighet utmed vägens västra sida och var beläget drygt 80 m söder om det föregående. Schaktet var ca 22 m långt, 0,7 m brett, och grävdes till ett djup av 0,5 0,7 m. Inte heller detta schakt innehöll något av arkeologiskt intresse. Schakt H En av serviserna grävdes in till en fastighet utmed Kung Valdemars väg ungefär mitt emot församlingshemmet. Tidigare har det gjorts ett par arkeologiska insatser inom Vä 16:13, som ligger strax norr om den nu aktuella fastigheten genomfördes en arkeologisk undersökning varvid lämningar från vikingatid och medeltid ( tal och framåt) påträffades. De medeltida lämningarna bestod av bebyggelserester och kulturlager, och från nyare tid ( tal) kunde tydliga byggnadslämningar och en stenlagd gårdsplan påvisas (Anglert 1983). År 20 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

23 Fig. 20. Lämningar i schakt J grävdes ett schakt för en dagvattenledning från Kung Valdemars väg in till samma fastighet, varvid mindre rester av medeltida kulturlager påträffades (Wilhelmson 2006). Med anledning av VA-arbeten gjordes en förundersökning i den västra delen av Kung Valdemars väg. Förutom medeltida kulturlager och stensättningar påträffades det mitt för infarten till den nu aktuella fastigheten ett grophus. Strax söder om härom framkom ytterligare ett grophus (Thun 1982:5ff). Vid den nu aktuella förundersökningen hade ett 35 m långt schakt grävts från Kung Valdemars väg, och runt husets norra sida. Schaktet var 0,7 0,9 m brett och ca 0,8 m djupt. Det hade grävts innan arkeolog kommit till platsen, och kunde därför endast dokumenteras i efterhand. Lämningarnas karaktär var därför svår bedömd. Strax väster om vägen kunde flera större stenar iakttas ca 0,5 m under asfalten. Stenarnas funktion kunde inte fastställas. Drygt 4 m längre västerut fanns ett drygt 3 m långt parti med fler stenar. Den östligare delen bestod av större stenar och hade en mer murliknande karaktär, medan den västra delen torde få tolkas som rester av en stenläggning. Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

24 Fig. 21. I den östra delen av schakt J, norr om Kyrkbäcken, fanns betydande mängder sten. Sannolikt har vissa av stenarna ingått i grundläggningen till en byggnad från eller 1800-talet. Foto mot väster, 14 oktober Ca 3 m väster härom framkom under bärlagret ett parti med raseringsmaterial. Det innehöll bland annat taktegel samt brockor av storstenstegel samt även en del sot och träkol, och skulle därför kunna vara från senmedeltid eller tidig nyare tid. I den västligaste delen påträffades ytterligare ett par partier med löst liggande stenar, men det kunde inte avgöras om de var del av någon anläggning. Schakt I och J Strax norr om Kyrkbäcken grävdes två servisschakt in till fastigheter på vägens västra respektive östra sidor. Schaktet på den västra sidan var 33 m långt, 0,6 m brett och ca 0,5 m djupt. Schaktet hade grävts innan arkeolog kom till platsen, men innehöll inget av arkeologiskt intresse. Schaktet på den östra sidan av vägen var ca 30 m långt, mellan 0,7 3,0 m brett och upp till 0,9 m djupt. Förutom i den allra östligaste delen hade schaktet grävts innan arkeolog kom till platsen. I detta schakt kunde lämningar efter bebyggelse påvisas. I schaktets östligaste del framkom åtskilliga större stenar i kallmur som torde få uppfattas som grundstenar till en byggnad. Denna byggnad har förmodligen legat strax sydöst om det befintliga huset (som skall vara uppfört på 1800-talet), men den exakta planform kunde inte klarläggas vid förundersökningen. Direkt väster härom framkom rester av en stenlagd yta. Ännu längre västerut innehöll schaktet matjordsliknande, humös sand. Förmodligen har denna del utgjorts av trädgård eller annan odlingsyta. I anslutning till lämningarna påträffades åtskilliga lösfynd, bland annat yngre rödgodsfat och rester av glasflaskor. Sammantaget pekar detta relativt entydigt mot en datering till 22 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

25 nyare tid ( tal). På 1770 års karta anges klockaren Jüngner som innehavare av tomten, men några byggnader har inte markerats. Servisschakt utmed Bymöllevägen och Hjälmvägen I den norra delen av Vä samhälle, utanför det medeltida stadsområdet, grävdes ytterligare två servisschakt till enskilda fastigheter. Även dessa schakt hade grävts innan arkeolog kom till platsen. Schakt K var beläget utmed Bymöllevägen, och gick till en fastighet på vägens norra sida. Schaktet var 27 m långt, 0,8 m brett och grävdes till ett djup av 0,65 m. Det innehöll inget av arkeologiskt intresse. Schakt L låg utmed den nordligaste delen av Hjälmvägen och grävdes till en fastighet på vägens södra sida. Schaktet var 22 m långt, 0,7 m brett och grävdes till ett djup av 0,5 m. Inte heller detta schakt innehöll något av arkeologiskt intresse. Fynd Vid förundersökningen insamlades ett begränsat fyndmaterial. Huvuddelen av detta utgjordes av keramik (mest yngre rödgods, men även ett par skärvor äldre rödgods och yngre svartgods) och slagg. Det var främst fynd som kunde knytas till kontextuella sammanhang i form av inmätta anläggningar eller lager i ritade sektioner som tillvaratogs. Antikvarisk syntes och utvärdering Vid fjärrvärmearbetena kom en sträcka av 450 m att beröras av schaktningsarbeten. Huvuddelen av sträckan låg inom Väs gamla stadsområde (fornlämning 72 i Vä socken). I flera av schakten kunde anläggningar och kulturlager från medeltid och nyare tid påvisas. Detta gäller särskilt schakten i Snårarpsvägen och i Hans Claussons väg samt i några av servisschakten (B, H och J). Flertalet servisschakt hade emellertid grävts innan Länsstyrelsen hade fattat beslut i frågan, och följaktligen utan arkeologisk kontroll. Vid förundersökningen gjordes en efterdokumentationen av dessa redan uppgrävda schakt, men den uppkomna situationen hade en negativ inverkan på möjligheterna att tolka vissa av lämningarna. Vid förundersökningen dokumenterades sammanlagt 49 anläggningar. Merparten av dessa utgjordes av stenläggningar eller stenar som kan ha ingått i byggnadskonstruktioner. Det påträffades även ett fåtal andra anläggningar som stolphål och rester av en ugn. Flera av de lämningar som anträffades kan tolkas som rester av byggnader från medeltid och nyare tid. I den västra Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

26 delen av Snårarpsvägen framkom spår av en mindre byggnad som innehöll betydande mängder slagg som kan ha använts som smedja. I den östra delen av Hans Clausens väg undersöktes rester av en medeltida byggnad med en ugnskonstruktion. Norr om Kyrkbäcken framkom bebyggelselämningar från nyare tid i form av fragmentariska grundmurar och en stenlagd yta. 24 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

27 Referenser Anglert. M Vikingatida boplats samt medeltida kulturlager. Vä 16:13, Vä sn, Skåne. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Björk, T Rapport. Arkeologisk förundersökning 1988 och undersökning RAÄ 72, Vä 27:17, Vä sn, Skåne. Kristianstads Läns museum Rapport 1994:26. Björk, T Just Another Central Place? A Critical Description of Vä. Lund Archaeological Review Dalén, J Rapport. Arkeologisk förundersökning/ sektionsdokumentation Vä 2:19, Vä socken, Fornlämning 72, Vä. Skåne. Länsmuseet i Kristianstad Rapport 1997:26. Edring. A Rapport. Arkeologisk förundersökning Skåne, Vä sn, Kristianstads kn, Kung Valdemars väg. (Arkivrapport, Länsmuseet i Kristianstad). Ericson, T Rapport. Medeltida stadslämningar Vä 71:3, Väs n, Skåne. Kristianstad läns museum. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Kockum, J Ny gatubrunn i Valdemars väg i Vä. Arkeologisk förundersökning Sydsvensk Arkeologi Rapport 2011:9. Lilja, H Rapport. Arkeologisk förundersökning Vä 72:1. Raseringslager och källare. Arkeologisk förundersökning Kristianstads läns museum Rapport 1993:23. Nagmér, R. B Rapport. Medeltida kulturlager i Väs stadskärna. Vä 27:16, Väs n, Skåne. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Nilsson, I-M Fjärrvärme i Vä. Från Dunkers väg till fängelset. Vä socken, Kristianstads kommun. Arkeologisk förundersökning Sydsvensk arkeologi Rapporter 2013:46. Stenholm. L Rapport. Delundersökning, medeltid, nyare tid, Vä 72;1, Väs n, Skåne. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Stjernquist, B Vä under järnåldern. Lund. Thun, E Vä. Järnålder medeltid. Rapport. Örebro. Thun, E. & Anglert, A Vä. Medeltidsstaden 57. Stockholm. Wihlborg, Anders Rapport. Vä 154:1, Vä sn, Fornlämning 72. Skåne (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Wilhelmson, H Vä 13:16 [sic!], Arkeologisk förundersökning, Arkivrapport 119/2006. (Arkivrapport, Regionmuseets arkiv i Kristianstad). Ödman, A Järnskatt och borglän, II. Ale 1993:1. Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

28 Administrativa uppgifter Sydsvensk Arkeologi AB dnr: SA Länsstyrelsen i Skåne dnr: Datum för beslut: Projektnummer: Län: Kommun: Socken: Fastighet: Läge: Koordinatsystem: Skåne Kristianstad Vä Vä 2:35 m.fl. Ekonomiska kartan, blad 3D 1i RT90 2,5 gon väst X koordinat: ,04 Y koordinat: ,78 Höjdsystem: M ö.h. m.ö.h m.ö.h. Fältarbetstid: 7-11 oktober 2013 Antal arbetsdagar: 5 Antal arkeologtimmar: 58 Antal maskintimmar : - Exploateringsyta: - Undersökt yta: Platschef: Personal: Uppdragsgivare: Tidigare undersökningar: Fynd: Dokumentationsmaterial: Kostnader: 450 lpm Ing-Marie Nilsson Therese Ohlson C4 Energi AB , 1983, 1993, 2013 m. fl. LUHM :1-38. Förvaras på Lunds Universitets historiska Museum. Ritningar, digitala fotografier samt Intrasisprojekt SA_130056, Regionmuseet Kristianstad kr (exkl. moms) 26 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

29 Bilaga 1. Plan över schaktens läge Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

30 Bilaga 2. Anläggningslista 28 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

31 Bilaga 3. Fyndlista Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning

32 30 Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Arkeologisk förundersökning 2013

33 Sydsvensk Arkeologi AB Rapporter Hamnen 21:147, Innerstaden 1:14. Malmö stad, Malmö kommun. Arkeologisk förundersökning Therese Ohlsson. 2. Skabersjö 26:1. Skabersjö socken, Svedala kommun. Arkeologisk förundersökning Therese Ohlsson 3. Vä 157:5 och 157:9, Vä socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk utredning, steg 2, Tony Björk. 4. Västra Boulevarden, Kristianstad 4:4. Kristianstad stad, Kristianstad kommun. Arekologisk förundersökning Therese Ohlsson. 5. Väktaren 4. Malmö stad, Malmö kommun. Arkeologisk förundersökning Fredrik Grehn. 6. Citadellstaden 2:1. Landskrona stad, Landskrona kommun. Arkeologiska förundersökningar Fredrik Grehn. 7. Mansdala 3:13. Vä socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning Therese Ohlsson. 8. Råvattenledning i norra Åhus. Åhus socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning Fredrik Grehn. 9. Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Vä socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning Ing-Marie Nilsson.

34