Malmtorp. Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av en stenåldersboplats. Mattias Pettersson & Roger Wikell. Södermanland.

Transkript

1 1

2 2

3 Malmtorp Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av en stenåldersboplats i Grödinge socken Mattias Pettersson & Roger Wikell Södermanland Grödinge socken Botkyrka kommun Ensta 1:65 RAÄ 749, Grödinge socken Rapport 2015:2 3

4 Innehåll 1. Tekniska och administrativa uppgifter 2. Sammanfattning 3. Antikvarisk bakgrund 4. Genomförande och resultat 5. Utvärdering Referenser Tabeller 1. Tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsens beteckning Fastighet Ensta 1:65 Socken och kommun: Grödinge socken, Botkyrka kommun Undersökare: Arkeologhuset, Bondvägen 167, Vendelsö. Tel , E-post: Vår beteckning: Arkeologhuset Ansvarig chef: Mattias Pettersson Projektledare: Roger Wikell, , Biträdande projektledare: Mattias Pettersson, , telia.se Grävmaskin: Bäckström Undersökt area: Ca 1200 m 2 Yta undersökt med grävmaskin: Ca 200 m 2. Koordinatsystem: Sweref 99 Nivåer i undersökningsområdet: m öh 4

5 2. Sammanfattning Under perioden 29/6-1/ genomförde Arkeologhuset Stockholm en avgränsande förundersökning av en förmodat mesolitisk boplats, RAÄ 749, på fastigheten Ensta 1:65, Grödinge socken och Botkyrka kommun, Södermanland. År 2013 hade Arkeologhuset gjort en förundersökning och utredning etapp II här och då påträffat den aktuella fornlämningen (Pettersson & Wikell 2013). Förundersökningen 2013 berörde den tidigare kända RAÄ 536 medan utredningsdelen gällde det stora sandområdet i nordost. Det var inom sistnämnda som den här berörda lokalen påträffades. Syftet med förundersökningen 2015 var att fastställa fornlämningens utbredning, som ett underlag för ärendets vidare prövning. Fig. 1. Undersökningsområdets belägenhet i länet. Fig. 2. Trakten runt Malmtorp. 5

6 Vid förundersökningen 2015 kunde boplatsens utbredning begränsas. Ett typiskt mesolitiskt fyndmaterial med slagen kvarts och föremål av grönsten, bergart och en stor slipsten påträffades. Boplatsen antas vara äldre än den stora närbelägna RAÄ 536 och tros ha legat vid havsstranden vid ett högre strandläge än denna, någon gång i det sjunde årtusendet före vår tidräkning. Inom RAÄ 749 finns ett rumsligt mönster där kvartsen främst påträffades i den södra delen, intill den förmodade stranden, medan grönsten och bergart låg längre från stranden. Mönstret antas spegla en praktisk och social indelning av boplatsytan. 3. Antikvarisk bakgrund Fynden från utredningen bestod av slagen kvarts. RAÄ 749 framstod som liten och tämligen fyndgles. Den skildes från den stora och fyndrika boplatsen RAÄ 536 av en 70 m bred fyndfri zon. Vi antog därför att de nya fynden utgör en egen boplats, strandbunden vid ett högre havsstrandläge än RAÄ 536. Fynden hade nämligen framkommit längs med en låg men markerad strandvall. Nivån är ca 53 m öh. Fig. 3. Situationsplan. Röd begränsning i söder är den fastställda utbredningen för RAÄ 536 enligt utredning Inom röd cirkel ligger den nyfunna lokalen som förundersöktes

7 4. Genomförande och resultat Förundersökningen genomfördes med maskingrävda sökschakt, sammanlagt 14 stycken, 1,2 m breda, med en total längd på 181 meter. Schakten lades i huvudsak tvärs en tänkt strandlinje. Men vi förtätade här och var för att fånga den glesa boplatsen. Ytan i schakten rensades grovt med fyllhammare och skärslev. Framkom fynd vid schaktningen var det skäl nog att inte lägga provrutor just där. I del av schakt där inga rensfynd gjordes grävde vi provrutor. Rutorna var 0,5x0,5 m stora. De grävdes ner till cm djup. Gjordes fynd avbröts rutgrävningen. Totalt grävdes 41 provrutor. Samtliga fynd återdeponerades efter dokumentation. Fig. 4. Grävplan med maskingrävda schakt. Schakt och provgropar från utredningen ligger i svag grön ton. 7

8 Fig. 5. Förenklad grävplan. Undersökningsområdet med fyndplatser i rött och fyndtomma grävenheter, utredningen inräknad, i blått. Antagen begränsning för lokalen markerad som tjock svart linje. Resultatet från förundersökningen visar att boplatsen är lite större än vad de fyndgivande schakten från utredningen indikerade, framförallt norrut (Fig. 4). Men vi har en rad tomma schakt med rutor runt om det fyndgivande området. I Fig. 5 har vi förenklat undersökningsplanen där blått är negativ fyndindikation och rött positiv. Här syns lokalens begränsning tydligt. Fler fynd framkom på den ovan nämnda strandvallen, men även kort bakom densamma in mot land sett från en tänkt mesolitisk strandlinje. Förutom slagen kvarts påträffades slagen grönsten och bearbetad sandsten. Den ena sandstenen är en stor slipsten. Grönstenen representeras av tre avslag. Grönstenen framkom nära slipstenen. Det är sannolikt att grönstensavslagen härrör från yxtillverkning, och slipstenen synes relatera till detta. 8

9 1. Utvärdering Avsaknaden av keramik, som har stärkts genom förundersökningen, innebär att RAÄ 749 högst troligt kan dateras till mesolitikum. Vi har också kunnat visa att fyndplatsen skiljs från den stora och fyndrika RAÄ 536:1 av en fyndfri zon och alltså måste betraktas som en egen lokal ur antikvarisk synvinkel. Närmaste fynd inom RAÄ 536:1 ligger ca 70 m från den nyfunna ytan och närmaste kvartsfynd ännu längre bort, ca 80 m. När det gäller den arkeologiska tolkningen kvarstår dock problematiken huruvida aktiviteten på RAÄ 749 skedde samtidigt som RAÄ 536 var igång eller vid en annan tidpunkt. Utifrån vår erfarenhet finns två rimliga tolkningsalternativ: Antingen var RAÄ 749 en icke strandbunden utlöpare till de mesolitiska aktiviteterna på RAÄ 536:1, belägen bakom denna sett från stranden eller så var den en äldre boplats, knuten till ett högre läge för havsstranden. Det senare alternativet håller vi för rimligt. Bland annat skiljer sig RAÄ 749 från RAÄ 536:1 genom avsaknad av skärvsten. Den lokala terrängen, om än flack och svårläst för det otränade ögat, styrker också strandbundenhet. Lokalen ligger nämligen vid den inre delen av en svag sänka som vid ett strandläge m över dagens var en grund vik innanför en svagt markerad udde (Fig. 6). Ett kort stycke åt väster fanns ytterligare en udde, mer markerad. Under mesolitikum bröt dessa uddar vågor och vind från västsektorn. Den förhärskande vindriktningen i nutiden är ofta sydlig eller västlig och var det med all sannolikhet även under mesolitikum. De sydligaste fynden inom lokalen ligger på en svagt markerad strandvall som ytterligare styrker den strandbundna tolkningen. Platsen var alltså väl vald av de båtburna skärgårdsborna under mesolitikum. Inom lokalen uppvisar fyndmaterialen vissa mönster i den rumsliga fördelning. Kvarts förekommer mest på strandvallen, nära den tänkta stranden, medan fynd av grönsten, sandsten och bergart ligger något indraget norrut, bakom stranden. Vi har alltså en uppdelning av aktiviteten som förmodligen har en både social och funktionell bakgrund och som styrker den strandbundna tolkningen. I en icke strandbunden miljö skulle bosättningen givetvis också ha anpassats till den fysiska miljön; men i det aktuella fallet är det så tydligt att förändringen i fyndmaterial sker utmed en axel rätlinjig mot en strand. Funktionellt handlar det grovt om två poler: båten och bostaden, och kring dessa har aktiviteterna inom boplatsen skett. I det aktuella fallet har båtplatsen vid stranden varit en förhållandevis oskyddad miljö med varierande vindförhållanden, medan boplatsytan bakom strandvallen legat mer skyddat. Detta om det vuxit skog ända ner till stranden, vilket är troligt. Hur bred själva den trädlösa strandzonen varit vet vi inte. 9

10 F2 F1 F4 F5 F8 F9 10

11 F10 F15 Fig. 7. (Uppslag). Fyndfoto. Se Bilaga Tabell 2. F1, 4, 5 & 15 är slagen kvarts. F2 är ett grovt eventuellt redskap i bergart. F8 är tre bitar slagen grönsten. F9 är en plattformskärna i kvartsrik bergart. F10 är en slipsten i sandsten (se även omslagsbilden). F12 är en morännodul av sandsten med tillslagna kanter. F16 är en plattformskärna av bergart (granit?). F12 F16 11

12 Liknande mönster har vi sett på ett flertal förhistoriska lokaler under senare år. Bland annat kan nämnas en mellanneolitisk lokal, Kasberget på Gålö, där bergartsredskap förekom långt ner i strandsluttningarna medan keramiken var koncentrerad till lokalens högsta, torraste delar. Det här är egentligen något universellt; dagens båtfolk, semesterfirare som proffs, bor ju på ett ställe och har båten på ett annat. Datering RAÄ 749 har alltså troligen varit knuten till ett högre strandläge än RAÄ 536:1 och är då äldre. Utifrån strandförskjutningsmodeller kan vi då få en ungefärlig datering av aktiviteten på platsen. Om vi först tittar på RAÄ 536:1 kan denna knytas till en högsta möjlig strandnivå på m, men den hör till största delen troligen ihop med ännu lägre, senmesolitiska-neolitiska strandnivåer. Detta ger enligt strandförskjutningskurvan en datering till tidigast ca 5800 f Kr. RAÄ 749 bör istället vara knuten till en Fig. 6. Paleogeografiska kartor som visar fördelningen av land och vatten vid RAÄ 749 (röd prick). De fyra strandnivåer som redovisas är 55, 53, 52 samt 50 meter över dagens havsyta. Ett strandläge på m tolkas som rimligt under den tid boplatsen var i bruk, vilket ger en datering enligt strandförskjutningskurva till minst 6000 f Kr, troligen

13 strandnivå ca m ö.h. (Fig. 6) vilket ger en datering till minst 6000 f Kr troligen så tidigt som f Kr. Lokalen är alltså minst 200 år äldre än RAÄ 636. Den omgivande skärgården var vid dessa äldre strandlägen glesare än på lägre nivåer, men platsen fick ändå ett visst skydd av udden som sköt ut mot väster samt det långgrunda vattnet utanför boplatsstranden. Referenser Pettersson, M. & Wikell, R Malmtorp. Arkeologisk utredning etapp II och förundersökning i avgränsande syfte. Arkeologhuset rapport 2013:2. Återdeponering av fynd (F4 & F5). 13

14 Bilagor Tabell 1. Maskingrävda schakt Schakt nr Area Fynd Övrigt 1 13 F3, F4, F5 F3 i provruta i schaktet ,5 F1, F2 Fynd i provruta i schaktet 4 6x1,2 m 5 10 F17, F18 Fynd i provruta i schaktet F15, F16 Fynd i provruta i schaktet 9 15 F12, F13, F F F

15 Tabell 2. Fynd Fynd nr Grävenhet Material Antal Sakord 1 S3 Kvarts 1 2 S3 Bergart 1 Grovt redskap? 3 S1 Kvarts 1 4 S1 Kvarts 1 5 S1 Kvarts 1 6 S13 Kvarts 1 7 S13 Kvarts 1 8 S13 Grönsten 3 Avslag 9 S13 Bergart 1 Plattformskärna i kvartsrik bergart 10 S9 Sandsten 1 Slipsten (foto framsida) 11 S11 Kvarts 1 12 S9 Sandsten 1 Morännodul med tillslagna kanter 13 S9 Bergart 1 Knacksten 14 S9 Bergart 1??? 15 S8 Kvarts 1 16 S8 Bergart 1 Kärna nodul med flera avspaltningar 17 S5 Kvarts 1 18 S5 Kvarts 1 15

16 16 I juni-juli 2015 genomförde Arkeologhuset en förundersökning i avgränsande syfte av stenåldersboplatsen Grödinge socken RAÄ 749 i Vårsta, sydväst om Stockholm. Syftet med förundersökningen var att fastställa gräns för fornlämningens utbredning, som ett underlag för ärendets vidare prövning. Vid förundersökningen kunde boplatsen begränsas. Ett typiskt mesolitiskt fyndmaterial med slagen kvarts och föremål av grönsten, bergart och en stor slipsten påträffades. Boplatsen antas vara äldre än den stora närbelägna RAÄ 536 och tros ha legat vid havsstranden vid ett högre strandläge än denna, någon gång i det sjunde årtusendet före vår tidräkning. Inom RAÄ 749 finns ett rumsligt mönster där kvartsen främst påträffades i den södra delen, intill den förmodade stranden, medan grönsten och bergart låg längre från stranden. Mönstret antas spegla en praktisk och social indelning av boplatsytan.

17 17