Nytt om lagen för personförsäkring och sparande

Transkript

1 Nytt om lagen för personförsäkring och sparande Här ges en kortfattad sammanställning av nya lagar och lagförslag m.m., som bedöms vara av intresse för vår verksamhet. Innehåll: PERSONFÖRSÄKRING/SPARANDE ALLMÄNT Ändrade informationsföreskrifter från Finansinspektionen Diskonteringsräntan för försäkring Regeringen föreslår nya preskriptionsregler Förslag om skriftlig bekräftelse vid viss telefonförsäljning Fortsatt låga räntor Jämkning av försäkringsersättning Preskriberat försäkringskrav Hälsodeklaration vid flytt av tjänstepension Utmätt belopp från pensionsförsäkring kan inte drivas in Utmätning av IPS Svenskt Näringsliv förlorade även i hovrätten om värdesäkring av ITP SKATTER INKOMSTSKATT Pensionsåldersutredningens förslag om pensionsförsäkring Skatteförslag från regeringen inför 2014 SOCIALFÖRSÄKRING ALLMÄNT Pensionsåldersutredningens förslag Inte rätt till omställningspension efter permanent vårdboende 1

2 PERSONFÖRSÄKRING/SPARANDE ALLMÄNT Ändrade informationsföreskrifter från Finansinspektionen Finansinspektionen, FI, har beslutat att informationskravet på försäkringsbolag som har livoch tjänstepensionsförsäkringar utökas. I fortsättningen ska bolagen vara skyldiga att ge information också i samband med riktade erbjudanden till en bestämd grupp kunder att flytta en försäkrings värde inom samma försäkringsföretag eller försäkringsgrupp och när det gäller erbjudanden som innebär väsentliga villkorsändringar. Ett flytterbjudande som omfattas av detta skulle till exempel kunna vara ett erbjudande om att flytta från en försäkring med garantier till en försäkring utan eller med lägre garantier. Som en väsentligt villkorsändring nämner FI som exempel att garantierna blir lägre och att möjlighet ges till mer riskfyllda placeringar. FI anser att det finns ett behov av att särskilt reglera erbjudanden om flytt av en liv- eller pensionsförsäkrings värde inom samma försäkringsföretag eller försäkringsgrupp samt erbjudanden som innebär väsentliga villkorsändringar, eftersom det saknas ett konkurrensförhållande i dessa situationer. Ett grundläggande krav är därför att tydliggöra för försäkringstagaren vilka skillnader som flytten av försäkringens värde respektive villkorsändringen innebär. De ändrade föreskrifterna gäller från och med den 1 juli 2013 (FFFS 2011:39 ändrad genom FFFS 2013:5). Diskonteringsräntan för försäkring Under maj och juni 2012 föll de marknadsräntor som används för att bestämma diskonteringsräntekurvan till historiskt låga nivåer. Detta påverkade den ekonomiska situationen för försäkringsföretag med långa åtaganden. Lägre marknadsräntor innebär en lägre diskonteringsräntekurva, vilket i sin tur innebär att värdet på de försäkringstekniska avsättningarna ökar. Mot denna bakgrund beslutade Finansinspektionen i juni 2012 att försäkringsföretagen till och med den 15 juni 2013 vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i stället för vid var tid gällande marknadsräntor får använda stängningskurserna för samma marknadsräntor per den 31 maj Finansinspektionen avser att införa nya föreskrifter om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar, som bygger på principerna bakom metoden i det kommande EU-regelverket för försäkringsbranschen, Solvens 2. Finansinspektionens nya föreskrifter planeras träda i kraft den 31 december Förhållandena på de finansiella marknaderna har förbättrats sedan juni Det makroekonomiska läget är dock fortsatt instabilt, och påverkas främst av den fortsatta oron på de finansiella marknaderna i Europa. Sedan februari i år har även de svenska marknadsräntorna åter fallit. Finansinspektionen väljer därför att bestämma den lägsta räntenivån till de räntekurser som gällde vid stängningen den 31 maj 2012 för de marknadsräntor som enligt föreskrifterna ska användas för att beräkna diskonteringsräntekurva. Möjligheten att använda sig av alternativa räntesatser för att beräkna försäkringstekniska avsättningar bör ges fram till dess att de nya föreskrifterna planeras träda i kraft, dvs. den 31 december 2013 (Finansinspektionens beslut den 21 maj 2013, dnr ). 2

3 Regeringen föreslår nya preskriptionsregler för bland annat individuell-, grupp- och kollektivavtalsgrundad personförsäkring Enligt nuvarande regler finns det både en kort treårig preskriptionsfrist och en längre preskriptionsfrist på 10 år. Rätten till försäkringsersättning kan således preskriberas redan efter 3 år. När rätten till ersättning har preskriberats har den som drabbats av skada inte längre rätt till ersättning. Vidare kan efterlevande till person som har avlidit gå miste om ersättning på grund av bristande kännedom om att det finns en försäkring. Mot denna bakgrund föreslår regeringen lagändringar som syftar till att stärka skyddet för anspråk på försäkringsersättning. Det föreslås att från och med den 1 januari 2015 ska preskriptionstiden som huvudregel vara tio år och utgå från tidpunkten när det förhållande, som enligt försäkringsavtalet berättigar till försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd, inträdde. Denna bestämmelse ska tillämpas även på försäkringsavtal som ingåtts före ikraftträdandet den 1 januari 2015, om det förhållande som enligt försäkringsavtalet berättigar till försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd inträder efter ikraftträdandet. Om ett anspråk har framställts till försäkringsbolaget i rätt tid, ska den som har begärt ersättning dessutom liksom hitintills - alltid ha minst sex månader på sig att väcka talan från det att försäkringsbolaget har förklarat sig ha tagit slutlig ställning i ärendet. Preskriptionsavbrott ska även fortsättningsvis ske genom att talan väcks hos domstol. Den nuvarande förkortade preskriptionsfristen på tre år, som gäller för försäkringsanspråk, förelås att avskaffas. Vid återkrav mellan försäkringsbolag föreslås att preskriptionsfristen alltid är minst ett år från den betalning som grundar återkravet. Vidare föreslås det att försäkringsbolagen får en skärpt skyldighet att kontrollera om det har inträffat dödsfall som utgör försäkringsfall. Således föreslås det att försäkringsbolagen ska vara skyldiga att på ett ändamålsenligt sätt löpande kontrollera om det har inträffat dödsfall som utgör försäkringsfall och att i så fall genast underrätta dödsboet och kända förmånstagare om möjligheten till ersättning. Om försäkringsbolaget försummar detta och det medför att ett anspråk inte framställs inom den normala preskriptionstiden, får en talan om ersättning väckas upp till trettio år efter dödsfallet. Dessa bestämmelser om kontroll och informationsplikt för försäkringsbolagen ska tillämpas om det förhållande som enligt försäkringsavtalet berättigar till försäkringsskydd inträder efter ikraftträdandet, oavsett när försäkringsavtalet ingicks. Angående frivillig gruppersonförsäkring föreslås det en justering i befintlig lagtext i försäkringsavtalslagen som innebär att när en person ansluter sig till en redan gällande gruppersonförsäkring ska försäkringsbolagets ansvar inträda först från och med dagen efter anslutningen, om inte annat anges i gruppavtalet. Denna justering föreslås med anledning av att syftet med lagstiftningen bör ha varit att hindra att en gruppmedlem ansluter sig till försäkringen samma dag som en skada har inträffat och på detta vis får försäkringsskydd i efterhand (Prop. 2012/13:168). Förslag om skriftlig bekräftelse vid viss telefonförsäljning I en utredning för Justitiedepartementet föreslås skärpta regler vid telefonförsäljning av avtal om förvaltningstjänster och återkommande rådgivning beträffande premiepension. Avtalet ska inte bli bindande för konsumenten förrän denne fått avtalsvillkoren och skriftligen bekräftat avtalet. Sker ingen bekräftelse inom 14 dagar är näringsidkaren inte heller bunden av avtalet. Utredningen innehåller även ett alternativt förslag om skriftligt krav för finansiella tjänster, dock inte för bl a försäkringsavtal och avtal om försäkringsförmedling. 3

4 Utredningen har motiverats av de problem som enligt Pensionsmyndigheten och Konsumentverket uppkommit vid telefonavtal inom premiepensionssystemet. Oseriös telefonförsäljning, aggressiv marknadsföring och oklarhet om avtal ingåtts anges som skäl för förstärkt konsumentskydd. I utredningen diskuteras också krav på skriftlighet för andra tjänster. När det gäller försäkringar har konsumenten ett särskilt skydd genom kraven i försäkringsavtalslagen på för- och efterköpsinformation. Att dessutom kräva en skriftlig bekräftelse synes överflödigt, enligt utredningen. En missnöjd försäkringstagare kan alltid säga upp avtalet i förtid och vid distansförsäljning finns en ångerfrist om 30 dagar. Lagtekniskt ska förslagen infogas i distans- och hemförsäljningslagen och träda i kraft den 1 januari 2014 (Ds 2013:25). Fortsatt låga räntor Referensräntan, som bland annat används vid beräkning av dröjsmålsränta, är för andra halvåret 2013 oförändrat 1 %. Statslåneräntan hade per den 1 juli stigit till 2,11 % ( = 1,58 %) och genomsnittet så här långt under 2013 var 1,80 % (genomsnitt hela 2012 = 1,52 %). Statslåneräntan har betydelse för bland annat avkastningsskatten på sparandeförsäkringar. Jämkning av försäkringsersättning En man fick ett slag i huvudet med en yxa eller möjligen ett gevär och begärde ersättning från överfallsskyddet i sin försäkring hos Dina Försäkringar AB. Bolaget jämkade ersättningen med 50 % och åberopade en regel i villkoren om att den försäkrade utan skälig anledning utsatt sig för risken att skadas. Både tingsrätten och hovrätten gav försäkringsbolaget rätt. Den försäkrade hade under kvällen blivit angripen av gärningsmannen, som var känd för att bråka och misshandla. Senare på natten bestämde den försäkrade och hans syskon träff med gärningsmannen och det var då som den försäkrade blev skadad. Hovrätten anser att den försäkrade utsatte sig för risk att skadas när han begav sig till mötesplatsen och att det inte fanns skälig anledning att utsätta sig för risken (Svea hovrätts dom den 28 mars 2013 i mål nr T ). Domen har överklagats till Högsta domstolen. Preskriberat försäkringskrav En man råkade i april 2006 ut för en olycka och anmälde skadan kort tid därefter till sitt försäkringsbolag If, som avböjde att betala ersättning. Det meddelades till mannen, senast i brev i mars Mannen väckte talan vid domstol Tingsrätten och hovrätten konstaterade att mannens anspråk var preskriberade. Enligt hovrätten är huvudregeln att en skadelidande som vill göra anspråk på försäkringsersättning ska väcka talan mot försäkringsbolaget inom tre år från det att han fått kännedom om att anspråket kan göras gällande. En yttersta gräns är dock tio år från det att anspråket tidigast kan göras gällande. En skadelidande har emellertid normalt sex månader på sig att väcka talan mot försäkringsbolaget, från det att bolaget har förklarat att det slutligt har tagit ställning till anspråket. Eftersom mannen redan 2006 hade kännedom om skadan hade treårsfristen löpt ut när han väckte talan. Mannen hävdade att han aldrig fått brevet från If i mars Det framgick dock av bevisningen att If i juni 2010 svarat mannen med anledning av att han varit i kontakt med 4

5 bolaget på grund av brevet. Även sexmånadersfristen hade alltså löpt ut (Göta hovrätts dom den 14 maj 2013 i mål nr T ). Hälsodeklaration vid flytt av tjänstepension En man yrkade hos SEB Trygg Liv att få flytta sitt försäkringskapital i två tjänstepensionsförsäkringar utan återbetalningsskydd till försäkringar i annat bolag. Enligt villkoren krävs då godkänd hälsodeklaration. SEB Trygg Liv avslog flyttbegäran med hänsyn till den medicinska riskbedömningen av mannens hälsotillstånd. Mannen överklagade till Allmänna reklamationsnämnden. Nämnden skrev i sitt beslut att villkor som ställer krav på godkänd hälsodeklaration är standard inom branschen för försäkringar av aktuellt slag. Med hänsyn till försäkringens konstruktion är villkoret inte oskäligt och nämnden avslog mannens yrkande (Allmänna reklamationsnämndens beslut i ärende nr ). Utmätt belopp från pensionsförsäkring kan inte drivas in Kronofogdemyndigheten utmätte kr ur en persons kollektivavtalade tjänstepensionsförsäkring ITPK hos Skandia. När Skandia inte betalade beloppet fick Skatteverket, som företrädare för svenska staten, driva ärendet vidare till tingsrätten. Skatteverket menade att beloppet var utmätningsbart enligt 15 kap 3 försäkringsavtalslagen och att den försäkrade enligt 20 kap 2 skulle anses vara försäkringstagare. Skandia invände att försäkringsavtalet inte medgav denna utbetalning, att arbetsgivaren var försäkringstagare och att utbetalning var i strid med inkomstskattelagen. Tingsrätten och hovrätten förpliktade Skandia att betala beloppet. Skandia överklagade till Högsta domstolen (HD) och fick prövningstillstånd. I sin dom konstaterar HD att förarbetena till 15 kap. 3 FAL inte ger någon vägledning i fråga om hur det utmätta beloppet ska drivas in efter ett beslut om utmätning. Inkomstskattelagen har ingen undantagsregel som tillåter utbetalning på grund av utmätning. Vid indrivning av utmätt fordran kan sekundogäldenären (Skandia) göra gällande samma invändningar som hade kunnat göras mot fordringsborgenären (den försäkrade). Mot den bakgrunden bör det krävas uttryckligt lagstöd för utbetalning från försäkringen på grund av utmätning som skett med stöd av 15 kap. 3 FAL. Det medför, enligt HD, att det utmätta beloppet inte kan drivas in som en förfallen fordran. Skatteverkets talan ska därför ogillas (Högsta domstolens dom den 13 juni 2013 i mål nr T ). Utmätning av IPS Högsta domstolen (HD) har prövat ett fall med utmätning av individuellt pensionssparande (IPS). Sparavtalet hade tecknats på hösten år 2000 och spartiden var 37 år. Den första inbetalningen gjordes år 2001 med kr. Därefter gjordes under åtta år inbetalningar med lägre belopp. År 2012 utmätte kronofogdemyndigheten innestående medel. Spararen överklagade och hävdade bl. a. att han kan få behov av sparandet i framtiden. Enligt lagen om individuellt pensionssparande får utmätning endast ske om spartiden enligt avtalet understiger tio år eller om spararen något år har betalat in ett belopp som är mer än dubbelt så stort som genomsnittet av de årliga inbetalningar som skett under spartiden. HD konstaterar att inbetalningen 2001 var mer än dubbelt så stor som genomsnittet för åren Det innebär att hela sparandet är utmätningsbart. Även om HD anser det vara en drakonisk rättsföljd finns det inte rättsligt stöd för att begränsa utmätningen. 5

6 HD jämför med reglerna i FAL om utmätning av försäkring. Även här beräknas genomsnittet men utmätningsbart är endast den del av en premie som överstiger dubbla genomsnittet och beräkningen görs endast för de tio senaste åren (Högsta domstolens beslut den 19 april 2013 i mål nr Ö ). Svenskt Näringsliv förlorade även i hovrätten om värdesäkring av ITP Hovrätten har fastställt tingsrättens dom om att SPP Livförsäkring inte var skyldigt att ha samma värdesäkring av pensionsförsäkringar som Alecta. Försäkringarna var överförda till SPP från Alecta genom beståndsöverlåtelse (Svea hovrätts dom den 27 juni 2013 i mål nr T ). För mer bakgrundsinformation se Nytt om lagen SKATTER INKOMSTSKATT Pensionsåldersutredningens förslag om pensionsförsäkring I sitt slutbetänkande Åtgärder för ett längre arbetsliv föreslår utredningen att åldersgränsen för när ålderspension från pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande får börja betalas ut ska höjas från 55 till 62 år. Vidare föreslås att lagändringen träder i kraft den 1 januari 2017 och tillämpas på försäkringsavtal som ingås från och med detta datum. För kollektivavtalsbundna försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet och förnyats därefter gäller den nya åldersgränsen. Liksom idag ska pension kunna börja betalas ut tidigare till den som fått sjukersättning eller dispens av Skatteverket (SOU 2013:25). Beträffande utredningens motivering och övriga förslag se nedan under Socialförsäkring. Skatteförslag från regeringen inför 2014 Samtidigt med den ekonomiska vårpropositionen lämnade regeringen en promemoria med skatteförslag för Förslagen har, något förändrade, senare under våren lämnats på remiss till lagrådet. Promemorian och lagrådsremissen innehåller bl a inkomstskatteändringar för att underlätta omställning på arbetsmarknaden och ändringar i den så kallade löneunderlagsregeln i 3:12-reglerna. Inga förslag berör försäkringar eller sparande. Regeringen påpekar att om förslagen kommer att presenteras i budgetpropositionen för 2014, och i vilken omfattning och med vilken dimensionering så kommer att ske, blir beroende av de bedömningar av det ekonomiska läget, budgetutrymmet och finansieringsbehoven samt de prioriteringar som regeringen gör i det slutliga arbetet med budgetpropositionen. (Regeringens remiss till Lagrådet den 30 maj 2013 Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2014 ). I sitt yttrande den 19 juni 2013 ansåg Lagrådet sig inte kunna tillstyrka att förslagen om 3:12-reglerna läggs till grund för lagstiftning. Bland annat menade Lagrådet att det är svårt att överblicka konsekvenserna av förslagen och tveksamt om de tillgodoser syftena i remissen. SOCIALFÖRSÄKRING Pensionsåldersutredningens förslag I april lämnade utredningen sitt slutbetänkande Åtgärder för ett längre arbetsliv. Enligt utredningen är den normala pensionsåldern i Sverige 65 år. Med stigande medellivslängd behöver vi arbeta längre, annars blir pensionsnivåerna för låga, försörjningsbördan orimlig och välfärdens finansiering hotad. Den faktiska pensionsåldern och antalet arbetade timmar bland 6

7 äldre behöver höjas redan på kort sikt. Det bör införas en riktålder för när man ska gå i pension. Riktåldern ska följa medellivslängden. Åldersgränserna i det allmänna pensionssystemet och närliggande system bör anknytas till riktåldern. Det innebär bl a följande: 61-årsgränsen för tidigaste uttag av ålderspension höjs till 62 år från och med 2015 och enligt nuvarande prognoser till 63 år från och med årsgränsen för garantipension, sjukersättning med flera förmåner höjs till 66 år från och med 2019 enligt nuvarande prognoser. LAS-åldern för rätt att vara kvar i anställning höjs från 67 till 69 år från och med årsgränsen för att börja ta ut tjänstepensioner och privata pensioner höjs till 62 år från och med Utredningen resonerar kring och föreslår också satsningar på arbetsmiljön, åtgärder mot åldersdiskriminering, åtgärder för att äldre ska kunna underhålla och utveckla kunskaper och kompetens, ökade möjligheter till flexibel arbetstid samt förbättrad information till medborgarna om pensionsberäkningar och den egna pensionen. Det är enligt utredningen viktigt att alla pensionsrelaterade åldersgränser hålls samman. Om åldersgränserna i det allmänna pensionssystemet höjs bör också pensionsförsäkringarna anpassas till detta. Samtal mellan staten och arbetsmarknadens parter, så kallade trepartssamtal bör föras om tjänstepensionernas utformning. Syftet bör vara att tjänstepensioner i större utsträckning än idag ska uppmuntra till ett längre arbetsliv (SOU 2013:25). Utredningen lämnade 2012 ett delbetänkande, se Nytt om lagen Inte rätt till omställningspension efter permanent vårdboende En man flyttade till ett demensboende och bodde där i 16 månader fram till sin död. Pensionsmyndigheten medgav inte omställningspension till efterlevande makan på grund av att hon inte sammanbott med mannen vid hans död. Förvaltningsrätten ansåg att makarna hade sammanbott och ändrade beslutet. Kammarrätten biföll Pensionsmyndighetens överklagande och fastställde myndighetens beslut. Kammarrätten skriver att med hänsyn till mannens sjukdom måste avsikten ha varit att han permanent skulle vara bosatt på demensboendet. Med beaktande av den tid som makarna levt åtskilda sammanbodde makan inte med mannen vid hans död. Rätt till omställningspension föreligger därför inte. (Kammarrätten i Stockholms dom den 3 maj 2013 i mål nr ). För ytterligare information, hör av dig till Juridik Person: Lars Andersson, tel 27496, lars.andersson@folksam.se Anette Essehorn, tel 27234, anette.essehorn@folksam.se Lars-Åke Geijron, tel 26245, lars-ake.geijron@folksam.se Heidi Ibring, tel 27130, heidi.ibring@folksam.se Björn Siljeholm, tel 27453, bjorn.siljeholm@folksam.se Pia Thunell, tel 27072, pia.thunell@folksam.se 7