SKOG & MARK OM TILLSTÅNDET I SVENSK LANDMILJÖ

Transkript

1 SKOG & MARK 2012 OM TILLSTÅNDET I SVENSK LANDMILJÖ

2 INNEHÅLL Sveriges våtmarker 4 Satellitövervakning av myrar 8 Den eviga frostens unika landskap hotas 11 Livsmiljön krymper för rikkärrens arter 14 Våtmarkernas återkomst i odlingslandskapet 16 Framgångar för Sveriges groddjur 19 Så ska mårdhunden stoppas 22 Här trivs blåbär och lingon bäst 24 Trollsländor fångar allt fler 27 Notiser 29 Miljöövervakning i landmiljöer 32 UTGIVEN AV NATURVÅRDSVERKET Arbetsgrupp vid Naturvårdsverket: Jen Edgren (projektledare), Johan Abenius, Anna Lena Carlsson och Ola Inghe Redaktör: Maria Lewander / Grön idé Grafisk formgivning: Typisk Form designbyrå och Naturvårdsverket Omslagsfoto: Claes Andrén Författarna är ansvariga för sakinnehållet Skriften har tagits fram genom anslag från miljöövervakningen, Naturvårdsverket BESTÄLLNING: Ordertel: , Orderfax: E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen AB, Box 11093, Bromma Internet: ISBN: Naturvårdsverket 2012 Tryck: CM-Gruppen AB, november 2012, ex

3 SKOG & MARK 2012 OM TILLSTÅNDET I SVENSK LANDMILJÖ experter och ansvariga myndigheter bedömer att många av de miljökvalitetsmål som riksdagen beslutat inte kommer att nås med nuvarande samhällsinsatser. Ett av de miljökvalitetsmål som uppvisar mest negativ utveckling är Myllrande Våtmarker. Sverige är ett av de länder i Europa som har störst våtmarksareal och flest våtmarkstyper. Våtmarkerna hotas dock av torvbrytning och annan exploatering som utbyggnad av vind- och vattenkraft och infrastruktur. Terrängkörning, klimatförändringar och påverkan från jord- och skogsbruk är andra problem. Dikning och upphörande av traditionell hävd som våtmarksslåtter har lett till ökad igenväxning som missgynnar känsliga arter. Om tillståndet i våtmarker förbättras kommer det att bidra till att bevara den biologiska mångfalden. Av hotade eller missgynnade arter finns omkring 15 procent i våtmarker. Våtmarker fungerar också som näringsfällor och kolsänkor, vilket gör att de bidrar till att minska både övergödning av vatten och mängd koldioxid i atmosfären. En förbättring av våtmarkernas tillstånd ökar därför även möjligheterna att nå flera andra miljökvalitetsmål. Den stora våtmarksinventeringen (VMI), som Naturvårdsverket och länsstyrelser genomförde , gav en bra grundkunskap om våra våtmarker. I Skog & mark 2012 berättar vi om nya övervakningsprogram som kan ge ytterligare kunskap om både våtmarkernas tillstånd och om de ökade insatser som krävs för att lagstiftning och miljömål ska kunna uppnås. Våtmarkerna har en betydelsefull roll i ekosystemet! Trevlig läsning! Önskar redaktionen Myllrande våtmarker Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden. Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet.

4 VÅTMARKSDEFINITIONEN ENLIGT VMI Våtmarker är sådan mark där vatten under en stor del av året finns nära under, i eller över markytan, samt vegetationstäckta vattenområden. Minst 50 % av vegetationen bör vara hydrofil, det vill säga fuktighetsälskande, för att man ska kunna kalla ett område för våtmark. Ett undantag är tidvis torrlagda bottenområden i sjöar, hav och vattendrag, de räknas till våtmarker trots att de saknar vegetation. h Ett våtmarkslandskap format av ett meandrande vattendrag omgivet av pals myrar och topogena kärr, Torne lappmark. Sveriges våtmarker Sveriges våtmarker är mångformiga och omfattar alltifrån havsstränder i söder till palsmyrar i norr. I de olika våtmarkstyperna lever ofta specifi ka djur- och växtarter. Dessa unika ekosystem är avgörande beståndsdelar i väl fungerande landskap. TEXT: URBAN GUNNARSSON, LÄNSSTYRELSEN I DALARNAS LÄN ett försök till en enkel och användbar definition av våtmarker skulle kunna vara: de marker där man blir blöt om fötterna, alternativt de marker där man gärna använder stövlar. Flera olika definitioner har genom tiderna använts, men många är krångligt formulerade och därför svåra att ta till sig. I korta drag ingår i våtmarksbegreppet, såsom det använts i våtmarksinventeringen (VMI): myrar, stränder, fuktängar, fukthedar och sumpskogar. En annan definition av våtmark finns i våtmarkskonventionen Ramsar 1, där även sjöar och hav med ett djup ner till 6 m ingår. Våtmarkerna domineras i norra Sverige av stora myrkomplex, så kallade aapamyrar, medan mossar är den vanligaste typen söder om Dalälven. Våtmarker återfinns också i kantzoner mellan land och vatten vid hav, sjö eller vattendrag. De är dock långt ifrån kortvarig a övergångsfaser, tvärtom är de flesta våtmarker mycket långlivade. Många myrar började exempelvis bildas relativt snart efter den senaste istiden och har sedan dess byggt upp ett tjockt torvlager. De öppna högmossar som vi i dag har i södra Sverige har i många fall sett likadana ut under tusentals år. 1 Ramsar är konventionen om våtmarker av internationell betydelse. Det är ett mellanstatligt fördrag som utgör ramen för nationella åtgärder och internationellt samarbete för bevarande och förnuftig användning av våtmarker och deras resurser. FOTO: URBAN GUNNARSSON VÅTMARKER OCH KLIMATET Våtmarker påverkar klimatet på många sätt och de olika våtmarkstyperna har skiftande påverkan på koldioxid- och metanhalt i atmosfären. Den absolut viktigaste faktorn för klimatpåverkan är den stora mängd kol som har lagrats främst i torvmarkerna under lång tid. Om all kol bunden i världens alla torvmarker frigörs skulle koldioxidhalten i atmosfären fördubblas. I dag jämställs också brytning av torv från myrar med utvinning av övriga fossila bränslen. Våtmarkerna fungerar som ett lager för kol, men det finns också en mer komplicerad balans mellan växternas inlagring av kol och nedbrytningen. Vid nedbrytning av torv bildas under vissa förutsättningar metan, en växthusgas som är cirka 20 gånger starkare än koldioxid. Forskningen har under senare år bidragit med ny kunskap om när och var metan bildas. Denna kunskap kan bland annat användas för att beräkna våtmarkernas klimatpåverkan. Klimatet påverkar i sin tur våtmarkerna, vilka växter som kan överleva där, förekomsten av träd och våtmarkernas olika strukturer, som till exempel tuvsträngar och höljor. JORDBRUK, SKOGSBRUK OCH KVÄVENEDFALL PÅVERKAR Även om några våtmarker, till exempel flera norrländska myrområden, tillhör landets mest orörda naturtyper, har en stor del utsatts för mänsklig påverkan, ibland så stor att 4 SKOG & MARK 2012

5 f En flygbild av en nordlig nätmosse från Norrbotten. de helt förstörts. Totalt anses cirka 3 miljoner hektar av Sveriges våtmarker ha försvunnit. En stor andel våtmarker, främst i mellersta och södra Sverige, har omformats till odlingsmark. Denna omdaning påbörjades relativt tidigt, runt år 1900, och fortsatte sedan i flera omgångar under cirka 50 år. Många strandnära våtmarker försvann eller påverkades negativt genom utbyggnad av vattenkraft i små och stora vattendrag. Ett annat stort hot mot våtmarkerna var och är skogsbruket. Under 1970-talet och första halvan av 1980-talet berördes stora våtmarksarealer i skogsmarkerna av dikning. Detta ledde till en ändrad lagstiftning, med förbud mot våtmarksdikning i vissa län. Det innebar också att man fick upp ögonen för behovet att skydda våtmarkerna. Men än i dag finns stora problem, framför allt med skogtäckta våtmarker, till exempel genom avverkningar i sumpskogar och skogar nära sjöar och vattendrag, körskador vid passager av myrar och bäckar samt anläggning av skogsbilvägar över eller vid våtmarker. Naturligt näringsfattiga myrar hotas även av det stora nedfallet av kväve, speciellt i sydvästra Sverige. Den rikliga depositionen av kväve via nederbörden hämmar vitmossornas tillväxt och därigenom också tillväxten av torv på mossarna. Vegetationen på myrarna riskerar att förändras och det kan leda till att de slutar att binda in kol. I stället kan de börja läcka kol till atmosfären. Denna process kan spädas på ytterligare av de befarade klimatförändringarna. Sverige är trots allt det land i Europa, bortsett från Ryssland, som har störst andel naturliga myrar. Här finns cirka 70 procent av myrarna kvar i ett relativt opåverkat skick. Detta kan jämföras med de flesta europeiska länder som bara har kvar några procent av sina myrmarker. Till och med Finland, som är känt för att vara sjö- och våtmarksrikt, har dikat ut en så stor andel av sina myrar att endast 30 procent kan anses vara i ett någotsånär naturligt skick. Därför har Finland nu satsat stora resurser på att restaurera landets myrar. TIDIGA VÅTMARKS- UNDERSÖKNINGAR I SVERIGE Även om Linné inte var någon större myrmarksfantast gjorde han en del noteringar om flora och fauna från i Rutger Sernander demonstrerar regenerationsfenomen på Skansmossen, Närke, för deltagare i Svenska botaniska föreningens exkursion Från vänster V. Norlin, R. Sernander, F. R. Aulin, T. Vestergren och P.E. Malmström. Foto: Govert Indebetou, 27 juni 1913, Växtbiologiska institutionens arkiv, Uppsala universitet. FOTO: SUSANNE BACKE, LÄNSSTYRELSEN I NORRBOTTEN flera myrar från Småland till Lappland. I början av 1900-talet genomfördes de första detaljerade studierna av vegetation på myrar. Den mest betydelsefulla är kanske studien av myrvegetationen på Skagerhultamossen i Närke Utifrån denna studie utformades teorin om cykliska förlopp på myrar. Teorin beskriver en succession på en och samma plats; en ristuva kollapsar på grund av att lavar etableras på den torra tuvan vilket leder till att torvproduktionen avstannar. Eftersom den omkringliggande vegetationen fortfarande bygger upp torv ersätts tuvan efterhand av en nedsänkt hölja. I höljan börjar vitmossor att etableras igen, ny torv börjar produceras och efterhand byggs åter en ny tuva upp. Denna teori har aldrig kunnat bevisas, men användes under lång tid som ett skolexempel vid högre lärosäten. I dag har den huvudsakligen ett vetenskapshistoriskt värde som ett exempel på hur en teori kan leva vidare utan egentlig kritisk granskning. Under 1920-talet genomfördes den första större regionala myrundersökningen då torvtillgångarna i södra Sverige taxerades längs linjer utlagda från kust till kust. Efter andra världskriget utfördes flera detaljerade beskrivningar av vegetation och flora i Sveriges myrar, till exempel Åkhultmyren och Skattlösbergs stormosse. Utifrån dessa studier lades grunden för den internationella indelningen av myrarnas vegetation. SKOG & MARK

6 FOTO: JC SCHOU / BIOPIX FIGUR 1. Förekomst av piskvitmossa (Sphagnum jensenii) och småsileshår (Drosera intermedia) enligt data från Artportalen. VMI Övriga observationer i Artportalen Rikkärrsinventeringen FIGUR 2. Förekomst av axag enligt data från Artportalen. Axag är ett halvgräs som bara växer i rikkärr. i Småsileshår. Koncentrisk mosse Soligent (sluttande) kärr Mosse av nordlig typ Nordlig nätmosse Blandmyr av palstyp i Axag. FOTO: IN NIELSEN / BIOPIX i Piskvitmossa. FOTO: SEBASTIAN SUNDBERG FIGUR 3. Utbredningen av fem olika myrtyper i Sverige enligt VMI. Det vitmarkerade området i fjällen blev inte inventerat i VMI. Under 1970-talet ökade intresset för att övervaka miljön, främst på grund av försurningsdebatten som satte fokus på miljön. Ett program för övervakning av miljökvalitet (PMK) byggdes upp vid Sveriges lantbruksuniversitet. I det stora programmet inkluderades vegetationsövervakning av nio myrområden, alla i skyddade referensområden. Efter starten 1985 drevs projektet intensivt under en tioårsperiod, men har numera lagts i malpåse. Forskning på dessa referensmyrar och de detaljstuderade områdena Åkhultmyren och Skattlösbergs Stormosse har gett en bild av de naturliga förändringar som skett i orörda myrar. Inom ett specialprojekt i Hallands län, som har Sveriges högsta kvävebelastning, inventerar länsstyrelsen sedan 1999 vegetationen på 25 mossar och 40 kärr vart femte år. VÅTMARKSINVENTERINGEN (VMI) Våtmarksinventeringen startades eftersom hoten mot våtmarkerna var stora och högst påtagliga under talen. Då uppstod behovet att öka kunskapen om vilka våtmarker som faktiskt fanns i landet. Några viktiga frågor under de tidiga inventeringarna var: Vilka sorters våtmarker har vi i Sverige och var ligger de? Hur påverkade är de av mänskliga ingrepp? Vilka våtmarker är ur naturvårdssynpunkt de mest värdefulla? Alla våtmarker nedanför fjällen 2 större än 50 hektar i norra Sverige och 10 hektar i Sydsverige ingick i VMI. Inventeringarna utfördes med flygbildstolkning. De inventerade våtmarkerna tolkades och delades in i olika våtmarkstyper (se ruta). Dessutom letade man spår efter mänskliga ingrepp. Därefter bedömdes deras naturvärde i en 4-gradig skala och våtmarker med högst naturvärdesklass (klass 1) besöktes i fält och beskrevs mer utförligt. Våtmarkernas geografiska läge och deras naturvärdesklassning har visat sig vara den viktigaste infor- 2 Våtmarker i fjällen ingick inte i VMI, främst av praktiska skäl som begränsad tillgänglighet och resurser. 6 SKOG & MARK 2012

7 mationen för naturvårdsplanering, miljökonsekvensbeskrivningar och handläggning vid kommuner och länsstyrelser. Våtmarker med naturvärdesklass 1 och 2 har mycket höga till höga naturvärden och har i stor utsträckning kunnat fredas från exploatering. En utförlig sammanfattning av VMI publicerades 2009 och data kan sökas på Miljödataportalen. vattenreglering torvtäkt vintervägar övriga orsaker kraftledningar vägar bebyggelse skogsavverkning NÅGRA VIKTIGA RESULTAT Totalt inventerades våtmarker i VMI med en sammanlagd yta av cirka hektar, motsvarande åtta procent av Sveriges totala landareal. Under inventeringarna samlades nästan en halv miljon artobservationer in. Artuppgifter från VMI finns sökbara på Artportalen. Särskilt viktiga är uppgifterna om våtmarksmossor, där VMI bidragit till en stor del av den samlade kunskapen (figur 1). Däremot har våtmarkernas vegetationstyper ännu inte presenterats på ett bra sätt. Men utifrån förekomst av rikkärrsindikatorn axag, kan man ändå få en bild över var rikkärrsvegetationen i Sverige finns (figur 2). En bild som stämmer relativt väl överens med rikkärrens utbredning, även om axag saknas i de nordligaste delarna av landet. Eftersom de små våtmarkerna oftast inte ingick i VMI har flera län utfört separata inventeringar av de oftast mindre och för artrikedomen viktiga rikkärren (Läs mer om rikkärr på sidan 14). Den nya kunskapen om var de olika våtmarkstyperna finns är ett av de bättre underlagen från VMI (figur 3). Detta är ny och mycket värdefull kunskap, bland annat för att kunna identifiera speciellt skyddsvärda myrar. Bland våtmarkstyperna finns två typer som tidigare inte hade identifierats: mosse av nordlig typ och nordlig nätmosse (se bild på sidan 5). Den vanligaste våtmarkstypen i VMI är topogena kärr (plana kärr) med en sammanlagd yta om hektar, det vill säga ungefär en tredjedel av den totala våtmarksarealen i VMI. Trots att Sverige har många dikning FIGUR 4. Påverkan på våtmarker enligt våtmarksinventeringen. Dikning är vanligaste ingreppet och också det som, näst efter torvtäkt, har störst påverkan. Skogsavverkningar på eller i närheten av våtmarken är också vanliga, men har oftast inte lika stor påverkan som dikningar. relativt intakta våtmarker visade våtmarksinventeringen att det bara är 20 procent som helt saknar mänskliga ingrepp (figur 4). De flesta av dessa är myrar i de inre, högre belägna delarna av Norrlands skogsland. I och med slutförandet av VMI har vi fått ett gott kunskapsunderlag om våtmarkerna som har kommit till nytta för samhällsplaneringen. Men det viktigaste för framtiden är att få veta hur det går för våtmarkerna, här blir de pågående miljöövervakningsprogrammen ett viktigt redskap. Urban Gunnarsson urban.gunnarsson@lanstyrelsen.se Länsstyrelsen i Dalarnas Län VÅTMARKSTERMER Aapamyr Stora, sammansatta myrkomplex som domineras av kärr i de centrala delarna. Hölja Det lägre partiet mellan tuvorna på en myr. Kärr Myr som utöver nederbördsvatten får tillflöde av yt- eller grundvatten. Lagg Ett smalt kärrparti som omger en mosse. Meander En slingrande bäck-, å- eller älvfåra. Mosse Myr som endast får vatten från nederbörden. Myr Torvbildande våtmark. Pals En upp till 7 m hög tuva som består av uppfrusen torv och sediment. Ibland kan palsar vara platåformade. Rikkärr En torvbildande våtmark som har en speciell och artrik vegetation (exempelvis flera orkidéarter). De är i regel rika på mineraler, till exempel kalk. Soligent kärr Myr som bildas i sluttningar och som har ett tillflöde av grundvatten, oftast i nederbördsrika områden. Topogent kärr Myr som ligger i en sänka i landskapet och som är helt plan. Tuva En upphöjning i våtmarken. LÄS MER Flodin, L.-Å. & Gunnarsson, U Vegetationsförändringar på mossar och kärr i Halland. Svensk botanisk tidskrift 102: Gunnarsson, U. & Löfroth, M Våtmarksinventeringen resultat från 25 års inventeringar. Naturvårdsverket rapport Naturvårdsverket Myrskyddsplan för Sverige. Naturvårdsverket rapport Rydin, H. & Jeglum, J The biology of peatlands. Oxford University Press, Oxford. Data från VMI i miljödata portalen: Artuppgifter från VMI finns på Artportalen: SKOG & MARK

8 Satellitövervakning av myrar Fjärranalys med hjälp av satellitdata är ett lämpligt verktyg för att övervaka våtmarker. Redan i början av 1980-talet kartlades svenska våtmarker med fjärranalys och sedan 2007 har tekniken använts inom nationell miljöövervakning. TEXT: KJELL WESTER, BROCKMANN GEOMATICS SWEDEN AB under åren kartlades Sveriges våtmarker i den nationella våtmarksinventeringen (VMI). Syftet var att skapa en kunskapsbank om landets våtmarker som skulle göra det möjligt att fatta bättre beslut om bevarande och hushållning med våtmarkernas naturresurser. Redan från start var målsättningen att bygga en grund för miljöövervakning av våtmarker. När landets myrar nu övervakas med satellitdata bygger det vidare på grunden från VMI. Liksom VMI är den satellitbaserade miljöövervakningen inriktad på att dokumentera effekter i markanvändningen. Informationen från VMI blev med åren alltmer inaktuell, framför allt när det gällde skador på myrarnas vegetation och vattenföring som uppstått genom till exempel skogsbruk eller ny infrastruktur. För att kunna följa upp nationella och regionala miljömål samt status för våtmarker inom EU:s art- och habitatdirektiv 1 behövde Naturvårdsverket och länsstyrelserna utveckla effektivare övervakningsmetoder. Satellitbildstekniken bedömdes vara en lämplig metod eftersom den möjliggör återkommande, aktuella analyser av både våtmarkernas växtlighet och ingrepp i omgivningen. Tekniken gör det möjligt att kostnadseffektivt framställa heltäckande, enhetliga och jämförbara övervakningsdata över större områden. Miljöövervakningen genomförs löpande och täcker alla öppna myrar i Sverige större än 0,5 hektar, förutom i fjällen. 1 Bestämmelserna i art- och habitatdirektivet (rådets direktiv 92/43/EEG) ska säkra den biologiska mångfalden genom bevarandet av naturligt förekommande livsmiljöer samt den vilda floran och faunan i EU:s medlemsländer. TIDIGARE UTVECKLINGSARBETE Studier i Sverige under 1990-talet har visat att satellitdata kan användas för att särskilja olika typer av myrar. Under 1998 startades ett projekt med syfte att utveckla klassificering av myrar direkt anpassad till behoven inom de heltäckande europeiska och nationella övervakningsprogrammen 2. I projektet undersöktes även möjligheterna att använda satellitdata för att övervaka förändringar i våtmarker och en metod för detta presenterades. Analysen visade att intressanta förändringar upptäcktes, men även att en mer detaljerad indelning och riktad metodik behövde utvecklas. SAMARBETE I PILOTPROJEKT Metoden för satellitbaserad analys har utvecklats i ett pilotprojekt i 2 CORINE LandCover (CLC) och Svenska Marktäckedata (SMD) 8 SKOG & MARK 2012

9 FOTO: BLUE MARBLE, nära samarbete med länsstyrelserna i Dalarnas, Gävleborgs, Jönköpings och Norrbottens län samt Naturvårdsverket och Rymdstyrelsen (figur 1). Syftet har varit att ta fram en satellitbildsbaserad metod för övervakning och uppföljning av förändringar av markanvändning i våtmarker. Metoden ska kunna användas både på regional och nationell nivå. Eftersom myrar är relativt stabila är tio års intervall lämpliga för att studera förändringar. Huvudsakliga data i analysen är satellit data från Landsat TM/ ETM från två tillfällen med tio års mellanrum. Förändringsanalysen genomförs för öppen myr, det vill säga myr med mindre än 30 procent krontäckning. De öppna myrarnas yttre avgränsning hämtas från digital karta. Resultatet av utvecklingsarbetet är samlat i en slutrapport (se Läs mer). Pilotproduktion 27M Korpilombolo 28M Pajala Hälsingeskogen (14GNV) Siljanskupolen Kalixälven Överkalix FIGUR 1. Röda rektanglar visar studieområdena där utvecklingsarbetet genomfördes och det blåstreckade markerar pilotproduktionen (t.v.). Landsat TM färgkomposit (RGB = Band453, från 29 juli 2000) som användes i utvecklingsarbetet i Norrbotten (ovan). EN TRESTEGSRAKET Förenklat kan förändringsanalysen ses som en trestegsraket (figur 2): Steg 1: Den öppna myren delas in i cirka 20 likartade myrenheter med likartad färg (i satellitbilden) och vegetation. Klassindelningen görs halvautomatiskt med hjälp av ett datorprogram i den äldsta satellitbilden. Steg 2: Klassningsresultatet från den äldre satellitbilden jämförs med den yngre. I den yngre satellitbilden undersöks om myrenheternas färg och vegetation verkar ha förändrats. Förändringsanalysen görs separat för varje enhet. Ytor inom myrenheten som har förändrats mer än myrenheten i stort ges en förändringsindikation. Indikationerna för samtliga myrklasser läggs sedan samman till det slutliga resultatet. Steg 3: Här redovisas hur mycket och var myren förändrats under tioårsperioden. Den satellitbaserade metoden upptäcker framför allt snabba förändringar i myren som beror på mänsklig påverkan, till exempel om myren börjat växa igen på grund av skogsbruk, dikningar, dikesunderhåll, upphörd hävd, vägbyggen med mera i dess närhet. STEG 1 Satellitbild (äldre) Öppen myrmark Klassning (spektralt homogent) FIGUR 2. Schematisk beskrivning av förändringsanalysen. Igenväxning, vass Igenväxning, löv, barr Jönköpings län (6DSO, 6ESV) STEG 2 Satellitbild (yngre) Stratifierad förändringsanalys STEG 3 Indikator förändrade myrar FIGUR 3. Exempel på förändringar av en myr under åren 1989 till Förändringarna visas som svarta polygoner och är också verifierade vid besök på plats. Som bakgrund visas satellitbilder från 1989 och Källa: Landsat TM färgkompositer (RGB-Band453) SKOG & MARK

10 FIGUR 4. Tidplan för genomförande av första inventeringsvarvet. Förändringsanalysen ingår sedan 2007 i Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram och inom en tioårsperiod planeras det första inventeringsvarvet vara genomfört. FIGUR 5. Analysen genomförs inom öppen myr (det vill säga en myr med mindre än 30 procents krontäckning). Öppen myr visas med satellitbildens klara färger, annan mark i halvtransparent gråton. Förändringarna som upptäcks visas i gult. Källa: Landsat TM komposit (RBG-Band453). A B C Förändringar 0,00 0,20 0,21 0,40 0,41 0,60 0,61 0,80 0,81 1,00 1,01 1,50 1,51 2,00 2,01 3,00 3,01 10,00 FIGUR 6. Preliminära resultat för hittills undersökta län. Förslag till miljöindikator är procentuell förändring uttryckt i areal förändrade ytor av areal totalt analyserade ytor snittade på olika sätt. Grå ytor är fjäll och har inte analyserats. FOTO: ISTOCKPHOTO A) Förslag på miljöindikator, preliminära resultat som visar förändring i % för kommuner. B) Förslag på miljöindikator, preliminära resultat som visar förändring i % för huvudavrinningsområden. C) Förslag på miljöindikator, preliminära resultat som visar förändring i % för 10 km x 10 km ytor. FÖRSTA INVENTERINGSVARVET Sedan 2007 ingår förändringsanalysen i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram och inom en tioårsperiod ska det första inventeringsvarvet vara genomfört i hela Sverige (figur 4). Arbetet utförs av experter på satellitövervakning på Brockman Geomatics Sweden AB och sker i nära samarbete med berörda länsstyrelser. Norrbottens län var först inom det löpande programmet, därefter kom Västerbottens län, där förändringsanalysen genomfördes under perioden De mindre länen samkörs för att undersökningen ska vara mer kostnadseffektiv. Varje län eller länsgrupp tar cirka två år att färdigställa. MILJÖINDIKATORER FÖR MYLLRANDE VÅTMARKER Det behövs miljöindikatorer som förmedlar miljöutvecklingen och ger hjälp i uppföljning och utvärdering av miljökvalitetsmålen. En viktig del i arbetet har därför varit att försöka hitta ett sätt att redovisa förändringsresultatet i satellitbilderna (figur 5) som en relevant och begriplig indikator (figur 6). För att fungera som indikator måste resultaten från förändringsanalysen läggas samman, tolkas och åskådliggöras i en enklare form, exempelvis som procentuella förändringar i en karta. Olika förslag till miljöindikatorer har testats i undersökningen. Ett lämpligt sätt är att redovisa resultatet som procentuella förändringar. Den föreslagna indikatorn är flexibel och möjliggör redovisning av förändringar på olika sätt, till exempel för kommuner, avrinningsområden och rutnät (figur 6). Den satellitbaserade analysen av förändringar hos landets myrar har gjort det möjligt att konkret kunna följa upp den övergripande preciseringen i miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker: Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden. Dessutom kan resultaten användas till att följa upp preciseringarna i miljömålet om hållbart nyttjande och hänsyn till våtmarker, våtmarkernas ekosystemtjänster och biologiska mångfald. Den satellitbaserade förändringsanalysen kan även användas vid uppföljning av bevarandestatus för myrarnas naturtyper och arter enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Kjell Wester kjell.wester@brockmann-geomatics.se Brockmann Geomatics Sweden AB LÄS MER Backe, S., Eriksson, K. & Gunnarsson, U Markanvändningsrelaterade vegetationsförändringar inom öppen myr. Rapport 2012:4. Länsstyrelsen i Norrbotten. Boresjö Bronge, L. & Näslund-Landenmark, B Wetland classification for Swedish CORINE Land Cover adopting a semi-automatic interactive approach. Canadian Journal of Remote Sensing 28, (2): s Boresjö Bronge, L Satellitdata för övervakning av våtmarker slutrapport. Rapport 2006:36. Länsstyrelsen i Gävleborg. 10 SKOG & MARK 2012

11 Den eviga frostens unika landskap hotas Palsmyrar är ett spektakulärt och säreget inslag i den norrländska naturen. Dessa unika naturfenomen hotas av pågående klimatförändringar. Därför är det angeläget att följa palsarnas fortsatta utveckling inom ramen för miljöövervakningen. TEXT: PER WRAMNER, BROCKMANN GEOMATICS SWEDEN AB sveriges palsmyrar finns huvudsakligen i norra delen av Norrbottens län, framför allt längs den östra delen av fjällkedjan och strax öster om denna. Palsmyrarna fortsätter därifrån i ett sammanhängande utbredningsområde in i norra Norge och Finland och sedan vidare österut till Kolahalvön. Palsar finns också längre österut i Sibirien liksom i Nordamerika. I Sverige kännetecknas utbredningsområdet i stort sett av en årsmedeltemperatur lägre än 2 till 3 C och en vinternederbörd under 300 mm. Förutom lämpliga klimatförhållanden behövs öppna myrar med jordar som har tjällyftningsförmåga för att palsar ska kunna bildas. PALSAR UPPTRÄDER I CYKLER Palsar bildas ofta som en del i ett cykliskt förlopp. En kraftig, lokal tjällyftning gör att en begränsad del av myrens yta höjs. Ytlagret av torv blir då torrare och isolerar bättre, vilket ökar möjligheterna för tjälen att bestå under sommaren. På så vis kan flerårig tjäle uppstå och sedan växa nedåt. Tjällyftning i torven gör att palsen gradvis höjer sig allt mer över myrens yta. Om tjälen når ned till underliggande finkornig mineraljord kan höga, kupolformade palsar bildas. Det beror på att sådan mineraljord har bättre tjällyftningsförmåga än torv. Ofta växer enskilda palsar samman till palskomplex. När palsarna växer till förändras vegetationen. Myrens växter, till exempel starr och vitmossa, vissnar och ersätts successivt av växter som hör hemma i torrare miljöer, till exempel kråkris och dvärgbjörk. Efter hand brukar palsarna påverkas alltmer av vinden. Kal torv med tydliga spår av vinderosion är vanligt ovanpå högre palsar. Palstillväxten upphör när permafrosten inte längre växer nedåt. I stället inleds ett moget stadium som kan vara under lång tid. Men ofta bryts palsen förr eller senare ned, kollapsar och ersätts av en vattensamling. Denna växer så småningom igen, myrytan återskapas och en ny pals kan bildas. Palsmyrar är med andra ord dynamiska företeelser. Förändringar av en myr och dess palsar sker hela tiden. Dynamiken påverkas givetvis PALSAR Palsar är kullar eller mer vidsträckta upphöjningar i myrmark med torv i ytan, som innehåller ständigt tjälad torv och/eller mineraljord. De har bildats genom tjällyftning, det vill säga ansamling av isskikt i marken som gör att markytan höjs. Höjden varierar från någon halvmeter upp till 6 7 meter. Palsmyrar förekommer endast i utkanten av permafrostens utbredning och är mycket känsliga för förändringar av klimatet. De är därför viktiga klimatindikatorer. också av ändrade yttre förhållanden, till exempel av ett varmare klimat. PALSMYRARNAS NATURVÄRDEN Många palsmyrar ligger inom större opåverkade fjällområden med allmänt stora naturvärden och de representerar också i sig betydande värden för naturvården. Palsmyrar har ett stort vetenskapligt intresse som unika landformer och som klimatindikatorer. De bildar också orörda våtmarkskomplex med en rik biologisk mångfald. Exempelvis är palsmyrar ofta värdefulla biotoper för våtmarks- SKOG & MARK

12 Oaggujeaggi Tavvavuoma Mannavuoma Stordalen Tjirtjam Nujaure Arasjaure Ultevistuottar i Tavvavuoma-myrens centrala del med palsar av olika typ, storlek och nedbrytningsgrad (2010). I förgrunden syns en hög pals utsatt för aktiv så kallad blockerosion. I bakgrunden syns ovala eller rundade inskärningar i palskomplexen som uppstått genom nedbrytning, i detta fall blockerosion från sidan eller smältning uppifrån under en göl på palsarnas ovansida. FOTO: SUSANNE BACKE Plassa Palsmyrar som föreslås ingå i övervakningsprogrammet Palsmyr enligt symboler på Vegetationskartan Områden ovanför skogsgränsen Områden nedanför skogsgränsen FIGUR 1. Palsmyrar i Norrbotten. Röda prickar visar de myrar som föreslås ingå i det nya miljöövervakningsprogrammet. i Bild över myrens centrala och västra delar som tagits fram genom att kombinera högupplösta satellitdata med data från laserskanning (samtliga data från 2009). Utbredningen av palskomplex och fristående palsar syns tydligt liksom de typiska inskärningar som uppstår vid nedbrytning. fåglar. Det gäller inte minst de många små vattensamlingar som uppstår när palsar bryts ned. Här syns till exempel ofta smalnäbbade simsnäppor simma omkring samtidigt som backsvalor kan bo i den öppna erosionsbranten ned mot vattnet. EU PRIORITERAR PALSMYRAR Palsmyrar är en prioriterad naturtyp enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Inom EU finns de bara i de norra delarna av Sverige och Finland. Vi har därför, tillsammans med Finland, ett särskilt ansvar för att palsmyrarna bevaras. I detta ansvar ingår enligt direktivet att övervaka palsmyrarna så att deras utveckling kan följas. Flertalet svenska palsmyrar har någon form av områdesskydd enligt miljöbalken. Tavvavuoma, ett kärnområde för palsförekomsterna i Sverige, har av Naturvårdsverket föreslagits bli nationalpark. Utvecklingen av palsmyrarna är ogynnsam. Trenden är klart negativ och nedbrytning av palsar dominerar på de flesta myrar. Orsaken är med stor sannolikhet pågående klimatförändringar. Samtidigt finns det palsmyrar där viss nybildning och tillväxt av palsar fortfarande äger rum. BILD: BROCKMANN GEOMATICS SWEDEN MILJÖÖVERVAKNING AV PALSMYRAR Med tanke på palsmyrarnas status är det angeläget att de blir del i en systematisk miljöövervakning. Huvudsyftet bör vara att följa förändringarna. För att få perspektiv på dessa och sätta in dem i sitt sammanhang bör även utvecklingen bakåt i tiden studeras, där det är möjligt. Ett förslag till miljöövervakningsprogram för palsmyrar kommer att presenteras under Det utarbetas av Brockmann Geomatics Sweden AB i samarbete med, och med finansiering från Naturvårdsverket, Rymdstyrelsen, ArtDatabanken vid SLU samt länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten och Dalarna. Övervakningsprogrammet gäller framför allt öppna myrar i områden utan vägförbindelse. Därför har det varit naturligt att i möjligaste mån basera det på fjärranalys, i första hand högupplösta satellitdata och laserskanning. Undersökningarna kompletteras med ortoflygbilder och foton från helikopter. Fältbesök bör ske med jämna intervall, till exempel vart sjätte år, för fotografering och fältundersökningar av nedbrytningsprocesser, tillväxt, vegetation, förekomst av tjäle med mera. Övervakningsprogrammet föreslås omfatta nio palsmyrar i Norrbottens län. De har valts ut för att ge en representativ bild av landets palsförekomster. Studier pågår dessutom av en myr i Västerbottens län (Vindelfjällen) för att se om den också bör ingå i programmet. Metodik en 12 SKOG & MARK 2012

13 i Vy från västsydväst över växande, upp till 2 3 m höga palsar från i Samma vy som i bilden ovan från Palsarna är praktiskt taget helt borta. FOTO: PER WRAMNER FOTO: SUSANNE BACKE föreslagna övervakningsprogrammet. Metodiken baseras på fotografering från helikopter, analys av högupplösta satellitdata, analys av data från laserskanning och fotografering från marken. Myren var redan på och 1970-talen starkt präglad av nedbrytning, med tydliga spår av både pågående och tidigare nedbrytning. Samtidigt förekom också nybildning och tillväxt av palsar. Vid besöken på och 1990-talen hade nybildningen avtagit och ett antal unga palsar, som tidigare bedömts vara under tillväxt, hade minskat i storlek eller försvunnit. Någon påtaglig förändring av intensiteten i nedbrytningen kunde inte noteras. Undersökningarna visade att nedbrytningen över lag ökat betydligt och att ingen nybildning av palsar ägde rum. Även större palsar, som 40 år tidigare bedömts vara under tillväxt, hade då försvunnit helt (se bilder till vänster). Per Wramner per.wramner@brockmann-geomatics.se Brockmann Geomatics Sweden AB och Södertörns högskola i Typiska, välutvecklade, upp till 4 5 m höga palsar i myrens centrala del. Aktiv nedbrytning genom blockerosion i förgrunden. Vy från väster har till största delen utvecklats i en vidsträckt och välutvecklad palsmyr i Tavvavuoma. TAVVAVUOMA MODELL FÖR METODEN Myren i Tavvavuoma dokumenterades ingående i mitten av 1960-talet och har sedan studerats översiktligt i början av 1970-, och talen. Åren studerades den återigen mer i detalj, genom dels fjärranalys av olika slag, dels fältundersökningar. Fotografierna i artikeln kommer från Tavvavuoma och visar exempel på vilka resultat man kan få fram med hjälp av det FOTO: SUSANNE BACKE LÄS MER Sannel, B. & Kuhry, P Warming-induced destabilization of peat plateau/thermokarst lake complexes. Journal of Geophysical Research, Vol Wramner, P Palslika bildningar i mineraljord. Några iakttagelser från Taavavuoma, Lappland. Göteborgs universitet, GUNI Rapport 2. Wramner, P Palsmyrar i Taavavuoma, Lappland. Göteborgs universitet, GUNI Rapport 3. Wramner, P Tavvavuoma. Tundra och fågelparadis. I Natur i Nord. Naturskydd i Norden under 1900-talet. Nordiska ministerrådet, Nord 2003:5. SKOG & MARK

14 h I rikkärr trivs bland annat många snäckor. Cirka 60 st av Sveriges 120 arter landlevande snäckor finns i rikkärr. En av dem är tandsnäcka. Livsmiljön krymper för rikkärrens arter I rikkärren fi nns många rödlistade arter, men rikkärren har minskat kraftigt både i Sverige och övriga Europa. De senaste 10 åren har därför arbetet för att bevara denna naturtyp intensifierats och i fl era län genomförs både inventeringar och åtgärder. Nu fi nns även en ny övervakningsmetod som gör det möjligt att studera hur rikkärren förändras. TEXT OCH FOTO: EVA GÖTBRINK, KRÅKFOT arealen rikkärr har minskat kraftigt i hela Europa. Det gäller även i Sverige, där de vanligaste hoten är utdikning, bristande skötsel (hävd), försurning och tillförsel av näringsämnen. Särskilt illa är situationen i södra Sverige. I Skåne har våtmarkerna generellt minskat med procent och i de som finns kvar är de naturliga vattenförhållandena ofta förstörda. ÖKAT FOKUS PÅ RIKKÄRR Rikkärren och deras arter omfattas av de nationella miljömålen främst Myllrande våtmarker samt Ett rikt växt- och djurliv. I EU:s art- och habitatdirektiv pekas rikkärr ut som en särskild skyddsvärd naturtyp. År 2006 startade Naturvårdsverket ett nationellt åtgärdsprogram för att bevara rikkärren. Detta ledde till att många länsstyrelser började arbeta mer aktivt med rikkärr och i dag genomförs inventeringar, skötsel- och restaureringsåtgärder i större omfattning än tidigare. MILJÖÖVERVAKNING OCH UPPFÖLJNING Tio länsstyrelser har nu gått samman i ett gemensamt övervakningsprogram för att följa förändringar i rikkärr. Övervakning av rikkärr kompletterar två befintliga nationella verksamheter: Uppföljning av bevarandemål i skyddade områden och NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige). Tillsammans med dessa kommer övervakningen att förse oss med information som behövs för att följa upp regionala och nationella miljömål samt kartlägga situationen för rikkärren och deras arter enligt art- och habitatdirektivet. SÅ UNDERSÖKER MAN RIKKÄRR Vid miljöövervakning av rikkärr beskrivs rikkärrets egenskaper, till RIKKÄRR Rikkärr är en torvbildande våtmark som är rik på mineraler, ofta kalk. Kalken kommer från vattnet som rinner till våtmarken. Rikkärren är mycket artrika och här finner man bland annat många spektakulära och sällsynta orkidéer, mossor och landsnäckor. Rikkärr kan se mycket olika ut. Artsammansättningen i kärret påverkas av vattnets mineralhalt, hur kärret bildats, hur blött det är och om det hävdas på något vis, till exempel genom slåtter. Cirka 160 rödlistade arter, varav 74 hotade, har sin hemvist i rikkärr. exempel vilken typ av rikkärr det är samt om det finns källor eller kalktuff i kärret. Dessutom noteras diken och andra negativa ingrepp som skogsbilvägar och avverkningar samt om skötsel- eller restaureringsåtgärder genomförts. Utöver detta dokumenteras följande parametrar i cirka 10 stycken TABELL 1. Resultat från undersökningar i Jönköpings och Skånes län. Samtliga värden är genomsnittsvärden per småyta i respektive undersökning. Täckningsgrad av vitmossa (%) Täckningsgrad av brunmossa (%) Täckningsgrad av spjutmossa (%) Täckningsgrad av skogsarter/ris (%) Täckningsgrad av bar torv (%) Täckningsgrad av bleke (%) Vegetationshöjd (cm) Jönköping 19,6 13,8 4,5 1,0 24,2 0,0 30,3 0,8 Skåne ingen uppgift 18,0 9,0 ingen uppgift 15,0 ingen uppgift 28,2 1,7 Typiska arter (antal arter) 14 SKOG & MARK 2012

15 Sumpnyckel Blåtåtel Svartknoppsmossa Bladvass i De största hoten mot rikkärr är uttorkning, avsaknad av skötsel (hävd) och övergödning. Dessa faktorer påverkar rikkärren så att de lågvuxna rikkärrsarterna, till exempel sumpnyckel och brunmossor (t.v), konkurreras ut av beståndsbildande, högvuxna arter som bladvass och blåtåtel (t.h.). I förlängningen innebär det att rikkärret växer igen med träd och buskar. f En hel del av mätningarna av rikkärrens vegetation görs i småytor om 50 x 50 cm. Småytans sydvästra hörn markeras med en aluminiumprofil. På så sätt kan man lättare hitta tillbaka till exakt samma plats vid nästa undersökningstillfälle. I småytan mäts täckningsgrad, vegetationshöjd och förekomst av typiska arter. i Karaktäristiskt för rikkärr är att en del av bottenskiktet utgörs av så kallade brunmossor. Det är dessa som står för kärrets torvbildning. På bilden syns piprensarmossa. permanenta småytor per rikkärr (se bild sidan 15): täckningsgrad av vitmossa, spjutmossa och skogslevande arter täckningsgrad av bar torv, bleke och våtmarkslevande brunmossor förekomst av typiska rikkärrsarter, till exempel kärrknipprot, gräsull och fetbålmossa. Högvuxen vegetation är ett tecken på att rikkärret behöver skötas eller restaureras. Om vegetationen i småytan är högre än 14 cm anges därför vilka arter som ger upphov till det höga värdet. Utöver detta mäts trädoch buskskikt i fem stycken stora provytor (5 x 5 m). De stora och små provytorna sprids ut över rikkärret på jämnt avstånd från varandra. RESULTAT FRÅN SKÅNE OCH JÖNKÖPINGS LÄN Den nya metoden testades i Jämtland och Jönköpings län under Året därpå inleddes undersökningar i Skåne och Jönköpings län. I Jönköpings län undersöktes 58 småytor i totalt sex områden. I Skåne undersöktes 92 småytor i sju områden (se tabell 1). I tabellen framgår bland annat att rikkärrens genomsnittliga vegetationshöjd i båda länen är mycket hög, 30,3 respektive 28,2 cm. I Jönköpings län var värdet högre än 14 cm i hela 93 procent av mätpunkterna. I Skåne såg det lite bättre ut, men även där var vegetationshöjden generellt hög, i 64 procent av mätpunkterna var den 14 cm eller högre. KOSTNADSEFFEKTIV RESTAURERING Visst är det oroväckande att rikkärren håller på att växa igen. Men att få reda på hur det står till är en bra början för att kunna sätta in rätt åtgärder. Flera län har redan påbörjat restaurering av rikkärr. I Björnekullakärret i Jönköpings län genomförs en studie över hur kostnadseffektiva olika restaureringsmetoder är. Det är önskvärt att det utvecklas nya, mer resurssnåla metoder för skötsel och restaurering av rikkärr, eftersom mycket tyder på att det i framtiden kommer att behövas ganska omfattande insatser. Eva Götbrink krakfot@telia.com Kråkfot LÄS MER Götbrink, E Undersökningstyp för rikkärr. Ett gemensamt delprogram inom regional övervakning, version Nilsson, N-O Rikkärr i Skåne 2011 en studie inom regional övervakning och uppföljning i skyddade områden i Skåne län. Rapport 2011:29. Länsstyrelsen i Skåne. Sebastian, S Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr. Naturvårdsverket rapport SKOG & MARK

16 FOTO: EKOLL AB Våtmarkernas återkomst i odlingslandskapet I mer än 15 år har det funnits olika stöd för att anlägga och restaurera våtmarker i odlingslandskapet. Under denna tid har vi börjat lära oss att anlägga våtmarker så att de effektivt renar växt näring. Men det är fortfarande svårt att uppnå nationella och internationella mål för vattenrening och biologisk mångfald. TEXT: PETER WALLENBERG, JORDBRUKSVERKET de flesta av de våtmarker som anläggs i odlingslandskapet har syftet att minska transporten av näringsämnen som kväve och fosfor till havet eller närliggande sjöar. Våtmarkerna gynnar också den biologiska mångfalden genom att förbättra livsmiljön för vattenberoende växt- och djurarter. Det är viktigt att en våtmark placeras och utformas på ett sätt som stämmer med dess huvudsakliga syfte. Ibland uppkommer intressekonflikter mellan syftena att våtmarken dels ska fungera som näringsfälla, gynna den biologiska mångfalden och skapa kulturmiljövärden. För att skapa våtmarker som uppfyller alla tre syften bör man placera dem i anslutning till näringsrika vatten, öka variationen av livsmiljöer i och kring våtmarken och se till att den passar väl in i landskapet. De i En anlagd våtmark som vid en nyligen gjord inventering bedömdes ha måttlig biologisk mångfald. Våtmarken sköts genom bete och är omgiven av äldre lövskog. Här finns en varierad vegetation och arter som lövgroda, långbensgroda och mindre vattensalamander. vanligast e hindren för att uppnå dessa syften är lantbrukarnas odlarintressen, vattendomar som förhindrar höjning av vattenståndet och KRITERIER FÖR ANLÄGGNING OCH RESTAURERING AV VÅTMARKER Generella riktlinjer för placering av en våtmark Våtmarken är förankrad med mark ägare, dikningsföretag och övriga direkt berörda. Våtmarken passar väl in i landskapet och hänsyn tas till kulturmiljöaspekter och eventuella fornlämningar. Våtmarken har långsiktiga förutsättningar att fylla avsedda syften, vid behov genom underhåll och skötsel. Vattenrening Platsen där våtmarken planeras har höga belastningar och koncentrationer av kväve och fosfor. Den naturliga vattenreningen är låg eller bedöms otillräcklig i vattensystemet mellan våtmarken och sjön/havet, det vill säga gärna en placering längre ner i avrinnings- eller delavrinningsområdet. Våtmarken utformas så att det inkommande vattnet fördelas över hela våtmarksytan. Biologisk mångfald Våtmarken gynnar livsmiljöer för arter som är rödlistade eller som pekats ut i behovsanalys, skötselplan, åtgärdsprogram eller av EU:s art- och habitatdirektiv. Förutsättningar finns för den vattenregim, hävd och skötsel som de arter och livsmiljöer man vill gynna är beroende av. Våtmarken ska inte utgöra vandringshinder och ska i möjligaste mån fungera som lek- och uppväxtmiljö för fisk. Övriga syften Rekreation: våtmarksområdet är tätortsnära eller ligger i områden där grönstråk saknas. Flödesutjämning: våtmarken har goda förutsättningar för en flödesutjämnande funktion. 16 SKOG & MARK 2012

17 AREAL ANLAGDA VÅTMARKER MED SKÖTSELERSÄTTNING ha Miljömål Jordbruksstöd Övrigt FIGUR 1. Areal våtmarker som är anlagda och hade skötselersättning Källa: Miljömålsportalen. Not: Övrigt är våtmarker som får stöd från annat håll än jordbruksstödet, till exempel Svensk Våtmarksfond och WWF. AREAL ANLAGD VÅTMARK (HEKTAR) 0 75 ha ha ha >225 ha KVÄVERETENTION 1 OCH MINSKNING AV KVÄVETRANSPORT TILL HAVET FÖR VÅTMARKER 2 Effekt (kg kväve/ha och år) Samtliga våtmarker (n=50) Min max beroende av beräkningsmetod Min max Min max Retention av kväve i våtmark per ersatt yta Minskning av kvävetransport till havet per ersatt yta Ersatt yta = den areal som ersätts ekonomiskt och inkluderar t.ex. vallar runt om våtmarken. Min respektive max är lägsta respektive högsta effekt per ersatt yta som erhållits med beräkningsmodeller som användes i en tidigare utvärdering som innefattade projekt t.o.m (Jordbruksverkets rapport 2010:21). 1 Kväveretention = fastläggning av kväve i våtmarker. 2 Våtmarker med ersättning från lokala investeringsprogram och miljöinvesteringar inom landsbygdsprogrammet fram till 2002 respektive FIGUR 2. Total areal anlagda våtmarker i Sverige med hjälp av EU:s jordbruksstöd med mera fördelat på län I norra Sverige används andra medel för anläggning och restaurering av våtmarker. Källa: Miljömålsportalen. svårigheter att skapa våtmarker när flera markägare är inblandade. För att underlätta arbetet med att skapa nya våtmarker har kriterier för anläggning och restaurering tagits fram av bland annat Jordbruksverket (se ruta sidan 16). TUSENTALS HEKTAR HAR RESTAURERATS Från 2000 fram till 2011 har cirka hektar våtmarker anlagts eller restaurerats i odlingslandskapet med stöd från lokala investeringsprogram och miljöinvesteringar inom landsbygdsprogrammet. Syftet med stöden till anläggning och restaurering av våtmarker är både att minska den totala mängden näringsämnen som rinner ut i havet och att gynna den biologiska mångfalden. METOD FÖR ATT UTVÄRDERA MÅNGFALDEN Den biologiska mångfalden gynnas så gott som alltid av att våtmarker f Större vattensalamander. FOTO: JC SCHOU / BIOPIX SKOG & MARK

18 SÅ BLIR VÅTMARKEN EN EFFEKTIV NÄRINGSFÄLLA Både denitrifikation 4, sedimentation av fosfor och näringsupptag i våtmarken gynnas av växtlighet. Våtmarken bör därför inte vara djupare än 1 1,5 meter. Kanaler och partier med stillastående vatten bör undvikas. Genom att placera en djuphåla innanför inloppet dämpas flödeshastigheten och sedimentationen av fosfor gynnas. För att minska risken att näringsrikt sediment sköljs ut vid höga flöden bör djuphålan vara minst 1,5 meter djup och följas av en grundare zon med övervattensväxter där material som virvlat upp kan sedimentera på nytt. Källa: Jordbruksverkets rapport 2004:2 4 Denitrifikation är en process där kväveföreningar i vatten omvandlas till kvävgas som avgår till luften. Inlopp Vattnets rörelseriktning Utlopp Djuphåla Djupare områden med undervattensväxter Grundare områden med övervattensväxter anläggs eller restaureras i odlingslandskapet. Det öppna vattnet blir ett tillskott som ger variation och nya livsmiljöer. Den biologiska mångfalden bedöms framförallt utifrån: fysiska faktorer våtmarkens storlek, placering i landskapet, flikighet, struktur med mera. biologiska faktorer typ av vegetation, förekomst av fågel, fisk, grod- och kräldjur samt evertebrater som exempelvis musslor och insekter med mera. övriga faktorer omgivande markslag och skötsel. De 36 stycken våtmarker som inventerades tre till tio år efter anläggandet hade samtliga dålig, otill- LÄS MER Biologisk mångfald i anlagda våtmarker. Rapport 2011:7, Jordbruksverket. Kvalitetskriterier för våtmarker i odlingslandskapet. Rapport 2004:2, Jordbruksverket. Markägares motiv för att anlägga våtmarker. Våtmarkscentrum, Högskolan i Halmstad. Mindre fosfor och kväve från jordbrukslandskapet. Rapport 2010:21, Jordbruksverket. Mångfald i våtmark. Rapport 2010:3, Jordbruksverket. fredsställande eller måttlig biologisk mångfald. Ingen av de inventerade våtmarkerna uppnådde god biologisk mångfald. Resultaten var med andra ord sämre än väntat. Förklaringen kan dock möjligen vara att kraven för de högre klasserna hade satts för högt eller att inventeringen gjordes för snart efter själva anläggandet. 3 Jordbruksverkets stödprogram för olika miljöersättningar, nu ersatt av landsbygdsprogrammet. VÅTMARKER SOM NÄRSALTSFÄLLOR Utvärderingar visar att många våtmarker som anlagts inom Miljö- och landsbygdsprogrammet hade en olämplig placering vilket försämrade möjligheterna att effektivt kunna minska kvävebelastningen på havet. Bland annat var tillrinningsområdena för små och omfattade inte tillräckligt med åkermark. Studier i Södermanlands, Östergötlands, Kalmars, Skånes, Hallands och Västra Götalands län visar att våtmarker anlagda efter 2002 varit bättre placerade i landskapet och därmed bidragit till en minskad kvävebelastning på havet. På grund av osäkra beräkningar för fosfor kan inte några säkra slutsatser dras men här finns en liknande tendens. Intresset för att anlägga våtmarker har ökat bland markägare. Det har inneburit ökade möjligheter för länsstyrelserna att styra så att våtmarkerna blir bättre placerade. De anlagda våtmarker som undersökts i Skåne län (16 stycken) utmärker sig som effektivare kväveoch fosforavskiljare än i övriga landet och är alla placerade nära havet. De är goda exempel på hur våtmarker ska anläggas för att få en hög reningseffekt, vilket också var deras främsta syfte. För att uppnå målen i såväl Baltic Sea Action Plan, ramdirektivet för vatten och havsmiljödirektivet kommer det att krävas fortsatta satsningar på åtgärder som minskar transporten av kväve och fosfor. Våtmarker spelar en viktig roll i arbetet med att nå en högre vattenkvalitet. För att åstadkomma detta behöver de konsekvent placeras och utformas med inriktning på reningseffekten. Det är rimligt att uppnå en minskad transport till havet motsvarande 250 kg kväve och 5 kg fosfor per hektar ersatt yta om näringsretention prioriteras. Samtidigt måste arbetet med placering och utformning ske i gott samförstånd och i dialog mellan markägare och myndigheter. Peter Wallengberg peter.wallenberg@jordbruksverket.se Jordbruksverket FOTO: CLAES ANDRÉN 18 SKOG & MARK 2012

19 Framgångar för Sveriges groddjur Jämfört med andra djur- och växtarter har Sveriges groddjur haft en positiv utveckling de senaste åren. Anledningen är en målmedveten satsning på att bevara och återskapa goda grodmiljöer. Men i ett globalt perspektiv är groddjurens situation fortfarande mycket bekymmersam. TEXT: CLAES ANDRÉN, NORDENS ARK & ANDERS HALLENGREN, LÄNSSTYRELSEN I SKÅNE den globala minskningen av groddjur har diskuterats under årtionden. De senaste åren har minst 160 arter dött ut och en tredjedel av världens i dag kända arter riskerar att dö ut. Ytterligare en fjärdedel av groddjursarterna vet man så lite om att de klassas som DD data deficient på IUCN:s rödlista. Sannolikt är många av dessa utrotningshotade. Utöver dagens knappt kända arter uppskattar man att det finns ungefär lika många som ännu inte påträffats. Kanske dör många arter groddjur ut innan de blir kända för vetenskapen. SVERIGES GRODDJUR HAR ÖKAT I Sverige har groddjuren däremot haft en mycket positiv utveckling de senaste åren, enligt Artdatabankens bedömningar. Orsaken är ett stort engagemang hos naturvårdsbiologer, som tillsammans med flera länsstyrelser och med stöd av Naturvårdsverket återskapat väl fungerande g Klockgroda. grodmiljöer med hundratals nya eller restaurerade lekvatten, främst i landets södra delar. Strävan har varit att återskapa optimala förutsättningar på platser där det fortfarande finns kvar en naturlig förekomst och på så sätt öka den befintliga populationen. Den sedan 1960-talet utdöda klockgrodan är återinförd och i dag är den så väl etablerad att den inte längre anses hotad. Ytterligare två arter (lövgroda och lökgroda) betraktas inte längre som hotade och fyra arter (grönfläckig padda, stinkpadda, långbensgroda och gölgroda) har oförändrad status. MEN INTE I ETT HISTORISKT PERSPEKTIV Tittar man längre bak i historien har Sveriges groddjur med all säkerhet starkt gått tillbaka. Detta beror på att landskapet och markanvändningen förändrats mycket under de senaste åren. Det är omöjligt att exakt veta hur stora populationsförändringarna varit i siffror. Uppskattningar av antalet hotade INTERNATIONELLA ÅTGÄRDER År 2005 arrangerades Amphibian Conservation Summit för att förstå, stoppa och vända den negativa utvecklingen för groddjuren. Resultatet blev en åtgärdsplan med beskrivningar av nödvändig forskning, övervakning och konkreta bevarandeåtgärder för i första hand vilda populationer. Man betonade också vikten av att upprätta säkerhetspopulationer för vissa akut hotade arter. För att samordna det globala arbetet skapade IUCN en paraplyorganisation Amphibian Ark AArk som med stöd av världens bevarandeparker 1 skall ta fram resurser, prioritera och utveckla riktlinjer för att hålla säkerhetspopulationer av groddjur med hög standard när det gäller smittskydd, populationsgenetik och djurvälfärd. För närvarande finns ett hundratal sådana räddningsinsatser världen över. Amphibian Ark har också skapat en Biosecurity Advisory Group som arbetar med rådgivning för att garantera ett gott smittskydd. Detta är viktigt bland annat med tanke på den smittsamma och besvärliga svampsjukdomen chytridsjuka som orsakat hundratusentals groddjurs död över en stor del av världen. 1 Djurparker med särskilt fokus på bevarande av utrotningshotade arter.

20 arter och populationer påbörjades så sent som i slutet av 1900-talet. För de arter som fortfarande uppfattas som vanliga (mindre vattensalamander, vanlig padda, vanlig groda och åkergroda) finns än i dag inga säkra populationsuppskattningar. Sjösänkningar under mitten av 1800-talet torrlade stora arealer våtmarker som förvandlades till produktiv åkermark. Under och 1960-talen gjordes omfattande dräneringar i det öppna jordbrukslandskapet. På detta sätt gick många värdefulla grunda våtmarker förlorade. Senare skedde motsvarande torrläggning av våtmark i skogen med syftet att öka virkesproduktionen. en. Dessa stora förändringar i landskapet har troligen bidragit till en kraftig minskning av många arter groddjur från 1950-talet till 1980-talet. BRA MILJÖER FÖR GRODDJUR Den svenska groddjursfaunan omfattar 13 arter 8 grodor, 3 paddor och 2 vattensalamandrar. De har olika miljökrav, men gynnas generellt av det småskaliga kulturlandskapet med en variation av öppna och slutna miljöer som erbjuder både fuktiga gömställen och exponerade öppna och varma platser. För att klara sin livscykel är alla groddjur beroende av ett lämpligt vatten där de kan para sig ( leka ) och lägga ägg samt av en omgivande landmiljö där de kan hitta föda, en viloplats och övervintra. Flera av de arter som trots stora insatser fortfarande är hotade eller sårbara, är knutna till öppna, sandiga marker. Denna naturtyp var tidigare vanlig i stora delar av södra Sverige, men ändrad markanvändning och överskott av näring i landskapet har gjort att den nästan helt försvunnit. Groddjuren gynnas av en mosaik av stenmurar, odlingsrösen, rishögar, vedtravar, häckar, diken och grunda våtmarker i det öppna landskapet. Mest värdefulla är grundvattenoch regnvattenförsörjda småvatten utan tillrinnande eller avrinnande vattenflöden. Sådana vatten löper mindre risk att påverkas av föroreningar, överskott av näring eller fisk. Idealiskt är om vattnet ligger soligt, vindskyddat och gärna i närheten av en gammal skog med död ved. FÖRORENINGAR OCH SVAMP- SJUKDOM HOTAR GRODDJUREN Dagvattnet som leds ut i landskapet från hustak, vägar och andra hårdgjorda ytor i samhällen och städer är ofta förorenat av tungmetaller, oljerester, partiklar från däckslitage med mera. Från åkermarken leds dräneringsvatten, som kan vara mycket näringsrikt och påverkat av olika bekämpningsmedel, ut i bäckar och sjöar. Groddjur är mycket känsliga för dessa föroreningar och har svårt att överleva FOTO: SD LUND / BIOPIX, SVEN HALLING / SCANPIX, SN SLOTH/ BIOPIX, SD LUND / BIOPIX TABELL 1. Förändring av hotstatus för svenska groddjur. Status 1977 och 1988 är uppskattningar efter dåtida kunskapsläge. Status från ArtDatabankens rödlistor (för 1992 och 1996 har korrigeringar gjorts efter dagens kriterier). Sveriges groddjur förändring hotstatus Hotkategori och år Art Större vattensalamander C C A A A Mindre vattensalamander A A A A A A A Klockgroda Utdöd CCCC CCCC CCC CCC C A Lökgroda CCCC CCCC CCCC CCCC CCC C C Stinkpadda CC CC CC CC CC CC CC Grönfläckig padda CCCC CCCC CCCC CCCC CCCC CCCC CCCC Vanlig padda A A A A A A A Lövgroda CCC CCC CC CC A A A Långbensgroda CC CC CC CC CC CC CC Ätlig groda C C A A A A A Gölgroda CC CC CC CC CC CC CC Vanlig groda A A A A A A A Åkergroda A A A A A A A Akut hotad CCCC, Starkt hotad CCC, Sårbar CC, Missgynnad/Nära hotad C, Livskraftig A 20 SKOG & MARK 2012