Sexagesima/ Reformationsdagen Johannes 6: Stora sammanhanget: Johannes evangelium

Transkript

1 Sexagesima/ Reformationsdagen Johannes 6: Stora sammanhanget: Johannes evangelium Författaren: Författaren är en anonym bildad man dock inte inom retorikens elit. Behärskar grekiskan men visar inte någon sofistikerad stil. Man anser att författaren kunde ha varit en lärjunge till Johannes, Jesu lärjunge, som tillägnas en särställning som den älskade lärjunge i berättelsen; en man i lärjungens närmaste krets men inte själv en lärjunge till Jesus. När var det skrivet: Evangeliet är förmodligen skrivet mellan år 80 (evangeliet känner till Markus ev.) och 140 (då det citeras). Detta innebär att det skrivs i en tid då de kristna står inför två stora problemkomplex: a) Jesu återkomst, sluttiden, dröjde och blev inte av; b) gnosticismens tillväxt. Var skrevs det: Någonstans där en stark påverkan av hellenisk judendom var möjlig: Efesos, Antiokia eller Alexandria. Målgrupp: Särdrag: Skriven med den uttryckliga avsikten: Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans nämn. John. 20: Jesus presenteras i större grad än hos synoptikerna som en trons objekt. Hans transcendens är av stor intresse för evangeliets författare. Evangeliet skrivs i en ny situation för den kristna tro där Johannes vill bekräfta den kristna trons grundläggande övertygelse i de nya villkoren, nya termer och nya erfarenheters fulla ljus. C.K. Barret, Gospel According to St. John, Evangeliet påvisar en bekräftelse om historien där dess huvudsakliga samtalspartner, apokalypticismen och gnosticismen, står för en flykt från historien. Dock är inte evangeliet ett dokument av modern empirisk historisk karaktär utan tolkad historia! Det vill svara på frågan om vad denne mannen av kött och blod, som levde och rörde sig mellan Nazaret, Samaria och Judeen betyder för vår förståelse av vår förhållande till Gud. Svaret ges i en livsteckning som sammanfattar både den historiske mannen och hans transcendenta identitet. Uppvisar tillagd(a) avslutning(ar) John. 21: 1-14 samt John 21: Struktur En grov strukturering av evangeliet kan vara: Prolog: 1:1-18 Berättelser, samtal och tal: 1:19-12: 50 Jesus och hans lärjungar: 13:1-17:26 Domen, död och uppståndelsen: 18:1-20:10 Epilog 20:11-29 Avslutning: 20:30-31 Tillägg a(?): 21:1-14

2 Tillägg b(?): 21:15-25 Avsnittets sammanhang i berättelsen: Joh. 6: När det hade blivit kväll i en båt till Kafarnaum/ Sedan vandrade Jesus omkring i Galileen (7:1 ny inledning: Sedan vandrade Jesus omkring i Galileen. ) Struktur: Jesus och folket:6: : 24 Introduktion 6: Inlednings dialog. Jesus självavslöjande som berättigade att tala JAG ÄR! Jesus utmanar! 6: Anknytning till öknens manna och Moses (II Mos. 16:11 ff) och Gudsuppenbarelse till Moses som JAG ÄR (II Mos. 3:13-14) 6: JAG ÄR livets bröd Jesus självavslöjande som samhörig med Gud. Anspråken utmanas i de olika respons och Jesus vänder utmaningen tillbaka för att därefter ge dem sin självständiga respons/utmaning och självavslöjande/ undervisning Jesus och judarna 6: : JAG ÄR livets bröd den som kommer till mig skall aldrig hungra jag har inte kommit ned från himmelen för att göra vad jag själv vill 6: Judarna : Hur kan han då säga att han harkommit ned från himmelen? 6: JAG ÄR livets bröd brödet är mitt kött 6: 52 Judarna : började tvista om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. 6: den som äter har evigt liv 6: 59 Avslutning Jesus och lärjungarna: 6: : 60 Lärjungarna: Vem står ut med att höra honom? 6: De ord jag har talar till er är ande och liv Jesus och de tolv 6: : 67 Inte vill ni också gå er väg? 6: De tolv (med Petrus som språkrör): Du är Guds helige! 6: Avslutning Avsnitt: Johannes 6: Texten: 60 Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: "Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?" 61 Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: "Får det här er att vackla? 62 Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? 63 Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. 64 Men det är några av er som inte tror." Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. 65 Och han fortsatte: "Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern." 66 Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. 67 Jesus sade till de tolv: "Inte vill väl ni också gå er väg?" 68 Simon Petrus svarade: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69 och vi tror och vi förstår att du är Guds helige."

3 60 Πολλοὶ οὖν ἀκούσαντες ἐκ τῶν μαθητῶν αὐτοῦ εἶπαν, Σκληρός ἐστιν ὁ λόγος οὗτος: τίς δύναται αὐτοῦ ἀκούειν; 61 εἰδὼς δὲ ὁ Ἰησοῦς ἐν ἑαυτῷ ὅτι γογγύζουσιν περὶ τούτου οἱ μαθηταὶ αὐτοῦ εἶπεν αὐτοῖς, Τοῦτο ὑμᾶς σκανδαλίζει; 62 ἐὰν οὖν θεωρῆτε τὸν υἱὸν τοῦ ἀνθρώπου ἀναβαίνοντα ὅπου ἦν τὸ πρότερον; 63 τὸ πνεῦμά ἐστιν τὸ ζῳοποιοῦν, ἡ σὰρξ οὐκ ὠφελεῖ οὐδέν: τὰ ῥήματα ἃ ἐγὼ λελάληκα ὑμῖν πνεῦμά ἐστιν καὶ ζωή ἐστιν. 64 ἀλλ' εἰσὶν ἐξ ὑμῶν τινες οἳ οὐ πιστεύουσιν. ᾔδει γὰρ ἐξ ἀρχῆς ὁ Ἰησοῦς τίνες εἰσὶν οἱ μὴ πιστεύοντες καὶ τίς ἐστιν ὁ παραδώσων αὐτόν. 65 καὶ ἔλεγεν, Διὰ τοῦτο εἴρηκα ὑμῖν ὅτι οὐδεὶς δύναται ἐλθεῖν πρός με ἐὰν μὴ ᾖ δεδομένον αὐτῷ ἐκ τοῦ πατρός. 66 Ἐκ τούτου πολλοὶ [ἐκ] τῶν μαθητῶν αὐτοῦ ἀπῆλθον εἰς τὰ ὀπίσω καὶ οὐκέτι μετ' αὐτοῦ περιεπάτουν. 67 εἶπεν οὖν ὁ Ἰησοῦς τοῖς δώδεκα, Μὴ καὶ ὑμεῖς θέλετε ὑπάγειν; 68 ἀπεκρίθη αὐτῷ Σίμων Πέτρος, Κύριε, πρὸς τίνα ἀπελευσόμεθα; ῥήματα ζωῆς αἰωνίου ἔχεις, 69 καὶ ἡμεῖς πεπιστεύκαμεν καὶ ἐγνώκαμεν ὅτι σὺ εἶ ὁ ἅγιος τοῦ θεοῦ. Struktur: Jesus och lärjungarna: 6: Introduktion 6: 60 Lärjungarna: Vem står ut med att höra honom? Tal 6: De ord jag har talar till er är ande och liv Avslutning 6: 66 Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. Jesus och de tolv 6: Introduktion 6: 67 Inte vill ni också gå er väg? Bekännelsen 6: De tolv (med Petrus som språkrör): Du är Guds helige! 6: Avslutning Centrala begrepp: Många av hans lärjungar/ Πολλοὶ (οὖν ἀκούσαντες) ἐκ τῶν μαθητῶν αὐτοῦ Författaren gör skillnad mellan lärjungar och de tolv. Lärjungarna verkar vara en blandad skara som inte är så stabil som den inre cirkeln av de tolv. Kommentaren om Judas kommande förräderi pekar på instabilitet även bland de utvalda tolv. Man kan tänka sig att församlingen till vilken som författaren riktar sin skrift motsvarar lärjungarna men det skulle bara vara en medveten spekulation. Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom? / Σκληρός ἐστιν ὁ λόγος οὗτος: τίς δύναται αὐτοῦ ἀκούειν Ordet Σκληρός innebär hårdhet och i överförd mening för förolämpning. Att höra någon bär med sig implikationen av att lyda honom. I sammanhanget det dessa lärjungar säger, i princip, är att Jesu ord om att äta hans kött är förolämpande och att lydnad honom är omöjlig. Ordet i 6: 60 ἀκούειν/ höra i detta sammanhang ש מ ע SHm (shema) som i ש מ ע är parallell till Skriftens användning av ordet SHema Jisrael/ ακουε ισραηλ κυριος ο θεος ημων κυριος εις י ש ר א ל εστιν / Hör Israel som inleder Guds tilltal till Israel vid utgivning av budorden, det vill säga en kallelse till lydnad (5 Mos. 6: 4-10). Människosonen stiga upp dit där han var förut/ τὸν υἱὸν τοῦ ἀνθρώπου ἀναβαίνοντα ὅπου ἦν τὸ πρότερον I Daniels vision av en som liknade en människa 1 träder denna figur i det himmelska hovet inför Den Uråldrige. Författaren knyter an till de material men lägger till sin erfarenhet av Jesus uppståndelse

4 och himmelsfärd. Alla de kanoniska evangelierna binder denna beteckning, som i evangelierna blir till en titel, till Jesus. 2 Ofta i olika funktioner än Guds Son eller Faders Son. Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp/ τὸ πνεῦμά ἐστιν τὸ ζῳοποιοῦν, ἡ σὰρξ οὐκ ὠφελεῖ οὐδέν Bygger på erfarenheten av en människa som inte andas är död! Det grekiska ordet πνεῦμα betyder både luft/vind och ande. Samma fenomen förekommer på hebreiskan där ordet rwh רוח (ruach) bär samma dubbla betydelse. Grundad på den erfarenhet har man i överförd mening talat om Guds livgivande kraft som en inblåsning av Guds ande/luft i människan som därmed blir levande. För fäderna i kyrkomöten Nicea och Konstatinopel var det viktigt att göra skillnad mellan Sonens (Ho Logos/Ordet/ Guds tanke eller plan för skapelsen) eviga födelse d.v.s. Guds skapelseplan som Gud föreställde sig den och som föds generisk (samma förhållande som frön och plantan), och Guds Ande/ livgivande kraft, luft som är livbärande hos alla djur som andas som utgående endast från Gud (Fadern som gudomlighetens princip ) i det att denna Ande/livgivande kraft förverkligar det som i Planen (Ho Logos eller Ordet) finns endast potentiellt. Denna teologi avspeglas i den ursprungliga formuleringen av den Nicenokonstantinopolitanska Trosbekännelsen som den reciteras än i dag i de grekiska kyrkofamiljerna. De ord jag har talat till er är ande och liv/ τὰ ῥήματα ἃ ἐγὼ λελάληκα ὑμῖν πνεῦμά ἐστιν καὶ ζωή ἐστιν Ordet som talas om här översätter det grekiska ῥήμα och inte λόγος. Det sista översätter ordet bland annat i prologens I begynnelsen var Ordet. Intressant är leken mellan dessa två ord och begrepp som författaren driver i avsnittet mellan vers 6: 60 Σκληρός ἐστιν ὁ λόγος οὗτος/ Detta ord är outhärdig (NT 2000: Det är outhärdligt, det han säger ) och 6: 63b τὰ ῥήματα ἃ ἐγὼ λελάληκα / De ord jag har talat ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern/ οὐδεὶς δύναται ἐλθεῖν πρός με ἐὰν μὴ ᾖ δεδομένον αὐτῷ ἐκ τοῦ πατρός. Författaren understryker här Jesus förhållande till Fadern i sambad med Jesus verk. Jesus / Sonen agerar inte ensam eller som idivid utan i hans verk verkar hela gudomligheten. Den förståelsen av förhållande mellan Fadern och Sonen är ett av elementen som leder vidare till 300-talets lära om perichoresis 3, där de tre i den heliga Treenigheten alltid verkas samman trots var och ens särskilda hypostasis. Jesus sade till de tolv/ εἶπεν οὖν ὁ Ἰησοῦς τοῖς δώδεκα De tolv framträder som en inre krets kring Jesus och bland dem Petrus framträder ofta som språkrör. Bekännelsen, liksom frågan Till vem skulle vi gå?, växer ur denna inre krets och deras relation till Jesus som en gåva från Fadern. vi tror och vi förstår att du är Guds helige/ ἡμεῖς πεπιστεύκαμεν καὶ ἐγνώκαμεν ὅτι σὺ εἶ ὁ ἅγιος τοῦ θεοῦ. Guds helige ger uttryck till samma innehåll i Guds Messias. De två perfekt tempus i vi har trott och vi har förstått pekar på en fullbordat aktion som består i nu tid, ett slags vi är i tillståndet tro på och kunskap om att du är Guds helige. Guds helige understryker den gudomliga ursprung av uppdraget.

5 1. Daniel 7: 13-14: 13 Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. 14 Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under. Hos Daniel är figuren en personifiering av folket som ska få herradömet som det senare förklaras i visionens tolkning: 6:27: 27 Och herradömet, väldet och storheten hos rikena under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes heliga. Deras rike skall vara ett evigt rike, som alla välden kommer att tjäna och lyda. 2. Matteus, 25 gånger; Markus, 13 gånger; Lukas 22 gånger; och Johannes, 11 gånger. Observera att här anges inte relationen mellan gånger som titeln används och materialets totala omfång eller relationen mellan dess användning och andra titlar. 3. Termen förekommer först hos Gregorius Nazians (ca.329- ca.389), den förste patriarken av Konstantinopel presiderande Konstantinopels första kyrkomöte 381vilket kompletterade Niceas (325) Treenighetsläran i sin behandling av läran om den helige Ande. Gregorius kallas i traditionen Gregorius teologen tack vari sina insatser i formuleringen av Treenighetsläran som består i de flesta kristna traditionerna än idag. Titeln teologen delas med Johannes evangelisten som också kallas för Johannes teologen och, i de grekiska kyrkofamiljerna, med Simeon kallad Den Nye Teologen. Genre: Berättelse med talstoft. Vad sägs, vad görs, vad sägs inte, vad görs inte? Avsnittet avslutar Jesus verksamhet i Galileen. Efter en introduktion i 7:1-14 framträder Jesus i Jerusalem i resten av evangeliet med undantag för en kort och händelselös vistelse vid Jordan där Johannes hade döpt och två tillfällen i Betania, en för att väcka Lasaros från de döda och en inför intåget i Jerusalem. Sålunda utgår detta avsnitt från 6:22 till 6: 71 ett slags sammanfattning och avrundning av det som har berättats och förberedelse för det som skall komma. Talet om att äta hans kött och dricka hans blod skall tolkas i ljuset av att 63 Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. liksom talet om Människosonen kopplas med uppståndelsen och himmelsfärden som möjliggör ätandet av hans kött i den tron som är en gåva av Gud: "Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.". Uppståndelsen och himmelsfärd bunden till Jesus korsfästelse som de är, är både anledning till att vackla (egentligen till att bli upprörd/ σκανδαλίζει) som en upplösning av den. Å ena sidan pekar på övervåldet som bragde honom om livet som den pekar, å den andra, på att det kött som äts och det blod som dricks är hans himmelska kött och blod, delaktighet i orden som är ande och liv och inte dödlig kött utan ande! Talet är orsak till splittring. På den ena sidan står de som förstår skillnad mellan kött och ande/liv och på den andra de som inte förstår det och tar Jesus tal bokstavligt (a propos modern fanatiskt fundamentalistiskt Skrifttolkning). Som i liknelserna med himmelrikets tillväxt i andra evangelierna, lämnar Johannes författare frågan om varför vissa blir kristna eller inte öppen som ett mysterium. Det enda författaren påpekar är att detta mysterium är i Guds råd, tron är en gåva från Gud: 6: 65: "Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern." Denna utsaga motsvaras av utlåtelsen i Johannes14: 5 Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Var finns den träffande repliken? 6: Simon Petrus svarade: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige." Aktörer/ Roller Jesus: Läraren/ Mästaren, Mannen från himmelen, Guds helige Lärjungar: Jesus blandade skara av följeslagare

6 De tolv: det utvalda eliten av troende som även den inkluderar en förrädare. Setting: Vid Kafarnaum på andra sidan sjön utomhus? Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken) Lärjungarna tilltalar varandra (ospecifikt). Jesus tilltalar lärjungarna och de tolv. Petrus tilltalar Jesus Vem säger vad om vem? Jesus säger om lärjungarna att några inte tror och att ingen kan komma till honom om han inte får det som gåva av Fadern. Vilka är vinnarna/förlorare? De tolv vinner genom Petrus bekännelse. De lärjungar som drog sig tillbaka och inte längre vilja följa honom är förlorare. Mot vilka är udden riktade? Mot de lärjungar som drog sig tillbaka och inte längre vilja följa honom vilka nu de är och varhelst och närhelst dessa uppträder. Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik) Den implicerade publiken är väl de kristna i Johannes kretsen. För dem är jämförelsen med Moses meningsfull på flera plan. Dels är de judiska Skrifterna kända för dem och dels är Skrifterna hyllad material och tillräckligt auktoritetsladdade att författaren känner behovet att omtolka dem och även grunda förståelsen av Jesus uppdrag på dem. Vilka tilltalas nu? (faktiska publik) Alla som hör eller läser evangeliet. Relation till dagens tema: Det levande Ordet Jesus självavslöjande tal De ord jag har talat till er är ande och liv och Petrus (de tolvs) bekännelse Du har det eviga livets ord knyter an till dagens tema. Man kan dessutom utan större ansträngning och våld mot evangeliet eller författarens syfte knyta an till dess prolog I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud