HUR MAÅ NGA MAÅ STE DOÖ?

Transkript

1 KAPITEL 5 HUR MAÅ NGA MAÅ STE DOÖ? Svenska myndigheter nekar människor ta ansvar för sin hälsa

2 JAG HAR INTE SANNINGEN, JAG SÖKER DEN. Finns det EN sanning? Ett visdomsord säger: Umgås gärna med dem som söker sanningen, men sky dem som har funnit den. Det finns alldeles för många, som har funnit en sanning och som försöker pracka den på andra, inte sällan med våld. Svenska kyrkan gjorde detta under tidigare århundraden: Man måste gå i kyrkan, man fick inte ordna egna gudstjänster, man fick inte protestera mot den rena lutherska läran. T.o.m. i vår tid kom det arga protester mot vår tidigare ärkebiskop KG Hammar, när han på frågan om var Svenska Kyrkan stod svarade, att det borde den enskilde individen tänka ut själv. Kritikerna nöjde sig inte med mindre än att få ett svar: Detta är sanningen. KG Hammar skriver om sin väg i boken Jag har inte sanningen, jag söker den. (Medförfattare: Ami Lönnroth). Resonemanget har sin tillämpning på många områden idag, inte bara religiösa. Inte minst gäller detta inom medicinen. Jag har många gånger sagt, att jag inte kan skriva under på någon bestämd medicinsk lära. Jag har uttryckt detta som att jag inte är villig att skriva under på den rena lutherska läran. Dock har jag fått ändra uttrycket, sedan en Luther-expert påpekat, att Martin Luther själv ingalunda var luthersk i den vår dag vanliga bemärkelsen. Jag försöker här beskriva hur olika makthavare agerar för att hävda sin egen sanning och bekämpa sanningar, som hotar den egna makten och de egna pengarna. Det sägs ju ofta, att det är makt och pengar, som styr världen. I en radiointervju om utvisning av asylsökande berättade en advokat, engagerad för att hjälpa asylsökande, att domstolarna ingalunda följde gällande lagar. Som förklaring angav han att det till övervägande del rörde sig om politik och bara till en mindre del om juridik. Kan det vara samma sak, när legitimerad sjukvårdspersonal använder alternativ-komplementär-integrativmedicinska metoder för att hjälpa sina patienter?

3 Döm själv! Räkna ut vad du kan göra åt saken! Jag skall här också beskriva hur domstolar och andra makthavare agerar

4 J accuse! Integrativmedicin kan definieras som alla förebyggande, diagnostiska och behandlande metoder som idag inte tillämpas på stora svenska sjukhus, och där det finns dokumentation, som påvisar positiva resultat. Sverige ligger långt efter de flesta kulturländer när det gäller forskning och tillämpning av integrativmedicin och tappar därmed stora möjligheter att förbättra folkhälsan och minska sjukvårdskostnaderna. Dags för initiativ! Jag anklagar Socialstyrelsen, som systematiskt förföljer integrativmedicinskt arbetande läkare med argument, som varken är juridiskt eller vetenskapligt relevanta och som inte följer Världshälsoorganisationens rekommendation att noga studera alternativmedicinens roll i Sverige. Jag anklagar Domstolar, som okritiskt accepterar Socialstyrelsens argument, men ignorerar motargument och inte tillåter muntligt försvar. Jag anklagar Media, som beskedligt publicerar studieresultat, som tycks bevisa, att kosttillskott är farligt, men ignorerar all information, som påvisar hälsoeffekter av kosttillskott. Jag anklagar inte Läkemedelsindustrin, som försöker hindra folk från att bli och hålla sig friska utan hjälp av läkemedel. Jag anklagar Mina läkarkollegor, som utan kunskap om integrativmedicin alltför villigt stöttar och stöttas av läkemedelsindustrin och som vägrar allt samarbete med integrativmedicinare. Jag anklagar Regering och Riksdag, som inte klargör vilka regler som gäller för legitimerad sjukvårdspersonal och andra, som arbetar med integrativmedicinska metoder. Jag anklagar Forskaretablissemanget, som inte aktivt arbetar vidare med forskning om kosttillskott och energimedicin, metoder, som redan visats ha synnerligen intressanta effekter

5 Jag anklagar Läkemedelsverket, som energiskt försvarar den lagstiftning, som säger att allt, som har en fysiologisk effekt, inte får säljas utan att vara registrerat som läkemedel

6 Ansvarsärenden 1. Svensk läkare, som under många år behandlat patienter med misstänkt diagnos på amalgamskada. Han anmäldes av Socialstyrelsen för att inte arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Ärendet behandlades i HSAN (Ansvarsnämnden) och sedan i flera omgångar i domstolar på olika nivåer. Detta ledde till slut till att han fråntogs sin legitimation. Jag bistod honom och hans juridiska ombud med synpunkter, men fick lära mig hur det går till i svensk förvaltningsrätt. HSAN eller domstolen låter läkarens juridiska ombud förhöra läkarens expert, i detta fall jag, men kan vara flera. Detta skall ge stöd för att läkarens handlande varit i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och inte skadat patienterna. Därefter förhör HSAN s/ Socialstyrelsens representant läkarens expert. Vid upprepade tillfällen, i flera olika ärenden, när jag innehaft denna roll, har jag aldrig fått några direkta sakfrågor i ärendet utan bara korta frågor om min verksamhet. Jag har tolkat detta som att man inte kunde/vågade diskutera sakfrågan. Därefter fick jag gå ut och fick inte lyssna på synpunkterna från HSAN s/ Socialstyrelsens medicinska expert och gavs inte tillfälle att bemöta synpunkterna. Efter denna genomgång bedömde domarna, som inte har någon kunskap i medicinska ärenden, om läkaren handlat i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. När jag efter domslutet kunde läsa domen, framhölls regelmässigt Socialstyrelsens argument och påståenden, medan motargumenten förtegs eller förringades. Ja, vad skall domstolen göra inför en omöjlig uppgift? Hur skall domare kunna avgöra frågeställningen. Det finns ju inte ens någon tydlig definition av vad som menas. För länge sedan utreddes frågeställningen av den kände professorn i intermedicin, Jan Waldenström, på uppdrag av Riksdagen. Han kom fram till slutsatsen att det endast var den enskilde läkaren, som kunde fälla ett avgörande, eftersom det sällan eller aldrig finns enighet bland experter. Själv påpekade jag ofta detta inför domstol, att man alltid kan finna olika åsikter hos experter och att brytningen i öppen diskussion mellan olika åsikter är själva livsluften på universiteten och en förutsättning för vetenskaplighet

7 2. En svensk läkare, som länge gett patienter behandling med EDTA för hjärt-kärlproblem, kritiserades av HSAN. Hans ärende hanterades under flera år i domstolar och han fråntogs till slut sin legitimation. Jag försökte försvara honom med att påvisa att EDTA-behandling ges över hela världen, i många inom försäkringssystemet. Jag uppvisade även mina egna, gynnsamma resultat, som jag senare publicerade och som beskrivs i Kapitel 3. Dessutom beskrev jag omfattande vetenskapliga studier från flera länder, bl.a. Danmark, som påvisade gynnsamma effekter av EDTAbehandling. Jag blev ganska chockerad, när jag i domen läste min expertmotparts argument: Det finns inga vetenskapliga bevis om effekt; för att påvisa effekt krävs studier med deltagare; det kan skada. I domen framhölls dessa synpunkter medan mina förtegs eller förringades. 3. I det brittiska fallet, omnämnt i Kapitel 2, framkom flera intressanta påståenden och slutsatser: Fyra medicinska experter deltog i GMCförhandlingarna, två på varje sida. Alla experterna var överens om följande: bly är giftigt, bly har ingen biologisk funktion; man kan inte ange en gräns för när bly kan skada individen; känsligheten för även små mängder bly kan variera kraftigt mellan olika individer. Jag och min medexpert påpekade, att därför ett normalt värde på bly i blod inte utesluter skadeverkningar, vilket motexperterna kraftigt förnekade. Vi påpekade även, att patienten fortfarande mer än ett år efter EDTAbehandlingen mådde mycket bättre och kunde arbeta. Detta avfärdade motexperterna som en placebo-effekt, trots att man väl oftast anser att placeboeffekter är betydligt mera kortvariga. Märkligt nog ansåg GMC i sin dom att läkarens behandling inte varit i patientens intresse och gav henne en varning. Detta domslut saknar jag förståelse för, men uppskattar, att alla experterna hela tiden fick delta i förhandlingarna och läsa varandras skriftliga utlåtanden. Nog borde vi väl i Sverige kunna ha samma öppenhet! 4. En svensk läkare hade länge arbetat bl.a. enligt teorier om svampars stora betydelse för sjukdom. Han anmäldes till HSAN. Förhandlingarna inleddes av ordföranden med att visa en TV-film, som tagits med dold kamera på läkarens mottagning. Jag försökte protestera mot denna

8 olagliga bevisning, men tystades. Filmen spelades upp och läkaren fråntogs sin legitimation. 5. Socialstyrelsen gav mig för flera år sedan en beskrivning av en läkares skyldighet, när han ville arbeta alternativt. Kort uttryckt innebar detta att patienten själv skulle ta initiativ om att få alternativ behandling, att gängse skolmedicinsk behandling skulle ha erbjudits, att alternativbehandlingen skulle vara oskadlig, att alternativbehandlingen inte måste vara dokumenterad. Det är min erfarenhet att varken Socialstyrelsen eller domstolarna följt dessa regler. En svensk läkare, specialist i allmänmedicin, hade länge använt homeopati i tillägg till vanlig skolmedicin. Hans utbildning inom homeopati var omfattande och helt i enlighet med även i Sverige gällande lagstiftning. Trots detta ådömdes han prövotid, den allvarligaste kritiken, näst efter deslegitimering. Under åtta år av upprepade domstolsförhandlingar och med svåra återverkningar på läkarens livskvalitet, fick han till slut rätt i Högsta Förvaltnings-domstolen. I domsskälen anges, att den anmälande (Socialstyrelsen) måste bevisa, att läkaren skadat patienten (patienterna). Läkaren behöver ej bevisa sin oskuld och frågan om vetenskaplighet är inte relevant. Trots detta domslut, som givetvis representerar gällande lag, fortsätter Socialstyrelsen att häfta plikten att följa vetenskap och beprövad erfarenhet, hur nu detta kan definieras, kanske efter Socialstyrelsens godtycke? Många, och även jag, menar nog att detta ändå innebär mindre godtycke i framtida bedömningar av medicinsk diagnostik och behandling