En månadstidning. Nr Lösnummer: 15 kr

Transkript

1 En månadstidning Nr Lösnummer: 15 kr

2 Själv är bäste dräng Häromdagen blev jag på mitt arbete påmind om att vi lever i en tid där mentaliteten själv är bäste dräng i viss mån råder. Vad det gamla talesättet en gång syftade på är oklart för mig. Är det någon som vet så skriv en rad! Det jag kom att tänka på är att vi ska sköta allt mer av egen kraft, utifrån egna tankar och egna val. Vi ska på egen hand t.ex. välja telefonbolag, pensionsförvaltare, skola, försäkringsföretag m.m. Internet är vårt redskap dit vi hänvisas för att inhämta information. Där kan vi jämföra elleverantörer såväl som presumtiva livspartner inför stundande val. Själv har jag ibland valt att inte välja då jag sett det som fullständigt omöjligt att överblicka de olika alternativens för- och nackdelar på både kort och lång sikt. Därav har Telia fått hänga med genom åren trots att det numera finns en mängd aktörer. Käre maken kvarstår även han, dock utifrån ett aktivt val, då han ständigt överglänser alternativen, utan att dessa ens närmare granskats ;). Mångfald eller enfald? Även vi Agunnarydsbor står inför åsiktsval då det för närvarande händer många spännande saker i bygden. Vad ska vi välja att tycka och tänka kring det som händer och kan komma att hända? Jag vill i detta sammanhang efterlysa mångfald i både tankar, ord och handling! Tillsammans har vi en mängd funderingar kring Agunnaryd och dess framtid. Det jag ser som angeläget är att vi lyssnar in varandra och inte är snabba med att fnysa på näsan åt varandras förslag. Det är kanske i spänningsfältet mellan, helgalna och Agunnaryds Allehanda är en månatlig nyhets- och informationstidning som återspeglar bygdens liv och utveckling, och syftar till att öka samhörighetskänslan i Agunnaryd. Utgivningen görs av en organisation med fördelat ansvar på ideell basis. Agunnaryds Allehanda delas ut gratis till alla hushåll i Agunnaryd och ekonomin är främst baserad på sponsorbidrag. Prenumerera på Agunnaryds Allehanda, Du får 11 nummer för 150 kr/ år. Betala in din prenumerationsavgift på BG: IBAN-nr: SE SWIFT-code: SWEDSESS Lösnummerpris 15 kronor Bidrag kan läggas i redaktionens brevlåda vid lanthandeln eller till: Tommy Andersson Bokvägen Agunnaryd E-post: agunnarydsallehanda@agunnaryd.se Redaktionen ansvarar inte för att inlämnat material returneras. Det som önskas åter hämtas inom en månad efter utgivning hos Tommy Andersson. Senast den 30:e varje månad ska material vara inkommet för att komma med i nästkommande nummer. mer realistiskt genomförbara, som de bästa idéerna föds? Hur många skakade inte på huvudet åt Ingvars satsning på kulspetspennor en gång i tiden och någon sa att internet är en fluga I ett utvecklingsarbete är idéstadiet centralt. I den delen av processen behöver inte frågan om idén är möjlig att genomföra och av vem, klargöras. Vi är bra på olika saker. Vissa är idésprutor, andra är genomförare, några är bra på bägge delar, tillsammans är vi bra på mycket! Ju fler idéer desto större chans att någon är genialisk och leder bygdens utveckling framåt. En knasig idé kan gro, spinnas vidare på, bearbetas och förbättras. Vi är ibland snabba att förkasta dem som inte tänker, pratar, agerar eller på det hela taget inte lever som vi själva anser vara det rätta. Det annorlunda kan känns både främmande och fel. Jag vill uppmana till en mer generös och mindre inskränkt syn. Bejaka olikheterna och se dem som berikande! Inveckling och utveckling Vi lever i en ort där en fascinerande gemensam kraft råder och som i samband med stormen Gudrun blev uppenbar. För det mesta ställs inte Agunnarydsborna på så hårda prov som då men det finns flera exempel på den omtalade Agunnarydsandan. Det vore häftigt om vi blev kända som exceptionellt nytänkande, kreativa och utvecklingsbenägna. Precis som bygdens store man! I min profession är det nödvändigt att se möjligheter framför hinder, eller som Inger i Tjurkö uttrycker det (kanske en utveckling Ansvarig utgivare: Willy Uvebrant tel: Redaktionssamordnare: Tommy Andersson tel: Kassör: Inger Johansson tel: Controller: Krister Lindkvist Sponsorkontakt: Krister Lindkvist tel: Annonser: Tommy Andersson tel: Prenumerationer: Inger Johansson tel: Kontakt: Inger Johansson tel: Erik Nilsson tel: Gunvor Karlsson tel: Jonas Svensson tel: Birgitta Lindkvist tel: av Gunde Svans ofta citerade ord?): inget är omöjligt, det blir bara mer eller mindre bra eller svårt. Ett motto väl värt att beakta! Det kan vara invecklat att utveckla! Så tänk till alla Agunnarydsbor och använd de kanaler som står till buds för att, (om ni vill, det finns inga måsten!) påverka det som känns angeläget, alldeles oavsett om idén kan tyckas tokig eller snusförnuftig! Varför inte i detta forum? Rotegruppen: Gunvor Karlsson Inger Johansson Gunnel Nilsson Eva Nilsson Tryck: Jasmin Johansson, Tumhult Aronsgård Omslagsbild: Sivert med sina barnbarn. Gunvor Karlsson Layoutansvarig detta nummer: Distribution: Erik Karlsson Willy Uvebrant Jan Björk Gunvor Karlsson Majbackens gåva till Agunnaryds barn och ungdomar Som ni kunde läsa i förra numret av Agunnaryds Allehanda har Agunnarydsstiftelsen tagit emot en generös gåva på över en halv miljon kronor från Majbackens ekonomiska förening. Pengarna ska användas till projekt, aktiviteter eller investeringar som främjar Agunnaryds barn och ungdomar. Stiftelsen vill tacka Majbacken som i samband med att man avslutat sin förskoleverksamhet gett oss förtroendet att inspirera våra barn och ungdomar att se möjligheter i att bo och verka i Agunnaryd. Stiftelsens stadgar säger att man kan ta emot gåvor eller donationer så länge de håller sig inom ramen för de befintliga stadgarna. Därför ställde Stiftelsen sig givetvis positiva till denna gåva och har tacksamt tagit över ansvaret för att förvalta detta kapital till förmån för Agunnaryds barn och ungdomar. Skogsdag hos Börje i Nockarp Sträng kyla och snö hindrade inte ett 20-tal skogsägare från att komma på Sydveds skogsdag hos Börje. Efter en kopp kaffe vid den värmande stockvedsbrasan demonstrerades skördarens färdigheter i gallring. Maskinen med Magnus Andersson som förare gjorde ett bra jobb, en fin maskin med den senaste tekniken. Bland annat med flerträdsaggregat som gör det möjligt att hantera flera mindre träd samtidigt. Det är alltid trevligt när skogsägare träffas och byter erfarenheter om hur skog skall skötas. Sydveds representanter Carl-Johan Savin och Joakim Ahlberg från distrikt Halmstad arrangerade dagen. Sydved är ett skogligt fullservice företag som ägs av Stora Enso och Munksjö. Huvuduppdraget är att förse ägarna med massaved och därför har Sydved specialiserat sig på gallring. Barr och aspmassaved från traktens avverkningar går till Nymölla och granmassaveden går till Hyltebruk, Sydved är dessutom ny sponsor av vår tidning. Skördarföraren Magnus demonstrerade sin nyinköpta Terri, en mindre bandmaskin, som lastar tre m3 och kan köras i mossmarker. Han visade att han tog sig fram fint i det närbelägna kärret som knappast bär en människa. I samband med gåvan har Majbacken även framfört några villkor som utöver Stiftelsens stadgar ska gälla. Utdelning kan ske till förening eller privatperson som anordnar projekt, aktiviteter eller gör investeringar för Agunnaryds barn och ungdomar. Dessutom gäller: - Maxbelopp per ansökan är kr (max kr i utdelning per år) - Medlemskap i förening får ej vara ett krav för att få delta - Genomförandet eller aktiviteten ska i god tid annonseras i Agunnaryds Allehanda eller på annat likvärdigt sätt - Sökande ska redovisa sina kostnader till Stiftelsen Stiftelsen uppmanar nu därför alla föreningar eller privatpersoner som vill ordna något för Agunnaryds barn och/eller ungdomar att ta tillfället i akt att använda denna förmån. Stiftelsen avser att hantera denna gåva som en egen fond, där det enklaste sättet att ta del av pengarna är att föra en dialog med någon i Stiftelsens styrelse. Styrelsen för Agunnarydsstiftelsen Det bjöds på sopplunch och tilltugg innan vi återvände hemåt med flera nya intryck. Hälsar Willy text & foto 2 3

3 Anna Hult Ålder 40 år Familj Mannen Johan och döttrarna Emilia 11, Julia 8 och Alma 6 år. Bostad Annelund i Ljungby Yrke/sysselsättning Präst Anna Hult vår nya präst Vad gör du idag, Anna? Jag började nu på nyåret min tjänst som präst i Ryssby pastorat, och kommer därför att också tjänstgöra i Agunnaryd. Jag har varit präst sedan 1998 och arbetat i olika sammanhang i Sverige och även i England. Vägen dit? Jag prästvigdes 1998 och hade min första prästtjänst dels som komminister, dels som garnisonspastor vid Hässleholms garnison. Mycket lärorikt även under perioden då garnisonen lades ned. Som mammaledig medföljare till mannen Johan hamnade jag i England, i Cambridge, där min man fick en forskartjänst. Då prövade jag på att jobba frivilligt i byns kyrka, men också vid dess bensinmack. Snart fick jag förfrågan om att bli kyrkoherde i församlingen, och jobbade sedan i 5 år som ensam anställd i församling med 2500 invånare. Där fick jag bygga upp hela församlingsarbetet med endast frivilliga medarbetare. En erfarenhet jag vill ta tillvara i mitt nuvarande jobb! När familjen flyttade tillbaka till Sverige och Ljungby fick jag användning för min själavårds-utbildning, som jag skaffat mig under Englandstiden. I en tjänst som stiftsadjunkt i Växjö arbetade jag under några år med enskild själavård, handledning och arbetslagsutveckling. Jag är också utbildad gestaltterapeut. Men jag längtade efter att få arbeta i församling och nära människor, så därför sökte jag mig till Ljungby. Den tjänst jag har haft där under några år har inneburit jobb på landet i de sex landsbygdsförsamlingarna. Där har jag varit arbetsledande komminister, och det har inneburit bl a kyrkorådsarbete, utveckling av frivilligarbete, ekonomi och samhällsengagemang utöver gudstjänstansvaret. Varför blev du präst? Därför att Gud ville det! Det var min väg förstod jag tidigt, redan direkt efter min studentexamen hade jag en klar kallelse att bli präst. Vill ni veta mer så fråga, jag berättar gärna. Vad vill du uppnå med ditt jobb? Jag har som mål att sprida glädje och väcka längtan efter Gud och gudstjänsten. Gud är glädje, kraft, energi, kärlek det vill jag sprida! Jag vill försöka göra ordet levande och relevant. Så vill jag lyssna till och samverka med församlingarna utifrån deras olika förutsättningar. Övriga livet? Vi har som familj ett stort intresse av att vara ute i naturen, i fjällen, i skogen. Jag har alltid gillat hästar, både maken och flickorna rider och jag ska nu ta upp ridningen igen! Så gillar jag sång och musik både att lyssna och utöva. Och så läsa förstås! Hälsning till agunnarydsborna? Jag ser fram emot att träffa er alla! Särskilt kommer jag att bekanta mig med de blivande konfirmanderna dem kommer jag att besöka! Julagille på Marsholm De gamla julagillenas tid är i stort sett förbi. För år sedan gick man från stuga till stuga i sin egen by men ibland även till några stugor i grannbyn. Inte nog med detta, man skulle även hinna med den närmsta släkten och inte minst skulle det ordnas julagille i ens egna hem. Ofta var det samma personer man träffade kväll efter kväll. På ett julagille skulle det bjudas på allehanda julmat, allt från skinka, revbensspjäll, sylta, köttbullar, Jansons frestelse och olika puddingar m.m. Till efterrätter bjöds det på sötost, ostkaka, blandad frukt osv. Kvällen avslutades med kaffe, kakor och tårta. Julagillet, nu den 10 januari som Heurlinska Stiftelsen bjöd in till på Marsholm var något enklare när det gällde trakteringen, dock lika trevligt som de "gamla" julagillena. Här bjöds på utsökt god gröt kokt av Barbro Johansson och Marianne Jönsson, med skinksmörgås. Kaffe med pepparkaka serverades därefter. På kakbordet stod även ett par skålar med hemkokt godis. Kvällen började med att prosten Elisabet Lindow iklädd tomtedräkt och en otäck tomtemask, en i papper med ett raggigt tomteskägg sån som den var på den "gamla goda tiden", hälsade välkommen med att läsa Viktor Rydbergs dikt, Tomten. Kvällen bjöd också på ett julanagram, en ordlek där bokstäverna kastas om och bildar ett nytt ord. T.ex. ordet retligt, som med omkastade bokstäver även blev glitter. Genant dotter kan även bli..., ja du som läsare kan klura på Elisabet Lindow, styrelserepresentant i Heulinska Stiftelsen, hälsar alla gästerna välkomna detta. Under kvällen sjöngs även många av de kända julsångerna under ledning av Inga-Maj Einarsson bl.a. om Rudolf som hade röd mule och givetvis om det lilla barnet som föddes i Betlehem i en krubba på juldagen. Det gamla huset på Marsholm besöktes av ett 40-tal gäster som givetvis inte fick plats i samma rum utan man fick som förr sitta i flera rum, fast nu med en blandning av damer, herrar och barn. På de gamla julagillena satt damerna i ett rum och herrarna i ett annat, ibland fick de inte ens plats på samma våning. Alla gick hem med ett uns av nostalgi och uttryckte samtidigt att julagillet nu hade blivit en tradition eftersom det var andra året gillet anordnats. Text och bild, Inger Johansson Signe Kristiansson, Kalvsnäs och Ellen Andersson, Ugglansryd Ryssby blev riktiga kompisar under kvällen Mormor Inger Andersson, mamma Hanna Johansson och lilla Ellen Andersson, Ryssby vid grötbordet

4 Bengt Ivar: - Ta vara på de gåvor ni har 1965 flyttade lärarfamiljen Johansson från Agunnaryd. Ett av barnen Bengt Ivar Johansson var då 17 år. Nu till årets Frukost för alla, ett arrangemang av Agunnaryds församling, var han tillbaka för att informera om hur livet har gestaltat sig genom åren. Detta kom han att kalla Lärarpajkens betraktelser. Lärarfamiljen Bertil Johansson och hans hustru Gertrud kom med sina fem barn att verka i Agunnaryd från 1951 fram till 1965 då man flyttade till Annerstad för att där verka i Bolmarö skola kom Familjen till Agunnaryd från Åseda och här verkade både Bertil och Gertrud som lärare inom skolan. Barnen Bo, Bengt Ivar och Hanna Karin var inte gamla så hembiträde behövdes. Och dagen till ära stod hembiträdena Ingrid Trankvist och Margaretha Björk och hälsade Bengt Ivar välkommen. Hembiträdena Håll blicken långt fram Väl i Agunnaryd kom ytterligare två barn, Hans Erik och Ingrid. Och med två föräldrar som arbetade inom skolan så var hembiträdena säkert behövda. I sitt välkomsttal framhöll de att man var stolta över att man lyckats uppfostra honom till en sådan begåvad man. - Det kunde ha sina problem att vara lärarpajk, sa Bengt Ivar. Här i Agunnaryd sa man att mor och far var så rika. De hade stora amerikanska bilar av allehanda slag. Sen var det så att man hade släktingar i Skåne och då kom det att bli många resor dit. Vi ungar mådde som regel illa och då sa far alltid: - Håll blicken långt fram. Men med fem ungar i bilen blev det som regel problem. Efter ett tag behövde ju alltid någon pinka. Det sas att far hade gjort ett hål i golvet på bilen och monterat på en potta. - Men detta med att hålla blicken långt fram tycker jag att jag gjort i livet, säger Bengt Ivar. Var dirigent Här i Agunnaryd kände Bengt Ivar att det egentligen inte fanns några områden som var intressanta. Det fanns fotboll men det låg inte för honom. Musiken däremot fångade hans intresse och Bengt Ivar var inte gammal då han fick hjälpa sin far som hade hand om kyrkokören. Då fick han som liten parvel stå och vifta framför kören i vardagsrummet och kände sig otroligt stolt och betydelsefull. Efter hand fick han börja med blockflöjt i alla dimensioner och efter hand blev det andra instrument. Ja barnen fick verkligen lära sig spela och detta kom att resultera i ett stort framträdande i Hjortsbergagården där fadern var ordförande. Maria och Mikael Martinsson Då gjorde man ett 50-tal spelningar som man kallade UB-59 vilket betydde Ungdomsgården betalt 59. Träffade Birgitta Det var också här i Hjortsberga 1964 som Bengt Ivar, då 17 år, träffade den tjej som kom att bli hans hustru, Birgitta, och tillsammans har de under årens lopp fått fyra barn, Maria, Andreas, Hanna och Lydia. Med i Agunnaryd var Maria tillsammans med sin make Mikael Martinsson och de framförde låtar mellan Bengt Ivars berättande. Frukostmötet drog de igång med Peps Perssons, Oh Boy! vilket vacker väder. Man kan säga att det blev en rivstart på frukosten. Blev pastor Redan tidigt visste Bengt Ivar att han ville bli pastor. Efter utbildningen fick han tjänst på Gotland och senare även i Närke men efter åtta år med pendlande från onsdagar till lördagar började han fundera. Och kanske var det sonen Andreas som sådde fröet i honom när han en gång sa: - Pappa vad det är roligt - när du hälsar på. Detta manade till eftertanke och gjorde att Bengt Ivar började starta upp Radio Ljungby, utbildningar och kurser samt att bygga upp ett litet företag med försäljning av ljudanläggningar. Då kom det in ungdomar som hade ringar både här och där och de undrade varför han kallades pastorn. - Dessa ungdomar kom jag sedan att ha djupa samtal med och då förstod jag att man behöver inte resa ut i världen för att ha samtal utan de finns hemma, säger Bengt Ivar. Företaget Företaget har sedan växt undan för undan och är idag ett familjeföretag som fört Bengt Ivar ut i världen. De har filialer, förutom Lagan, i Umeå nu även Markaryd. Dotterbolag i Albanien och Holland. Håller samtidigt på att öppna upp i Finland och Danmark. De levererar ljudanläggningar till nästan alla Sveriges köpcentra, har gjort Malmö arenas ljudanläggning osv. Detta har den lille gossen från Agunnaryd byggt upp och ingen i grannskapet kring Lagan eller Agunnaryd tycks ha känt till detta. The Smusics Men vi måste hoppa tillbaka lite till ungdomsåren. Bengt Ivar och hans syskon var musikaliska och startade en grupp The Smusics och vid ett framträdande i Stockholm kom det fram en producent från missionsförlaget Signatur och ville göra en skiva med dem och ett exemplar ser vi ovan Själva namnet hade man satt samman av SMU och music. Det blev ytterligare några skivor innan man fick andra uppgifter i livet. Albanien 1991 öppnades Albanien. Då blev det lättare för folk i gemen att leva. Då fanns en kille som gick in i en ny kyrka och där fick han av några svenskar som var där och delade ut biblar, mottaga en sådan. Han såg vilket förlag som tryckt upp den och sökte upp oss i Sverige. Han gick en kurs i Stockholm och blev sedan utskickad som missionär. - När jag sedan var nere i Albanien så hade jag på mig den mc-väst där det står Con Dios (med Gud) och då träffades vi och idag är han involverad i dotterbolaget i Albanien. Andra Halvlek Det är fantastiskt att få vara med. Man kan dela upp livet i två halvlekar, där ena halvan går åt att bygga relationer som att skaffa arbete och familj. När man sedan kommit upp till pensionsålder så träder man in i andra halvlek och kan syssla med sådant som man tycker är roligt. Bengt Ivar är verkligen engagerad, han far land och rike runt. Det står bland annat en resa till Asbets i Ryssland på tur. Där skall han besöka en kyrka som tar hand om missbrukare varje år mellan 30/40 stycken, av dessa hittar man fyra, fem som startar företag. Syftet är att dessa sen skall anställa de som är kvar. - Vi är några företagare som håller på med detta. Vi coachar och hjälper dem med det vi kan, säger Bengt Ivar. Slussen Det senaste projektet som Bengt Ivar tog tag i var uppstarten av Slussen i Lagan, ett projekt som har som mål att föra ungdomar ut i arbetslivet. Man driver förutom second hand även fixar-hjälp och mycket annat. Kuriosa från Byvärma Titta i spegeln - Jag kommer ihåg när min son Andreas var så där en 7 till 8 år och hade en cykel som behövde lagas. Jag tittade på den men jag hade inga verktyg till att göra detta och förklarade detta för honom. Efter någon månad fyllde Bengt Ivar år och då hade Andreas köpt just detta verktyg, en bachonyckel, som behövdes. - Den kom sen att hänga vid spegeln och när jag tittar i spegeln så tänker jag på allt det där som är trasigt. Och jag tror att Agunnaryd fortfarande är trasigt och vi har ju alla gåvor. Så när ni står där framför spegeln - ta vara på de gåvor ni har, säger Bengt Ivar. Tidningsnotis ur Smålandsposten från den 2 september Text/foto Jan Björk En nitisk mejeriägare. En meddelare skriver: Ägare av Byvärma i Agunnaryds församling Hr. Viggo von Leijtner låta numera till sitt mejeri på egen bekostnad avhämta nästan all den mjölk allmänheten i orten kan sälja, och betalar den ganska bra. Ända till två mil från gården går hans mjölkvagnar. Sex hästar är dagligen sysselsatta med mjölkhämtning och deras antal lär snart komma att öka till tio, varjämte en nyligen anländ ångslup skall avhämta mjölk från gårdar och egendomar omkring sjön Möckeln, vid vilken Byvärma ligger. Ovanstående är hämtat från avskrift av (Georg Sandberg Hälsingborg, bördig från Liatorp). Förmedlad till Agunnaryds Allehanda av Ingvar Johansson Virestad. Tittar man närmare på denne godsägare, Viggo von Leijtner, så kom han till Byvärma från Aarhus i Danmark och var gårdens ägare under fem år, 1880 till 1885, då Kronolänsman Sandström blev ny ägare. Troligen gick inte mejerirörelsen så lysande. 6 7

5 På sångens vingar... Åkesholm - Åkaled Det startade på torpet Åkesholm under Ryd Passagård. Vid den tiden fanns där boende en mjölnare, Jon Haraldsson, vilken var halt och fattig och jorden var utan mantal. År 1810-talet kom en ung bonde, Nils Svensson, från Ryssby född 1787 med hustrun Ingrid Andersdotter från Rydaholm. Jorden värderades nu till ½ Mantal. Mjölnaren flyttade till Kalvsnäs och Nils familj bodde nu själva från Namnet Åkesholm byttes mot Åkaled. Nils och Ingrid fick tolv barn mellan åren 1810 till Man ser att familjen regelbundet bevistar de årliga husförhören. Så småningom övertogs Åkaled av äldste sonen Carl med familj. Efter några årtionden flyttade han emellertid från Agunnaryd till Eldsberga i Halland. Han var den förste att utflytta till denna ort. En av Nils och Ingrids yngsta barn, var dottern Catharina Nilsdotter, född 1828 och det är hennes livsöde och ättlingar som historien handlar om. Hon konfirmerades 1843 och som andra flickor blev det pigplats först i hemmets närhet, sedan i Nockarp Västergård från Modern Ingrid dog 1844 och då Åkaled nu ägdes av brodern Carl med hushåll. fick Catharina och hennes far Nils flytta till Åkaleds backstugan i närheten. Catharina kom hem 1849 och födde en flicka, Ingrid Christina f Det skulle bli fler barn som kom med jämna mellanrum och 1872 föddes hennes yngsta dotter Jenny, som dog efter ett par veckor. En son dog av scharlakansfeber, fyra år gammal. Trots fattigdom och dålig bostad kunde Catharina fostra upp sina sex överlevande barn till hårt arbetande, ansvarstagande och kreativa personer. Dessutom vårdade Catharina sin far Nils Svensson tills han dog 1880 vid 92 år ålder. Backstugupigan Catharina Nilsdotter dog den 1 april 1917 i Åkaled Ryd Norregård av lunginflammation. Catharinas barn Barn 1, var Ingrid Christina Nilsdotter, f Hon gifte sig med Tjänstedräng Gustaf Johannisson f.1844 från Silvitsberg i Pjätteryd. De arbetade bl. a i Byvärma och 1889 utflyttade hela familjen till Eldsberga i Hallands län, dit tidigare Catharinas bror Carl flyttat. Barn 2, var Johannes Gustafsson f Han flyttade för några år till Schleswig i Tyskland men återkom 1871 för att bosätta sig i Skatelöv. Han blev dock förbjuden att bevista nattvarden, för bristande kunskap vid Husförhöret Norrahult, Tumhult, som Peter Bengtsson byggde till sig och hustru Hanna Stenberg. De fick åtta barn. Här är det dottern Berta på Linderås, som står vid stugans grind. Barn 3, var Peter Bengtsson f Detta var en praktisk och händig person som blev djupt respekterad i trakten. Efter att ha arbetat som alla på den tiden på olika gårdar, gifte han sig med Hanna Maria Stenberg f Hon kom från Långö, hon hade lärt sig till bl. a sömmerska. De gifte sig 1881 och bodde först på Aspet i Lammakulla. Peter Bengtsson byggde själv huset Norrahult, vilket hörde till gården Tumhult. Denna familj stannade kvar i Agunnaryd. (Läs mer om dem nästa sida.) Barn 4, August Bengtsson f.1859, gifte sig med Ida Carlsdotter född i Angshult. De slog sig ner på Torpet Ekelund under Trinshult. Här fick de fem barn, innan även den familjen valde Eldsberga som bostadsort från Här övertog de arbete och bostad från Augusts syster Ingrid Christina och Gustaf Johannesson, vilka kom till Krontorp i Eldsberga 1889 och nu flyttade vidare. Barn 5, Olof Bengtsson f.1865, gifte sig med Amanda Svensdotter från Södra Ljunga. Efter att första barnen fötts begav även de sig iväg till Eldsberga Barn 6, Mathilda Bengtsdotter f.1868, fick som övriga barn ut och tjäna som piga. Första platsen blev Nygård i Norra Elmtåsa hos Johannes och Johanna Petersson. Efter en tid blev hon tjänstepiga på Elmtaryd. Hen- Mathilda Bengtsdotter och Sven Johan Fyhr med åtta av flickorna, samt sonen Gunnar Fyhr nes syster Ingrid Christina hade ju varit i Byvärma och kände till trakten och gårdarna. Från Emtaryd var det inte långt tvärs över Tornasjön till Bottenvik. Där fanns ynglingen Sven Johan Svensson f Han var son till Britta Svensdotter, gift med Carl Gustaf Magnusson. Då C G Magnusson dog tidigt fick äldste pojken Sven Johan, som vid 18 års ålder blivit antagen till soldat nr. 118 för Ivla rote i Södra Ljunga, med efternamnet Fyhr, ta över Nyatorp. Matilda Bengtsdotter från Åkaled gifte sig med Sven Johan Fyhr De flyttade till Århult 1892, sedan till Nockarp Östregård, varefter de bosatte sig stadigvarande i Hyltan på torpet Norra Skogen. Här skulle familjen bli fulltalig, tretton barn, varav endast en son, Gunnar Fyhr, som senare blev målare. Peter Bengtsson En av de barn från Åkaled som stannade hemma i Agunnaryd var sonen Peter Bengtsson. Han var kunnig inom många områden, som snickare, målare, murare, slaktare och stenarbetare. Var det dags att bygga hus eller byta halmtak var Bengtsson given som arbetsledare. Han var även en intresserad jägare, dock utan eget gevär. Hans hustru Hanna var utöver sömmerska duktig på att tillverka mindre lieskaft och sätta på kortare blad, för egnas och andra småpojkars träning i att lära sig slå med lie. Barnen i Norrahult var: Ernst f.1881, reste till Eldsberga 1898, varefter han emigrerade till Amerika. Johan f. 1883, reste till Eldsberga1901, åter till Agunnaryd, gift med Ingrid, boende på Broholmen Nockarp. Hulda f.1889, gift med Johan Elm Tvillingpojkarna Wille och Anton f.1893, som emigrerade till Amerika 1910, 17 år. Bröllop i Norrahult mellan yngsta dotter Judit och Hjalmar Lindvall Midsommarafton Bakre raden från vä: Johan och Ingrid på Brobacken, Axel och Nanny Persson, Oskar och Berta på Linderås, Hulda och Johan Elm. Sittande Hanna Bengtsson f. Stenberg, Brudparet Lindvall Peter Bengtsson, samt barnbarn, bl. a. Elms pojkar. Nanny f.1897, gift med Axel Persson, Malmö. Berta f.1900, gift med Oskar Nilsson Sundratorp, boende på Linderås. Judit f.1904, gift med Hjalmar Lindvall från Rydaholm, boende i Nybygget Holborna. Makarna Bengtsson hade ett gott förhållande till herrskapsfolket i Tumhult. Hanna anlitades för många göromål bland annat för att sy och brodera åt dem. Ett prov på detta fann barnbarnet Carin Fransson från Linderås, vid den stora utställningen, Livets Tråd, i Agunnaryd för flera år sedan. Det fanns handsydda nattkläder för barnen Magnussons räkning, tillverkade av Hanna Bengtsson på Norrahult. Tvillingarna Anton och Ville till vänster, samt äldste brodern Ernst, som alla reste till USA Barnen Magnussons handsydda nattkläder sömmade med röd skoning, av Hanna Bengtsson. Monogram, i förstoring. Musik och sång Det märkliga med Norrahult var att man i detta lilla torp i slutet av 1800-talet hade råd att inköpa en stor svart tramporgel som barnen fick använda. Detta tyder på att musiken var viktig i hemmet. Alla barnen från Norrahult fick musikgåvan i arv och har vid åtskilliga tillfällen visat prov på musikalitet till glädje för släkt och allmänhet. Kanske fanns arvet redan från Catharina Nildotters tid i Åkaled och har levt vidare i släktgenerna. Tack för lån av bilder, minnen och berättelser från syskonen Torsten och Carin på Linderås, Sonja Ring och Sivert Gunnarsson. Gunvor Karlsson Eldsberga söder om Halmstad. Krontorp var en arrendegård under Stjärnarps Gods i Eldsberga. Hit kom flera av barnen från Åkaled, Norrahult och Stenbergs-släkten. Stora arealer med jordbruksmark med bl a betodling och spannmål krävde starka män och kvinnor till jord- och lagårdsarbete. Många stannade kvar i Halland, men några återvände hem. 8 9

6 Hälsa dem därhemma, Hälsa far och mor Ingrid och Johan Petersson Brobacken Broholmen eller det som i folkmun kallas Brobacken har verkligen fått uppleva hur det känns, när man får släktbesök från Amerika och att då tillsammans få sjunga Hälsa dem därhemma År 2003 alltså exakt för tio år sedan, fick jag ett brev från min kusin Jessie Petersson Independence Missouri USA. Hon skrev att hon skulle komma till Sverige för att se sin fars hem i Agunnaryd. Jessie är dotter till Torsten Petersson född 1910, son till Ingrid och Johan Pettersson Brobacken. Torsten utvandrade till Amerika i unga år. Här fann han sin fru Margret och de fick de två barnen Jessie och Nels. Torsten reste inte tillbaka för besök, så Ingrid och Johan återsåg aldrig sonen mer. Det blev därför stor uppståndelse när Jessie skulle komma. Sven och Inger ordnade med inbjudan. Flaggor från både Sverige och USA Hela släkten från bl.a. Dalarna, Öland, Stockholm och trakterna omkring Agunnaryd samlades till en stor fest för att få träffa Torstens dotter. Min kusin, Britt-Marie Hermansson, Hinneryd, lagade all maten till ett riktigt Smålandskalas med mycket god mat och med Smålands nationalrätt ostkaka till dessert. Äkta smålandskringlor serverades till kaffet. Kusin Jessie, dotter till Torsten Petersson Detta uppskattades av Jessie och hennes väninna Shirley, som följt med som ressällskap. Ja hela släkten gladdes åt denna härliga sommarfest på Brobacken! framför allt dragspel som ju var huvudinstrumentet. Mor Elsa och moster Evy spelade inte men sjöng bra. Många i Agunnaryd minns säkert hur Holger, ackompanjerad av min far kantor Gunnar Ring, sjöng eller spelade på trumpet, Adams julsång, O Helga Natt, på julottan i Agunnaryds kyrka. Starkaste musikupplevelserna för mig personligen var när Marie, min dotter, gifte sig med Tommy Tvillingsystern Mona spelade då piano och sjöng, Kärleken förde oss samman, av Ulf Lundell. På bröllopsfesten klev bruden Marie spontant upp till orkestern och sjöng vackert flera låtar tillsammans med dem gifte sig min dotter Ann-Margret med Anders i Hossmo kyrka. Deras barn Anna 6 år och Ida 8 år sjöng då klockrent, Det vackraste, av Nanne Grönvall. Mina syskon och de flesta av kusinerna och deras barn utövar och gillar musik. Mina barn spelar piano och gitarr och mitt barnbarn Ida 9 år har börjat spela fiol. Själv spelar jag orgel, gitarr och sjunger i Sveriges största kyrkokör, Allemanskören i Växjö Domkyrka. Kören har 140 sångare! Kören sjunger på olika platser, bl a har vi sjungit i Slottskyrkan på Stockholms slott. På Brobacken spelades och sjöngs vid alla tillfällen, så fort någon kom hem så blev det musik i stugan. Ingrid och Johan tyckte mycket om att lyssna. Varifrån musikgenerna kommer vet jag inte kanske var det från både Ingrid och Johans sida? Det var extra roligt att Jessie kom 2003 för då fick hon träffa sina farbröder Holger, Sven och Stellan. De kunde berätta för henne många episoder från Torstens barndom. Bl. a berättade Stellan om hur han i skolan fick se taxin köra Torsten till båten när han reste till Amerika. De återsåg aldrig varandra. Vi förstod hur svårt det var att se sin bror resa, det var ju inte lika lätt som nu att åka tillbaka på den tiden. När jag var 12 år och börjat lära mig engelska började jag brevväxla med kusin Jessie, på så vis fick min mor spörja från Torsten genom oss. Jag förstod att det var viktigt för mor att jag höll kontakt med Jessie. Extra roligt var det för mig att träffa min kusin efter alla våra brev som korsat Atlanten. Jessie stannade i Sverige i två veckor. Hon var bl. a i Stockholm och besökte Sven. En kusin, Mats, skjutsade runt henne till olika trakter. Hon var även hos mig i Växjö och fick träffa min familj. Vi besökte och fick se mina kolonilotter blomma och hon fick Ringblommefrö, (extra kul eftersom jag heter Ring), därför tog hon med lite frö för att plantera i Amerika. Jessie har inga barn, men hennes bror Nels har flera barn och barnbarn, så Brobackasläkten lever vidare även i Amerika. Båda syskonen funderar på att återkomma för Sverige-besök, men numera är inte Brobacken i släktens ägo längre. Av Torstens alla syskon finns nu bara Sven kvar, men det finns ju gott om kusiner och kusinbarn kvar och plats finns det i Agunnaryd, så när vi ses kommer sång och musik att ljuda i högan sky, ja kanske riktigt högt ovan molnen, till dem som finns där uppe. De sitter nog på ett moln och stampar takten då. Tider kommer, tider gå men sångarglädjen består! Vid pennan Sonja Ring (Brobacka-barnbarn) Brobacka-barnen, älskade att spela och sjunga tillsammans Från vänster, Sivert, Olle, Margareta, Holger, och Sven med blandade instrument. I bakgrunden Stellan som njuter och lyssnar I mitten Britt-Marie Hermansson som lagade all maten till ett riktigt Smålandskalas Brobacka-släkten älskar musik Brobacka-släkten är känd för att älska musik och sång. Därför blev det en härlig dag med mycket spontant spelande och sjungande. Många hade tagit med sig fiol, dragspel, gitarr och keyboard. Vishäften fanns så alla kunde sjunga med. Mina morbröder Sven, Gustav, Gunnar, Stellan och Holger spelade alla något instrument som trumpet, fiol, gitarr, orgel, piano och I musikens tecken! Gunnar överst till vänster, drygar ut soldatpengen med att spela på andra sidan gränsen i Finland, när han gjorde militärtjänst i Norrland. Brodern Sven, ovan till vä, spelar och sjunger tillsammans med Sivert och spelglädjen går inte att ta miste på. Sven har spelat på många platser främst i Stockholm, som Skansen, Operakällaren, samt olika festvåningar i stan, hälsar Sven och hans fru Inger i Sköndal. Sivert med 30 år med dragspelet ingår i Dragspelsklubben Gränsdraget, Älmhult. Han har varit musikledare de senaste 10 åren för personer och deltar nu även i Virestad Folkdanslag. Musikarvet lever vidare genom yngre generationer. Siverts barnbarn på bilden bredvid samt på tidningens framsida, är från vä. bakre raden: Linnea, Oliver, Ebbe och Elise. Främre raden från vä, Otto, Noa och August 10 11

7 Ska vi dela en fastlagsbulle? Hur svårt ska det bli, undrar Ebba, medan vi delar en fastlagsbulle. Varför är dessa bullar så stora nu för tiden? Är det för att vi ska bli lite glada kanske? Vaddå svårt? undrar jag. Jo, min sonson har blivit uppsagd från sitt jobb. Ung pappa till två små barn, med en fru som också blev av med sitt jobb för något år sedan. För två år sedan satsade de på att köpa ett hus på landet. Då hade båda fast anställning, då var tiderna ljusa. De hade tänkt att renovera efter hand som månaderna gick. Hur ska det bli, orkar de bo i ett halvfärdigt hus, det frestar på, menar Ebba. En bil, inte två, ingen dagstidning, det är lyx. Så sitter de snart där och ser på varandra, drömmen som de närt, idyllen och alla planer, vad blev det? Det frestar på, säger Ebba igen. Jag berättar för henne att också jag märker av att det är svårt att klara av ekonomin. Alltför många i vårt närområde har det svårt att få det att gå ihop. Föräldrar till tonårsbarn gör sitt yttersta så att det inte ska märkas att det egentligen är för dyrt med nya vinterskor, eller den extra utflykten där säger ungdomarna att de inte vill följa med. Barnen vet att det inte finns några pengar. Det är ännu värre för en del, säger jag. Det finns de som lever som hemlösa, också bland oss ute på landsbygden. Jag vet för jag möter den andra sidans folk som har det problematiskt. Det finns en undersökning som Centrum för religion och samhälle har gjort om hur folk uppfattar att kyrkan är en av aktörerna för välfärden. Det är mycket uppskattat för gemene man. Ja du Ebba, det är som om evangeliet måste fastställas och godkännas av en marknadsundersökning. Är inte detta en grundläggande teologisk fråga, den lutherska synen på människan som en samhällsvarelse. Sedan ska vi ju också veta att Gud verkar inte bara genom kyrkan. Gud verkar oberoende av kyrkor och religioner genom lagen och genom människors kärleksgärningar. Ebba klurar lite på det jag sagt, sedan ser hon på mig och säger: Vi kanske skulle tänka mer på vad vi får vara tacksamma över, vad lycka är. Lycklig blir vi av att göra något för någon annan. Ebba; det är sant som det står i bibeln, att vi ska leva så att vi glömmer bort oss själva för andras skull. Kanske ska vi fundera lite mer på hur grannarna har det, fråga hur det går när man får veta att någon blir arbetslös. Det kanske inte alltid handlar om ekonomi, det kan lika gärna handla om identitet. Vem är jag nu i detta? Sedan får kyrkan finnas som stöd framför allt för dem som tappat alla möjligheter att klara mat för dagen och en säng att sova vi. Ibland kan det vara gott att nynna på psalm 781: Jesus Guds son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ, Jesus Guds son du ljus i mitt inre, öppna mig för din kärlek och frid. Symötesupptakt inför vårterminen 2013 Ett antal damer samlades och diskuterade året som varit men även kommande år Behållningen från missionsauktionen i november delas ut till olika hjälporganisationer enligt följande: Göteborgs kyrkliga stadsmission 1500 IM 1500 Läkare utan gränser 2000 Sunnerbogården 1000 St. Klaras vänner 2000 Sv. Kyrkans Internationella arbete 3000 Totalt Ansvaret för Missionsauktionen delas mellan syföreningarna i församlingen. Årets Missionsauktion bestämdes till lördagen den 16 november och att Ryd-Nockarps syföreningar skulle vara 2013 års värdar. De flesta åren ordnas någon utflykt/resa men vid detta tillfälle var det idétorka och ingen kom på något bra resmål. Skulle det dyka upp något trevligt och intressant möter det inga hinder att ordna detta. Text och bild, Inger Johansson Vimmel-bilder i Agunnaryd Här sitter en del av damerna som troget arbetar för syföreningaras överlevnad. Från vänster, Eva Nilsson, Ingrid Tranquist, Asta Linnér, Karin Axelsson, Solveig Aho och Kerstin Samuelsson. Mingel i Agunnaryds café där man varje lördag passar på att tippa. Främst i bild Kjell Gunnarsson, Erik Nilsson och Leif Skarp. Bild; Inger Johansson I Småland har vi börsen i bakfickan Ibland är det tryggast att ha sina pengar på ett sparkonto hos en bank som inte tar onödiga risker. Med våra sparkonton får du se dina pengar växa säkert och stabilt. Till räntor som är bland de bästa på marknaden. Välkommen till en trygg bank. Öppna ditt konto på eller ring Våra sparkonton omfattas av den statliga insättningsgarantin för belopp upp till kr, eller om det är högre, det belopp i kronor som motsvarar euro. Beloppet betalas ut till dig av Riksgäldskontoret inom tre månader om banken skulle försättas i konkurs. Världens småländskaste bank! Carin Fransson och Torsten Nilsson Arbetet med Torpboken fortskrider och många deltar med forskning, bilder och dokumentation. Så gör även syskonen Carin Fransson och Torsten Nilsson som berättar om morföräldrarna på Norrahult i Tumhult. Bilder Gunvor Karlsson, Inger Johansson 12 13

8 varma förmiddagsljuset blir färgerna väldigt mättade och blåmesens fjäderdräkt lyser. Text till bild 3 Detsamma gäller även för talgoxen, fast den gör sig inte riktigt lika bra som blåmesen. Anledningen till detta tycker jag är blåmesens blå teckning som skapar en bra kontrast mot det gula medan talgoxen snarare ser lite grönaktig ut till följd av det svarta och grå i teckningen. Det går att fylla Bygdegården Robert Salomonsson från Lövnäs utanför Vilhelmina i Västerbotten Din informationsdistributör Vi löser dina produktioner från start till mål JOMA Grafisk Produktion AB Box 71, Ljungby Tel: Fax: Med lite drygt en veckas varsel fick Agunnaryds LRF avdelning frågan om de ville vara med och arrangera en föreläsningskväll med Robert Salomonsson från Lövnäs utanför Vilhelmina i Västerbotten. LRF-avdelningen tackade ja och tillsammans med Urban Andersson planerades kvällen. Robert är bekant med Urban och hans familj men han är också upphovsman till jaktfilmen Jakt för livet där han tillsammans med sina hundar jagar björn och lodjur. Robert höll en mycket uppskattad föreläsning på lite drygt en och en halv timme med efterföljande frågestund. Under föreläsningen beskrev Robert vilka typer av hundar han använder, eftersök på björn med mera. Föreläsningen varvades med scener och stillbilder ur hans film men han visade också sin utrustning och några olika lodjursskinn. Sist men inte minst beskrev han regelverket som styr lo- och björnjakten med en omfattande utredning och pappersexercis som följer med en skjuten björn eller ett lodjur där alla deltagande jägare måste visa legitimation och registreras varefter det fällda viltet noggrant undersöks. Vid minsta tecken på oegentlighet beslagtas det fällda viltet och en utredning om jaktbrott kanske startas. Robert sammanfattade detta med orden Den som deltar i björn eller lojakt där ett vilt fälls får finna sig i att känna som om man är misstänkt för grovt jaktbrott så fort man går utan för dörren. Vem hade kunnat tro att med bara en dryg veckas varsel, några reklamblad och sociala mediers hjälp kunna fylla Agunnaryds Bygdegård till sista plats med 180 betalande gäster och även där fikan räckte till alla. Kanske är det just som en av lyssnarna uttryckte det Något sånt här kan endast hända i Agunnaryd. Ni som missade Roberts föreläsning får kanske chansen igen för han öppnade för en repris nästa år och då har han säkerligen en mängd nya upplevelser att dela med sig av. Text och bild: Daniel Nilsson Även eftermiddagsljuset vid den här tiden kan ge speciella effekter. Det allra vackraste är den röda himmeln precis vid solnedgång en men precis innan dess kan snötäckta träd glöda med ett mjukt svagt sken. Värme mitt i vintern På återseende Daniel i I Ranglaköp ensam majestät satt ormvråken i granens topp bakom ladugården. Helt orädd tills jag började smyga mot den men som tur var hann jag få upp kameran och knäppa ett par bilder innan den försvann. Men det var ju inte det som det skulle handla om denna gång utan om vinterljuset. Under tidig förmiddag har det ofta hittills i vinter varit kallt och molnigt men solen har lyckats bryta igenom och gett ett varmt och fint ljus som får motiven att glöda. Thomas Norlin brukar säga att blåmesen är en mycket vacker fågel, särskilt i rätt ljus. Jag är beredd att hålla med. I det varma förmiddagsljuset blir färgerna väldigt mättade och blåmesens fjäderdräkt lyser. Detsamma gäller även för talgoxen, fast den gör sig inte riktigt lika bra som blåmesen. Anledningen till detta tycker jag är blåmesens blå teckning som skapar en bra kontrast mot det gula medan talgoxen snarare ser lite grönaktig ut till följd av det svarta och grå i teckningen. Även eftermiddagsljuset vid den här tiden kan ge speciella effekter. Det allra vackraste är den röda himmeln precis vid solnedgången men precis innan dess kan snötäckta träd glöda med ett mjukt svagt sken. På återseende Daniel i Ranglaköp 14 15

9 SPORTLOVS- PROGRAMMET 2013 Även i år kommer sockenrådet att genomföra sportlovsaktiviteter för våra skolungdomar och föräldrar. VÄLKOMNA Buskul Luftgevärsskjutning i skolans gymnastiksal. Måndag 18 feb kl 18:00 Arrangör: Agunnaryds Skytteförening En dag att minnas! Denna härliga vinter med snö och isar, tyckte vi att vi borde ha en dag med extra mycket uteliv. Det blev sista fredagen i januari. Eleverna skulle få välja mellan att åka skridskor och att åka pulka (F-2) eller skidor (3-6). Denna dag hade vi -21 grader på morgonen och när vi gav oss ut vid halv tiotiden var det -18. F-2 stannade kvar på skolgården och åkte skridskor och pulka medan 3-6 gick ner till sjön där vår vaktmästare Tommy skottat upp två isbanor. De flesta elever valde att åka skridskor men några åkte skidor. Det blev en härlig dag! Glada, aktiva barn och ett underbart väder med en sol som faktiskt värmde. Efter några sköna timmar ute gick vi glada hem och serverades helstekt kotlettrad med klyftpotatis av Åsa. Text: Eva Axelsson Bilder: Lina Odén och Pernilla Lööf SPELKVÄLL Måndag 18 feruari kl 9:00 samlas vi vid Stockaland. Bus på isen, om det fryser på och det är säkert att vistas på isen. Skidåkning, skridsko, korvgrillning, mm. Pris: 20:- TACO! Onsdag 20 februari kl 18 är det matlagning på schemat. Vi träffas i bygdegården och tillsammans lagar vi till en smarrig tacobuffè. Arrangör: Agunnaryds Föräldraförening Pris: 20:- Begränsat antal platser. Anmälan görs på lista i skolan Tisdag 19 februari Spelkväll i bygdegården kl 18:00 på storskärm. Vi spelar i lag. Kom och heja på dina kompisar. Korv med bröd och läsk. Pris: 20:- Ping Pong Torsdag 21 februari kl 18 är det pingiskväll i skolans gympasal. Samla alla dina kompisar och kom! Vi bjuder på förfriskningar! Anmälan görs på lista i skolan. Festis och bulle. Pris: 20:- FILMTAJM Fredag 22 februari kl 17:00 är det FILMTAJM i bygdegården. Film, Popcorn och Dricka Pris: 20:- Alla hjärtligt välkomna hälsar Agunnaryds sockenråd Med bidrag från Heurlinska Stiftelsen 16 17

10 Seniorboende i Agunnaryd? det finns risk för ensamhet när man blir äldre och kanske lever ensam. Ulf Selin, från nätverket Aktiv Senior. Under flera år har det diskuterats i Agunnaryd om det finns behov och möjligheter att ordna ett boende som är särskilt anpassat för äldre. Ett nytänkande som också har spridning också på andra håll. Frågan har grott en del, men först nu när Styrelsen för Agunnarydsstiftelsen nu har tagit upp frågan, har idéerna blivit mer konkreta. Bo bra på äldre dar är säkert en fråga som många tänker på och måhända många fler borde fundera över. Nackdelar med den egna bostaden här på landet kan vara att den är tungarbetad, alltför stor men framför allt att Vi tror inte längre på att stat och kommun kan fixa allt för oss. Det offentliga kommer inte att räcka till. Vi måste satsa vår kreativitet, frivilliga insatser och ta makten över vår egen livsmiljö. Tidigare tankar kring Serviceboende kommer tillbaka med möjligheter till lite andra former. Skapa vi-känsla i seniorers boende Underlätta och behålla en god social gemenskap och skapa trygghet är kanske viktigast, men samtidigt möjlighet att kunna vara för sig själv och umgås med dem man vill. Aktiva relationer medverkar till god hälsa och ett bra liv. Att rå sig själv, men bo nära andra, som man sympatiserar med, är en god hjälp att hålla sig alert. Samverkan och gemensamma aktiviteter är både effektivt och uppiggande. Nutida vårdboende är begränsat till vårdfall där åldrandet gått långt. Där finns inte behov av slöjdsal, vävstuga eller ens kortspelsbord. Seniorboende konkurrerar inte med dessa, även om bekvämligheten i ett bra seniorboende gör det möjligt att bo kvar även med större vårdbehov. Vi talar alltså här om annan slags boende än t.ex. normala marklägenheter. Attraktivitet och kvalitet Det gäller alltså att flytta in medan lågan är tänd, och kunna dra nytta av de kollektiva funktionerna för ett fortsatt aktivt liv. Naturliga mötesplatser bör skapas eller snarare återskapas. Byggnader för seniorboende eller trygghetsboende är förstås utformade efter gällande normer med bekvämlighet och tillgänglighet. Sådant finns många proffs som har kunskaper om. Till exempel alla duschrum är väl tillgängliga även om man blir mindre rörlig även om långt ifrån alla har behov av sådant åtminstone vid inflyttning. Nya planlösningar är baserade på tillgänglighet och flexibilitet. Genom gemenskapslösningar kan man minska sin egen lägenhet och t.ex. använda gemensamma utrymmen för gästövernattningar och större bjudningar. För att sådant boende skall bli attraktivt för inte bara de allra äldsta får det samtidigt inte vara för små bostäder. Två- och trerummare torde vara mest aktuella. Laga mat i sin egen lya är naturligt, men likafullt skall finnas resurser för att ha ett kollektivt kocklag i det gemensamma köket, eller köpa in huvudmålen tillsammans. Ofta gäller att gemenskapsutrymmen omfattar såväl kök, fikahörn, matplats och samvarorum som hobbyrum, kanske gästrum för övernattning, gym och annan service. Inbjudande uteplatser, gärna med gårdskänsla, liten trädgårdsanläggning för främst boende att ta hand om. Läget är viktigt Vad är då bästa läget för ett seniorboende? Mitt i byn med naturliga kontakter och där man även bakom sitt eget fönster kan ta del av vad som händer borde vara gynnsamt. Närhet till skola och dagis är uppskattat. På många håll går äldre in som skol-morfar eller skol-farmor till ömsesidig nytta och glädje. Ljungby Vi har öppet: Måndag till Torsdag kl 10:00-18:00 Fredag kl Tel: Tel (Lagan) Bank via telefon: Spärr av kort: Välkomna! Publikintresset var stort när Ulf Selin, från nätverket Aktiv Senior, föreläste i Församlingshemmet Man får inte uppleva att man är offside och i praktiken anvisad att bara ha kontakter med bostadsgrannarna. Det gäller att inventera lokalt tillgängliga tomtplatser och fundera. Serviceutbud och aktiviteter Med alternativa former för kollektivt boende kan individen i högre grad få stöd att organisera sitt gemensamma boende efter önskemål. Inflytande är viktigt för ökad kvalitet och individuell anpassning, och där man kan behålla sin identitet och integritet även som äldre. I ett kollektivt boende är det lättare/billigare att köpa tjänster som städ, vård, catering, transport mm. Avtal med serviceleverantör organiseras enklare. Samordna och organisera sådant är ett naturligt frivilligarbete för vissa i boendet. Seniorboende - Trygghetsboende Ett nationellt projekt Bo bra på äldre dar där ett antal kommuner samt Kommunförbundet deltar, men där nätverket Aktiv Senior verkar leva upp till sin benämning. Dessa blir vår naturliga infopartner. Målet är att insamla kreativa idéer om framtidens äldreboende från ett gräsrotsperspektiv. Och sådana tankar borde falla väl in med Agunnarydsandan. Man skiljer på Seniorboende och Trygghetsboende, där det sist nämnda har den högsta formen av anpassning och en minimiålder på 70 för de boende samt viss möjlighet att få in samhällsmedel. Seniorboende har största friheten att t.ex. upplåta lägenheter och finansieras helt utan samhällsmedel. Ett attraktivt seniorboende skulle stärka Agunnaryd och ge utrymme för fler att bosätta sig i de så friställda bostäderna. Men det är lika dyrt att bygga i Agunnaryd som i stan, medan fastighetspriserna är lägre. Det är svårt att se att ett genomförande är möjligt utan ett betydande kapital till projektet utan krav på avkastning, och det är gissningsvis också ägandeform/organisation samt finansiering som i slutändan avgör om tankarna går att genomföra eller ej. Organisation Olika former för ägande och drift är tänkbara, t.ex. följande: * Direkta hyresrätter och någon annan äger, lämpligen kopplat till finansieringen * En annan är att lägga upp kooperativ hyresrätt med samma ägare som ovan men där de boende bildar ett kooperativ som blockhyr hela byggnaden och kan påverka gemensamma beslut. Medlemmarna hyr sin lägenhet av kooperativet. En medlemsandel betalas vid inflyttning och fås tillbaka med samma belopp vid utflyttning. * Ekonomisk förening, där man förhoppningsvis i likhet med lanthandeln får hjälp att placera andelar. Intresseundersökning En naturlig uppgift för SPF, som vid Agunnarydsstiftelsens möte fick bollen att fundera på möjligheten är att undersöka intresset på bygden. Svaren blir förstås att man vill veta hur det skulle ta sig ut och vad det skulle kosta att bo. Många saknar lån på sina nuvarande bostäder och tycker man bor gratis. Därför är hyreskostnaden också viktig, som antyds ovan. I intresseundersökningen bör ingå att få fram vilka funktioner som kan värderas av de presumtiva boende. Studieresa för konkretisering kan vara lämplig. En grupp att arbeta med frågan, har utsetts av SPFs föreningsmöte i oktober enligt det uppdrag man fick vid A-stiftelsens möte 19 september. Samtidigt finns ett nu omfattande erfarenhetsunderlag från andra håll i landet. Men jag tror att det skulle vara unikt för glesbygden om vi får till en sådan riktigt spännande bostadsfunktion just i Agunnaryd. Genomförande Detta är inget projekt där ideell projektering och upphandling kan göras, och då är det svårt att se annat än att organisation som står nära huvudfinansiären tar genomförandeansvaret. En referensgrupp t.ex. inledningsvis utsedd av SPF kan tillsättas för att säkerställa boendedemokratin. En annan möjlig tanke är att Familjen Kamprads stiftelse som är knutet till Linnéuniversitet anger som sin första ändamålsparagraf forskning för Förbättrad livskvalitet för de äldre. Eftersom det inte finns något exempel hittills i glesbygden på seniorboende av nutida snitt, vore det kanske inte orimligt att tänka sig att försöka intressera dem för ett seniorbyggnadsprojekt i Agunnaryd som ett lämpligt pilot och forskningsobjekt. Med intresse ser jag fram emot resultatet undersökningen av behov och intresse, och det känns som skyndsamhet att genomföra denna synnerligen progressiva idé. Agunnaryds SPF enligt uppdrag Krister Lindkvist 18 19