TIPS FÖR EN LYCKAD POPUPBIO!

Transkript

1 ! TIPS FÖR EN LYCKAD POPUPBIO! Det finns inget substitut för människor! Ditt och dina medarbetares engagemang, är det bästa sättet att garantera en lyckad visning. Närvaro, lyhördhet och kreativitet. Nästa viktiga del är de du bjuder in. Eventuella kreatörer, talare, artister och publiken! Är du involverad och får alla att känna sig delaktiga, så kommer resten följa. Nedan kan du läsa lite tips och reflektioner från människor som genomför popupvisningar världen över. MELISSA LINDGREN Melissa Lindgren är programansvarig för Tempo dokumentärfestival, med många års erfarenhet av popupbio: Att utforska det offentliga rummet och udda platser med film och projektioner är en dröm för en filmcurator. Det är roligt, innovativt och utmanande. Dessutom möjliggör det ofta för filmen att nå en ny publik; speciellt när man använder sig av det offentliga rummet. Ha lokal förankring Som utomstående aktör behövs lokal förankring för ett bra samarbete, och för att nå ut. Var beredd på att lägga ner mycket arbete Om en visning ska bli lyckad krävs flera veckors förberedande arbete, teknisk planering, marknadsföring och platsetablering. Låna el från någon lokal aktör Att ansöka om tillstånd kan vara lite klurigt men går oftast att få igenom. Detsamma gäller tillstånd att använda kommunens el. Det kan också vara svårt att få dom att komma och öppna elskåp på kvällar och helger. Jag skulle rekommendera att använda el från närliggande lokaler eller restauranter. En vanlig projektor och ljudsystem drar dessutom inte speciellt mycket el och är därför ingen extra kostnad för den du lånar el av. Ha alltid en backup-plan vid dåligt väder Let s face it. Vi bor i Sverige. Förlita dig aldrig på vädret. DOROTTYA SZÉKELY Dogwoof har visat film på så vitt skilda ställen som i brittiska parlamentet eller i flyktinglägren i Calais. Visningar som oftast leder till samtal med experter och diskussioner om hur man kan förändra verkligheten, på riktigt: Nu senast har filmen om Janis Joplin visats i både Royal Albert Hall och på en mängd små ställen. Filmens tema ger idéerna, självklart. Pop upvisningar behöver inte bara vara tak- eller bakgårdsvisningar; utan kan med fördel också hotta upp annars döda vinklar och glömda vrår i det offentliga rummet. Ett exempel är stairway cinema, då man använder sig av annars obefolkade och mörka utrymmen, så som trappuppgångar, för!/! 1 5

2 att visa film. Badkarsbio med champagne och jordgubbar eller med publiken sittande i livbåtar som när Titanic visades. Till visningen av Hajen anordnades istället en swim-along, komplett med badorkester. Pillow Cinema, i ett kuddhav, eller In bed with cinema: när IKEA skulle lansera nya madrasser och ville dra folk till att provligga dem i en för tillfället omgjord biograf i Paris. Tomma bensinstationer kan bli perfekta lokaler för filmvisningar, en mängd ihopsatta utrangerade kylskåp kan också fungera som bioduk (films on fridges). Husvagnar är också fina visningsmiljöer som i det lyckade exemplet Cannes in a van. Eller så kan publiken trampa fram elen till visningen på cyklar, som en drive in- bio utan bilar. Filmen kan också komma till dig med en biobåt som stannar till längs kanalerna, eller vilka vattenvägar som nu finns i närheten. Dorottya Székely är marknadskoordinator, född i Budapest, Ungern, men har de senaste åren arbetat mycket med popupbio. Det absolut bästa med Pop Ups är det att människor som annars inte skulle se film faktiskt gör det. Det kan handla om att man ramlar in i en film på väg hem från jobbet, eller att ungdomar som bara hänger i ett kvarter plötsligt börjar kolla film på en bakgårds- eller trappuppgångsvisning. Världen kan få nya färger, ta sig nya skepnader. DiversityMångfald; det är verkligen det Pop Ups handlar om; både när det kommer till innehåll och till publiken. Nya människor får access till film de annars inte skulle sett. Man åker ju inte direkt till en annan stad för att se en film. Så framförallt är det fantastiskt att små, små platser runt om i landet får tillgång till filmvisningar. Med pop ups når filmen ut till fler än de vanliga femtio städerna runtom i Storbritannien där man annars kan se dokumentärer. Inte minst därför har vi också fått stöttning från British Film Institute i tio år nu. Också för att vi lyckades skapa en händelse, något som lockade intresse, och inte bara gjorde en vanlig filmvisning. Det betyder att vi ofta jobbar med människor som inte är så vana vid att arrangera visningar; och det är fantastiskt kul, men kräver också rätt mycket kringarbete. Vi skickar först alltid en privat länk till den tänkta filmen så att våra pop up partners själva verkligen ser filmen i god tid och får de bästa förutsättningarna att fundera kring arrangemanget. Och så försöker vi sätta bra folk i kontakt med varandra, inte minst genom den databas vi hela tiden utvecklar där nya och gamla arrangörer kan dra nytta av varandras kunskap, få tips och inspiration eller fråga oss och varandra sådant man undrar när det kommer till att arrangera en visning. Där har vi ju genast ett jättebra adressregister dessutom, när det kommer till nyhetsbrev och marknadsföring av nya filmer; nytt möjligt pop upmaterial. det svåraste? Att förklara varför man måste ta betalt för visningarna, även om det oftast ändå blir billigare biljetter än vid ett ordinärt biobesök. Istället lär vi ut till nya arrangörer hur de ska tänka för att göra vinst på annat; som mat eller dricka till exempel. Och eftersom de flesta arrangörer inte brukar fixa visningar annars; så det är otroligt viktigt att förklara hela processen för dem. Som att det definitivt är bättre att tänka i serier, än i enstaka filmvisningar. Long tail thinking. Varje visning ger en synergieffekt, och det är så man måste försöka jobba. den största utmaningen nu? Vi försöker jobba mer mot stora företag, det kan ibland handla om tusentals anställda. Just nu gör vi det med en bank som heter HSBC eller Virgin Media som är en av största kommunikationsbyråerna. Till exempel kan de erbjuda sina anställda filmvisningar eller mini doc series en gång i månaden, lite som en klubb, eller som en löneförmån. Samtidigt kan filmerna som visas vara viktiga i deras sociala arbete eller som del i paneldiskussioner kring etik i företaget eller hur de vill förhålla sig till saker som sker. En annan utmaning är väl också konsekvensen av att många visningar erbjudit så kul sidoeffekter; som dignande buffébord med mat på filmens tema, glimrande partyn eller spännande paneldiskussioner; så förväntar sig publiken nu sig så mycket mer än själva filmupplevelsen i sig. Special- och partyeffekter av alla de slag. Filmen i sig är inte längre alltid nog. Om några veckor har till exempel en amerikansk äventyrsfilm premiär här i England, och då vill en!/! 2 5

3 ny grupp av arrangörer göra en visning i de underjordiska vattensystemen. Det kommer att bli svårt att få till ljudet, men de är fulla av tillförsikt och tror att de kan fixa det. Och jag förstår hur de tänker; det finns något oerhört spännande och vackert i att kunna komma till platser publiken annars inte har tillträde till. Å andra sidan måste jag personligen säga att jag skulle föredra att se just den här filmen i en vanlig bio. Lite mer bekvämt, med bättre ljud för det är ju det film kräver också mörker! Säger Dottoya lite förvånande; och nämner en visning av Iris för 150 personer på ett hustak för några år sedan. Den ägde rum kl 07 på morgonen, och trots att arrangörerna varit verkligt förutseende och innovativa i att stänga ut ljudet från morgontrafiken nedanför; med ett headset till varje åskådare, så var ändå den stickande morgonsolen där och förstörde hela filmupplevelsen. JAKOB ABRAHAMSSON Jakob Abrahamsson distribuerar film i NonStop Entertainment; och har också lanserat en ansenlig mängd popupbioevenemang. Tanken är att befria filmen från biografen, att ta den dit där människor faktiskt är och bokstavligen låta den möta sin publik. Med mobila projektorer och biografer omdefinierar man vad film kan vara och ser till att filmen får ta plats i samhället. När vi satte igång med vårt popupbioprojekt för några år sedan ville vi demokratisera filmen och sneglade också på alla bokcirklar och författarsamtal och tänkte: varför sker inte detta med film och vad kan vi göra åt saken? Vi satsade på dokumentärer med samhälleligt innehåll och ordnade visningar på teman som välfärd, jämlikhet och förort. Några av de mest lyckade är där vi hittat engagerad lokal partner. Vi har förresten skapat en verktygslåda med film på dvd, inbegripet essä och handledning, posters och digitalt marknadsföringsmaterial. Det är meningen att man sedan ska kunna använda sig av den som oberoende aktör. Vi kommer tyvärr inte kunna ha essäer till alla filmer, eller posters, det blir omöjligt då det handlar om typ 50 titlar, men vi hoppas att verktygslådan ändå ska göra det enklare att ordna en pop up-visning. Vad är (oftast) svårt? Att hitta rätt lokal samarbetspartner är det vi upptäckt är svårast. Och för oss som distributör är det förstås inte så konstigt att köpa in film, men om man gör det på egen hand måste man ta kontakt med filmdistributören eller mellanhänder som Filmcentrum eller Swedish Film. Vad har du som distributör för råd och tips till den som funderar på att arrangera en egen visning? Jag tror att det första som krävs är lokal förankring och det har man ju i princip löst från scratch! I övrigt, tydlighet, framförhållning, fundera på målgrupp, prissättning, vad gör man om det blir fullt, hur hanterar man 15årsfilm bland annat. Finns det något som kan vara negativt med popup visningar? Ja, man tappar lite kontroll, vilket gör att vissa distributörer inte kommer kunna vara representerade med alla filmer. Vad har du för visioner inför framtiden? Jag tror vi kommer få ett mer blandat filmvisningslandskap. Fler visningslokaler; permanenta och ordnade som biografer, permanenta och oordnade (aulor, barer, samlingslokaler), temporära och mobila (popupbiografen)! Jag tror också att långfilmsutbudet kommer öka med specialimporter; filmer på olika folkgruppers språk, klassiker (vi drar igång NonStop Timeless med Chaplin, Kieslowski med flera) men också visning av youtubeklipp, gaming, direktsända evenemang och en massa annat. Som distributör gäller det att hålla sig smidig och preppad för framtiden! ÅSA SEGERSTEDT FALEWICZ Åsa Segerstedt Falewicz är filmcurator och och en av pionjärerna med pop up- visningar. Ditt project Where Dreams Cross har pågått i fem år nu! Berätta - var fick du inspirationen och idén ifrån? Idén kom från början från att jag själv ville gå på den här typen av filmvisningar och screenings. Jag saknade film i det offentliga rummet, på udda och!/! 3 5

4 oväntade platser. Jag såg att det gjordes spännande och nyskapande visningar i andra europeiska länder som exempelvis A Wall Is A Screen och Secret Cinema, och jag förvånades över att det inte fanns något liknande i Sverige. Hur finansierar du? Hur får du det att gå ihop? Vad har varit de största knutarna? Finansiering har alltid varit svårt, då de flesta kulturstöd inte passar för oss att söka. Det vi håller på med ger inte ett tydligt svar på publiksiffror och vi har inga biljettintäkter, och det är oftast inte så populärt för de som delar ut ekonomiskt stöd till kultur. Det är för dem ofta viktigt att mäta i siffror, medan vi menar att vårt projekt ger andra värden, nya möten, nya sätt att se och betrakta film, nya upplevelser i staden. Under åren har samarbeten med olika organisationer som exempels Tempo dokumentärfestival, Cinema Queer och Borås konstmuseum varit det som gjort att vi kunnat fortsätta. Och till stor del har jag själv bekostat visningar, för att jag så gärna vill att de ska bli av..:) Jag och Nina Noreskär som driver projektet jobbar i stort sett gratis med Where Dreams Cross. Vad vill du uppnå med Where Dreams Cross? Att skapa nya visningsmöjligheter för film och konstfilm i det offentliga rummet. Jag vill och hoppas att vi kan skapa nya och spännande möten mellan människor och konsten, på platser som i sig självt utvidgar upplevelsen. Att träffa människor som slumpmässigt hamnat på våra visningar är bland det roligaste och mest givande med projektet. De kan vara personer som varit ute med hunden, en taxichaffis som tar en fikapaus, ett gäng bråkiga ungdomar, en nyfiken kostymnisse och väktaren som patrullerar i området. Hur gör du med utrustning/ ljud - hyr du vid varje tillfälle (om det inte redan finns på platsen), eller har du samlat på dig ett eget kit? Den tekniska utrustningen är verkligen viktig, man måste ha en ljusstark projektor och ett bra PA system: högtalare förstärkare/mixer. Ljudet kan ibland vara avgörande för att få till en bra screening. I början lånade vi all utrustning, från skolor, ställen vi visade på eller vänner som hade. Någon gång hyrde vi men det är väldigt kostsamt. Med åren har vi samlat på oss och köpt teknik när vi fått in lite pengar. Vi lånar dock fortfarande ljud till våra visningar, jag håller på att spara ihop till ett eget PA-system och när det är fixat har vi ett komplett eget kit! Vad tänker du för framtiden kring ditt och andra liknande projekt? Tror du att vi kommer att se mer av pop up cinemas? Var ligger utmaningarna? Jag tror att vi bara sett början på den här typen av visningar. Dels får fler och fler upp ögonen för arrangemang som pop-up bio och tycker det är kul och spännande att få se film på oväntade platser och uppleva film på ett annat sätt. Dels är det tekniskt sett lättare än vad det var förr i tiden, - då teknik var stor och tung - och även om projektor och ljudsystem är relativt dyrt att införskaffa börjar priserna bli bättre. Jag tror att just för att fler personer nu börjar göra den här typen av visningar, kommer det att skapa ett öppnare klimat, vilket även kanske öppnar dörrar för oss och Where Dreams Cross att hålla screenings och besöka platser och som vi tidigare inte fått tillträde till. RÖSTER FRÅN ANDRA LÄNDER Vad du visar är lika viktigt som hur, var och för vem! Välj dina filmer väl. Emma Underhill, curator för Floating Cinema väljer sina filmer baserat på platserna man besöker med popupbion som sker på en båt. Jim Dummet visar istället ett sammandrag av filmhistorien under en kväll. Här är tanken att ge liv åt filmkonsten, snarare än att kommentera den. Låt en stark idé färga inramningen! Lindsey Scannapieco och Mat Triebner från Scout Limited, lät sig inspireras av en stor hög av skrotade kylskåp när de skapade sin popupbio Films on Fridges, som en hyllning till industrialiseringen. Paloma Strelitz från Assemble inspirerades av övergivna bilvägar. Andy Greenhouse skapade Cannes in a Van efter att tanken slagit honom och partnern Si, att man borde ta alla kortfilmer och köra en van till filmfestivalen i Cannes. Sagt och gjort! Jim Dummets Lost Picture Show, där gamla filmerklassiker visas i ett härligt festivaltält, föddes som under ett berusat samtal på en pub. Gemensamt för alla dessa är att man inspirerades av en stark idé och lät popupbion utformas därefter.!/! 4 5

5 Välj en plats som engagerar och imponerar! Cinema can and does happen anywhere, säger Strelitz som bland annat gör popuper under en motorväg. Ibland är en projektor allt du behöver, om platsen är laddad. Fabien Riggall, kreativ chef för Secret Cinema väljer plats efter filmens tema och estetik. Målet är då en känsla av att kliva in i filmens värld. Lyft fram det oväntade, konst och intependent - och var relevant! Den breda filmen har sina biografer, emedan mindre projekt och alternativa format kan behöva hjälp att nå sin publik. Samtidigt förtjänar klassiker såväl nya filmer kreativa möten med tittaren. Sök lokala kreatörers verk, eller kanske bortglömda pärlor. Tänk samtidigt på att målet är just möten med publiken. Filmen finns ju även om den inte ses. Popupbions uppgift kan anses vara inte bara att göra innehållet tillgängligt, utan också att skänka ett fördjupat liv till dess budskap! Gör publiken delaktig, och delta själv i temat och platsen för visningen! The Cycle-in Cinema är som en drive-in bio från femtiotalet, men utan bilar. Publiken genererar elen genom att trampa på sina cyklar. Adam Walker, medlem av kollektivet Magnificent Revolution som ligger bakom projektet säger: We've always been environmentally minded. People get a chance to be part of the performance and produce an event that is more sustainable and engaging than a trip to a multiplex. Ta till bra tilltugg! Tom Callard från Love da Popcorn levererar tilltugg till Secret Cinema, och menar att en ny våg av biovisningar kräver en ny typ av popcorn! Så de började experimentera med vit choklad, havssalt och peppar. Och så klädde man sig fint och hade intressanta popcornstånd, gjorde en helhetsupplevelse. Hantera kaos och det oförutsedda, försök inte kontrollera allt! Andy Greenhouse från Cannes in a Van säger: On our first outing we only took one boat battery so it didn't last very long. We would lift up the bonnet, connect the jump leads and run the engine, chugging fumes right into our audience, who sit behind the van, watching the screen within. Thankfully we don't need to do that any more. Han berättar även hur vanen blev bortforslad ett år vilket var en mardröm såklart. Men allt detta kaos kan vara en del av charmen också. Adam Walker från Cycle-in Cinema säger att de balanserar på gränsen mellan succé och misslyckande: I think that's what makes it such a relief when the screen finally flickers to life. We're used to everything being perfect and punctual all the time, but that disconnects us from what's really going on behind the scenes. Life isn't perfect, neither is pedal power.!/! 5 5