Hyltinge strand Sparreholm Flens kommun

Transkript

1 Hyltinge strand Sparreholm Flens kommun Naturvärdesinventering NVI 2016 Adoxa Naturvård 1

2 Adoxa Naturvård Tel: E-post: Postadress: Villa Skogshall, Sköldinge Hemsida: Författare: Janne Elmhag Foto: Janne Elmhag Krushättemossa signalerar lövskogsmiljöer med lång tids slutenhet och hög luftfuktighet. Den förekommer allmänt i området på barken av hassel, rönn och hägg. 2

3 Titelbladets bilder: Hassel, asp och död ved är typiska inslag i ädellövskogen vid Hyltinge strand. Den inskjutna bilden: Ett annat vanligt inslag - Ekstubbe med vedsvampen korkmussling. På svampens hattar växer stubbkvastmossa. Foto: Janne Elmhag Sammanfattning En naturvärdesbedömning, NVI, med särskilt fokus på mossor, lavar, svampar och naturvärdesträd har genomförts i området Hyltinge strand i Flens kommun med syfte att komplettera kommunens kunskapsunderlag inför en planerad exploatering. Nästan hela inventeringsområdet, både klibbalsumpskog, ädellövskog bedöms ha högt naturvärde främst tack vare talrika naturvårdsarter, naturvårdsträd och rik förekomst av död ved. Ett triviallövskogsområde på före detta åkermark har bedömts hysa påtagligt naturvärde. Inledning/Bakgrund Flens kommun planerar för bostadsbebyggelse i området Hyltinge strand i Sparreholms utkant. Bebyggelsen ska genomföras på åkermark i huvudsak och det aktuella inventeringsområdet är beläget mellan den tänkta bebyggelsen och Skarvnäsviken i sjön Båven. Det skogsklädda inventeringsområdet kan bli ett hinder för de boendes möjligheter till sjöutsikt. Viss avverkning skulle därför kunna bli aktuell i samband med byggandet eller strax därefter. Bland annat av den anledningen ansågs en naturvärdesbedömning vara nödvändig för att utreda områdets naturvärden inför det fortsatta planarbetet och inför den eventuella byggstarten. Flens kommun gav Adoxa Naturvård Janne Elmhag, i uppdrag att utföra arbetet. Metod Arbetet inleddes med studier av satellitbilder och kartor vilket inkluderar historiska kartor från förra sekelskiftet och från 1950-talet. Databaser med uppgifter om växt- och djurarter gicks igenom varefter området besöktes till fots den 7, 9 och 17 oktober. Vid fältbesöket noterades, värderades och koordinatsattes naturvårdsarter, värdeelement och naturvärdesobjekt. Arbetet genomfördes i samarbete med Bo Karlsson - inventeringsfirma. Naturvärdesbedömningen utgår från Svensk standard SS , 2014 detaljeringsgrad medel och tillägg värdeelement och detaljerad redovisning av artförekomst. Bedömningen görs i fem klasser med både arter och biotopernas egenskaper som grund. 3

4 Faktaruta I Naturvärdesbedömningens klasser: 1. Högsta naturvärde området bedöms ha särskild betydelse för biologisk mångfald på nationell eller internationell nivå. Ej noterat i inventeringsområdet. 2. Högt naturvärde området bedöms ha särskild betydelse för biologisk mångfald på regional eller nationell nivå. 3. Påtagligt naturvärde Kvaliteten motsvarar ungefär skogsstyrelsens objekt med naturvärde eller länsstyrelsens restaurerbar naturlig fodermark 4. Visst naturvärde Trots stor mänsklig påverkan finns strukturer eller arter av positiv betydelse för biologisk mångfald. 5. Lågt naturvärde Hyggen, trädplantager, åkrar, igenväxande åkermark mm. Värdeelement: Element med särskilt positiv betydelse för biologisk mångfald (hålträd, stenrösen, död ved mm). Naturvärdesträd: Träd med särskilt stor betydelse för biologisk mångfald gamla, grova, träd med håligheter eller stamskador, träd som är värd åt rödlistade arter och signalarter. Sälg, asp, lind, rönn, fågelbär, hagtorn och oxel utgör en biologisk bristvara i det svenska skogslandskapet och noteras ibland som naturvärdesträd. Både unga och gamla exemplar av de hotade trädslagen alm och ask noteras som naturvärdesträd. De naturvårdsarter som omnämns i texten är antingen upptagna på den svenska rödlistan eller så är de signalarter enligt skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Arter som är upptagna på Eus habitatdirektivs eller fågeldirektivs förteckning över skyddsvärda arter betraktas också som naturvårdsarter. Några av författaren självvalda naturvårdsarter förekommer även t ex hässlebrodd och bålgeting. Fridlysta arter eller särskilt sällsynta arter används selektivt och omnämns bara ibland där det anses befogat. Brister Inventeringen genomfördes i början av oktober då i synnerhet vårfloran har förmultnat och även de flesta andra tidiga kärlväxtarter har vissnat ner. Även organismer som vissa fåglar och insekter saknas i stor utsträckning så sent på året. Den torra hösten gjorde 2016 till ett av de sämsta svampåren på mycket länge vilket innebär att marklevande storsvampar också lyser med sin frånvaro i inventeringen. Men de naturvårdsarter som ändå påträffades vid inventeringen bör med stor sannolikhet räcka för en korrekt naturvärdesbedömning. 4

5 Beskrivning Inventeringsområdet är beläget i Flens kommun i nära anslutning till Sparreholms tätort vid västra stranden av den del av sjön Båven som heter skarvnäsviken. Närmast vattnet breder klibbalsumpskog ut sig och norr om den bäck som korsar området utgörs hela skogsområdet av sumpskog. Resterande skog sluttar bitvis brant ner mot sjön och domineras av ädellövträd, asp, sälg, rönn och hassel. Omgivningarna i väster, norr och söder utgörs av åkermark. Delområde 1: Ädellövskog (ek/hassellund) Naturvärdesklass 2 - högt naturvärde Kuperat ädellövskogsområde med ett olikåldrigt trädskikt - ungt, medelålders med spridda inslag av äldre träd. Ek är vanligast bland ädellövträden trots att ett ansenligt antal ekar avverkades för år sedan talrika stubbar efter, i vissa fall, grova ekar vittnar om avverkningen. Naturvårdsarter som rödbrun blekspik och brun nållav växer på barken av ett par ekar. I några ekar med stamhåligheter har bålgetingen etablerat sig och hos de träd där mulm bildats är förutsättningarna goda för bland annat en lång rad insekter. Lönn, alm och ask uppträder glest och med relativt unga och friska träd. I anslutning till en berghäll i den östra delen växer ett lindsnår och senvuxen ek. Asp utgör också ett viktigt inslag i trädskiktet med flera grova exemplar varav några har uthackade bohål och några angrepp av aspticka. Grov vårtbjörk förekommer, inte sällan med angrepp av fnöskticka, och i något fall med spår av den rödlistade jättesvampmalen. Även det stora inslaget av rönn bör nämnas - på några rönnstammar växer signalarten krushättemossa. Hassel är helt dominerande i buskskiktet och några buketter har trots tämligen klena dimensioner blivit självgallrande med stort inslag av döda stammar. På dessa växer t ex kantöra, frätskinn och signalarten hasselticka rikligt. Marken är mullrik, bitvis blockig och blåsippa är en karaktärsart i fältskiktet vars vårflora sannolikt kan bjuda på mycket mer än vad som framkommer vid en oktoberinventering. Lundgröe är dominerande gräs men även den mer kräsna hässlebrodden trivs här. Död ved med vedsvampar förekommer rikligt både i den flackare västra delen och i brantare partier mot sjön. Vid stranden förekommer bäverfällda träd och i den gamla åkermarken i väster har det bildats mycket död sälgved där spår av den vackra signalarten myskbock syns. Naturvårdsarter: Alm (CR), askskott, ung ask (EN), lind (S), blåsippa (S), hässlebrodd, ekticka (NT), läderskål (S), hasselticka (S), rödbrun blekspik NT, S), brun nållav (S), vitskivlav (S), krushättemosa (S), källpraktmossa (S), jättesvampmal (NT, S), stekelbock (S), granbarkgnagare (S), myskbock(s), bålgeting. Värdeelement: Talrika naturvårdsträd (ek, asp, alm och ask ibland med mulm och ibland med bohål och ofta med angrepp av vedsvampar och rik lavflora på barken), block, rikligt med död ved i olika nebrytningsstadier bla bäverfällda träd, torrträd, lågor, högstubbar och talrika ekstubbar, block. Delområde 2: Klibbalsumpskog Naturvärdesklass 2 - högt naturvärde I inventeringsområdets norra del breder en klibbalsumpskog med fluktuerande vattenstånd ut sig innanför Skarvnäsvikens vassbälte. Trädskiktet domineras av klibbal men här växer 5

6 också glasbjörk, hägg, ask och rönn. I periferin, nära åkern noterades även en ung alm. Flera av alarna har nått tämligen grova dimensioner och bildat kraftiga socklar som är draperade med cypressfläta, råttsvansmossa, bandmossa m fl arter. På den fuktiga jorden intill växer mossor som vågig sågmossa, skogsstjärnmossa, signalarten källpraktmossa och många fler. I den här miljön har även signalarten scharlakansvårskål observerats. Gråvide och hägg bildar bitvis svårgenomträngliga snår. En betydligt mindre buske som också förekommer rikligt är svarta vinbär. I fältskiktet märks arter som bunkestarr, strandlysing, strandklo, grenrör, äkta förgätmigej, signalarten rankstarr talrikt och i särskilt blöta partier kråkklöver och vattenklöver. Närmast innanför vassbältet utgör jättegröe dominerande bestånd men här trivs även smalkaveldun, svärdslilja och vattenskräppa. Inslaget av död ved är tämligen stort både som torrträd, högstubbar och lågor. Flera vanliga vedsvampar noterades i området eldticka, svart eldticka, björkticka, fnöskticka och alticka. Naturvårdsarter: Alm (CR), askskott, ung ask (EN), rankstarr (S), missne (S), krushättemosa (S), källpraktmossa (S), scharlakansvårskål (S). Värdeelement: Mer eller mindre grova klibbalar med välutvecklade socklar, alm och ask, rikligt med död ved i olika nebrytningsstadier torrträd, lågor, högstubbar, levande träd och högstubbar med uthackade bohål. Delområde 3: Triviallövskog Naturvärdesklass 3 - påtagligt naturvärde Ett mindre parti skog i inventeringsområdets nordvästra del har en yngre historia än den omgivande skogsmarken. Den här delen brukades så sent som på 1950-talet som åker. Sedan dess har dock området i sin helhet beskogats med triviallövträd främst asp, sälg och vårtbjörk. Flera sälgar är döda eller delvis döda och utgör värdefullt substrat för vedlevande organismer t ex myskbock. Lundgröe är vanligt i fältskiktet där även enstaka blåsippa noterades. Naturvårdsarter: Askskott (EN), blåsippa (S), myskbock (S) Värdeelement: Naturvårdsträd (Sälg, asp), rikligt med död ved (främst sälg) i olika nebrytningsstadier torrträd, lågor. 6

7 Blåsippa en vanlig signalart i ädellövskogen vid Hyltinge strand I Hyltingestrandområdet växer ekticka, en smula ovanligt, som grenkrypare på en smal ek nära stranden. Välutvecklade fruktkroppar av signalarten hasselticka på död hasselstam i delområde 1. Grov björklåga med ett undersidan täckt av slingerticka i delområde 1. 7

8 Alticka på död klibbal i delområde 2 nära bäcken. Diskussion/Slutsatser 1996 bedömde skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventerare väsentliga delar av inventeringsområdet (delområde 1) som ett objekt med naturvärde. Dvs ett område som inom ett antal år (10-20 år) med viss sannolikhet skulle komma att utvecklas till en skyddsvärd så kallad nyckelbiotop. Idag, 20 år senare, visar inventeringen att just det har skett. En lång rad naturvårdsarter har etablerat sig i området och frekvensen av så kallade värdeelement som lågor, högstubbar och torrträd i olika nebrytningsstadier har ökat liksom träd med stamhåligheter, mulm och uthackade bohål. Även i sumpskogen har en liknande utveckling skett. Delområde 1 har sannolikt en historia som trädklädd betesmark. En omfattande avverkning av grov ek genomfördes för år sedan och någon gång under 1900-talets senare hälft upphörde betet. Sedan dess har området vuxit igen trots mindre röjningar och avverkningar kanske för vedproduktion. Dagens ädellövskog eller ekhassellund präglas av den långa trädkontinuiteten som avspeglas i det stora antalet noterade naturvårdsarter. Även närheten till sjön och i viss mån till bäcken är en viktig miljöfaktor i området och skapar tillsammans med den slutna vegetationen en hög och jämn luftfuktighet som innebär gynnsamma förhållanden för flera organismer inte minst den artrika mossfloran och de små spolsnäckorna. Markhydrologin med fluktuerande vattenstånd är likaså en viktig faktor för naturvärdet i sumpskogen. Exploatering som innebär avverkning av mer än enstaka träd är inte försvarbart av naturvårdsskäl. Mindre naturvårdande insatser däremot kan till och med öka områdets naturvärden om de genomförs med försiktighet så att inte markhydrologi och den slutna lundartade vegetationen allvarligt påverkas. Exempelvis så skulle frihuggning av ett antal ekar och sälgar i perifert läge nära åkermarken vara gynnsamt för flera ljus- och värmeälskande organismer knutna till trädens bark och ved. Frihuggningen ska syfta till att öka solinstrålningen till stammen. Klibbalsumpskogen bör åtminstone under de närmaste 10 åren få utvecklas fritt. 8

9 *Artförteckning Nedan redovisas ett urval arter som genom sina miljökrav signalerar höga naturvärden eller är intressanta på annat sätt i området Hyltinge strand. De här arterna har tillsammans bidragit till naturvärdesbedömningen. Kärlväxter Ask (EN) Ett högvuxet ädellövträd som 2010 togs upp i den nya rödlistan på grund av aggressiva angrepp av en svampsjukdom, askskottsjukan, som angriper både unga och gamla träd och därmed hotar att allvarligt reducera det svenska beståndet. Här växer några unga, till synes friska, träd spridda i delområde 1, 2 och 3. Skogsalm (CR) Lind (S) Skogsalm är ett vanligtvis högvuxet ädellövträd som 2010 togs upp i den nya rödlistan på grund av aggressiva angrepp av en svampsjukdom, almsjuka, som sprids av skalbaggen, almsplintborre. Svampen angriper endast äldre träd. Flera unga, till synes friska träd, noterades i delområdet 1 och 2. Linden är värmeälskande och lever i inlandet ofta en undanskymd tillvaro vid sydvända berg. Vid Hyltingestrand noterades ett ungt lindsnår intill bergsluttningen mot stranden i delområde 1. Blåsippa (S) Välkänd fridlyst vårblomma som dessutom är signalart för lundartade förhållanden eller örtrika granskogar ofta på kalk. Under inventeringen noterad som rikligt förekommande i delområde 1 och 3. Missne (S) Beståndsbildande kalla som kräver riktigt blöta förhållanden vatten eller dy. Ett litet bestånd växer i klibbalsumpskogen där det är som blötast. Rankstarr (S) Signalart som bildar välformade tuvor i olika typer av våtmark ofta på tidvis översvämmad mark i alkärr precis som här i Hyltingestrand. Arten förekommer mycket talrikt i delområde 2. Hässlebrodd (S) Hässlebrodd är en karaktärsväxt för örtrika skogar med ek och hassel. I oktober är arten svår att frekvensbedöma - troligen är den allmän i delområde 1. 9

10 Svampar Ekticka (NT) Hasselticka (S) Scharlakansvårskål (S) Läderskål (S) Rödlistad ticka som i Sverige växer på stammar och ibland även grenar av gamla ekar. Den hovformade fruktkroppen kan bli mycket gammal (>70 år) och är genom sin form och växtsätt relativt lätt att känna igen. I Hyltingestrandområdet växer den, en smula ovanligt, som grenkrypare på en smal ek nära stranden och mer ordinärt konsolformad på en annan ek närmare åkern i kanten av delområde 1. Hasselticka växer på döda hasselstammar och är en bra signalart för värdefulla lundar. Här växer den spridd i området på ett stort antal döda hasselstammar i delområde 1. En vacker och bra signalart för skyddsvärda lövskogsmiljöer med kontinuerlig tillgång på döda trädgrenar. Fruktkropparna visar sig vanligtvis under våren. Uppgift från Artportalen. Läderskål är en relativt bra signalart för lundar med höga naturvärden. Den växer på döende och döda stammar av hassel. Uppgift från Artportalen. Mossor Krushättemossa (S) (Krusig ulota) Signalart och pionjärmossa på levande stammar och unga genar av träd med näringsfattig och slät bark i miljöer med hög luftfuktighet. I inventeringsområdet hittas den företrädesvis på hassel men även på rönn och hägg i delområde 1 och 2. Källpraktmossa (S) Källpraktmossa signalerar ostörd hydrologi och ytligt, rörligt markvatten. Ett litet parti med arten noterades i det sydliga delområde 2. Lavar Rödbrun blekspik (NT, S) Rödbrun blekspik är mycket bra signalart för skogsområden med höga naturvärden och långvarig förekomst av gamla ädellövträd. Här hittades den på en ek ett tiotal meter norr om inventeringsområdets sydgräns. Brun nållav (S) Brun nållav signalerar träd med höga naturvärden och kontinuitet av gamla träd. Den är mer vanlig i odlingslandskapet än i skog. I Hyltingestrandområdet växer den på ett par ekar i södra delen av område 1. 10

11 Vitskivlav (S) Vitskivlav är en skorplav som fungerar som en god signalart när den växer på barken av gamla lövträd. Här noterades den på en asp i område 1. Insekter Jättesvampmal (NT) Stekelbock (S) Jättesvampmalen lever i döda lövträd (björk, bok och gråal) som är angripna av fnöskticka. Fnöskticka med tydliga kläckhål som gjorts av jättesvampmal påträffades på död björk i område 1. Stekelbocken är sällsynt och lokalt förekommande. Larverna gnager gångar i lätt vitrötade lövträd av grövre dimensioner, gärna solexponerat. Den har minskat i antal kontinuerligt i hela sitt utbredningsområde. Här i inventeringsområdet noterades spår av arten i i björklågor centralt i område 1 ek/hassellunden. Myskbock (S) Granbarkgnagare (S) Signalart. Vackert grönskimrande skalbagge vars larver lever huvudsakligen i sälg. Två sälgar med spår av myskbockslarvens gnag noterades i område 3 - triviallövskogen. En liten barkborre som angriper de yttre delarna av granbarken utan att skada innerbark och kambium. Den väljer gamla och oftast mycket grova granar och vanligtvis de nedersta tre meterna. Angreppen känns lättast igen på de små cirkelrunda kläckhålen. Kläckhål av arten noterades på en av områdets ganska få granar. Bålgeting Blötdjur Spolsnäckor Bålgetingar brukar signalera förekomst av ihåliga ädellövträd, främst ek. Getingarna bygger sina bon i trädens håligheter. Bålgetingar är rovdjur och fångar andra insekter men de är även beroende av tillgång till sav från olika lövträd främst ask, alm, al och björk. Aktiva getingar noterades så sent på säsongen som den 7 oktober. Två bon sågs i olika ekar med stamhåligheter. Talrika förekomster signalerar hög och jämn luftfuktighet, lättillgängligt kalcium och lämpligt skydd (i döda trädstammar t ex). Oväntat många spolsnäckor noterades ganska högt upp på trädstammar i delområde 1 under inventeringen. Spolsnäcka på aspstam 11

12 Faktaruta II Rödlistans kategorier: LC = Livskraftig NT = Missgynnad VU = Sårbar EN = Starkt hotad CR = Akut hotad RE = Utdöd (Nationellt) S = Signalart enligt skogsstyrelsen. Där det växer signalarter är chansen stor att det finns höga naturvärden och att det förekommer sällsynta och hotade arter. Ju fler signalarter som växer tillsammans desto högre naturvärden signalerar de. Referenser: Den nya nordiska floran, Mossberg, Stenberg, Wahlström & Widstrand, 2003 Sörmlands flora, Rydberg, Wanntorp, Botaniska sällskapet i Stockholm, Signalarter indikatorer på skyddsvärd skog, Nitare m fl, Skogsstyrelsens förlag, (Lantmäteriets historiska kartor), Häradskartan ca 1900, Ekonomiska kartan ca Signalarter indikatorer på skyddsvärd skog, flora över kryptogamer, J Nitare m fl, Skogsstyrelsen, Gärdenfors, U. ed. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Rödlistade arter i Sverige, Svensk standard SS :2014, Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) Genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Swedish Standards Institute Flora och fauna I Hyltinge strand - projektarbete, J Asp, Uppsala Universitet, Bilagor 1 Historiska kartor 2 Karta naturvärdesbedömning 3 Miljöbilder 12

13 Bilaga 1 Karta över inventeringsområdet - naturvärdesbedömning 13

14 Rött Naturvärdesobjekt med högt naturvärde, områdesnummer Orange Naturvärdesobjekt med påtagligt naturvärde Värdelement och naturvårdsarter Värdeelement och naturvårdsarter 1. Grövsta eken i området - lämplig att frihugga 2. Grov ek - lämplig att frihugga 3. Vårtbjörkslåga med stort angrepp av slingerticka 4. Bålgetingbo i ek 5. Blåsippa, haselticka, bålgetingbo i ek, skriftlav, eklåga m mulm 6. Brun nållav, rödbrun blekspik på ek 7. Rödbrun blekspik på ek, ask, blåsippa 8. Hasselticka, ek med två stammar som växer ihop igen, grova aspar, aspticka, asporangelav 9. Hasselticka, blåsippa, ekstubbe med rostöra 10. Björklågor med spår av stekelbock 11. Klibbal med uthackat bohål 12. Grov vårtbjörk med nållav sp 13. Vit skivlav, asplåga m barkticka, hålasp, hasselticka, aspnästing, samboradula 14. Bäveraktivitet, asplågor, ekticka 15. Lind, senvuxen ek, block, berghäll 16. Krushättemossa, fjällig filtlav, blåsippa 17. Asplåga m stekelbock, asphögstubbe m bohål, hasselticka x 2, asplåga m glasticka 18. Hasselticka 19. Gran med granbarkgnagare 20. Ask, låga med tätskinn 21. Flera sälgar med myskbock och st 22. Sälg med spår av myskbock 23. Krushättemossa på hägg 24. Alm, 20 cm, frisk 25. Rankstarr 26. Ask och alhögstubbe 27. Alm och ask, unga 28. Alhögstubbe och låga 29. Eldticka 30. Ask o alm, unga friska träd, allåga och stubbar 31. Två mycket grova rönnar (buketter) 32. Missne, rankstarr 33. Rankstarr, klibbal med sockelbildning 14

15 Bilaga 2 Historiska kartor Den ekonomiska kartan från 1950-talet visar på gles beskogning i hela inventeringsområdet. Troligen har ett stort antal grova ekar nyligen avverkats och området betas extensivt eller inte alls. På den häradsekonomiska kartan från förra sekelskiftet 1900 markeras den södra delen som lövskog och den norra som våtmark. Våtmarken har troligen brukats som slåtteräng tidigare och lövskogen som är ekdominerad betades sannolikt. Bäckens sträckning då är identisk med dagens sträckning. 15

16 Bilaga 3 Miljöbilder Delområde 2 Klibbalsumpskog (den lilla avgränsade, i söder, se bil 1). Delområde 2 Klibbalsumpskog i norr. I fältskiktet skogssäv och bunkestarr. 16

17 Delområde 3 triviallövskog. Naturvårdsträd, sälg levande, torrträd och lågor. Lämpligt att frihugga. Delområde 1 asprikt avsnitt i ek-hassellunden. 17

18 Delområde 1 hålek med bålgetingbo. Ett träd som skulle vinna på att frihuggas. Delområde 1 sett från söder. 18