Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia ( och får inte lämnas vidare till tredje part.

Transkript

1 Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia ( och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen

2 Andra världskriget Hitlers pansardivisioner rullar österut Historiens största FäLTTåG I juni 1941 inleder Hitler sitt överraskningsangrepp på Sovjetunionen. 3,7 miljoner soldater väller in över gränsen i en tysk Blitzkrieguppvisning av gigantiska mått. Men Stalins enorma rike visar sig vara svårgreppat, även för den segerrika invasionsarmén. I början gick allt som planerat. Tyska stridsvagnar stormade in över den ryska stäppen och krossade allt motstånd. scala/bpk

3 för 70 år sedan Operation Barbarossa På sommaren 1941 angriper Hitler Sovjetunionen. Det är startskottet för en uppgörelse som blir avgörande för hela krigets utgång. Del 1: Historiens största fälttåg De fruktade tyska pansardivisionerna och miljontals soldater tränger in i Stalins rike. I detta nummer Del 2: Stalins bittra försvar Inga uppoffringar är för stora när Sovjetunionen försöker stoppa den tyska flodvågen. HISTORIA 10/2011 Del 3: Blixtkriget fryser fast I en sista desperat offensiv genom snömassorna försöker tyska trupper inta. HISTORIA 11/2011 Tyskland/1941 Andra världskriget har pågått i två år. Tyska trupper ockuperar Europa från Norge till Balkan Berlin och nu vänder Hitler blicken österut. Nazisterna är redo för den uppgörelse med kommunismen och ryssarna som de har drömt om i många år. Tyskland Sovjetunionen 27

4 Andra världskriget Av thomas hebsgaard Sovjetunionens Gulagläger slukade miljontals Stalin-motståndare. Stalin krossade Röda armén Hitlers trupper möttes av en sovjetisk armé i kaos. Av rädsla för rivaler hade Stalin rensat ut och gjort sig av med stora delar av officerskåren. Den sovjetiske diktatorns paranoia kom att bli förödande för Röda armén. Stalin såg fiender överallt och för att komma åt socialt farliga element genomförde han Den stora terrorn Miljontals människor avrättades eller sändes till tvångsarbete i Sibirien; bland dem fanns arméns skickligaste män. Totalt officerare arresterades och de flesta dömdes till döden. Ytterligare tvingades lämna armén. Utrensningarna drabbade främst de högsta cheferna och därmed försvann både erfarenhet och talang ur Röda armén. Luckorna i leden fylldes med folk som löd Stalins order utan att blinka eller som var för odugliga för att utgöra något hot mot honom. Arméledningen visade sig vara usel när Hitler inledde Operation Barbarossa polfoto/ullstein bild & polfoto/corbis Dagen börjar gry. På himlen över löjtnant Siegfried Knappes observationspost är det mjuka månskenet på väg att avlösas av dagsljus. Klockan är Det är den 22 juni och årets längsta dag är i antågande. Det doftar av granskog längs den tysksovjetiska demarkationslinjen i hjärtat av det som fram till 1939 varit Polen. Men det är bara lugnt på ytan. Knappe har ägnat större delen av natten åt att inspektera sina män som nu står beredda intill sina laddade kanoner. De är långtifrån de enda som är vakna. Längs en km lång linje från Östersjön i norr till Rumänien i söder sitter miljontals stridsklara tyska soldater på sina poster och väntar spänt. De tittar på klockan, ser över vapnen en sista gång och tänker på familjen där hemma medan dagens första fågelsång når deras skärpta sinnen. I nästa minut släpper spänningen. Luftwaffes flygplan sätter kurs mot mål bakom Röda arméns linjer och artilleriet får order om att öppna eld. Svart och gul rök stiger upp mot himlen och den omisskännliga stanken av krut tränger in i den tyske officerens näsborrar. Kanonerna dånar utan förbarmande i 15 minuter. Sedan hör Knappe det karaktäristiska poppande ljudet från en signalgranat och snart färgas landskapet rött av dess sken. Knappes artillerister upphör med sitt hektiska arbete vid kanonerna. Nu ska infanteriet påbörja sin stormning fram mot de sovjetiska förposterna. Och de fruktade tyska stridsvagnarna kommer snart att följa efter. De utgör spjutspetsen i Barbarossaoperationen, Hitlers angrepp mot Sovjetunionen. Med sina 3,7 miljoner tyska, finska, italienska, rumänska, slovakiska och ungerska soldater är invasionen historiens största militära operation. Redan efter några veckors strider ser resultatet ut att bli ännu ett exempel på det tyska blixtkrigets skrämmande effektivitet. Precis som i Polen 1939 och i Frankrike 1940 slår sig de tyska pansardivisionerna djupt in i fiendeland medan Luftwaffe bombar bort alla hinder i deras väg. Stalin Röda arméns fem marskalkar tittar på 1 maj-paraden Några veckor senare faller den första av dem offer för Stalins utrensningar. polfoto/corbis Belov 29 juni 1938 Tuchatjevskij 12 juni 1937 Jegorov 22 februari 1939

5 22 juni 16 juli 1:a offensiven: Den tyska flodvågen väller in över gränsen Berlin T y s k- l a n d Minsk Smolensk S o v j e t u n i o n e n Warszawa P o l e n Kiev R u m ä n i e n Bukarest Ö s t e r s j ö n Leningrad S va r ta h av e t Operation Barbarossa inleds. Luftwaffe förstör sovjetiska plan under angreppets första dag 25 % av Stalins flygplan i Europa. Armégrupp Nord marscherar längs Östersjön med kurs mot Leningrad. Två veckor in i juli gör sovjetiska pansartrupper hårda motangrepp men alla slås snabbt ned och ryssarna lider stora förluster. Redan en vecka in i fälttåget har Armégrupp Mitte omringat staden Minsk och fångat stora sovjetiska styrkor i en fälla. Pansardivisionerna ilar vidare mot Smolensk där Röda arméns strategiska reserver blir illa åtgångna. För Armégrupp Süd går framryckningen däremot långsamt. Stalin förväntade sig att den tyska huvudstöten skulle komma i Ukraina och har placerat starka pansarenheter här. Tyskarna sätter dock stopp för alla motangrepp och förstör sovjetiska stridsvagnar medan de rycker fram mot Kiev. Sovjetunionens gräns Fronten den 22 juni Fronten den 16 juli Stad efter stad faller under det överväldigande starka angreppet. Hitler ville utrota kommunismen Redan hade den nazistiske ledaren beskrivit sin dröm om att krossa Sovjetunionen i boken Mein Kampf. Kommunismen skulle elimineras, de slaviska folken kuvas och de väldiga, öppna vidderna i öster öppnas för tysk kolonialisering. Planeringen av Barbarossaoperationen inleddes i största hemlighet sommaren Vid det laget var det nazistiska Tyskland och Stalins diktatur förbundna i ett resonemangsäktenskap. De båda regimerna var ideologiska dödsfiender men genom Molotov-Ribbentrop-pakten år 1939 lovade de att inte angripa varandra och kom överens om att dela upp Centraleuropa mellan sig. Kohandeln med Stalin gav Tyskland lugn och ro medan Hitler erövrade Polen och lade Västeuropa under sig. Men halvvägs in i 1940 behövde Hitler inte pakten längre. Utan betänkligheter bestämde sig Hitler för att bryta avtalet med Sovjetunionen, precis som han gjort med så många andra överenskommelser under de föregående åren. I ett enda svep ville han nu utrota kommunismen och förgöra den sista nation som kunde förhindra hans fullständiga dominans på den europeiska kontinenten. En seger över Sovjetunionen skulle dessutom ge honom kontrollen över Ukrainas enorma jordbruksproduktion samt en aldrig sinande ström av olja från fälten i Kaukasus. Barbarossaoperationen förbereddes i en stämning av ohämmat övermod inom den tyska generalstaben. På våren hade Tyskland besegrat den franska armén på bara sex veckor, trots att den ansågs vara världens starkaste. Hitler och hans generaler räknade med en ännu enklare seger i Sovjetunionen; där skulle de ju enligt nazismens ideologi strida mot slaviska undermänniskor. Röda armén hade bekräftat alla fördomar genom sin usla insats i vinterkriget då man angrep Finland i november Fälttåget blev en katastrof: Stalins trupper led det ena nederlaget efter det andra mot de envisa finländarna. Endast tack vare sin numerära överlägsenhet vann Sovjetunionen en knapp seger fyra månader senare. De högmodiga tyskarna gjorde upp en angreppsplan som helt förlitade sig på den tyska krigsapparaten. Generalerna bortsåg ifrån att fabrikerna aldrig skulle kunna hinna leverera så många stridsvagnar som de beställde. De ignorerade även varningar om att det skulle vara näst intill omöjligt att få med sig förnödenheter om pansardivisionerna ryckte fram så snabbt och så långt som planen angav. Det var bara motgångar på Balkan som fick försinka angreppet på Sovjetunionen. Hitlers italienska allierade hade invaderat Grekland men fälttåget utvecklades snart till en katastrof. Mussolinis armé tvingades fly hals över huvud och grekerna fick förstärkningar från britterna. Barbarossaoperationen måste skjutas upp från den 15 maj 1941 till den 22 juni så att Wehrmacht, den tyska försvarsmakten, hann städa upp i kaoset på Balkan. Åtta dagar före den slutgiltiga Barbarossadagen höll Hitler hov för de högsta militärerna i Rikskansliet i Berlin. Han lyssnade intresserat till generalernas planer innan han gav sin egen syn på situationen: Röda armén skulle bjuda hårt motstånd men fälttåget borde inte ta mer än sex veckor. Tyskarna smög sig fram till gränsen Medan de höga herrarna skålade i champagne i Berlin tog sötebrödsdagarna slut för menige Hans Roth. Den 28-årige soldaten tvingades lämna det behagliga garnisonslivet i den sydöstpolska staden Zamocs med den vackra marknadsplatsen och de överdådiga barockpalat- På morgonen den 22 juni började tyskarna reparera de förstörda broarna över gränsfloden Bug i Polen så att tyska stridsvagnar obehindrat skulle kunna rulla in i Sovjetunionen. polfoto/ullstein bild 29

6 Andra världskriget Wehrmacht mot Röda armén Ur be rg en Finland al Stalins arméer hade fler stridsvagnar än tyskarna, fler flygplan och kanoner i enorma mängder. Men den tyska försvarsmakten var stridsvan, mycket bättre organiserad och leddes av lysande generaler. Planens två första faser innebar framstötar djupt in i Sovjet unionen då Röda armén skulle omringas och krossas. När motståndet röjts ur vägen kunde de tyska trupperna fortsätta genom till Uralbergen och till Kaukasus i söder. Karelska armén Marskalk Carl Gustaf Mannerheim finländare tyskar i norra Finland Leningrad Militärdistrikt General Markjan Popov man Hitlers plan 1:a fasen 2:a fasen Leningrad Helsingfors 3:e fasen Baltiska Militärdistriktet General Fjodor Kusnetsov cirka man te r s jö n Sverige Ö s Armégrupp Nord Fältmarskalk Wilhelm Ritter von Leeb man 3 pansardivisioner Armégrupp Mitte General Fedor von Bock man 9 pansardivisioner up gr é m Ar Varglyan Polen Armégrupp Süd Fältmarskalk Gerd von Rundstedt tyskar 5 pansardivisioner ungrare och slovaker Ungern Wehrmacht Västra Militärdistriktet General Dmitrij Pavlov man d or pn Warszawa R y ss l a n d p égru Arm itte pm Kiev Militärdistrikt General Michail Kirponos man Brest Armégru pp Süd Kiev Rumänien Armégrupp Antonescu Marskalk Ion Antonescu rumäner tyskar och italienare Ukraina Odessa Militärdistrikt General Ivan Tjulenev man S va r ta h av et Röda armén Soldater 3,7 milj. 2,7 milj. Stridsvagnar Flygplan Kanoner Luftwaffe dominerade himlen över Östfronten. Många sovjetiska plan förstördes på marken, resten var föråldrade. polfoto/corbis 30

7 17 juli 25 augusti Berlin T y s k- l a n d 2:a offensiven: Tyskarna öppnar vägen till Ö s t e r s j ö n Warszawa P o l e n Smolensk Uman R u m ä n i e n Leningrad Kiev S va r ta h av e t S o v j e t u n i o n e n Armégrupp Nord tar en veckas paus för att omgruppera sig men återupptar därefter offensiven och går mot Leningrad. Samtidigt närmar sig finska trupper staden norrifrån. De sovjetiska styrkorna förbereder en belägring. Vid Smolensk omringar Armégrupp Mitte en stor del av Stalins strategiska reserver i Europa. Motangrepp räddar en del av styrkan men drygt man kapitulerar den 5 augusti. Röda armén saknar nu pansartrupper framför. Men i stället för att inta huvudstaden skickar Hitler pansardivisionerna söderut och norrut för att stödja de båda andra armégrupperna. Armégrupp Süd ignorerar Kiev och stormar söderut över den oändliga ukrainska stäppen. Flera sovjetiska arméer drivs samman och fångas i en gryta vid Uman soldater stupar och lika många kapitulerar för tyskarna den 5 augusti. Fronten den 17 juli Fronten den 25 augusti sen. Hans division hade fått order om att rycka ned till floden Bug för att spionera på det sovjetiska gränsförsvaret. På andra sidan den lugna floden såg han Sovjetunionens röda fana med hammaren och skäran vaja över trädtopparna i skogen. Knappt 100 meter från honom fanns bunkrar och kulsprutenästen. Om någon nitisk sovjetisk vaktpost hade upptäckt Roth och hans patrull skulle ryssen lätt ha kunnat meja ned dem med en enda skottsalva. Är vi kanske bara syndabockarna, skrev han i sin dagbok, som ska slaktas av ryssarna som en ursäkt för det tyska angreppet?" Roths patrull ålade omkring i snåren längs flodstranden för att kartlägga de sovjetiska ställningarna. Från andra sidan vattnet hörde de tydligt ljudet av pansarfordon. Ryssarna håller nog på att köra fram i ställning, konstaterade Roth. De röda har möjligtvis anat oråd. Roth var spänd på vilket mottagande som väntade dem på andra sidan Bug. Men han tvivlade inte på att Tyskland skulle segra när striderna tagit fart skogarna bakom honom höll i all tysthet på att fyllas med tyska stridsvagnar, kanoner och massor med soldater. Rykten om anfallsdatum spred sig bland soldaterna i den främsta linjen. Den 19 juni skrev Roth i sin dagbok: Hurra! Tidernas största slag kommer att börja i övermorgon! Han kände sig lika segerviss som Hitler i Berlin. Angreppet inleddes dock inte förrän den 22 juni. Klockan bröt kanonelden morgonfriden medan Roth och hans kamrater, bleka och sammanbitna, kröp ihop i sina dolda skyttegravar. Snart skulle infanteriet korsa floden och bana väg för pansartruppernas framryckning in bakom de sovjetiska linjerna. Minuterna gick oändligt långsamt. Exakt kl hördes så äntligen en genomträngande vissling. Roth rusade upp ur sin grop och sprang 20 meter fram till de uppblåsbara båtar som i skydd av nattmörkret burits ned till floden. Soldaterna tog sig blixtsnabbt över till andra stranden men nu hade fienden tagit plats vid sina kulsprutor. Tyskarna i främsta ledet föll livlösa till marken men männen kämpade sig ändå envist framåt över taggtrådshindren och lyckades tysta kulsprutorna. Roths grupp satte kurs mot nästa bunker. Barbarossaoperationen hade börjat. Stalin blev tagen på sängen För Stalin kom invasionen som en chock. Trots flera varningar hade han aldrig trott att tyskarna skulle vara redo att angripa förrän tidigast 1942 den sovjetiske diktatorn räknade faktiskt inte ens med att det över huvud taget skulle ske. Stalin var visserligen misstänksam av naturen men han kände sig helt säker på att hans kollega i Berlin var alldeles för beroende av sovjetiska råvaror för att inleda ett krig. Under de senaste två åren hade regelbundna leveranser av olja, mineraler och livsmedel varit det som höll Wehrmacht och den tyska krigsapparaten igång. Stalin hade inte tänkt på att Hitler kunde få för sig att lägga beslag på de värdefulla resurserna med våld. Röda armén befann sig emellertid mitt i en större omorganisation och blev helt tagen på sängen. Under den första dagens operationer förstörde Luftwaffe sovjetiska plan, därav på marken. När de tyska infanteristerna ryckte framåt möttes de av fullt upplysta förposter som till och med pryddes av Stalinporträtt och röda fanor. Det var bara på några få ställen som ryktena om tyska truppförflyttningar hade fått de sovjetiska enheterna att höja beredskapen. Många bunkrar var varken färdigbyggda eller fullt bemannade, och överallt rådde brist på vapen. Sovjetiska reserver skyndade mot frontlinjen. Polisen Nikolaj Jangtjuk var posterad i Brest vid Bug en bit norr om den plats där Hans Roth gått i land tidigare samma morgon. Här bevittnade han en typisk scen när omkring tusen man anlände till tågstationen: Får vi inga gevär? undrade de nyanlända soldaterna. Fram till fronten med er, fick de höra. Ni hittar säkert några gevär där. Soldaterna hade inget annat val än att gå framåt helt obeväpnade. Väl på plats måste de vänta tills någon blev skjuten och därefter överta hans vapen. Garnisonen i Brests gamla fästning var inte heller byggd för att stå emot Propaganda spreds med alla medel. Idealiserade bilder av tyskarnas blixtkrig spreds med hjälp av vykort. polfoto/corbis 31

8 Andra världskriget De flesta tyska soldater ryckte fram som trupper gjort i århundraden: till fots och med hästar som transporterade materiel. Pansardivisionerna utgjorde en liten del av armén. det tyska angreppet. På papperet hade anläggningen från 1800-talet sovjetiska soldater inkvarterade men på morgonen den 22 juni fanns bara man på plats. Det var söndag, tills nu hade det varit fred längs gränsen, och många soldater hade fått permission. Nikitina Artjinova var gift med en officer och bodde i fästningens östra fort. Hon väcktes av ljudet av exploderande bomber och granater, slängde på sig kappan och rusade barfota ut på gatan tillsammans med sina barn. Väl ute stannade hon tvärt inför den mardrömslika syn som mötte henne. Tyska bombplan svävade över dem och släppte sin dödliga last över fästningen. Män, kvinnor och barn sprang skärrade omkring för att söka skydd. På marken framför Artjinova låg en ung löjtnantshustru med sin lille son. Båda var döda. Allt gick enligt planerna Planen för Operation Barbarossa var att angripa längs tre axlar. Armégrupp Nord skulle stöta fram genom de baltiska länderna med kurs mot Leningrad. I andra änden av fronten stod Armégrupp Süd beredd att erövra Sovjetunionens kornbod Ukraina. Och mellan de båda fanns Armégrupp Mitte. Den väldiga styrkan omfattade mer än hälften av de tyska pansardivisionerna och skulle rycka fram längre och snabbare än de båda andra. Utanför skulle stridsvagnarna vända söderut och norrut och tränga in bakom de sovjetiska styrkorna som stod inför Armégrupp Nord och Süd. Röda armén skulle omringas och tillintetgöras. Militära planer överensstämmer sällan helt med verkligheten på slagfälten, men under offensivens första veckor gick allt som smort. Än en gång lyckades pansartrupperna utmanövrera en fiende som på papperet var mycket starkare. Röda armén hade fler stridsvagnar, fler flygplan och fler kanoner. Den nya sovjetiska stridsvagnen T-34 visade sig dessutom vara betydligt bättre än allt i Blixtkrig ledde till gigantiska tyska segrar Receptet på tyskarnas triumfer under andra världskrigets första år var slag med dubbel omfattning då fienden inneslöts genom anfall runt båda flankerna. 1 Överraskning var nyckeln till tyskarnas blixtkrig. Fienden skulle inte veta var och när anfallet skulle komma och få tid att samla förstärkningar bakom fronten. Därför inleddes offensiverna bara med korta bombningar när Luftwaffe angrep fiendens flygplatser. 2 Genombrytning av fiendens främre ställningar var infanteriets uppgift. När fotfolket gjort hål i frontlinjen kunde pansaret rulla igenom och fortsätta in bakom fiendens linjer. De tyska stridsvagnarna åtföljdes av soldater och kanoner på lastbilar och kunde tillkalla hjälp från flygvapnet när de behövde ha hjälp med att röja undan motstånd som stod i deras väg. Katastrofen lurade vid horisonten Men bakom raden av tyska triumfer började allvarliga problem torna upp sig. Om operationen hade planerats mindre optimistiskt och mer realistiskt kunde Hitler och hans generaler lätt ha förutscala/bpk tyskarnas arsenal. Det vara bara inom infanteriet som tyskarna var fler än sin motståndare. Men Wehrmachts verkliga styrka låg i utbildning, erfarenhet och effektiv radiokommunikation. Deras sovjetiska motståndare hade ont om radioanläggningar och de flesta ryska stridsvagnar kommunicerade med signalflagg. Barbarossaoperationen följde standardmallen för blixtkrig som redan testats grundligt i Polen och Frankrike. På bara några dagar slog Armégrupp Mitte en stor ring runt de vitryska städerna Bialystok och Minsk och stängde in mer än sovjetiska soldater. Pansardivisionerna lämnade kvar fienden till det tyska infanteriet och fortsatte i rasande tempo mot Smolensk. Redan i mitten av juni var storstaden omringad och två veckor senare hade allt motstånd krossats. Listan över städer som tyskarna erövrat blev längre för varje dag: Zjyomyr, Tjernobyl, Uman, Velikije Luki och Tallinn föll. Snart var även Leningrad och Kiev omringade. 3 Omringning av fiendens huvudstyrka gjordes när de tyska pansarkilarna möttes bakom dess rygg. Med fiender på alla sidor började försvaret att kollapsa och i kaoset blev det svårt att organisera motangrepp. Samtidigt fortsatte de tyska pansardivisionerna sin blixtsnabba framryckning. 4 Nedkämpandet av de omringade trupperna tog infanteriet hand om. Fienden hölls under ständig press så att de inte kunde bryta ut och hota pansartruppernas långa och sårbara försörjningslinjer. Utan flyktvägar och förnödenheter tvingades fienden förr eller senare att ge upp. 32

9 26 augusti 1 oktober 3:e offensiven: Blodbad vid Kiev Leningrad Ös Berlin Tyskland te rs n jö Smolensk Warszawa Polen Sovjetunionen Kiev Rumänien S va r ta h av e t Fronten den 26 augusti Utanför Leningrad rycker Armégrupp Nord fram långsamt i svår terräng med djupa skogar och stora träskmarker. Hitler beslutar att staden inte ska stormas utan svältas ut. Armégrupp Mitte avbryter sin offensiv. Infanteridivisionerna får en välbehövlig vila medan kraftfulla pansarstyrkor sätter kurs söderut för att stötta Armégrupp Süd. Tack vare förstärkningarna från Armégrupp Mitte är Armégrupp Süd klar att slutgiltigt krossa de sovjetiska trupperna utanför Kiev. Röda armén har samlat drygt man i området kring staden och tyskarnas plan är att fånga dem allihop i en så kallad dubbel omfattning. Två tyska pansarkilar sätts in från frontlinjerna nordöst och sydöst om staden och fällan slår igen när de möts den 16 september. De sovjetiska trupperna bjuder hårt motstånd men i slutet av månaden är allt över. Hundratusentals ryssar tvingas ge sig. Fronten den 1 oktober sett detta. Bakom de framstormande pansardivisionerna kämpade det tyska infanteriet för att hinna med. Soldaterna väcktes mitt i natten och marscherade till sent på kvällen, oftast på fälten utmed vägarna. Det var de långa fordonskolonnerna som hade förtur till vägarna. Infanterister med röda ögon, spruckna läppar och ansiktena täckta av svett och damm tvingades oavbrutet framåt ibland upp till 6 mil om dagen i sommarhettan och med vapen och packning på ryggen. Då och då avbröts marschen av hårda strider. Det börjar bli allvar nu, skrev Hans Roth i sin dagbok den 13 juli. För första gången på flera dagar hade han fått ett par timmars sammanhängande sömn. Precis som miljontals andra tyska soldater på väg österut var han fullständigt utmattad: Jag kan börja gråta av ilska och frustration. Ingenting fungerar längre. Min kropp vägrar samarbeta. Mina nerver sjunger som telegraftrådar. Kommer jag någonsin att kunna få återvända hem igen? Kampen om Brest blev ett illavarslande tecken för tyskarna. Tyska pansartrupper rullade redan in i Smolensk drygt 6 mil längre österut när fästningen till sist föll den 30 juli Vid det laget hade den sovjetiska garnisonen hållit ut i sex veckor. Redan den 22 juni hade den tyska 45:e infanteridivisionen scala/bpk & getty images General Heinz Guderian Tyska pansar generaler, bl.a. Guderian, ledde styrkorna från frontlinjen. Här kunde de bäst samordna sina truppers rörelser. 33

10 Andra världskriget Tyskarna offrade inga större resurser på de miljontals fångar de tog under Operation Barbarossas första månader. ullstein bild Sovjetiska krigsfångar marscherade mot döden Hitler förde förintelsekrig på östfronten. Tusentals krigsfångar dog på väg till lägren. De överlevande mötte svält, sjukdomar och övergrepp. Med lite hjälp från sina vänner klarade sig en utmattad sovjetisk krigsfånge undan en tysk kula i pannan. Gång på gång omringade tyska pansartrupper Röda arméns enheter. Det ledde till att hela 5,7 miljoner sovjetiska soldater hamnade i tysk fångenskap. Av dem dog mellan 2,7 och 3,3 miljoner innan kriget tog slut år Redan i mars 1941 gjorde Hitler klart för sina generaler att Operation Barbarossa var början på ett utrotningskrig mot kommunismen och de slaviska undermänniskorna det ryska folket. Under den stundande kampen skulle alla internationella lagar om krigföring sättas ur spel. Tyskarna lät bokstavligen krigsfångarna i de ändlösa kolonnerna marschera till döds. Under vandringen mot fånglägren fick de nästan ingen mat eller dryck och även mängder av friska och starka män dukade under. De soldater som inte hade tillräckligt med krafter för att fortsätta vandringen sköts helt sonika ned av de tyska fångvaktarna. Förhållandena i lägren var knappast mycket bättre. Från tidig morgon till sen kväll fylldes dagarna med hårt arbete som förbrände fler kalorier än vad fångarna fick genom den knappa kosten. Ingen hänsyn togs till fångarnas grundläggande behov. Mängder av internerade dog av svält och sjukdomar eller köld. Tyska specialenheter och SS-män var ständigt på jakt efter judar och andra mindervärdiga bland fångarna. Upp emot krigsfångar avrättades av tyskarna och allt skedde enligt order från högsta ort. ullstein bild trängt in i den gamla anläggningen men möttes av en intensiv beskjutning från skyttar i källargluggar, på tak och i träd. Tyskarna drog sig ut igen samma dag efter att ha mist 311 man det motsvarade två tredjedelar av divisionens sammanlagda förluster under fältåget i Frankrike föregående år. Belägringen band upp en stor tysk styrka som därmed inte kunde delta i framryckningen österut. Förlusterna ökade oroväckande snabbt. Trots den totala förvirringen inom ledningen för Röda armén kämpade Stalins trupper ihärdigt för varenda centimeter sovjetisk mark. När tyskarna gick över floden Dubysa i Litauen och säkrade två brohuvuden på andra sidan, tvingades de redan samma natt retirera tillbaka över vattnet efter hårda motangrepp. En dag senare tog sig tyskarna över floden och fick en inblick i hur bestialiskt kriget på östfronten skulle bli. Sovjetiska soldater hade lämnat efter sig åtskilliga tyska lik med utstuckna ögon eller avskurna könsdelar. Tyskarna var blonda bestar Med pansardivisionerna i spetsen erövrade den tyska krigsmaskinen enorma landområden. Men säkerheten bakom fronten var ett växande problem. Skogarna var fulla av partisaner och isolerade grupper av soldater ur splittrade sovjetiska enheter. De lade sig i bakhåll för de sårbara tyska 34

11 2 oktober 5 december Berlin T y s k- l a n d 4:e offensiven: Wehrmachts sista kraftansträngning Ö s t e r s j ö n Warszawa P o l e n R u m ä n i e n Fronten den 2 oktober Smolensk Leningrad Kiev Sevastopol S va r ta h av e t S o v j e t u n i o n e n Stalingrad Fronten den 5 december Vid Östersjön rycker Armégrupp Nord fram de sista kilometerna till Leningrads förorter. Staden är nu helt avskuren. Längre söderut har Armégrupp Mitte fått tillbaka sina pansardivisioner. Nu inleds Operation Taifun framryckningen mot som ska ge Sovjetunionen nådastöten. I inledningsskedet av offensiven går allting enligt tyskarnas planer. Pansardivisionerna omringar flera sovjetiska arméer och hela man tas till fånga. Men dåligt väder, sliten tysk utrustning och hårdnande motstånd bromsar fram ryckningen. Röda armén har fått stora förstärkningar från Sibirien och den 5 december när tyskarna ser tornen i Kreml avstannar anfallet fullständigt. I Ukraina rycker Armégrupp Süd snabbt fram på bred front. Vid Svarta havet ockuperar tyska trupper Krim-halvön förutom Sevastopol som inte faller förrän försörjningslinjerna som soldaterna vid fronten var helt beroende av. Vi förlorar fler män till banditerna än i själva striderna, skrev en tysk soldat hem i början av juli För Hitler blev gerillaattackerna en anledning till att påbörja ett totalt förintelsekrig. Wehrmachts överkommando gav order om att lokalbefolkningen skulle terroriseras i sådan grad att den förlorar all vilja att göra motstånd. En invånare i Minsk beskrev senare hur tyskarna hade behandlat de civila: Det var SS- och polispatruller som både dag och natt gjorde plötsliga husrannsakningar hos folk. Människor arresterades för minsta lilla och försvann ned i Gestapos källare för att sedan föras bort och skjutas. En stämning av ihållande skräck genomsyrade staden. Plundring hörde också till vardagen på östfronten. När maten hela tiden tog slut försåg sig de tyska soldaterna på egen hand med vad de behövde. Ägg, mjöl, frukt och hästar försvann och mycket annat förstördes. I Stalins propaganda kallades tyskarna blonda bestar och här var rasideologin den omvända: Hitlers ariska trupper var knappast några övermänniskor utan blodtörstiga barbarer. Många civila bakom den framryckande tyska fronten instämde i den beskrivningen. Soldaternas härjningar och det ökande motståndet bakom fronten oroade inte Hitler. Ryssar, vitryssar och ukrainare tillhörde den lägre stående slaviska rasen i hans ögon, och de hade ingen plats i det framtida tyska tusenåriga riket. Generalerna ville ändra kursen I Varglyan Hitlers militära högkvarter Wolfsschanze rådde fortfarande en stark optimism när hösten närmade sig. Det var bara en sak som Hitler och hans generaler var oense om: Armégrupp Mitte hade trängt djupt in i Sovjetunionen och stod nu vid ett vägskäl. Pansardivisionerna skulle kunna fortsätta enligt planerna, norrut och söderut, och skära av de enorma sovjetiska styrkorna som mötte de båda andra armégrupperna. Men i öster fanns ett annat mål som lockade:. Valet stod mellan att knäcka nacken på Röda armén eller att inta hjärtat i Stalins väldiga rike. Arméns generalstabschef Franz Halder hade redan under inledningen av Operation Barbarossa försökt göra till främsta målet. Staden var ett industricentrum, knutpunkten för hela infrastrukturen i västra Sovjetunionen och hade stort symboliskt värde. Men Hitler tyckte annorlunda. För honom var oviktigt jämfört med att kunna sätta in den stöt som kanske skulle knäcka Röda armén en gång för alla. Stridsvagnarna beordrades att följa ursprungsplanen och vika av. Resultatet blev historiens största inringningsoperation, en s.k. dubbel omfattning. I en gigantisk kniptångsmanöver på Ukrainas stäpper fångades mer än sovjetiska soldater i ett området lika stort som Belgien. Snart vajade hakkorsflaggan över den ukrainska huvudstaden Kiev. Efter den stora segern bestämde sig Hitler för att uppfylla Halders önskan. Den 6 september gav han order om Operation Taifun (Operation Tyfon red:s anm.) angreppet på. Första steget var en framstöt på båda sidor om städerna Vjasma och Brjansk. Därefter skulle de sista stora sovjetiska styrkorna omringas utanför Stalins huvudstad. Men nu kom hösten. Regnen förvandlade de dåliga ryska vägarna till lervälling och blev mycket svårframkomliga. Förberedelserna inför angreppet gick långsamt och de logistiska problemen växte sig ännu större än tidigare. Den 30 september kunde offensiven börja. Som väntat fångades stora sovjetiska styrkor vid Vjasma och Brjansk. Men det blev tyskarnas sista stora seger under Barbarossaoperationen. Röda armén var inte knäckt, den gjorde hårdare motstånd än någonsin tidigare och snart kom den iskalla ryska vintern. I nästa nummer: Del 2: Stalins bittra försvar Medan Hitlers stridsvagnar dundrar över gränsen mobiliserar hela det sovjetiska samhället för krig. Fabriker plockas ned och flyttas till Uralbergen och säkerhetsstyrkor bränner jorden framför tyskarna. Läs mer Robert Kershaw: War Without Garlands, Ian Allen Ltd., 2008 Robert Kirchubel: Operation Barbarossa 1-3, Osprey Publishing, 2003, 2005 & 2007 David Stahel: Operation Barbarossa and Germany's Defeat in the East, Cambridge University Press, Fördjupa dig i krigets största dramer Vinn fina priser Ta en tur i tidsmaskinen Se fotografernas bästa bilder Utforska den interaktiva kartan Nytt på nätet polfoto/ullstein bild 35