Anvisning om tillämpande av anmälningsförfarande enligt hälsoskyddslagen 13. Offentliga nöjes-, mötes- och inkvarteringslokaler

Transkript

1 Anvisning om tillämpande av anmälningsförfarande enligt hälsoskyddslagen 13 Offentliga nöjes-, mötes- och inkvarteringslokaler

2 Innehåll 1. Inledning 3 2. Inkvarteringslokaler Anmälningspliktig inkvarteringsverksamhet enligt hälsovårdslagen 4 Tabell 1 Exempel på inkvarteringslokaler och deras anmälningsplikt 6 3. Offentliga nöjes- och samlingslokaler Anmälningspliktiga offentliga nöjes- och samlingslokaler enligt hälsovårdslagen 7 Tabell 2 Exempel på nöjes- och samlingslokaler odh deras anmälningsplikt 9 Bilaga 1 Regelverk och anvisningar gällande mötes- och inkvarteringslokaler 12

3 1. Inledning Enligt hälsoskyddslagens (763/1994) 13, 1 mom., punkt 2 skall verksamhetsidkaren senast 30 dygn innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om en offentlig nöjes-, samlings- eller inkvarteringslokal anläggs eller tas i bruk. Anmälan skall även göras då verksamhet ändras väsentligt. När verksamhetsidkaren byts skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten underrättas. Hälsoskyddsmyndigheten granskar anmälan och fattar beslut med anledning av den. Hälsoskyddsmyndigheten kan i sitt beslut, efter att ha hört verksamhetsidkaren, meddela föreskrifter som behövs för att sanitära olägenheter skall kunna förebyggas eller, om en sanitär olägenhet inte kan hindras på något annat sätt, förbjuda verksamheten på platsen i fråga (hälsoskyddslagen 15 ). Inkomna anmälningar om inkvarteringslokaler samt eventuella inspektionsbesök i sådana lokaler skall meddelas polisinrättningen i det härad inom vars verksamhetsområde lokalen är belägen och räddningsmyndigheten i området (hälsoskyddslagen 15 ). Lokaler och verksamheter så som avses i tillämpningsanvisningen är verksamhetsfält för många olika myndigheter. Vid behandlingen av en anmälan ska man beakta samarbetet med olika myndigheter (polisen, räddningsmyndigheten, byggnadsinspektions- och arbetsskyddsmyndigheten). 2. Inkvarteringslokaler Bland annat lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet (308/2006, nedan MARA) ställer definitioner på begrepp i avseende på inkvarteringsverksamhet. Enligt lagens 1 avses med inkvarteringsverksamhet yrkesmässigt tillhandahållande av möblerade rum eller andra inkvarteringslokaler för kunder som behöver tillfällig inkvartering. Lagens motiveringar (RP 138/2004) konstaterar att när yrkesmässigheten bedöms är den väsentliga frågan huruvida verksamheten siktar till ekonomiska resultat. Det har inte någon betydelse om verksamheten faktiskt ger vinst. MARA -lagen fastställer som plikt för verksamhetsidkaren att bl.a. göra resandeanmälningar och föra resanderegister. Lagen gör en klar avgränsning när det gäller boende inom inkvarteringsverksamhet och boende enligt lagen om hyra av bostadslägenhet (481/1995). Verksamheter ingående i tillämpningsområdet som nämns i lagens motiveringar är bl.a. hotell, motell, gårdsbruksturism, vandrarstuga, pensionat, semesteranläggningar, frukostinkvartering och yrkesmässigt erbjudande av fritidsbos- 3

4 täder. Tillämpningsområdet innefattar även erbjudande av inkvarteringsservice i lokaler av relativt anspråkslös standard, ex. internat eller natthärbärgen. Studiebostäder används under elevernas ferier även som sommarhotell, varvid boende i vissa lägenheter kan besitta lägenheten med stöd av ett hyresavtal för bostadslägenhet medan de boende i övriga rum/lägenheter är hotellgäster. Den under senare år allt allmännare bostadshotellverksamheten, där nyttjanderätten till en oftast möblerad lägenhet överlåts mot ersättning per vecka eller månad, bör i allmänhet ses som inkvarteringsverksamhet. Enligt lagens 2 ställs utom tillämpningsområdet den i lagen (603/1996) om tillsyn över privat socialservice avsedda boendeservicen för socialvården som erbjuds av privata serviceproducenter, inkvartering i kommunikationsmedel i samband med transporter eller fritidsbostäder som är avsedda för den egna personalen hos samfund, fonder eller inrättningar, eller erbjudande av annan inkvarteringslokal. Enligt lagens motiveringar gäller lagen inte heller verksamhet som är sporadisk och utövas utan strävan efter ekonomisk behållning, eller uthyrning av bostadslägenhet i enlighet med lagen om hyra av bostadslägenhet. Verksamheten kan anses vara av sporadisk natur, om den är av engångsnatur eller upprepas bara mycket sällan (ex. en privatperson inkvarterar gäster i sitt hem i samband med ett sommarevenemang). Lagen (606/1973) om friluftsliv reglerar om anläggande av campingplatser och ibruktagandet av dem. Enligt hälsoskyddslagens 13 är ett campingområde som sådant inte anmälningspliktigt. Stugor jämte de övriga permanenta inkvarteringslokaler vid semesteranläggningar och på campingområden som är avsedda för inkvartering är med stöd av hälsoskyddslagen dock anmälningspliktiga (offentliga inkvarteringslokaler). Inom ett campingområde kan det finnas verksamhet som enligt hälsoskyddslagen är anmälningspliktig (ex. allmän badstrand, allmän bastu m.m.). 2.1 Anmälningspliktig inkvarteringsverksamhet enligt hälsovårdslagen Lokaler som underordnas tillämpningsområdet för MARA -lagen kan i regel anses vara anmälningspliktiga inkvarteringslokaler så som avses hälsoskyddslagen. Under avvikande från principerna för tillämpande av MARA -lagen innefattas även de offentliga inkvarteringslokaler i anmälningsplikten enligt hälsoskyddslagen, vars verksamhet inte eftersträvar ekonomisk behållning (ex. ett natthärbärge i samband med välgörenhetsverksamhet). Utom anmälningsplikten ställs inkvartering som sker i samband med ett privat hem (saknar särskilda inkvarteringsrum eller -lokaler) eller fritidsbostäder i eget bruk som privatpersoner erbjuder för tillfällig inkvartering. Personer eller grupper kan också inkvarteras tillfälligt i lokaler som inte är avsedda för inkvartering (ex. elever i skolans idrottssal, inkvartering av idrottare i baracker/tält i samband med sportevenemang). Även om det för dessa verksamheter inte krävs en anmälan 4

5 enligt hälsoskyddslagen för inkvarteringslokalerna ifråga, ska verksamheten arrangeras så att det inte uppstår sanitära olägenheter. Hälsoskyddsmyndigheten har möjligheten att vid behov ge enskilda föreskrifter för att förebygga sanitära olägenheter (ex. beträffande hygien eller hushållsvatten). Stugor jämte de övriga permanenta inkvarteringslokaler vid semesteranläggningar och på campingområden som är avsedda för inkvartering är med stöd av denna anvisning anmälningspliktiga. De utrymmen, ex. bastu- och simbassänglokaler, med anknytning till hotell, campingoråden samt annan inkvarteringsverksamhet som är avsedda att användas av de inkvarterade, samt övriga gemensamma lokaler, som är avsedda att användas av inkvarterade kunder, behandlas i samband med behandlingen gällande inkvarteringsverksamheten som utrymmen med anknytning till inkvarteringen. Beslutet om inkvarteringsverksamheten skall innehålla den anknutna verksamhet som beslutet gäller. I samband med inkvarteringsservice erbjuds ofta olika samlingslokaler (auditorier, föreläsningssalar) som ställs de inkvarterade eller andra till förfogande. Samlingslokalerna behandlas i samband med behandlingen av anmälan om inkvarteringsverksamheten, varvid även de införs i beslutet på samma sätt som övriga anknutna utrymmen. Allmänna gym och övriga idrottssalar, skönhetssalonger, solarier och frisersalonger m.m. (servicen erbjuds även andra än de inkvarterade) som finns i samband med inkvarteringsverksamheten är i allmänhet funktionella fristående helheter och anmälningsplikten i avseende på dessa fastställs särskilt enligt hälsoskyddslagen 13. Myndighetsbehandlingen av anmälningar för enheter som ingår i samma funktionella helhet bör helst sammanpassas. Respektive objekt jämte dess anknutna utrymmen övervakas enligt det huvudsakliga syftet. Om en verksamhetsenhet har ett särskilt system för vattenanskaffning, ska hushållsvattnet kontrolleras i enlighet med bestämmelserna i hälsoskyddslagen (SHMf 461/2000 eller 401/2001). Om en verksamhetsenhet har en allmän simbassäng, ska kvaliteten på bassängvattnet kontrolleras i enlighet med social- och hälsovårdsministeriets förordning 315/2002, så som framförs i handboken i tillämpning av förordningen. 5

6 Tabell 1 Exempel på inkvarteringslokaler och deras anmälningsplikt Typ av verksamhet Anmälningsplikt i hälsoskyddslagen Anmärkningar Frukostinkvartering (Bed and Breakfast) Särskilda lokaler avsedda för inkvartering Inkvartering av personer eller grupper i lokaler som egentligen inte är avsedda för detta Nej Ex. inkvartering av elever eller andra deltagare i sport- och andra evenemang, i skolors idrottslokaler, baracker eller tält Hotell Även inkvartering på ex. ett fartyg som förankrats i en hamn Hostel, ex. vandrarstugor, vandrarhotell, sommarhotell Lägenhetshotell Stugor och övriga permanenta lokaler avsedda för inkvartering vid fritidscentra och lägerområden samt övriga erbjudanden av fritidsbostäder Det att en fritidsbostad som används av en privatperson själv erbjuds för inkvartering via en förmedlare eller direkt till kunden kan ställas utanför anmälningsplikten. Lokaler i anslutning till caravanområden och gästhamnar är anmälningspliktiga Inkvartering i kommunikationsmedel i samband med transport Nej Inkvartering vid verksamhet för gårdsbruksturism Inga begränsningar för anmälningsplikten vad gäller antalet inkvarterade eller verksamhetstiden Motell/resandehem 6

7 Typ av verksamhet Anmälningsplikt i hälsoskyddslagen Anmärkningar Internat vid läroinrättningar Nej Elevinternat fungerar sommartid ofta som hotell (kräver anmälan) Internat, natthärbärgen och mottagningscentra för flyktingar som är avsedda för tillfällig inkvartering Ej internering under arbetsförhållanden, eller motsvarande bostäder Pensionat Fritidsbostäder eller andra inkvarteringslokaler som företag, fonder, idrotts- och jaktföreningar, föreningar m.m. avser för egen personal eller egna medlemmar Nej Ex. tillfällig inkvartering av bärplockare (skollokaler som tagits ur bruk). Om lokalerna uthyrs eller erbjuds till användning av utomstående, är det fråga om en offentlig inkvarteringslokal (kräver anmälan). 3. Offentliga nöjes- och samlingslokaler Lagstiftningen som reglerar olika myndigheters verksamhet har inte en entydig definition på vad slags lokaler ska fastställas som offentliga nöjes- och samlingslokaler. Allmänt kan man konstatera att med samlingslokal avses ett utrymme som används vid olika tillfällen eller händelser för allmänheten. Enligt markanvändnings- och byggförordningens (895/1999) 54 fastställs samtidigt med bygglovet eller åtgärdslovet för samlingsutrymmet även det antal personer som tillåts vara samtidigt närvarande i utrymmet ifråga. 3.1 Anmälningspliktiga offentliga nöjes- och samlingslokaler enligt hälsovårdslagen Till utgångspunkt för definitionen av offentlig nöjes- och samlingslokal i en- 7

8 lighet med hälsoskyddslagen kan tas sammankomstlagens definition på tillfällen för allmänhet. Definitionen beskriver dock inte som sådan hälsoskyddslagens anmälningsplikt, utan ska utnyttjas med modifikation för definitionen. Enligt hälsoskyddslagen kan anmälningspliktiga offentliga nöjes- och samlingslokaler vara inomhuslokaler för arrangemang av olika fester, danstillfällen samt föreställningar med konstframföranden för allmänheten. Dessa inomhuslokaler vore bl.a. teater-, opera-, balett-, cirkus- och biograflokaler. Enligt hälsoskyddslagen kunde anmälningspliktiga lokaler även vara olika kongresscentra, auditorier/andra möteslokaler, inomhuslekparker för barn samt idrottshallar med utrymmen för publiken. Anmälningsplikten enligt hälsoskyddslagen i avseende på idrottshallar och motsvarande idrottslokaler som är avsedda för evenemang för allmänheten kan gälla såväl en samlingslokal som en idrottslokal, varvid man i samband med behandlingen av anmälningarna för dem beaktar lokalen som såväl samlingslokal som idrottslokal. Sådana lokaler används ofta mångsidigt, varvid man utöver idrottsnyttjandet och idrottsevenemang för allmänheten även kan arrangera andra händelser i dem (ex. mässor och föreställningar i ishallar/idrottshallar). I samband med nöjes- och samlingslokaler kan det även finnas anknutna utrymmen för kunderna, ex. bastu- och simbassänglokaler, som vid behandlingen av anmälan behandlas som utrymmen med anknytning till nöjes- och samlingslokalen. Beslutet gällande anmälan ska innehålla de anknutna utrymmen som beslutet berör. Objektet jämte anknutna utrymmen övervakas på basis av den huvudsakliga användningen. Auditorier och motsvarande samlingslokaler hos skolor och läroinrättningar kan anses vara integrerade delar av verksamheten ifråga, varför dessa lokaler ingår i verksamheten på skolan eller läroinrättningen. Lokalerna ifråga behandlas således inte som separata samlingslokaler. I samband med inkvarteringsverksamheten kan det även finnas samlingslokaler (se punkten om inkvarteringslokaler). Lokaler, ex. lägercentra, församlingshus och kyrkor avsedda för religiösa församlingar anses även vara anmälningspliktiga offentliga samlingslokaler enligt hälsoskyddslagen. Om en verksamhetsenhet har ett särskilt system för vattenskaffning, ska hushållsvattnet kontrolleras i enlighet med bestämmelserna i hälsoskyddslagen (SHMf 461/2000 eller 401/2001). 8

9 Om en verksamhetsenhet har en allmän simbassäng ska kvaliteten på bassängvattnet kontrolleras i enlighet med Social- och hälsovårdsministeriets förordning 315/2002, så som framförs i handboken i tillämpning av förordningen. Tabell 2 Exempel på nöjes- och samlingslokaler och deras anmälningsplikt Typ av verksamhet Hälsoskyddslagens anmälningsplikt Anmärkningar Bingohallar, spelsalar och kasinon Gallerier, konstgallerier, museer, bibliotek Nej Klubblokaler och lägercentra Utrymmena används allmänt under olika händelser och användargrupperna begränsas inte normalt, ex. klubb- och lägercentra, ungdomslokaler för församlingar, organisationer, kommuner m.m. Ex. klubbverksamhet på eftermiddagar för barn kan ordnas i olika klubblokaler Kyrkor, sjömanskyrkor samt övriga utrymmen för religiösa föreningar (ex. tsasounor, bönrum, välsignelsekapell) Om ett utrymme används av en mycket begränsad grupp och man inte låter utomstående använda det (för ex. bröllop), kan utrymmen ställas utanför hälsoskyddslagens anmälningsplikt Inomhuslekparker för barn Föreläsningssalar och auditorier annanstans än i skolor eller läroinrättningar Skolor och läroinrättningar (bl.a. grundskolor, gymnasier, yrkeshögskolor, universitet, folkinstitut) anmälningsplikt enligt SHM:s lokalförordnings (167/2003) 1 punkt 9

10 Typ av verksamhet Hälsoskyddslagens anmälningsplikt Anmärkningar Mäss- och kongresscentra Opera- och konsertsalar Väntrum (väntrum på bussoch järnvägsstationer, hälsocentraler och sjukhus, lokaler m.m. för företagskunder) och aulor i köpcentra Nej Cirkusar, balett-, festlokaler samt övriga lokaler för uppträdanden och händelser Fortsatt användningssyfte Stadion- och läktarkonstruktioner Nej Utomhusläktare och motsvarande Danssalar och danslavar Dans- och balettskolor; anmälningsplikt enligt SHM:s lokalförordnings (167/2003) 1 punkt Restaurangsalar och motsvarande; Anmälningsplikt enligt hälsoskyddslagens 13, 1 punkt, då lokalen finns i en byggnad med bostadslokaler. Om en danslave finns utomhus, krävs inte anmälan Teatrar, Biografer Ej utomhusteatrar, såvida inte HSL:s 13, 1 punkt ska tillämpas på dem 10

11 Typ av verksamhet Hälsoskyddslagens anmälningsplikt Anmärkningar Samlingslokaler och festlokaler som är avsedda för egen personal eller medlemmar hos företag, stiftelser, idrotts- och jaktföreningar, föreningar, kommuner, staten m.m. Nej Om lokalerna ges eller uthyrs till utomstående, ska de anses vara offentliga samlingslokaler Ex. lokaler som upprätthålls av jakt- och byföreningar, festlokaler i stadshus Idrottshallar, mångaktivitetshallar, spelhallar (ishallar, maneger, cartingbanor, snookersalar), läktare inomhus vid travbanor Dessa är ofta även idrottslokaler enligt SHM:s lokalförordning (167/2003), 4 punkt 11

12 Bilaga 1. Regelverk och anvisningar gällande mötes- och inkvarteringslokaler: Hälsoskyddslagen (763/1994) Social- och hälsovårdsministeriets förordning (167/2003) om vissa lokaler och inrättningar som avses i hälsoskyddslagen samt om anmälan om mobila fordon och anläggningar Hälsoskyddsförordningen (1280/1994) Förordningen reglerar bl.a. om anmälan enligt hälsoskyddslagen, innehållet i anmälan, behandlingen av anmälan samt innehållet i beslutet om anmälan. Lagen (308/2006) om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet Lagen (530/1999) om sammankomster Lagen om offentliga nöjestillställningar upphävdes med lagen (530/1999) om sammankomster. Samtidigt upphävdes även lagen (6/1907) om allmänna sammankomster. Enligt sammankomstlagen avses med - allmänna sammankomster demonstrationer eller andra tillställningar som ordnas i syfte att utöva mötesfriheten - offentliga tillställningar nöjestillställningar, tävlingar, uppvisningar och andra med dessa jämförbara tillställningar som är öppna för allmänheten och som inte skall anses vara allmänna sammankomster. Definitionen motsvarar i princip definitionen på offentligt nöjestillfälle i den upphävda lagen om offentliga nöjestillställningar. Enligt lagens ( HE 145/1998) motiveringar skulle allmänna tillfällen vara bl.a. olika fester, danser och föreställningar av konstuppvisningar, ex. teater-, opera-, balett-, cirkus- och biografföreställningar samt konserter och utställningar. Lagen om sammankomster skulle även tillämpas på sådana allmänna tillfällen som arrangeras i restauranger som inte ingår i restaurangens normala verksamhet (förordningens om inkvarteringsoch förplägnadsrörelser 9 ). Även andra föreställningar och utställningar än konstföreställningar skulle falla inom gruppen för allmänna tillfällen. Sådana skulle vara ex. olika kommersiella tillfällen som mässor och reklamevenemang, uppvisningar av djur eller föremål för värdering eller försäljning samt flyg- och idrottsuppvisningar. Allmänna tillfällen skulle även vara olika tävlingar och lagmatcher samt nöjespark- och tivolievenemang. Dessutom skulle processioner som ex. fest- och reklamprocessioner i annat syfte än att utöva mötesfriheten ingår i gruppen av allmänna tillställningar. 12

13 Markanvändnings- och byggförordningen (895/1999) 54 Samlingslokaler Enligt paragrafen gäller att i bygglovet eller åtgärdstillståndet för en samlingslokal fastställs maximiantalet personer som samtidigt får vistas i lokalen (se Byggbestämmelsesamlingen F 2). Byggbestämmelsesamlingen F 1 Hinderfri byggnad Bestämmelsen föreskriver att åskådarläktare, auditorier, fest- och konferensrum, restaurangsalar, undervisningssalar, klassrum och motsvarande samlingslokaler skall också vara lämpliga för rörelse- och funktionshindrade. Byggbestämmelsesamlingen F 2 Säkerhet vid användning av byggnad Avsnitt 4, Säkerhet i samlingslokaler, definierar bl.a. grunderna för fastställande av högsta antal personer som samtidigt vistas i en samlingslokal. Byggbestämmelsesamlingen E 1 Byggnaders brandsäkerhet Byggnader eller deras brandavdelningar grupperas på basis av huvudsakligt användningsätt för byggnaderna. Förordningen uppräknar med exempel de vanligaste användningssätten för byggnader (bostäder, inkvarteringsutrymmen, vårdinrättningar, samlingslokaler och affärsutrymmen, arbetsplatsutrymmen, produktions- och lagerlokaler, bilgarage). Utrymmen som vanligtvis är i användning dag- och kvällstid och i vilka det finns en betydande publik eller ett betydande antal kunder anses vara samlingslokaler och affärsutrymmen. Som exempel nämns restauranger, butiker, skolor, idrottshallar, utställningshallar, teatrar, kyrkor, bibliotek, dagvårdsinrättningar. 13

14 PB Helsingfors Fågelviksgränden 4, Helsingfors Tel. (09) Fax (09) kirjaamo(a)valvira.fi