:939. Motion. av Karin Ahrland och Jörgen Ullenhag om en översyn av vinbeskattningen m. m.

Transkript

1 12 Motion :939 av Karin Ahrland och Jörgen Ullenhag om en översyn av vinbeskattningen m. m. Regeringen presenterade våren 1977 ett samlat alkoholpolitiskt program. Riksdagen beslöt senare under våren att anta förslaget. Riksdagens beslut innebär socialpolitiska insatser av olika slag för att om möjligt undanröja en del av orsakerna till alkoholmissbruk. Beslutet syftar också till att begränsa den totala alkoholkonsumtionen. Syftena med reformen är riktiga och behjärtansvärda. Samtidigt har vi dock kunnat konstatera att beslutet medfört vissa icke önskvärda e fekter. En fortsatt ologisk beskattning av vin, onödigt ökad byråkratisering samt svåra tolkningsregler är några exempel härpå. En ologisk vinbeskattning Många av de viner som för något eller några år sedan kunde köpas för kr. kostar i dag mer än dubbelt så mycket. Likadant är det i de högre prislägena. Ökade produktionskostnader i vinländerna är en av orsakerna. Devalveringen av den svenska kronan och andra valutaändringar är en annan. Ovanpå detta kommer skattepåslagen, vilka genom sin konstruktion i stort sett dubblar varje prishöjning i inköpslede t. När skatten har lagts på kommer man lätt upp i priser som gör vinerna alltför dyra för vanliga löntagare. På sikt kan det här leda till att vi i Sverige får mindre och mindre att välja på i ''överkomliga" prislägen. Vi har redan börjat hamna i den situationen. Vad värre är, de genom skattens konstruktion extra stora höjningarna av vinpriserna kan alltså sätta käppar i hjulet för den alkoholpolitiska målsättning som riksdagen beslutade om så sent som i våras, nämligen att man skall fortsätta att främja en övergång från starka till svagare drycker. Det nuvarande systemet slår precis tvärtom. Den skatt som tas ut på vinet i Sverige är inte en utan tre. Först kommer den s. k. grundavgiften. 7:75 kr. per liter starkvin och 2:80 kr. för lättvinet. Den största skatten är dock procentavgiftenj. n % av butikspriset där man skall räkna baklänges. Till det kommer så momsen, 17,1 % av butikspriset Detta betyder att av de Il kr. som dagens billigaste viner kostar är 7:26 kr. skatt. På ett lättvin för 20 kr. är den sammanlagda skatten Il :50 kr, medan JOk ronorsvinet har en skatt på drygt 16 kr. Ännu högre upp i kvaliteterna slår skatten desto hårdare. Ett vin i 50-kronorsklassen beskattas således med 25:60 kr.

2 Mot : Om det här får fortsätta kommer bättre viner att bli mer och mer exklusiva och svåråtkomliga för de nesta. Detta gagnar inte de alkoholpolitiska intressena. Följden kan bli att man lika gärna köper sprit som vin. Inte ens ekonomiskt tjänar statskassan på den beskattningen. Under en lågkonjunktur köper allt fårre av de högbeskattade vinerna. Alla förlorar alltså på affåren. Konsumenterna, som tvingas välja kvalitativt sämre viner, statskassan, som kanske rent av får in mindrl' skatt, och alkoholpolitiken, som får svårare att uppfylla sitt mål. Alkoholpolitikens syfte är främst att nå en begränsning av den totala alkoholkonsumtionen. I tekniska termer innebär detta att vi vill begränsa den totala volymprocent alkohol som konsumeras per vecka, månad eller år. Med andra ord bör vi i konsekvens därmed, bl. a. genom skattepolitiken, styra utvecklingen så att alkoholbeskattningen gynnar övergången från starkare till svagare drycker. Det gör man inte med det nuvarande skattesystemet, som missgynnar vin av hög kvalitet och dessutom efter några ytterligare höjningar av priset från vinodlarnas sida- vilket vi i inflationstider måste räkna medkan medföra att endast verkliga höginkomsttagare har råd att köpa kvalitetsvin. Den ökade byråkratin Enligt den tidigare lagstiftningen krävdes tillstånd för att servera öl utom i vissa undantagsfall. Dessa var servering i samband med heminackordering, i kollektivmatsal och i personalmatsal. Dessutom gällde särskilda regler på militära områden. I propositionen anförde socialministern att dessa ovan redovisade undantag saknade praktisk betydelse och att de inte kunde anses vara motiverade. Detta har enligt vår mening medfört oönskade effekter. framför allt i vad gäller tillståndsgivning till personalmatsalar. Länsstyrelsen beviljar tillstånd efter hörande av kommun. Det innebär att först skall företaget sända in en ansökan till länsstyrelsen, som sedan skickar den till länsnykterhetsnämnden samt polismyndigheten och kommunfullmäktige i den kommun där företaget är beläget. Kommunkansliet sänder ärendet till sociala centralnämnden och ev. också till hälsovårdsnämnden. Länsnykterhetsnämndens, polisens och kommunfullmäktiges- med bilagor från sociala centralnämnden, hälsovårdsnämnden och kommun tyreisen - yttranden går sedan åter till länsstyrelsen, som därefter fattar beslut och sedan sänder beslutet till företaget. Onekligen ett något byråkratiskt system för att en personalmatsal skall få servera öl. Det kan också påpekas att den arbetsgrupp som förberedde arbetet med en ny alkohollagstiftning inom departementen framhöll att deras förslag allmänt sett skulle innebära att försäljningen av alkoholdrycker skulle bli mindre kringgärdat med detaljbestämmelser än tidigare.

3 ot. 1977/78: Svåra tolkningsregler l 41 lagen om handel med drycker sägs: "Tillstånd till servering av alkoholhaltiga drycker får meddelas endast om det kan antagas att lagad mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen. Tillstånd till servering av öl får dock meddelas om lagad mat finns att tillgå eller i annat fall om särskilda skäl föreligger." l propositionen anförde socialminister Gustafsson att det inte borde fastställas någon minimigräns för andelen lagad mat. Dock borde mathållningen vara en betydande del av rörelsen, och lagad mat skall finnas att tillgå under hela serveringstiden. På vissa håll har frågan uppkommit vad som egentligen avses med lagad mat och i vilket urval densamma skall finnas. Det gäller t. ex. pizza. l propositionen anfördes att kravet på omfattningen av matutbudet inte behövde tillämpas på så sätt att renodlade kött- eller fiskrestauranger diskvalificerades i fråga om rätten att servera alkohol. Dock borde även fortsättningsvis rörelser som huvudsakligen vänder sig till en ungdomlig publik förvägras rätten att servera starkare alkoholdrycker än öl. Dessa uttalanden är naturligtvis som gjorda för att skapa tolkningsproblem. Kan en pizza-restaurang få tillstånd? Ja, den behöver inte förvägras, går det att utläsa. Den kan alltså få tillstånd men kan kanske också förvägras på grund av att den ev. enbart tillhandahåller en sorts maträtt. Den kanske också kan sägas vända sig till en ungdomlig publik. A andra sidan tar den naturligtvis troligen gärna emot alla gäster. Lagtexten och förarbetena i detta fall skapar enbart förvirring och medför mycket skönsmässiga bedömningar. l 3 lagen om handel med drycker sägs: "Det är förbjudet att försälja alkoholdrycker om rätt därtill ej föreligger enligt denna lag." 12 lyder: "Det är förbjudet att som ombud eller på därmed jämförligt sätt anskatta alkoholdrycker till den som enligt Il ej har rätt att få sådan vara utlämnad till sig. Det är också förbjudet att i större omfattning tillhandagå annan med att anskatta alkoholdrycker." En ändring har här skett mot tidigare lagstiftning. Ä ven öl inryms nu i bestämmelserna. Med alkoholdryck menas spritdryck, vin. starköl och öl. Får man gå in i en affår och köpa två backar öl som man sedan säljer vidare till arbetskamraterna på en tillställning efter arbetet? Kan en förening anordna en fest och där försälja vin utan tillstånd? Ja, frågan är vad som menas med "i större omfattning" i lagtexten. Om svaret på frågorna ovan är nej, bör lagstiftningen ändras. Är svaret ja, bör detta klargöras. Just nu verkar det vara oklart.

4 ot. 1977/78: Slutsats Vi stöder principerna bakom den nuvarande alkohollagstiftningen. Som ovan visats medförde dock riksdagens beslut om alkoholpolitiken våren 1977 vissa- enligt vår mening- icke önskvärda eitekter. Ökad byråkratisering, stora tolkningsproblem i vissa fall med därmed sammanhängande skönsmässiga bedömningar samt en felaktig princip för beskattning av vin och sprit, är exempel härpå. Sådana eitekter riskerar att minska respekten hos allmänheten för alkohollagstiftningen. För att rätta till detta bör regeringen snarast se över dessa frågor. Hemställan Med hänvisning till ovanstående yrkar vi, l. att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av lagen om dryckesskatt såvitt gäller beskattningen av vin, 2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av alkohollagstiftningen i syfte att minska byråkratiseringen och bättre klargöra när alkoholhaltiga drycker får serveras och försäljas. Stockholm den 25 januari 1978 KARIN AHRLAND (fp) JÖRGEN ULLENHAG (fp)

5 GOT AB S1ockholm 1978