Stalin förberedde sig för krig

Transkript

1 Stalin förberedde sig för krig Anders Frankson Den 22 juni 1941 inleddes historiens största fälttåg då den segerrika tyska krigsmakten invaderade Sovjetunionen. Stalin hade haft sedan 23 augusti 1939, dagen då Tyskland och Sovjet tecknade en icke-angreppspakt med varandra, på sig att förbereda för denna kraftmätning med Hitler som alla såg som oundviklig. Frågan var när den skulle komma. Vad hade Stalin och Sovjetunionen gjort under dessa nästan två år? Avtalet mellan Hitler och Stalin den 23 augusti 1939, som brukar omnämnas som Molotov-Ribbentrop-avtalet, efter respektive utrikesminister, innehöll också hemliga tillägg om hur de två despoterna delade upp central- och östeuropa mellan sig. Stalin hade sett att de allierade (Storbritannien och Frankrike) ställde sig på Polens sida i den diplomatiska konflikt som blossade upp mellan Tyskland och Polen. Både de allierade och Tyskland närmade sig Stalin i syfte att få Sovjet att ta ställning. Hitler hade inga skrupler, han gav Stalin ett lukrativt erbjudande och fick på så sätt möjlighet att agera mot Polen. Stalin skulle få halva Polen och rätt att agera mot Baltikum (förutom Litauen), Finland och Rumänien utan att tyskarna la sig i. Stalin såg möjligheter att återupprätta Tsarrysslands gamla gränser men det fanns en stor nackdel som borde ha avskräckt honom. Nackdelen var att Tyskland och Sovjetunionen skulle få en lång gemensam gräns när Polen emellan dem försvann och styckades upp, Polen som buffertzon skulle inte finnas mer. Molotov-Ribbentrop avtalet reviderades efter kriget i Polen så att Litauen också hamnade i den sovjetiska intressesfären. Stalin tog alla möjligheter som fanns att flytta den sovjetiska gränsen längre västerut. Det förändrade geografiska läget gjorde att en ny krigsplanering behövdes och den arbetades fram av ställföreträdande generalstabschef Alexander Vasilevskij och godkändes av generalstabschefen Boris Sjaposjnikov. Vasilevskij noterade följande: Tyskland var huvudfiende med hjälp av Italien, Finland och Rumänien samt möjligen också Ungern. Planeringen räknade också med att Japan skulle agera i fjärran östern. Tyngdpunkten på tyska anfallen skulle ligga i Vitryssland. Och gränsen mellan Tyskland och Sovjetunionen förlängdes ytterligare när alla tre baltiska länderna tvingades in i Sovjet som sovjetiska republiker Finska vinterkriget (30 november mars 1940) var ett enormt bakslag för Stalin och det kom att innebära flera stora ändringar inom Röda Armén. En av de viktigaste var tillsättandet av en ny försvarsminister. Röda Armén hade lidit av att deras högsta chef under Att Röda armén segrade mot japanerna vid Chalchin-Gol maj september 1939 var det många som inte tog större notis om men deras nederlag mot finnarna i vinterkriget fick Hitler att tro att det vara bara att sparka in dörren (invadera) så skulle hela strukturen rasa samman. 1

2 många år varit marskalk Kliment Vorosjilov, Stalins vän sedan länge, som inte hade höga tankar om militär träning och utbildning. Han trodde mer på revolutionära ideal och kampvilja. Vorosjilov fick gå som försvarsminister efter fiaskot i det finska vinterkriget men efterträdarens, marskalk Semen Timosjenkos, reformer fick för lite tid på sig att genomföras innan den 22 juni Fram till våren 1940 fanns inte graderna generalmajor, generallöjtnant, generalöverste och armégeneral inom Röda Armén utan det hette istället brigadbefälhavare, divisionsbefälhavare, kårbefälhavare och armébefälhavare. Detta ändrades under perioden med förändringarna efter vinterkriget då revolutionären hade ersatts av yrkesmilitären. 982 generaler utnämndes mellan maj och juni Detta system utan generalsgrader hade varit lite opraktiskt då en utnämnd kårbefälhavare kunde föra befäl över en armé i fält. Det har dessutom lurat en del vad gäller utresningarna , det skrivs ofta 14 av 16 arméchefer, 60 av 67 armékårschefer, 136 av 199 divisionschefer och 221 av 397 brigadchefer rensades ut. Vid denna tidpunkt hade Röda Armén ett arméhögkvarter, 38 kårer och drygt 100 divisioner. Stalins utresningar i Röda Armén i slutet av 30-talet tas ofta upp som orsak till att Röda Armén hade brist på kompetenta officerare och att många befälhavare var nya på sina poster när tyskarna anföll den 22 juni 1941, Operation Barbarossa. Men egentligen hur omfattande var utresningarna? Många har skrivit att ca avrättades och att halva officerskåren därmed försvann. Ryska forskare har att tittat närmare på detta och kommit fram till att det var som avskedades under åren men att hela officerare återanställdes under åren Så alla kan inte ha avrät- Molotov-Ribbentrop-avtalet, namngivet efter respektive utrikesminister, innehöll också hemliga tillägg om hur de två despoterna delade upp central- och östeuropa mellan sig. På bilden sitter den sovjetiska utrikesminister Molotov vid skrivbordet. Bakom honom står en munter Stalin och en lite mer allvarlig tysk utrikesminister Joachim von Ribbentrop i mörk kostym. På hans högra sida står Boris Sjaposjnikov. Bakom honom längst bak står SS-officereren Richard Schulze- Kossens, Ribbentrops adjutant. Han skulle senare bli Hitlers SS-adjutant under många år. 2 De sovjetiska trupperna tog över Baltikum 1940, på bilden i Riga. Detta hade varit en del av Tsarryssland och nu skulle det åter, enligt Stalin.

3 tats! Det har också funnits en missbedömning på hur stor Röda Arméns officerskår var Den var inte till officerare utan snarare Utrensningarna innebar visserligen att ett flertal av Röda Arméns frontfigurer kom att avrättas, vilket kan ha inneburit att effekten av vad som skedde har överskattats. Många strök med men Röda Arméns huvudproblem var att det ständigt fanns en brist av officerare och utresningarna gjorde att bristen förvärrades. En viktig orsak till rekryteringsproblem var att det pågick en enorm expansion av den sovjetiska industrin. Här fanns det ett stort behov av chefer på olika nivåer under hela 30-talet och man kunde erbjuda bättre betalt samt förmodligen ett bekvämare boende för familjen. Stabsofficeren Sjtjemenko som arbetade tillsammans med Stalin under kriget beskriver sitt första boende i Moskva: de gav mig ett rum som mätte nio kvadratmeter och jag tog upp min familj från Kiev. Mor sov på sängen, min fru och jag på golvet och vår babyflicka bredvid oss. Senare fick familjen en större rum i ett hus som de var med och hjälpte till att bygga. Dessutom är det värt att notera att de samhällsklasser som före första världskriget och revolutionen som de flesta officerarna hämtades ifrån var utestängda från Röda Armén. Officersyrket hade öppnats upp för grupper som förr inte hade haft möjligheten. En mycket viktig orsak till brist på officerare i Röda Den sovjetiska generalen Kirill Meretskov dekorerar en soldat före kriget mot Tyskland. Meretskov gjorde bort sig under vinterkriget mot Finland men skulle visa sig vara en stabil frontbefälhavare under kriget på östfronten. Ledningen för den Sovjetiska krigsmaskinen Försvarsminister (försvarskommissarie) Kliment Vorosjilov 1925 maj 1940 SemenTimosjenko maj juni 1941 Stalin tar över Sovjetisk generalstabschef Boris Sjaposjnikov 1937 augusti 1940 Kirill Meretskov augusti 1940 januari 1941 Georgij Zjukov januari 1941 juli 1941 Boris Sjaposjnikov juli 1941 Det sovjetiska flygvapnet höll på att få flera moderna jaktplan, som Jak-1, i tjänst när tyskarna anföll sommaren Stalin hade fått köpa tyska Messerschmitt Bf 109 innan operation Barbarossa och det sovjetiska flygvapnet visste vad tyskarna hade och vad man kunde vänta att möta. Det sovjetiska överkommandot insåg att behoven var stora.

4 armén och att många var nya på sina poster den 22 juni 1941 var att Röda Armén växte enormt från den 1 september 1939 till den 22 juni Antal förband växte i en extremt hög takt till exempel från 2 till 20 armékommandon, från 25 skyttekårer till 62 och från 96 skyttedivisioner till 196 skyttedivisioner på mindre än 22 månader. Sedan ska inte det stora antalet mekaniserade förband som sattes upp glömmas bort. Inte konstigt att många sovjetiska befälhavare var nya på sina poster när tyskarna inledde Operation Barbarossa! Röda Armén hade vuxit från 1,5 miljoner man från 1 september 1939 till 5 miljoner man den 22 juni 1941, vilket också gjorde att det behövdes betydligt fler förbandschefer på olika nivåer (se tabell på Röda Arméns expansion). Förväntningarna inför det kommande kriget bland högre sovjetiska officerare var höga. De kände tillförsikt i den krigsmakt som hade byggts upp, som generalen Kirill Meretskov skrev i sina memoarer: De flesta trodde att kriget skulle bli ett totalt fiasko för Tyskland och vi skulle med små egna förluster föra över kriget till fiendens territorium och med en mäktig motstöt tvinga till kapitulation. Röda armén hade fler och tyngre stridsvagnar än någon annan krigsmakt. Det fick tyskarna uppleva, här undersöker några tyska soldater en erövrad KV-2, beväpnad med 15,2 cm haubits och vägde 52 ton. Det kan jämföras med att tyskarna vid denna tid inte hade en vagn som vägde över 25 ton. Foto: Bundesarchiv Röda Arméns expansion åren Den beryktade Stalinlinjen som kom att hamna snett. Stalin expanderade Sovjet under åren , vilket gjorde att gränsen flyttades västerut samtidigt som Stalinlinjen med sina bunkrar låg kvar vid den gamla gränsen. På bilden syns utslagna bunkrar, tyskarna hade inga problem med denna försvarslinje. Foto: Bundesarchiv En avgörande geografisk faktor i all sovjetisk planering var Pripjat-träskområde som delade gränsområdet i mitten, vilket innebar svårgiheter för en anfallare och för den del en försvarare att skifta styrkor från norr till söder eller omvänt. Krigsplaneringen som Vasilevskij och Sjaposjnikov stod bakom ansåg att tyngdpunkten skulle ligga i Vitryssland, dvs. norr om träsket, men det fanns andra som menade att den skulle ligga i sydväst, i Ukraina. I augusti 1940 tog general Kirill Meretskov över posten som generalstabschef och i den nya planeringen som godkändes av Stalin och försvarsminister Timosjenko flyttades tyngdpunkten från Vitryssland till Ukraina i sydväst. Det var nog mer Stalins och Timosjenkos åsikt än Meretskov, som tidigare hade varit befälhavare för Leningrads militärdistrikt. I januari 1941 samlades de högsta militära ledare i Röda Armén för krigsspel i Moskva där alla visste att Tyskland var motståndaren i scenariot. I detta krigsspel fanns flera felaktiga parametrar samtidigt som flera felaktiga slutsatser drogs av resultatet vilket kom att påverka den sovjetiska krigsplaneringen negativt. Stämningen bland de medverkade var inte heller den bästa. Till exempel generalen Georgij Zjukov som då var befälhavare för Kievs militärdistrikt sa att de nya gränsbefästningarna i Västra militärdistriktet (Vitryssland) byggs för nära gränsen. Det fick befälhavaren för Västra militärdistriktet, generalen Dmitrij Pavlov, att reagera en aning upprörd: Är det inte så också i Kievs militärdistrikt? Till vilket Zjukov svarade: Typ av förband 1 september juni 1941 Förändring Arméhögkvarter % Skyttekår % Skyttedivision % Motoriserad skyttedivision % Kavalleridivision % Stridsvagnsdivision 4 (kårer) % Luftlandsättningsbrigad % 4

5 Det har inte varit mitt beslut och jag anser också att här borde det byggas längre från gränsen. Vorosjilov såg då en möjlighet att ge den forna generalstabschefen Sjaposjnikov en pik och inlindad kritik: De är byggda enligt godkända planer som har tagits fram under ledning av Sjaposjnikov. Dagen efter detta krigsspel tog Stalin beslutet att ersätta Meretskov som generalstabschef med Zjukov. Han hörde också till dem som trodde på sydväst och Timosjenko hade lyft fram hans namn för Stalin. Zjukov kom från posten som befälhavare för Kievs militärdistrikt i söder som var det starkaste distriktet i Sovjetunionen den 22 juni Det uppges ofta att Stalin inte reagerade på varningar om Hitlers anfall den 22 juni Stalin reagerade, men han hade grovt missbedömt situationen. Han trodde att det var de tyska generalerna som sökte krig och inte Hitler. Stalin var därför noga med att inga åtgärder som kunde uppfattas som provocerade för tyskarna skulle genomföras. De tyska generalerna skulle inte få argument för att starta ett anfall, dvs. kriget. Nu var det Hitler som sökte krig så försiktigheten motverkande sitt syfte. Hitlers generaler var inte negativa till Hitlers anfallsplaner men hade de upptäckt att Röda Armén visste vad som var på gång och att det genomfördes tydliga motåtgärder så kanske hade de ändrat åsikt och försökt argumentera mot Hitler. De fruktade nämligen ett utdraget tvåfrontskrig, likt första världskriget, och Storbritannien var inte besegrat. Hitlers plan och bedömning var att vinna kriget mot Sovjet i en snabb kampanj, d.v.s. under 1941 innan vintern kom, vilket inte skulle ge Storbritannien tid att etablera en ny front. De motåtgärder som Stalin ändock gav klartecken till var kraftfulla och fram till den 22 juni 1941 fortsatte den sovjetiska styrkeuppbyggnaden i de västra militärdistrikten. Den 13 maj 1941 till exempel gavs det order om att fyra arméer med 28 skyttedivisioner skulle flyttas från de inre militärdistrikten till gränsdistrikten. Dessa nya styrkor kom att grupperas längs en linje från Pskov i norr till Tjerkassy i söder. I slutet av maj började reservister att kallas in för att fylla upp divisioner i gränsdistrikten. Stalin visste att kriget med Tyskland skulle komma men han hoppades få mer tid för att förbereda Röda Armén. Av Röda Arméns 301 divisioner i juni 1941 höll 81 stycken på att formeras. Ett stort antal nya förband hade satts upp under första halvåret och det sovjetiska pansarvapnet höll på omorganiseras igen. Många stridsvagnsförband hade visserligen sin utrustning och personal medan andra saknade både stridsvagnar och personal. Stalins Röda Armén växte från 1,5 miljoner man vid andra världskrigets utbrott i september 1939 till 5 miljoner man den 22 juni 1941, vilket visar att Stalin förberedde sig redo för krig men formeringen av styrkorna var inte klar. Den sovjetiska krigsmakten beräknades vara klar till våren Stalin hade hoppats att Hitlers krig mot Frankrike 1940 skulle vara längre en sommar och ge honom andrum att bygga upp sin krigsmaskin. Hitler anföll ett år för tidigt. Visste du att Stalins krigsmakt den 22 juni 1941 hade fler stridsvagnar än resten av världen tillsammans. Röda Armén hade ca stridsvagnar varav 1863 av dem var dåtidens bästa vagnar, den medeltunga T-34 och tunga KV-1. Den tyska pansargeneralen Heinz Guderian på besök hos ett av sina förband. Den snabbhet som de tyska pansargrupperna kunde rycka fram med sommaren 1941 överraskade Röda armén och detta har av många tolkats som att Röda armén inte var redo. Snarare hade Röda armén missbedömt tyskarnas förmåga och kapacitet. Foto: Bundesarchiv 5