En studie av Migrationsverkets praxis i asylärenden med barnfamiljer

Transkript

1 Barnets bästa i asylärenden En studie av Migrationsverkets praxis i asylärenden med barnfamiljer Barnombudsmannen (BO) har genomfört en studie av samtliga tillgängliga asylbeslut som behandlar barnfamiljer, fattade av Migrationsverket, Region Stockholm i Solna, under perioden från 1 juli till den 30 november Sammanlagt granskades 88 beslut, varav 52 beslut gällde avvisning och 36 beslut gällde beviljande av permanent uppehållstillstånd. I samband med undersökningen gjordes också intervjuer med fyra handläggare och två beslutsfattare från de två asylenheterna i Solna. Syfte med studien Som ett resultat av att Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 infördes ändringar i den svenska utlänningslagen (UtlL) för att garantera barns rättigheter i utlänningsärenden. Lagändringarna som trädde i kraft 1997, slår fast att barnets bästa ska beaktas och att barnet har rätt att komma till tals i handläggningen av utlänningsärenden. Tre år har nu gått sedan ändringarna infördes och BO anser att det finns ett starkt intresse av att utreda hur lagändringarna har kommit att efterlevas och hur praxis och beslut har genomsyrats av dem. BO:s syfte med studien har därför varit att undersöka i vilken utsträckning Migrationsverket vad gäller asylbeslut som behandlar barnfamiljer, beaktar bestämmelserna angående barnets bästa i 1 kap 1 UtlL och barns rätt att komma till tals i 11 kap 1a UtlL. 1 Den 1 juli 2000 ändrade Statens Invandrarverk, (SIV) namn till Migrationsverket. I det följande kommer dock rapporten att i delvis hänvisa till verket såsom SIV, då verket hette så vid tiden för BO:s undersökning.

2 1. Inledning Barn i asylsökande familj År 1999 ansökte 2818 barn om asyl i Sverige varav 2572 barn tillhörde en familjeenhet. Resterande 246 barn tillhörde gruppen ensamkommande asylsökande barn, dvs. barn som kommer till Sverige utan legal vårdnadshavare. 2 Eftersom de ensamkommande barnen tillhör en särskilt utsatt grupp barn, har flera utredningar redan företagits i syfte att betona vilka rättigheter dessa barn har vid ankomsten till Sverige och under den kommande asylutredningen. Barn som tillhör en asylsökande familj, har däremot inte uppmärksammats i någon högre grad. Förmodligen beror detta på att föräldrarna anses ta tillvara barnens rättigheter under hela asylprocessen i egenskap av barnens vårdnadshavare och representanter. Uppmärksamheten i ärenden med barnfamiljer fokuseras dock till en mycket stor del på föräldrarna och föräldrarnas skäl för uppehållstillstånd, vilket leder till att de rättigheter som tillkommer barnen ofta hamnar i skymundan. För ett barn innebär det ofta stora psykiska påfrestningar att genomgå en asylprocess. Traumatiska minnen blandas med längtan till släkt och vänner i hemlandet, ovisshet inför framtiden och ibland stor press från föräldrar att hålla inne med känslig information. Den utsatta situation som asylsökande barn därmed befinner sig i kräver enligt BO, att såväl deras rättigheter som deras behov och intressen särskilt uppmärksammas i asylprocessen. Sammanfattning av studien BO:s sammanfattande bedömning är att SIV:s handläggning av ärenden med barn i asylsökande familjer för närvarande inte tillvaratar barnets rättigheter på ett sådant sätt som motsvarar de krav som ställs i lagens förarbeten. Det kan inte uteslutas att portalparagrafen om barnets bästa har haft reell betydelse i tillståndsbedömningen men något tydligt barnperspektiv kan dock inte spåras i besluten. Barnen omnämns fortfarande i stor utsträckning som bihang till föräldrarna, barnens egna skäl redovisas inte tydligt nog och många barn verkar inte ha fått komma till tals. Därmed uppfylls inte lagstiftarens avsikter med lagändringarna i 1 kap 1 portalparagrafen samt 11 kap 1 utlänningslagen. BO:s studie visar på flera brister vad gäller SIV:s tillvaratagande av barns rättigheter i asylärenden med barnfamiljer. Bristerna var framförallt tydliga beträffande respekten för barns deltagande i asylprocessen, bedömningen av barnets bästa, redovisningen av denna bedömning i besluten samt utredarnas kontakt med barnen och kunskap om barns behov och intressen. Den mest anmärkningsvärda slutsatsen som kan dras av studien gäller i hur liten utsträckning barn ses som egna deltagande individer i asylprocessen. Barn betraktas i de allra flesta fall som ett bihang till föräldrarna. Majoriteten av antalet barn som omfattades av studien, 65 %, beskrevs i besluten till största delen genom uttryck såsom hans/hennes familj 2 statistik från SIV, huvudkontoret i Norrköping 2

3 och deras barn/söner/döttrar. Värt att notera är dessutom att det i två av besluten förekom fyra barn som inte alls hade blivit omnämnda i beslutsmotiveringen. Portalparagrafen om barnets bästa verkar ännu inte ha slagit igenom i arbets- och beslutsprocesser. Av studien framkommer att några självständiga bedömningar av vad som är bäst för barnen i den enskilda situationen sällan redovisas i beslutsmotiveringen. I 69 beslut av 88, d v s 78 %, fanns inte på något sätt redovisat en bedömning av barnets bästa. Endast elva beslut redovisade välgrundade bedömningar av barnets bästa medan åtta beslut bara gjorde en enkel hänvisning till portalparagrafen. Det framgick också av studien att avvisningsbesluten innehöll fler tillfredsställande redovisningar av barnets bästa i förhållande till PUT-besluten 3 och att asylenhet 1 hade företagit fler självständiga bedömningar av barnets bästa än asylenhet 2. Det framgick dessutom att ombudet, endast i tre beslut, särskilt hade åberopat barnets bästa i sitt yrkande. Det visar att de flesta bedömningar av barnets bästa som redovisats tillfredsställande i besluten, hade företagits ex officio, d v s på eget initiativ av handläggande personal. Vidare visar studien att barnets egna åsikter i ytterst få fall framkommer i beslutet. Endast i fyra beslut av samtliga 88 (tre avvisningsbeslut och ett PUTbeslut), redovisades att barnen hade fått komma till tals. Gemensamt för de beslut som redovisat samtal med barn var att det rörde sig om lite äldre barn, mellan 12 och 17 år och barn som hade egna asylskäl/eget skyddsbehov. Dessa barn betraktades också i större utsträckning som enskilda individer och togs på större allvar i asylprocessen. Slutligen framkommer det att handläggare och beslutsfattare saknar nödvändig kompetens för att genomföra samtal med barn, framförallt små barn, och klargöra barnets egen inställning på ett meningsfullt sätt. Det finns även brister i utredarnas kunskap när det gäller tolkningen av UtlL:s särskilda bestämmelser som rör barn, deras behov och särskilda intressen. BO föreslår att; Självständiga bedömningar av barnets bästa i asylärenden som rör barn måste göras i högre grad än för närvarande. I princip ska en bedömning av barnets bästa alltid företas. I syfte att göra så kompletta bedömningar som möjligt, måste det individuella barnets situation utredas noggrant. Detta överensstämmer också med skrivningarna i lagens förarbeten. Endast i de fall där det står helt klart att barnets föräldrar har tillräckliga skäl för uppehållstillstånd bör barnets bästa, utan mer noggrann utredning, kunna förutsättas vara att stanna med sina föräldrar i Sverige. Även samtal med barn måste göras i högre grad än vad som sker för närvarande. Barn som berörs av ett asylbeslut ska alltid ges möjlighet att komma till tals, om detta inte är olämpligt. Den lämplighetsbedömning, vilket också framgår av skrivningarna i lagens 3 PUT är en förkortning för permanent uppehållstillstånd 3

4 förarbeten, bör inte bara styras av åldersgränser eller om barnet har egna asylskäl. I situationer där det står helt klart att föräldern/föräldrarna redan har tillräckliga skäl för uppehållstillstånd bör intervjuer med barnet däremot undvikas, både med hänsyn till ärendets snabba avgörande och till barnets bästa, då sådana intervjuer kan innebära viss psykisk påfrestning för barnet. En möjlighet att framföra sina åsikter ska dock alltid ges barnet. Bedömningar av barnets bästa och samtal med barn måste bättre redovisas i besluten. En sådan redovisning är i enlighet med de särskilda bestämmelserna i UtlL och har betydelse för att öka respekten och trovärdigheten i beslutet. Även i de fall där barnets bästa kan förutsättas, bör beslutsmotiveringen innehålla en redovisning om att barnets bästa faktiskt har beaktats och vilken omständighet beaktandet grundar sig på. Det är dock inte meningen att barnets åsikter, om dessa inte har någon betydelse för utgången i ärendet, ska redovisas bara för sakens skull. Det viktiga är däremot att beslutet innehåller en beskrivning om att man har gett barnet möjlighet att komma till tals och i förekommande fall beaktat vad barnet haft att anföra. Vidare bör särskilda barnhandläggare, med erfarenhet och kunskap vad gäller konsten att tala med barn och att uppfatta barns speciella behov, användas vid alla samtal med barn. Det krävs mer kunskap till all utredande personal angående tolkningen av UtlL: s regler som rör barn och förhållandet till barnkonventionen. Det är också viktigt att handläggare och beslutsfattare, i syfte att göra väl övervägda bedömningar, får nödvändig kunskap om barns särskilda behov och intressen. Tydliga interna riktlinjer bör tas fram för personal som handlägger och fattar beslut i barnfamiljsärenden. För närvarande pågår ett s.k. barnprojekt inom Migrationsverket med syfte att se över riktlinjer och rutiner när det gäller alla processer där barn berörs. Projektet kan få stor betydelse för att bättre fokusera ett barnperspektiv inom Migrationsverkets arbetsoch beslutsprocesser. 2. Bakgrund Bestämmelsen om barnets bästa Ändringarna i utlänningslagen (1989:529) om barnets bästa fördes in i utlänningslagens portalparagraf Av paragrafens 2 st, 2 mening, framgår att i fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Visserligen ansåg regeringen i sitt förslag att det redan togs hänsyn till barns bästa i utlänningsärenden och att utlänningslagstiftningen, generellt sett, måste anses överensstämma med barnkonventionens krav. Dock menade regeringen att ett förtydligande angående barnets bästa i utlänningsärenden var på sin plats. En fundamental princip Principen om barnets bästa är en av barnkonventionens mest fundamentala principer. I barnkonventionens artikel 3 framhålls vikten av ett barnperspektiv som ska genomsyra allt arbete i samhället som berör barn och inte riskera att glömmas bort när olika intressen kolliderar. Det är dock staterna själva som bestämmer hur 4

5 detta barnperspektiv genomförs rent konkret. Principen innebär att hänsynen till barnets bästa ska beaktas i alla åtgärder som rör barn. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. (artikel 3.1) Barnets bästa vid åtgärder som rör det, kan dock inte alltid vara det tyngst vägande intresset och därmed utslagsgivande. Vad artikel 3 vill föra fram är budskapet att barnets intresse ska väga tungt, dvs. komma i främsta rummet. I det sammanhanget påminner regeringen om att den grundläggande avvägningen mellan olika intressen sker i lagstiftningsarbetet genom riksdagens beslut. 4 Humanitära skäl för uppehållstillstånd Principen om barnets bästa i utlänningsärenden blir bl a aktuell vid frågan om det föreligger humanitära skäl som grund för uppehållstillstånd. 5 2 kap 4 5 p UtlL säger att uppehållstillstånd får ges till en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige. Vanligtvis ska de humanitära skälen vara synnerligen starka för att berättiga uppehållstillstånd, men när ett barn berörs kan dessa skäl vara av något mindre allvar och tyngd. Vid bedömningen av huruvida det finns humanitära skäl, är det ofta svårt att avgöra vad som i den konkreta situationen är det bästa för barnet. Barnets bästa måste avgöras genom en avvägning mellan alternativ som kan få både negativa och positiva följder för barnet. Ibland kan också barnets bästa kortsiktigt stå emot dess mer långsiktiga intressen. Faktorer som bör tas med i en bedömning av barnets bästa är; 6 Barnets behov av omvårdnad och hälsa: barnets behov omfattar medicinsk vård, rehabilitering och habilitering. Dessutom har barnet behov av att befinna sig i en omgivning där det inte utsätts för allvarliga hälsorisker. Barnets behov av sina föräldrar: den viktigaste aspekten av barnets bästa är barnets behov av sina föräldrar eftersom barnet är mer beroende av föräldrarna än något annat för sin överlevnad och utveckling. Barnets relation till sina föräldrar: föräldrarnas förmåga att känslomässigt stödja sitt barn är av avgörande betydelse för barnet. Barnet är därmed beroende av att ha åtminstone en stabil förälder i sin närhet. Barnets behov av en gynnsam utveckling: barnet är i behov av en god framtid för sin utveckling, en framtid som föräldrarna ytterst garanterar. Barnets anknytning till Sverige: om livserfarenheterna i Sverige blivit en grundläggande del av barnets personlighet, kan en avvisning från Sverige innebära att barnet återigen måste gå igenom svåra separationer. Tiden är en betydelsefull faktor, men inte ensamt avgörande, eftersom barn anpassar sig till nya förhållanden olika snabbt. Även åldern har betydelse. Barn i skolåldern anpassar sig lättare till det nya livet genom kulturöverföring från lärare och kamrater, medan yngre barn är mera bundna till sina föräldrar och därmed anknyter till den nya kulturen på ett senare stadium. 4 Prop 1196/1997:25 s Prop 1996/1997:25 s SOU 1996:115 s och s

6 Självständig bedömning En svensk parlamentarisk kommitté (barnkommittén) fick 1996 regeringens uppdrag att utreda hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till barnkonventionens bestämmelser. Barnkommittén skulle också skapa klarhet i begreppet barnets bästa samt med förtur behandla frågan om barns ställning i ärenden enligt utlänningslagen. Barnkommittén framhåller i sitt betänkande att barnets bästa ska vägas in, i alla konkreta situationer t. ex. i bedömningen av barnets och familjens skäl för uppehållstillstånd. 7 Det är således viktigt att det individuella barnets situation, behov och intressen utreds noggrant av handläggande personal, för att sedan kunna ligga till grund för bedömningen av barnets bästa. Det bör alltså som huvudregel företas en individuell och självständig bedömning av barnets bästa, i varje enskilt asylärende som rör ett barn. 8 Det kan i sammanhanget nämnas att regeringen inte förordar en s k etnocentrisk syn, uppfattningen att barn närmast regelmässigt anses ha det bäst i Sverige, oavsett språklig, kulturell och nationell bakgrund och tillhörighet. Bedömningen, menar regeringen, måste i stället utgå från barnets situation i sin helhet, där resultatet ibland kan bli att det bästa för barnet anses vara att flytta tillbaka till hemlandet. 9 Redovisning av bedömningen Barnkommittén är vidare av den uppfattningen att det i beslutsmotiveringarna tydligt ska redovisas hur hänsynen till barnets bästa har bedömts. Om det inte framgår av utredningarna och i beslutsmotiveringarna att barnets bästa har beaktats och hur en eventuell intresseavvägning har gått till, då kan inte kravet i barnkonventionens artikel 3 anses tillgodosett. Barnkommittén menar vidare att välmotiverade beslut där barnets situation redovisas ökar trovärdigheten och respekten för beslutet. 10 SIV:s handbok SIV:s interna handbok för handläggning av asylärenden behandlar i avsnitt 37.2 barn i familj. Riktlinjerna är knapphändiga men det påpekas i inledningen att avsnittet kommer att utvecklas inom kort. Beträffande hänsynen till barnets bästa står det i riktlinjerna att barnets hälsotillstånd och mognadsgrad samt barnets sociala situation i hemlandet och i Sverige ska framgå av beslutsunderlaget. Dessutom framhålls att beslutsmotiveringen särskilt ska belysa att hänsynen till barnets bästa har beaktats SOU 1996:115 sid 43 Barnkonventionen och utlänningslagen 8 SOU 1996:115, sid 43 och 61 9 Prop 1996/1997:25 s SOU 1996:115 s SIV:s interna handbok 37.2 Barn i familj 6

7 Bestämmelsen om barnets rätt att komma till tals I samband med ändringen av UtlL 1997, infördes också en regel i 11 kap 1 a, om barns rätt att komma till tals och få sina åsikter respekterade vid bedömning av frågor om tillstånd. Lagregeln i UtlL stadgar att om det inte är olämpligt, ska det klarläggas vad barn som berörs av ett beslut har att anföra och det ska tas den hänsyn till det anförda som barnets ålder och mognad motiverar. Syftet är att söka klarlägga barnets egna asylskäl och belysa eventuella andra skäl för uppehållstillstånd för att skapa underlag för en bedömning av barnets bästa. 12 Barnets rätt att få uttrycka sina åsikter är också en av barnkonventionens fundamentala principer. Barnkonventionens artikel 12 säger att; Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som berör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. (artikel 12.1) Artikel 12 handlar om barnets delaktighet och inflytande beträffande alla åtgärder som rör dem själva. Barn ska ges tillfälle att lägga fram sina synpunkter, om de är kapabla att göra det, och även få synpunkterna respekterade i förhållande till ålder och mognad. Det finns ett nära samband mellan artikel 12 och artikel 3. Beslut ska fattas utifrån vad som är bäst för barnet, vilket betyder att barnets uppfattning, enligt artikel 12, måste ges väsentlig betydelse. Det är dock staterna själva som bestämmer hur barnet ska ges möjlighet att komma till tals. Enligt barnkonventionens artikel 12 kan samtalet ske antingen genom barnet självt eller genom företrädare, t. ex. en förälder eller ett ombud. Barnets egna skäl Regeringen ansåg att hänsynen till olika konventioner, EU:s resolution om minimigarantier vid handläggning av asylsökande och rent utredningsmässiga skäl talade starkt för ett införande av en särskild regel i UtlL om barnets rätt att komma till tals. Det huvudsakliga syftet med regeln är att ett barn som berörs av ett tillståndsärende bereds möjligheten att förtydliga och påverka sin egen situation, dvs få barnet att känna sig delaktig och tagen på allvar. Samtalet med barnet ska emellertid inte endast ha som mål att klarlägga barnets egna asylskäl, utan även belysa eventuella andra skäl för uppehållstillstånd i syfte att skapa underlag för en bedömning av barnets bästa. En rättighet för barnet Som Barnkommittén poängterar innebär regeln en rättighet för barnet men inte en skyldighet, att bli hörd i ärendet. Handläggande personal är inte heller skyldig att i varje ärende höra barnet, men är däremot skyldig att bereda barnet möjlighet att uttrycka sina åsikter om han/hon vill det. Barnet får därmed aldrig pressas till att ge 12 Prop 1996/1997:25 s

8 information som sedan används mot familjen, eftersom ett sådant förhör med barnet kan leda till intressekonflikter med föräldrarna. 13 Regeln får alltså inte användas som ett verktyg för handläggaren, genom vilket denne löser t ex svåra trovärdighetsbedömningar i utredningen. Regeln har tillkommit för att ge barnet en möjlighet att förtydliga och påverka sin egen situation 14. Det sagda betyder således att det ska klarläggas vad barnet har att anföra om det inte är olämpligt. Huvudregeln är därmed att ett barn, oavsett ålder, ska ges tillfälle att uttrycka sin åsikt om han/hon kan och vill det, och att det endast i undantagsfall bör anses olämpligt. Kommentaren till den nya UtlL ger som exempel på olämplighet, sådana situationer där barnet är väldigt litet eller barnets psykiska hälsa talar mot ett samtal. 15 Företrädare Enligt barnkonventionens artikel 12 är det som tidigare nämnts, staterna själva som bestämmer hur barnet ska ges möjlighet att komma till tals, antingen genom barnet självt eller genom ställföreträdare, t. ex. en förälder eller ett ombud. Förarbetena till 11 kap 1a UtlL godkänner möjligheten att låta föräldrarna företräda barnet, under förutsättning att man är övertygad så långt möjligt, att det verkligen är barnets åsikt som kommer till uttryck. Finns motstridiga intressen eller finns det anledning att tro att föräldrarna inte klarar av att framföra barnets åsikt, då ska inte föräldrarna ges möjlighet att företräda barnet. Vidare får det avgöras från fall till fall om föräldrarna bör vara närvarande eller inte under samtalet med barnet. 16 Redovisning av samtalet När det gäller utredning av asylärenden där barn är inblandade framgår det av Barnkommittén och propositionen till UtlL 17 om behovet av mer välgrundande och detaljerade beslutsmotiveringar. En sådan redovisning av samtalet med barnet, kan fylla två viktiga funktioner; dels ge barnet en känsla av att hans/hennes åsikter verkligen respekteras och dels öka respekten för beslutet som sådant. Av dessa uttalanden kan man enligt BO:s mening dra slutsatsen att när samtal har förts med ett barn i ett asylärende så ska detta redovisas på ett klart och tydligt sätt i beslutet. 18 Av SIV:s riktlinjer när det gäller asylärenden med barn i familj framgår det att barnets ålder och mognad och eventuellt motstridiga intressen till vårdnadshavaren ska avgöra om barnet ska höras genom föräldrarna, i förälders närvaro eller ensamt. Ett samråd med föräldrarna måste alltid ske. Dessutom sägs i riktlinjerna att barnets inställning ska klarläggas om detta inte är olämpligt och därvid ska beaktas såväl asylskäl som andra skäl för uppehållstillstånd SOU 1996:115 s SOU 1996:115 s Utlänningslagen- med kommentar s Prop 1996/1997:25 s Prop 1996/1997:25 18 Prop 1996/1997:25 sid 264 samt SOU 1996:115 sid SIV:s interna handbok 37.2 Barn i familj 8

9 3. Resultat av BO:s undersökning I BO:s undersökning ingick 88 asylärenden som behandlar barnfamiljer, och som avgjorts av Statens Invandrarverk, Region Stockholm, asylenheterna 1 och 2 i Solna under perioden från 1 juli till 30 november beslut gällde avvisning och 36 beslut gällde PUT. Totalt omfattades 159 barn av undersökningen. Ett tiotal PUT-beslut som fattats under den aktuella perioden fanns inte tillgängliga i Norrköpings huvudarkiv. 21 Dessa beslut var antingen förkomna eller utlämnade till andra instanser som de regionala kontoren. Utgångspunkter Undersökningen riktade huvudsakligen in sig på tre frågeställningar. Dessa frågeställningar kopplades till faktorer som barnens ålder, hur barnen omnämnts i besluten, förekomsten av egna skäl och tiden för beslutsfattandet. Dessutom kom undersökningen att påvisa skillnader mellan beslut om avvisning och beslut om PUT. Skillnader framkom också mellan de två olika asylenheterna, asylenhet 1 och asylenhet 2. Frågeställningarna var följande; i vilken uträckning besluten beaktar portalparagrafen om barnets bästa? i vilken utsträckning barnen har fått komma till tals? på vilket sätt bedömningen av barnets bästa och barnets egna åsikter motiverats och redovisats i besluten? Besluten delades in i tre grupper; Beslut som tillfredsställande har redovisat en bedömning av barnets bästa, dvs. noggrant utrett det individuella barnets situation och därefter redovisat en självständig bedömning av barnets bästa och en eventuell intresseavvägning. Till denna grupp (1) räknades även de PUT-beslut där barnets bästa förutsatts, men där det på ett bra sätt redovisats att barnets bästa verkligen hade beaktats och vilken omständighet beaktandet hade grundat sig på. Beslut som på ett otillfredsställande sätt har redovisat en bedömning av barnet bästa, dvs. endast gjort en hänvisning till portalparagrafen. Beslut som inte alls har redovisat någon bedömning av barnets bästa. 20 De två asylenheterna är uppdelade på olika områden i världen, där asylenhet 1 (42 beslut) är inriktad på asylsökande från Mellanöstern, Iran, Irak och Nordafrika medan asylenhet 2 (46 beslut) behandlar asylsökande från övriga Afrika, Asien, Nord-, Mellan- och Sydamerika. 21 CANA, 9

10 I syfte att undersöka förekomsten av bedömningar som gjorts ex officio, dvs. utan att barnets bästa särskilt åberopats, jämfördes även beslutsmotiveringarnas beaktande av portalparagrafen med ombudens eventuella åberopanden av barnets bästa. Barnens ålder Tabellen visar att undersökningen omfattade totalt 159 barn, varav 75 barn (47%) tillhörde åldersgruppen 0 till 5 år. Endast 21 barn (13%) tillhörde åldersgruppen 12 till 17 år, vilket förmodligen har sin orsak i att barn, eller snarare ungdomar, i den ålderskategorin i större omfattning stannar kvar i hemlandet på egen hand. Åldersgrupper: Antal: Totalt: 159 Tabell 1:1 Fördelning av barnen på åldersgrupper Barnens omnämnande i besluten Barnen delades vidare in i fyra kategorier beroende på hur de hade omnämnts i besluten. Till den första kategorin räknades de barn som inte alls omnämnts i beslutsmotiveringen. Den andra kategorin omfattar de barn som till största delen omnämndes genom uttryck som t ex familjen, deras barn etc. Det förekom att barnen i denna kategori omnämndes vid namn men då alltid tillsammans med föräldrarna, dvs som en enhet. Den tredje kategorin omfattade de barn som till största delen omnämndes tillsammans med föräldrarna, men ibland också som enskilda individer med sina egna namn. Slutligen, i den fjärde kategorin hamnade de barn som omnämndes med sina egna namn, genom hela beslutet. Kategori: Antal: Totalt: 159 Tabell 1:2 Fördelning av barnen på hur de omnämns i besluten Tabellen visar hur barnen fördelar sig på de fyra ovan nämnda kategorierna (1-4). Kategori 2, dvs. den grupp där barnen omnämns som bihang till sin/sina föräldrar, är störst (65%). Endast åtta barn, dvs. 5 %, omnämns genom hela beslutet som enskilda individer med sina egna namn (kategori 4). Intressant att notera är också 10

11 att det faktiskt förekom fyra barn (2 beslut) som inte någonstans hade blivit omnämnda i beslutsmotiveringen (kategori 1). Sammanfattningsvis kan alltså noteras att barn i familj endast i mindre grad betraktas som enskilda individer, omnämnda med sina namn i asylprocessen. Bedömning och redovisning av barnets bästa Besluten delades in i tre kategorier. Kategori 1 utgörs av beslut som tillfredsställande redovisat en bedömning av barnets bästa, d v s noggrant utrett det individuella barnets situation och därefter redovisat en självständig bedömning av barnets bästa och en eventuell intresseavvägning. Till denna kategori räknades även de PUT-beslut där barnets bästa förutsatts utan någon mer självständig bedömning och utan att barnet kommit till tals, men där det ändå på ett bra sätt redovisats att barnets bästa hade beaktats och vilken omständighet detta grundat sig på. Kategori 2 är beslut som på ett otillfredsställande sätt redovisat en bedömning barnet bästa, dvs. där endast en hänvisning till portalparagrafen gjorts. Kategori tre innefattar beslut som inte alls redovisat någon bedömning av barnets bästa. Diagram 2:1 nedan visar om och i så fall hur de undersökta besluten redovisade bedömningar av barnets bästa i sina motiveringar. Det som tydligt framkommer i diagrammet är att huvuddelen av alla beslut, närmare bestämt 69 beslut, (78%) inte redovisade någon som helst bedömning av barnets bästa i beslutsmotiveringen. Endast elva beslut, (13%) redovisade självständiga och välgrundade bedömningar av barnets bästa, medan åtta beslut, (9%) bara hänvisade till portalparagrafen. Antal beslut tillfredsställande redovisning otillfredsställande redovisning ingen redovisning Diagram 2:1 Redovisning av bedömning av barnets bästa Tillfredsställande redovisning av barnets bästa I de elva beslut där tillfredsställande redovisningar gjorts av barnets bästa omnämndes barnen till övervägande delen tillsammans med föräldrarna, dvs. som en enhet (kategori 2). Beträffande barnens egna skäl för uppehållstillstånd, visade undersökningen att barnens skäl redovisades i över hälften av de aktuella besluten och utgjordes för det mesta av humanitära/medicinska skäl. Barnens egna skäl hade i de flesta fallen framförts av föräldrarna, men i några få fall även av ombudet. Självständiga och välgrundade bedömningar av barnets bästa verkar redovisas i 11

12 större utsträckning när det gäller något äldre barn (8 till 17 år). Nio av elva beslut gällde minst ett barn som var åtta år eller äldre. Orsaken till detta är förmodligen att äldre barn, genom sin mognad och sina erfarenheter, själva kan uttrycka sig och delta i asylprocessen. Deras situation uppmärksammas därför i högre grad av föräldrar, ombud och handläggande personal. Otillfredsställande redovisning av barnets bästa Åtta beslut redovisade en bedömning av barnet bästa på ett otillfredsställande sätt. Det utesluter inte att en bedömning av barnets bästa kan ha gjorts, men den har i så fall inte redovisats. Besluten inbegrep barn i alla ålderskategorier. Framför allt beskrevs barnen som bihang till sina föräldrar, men ibland som enskilda individer. I något färre än hälften av dessa beslut hade barnens egna skäl redovisats. Skälen, som till övervägande delen var humanitära/medicinska skäl, hade framförts av föräldrarna. Utmärkande för besluten var att sex av åtta beslut hade fattats på asylenhet 2. Dessutom framgick det att av de beslut som var fattade på samma enhet (sex st), hade fem beslut fattats under en begränsad tidsperiod, mellan den 26 och 28 november Två exempel på beslut Två beslut som gäller beaktande av barnets bästa i beslutsmotiveringen är värda att uppmärksammas. Det första beslutet handlade om tre syskon, 7, 14 och 16 år gamla. Dels redovisades på ett föredömligt sätt de två äldsta syskonens åsikter i beslutet och dels återfanns självständiga redovisningar av barnens bästa i beslutsmotiveringen. Beslutet redogjorde för 11 kap 1a och tolkningen av densamma och därefter redovisades en utredning med de omständigheter som hade relevans för bedömningen av barnets bästa (anknytningen till Sverige och barnens psykiska hälsa). Slutligen gjordes en samlad bedömning av de enskilda barnens situation. Eftersom barnen hade sina närmaste släktingar såväl mor- som farföräldrar i hemlandet, ledde bedömningen till sist fram till att det inte kunde anses oförenligt med barnens bästa att återvända till hemlandet. Familjen kom sålunda att avvisas. Det andra beslutet gällde en familj med en 11-årig pojke. Fadern hade, med hjälp av temporära uppehållstillstånd, arbetat som gästforskare i Sverige under flera perioder på 1990-talet. I februari 1996 kom även modern och den 11-årige sonen till hit. Då familjens temporära uppehållstillstånd gick ut år 1998, ansökte familjen om permanent uppehållstillstånd p.g.a. asylskäl. Pojken hade vid tiden för ansökan varit bosatt i Sverige i tre år och sju månader och dessutom gått i skolan under nästan hela den tiden. Trots detta redovisades varken portalparagrafen eller någon bedömning av barnets bästa i beslutsmotiveringen. Familjen kom slutligen att avvisas. Redovisning av barnets bästa i jämförelse Inom ramen för BO:s granskning av asylbeslut undersöktes också om skillnader fanns i redovisningen av de bedömningar av barnets bästa som gjordes i PUT- 12

13 beslut respektive i beslut om avvisning. Enligt nedanstående diagram gjordes tillfredsställande redovisningar av barnets bästa i större omfattning i avvisningsbesluten än i PUT-besluten. Orsaken till denna skillnad är förmodligen att utredande personal anser det onödigt att göra noggranna bedömningar av barnets bästa om det står klart att det finns tillräckliga skäl för uppehållstillstånd tillfredsställande redovisning 1 7 otillfredsställande redovisning 26 ingen redovisning avvisning PUT Diagram 2:2 Jämförelse avvisningsbeslut och PUT-beslut I de fall då det tydligt framgår att föräldrarna har tillräckliga skäl för uppehållstillstånd, är det enligt BO:s mening rimligt att förutsätta att barnets bästa är att stanna med föräldrarna i Sverige. Någon noggrannare utredning om vad som är det bästa för barnet måste därför i de flesta fall anses onödig. Emellertid bör det även i dessa beslut redovisas att barnets bästa verkligen har beaktats och vilka omständigheter bedömningen har grundat sig på (i det här fallet barnets behov av sina föräldrar). Av de tre PUT-besluten som hade redovisat tillfredsställande bedömningar av barnets bästa, utgjorde ett beslut ett sådant fall där barnets bästa hade förutsatts men ändå kommit att redovisas tillfredsställande i besluts motiveringen. Redovisning av barnets bästa i jämförelse BO gjorde också en jämförelse mellan hur de två asylenheterna i Solna hade redovisat bedömningar av barnets bästa. Resultatet redovisas i nedanstående diagram; tillfredsställande redovisning 2 6 otillfredsställande redovisning ingen redovisning asylenhet 1 asylenhet 2 Diagram 2:3 Jämförelse asylenhet 1 och asylenhet 2 13

14 Diagrammet visar att asylenhet 1, i något större utsträckning än asylenhet 2, har redovisat självständiga och väl genomtänkta bedömningar av barnets bästa i besluten. När det gäller tillfredsställande redovisningar av barnets bästa i just avvisningsbesluten, framkom det att samtliga åtta av elva sådana beslut var fattade på asylenhet 1. (Denna omständighet framkommer inte av diagram 3:3). När det gäller de beslut som endast hänvisar till portalparagrafen fattades sex av åtta sådana beslut på asylenhet två och resterande två beslut på asylenhet 1. Däremot framkommer ingen nämnvärd skillnad mellan de två asylenheterna beträffande antalet beslut som inte alls redovisat någon bedömning av barnets bästa. Ombudets åberopande av portalparagrafen Tabellen nedan visar hur redovisningen av portalparagrafen i beslutsmotiveringarna förhåller sig till ombudens särskilda åberopande av barnets bästa. Beaktandet av portalparagrafen har delats in i samma kategorier som i diagrammen ovan. Syftet med tabellen är att undersöka förekomsten av bedömningar som företagits ex officio i besluten, dvs. bedömningar utan att barnets bästa särskilt åberopats av ombud. Åberopande av ombud Ej åberopande av ombud Tillfredsställande redovisning Otillfredsställande redovisning Ingen redovisning Tillfredsställande redovisning Otillfredsställande redovisning Ingen redovisning Antal beslut: Summa: 3 Summa: 85 Tabell 3:1 Beaktande av portalparagrafen i relation till ombudets åberopande av barnets bästa Totalt: 88 Endast i tre beslut åberopade ombudet särskilt hänsynen till barnets bästa i sitt yrkande. Visserligen åberopade ombudet i flera beslut barnets situation som ett humanitärt skäl för uppehållstillstånd, men ett särskilt beaktande av portal paragrafen åberopades endast i tre beslut. Av dessa beslut redovisades också tillfredsställande bedömningar av barnets bästa i två beslut, medan det tredje beslutet, anmärkningsvärt nog, inte redovisade någon bedömning alls. Detta beslut gällde en familj med en åtta-årig sjuk dotter. Ombudet påtalade att det inte vore förenligt med barnets bästa att tvångsvis flytta flickan från Sverige. Trots detta omnämndes vare sig portalparagrafen eller någon bedömning barnets bästa i SIV:s tillståndsbedömning. Sammanfattningsvis kan BO konstatera att nio av de elva besluten där tillfredsställande redovisningar av barnets bästa redovisades, hade 14

15 gjorts ex officio utan att barnets bästa åberopats av ombudet. Slutsatsen måste därmed bli att även om ytterst få beslut redovisar självständiga och välgrundade bedömningar av barnets bästa generellt sett, så har de bedömningar som ändå gjorts skett på eget initiativ av handläggande personal utan att ombud ställt särskilda krav på detta. Barnets rätt att komma till tals Endast i fyra av 88 beslut framkom det att åtminstone ett av syskonen i de berörda familjerna hade fått komma till tals. Besluten gällde i tre fall avvisning och i ett fall PUT-beslut Värt att hålla i minnet är dock att 44% av det totala antalet, 39 beslut rörde barn i åldersgruppen noll till fem år. Detta är förmodligen en av orsakerna till varför så få barn, verkade ha kommit till tals. Tre av de fyra besluten rörde barn i åldersgruppen 12 till 17 år (14, 15, 15 och 16 år) medan ett beslut rörde en nio-årig flicka. Åtminstone beträffande de äldre barnen framkom det tydligt att deras uppfattningar hade tagits stor hänsyn till i beslutsmotiveringen, och dessutom omnämndes de äldre barnen genomgående i besluten som enskilda individer med egna namn, dvs. som kategori 4. Syftet med att höra barnen var i tre av fyra beslut, att utreda barnens egna asylskäl/eget skyddsbehov, vilket hade åberopats av föräldrarna eller ombud. I det fjärde beslutet däremot, gjordes samtalet i syfte att kontrollera sanningshalten i föräldrarnas berättelser. Det kom tydligt fram i beslutet att den 15-åriga pojken förhördes om vissa uppgifter som föräldrarna hade lämnat, t.ex. angående familjens bostadsförhållande i hemlandet och färdvägen till Sverige. När det gäller tiden för besluten kan konstateras att alla fyra besluten fattades under de två sista månaderna av den aktuella undersökningsperioden, tre av dessa under den sista månaden (november 1999). Det nyss sagda skulle kunna betyda att SIV med tiden, blivit mer uppmärksam på barns rätt att komma till tals. Slutsatsen att barn verkar komma till tals i något mindre utsträckning i PUT-ärenden är rimlig enligt BO:s mening, eftersom det ofta står klart att föräldrarna har tillräckliga skäl att få uppehålls tillstånd, saknar ett samtal med barnet större betydelse. Ett antagande är att handläggande personal anser att det bästa för barnet i dessa fall är att slippa gå igenom en intervju, som kan innebära psykiska påfrestningar för barnet och t.o.m. bedömas vara oförenliga med barnets bästa. BO är av den uppfattningen, att antalet avvisningsbeslut som redovisat samtal med barn (tre beslut av 52) är alldeles för litet. I avvisningsärenden har föräldrarnas skäl för uppehållstillstånd ansetts otillräckliga, vilket betyder att samtal med barnen skulle kunna leda till att nya viktiga skäl (asylskäl eller humanitära skäl) för uppehållstillstånd framkommer. Det kan dock hända att intervjuer med barnen faktiskt har företagits i några av de aktuella avvisningsbesluten, utan att detta kommit till särskilt uttryck i beslutsmotiveringarna. Det förekom en liten skillnad mellan de två asylenheterna när det gällde hänsynen till barns rätt att komma till tals. Tre av besluten var fattade på enhet 1, medan ett beslut var fattat på enhet 2. 15

16 En annan skillnad var också att det endast var på asylenhet 2 som det kom fram att ett yngre barn (nio år) hade fått komma till tals. 4. Intervjuer med handläggare och beslutsfattare Som ett komplement till BO:s genomgång av asylärendena gjordes intervjuer med ansvariga handläggare på två asylenheter. Två handläggare och en beslutsfattare från varje asylenhet i Solna (totalt sex st) svarade på frågor angående handläggningen av asylärenden som behandlar barnfamiljer. Frågorna handlade framför allt om när och hur ett barn får komma till tals i asylutredningen och i vilken utsträckning de själva beaktar portalparagrafen om barnets bästa i sitt arbete. En del frågor rörde även interna riktlinjer och kompetens. Två av handläggarna var barnhandläggare dvs. med särskild kompetens att handlägga just barn. Deras arbete är främst inriktat på handläggning av de ensamkommande flyktingbarnen, men ibland utreder de även barnfamiljer. Beaktande av barnets bästa Alla som intervjuades ansåg att utgångspunkten för vad som är det bästa för barnet är att barnet ska vara tillsammans med sina föräldrar. Fyra av de tillfrågade menade att om det kommer fram i utredningen att barnet inte mår bra, att barnet har egna asylskäl eller om det åberopas av offentligt biträde att barnets bästa ska tas hänsyn till, så görs en noggrann bedömning av barnets bästa enligt portalparagrafen. Om dessa omständigheter däremot inte föreligger, görs endast en indirekt eller förutsatt bedömning av barnets bästa. Förutsättningen är då att det bästa för barnet är att vara med föräldrarna, dvs. barnet följer med föräldrarna till hemlandet eller stannar kvar i Sverige, beroende på utgången i ärendet. Det görs med andra ord inte en individuell och självständig bedömning enligt portalparagrafen i varje enskilt ärende som rör barn. Två av de tillfrågade ansåg att det alltid tas hänsyn till barnets bästa i familjeärendena, men de redogjorde inte för hur den bedömningen går till. Två andra handläggare uttalade att brister förekom när det gäller bedömningen av barnets bästa. De menade att det egentligen borde göras en självständig bedömning enligt portalparagrafen i varje enskilt ärende. Skulle i ett sådant fall, det bästa för barnet bedömas vara att stanna i Sverige, då borde föräldrarna och barnen få stanna i Sverige, även om föräldrarnas skäl i sig, inte är starka nog. En av dem menade dessutom att det, i utredningen, fokuseras för mycket på barnets egna asylskäl och mindre på t.ex. hur barnet har hunnit anpassa sig till Sverige. Redovisning av barnets bästa i besluten Faktorer som de flesta intervjuade menade avgör om en bedömning av barnets bästa redovisas i besluten; Barnets bästa åberopas av offentligt biträde Barnet mår fysiskt eller psykiskt dåligt Bedömningen har betydelse för utgången i ärendet 16

17 En av de tillfrågade menade att det alltid ska redovisas en bedömning av barnets bästa i alla beslut som rör barn. Denne ansåg samtidigt att redovisningen är långt ifrån tillfredsställande i alla beslut samt att portalparagrafen ofta skrivs in i besluts motiveringen som en rutinåtgärd utan egentlig mening. Barns rätt att komma till tals Bland samtliga intervjuade fanns en stor medvetenhet om att barn enligt UtlL ska få möjlighet att framföra sina åsikter under asylprocessen. Trots detta ansåg alla att samtal med barn i stort sett saknar mening, eftersom det är så sällsynt att barnen har egna asylskäl. Faktorer som avgör om barn får komma till tals; Ålder och mognad: Hälften av de tillfrågade menade att de i princip alltid hör barn som är över tolv år. Är barnen under tolv år hörs de endast om det kommer fram i utredningen med föräldrarna att barnen har egna asylskäl. Två av de tillfrågade sade att de, utifrån barnets mognad (om det går att prata med barnet), bedömer om det ska höras. Är barnet för ungt, d v s under sju år, talar man dock inte med barnet. Egna asylskäl: En tillfrågad menade att barn hörs endast om de har egna asylskäl. De egna asylskälen kommer fram antingen på direkt fråga till föräldrarna eller genom föräldrarnas berättelse. När det är olämpligt att tala med barn Alla tillfrågade var överens om att det är olämpligt att höra barn som är för unga. Få av de tillfrågade kunde dock sätta en lägsta åldersgräns. Vidare framkom det att de flesta tycker att det är olämpligt att höra barnen när föräldrarna säger nej, eftersom barnen då kan hamna i en intressekonflikt med föräldrarna. Två av de tillfrågade ansåg att om det står klart att barnet redan träffar t.ex. en psykolog så är det olämpligt och rent av onödigt att också handläggaren pratar med barnet. Hur man samtalar med barn De flesta (fem av sex) av de tillfrågade framhöll att föräldrarna alltid är med under samtalet med barnet. Emellertid menade man, att föräldrarna helst skulle sitta längst bak i rummet och inte lägga sig i samtalet. Dessa fem ansåg att föräldrarnas närvaro var ett krav eller en förutsättning för samtalet. De övriga tre tillfrågade menade att det för det mesta bara blir så. Alla var överens om att man måste förhålla sig på ett informellt sätt till barn i samtalen och aldrig pressa barnen. Följande frågor brukar ställas till barnet: Hur mår du? Hur länge har du varit i Sverige? Går du i skolan? Har du vänner i Sverige? Vet du varför du och din familj har kommit till Sverige? Hur reste ni till Sverige? Har du upplevt någonting i ditt hemland som du vill berätta om? 17

18 Redovisning av samtal i besluten Alla utom en tillfrågad medgav att det händer att samtal med barn inte redovisas i själva besluten. Endast om det som kommer fram i samtalet med barnet är av betydelse för utgången i ärendet, redovisas samtalet. Särskilda riktlinjer kring handläggningen När det gäller de riktlinjer som finns för handläggning av asylsökande barnfamiljer gick meningarna brett isär bland de intervjuade. Två av de tillfrågade uttalade att det saknas tydliga riktlinjer för hur ärenden av det här slaget ska handläggas, särskilt när det gäller hänsynen till barnen. De menade också att det diskuteras för lite mellan handläggarna/beslutsfattarna angående hörande av barn och beaktande av barnets bästa och att det är olyckligt att de riktlinjer som finns för handläggning av ensamkommande barn är mycket mer uttömmande och mer detaljerade än riktlinjerna som finns för handläggning av barn i familj. Två andra tillfrågade menade emellertid att de riktlinjer som finns är relativt bra, men att de kan förbättras. De ansåg att det tydligt framkommer i handboken att de riktlinjer som gäller för handläggning av de ensamkommande barnen, ska anses gälla även för handläggning av barn i familj. Vidare menade de att det förekommer mycket diskussioner mellan handläggarna hur dessa ärenden ska handläggas. Till sist ansåg en tillfrågad att om det gäller vanliga ärenden, dvs. ärenden utan några speciella omständigheter så är de riktlinjer som redan finns tillräckliga. En tillfrågad uttalade sig inte speciellt i frågan. Erforderlig barnkompetens Tre tillfrågade (inklusive de två barnhandläggarna) ansåg sig ha erforderlig kompetens att handlägga barn i familj. Två andra menade att det inte är meningen att alla handläggare och beslutsfattare skall ha speciell barnkompetens. Uppkommer något särskilt problem går det bra att fråga t.ex. en barnhandläggare om råd. En annan uttryckte uppriktigt svårigheter när det gäller att tala med barn. Dock såg den tillfrågade inte detta som en kompetensbrist, utan menade att det finns ett värde i att ha en speciell profil, t.ex. som barnhandläggarna. Det borde finnas barnhandläggare som kommer in i utredningen och utreder samtliga barn, oavsett om barnen är ensamkommande eller del av en familj, menade denne. Resurser för att beakta barn tillfredsställande i asylprocessen Hälften av de tillfrågade uttalade sig inte speciellt i den här frågan. En av de tillfrågade menade dock att det finns både tid och pengar för att samtala med barn i större utsträckning och göra mer tillfredsställande bedömningar av barnets bästa. Två andra däremot, menade att det finns alldeles för lite resurser (framför allt tid) för att t.ex. samtala mera med barn i familj. Ett ärende ska helst bli klart på tre timmar. 18

19 Förslag på hur barnets bästa i asylprocessen kan stärkas Nedan följer de förslag som de tillfrågade gav i syfte att stärka barnens roll i asylärenden som behandlar barnfamiljer: (En tillfrågad hade inga egna förslag). Förbättrad policy: Klara tydliga riktlinjer måste komma från ledningen. Fortbildning: Gå igenom vilka regler som gäller, vilken syn handläggare/beslutsfattare ska ha på barn, hur man ska tala med små barn etc. En sådan fortbildning bör dock föregås av en utvärdering av liknande fortbildningar hos andra myndigheter som arbetar med barn. Föreläsningar: T.ex. med psykologer. Införande av särskild kompetens: Personal med särskild kompetens, t ex barnhandläggare, borde komma in i utredningen och genomföra alla samtal med barn. Det skulle kunna gå till så att den ansvarige utredaren först genomför ett första kort samtal med barnet, där det klargörs om barnet har egna asylskäl. Har barnet egna asylskäl kan en särskild barnhandläggare ta över samtalet med barnet. Ett liknande förslag är att det borde vara psykologer som genomför alla samtal med barn som mår psykiskt dåligt. Det är olämpligt att sådana samtal ligger på handläggaren, eftersom denne saknar särskild psykologisk kompetens. 5. BO:s slutsatser Självständiga bedömningar av barnets bästa Barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn, stadgar artikel 3 i barnkonventionen och portalparagrafen i UtlL (1 kap 1 ). För att ta reda på vad det bästa för barnet är i den enskilda situationen måste sålunda hela barnets situation utredas noggrant och bedömas på ett självständigt sätt. I intervjuerna med handläggare och beslutsfattare framkom det tydligt att det inte görs självständiga bedömningar av barnets bästa i varje enskilt ärende som rör barn. I stället förutsätts i många fall, både i avvisnings- och PUT-ärenden, att det bästa för barnet är att vara med sina föräldrar, dvs. barnet följer med föräldrarna till hemlandet eller stannar kvar med dem i Sverige, beroende på utgången i ärendet. BO är av den uppfattningen att handläggare och beslutsfattare bör, i utredningen av barnfamiljers asylansökningar, i högre grad än för närvarande göra självständiga bedömningar för att utreda barnets bästa. I syfte att företa så kompletta bedömningar som möjligt av barnets bästa, bör därför det individuella barnets situation utredas noggrant. Endast i de situationer där det redan står helt klart att föräldrarna har tillräckliga skäl för uppehållstillstånd, bör barnets bästa kunna förutsättas utan noggrannare utredning. Det är då rimligt att förutsätta att barnets bästa är att stanna med föräldrarna i Sverige. BO anser därför att en noggrannare utredning av vad som är det bästa för barnet är onödig i sådana situationer. Däremot är det viktigt att även i dessa situationer i beslutsmotiveringen beskriva att barnets bästa ändå har beaktats och vilken omständighet som ligger till grund för beaktandet (i det här fallet barnets 19

20 behov av sina föräldrar). Det sist sagda har emellertid att göra med redovisningen av bedömningen av barnets bästa och tas upp i avsnittet nedan angående förbättrad redovisning. Barnets egna åsikter Av undersökningen framkom att barns möjlighet att komma till tals i praktiken styrs av åldern (hälften av de tillfrågade använde sig av en 12-årsgräns) och förekomsten av egna asylskäl. Det sagda förklarar väl varför det endast i fyra beslut av 88 framkom att barnen hade kommit till tals. Av intervjuerna framgick att det finns en stor medvetenhet bland handläggare och beslutsfattare om att barn ska få möjlighet att föra fram sina åsikter under asylprocessen. Trots detta ansåg alla handläggare att samtal med barn i stort sett alltid saknar mening eftersom det är sällsynt att barnen har egna asylskäl. I enlighet med UtlL:s 11 kap 1 a ska barn som berörs av ett asylbeslut få möjlighet att komma till tals, om det inte är olämpligt. Lämplighetsbedömningen bör inte styras av fasta åldersgränser, utan bedömas utifrån det enskilda fallet. Exempel på omständigheter som innebär att ett hörande skall anses olämpligt är om barnet är väldigt litet eller om barnets psykiska hälsa talar emot ett sådant samtal. Lagstiftaren anger tydligt att syftet med regeln i UtlL inte bara är att samtalet med barnet ska ha som mål att klarlägga barnets egna asylskäl, utan även att belysa eventuella andra skäl för uppehållstillstånd i syfte att skapa underlag för en helhetsbedömning av barnets bästa. Genom samtalet får barnet också möjlighet att förtydliga och påverka sin egen situation, dvs. känna sig delaktig och bli tagen på allvar. Någon särskild åldersgräns fastslås inte. Enligt BO:s mening måste därför barnets möjligheter att få komma till tals förbättras i handläggningen av asylärenden om syftet med lagstiftarens avsikt ska uppfyllas. Det finns dock enligt BO:s mening, situationer där det förutom att det bedöms olämpligt att höra barnet, kan vara onödigt att göra det. Det är situationer där det står helt klart att föräldern/föräldrarna redan har tillräckliga skäl för uppehållstillstånd. I dessa situationer bör intervjuer med barnet undvikas, både med hänsyn till ärendets snabba avgörande och till barnets bästa (hörande kan innebära viss psykisk påfrestning för barnet). Förbättrad redovisning Av både undersökningen och intervjuerna framgick att varken samtal med barn eller bedömningar av barnets bästa redovisas tillfredsställande i beslutsmotiveringarna. De tillfrågade handläggarna/beslutsfattarna menade att endast om det som barnet anför är av betydelse för utgången, redovisas det i beslutet. Samma sak gäller för bedömningen av barnets bästa, där det förutom betydelse för ärendets utgång nämndes åberopande av ombudet och barnets fysiska eller psykiska ohälsa, som avgörande faktorer för om bedömningen ska redovisas i beslutet. 20