Lockarps bytomt. Arkeologisk slutundersökning RAÄ 24:1, Lockarps socken i Malmö stad Skåne län

Transkript

1 Arkeologisk slutundersökning 2007 Lockarps bytomt exploatering på fastigheten Lockarp 31:1 med anledning av lednings-, brunns- och arbetsvägar inom Citytunnelprojektet RAÄ 24:1, Lockarps socken i Malmö stad Skåne län Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054 Lars Jönsson

2

3 Arkeologisk slutundersökning 2007 Lockarps bytomt exploatering på fastigheten Lockarp 31:1 med anledning av lednings-, brunns- och arbetsvägar inom Citytunnelprojektet RAÄ 24:1, Lockarps socken i Malmö stad Skåne län

4 Malmö Kulturmiljö Box Malmö Tel: Besöksadress: Malmöhusvägen 3 Arkeologisk slutundersökning Lockarps bytomt exploatering på fastigheten Lockarp 31:1 med anledning av lednings-, brunns- och arbetsvägar inom Citytunnelprojektet RAÄ 24:1, Lockarps socken, Malmö stad, Skåne län Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054 Författare: Lars Jönsson Grafisk form: Anders Gutehall Omslagsbild: Sju sländtrissor från grophus på storgårdens verkstadsområde. ISSN: Malmö Kulturmiljö 2008

5 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 6 Rapportens upplägg 6 Genomförda analyser 6 Topografi och fornlämningsmiljö 7 Tidigare undersökningar i fornlämningen 8 Skriftliga källor 9 Äldre kartmaterial 10 Torpnamnen 11 Resultat från förundersökningen 11 Syfte och metod 12 Kunskapsläge 12 Målsättning och frågeställningar 14 Metod 15 Undersökningsresultat 18 Våtmarken 18 Förhistoriska lämningar 18 Vendel- och vikingatida verkstadsområde 18 Storgårdens verkstadsområde 20 Gårdarna i kartorna 20 Utvärdering 20 Storgårdens sociala och rituella topografi 21 Splittringen av storgården 23 Medeltida källare en indikation på en gård med speciell status? 23 Projektorganisation och kvalitetssäkring 25 Referenser 26 Tekniska och administrativa uppgifter 29

6 Figur 1. Läget för Lockarps bytomt i sydvästra Skåne är markerad med en svart cirkel. Streckad linje motsvarar kommungränser, heldragen linje större vägar. 4 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054

7 Sammanfattning Med anledning av en planerad ledningsdragning för grundvattensänkning genomfördes en arkeologisk slutundersökning i Lockarps by söder om Malmö. Undersökningen var en del av Malmö Kulturmiljös Citytunnelprojektet och var en komplettering av de tidigare undersökningarna i delområde 8. Den totala undersökningsytan var ca 2550 m 2 stor. Undersökningsområdet, vilket utgjordes av ett långsmalt, ca åtta meter brett, schakt i öst-västlig riktning, berörde de norra delarna av Lockarps historisk kända bytomt, på gränsen mellan toftmarken och tomterna till gårdarna 1, 2, 3 och 4 enligt 1700 års karta. Dessutom berördes en f.d. våtmark i västra delen av byn. På platsen för gård nr 6 (Almdala) i Lockarp, strax öster om den nu aktuella undersökningen, har tidigare undersökts en senvikingatida tidigmedeltida storgård. Vid undersökningen framkom bl.a. ett flertal hus av trelleborgstyp (hallbyggnader), grophus, smedja och kapell. Resultatet från förundersökningen visade att det väster om storgårdskomplexet sannolikt fanns ett omfattande verkstadsområde med grophus och smedja från senvikingatid tidigmedeltid. Omfånget av verkstadsområdet har även verifierats genom en magnetometerundersökning (markradar) av toftmarken omedelbart norr om exploateringsområdet. Inför den arkeologiska slutundersökningen formulerades två vetenskapliga problemområden; Storgårdens sociala och rituella topografi och Splittringen av storgården. Med utgångspunkt från de tidigare undersökningarna i Lockarp fanns det stora möjligheter att få en helhetsuppfattning om Lockarpsgodsets sociala och rituella topografi, och att erhålla ny kunskap om aristokratiska miljöer i Sydskandinavien under den aktuella perioden. Det fanns även möjlighet att få ny kunskap om storgårdens ekonomiska grundvalar. Då undersökningen berörde partier av fyra gårdslägen i Lockarp fanns även stora möjligheter att studera nedläggningen av storgården; när detta ägde rum och hur det gick till. Vid undersökningen framkom dessutom ytterligare lämningar med potential att belysa andra och likaledes väsentliga problemområden. Lämningarna efter en välbevarad medeltida stenkällare på platsen för gård nr 4 visar att denna möjligen haft en speciell status i byn. Därför har ytterligare ett problemområde tillförts vidarebearbetningen av undersökningsresultaten; Medeltida källare en indikation på en gård med speciell status? Undersökningsmetoderna som användes var avsedda att besvara de vetenskapliga problemformuleringarna. Vid undersökningen användes bland annat följande metodik; kontextuell dokumentation, naturvetenskapliga provtagningar, metalldetektoravsökning, keramiska analyser, osteologisk analys, kulturgeografisk analys, geofysiska mätningar och arkeometallurgi. Inkomna analysresultat visade att verkstadsområdet var mer komplext än vad som tidigare anats. Vad som inför den arkeologiska slutundersökningen förutsattes vara ett verkstadsområde inom Almdaladomänen kunde efterhand separeras i ett tydligt vikingatida verkstadsområde, med tyngdpunkt i 800-tal, och ett senvikinga-/tidigmedeltida verkstadsområde med tyngdpunkt i mitten av talet (ca e. Kr.). Utspritt inom undersökningsområdet fanns lämningar efter bl.a. en gårdssmedja och fyra grophus, vilka sannolikt ingick i ett ganska omfattande vikingatida verkstadsområde. Omedelbart norr om den östra begränsningen för undersökningsområdet har tidigare konstaterats en relativt stor vendel- och vikingatida gård med bl.a. åtta långhus. Väster om den senvikingatida tidigmedeltida storgården (Almdala) fanns även lämningar efter ett omfattande samtida verkstadsområde. Detta innefattade bl.a. fem s.k. slaviska grophus. I den västra delen av undersökningsområdet har sanno- -likt funnits samtida långhus. Den rektangulära formen, storleken samt keramik- -materialet i grophusen daterar dessa till intervallet ca e. Kr. Fynd av Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054 5

8 sländtrissor, bennålar och vävtyngder tyder bl.a. på en omfattande textilproduktion inom verkstadsområdet. Vid gårdslägena 2 och 4 berördes även kulturlager och byggnadslämningar från medeltid och tidigmodern tid. Vid gårdsläge 2 undersöktes lämningar efter en nordlig länga i öst-västlig riktning med datering till tal. På tomten till gårdsläge 4 framkom en stor källare av gråsten med putsade innerväggar. Källaren kan inte dateras närmare än till tal. Inledning Malmö Kulturmiljö har på uppdrag av länsstyrelsen i Skåne län utfört en arkeologisk slutundersökning inom fastigheten Lockarp 31:1, Lockarps bytomt, fornlämning 24:1, Lockarps socken, Malmö stad. Den aktuella fastigheten exploaterades på uppdrag av Citytunnelprojektet i Malmö (CTP) och är en del av Malmö Kulturmiljös Citytunnelprojektet. Slutundersökningen var en komplettering av de tidigare arkeologiska undersökningarna i delområde 8 (Heimer, Ifverson, & Persson 2007). Ytan som exploaterades var ca m 2 stor och innefattade kommande lednings-, brunns- och arbetsvägar. I Citytunnelprojektets planeringsunderlag rubricerades undersökningsytan som område 3. Arbetsområdet var 8 meter brett, och beläget i de norra delarna av Lockarps historiskt kända bytomt, på gränsen mellan toftmarken och tomterna till gårdarna 1, 2, 3 och 4 enligt 1700 års karta. Dessutom berördes en f.d. våtmark i västra delen av byn. Rapportens upplägg Platsrapporten är redovisad i digital form, vilket innebär att anläggningsbeskrivningar, planer, fyndtabeller, foton m.m. är tillgängliggjorda via en interaktiv CDskiva. På denna finns även en sammanfattande platsrapport, vilken främst utifrån ett arkivbehov även är tryckt. Den platsspecifika rapporten är framför allt skriven av platschefen Berit Björhem och IT-ansvariga Karin Lövgren. Den föreliggande sammanfattningen, vilken framför allt utgör en utvärdering av undersökningsresultatens möjligheter att bemöta problemområdena i undersökningsplanen, är skriven av projektledaren Lars Jönsson. Rapporten består av en inledande sammanfattning av det som presenteras i rapporten. Därefter finns det ett inledningskapitel. Nästa kapitel berör områdets topografi och fornlämningsmiljö. Syftet med undersökningen och vilka metoder som användes presenteras i det följande kapitlet. Därefter följer en sammanfattning av undersökningsresultaten (redovisningen är i övrigt presenterad på en interaktiv CD-skiva). Det viktigaste avsnittet är kapitlet Utvärdering. Med utgångspunkt i tre vetenskapliga problemområden görs här ett försök till att besvara de formulerade frågeställningarna. Slutligen kommer en tematisk bearbetning att utföras där en artikel kommer att behandla storgårdens sociala topografi, och den andra och mindre artikeln kommer att ha sin utgångspunkt i nedläggningen av storgården och bybildningen i Lockarp med utgångspunkt från en påträffad källarlämning. Det huvudsakliga arbetet med artiklarna kommer att utföras av Lars Jönsson. Kulturgeograf Lars Persson kommer inför den tematiska bearbetningen dessutom att göra en fördjupad kulturgeografisk analys. Genomförda analyser En inledande geofysisk mätning med magnetometer av både undersökningsområdet och den intilliggande åkern utfördes av Glenn Envall, Skandinavisk Arkeologisk Geofysik AB. En metalldetektoravsökning av de bevarade kulturlagerområdena utfördes av Jonas Paulsson, Palaeoconsult AB. De keramiska analyserna utfördes av Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier. Annica Cardell, Malmö Kulturmiljö, har gjort den osteologiska analysen på djurbensmaterialet. 6 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054

9 Lars Persson, Malmö Kulturmiljö, har gjort analyserna av det äldre kartmaterialet. Arne Jouttijärvi på Heimdal-archeometry utförde de arkeometallurgiska analyserna på materialet från smedjan. Deras respektive rapporter finns som pdf-filer på den bifogade CD:n. Topografi och fornlämningsmiljö Lockarps historiskt kända bytomt (RAÄ nr 24:1, Lockarps sn) ligger i södra utkanten av Malmö tätortsområde. Merparten av bytomten är i dag bebyggd, vilket ger intrycket av en levande bymiljö. Bebyggelsens rumsliga utbredning sammanfaller med de äldre gårdslägena. Liksom på de äldre kartornas tid är bebyggelsen idag koncentrerad till de västra delarna av bytomten. Exploateringsområdet omfattade tofterna till fyra, historiskt kända gårdslägen; nr 1, 2, 3 och 4 (figur 4). Tidigare har Malmö Kulturmiljö genomfört en omfattande arkeologisk undersökning i de nordöstra delarna av fornlämningen (Citytunnelprojektet, delområde 8). Undersökningen berörde gårdslägen 5 och 6 enligt det äldre kartmaterialet (Heimer, Ifverson & Persson 2006). Lockarp 31:2 Lockarp 22:2 Lockarp 33:1 Lockarp 11:1 Lockarp 21:1 Lockarp 31:3 Lockarp 22:1 Lockarp 78 Lockarp 83 Lockarp 9:1 Lockarp 78:1 Lockarp 19:1 Lockarp 18:3 Lockarp 4:1 Lockarp 2:1 Arrievägen Lockarpsvägen Hans Jöns väg Lockarp 19:2 Lockarp 26:1 Lockarp 18:1, 3 Lockarp 43:1 Lockarp 18:2 Lockarp 25:1 Lockarps Kyrkoväg Larsbovägen Lockarp 1:1 Lockarp 39:1 Lockarp 3:1 Lockarp 6:1 Lockarp 66:1-2 Lockarp 45:1 Lockarp 66:3 Lockarp 10:1 Lockarp 24:2 Lockarp 8:1 Glostorps Kyrkoväg Sofiedalsvägen N M Figur 2. Kända fornlämningar (ljust gråskrafferade) i anslutning till Lockarps bytomt (mörkt gråskrafferad). Exploateringsområdet har svartmarkerats. Skala 1: Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054 7

10 MHM MK 339 MHM 7924 MHM 7924 MK 339 Arrievägen Lockarpsvägen MHM MHM 6650 Hans Jöns väg MHM 12587, Larsbovägen MK 33 MHM MK 47 MHM 6650 MK 226 MHM 6670 Lockarps Kyrkoväg MHM MK 47 MHM MK 194, 226 MHM Glostorps Kyrkoväg MK 226 MK 194 N Sofiedalsvägen M Figur 3. Arkeologiska observationer i anslutning till Lockarps bytomt (mörkt gråskrafferad). Slutundersökningen av Almdala gård är markerad som MHM Exploateringsområdet har svartmarkerats. Skala 1: Exploateringsområdet var placerat inom fastigheten Lockarp 31:1, i direkt nordlig och östlig anslutning till fem av dagens gårds- och villatomter. Området, vilket är beläget mellan två topografiska zoner, kustslätten och det yttre backlandskapet, ligger på nivåerna m ö.h. och har fram till i dag utgjorts av odlad mark (Björhem 1997). Jordarterna består huvudsakligen av moränlera med områden av sand. Tidigare undersökningar i fornlämningen De arkeologiska undersökningarna i närområdet har påvisat en varierande fornlämningsbild med lämningar från alla kulturhistoriska perioder (se Steineke 2006 och figur 2 3). Förutom den ovan nämnda undersökningen har ett flertal arkeologiska insatser gjort i och i närheten av Lockarps bytomt (RAÄ nr 24:1, Lockarps sn). Bl.a. har det framkommit bebyggelselämningar, rester efter äldre vägsträckningar och gravar. Resultaten har påvisat att området för Lockarps bytomt har utnyttjats från bronsålder fram till modern tid. Företrädesvis har bytomtens östra delar undersökts, men enstaka utgrävningar har även berört de västra delarna. T.ex. har det öster om Lockarps kyrka påträffats olika nedgrävningar, vilket tyder på att bygatan varit byns gemensamma lertäktsområde (Heimer 2002). 8 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054

11 Gård 14 Vid undersökningar på platsen för gård nr 14, i de sydvästra delarna av bytomten, påträffades bebyggelselämningar i form av kulturlager, syllstensrader, ugnslämningar och nedgrävningar i form av stolphål, gropar och rännor (Samuelsson 1983). Utifrån det rikliga fyndmaterialet, bland annat östersjökeramik, konstaterades att gårdsläget etablerats under 1000-talet. Gård 5 och 6 Den mest omfattande undersökningen i, och omedelbart intill, Lockarps bytomt berörde området för gårdarna 5 och 6, belägna i de nordöstra delarna av bytomten (Heimer, Ifverson & Persson 2006). På gårdsläge 6, som inte plöjts i modern tid, fanns en meter tjocka kulturlager. Här fanns även gravar i form av urnegropar från yngre bronsålder. I övrigt framkom rikligt med bebyggelselämningar i form av nedgrävningar (stolphål, rännor, gropar, lertäkter, etc.) samt ett stort fyndmaterial. Vid undersökningen dokumenterades en mängd olika hustyper, såsom trelleborgsliknande hus (hallbyggnader), treskeppiga långhus, syllstensburna byggnadslängor, grophus, smedja samt kapell. Lämningarna kunde fördelas på sammanlagt 10 faser som representerat perioden från yngre bronsålder till nutid. Under den äldsta fasen fanns ett gravfält i de östra delarna av undersökningsområdet. Under loppet av romersk järnålder fram till vikingatid utnyttjades området som boplats för mindre gårdsenheter. Under slutet av vikingatid blir gården betydligt mer omfattande än tidigare, med fler byggnader, fler byggnadstyper och mer prestigearkitektur. Husen var organiserade i grupper. Längst i öster, på den topografiskt högsta platsen och i direkt närhet till två gravhögar, fanns ett avgränsat område med bland annat en hallbyggnad. Längst i väster fanns ekonomibyggnader i form av lador, grophus (ett som innehöll smedja) och långhus. Mellan dessa båda husgrupper fanns lämningarna efter en stallbyggnad och ytterligare ett långhus. Mot bakgrund av den tydliga funktionsdelningen mellan de olika grupperna, med ekonomifunktioner i väster och representations- och prestigearkitektur i närheten av gravhögarna i öster, har bebyggelsen samverkat som delar av en omfattande storgård. Under den följande fasen, fram till mitten av 1100-talet, förändrades den rumsliga organisationen av hallområdet. Nya och fler prestigebyggnader uppfördes, och området stängdes gentemot de övriga delarna av gården. Omkring 1150 delades storgården upp i separata självständiga gårdsenheter på platserna för de historiskt kända gårdarna 5 och 6. Förändringarna innebar visserligen en delning i mindre enheter, men bebyggelsen på det tidigare hallområdet utmärker sig genom positionering och har fortfarande en mer elaborerad arkitektur. Gårdarna har vid denna tidpunkt även avgränsats med diken. I undersökningsområdets västra del fanns ett gränsdike som förmodligen utgjorde den östra ägogränsen till den historiskt kända gård nr 4. Detta kan innebära att gården etablerades någon gång under 1100-talets andra hälft. Under perioden till 1500-tal finns det mycket som tyder på ett kontinuitetsbrott i bebyggelsen inom gård nr 5. Möjligen kan man tolka det som att mindre gårdsenheter, som gård nr 5, har drabbats av och 1400-talens ekonomiska stagnation och sålunda lagts ner. Bygatan Vid undersökningar av de östra delarna av bygatan påträffades bevarade kulturlager (MK 47, Olsson 2003 s. 8). Flera av dessa lager var kompakta och innehöll småsten och förmodades vara rester den äldre bygatan. Vid undersökningar i bygatans västra del framkom endast nedgrävningar från tidigmodern tid (Samuelsson 1983 s. 9f). Skriftliga källor Lockarp är en av fyra byar i Malmöområdet som utmärker sig vad gäller antalet bevarade arkivalier (Rosborn 1984). I dessa fyra byar har det förmodligen funnits Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054 9

12 ett stort frälseägande. I arkivalierna nämns också personer med adligt ursprung, som till exempel Jaessa Paetarsons Plåkpänningz (Plogpenning) som pantsatt huvudgården i Lockarp, med sex bondgårdar och en fästa (liten gård), till riddare Abraham Broderson. Det äldsta kända skriftliga belägget för Lockarp är från Då testamenterar ärkedegnen Haagen i Lund två gårdar i Lokkæthorp till lundadomens byggnadsfond samt en gård till sin klerk, degnen Brand (Ibid., s. 76). Även kyrkan förekommer flitigt i arkivalierna (Ibid., s. 76 f., 89 f.). Domkyrkan i Lund ägde till exempel två gårdar i Lockarp år 1700, bland annat gård nr 6, som undersöktes i samband med Citytunnelprojektets delområde 8 (Heimer, Ifverson & Persson 2006). Äldre kartmaterial Den äldsta bevarade kartan över Lockarps by är en geometrisk karta från Byn bestod vid den tiden av 17 hemman, vilka avbildas schematiskt på kartan. Som mest omfattade byn 19 gårdar och ett antal gatehus under 1700-talet (figur 4). År 1805 genomfördes enskiftet i Lockarp, och kvar blev fem gårdar och ett flertal gatehus (Ingers 1969 s. 115). Detta gör att byn fortfarande ger intryck av ett bysamhälle. Exploateringsområdet berörde platsen för de historiskt kända gårdslägena nr 1, 2, 3 och 4 (figur 4). Områdets östra del sträckte sig över de centrala delarna av gård nr 4. Längre västerut berörde området de norra delarna av platsen för gårdslägena nr 1, 2 och 3. Väster om gårdslägena berördes platsen för byallmänningen, bygatan, tofter, förmodade hägnader, en damm ( vanning ), samt en äldre våtmark. Denna våtmark finns markerad på 1700 års karta. På 1793 års karta är våtmarken markerad som uppodlad. Figur 4. Lantmäterikartan från år 1700 över Lockarps bytomt. Toftområdena har markerats med vit streckad linje. Exploateringsområdet är gråmarkerat. 10 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054

13 Torpnamnen Under vikingatid inträder en förändring i sättet att klassificera landskapet. I stället för hänvisningar till myter, befolkningssegment osv., så åberopas själva bebyggelsen. Torpnamnen, med efterleden -torp/-arp/-up, var aktiva under tidigmedeltid. Det finns dock en kronologisk skiktning i den rumsliga spridningen av torpplatser. Merparten av sockencentra med torpnamn finns belägna i den sydvästra delen av Skåne. Som grupp betraktat utgör de ca torpnamnen den i särklass vanligaste namntypen i Skåne. Omkring 25 % av alla sockenkyrkor finns i en by eller socken med torpnamn (Dahl 1942 s. 27). Av Malmöområdets totalt 26 historiskt kända byar bär 11 ortnamnssuffixen -torp/-arp/-up. I likhet med bynamnen så syftar torpnamnen på en plats för bebyggelse. Torpnamnens prefix är dock något annorlunda. I de äldre landskapslagarna betecknade -torp en bebyggelse som flyttats ut från moderbyn (Thomasson 2005 s. 76 och där anförd litteratur). Närvaron av omfattande bebyggelser från yngre järnåldern i direkt anslutning till t.ex. torpbyarna Lockarp och Södra Sallerup visar däremot att dessa inte utgör senvikingatida eller tidigmedeltida utflyttningar från en moderby. Tvärtom så är Lockarp och Södra Sallerup inte yngre än de andra byarna i Malmöområdet. I Lockarp etablerades en storgård på platsen för det historiskt kända gårdsläge 6 (Almdala) redan under andra hälften av 900-talet, vilket är ca 100 år tidigare än etableringen av det äldsta gårdsläget i Fosie. Vid bebyggelserna i Lockarp och Södra Sallerup finns dessutom ett flertal hus av trelleborgstyp vilket antyder en nära koppling mellan stormännen i områdena och den danska kungamaktens inledande etablering i sydvästra Skåne. I Malmöområdet kan åtminstone några av torpbyarna således förknippas med senvikingatida storgårdar under 900-talet. Dessa gårdar har eventuellt en kontinuitet ända från folkvandringstid (Jönsson & Persson under utgivning). I ortnamnet Lockarp är förledet Laukr, Lokki eller Lokke ett mansnamn (Falkman 1877 s. 155; Ingers 1969 s. 116). Möjligen kan Lockes torp åsyfta den bebyggelse som etablerades på platsen för gård nr 6 (Heimer & Ifverson 2006; Heimer, Ifverson & Persson 2006). Resultat från förundersökningen Vid förundersökningen upptogs sammanlagt sex långsmala schakt med maskin. Schakten omfattade en yta av ca 730 m 2, eller 13 % av det m 2 stora exploateringsområdet (Heimer & Persson 2007). Förundersökningen berörde tre olika fornlämningsområden. I öster fanns rikligt med bebyggelselämningar i form av rester efter hus, varav flertalet var grophus, stolphål, smidesgropar och gränsdiken Här fanns också upp till 0,6 m tjocka kulturlager fördelade på två områden. I de centrala delarna undersöktes ett område som enligt det äldre kartmaterialet tidigare varit våtmark. Slutligen framkom lämningar efter täktgropar, vägbeläggningar och gränsdiken längst i väster. Lämningarna i de östra delarna av exploateringsområdet relaterades såväl till resultaten från undersökningarna av det senvikingatida tidigmedeltida storgårdskomplexet vid Almdala gård i de östra delarna av byn (Heimer, Ifverson & Persson 2006), som till tomter och tofter till gårdarna 1 4. Merparten av de smidesaktiviteter, grophus och konstruktioner som dokumenterades hade brukats under perioden vikingatid tidigmedeltid. I område fanns även kulturlager och byggnadslämningar från högmedeltid och framåt. Dessa lämningar kunde knytas till gårdar som fanns före skiftet, dvs. gårdarna 1 4. Resultaten från förundersökningen visade att det i det östra området fanns stora möjligheter att erhålla ny kunskap och arbeta vidare med de frågeställningar som fanns i undersökningsplanen. Förutsättningarna att i en slutundersökning, med utförligare dokumentation och riktade undersökningsinsatser, generera ny kunskap om storgårdens utbredning och sociala topografi bedömdes som stora. Likaledes medförde förekomsten av stratifierade kulturlager och gränsdiken att Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054 11

14 det även fanns stora förutsättningar att belysa splittringen av storgårdsstrukturerna och etableringen av de gårdar som är avbildade i det äldre kartmaterialet. Lämningarnas omfattning och bevarandegrad är av sådan karaktär att de tillsammans med resultaten från tidigare undersökningar bedömdes vara unika ur ett sydskandinaviskt perspektiv. Syfte och metod Exploateringsområdet omfattade delar av gårdstomterna och tofterna till fyra historiskt kända gårdar, nr 1, 2, 3 och 4, i norra delen av Lockarps bytomt (se figur 4). Den planerade undersökningen var en del av Citytunnelprojektet och utgick från målsättningarna i projektprogrammet. Men då lämningarna efter ett storgods från vikingatid tidigmedeltid framkom vid utgrävningarna inom delområde 8 och vid Almdala gård, kom målsättningarna att vidarebearbetas för att svara till de nya förhållandena. Kunskapsläge De registrerade fornlämningarna och de arkeologiska undersökningarna visar att närområdet kring Lockarps bytomt har varit attraktivt för både gravläggningar och bebyggelse under stora delar av förhistorien och fram till historisk tid (se Steineke 2006 samt figur 2 och 3). Aktiviteter från både bronsålder och äldreoch yngre järnålder finns representerat. Det mest framträdande är dock koncentrationen av bebyggelselämningar, inom och strax norr om den historiskt kända bytomten, från sen vikingatid till historisk tid. De framkomna resultaten från tidigare undersökningar i Lockarp (se Heimer Under utgivning; Ifverson Under utgivning) utgör ett viktigt bidrag och en fundamental utgångspunkt för förståelsen av såväl bevaringsförhållanden som fornlämningens vetenskapliga potential. Landskapet Under senvikingatid och tidigmedeltid förändrades flera väsentliga strukturer i landskapet. Etableringen av torpbyarna hör sannolikt samman med en omorganisation av landskapet, där bebyggelser med efterledet torp har relaterats till nya former av överhöghet (se Anglert 1995, s. 26 ff., 48 ff; 2003, s. 128 f., 133 ff; 2006, s. 39ff. samt Jönsson & Persson Under utgivning). Torpnamnen är av allt att döma sekundära namnformer, vilket är en indikation på en omstrukturering av en äldre bygd. Den rumsliga kopplingen mellan torpbyar och runstenar med betonade vänskapsrelationer, kan ha sitt ursprung i motsättningar mellan ett äldre hävdande av makt (lokal aristokrati) och nya ambitioner (kungamakten). Följden kan ha blivit att det under sen vikingatid och tidig medeltid skedde ett lokalt maktskifte med namnskifte som följd. Men runstenarna kan även ses som anspråk av människor med förankring i det äldre lokala sammanhanget. Dessa människor kan ha deltagit i vikingatåg eller andra krigshandlingar och därigenom vunnit kontakt med kungamakten. Genom att samarbeta med den danske kungen ändrade de sin sociala position i det lokala samhället (se Lihammer 2007, s. 282f.). I och med etablerandet av nya centrumbildningar, däribland kungaleven, omkullkastades den gamla hierarkin i landskapet och varuproduktion och varuutbyte tog nya vägar. Kungaleven har förmodligen kommit under kungens kontroll genom att de varit förbrutet gods. Kungaleven antas ha haft sin största politiska och ekonomiska betydelse under tiden (Andrén 1983 s. 37, 54; Carelli 2001 s. 222). Oxie nämns som kungalev (kunglig egendom) i Kung Valdemars jordebok från 1230-talet (Kong Valdemars Jordebog, 1 3 Utg. ved S. Aakjær. København ). Oxie var även tingsplats och häradscentrum under medeltiden. 12 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054

15 Vid flera undersökningar i Oxie har en omfattande grophusbebyggelse kunnat konstateras, vilket kopplats till en betydande hantverksproduktion och varuutbyte (Jönsson & Brorsson 2003). Dessa verksamheter, som daterats till 1000-talet, har relaterats till tidpunkten då en kunglig förvaltningsgård etablerades på platsen. Oxie har förmodligen haft sin största betydelse som funktionellt kungalev under perioden (Ibid.). I likhet med de fynd med en angloskandinavisk koppling som påträffades i Lockarp (Ifverson & Heimer 2005; Heimer & Ifverson 2006; Heimer, Ifverson & Persson 2006) påvisar fynden från Oxie mer likheter med fynd från den urbana miljön i kungalevet Lund än med fynd från andra ordinära byar (Jönsson & Brorsson 2003, s. 201). Detta tyder på att dessa båda platser haft likartade funktioner, att det funnits väl utvecklade kulturkontakter mellan dessa platser, men också på en väl utvecklad infrastruktur. Storgården i Lockarp (Almdala gård) var belägen på en topografiskt dominerande och strategisk plats i landskapet. Placeringen på ett höjdläge i den östra utkanten av byn har inneburit att gårdsinnehavaren kunde övervaka och kontrollera tillträde och rörelse inom såväl bosättningen som ett vidare landskapsavsnitt. Storgården fanns också intill ett äldre gravområde med såväl manifesta gravhögar som urnegravar. Storgårdens strategiska placering vid ett äldre vägstråk som förband produktions- och handelsplatsen Hököpinge och förmodad hamnplats (Pile) vid kusten med kungalevet Oxie i backlandskapet, belyser platsens viktiga kommunikativa funktion också i ett regionalpolitiskt landskapsrum (Ifverson & Heimer 2005). Byarna De stora infrastrukturella satsningarna i främst sydvästra Skåne har bidragit till att ett stort antal äldre bytomter berörts av arkeologiska undersökningar, vilket medfört att kunskapen om dessa blivit allt större. I vissa byar i sydvästra Skåne kan en rumslig omorganisation av en senvikingatida bebyggelse beläggas redan under andra hälften av 1000-talet. Denna bebyggelseomläggning är arkeologiskt belagd via omfattande gränsdragningar (diken) inom den historiskt kända bytomten, vilka resulterade i reglerade tomtstrukturer. I andra byar sker en liknande omläggning först under 1100-talet (Jönsson & Persson Under utgivning). I tidigare forskning var bebyggelsens etablering på bytomterna i fokus, men under senare år har det skett en gradvis förskjutning mot att se byarna ur större geografiska och kronologiska landskapsperspektiv. Den fördjupade kunskapen om det mobila bebyggelseskicket under järnålder, med s.k. vandrande byar, har inneburit att frågeställningarna istället problematiserat varför den inte flyttades efter en bebyggelsegeneration. Generellt pekar resultaten också på att gårdarna under yngre järnålder och tidig medeltid utgjordes av större enheter belägna på tofter som även innehöll hela eller delar av dess inägomark (Carelli 2001; Thomasson 2005; Jönsson & Persson Under utgivning). Exempelvis påvisar resultaten från undersökningarna i byarna Naffentorp och Bunkeflo, belägna strax sydväst om Malmö, att tofterna under tidigmedeltid varit betydligt mer omfångsrika än vad som kunnat utläsas ur det äldre kartmaterialet (Olsson m.fl. 2006; Lövgren m.fl. 2006; Jönsson & Persson Under utgivning). Ett undantag är dock Fosie, där t.ex. gårdstomten för gård nr 18 är oerhört liten under tidig medeltid för att istället expandera under slutet av 1100-talet början av 1200-talet (Jönsson & Persson Under utgivning). Den övergripande förklaringen till de medeltida byarnas betydande varaktighet har kopplats till införandet av territoriella organisationsprinciper (Thomasson 1998). Uppdelningen av de större enheterna i mindre samverkande gårdar, med gemensamt organiserad teguppdelad och vångbaserad agrarproduktion, var väsentlig för skapandet av de byar som kännetecknade landskapet under medeltid fram till skiftena under 1800-talet (Thomasson 2005). Vid utgrävningarna av Lockarps nordöstra delar har väsentliga delar av denna utveckling kunnat konstateras. Dels finns indikationer på att storgården varit avgränsad av grävda rännor, dels delades storgården upp i mindre enheter omkring Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054 13

16 1150, på platserna för de historiskt kända gårdarna nr 5 och 6. Storleksminskningen av gårdstomterna kan ha inneburit att inägomarken flyttades från gårdarnas direkta närhet till vångar belägna utanför bytomten (Heimer, Ifverson & Persson 2006). Storgårdarna Tidigare forskning kring de vikingatida och tidigmedeltida storgårdarna var under en period dels inriktad på att lokalisera dessa aristokratiska miljöer, dels fokuserad på hallbyggnadernas arkitektoniska och rumsliga utformning. Men under senare tid har även storgårdarnas rumslighet ur ett rituellt perspektiv betonats (jfr Andrén 2002; Söderberg 2005). I de skriftliga källorna omnämns mestadels hallen som platsen för initiationsriter och gästabud (Olsen 1966). Hallen var en flerfunktionell byggnad som utnyttjades som bostad och representationslokal vid sidan av dess roll som kultbyggnad. Vid flera utgrävningar av hallbyggnader har antingen guldgubbar eller patriser för tillverkning av sådana påträffats. I anslutning till, och i många fall integrerade med de större hallbyggnaderna, fanns däremot mindre sidohus (ibland palissadomgärdade; Söderberg 2005 s. 109). Sidobyggnaderna har tolkats som harg, som i det skriftliga materialet beskrivs som mindre byggnader innehållande gudabilder. Men vid de arkeologiska undersökningarna har material framkommit som tyder på att dessa byggnader även fungerade som mytiska smedjor. I dessa associerades tillverkning av prestigeföremål, troligen främst svärd, med ceremonier och ritualer (Söderberg 2005 s. 234ff.). Resultaten från undersökningarna av Almdala gård i de östra delarna av Lockarp antyder en liknande social topografi. Hallområdets religiösa eller rituella karaktär accentueras inte bara av prestigearkitektur och prestigeföremål, utan även av rumslighet och topografi (Heimer, under utgivning). Hallområdet låg på en dominerande plats, både intill ett äldre gravfält med flera monumentala äldre gravhögar och den viktiga vägen mot kungens Oxie. Vad som gör platsen unik är att det dessutom fanns ett garnisonsområde, och en jordbruksenhet inom storgårdsenheten. Resultaten från förundersökningen indikerade även att storgården har haft ett speciellt verkstadsområde (mer om detta i Utvärderingen). Målsättning och frågeställningar Med utgångspunkt i tidigare undersökningar och i det vetenskapliga programmet (VP 2001) formulerades två vetenskapliga problemområden. Dessa är även en vidarebearbetning av målsättningarna i projektprogrammet för Citytunnelprojektet (Lindhé, Sarnäs & Steineke 2001). Storgårdens sociala och rituella topografi De tidigare undersökningarna i de nordöstra delarna av bytomten har kunnat påvisa lämningar efter en storgård från vikingatid och tidigmedeltid. Lämningarna är fullt jämförbara med de miljöer som tidigare undersökts på Tissø och Lejre på Själland och Järrestad på Österlen (jfr Söderberg 2005). Med utgångspunkt från de tidigare undersökningarna i Lockarp fanns det stora möjligheter att få en helhetsuppfattning om Lockarpsgodsets sociala och rituella topografi, och att erhålla ny kunskap om aristokratiska miljöer i Sydskandinavien under den aktuella perioden. Det fanns här möjlighet att både belysa hur storgården var avgränsad och vilka sociala och rituella zoner som finns inom storgården. Genom förundersökningsresultaten fanns det även potential att erhålla ny kunskap om storgårdens ekonomiska grundvalar. Hantverkarnas sociala status i förhållande till storgårdsinnehavaren är också av betydelse. I detta sammanhang har Söderberg bl.a. visat på smidets rituella karaktär. Här är det av betydelse att jämföra produktionens inriktning i förhållande till den som bedrevs i hallområdet. Tillsammans med resultaten från de osteologiska analyserna av materialet från Almdala fanns det även stora möjligheter att belysa gårdens animalproduktion. 14 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054

17 Splittringen av storgården Resultaten från de tidigare undersökningarna visar att storgodset delades upp i mindre självständiga enheter under den andra hälften av 1100-talet. Då undersökningen inbegrep partier av fyra gårdslägen i Lockarp fanns stora möjligheter att studera nedläggningen av storgården; när detta ägde rum och hur det gick till. Dateringen av tidpunkten för etablerandet av de olika gårdsenheterna kan belysa om nedläggningen skedde vid en och samma tidpunkt (att nedläggningen var en medvetet och planerad förändring av storgården) eller om detta skedde vid olika tidpunkter (att nedläggningen skedde till följd av ekonomisk nedgång och/eller eventuell ödeläggelse). Detta är väsentliga frågor som relaterar till de strukturella förändringar som ägde rum under tidig- och högmedeltid, och kom att bilda förutsättningar för de historiskt kända byarna. En förutsättning var att utreda hur området norr om Lockarps bygata varit rumsligt och funktionellt indelat under olika delar av perioden från tidig medeltid till 1700-talet. En viktig fråga att försöka besvara var om de gårdar som skapades vid storgårdens splittring redan vid sin tillkomst placerades på de mindre gårdstomter som framgår av 1700-talets lantmäterikartor eller om bebyggelse även senare funnits inom det åkerområde som benämns Tofterna i äldsta lantmäterihandlingarna. Metod Undersökningsmetoderna som användes var avsedda att besvara de vetenskapliga problemformuleringarna. Vid undersökningen användes följande metodik: Prioriteringsprinciper och fördelning av lämningstyper Matjordsavbaning Dokumentationsprinciper Naturvetenskapliga provtagningar Metalldetektoravsökning Keramiska analyser Osteologisk analys Kulturgeografisk analys Geofysiska mätningar Arkeometallurgi Prioriteringsprinciper och fördelning av lämningstyper Inom den yta som var föremål för slutundersökning, ca 3130 m 2, förväntades grophus samt ca 510 m 3 kulturlager. Det verkliga utfallet blev 8 grophus och ca 300 m 3 kulturlager, merparten från högmedeltid och framåt. De lämningar som tillkommit under perioden vikingatid tidigmedeltid bedömdes ha bäst förutsättningar att belysa undersökningens problemområden. Prioriteringarna var på detta sätt inte knutna till faktiska områden, utan till när lämningarna tillkommit och till lämningstyp. Dessutom minimerades grävningsinsatserna för att på detta sätt skapa förutsättningar för riktade specialanalyser. Ursprungligen skulle ca 25 % av de vikingatida tidigmedeltida kulturlager (inklusive grophusen) undersökas. Bland dessa skulle konstruktionslager och lager tillkomna till följd av hantverksaktiviteter prioriteras framför utjämnings- och äldre matjordslager. Då antalet grophus blev betydligt färre än beräknat (se ovan), totalundersöktes i princip samtliga grophus. Ambitionen var även att endast ca 5 % av kulturlagren tillkomna under högmedeltid och senare perioder skulle undersökas. Detta utfördes genom provgropar i kulturlagren. Avsikten var att datera och, om möjligt, försöka identifiera etableringen av de gårdar som är kända i det äldre kartmaterialet. I samband med undersökningen påträffades dock en medeltida källare (datering tal), vilket delvis omkullkastade den ursprungliga planeringen. Istället fick vissa omprioriteringar göras, vilket i praktiken innebar att undersökningen av de yngre lämningarna huvudsakligen koncentrerades till källaren. Detta fick till följd att Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054 15

18 både identifieringen och dateringen av etableringen av de historiskt kända gårdarna svårligen kunde göras. I övrigt prioriterades framför allt nedgrävningar från vikingatid tidigmedeltid. Undantaget var gränsmarkeringar från yngre perioder, då de hade stor potential att belysa tomter och tofter samt förändring av deras respektive utbredning och utformning. Matjordsavbaning och schaktning Ytan som undersöktes i samband med den arkeologiska slutundersökningen omfattade ca m 2. Inom den nu aktuella undersökningen schaktades det ner till undergrunden i framför allt den västra och centrala delen av undersökningsområdet medan det i den östra delen schaktades ner till den översta bebyggelsehorisonten. Schaktningen inleddes i de östra delarna och fortsatte västerut, för att avslutas vid den äldre våtmarken. I den östra delen utfördes ytterligare en schaktning ner till undergrunden. Dokumentationsprinciper De nedgrävningar och kulturlager som framkom mättes in med totalstation och dokumenterades med kodvalen direkt vid inmätningen. Syftet var att få en uppfattning om anläggningstäthet, utbredning och markanvändning, för att därigenom bedöma vilka ytor som hade störst vetenskaplig potential och vilka delar som kunde undersökas extensivt eller inte alls. Lämningarna undersöktes och dokumenterades med kontextuell metodik. Detta innebär att stratigrafiska enheter identifierades, dokumenterades och undersöktes separat. Målsättningen var att identifiera bebyggelsehorisonter (s.k. kontaktytor/interfaces) och dokumentera lämningarnas relativa kronologi, för att därigenom få ett relevant material att bedöma och tolka markanvändandet inom undersökningsytan. Hälften av fyllnadslagren i de nedgrävningar som var nedgrävda i bottenleran eller i äldre matjordslager grävdes. I större nedgrävningar med flera fyllnadslager och i kulturlagerområden kom varje stratigrafisk enhet att grävas och dokumenteras separat. Stolphål, syllstenar, golvlager och andra lämningar som bedömdes tillhöra huslämningar från senare perioder än tidigmedeltid dokumenterades översiktligt. För att i möjligaste mån säkerställa en datering av lämningarna från högmedeltid eller senare grävdes ett antal provgropar i dessa. De lämningar som vanligen sammanfattas under begreppet grophus hade stort informationsvärde för analyser av bebyggelsens funktion och karaktär. Själva nedgrävningen för golvnivån, stolphål, sittbänkar och andra lämningar som tillhört själva huskonstruktionen har stor betydelse för bedömningar av bebyggelsens ekonomi och sociala karaktär. I fyllnadslagren fanns både material i form av raseringskomponenter som kunde knytas till väggkonstruktioner, och fyndmaterial som användes för att funktionsbestämma huset. Viktigt i sammanhanget är att funktionsbestämma husens användningsområde, användningstid och typ av produktion. I syfte att bygga upp ett konsekvent och jämförbart dokumentationsmaterial dokumenterades lämningarna som grävdes ut på en särskilt utformad registerblankett. Dokumentationen samlades, lagrades och bearbetades i Riksantikvarieämbetets GIS-program för hantering och lagring av arkeologiska data, Intrasis. Ett särskilt projekt utformades efter en tidigare utvecklad metadatabasmall (jfr Dahlström & Nilsson 2007). Delar av rapportarbetet utfördes under fältarbetsfasen. Syftet var att på plats kvalitetssäkra dokumentationsmaterialet, att genom preliminära resultat och tolkningar vara till stöd för prioriteringar av fältarbetets uppläggning och för prioriteringar. Målsättningen var att den arkeolog som undersökte en lämning även skulle registrera densamma i Intrasis, och göra en konstruktionsanalys. 16 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054

19 Naturvetenskapliga provtagningar För att skapa kronologiska hållpunkter i materialet insamlades träkol för 14 C- analyser. Prover togs bl.a. från källaren, smedjan, två långhus och en förmodad palissadanläggning för ( 14 C-dateringar, se Undersökningsresultat). Metalldetektoravsökning Syftet med metalldetektoravsökningen var att med hjälp av fyndspridning lokalisera olika aktivitetsområden. Eftersom stora delar av kulturlagervolymerna prioriterades bort var metalldetekteringen även ett viktigt underlag för prioriteringar i fältarbetsfasen. Keramiska analyser Den keramiska analysen syftade till att bestämma och identifiera kärlformer och kärltyper samt s.k. teknisk keramik. Framför allt specialstuderades östersjökeramiken. Analyser skulle dels vara vägledande vid fältutförandet, dels skulle de ligga till grund för frågeställningarna. Som komplement till den arkeologiska tolkningen utfördes kemiska analyser och tunnslip på ett mindre urval av skärvorna. Studien av keramikmaterialet från Lockarp var inriktad på undersökningens huvudfrågeställningar och syftade bl.a. till att belysa den sociala indelningen av storgården, framväxten och förändringen av byns bebyggelsestruktur (se separat rapport av Torbjörn Brorsson). Osteologi Resultaten från de tidigare undersökningarna av storgodset visar att det dels fanns exklusiva arter som tornfalk representerade i djurbensmaterialet, dels att hästar och hundar var större än vad som vanliga är fallet. Den osteologiska analysen syftade således till att belysa väsentliga aspekter av storgodsets sociala och rituella topografi, samt storgårdens animalproduktion (se separat rapport av Annica Cardell). Kulturgeografisk analys Flera av dikena som påträffades under förundersökningen tolkades som antingen spår efter toftgränser eller hägnader kring historiskt kända gårdstomter, eller som kålhagar (Heimer & Persson 2007 s. 22). För att inför slutundersökningen bestämma vilka diken och andra typer av hägnadsspår som kunde kopplas till den rumsliga indelning som framgår av äldre lantmäterikartor digitaliserades och funktionsbestämdes samtliga hägnader och gränser som framgår av detta källmaterial. Som underlag för digitaliseringen användes redan georefererade lantmäterikartor över bytomten och dess närområde från åren 1700, 1761, 1793 och Därigenom underlättades arbetet med att identifierat vilka diken som utgjorde spår av äldre rumsliga indelningar och strukturer. Digitaliseringsarbetet utfördes under den inledande undersökningsfasen för att sedan nyttjas under den arkeologiska undersökningen. Efter fältarbetet och inför slutförandet av produktionen av platsrapporten, placerades de arkeologiska resultaten in i ett större sammanhang (se separat rapport av Lars Persson). För att få en uppfattning om byns bebyggelse- och odlingshistoriska utveckling utgjorde de äldsta lantmäterihandlingarna ett viktigt källmaterial. Geofysisk mätning En geofysisk mätning 1 av hela det senvikingatida tidigmedeltida verkstadsområdet genomfördes före matjordsavbaningen Målsättningen var i första hand att 1 En geofysisk mätning innebär att man med hjälp av en magnetometer (gradiometer) avläser jordens magnetfält för att se om mänsklig påverkan har ändrat resistiviteten i jorden. Med hjälp av gradiometern kan man lokalisera murar, vägar, gravar, gropar, grophus, brunnar, t.o.m. stolphål i gynnsamma fall. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054 17

20 försöka begränsa grophus- och/eller verkstadsområdets utsträckning norrut och västerut. Detta var av vikt för att få en uppfattning om verkstadsområdets utbredning utanför undersökningsområdet, hur många grophus som det totalt kan finnas inom området, för att få en uppfattning om hur grophusen var rumsligt organiserade, samt om det fanns en indelning i olika produktionsområden. Den geofysiska mätningen syftade dessutom till att försöka lokalisera eventuella vägsträckningar inom storgårdsområdet, från hallområdet i öster till våtmarken i väster, samt att försöka lokalisera såväl äldre toftindelningar som gränser markerade på äldre lantmäterikartor. Arkeometallurgiska analyser En arkeometallurgisk analys utfördes framför allt på materialet från en gårdssmedja från 800-talet. Av gårdssmedjan återstod endast mindre lämningar, såsom gropen där städet hade stått, platsen för ässjan och ett fåtal smidesgropar. Koncentrationen av magnetiskt material, bestående av glödskal, slaggkulor, slaggfragment och magnetiskt pulver var speciellt hög på platsen för städet. Merparten av järnet som användes har sannolikt kommit som orensade eller delvis rensade lupper, som man sedan rensade och smidde vidare till redskap eller vapen (se Jouttijärvi 2007 som medföljer CD-produktionen). Undersökningsresultat Resultatet från den arkeologiska undersökningen redovisas här summariskt och mycket kortfattat. En detaljerad redogörelse finns på den medföljande CD:n. Undersökningen berörde de norra delarna av den medeltida bytomten, i synnerhet gränsområdet mellan toftmarken och tomterna till gårdarna 1, 2, 3 och 4 i Lockarp enligt 1700-års karta. Den västra delen av undersökningsområdet berörde dessutom en tidigare våtmark i den västra delen av byn. Våtmarken Möjligtvis kan den numera utdikade våtmarken i den västra delen av byn uppfattas som en äldre rituell miljö. Längst i väster påträffades lämningar efter diken och brunnar i anslutning till våtmarken. Några av dikena är lämningar efter medeltida och historiska tomtgränser, medan andra sannolikt är rester efter en väg som enligt de äldre kartorna haft sin sträckning i det aktuella området. Spår av vägen framkom även i samband med den geofysiska mätningen av området norr om exploateringsområdet. Strax öster om våtmarken fanns ett område med ett stort antal stolphål, där en del av dem bildade tydliga nord-sydliga rader. Initialt framfördes tolkningen att stolphålen hade ingått i en palissad, som kanske avgränsade storgårdens toft åt väster, mot den tidigare våtmarken (Heimer & Persson 2007). Denna hypotes har så småningom reviderats, då det visade sig att dessa tillhörde en senare fas. Sannolikt härrör stolphålen från historiska hägnader, kanske utlagda i samband med etableringen av gård nr. 1 i Lockarp. Förhistoriska lämningar Inom undersökningsområdet fanns även lämningar från yngre bronsålder/ förromersk järnålder och romersk järnålder. Dessa lämningar utgjordes framför allt av gropar, en brunn och förmodligen även ett långhus. Vendel- och vikingatida verkstadsområde Utspritt inom undersökningsområdet fanns lämningar efter bl.a. en gårdssmedja och fyra grophus, vilka sannolikt ingick i ett ganska omfattande verkstadsområde. Omedelbart norr om den östra begränsningen för undersökningsområdet har tidigare konstaterats en relativt stor vendel- och vikingatida gård med bl.a. åtta långhus (Heimer, Ifverson & Persson 2006, s. 36ff). 18 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054

21 Av gårdssmedjan återstod endast mindre lämningar, såsom gropen där städet hade stått, platsen för ässjan och ett fåtal smidesgropar. Här tillvaratogs bl.a. glödskal, slaggkulor, fragment av gjutformar och deglar samt enstaka järnföremål. Lämningarna efter ett mindre långhus omedelbart öster om smedjan antyder att smidesverksamheten skett under tak, kanske invid en öppen gavel i den västra delen av huset. Figur 5. Undersökningsområdet med de två verkstadsområdena. De mörkt gråskrafferade lämningarna tillhör den vikingatida fasen ( tal), medan de ljust gråskrafferade lämningarna tillhör storgårdsfasen (slutet av 900-talet-1000-talet). Tre av grophusen låg i den västra delen av undersökningsområdet, ett tiotal meter sydväst om smedjan. Av grophusen framkom enbart mindre partier inom undersökningsområdet, varvid dateringarna är något osäkra. Grophusen är dock mindre än de från den senare perioden. I den östra delen av undersökningsområdet fanns resterna av ytterligare ett relativt litet grophus. I ett anslutande område fanns även ett stort antal stolphål, där en del av dessa möjligen kan vara lämningar efter vägglinjer till ett eller flera långhus. Stolpburna huskonstruktioner har dock varit svåra att identifiera på grund av undersökningsområdet långsmala öst-västliga utbredning. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:054 19