Region Hallands kulturpolitik Om en missbrukad Samverkansmodell?

Transkript

1 Region Hallands kulturpolitik Om en missbrukad Samverkansmodell? PM av Anders Persson Arkiven ljuger aldrig. Henning Mankell Sedan två år pågår en kulturkonflikt mellan den ideella föreningen Hallands Arkivförbund och den politiskt styrda myndigheten Region Halland. Region Hallands avsikt är klar. Region Halland vill få makt över Hallands Arkivförbunds (ideell förening) verksamhet genom att överföra den till Hallands Kulturhistoriska Museum (ideell förening) i Varberg på fästningen där. Förslaget framfördes 2011 av dåvarande länsmuseichefen Agneta Boqvist och dåvarande 1:e arkivarien Eva Berntsson Melin. Länsarkivarien ska inordnas i museets blivande nya skötebarn Historiecenter Halland med inriktning på forskning om regionens historia. Men, viktigast av allt för länsmuseet är nog att med vederbörande tjänsteman kan följa med ca 1 Mkr i stats- och regionbidrag. Vem bryr sig då om att man samtidigt dödar en annan ideell förening? Region Hallands kulturpolitik innebär således att kulturorganisationer ställs mot kulturorganisationer och den som har tumme med rätt politiker kan peka på det man vill ha hos andra kulturorganisationer. Detta är ingen eftertraktansvärd utveckling. I botten finns en snabbutredning av Kontigo AB benämnd Arkiv i Halland som presenterades vid årsskifte 2010/2011. Den kostade kr och byggde på telefonintervjuer från Stockholm och är enligt min åsikt ett beställningsverk som ska motivera Region Hallands beslut. Eftersom utredarna vad jag vet aldrig besökt de arkiv de utreder finns många fel. Bl.a. refererar man till de enskilda arkivens arkivbestånd såsom likställda med museernas samlingar. I själva verket handlar det om privat egendom som de enskilda arkiven inte äger utan förvaltar för både upphörda och aktiva organisationer. Detta kulturarv äger verkligen inte Region Halland dvs. man kan inte bestämma över deras lokalisering. Se nedan. Denna fråga äger ägarna av arkivbestånden och inga andra. Hallands Arkivförbund med sin styrelse slåss givetvis med näbbar och klor för sin egen verksamhet och sitt oberoende. Men Region Halland viker inte ner sig utan maler på från alla instanser man kan uppbringa. Den här kampen rör emellertid högre och mer grundläggande värden i en demokratisk rättsstat. Region Halland sammanfattar sin hårdföra beslutsprocess på följande sätt... regionstyrelsens beslut i ärende RS om att Hallands Arkivförbunds länsarkivariefunktion med arbetsuppgifter placeras på Historiecentrum Halland i Hallands Kulturhistoriska museum, Varberg.. Genom besluten har arkivverksamheten integrerats i den regionala kulturpolitiken och i den nya samverkansmodellen. Region Halland kan därför i nuläget begränsa sig till följande frågor. Lokaliseringen av arkiven, länsarkivariens framtida roll och placering, finansieringen av arkivverksamheten." Anders Persson - PM

2 I en pressrelease förtydligar regionstyrelsens ordförande Gösta Bergenheim avsikterna ytterligare under rubriken Regional arkivresurs knyts till Historiecentrum Halland. Historiecentrum Halland ska stimulera till forskning om vår region. Här spelar arkiven en viktig roll, säger Gösta Bergenheim. Länsarkivarien i Halland är inte anställd av Region Halland. Region Halland har inte skapat eller heltidsfinansierat tjänsten såsom länsarkivarie. Region Halland bidragsdel är 35 % av arkivförbundets intäkter som under tidsperioden ökade från ca kr till ca kr d.v.s. med ca 360 % (bilaga 1). Förfogar en myndighet som Region Halland fritt över ideella föreningars verksamheter? Ja, säger Region Halland. Man påstår sig agera enligt Statens Kulturråds Samverkansmodell, men den tolkningen har inget stöd i Statens Kulturråds anvisningar. I ett demokratiskt samhälle får inte heller kulturens verksamheter detaljstyras av inom specialområden okunniga politiker. Politiker får sätta ramar och prioritera mellan olika kulturorganisationer. Där slutar politikernas kulturuppdrag. Tänk om politikerna skulle tillåtas att ha synpunkter på och styra vilka motiv och färger konstnärer skulle få använda, vilka teaterpjäser som ska spelas, hur musik ska få låta etc. Enligt min åsikt innebär i förlängningen Region Hallands agerande ett klart ingrepp i den svenska yttrandefriheten, att försöka överta och styra enskilda privata verksamheter dvs. om hur ett kulturarv som rör vårt gemensamma minne ska användas. Enligt Region Halland ska kulturen således användas i och för regionbyggandet. Den här tanken känns lika omöjlig som om att regeringen skulle besluta att riksarkivarien skulle placeras på Riksantikvarieämbetet för att där ingå i och bidra till ett Historiecenter Sverige dvs. stimulera till forskning om nationen Sverige. Regionstyrelsens ordförande Gösta Bergenheim skriver också i en skrivelse till Hallands Arkivförbund att regionstyrelsens beslut är rättskraftigt avgjort. Han avfärdar också arkivförbundets kritik om att arkivförbundets skrivelser och annan information undanhållits regionstyrelsen med ett skrämmande påstående. Regionstyrelsen avgör själv när den fått tillräcklig med information i ett ärende. Kan vi tänka oss en domstol där en åklagare eller en försvarsadvokat vill lägga fram ytterligare bevis då rättens ordförande säger Tack, vi ha fått tillräckligt med information nu.. Dessutom avgör Gösta Bergenheim själv enligt gällande reglemente vilken underlagsinformation regionstyrelsen ska få inför ett möte. Så det här var inte heller sant. Region Halland använder sig också i sina protokollstexter och annars också av ett förledande och förfalskande språkbruk som kallas Newspeak. "Genom beslutet har arkivverksamheten integrerats i den regionala kulturpolitiken och i den nya samverkansmodellen." Integrera, är det inte det om något att samverka hävdar man tydligen på Region Halland? Men integrering (SAOB = fullständiga, göra fullständig, göra till ett helt) är precis inte det arbetssätt som Samverkansmodellen och Statens Kulturråd regelverk anser att regionerna ska tillämpa. Anders Persson - PM

3 Författaren George Orwell varnade på 1940-talet för detta språkbruk med sina romaner Djurfarmen (1945) och 1984 (1948). Meningen i Djurfarmen där grisarna hävdade att Somliga djur (grisarna som hade makten) är mer jämlika än andra kan stå som ett varnande exempel. Men genom att säga att integrera det är att samverka, så ser beslutet så mycket bättre ut. Man kan på något vis trots allt hänvisa till att man tillämpar regeringens kulturmodell, men man gör i själva verket något helt annat. Detta är Newspeak. Region Halland största problem är emellertid att deras beslutprocesser samt själva beslutet som sådant (ett så kallat ickebeslut ) strider mot ett antal portalparagrafer i våra grundlagar bl.a. om forskningens frihet men även mot Regeringsformens 1 KAP. 9 Likhet inför lagen, saklighet och opartiskhet Domstolar och förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. I Region Hallands beslutsunderlag om man nu vill hävda att detta är lagligt - ströks således följande parti i ett remissvar på Kontigo ABs ovan nämnda utredning. Skrivelsen var från Sveriges nuvarande riksarkivarie Björn Jordell. "I förslagen som framförs, förefaller det som om man anser att den allmänna kompetens på kulturarvsområdet som finns på Region Halland eller länsmuseet i framtiden skulle vara tillräckligt. Riksarkivet finner detta synsätt oroande eftersom de frågor som man idag måste hantera inom arkivområdet kräver en djupare professionell kompetens." Vad blev det av de här olämpliga meningarna i det beslutsunderlag som producerades av Region Hallands enligt min åsikt väl trimmade dvs. till ledande politikers önskemål anpassade kulturenhet. Riksarkivet har i sitt yttrande begränsat sig till de frågor som kan inbegripas i dess uppdrag enligt arkivlag, instruktion osv. Ett förhållande som borde ha diskuterats djupare är behovet av utökad professionell kompetens i hanteringen av de halländska enskilda arkiven. Vart tog riksarkivariens kritiska meningar vägen? De är borta. Puts väck! Detta är bara ett av flera exempel på det sätt på vilket Region Hallands kulturenhet i samverkan med regionstyrelsens presidium enligt min åsikt har grundlurat regionstyrelsen om de verkliga förhållandena. Förelagd/föredragen beslutsdokumentation är således enligt min åsikt en kraftig förfalskning av verkligheten, vilket strider mot delar av vår regeringsform som alla myndigheter måste följa dvs. även Region Halland. Det framställs till och med som Hallands Arkivförbund biträder beslutet. Anders Persson - PM

4 Handlingssättet med beslutsdokumentationen enligt ovan är för övrigt ingen bra merit för den som vill driva ett Historiecenter eftersom historia är och i alla lägen ska vara sanningen. I en intervju i Hallandsposten citerades den då nytillträdde kulturchefen på Region Halland Eva Nyhammar. Följande mening gav många kulturarbetare i Halland - särskilt de inom den inte så sexiga och mindre glamorösa kulturarvssektorn ett visst hopp. Jag håller hårt på principen om armlängds avstånd, att politiker inte ska detaljreglera kulturlivet. Men jag är också en pragmatisk människa som tror på det goda samtalet. Genom samtal förstår man varandra. Så tolkar jag mitt uppdrag: att samla samtalet för att utvinna gemensam kraft och kreativitet. Det var då det. Verkligheten har nu hunnit ifatt Eva Nyhammar. Nu går Region Hallands kulturenhet, som framgår ovan, arm i arm med politikerna vad det gäller klåfingrig detaljstyrning av kulturen. Man ser nu sitt kulturuppdrag som ett rationaliseringsuppdrag, att genom nedläggningar, sammanslagningar mm. kunna minska kulturens kostnader. Den som vill överleva måste vara flexibel och kultur med tillväxtpotential ska prioriteras. På museerna löser man ju biljetter men inte för att bruka arkiven. Stoppa då in arkiven i museerna så blir det bra. Men, det samhällsuppdrag som alla arkiv i demokratiska stater har det är att säkra och förmedla information om viktiga historiska källor, dvs. arkiv för nutida och framtida forskare dvs. för vem som helst som får skriva om vad som helst. Forskningens inriktning får inte heller bestämmas av politiker. En arkivfunktion får aldrig bli en politikernas tjänare och historieskrivare. Man måste därför från alla möjliga plattformar fortsätta att hävda individens yttrandefrihet d.v.s. såväl arkivens, tidningarnas och andra medias m.fl. rättigheter till vara fora för fri åsiktsbildning. Vill vi leva i ett samhälle där någon annan talar om för oss vad som är sanning fast alla vet att det är propaganda? Politikerna blir då omgivna av jasägare och lever till slut i en imaginär värld utan verklighetsförankring. Dagens förhållanden i Syrien är avskräckande exempel på en sådan samhällsform. Den här utvecklingen är enligt min åsikt livsfarlig och alla tendenser till åsiktsstyrning från politiker hur harmlös den än kan tyckas är därför av ondo Anders Persson Historiker, Arkivchef och VD Kakelvägen Lund Anders Persson - PM

5 Mer att läsa: DEMOKRATISKT KULTURARV? Nationella institutioner, universella värden, lokala praktiker 2006 (Red Annika Alzén och Peter Aronsson). Tema KULTUR OCH SAMHÄLLE Skriftserie 2006:1. ISBN: E-bok tillgänglig på: (Linköpings Universitet LIU Electronic Press) Genom länken: Jasägarna - Medlöpare och nickedockor kring Gyllenhammar, Karl XII, Kreuger och andra furstar (Åke Ortmark). Wahlström & Widstrand, Stockholm, ISBN: Anders Persson - PM