Huvudsta - Solnaverket Solna stad

Transkript

1 Huvudsta - Solnaverket Solna stad Naturvärdesinventering NVI 2017 Adoxa Naturvård 1

2 Adoxa Naturvård Tel: E-post: Postadress: Villa Skogshall, Sköldinge Hemsida: Författare: Janne Elmhag Foto: Janne Elmhag I skogsområdet nära jungfrudansen (delomr 12) är naturvärdet högt. Här visar sig en orädd råbock. 2

3 Titelbladets bilder: Koltrast sjunger i delområde 6. Övre inskjutna bilden: Ett vanligt inslag i naturen kring Solnaverket och Huvudstaleden relativt ung skogsalm (CR). Undre inskjutna bilden: Tallticka (NT) Växer på några av de riktigt gamla tallarna (150 år eller mer) i inventeringsområdet. Sammanfattning En naturvärdesinventering har genomförts i natur- och parkartade områden på båda sidor om Huvudstaleden nära Solnaverket. Högt naturvärde konstaterades i delområde 1 norr om Solnaverket främst tack vare vidkroniga ekar med stamhåligheter och mulm samt förekomst av tall med tallticka och de rödlistade arterna alm och ask. I delområde 5, 7, 9 och 10 bedömdes naturvärdet som påtagligt främst tack vare förekomst av alm och ask samt relativt stor artrikedom. Söder om det egentliga inventeringsområdet, delområde 12, noterades den mest värdefulla marken ur naturvårdssynpunkt. Här rekommenderas fördjupade artinventeringar av fladdermöss och insekter. Skötselförslag som t ex faunadepåer samt frihuggning av ekar och tallar angavs för delområden med mest värdefull natur. Inledning/Bakgrund Inför Solna stads förestående detaljplanearbete i området kring Solnaverket och Huvudstaleden konstaterades behov av en naturvärdesbedömning. Iterio AB gav Adoxa Naturvård uppdraget att genomföra en naturvärdesinventering NVI. Metod Arbetet inleddes med studier av satellitbilder och kartor vilket inkluderar historiska kartor från förra sekelskiftet och från 1950-talet. Databaser med uppgifter om växt- och djurarter gicks igenom varefter området besöktes den 19 juni, 6 juli och den 23 juli. Vid fältbesöket noterades, värderades och koordinatsattes naturvårdsarter, värdeelement och naturvärdesobjekt. Naturvärdesbedömningen utgår från Svensk standard SS , 2014 detaljeringsgrad medel och tillägg värdeelement och detaljerad redovisning av artförekomst. Bedömningen görs i fem klasser med både arter och biotopernas egenskaper som grund. 3

4 Faktaruta I Naturvärdesbedömningens klasser: 1. Högsta naturvärde området bedöms ha särskild betydelse för biologisk mångfald på nationell eller internationell nivå. Ej noterat i inventeringsområdet. 2. Högt naturvärde området bedöms ha särskild betydelse för biologisk mångfald på regional eller nationell nivå. 3. Påtagligt naturvärde Kvaliteten motsvarar ungefär skogsstyrelsens objekt med naturvärde eller länsstyrelsens restaurerbar naturlig fodermark 4. Visst naturvärde Trots stor mänsklig påverkan finns strukturer eller arter av positiv betydelse för biologisk mångfald. 5. Lågt naturvärde Hyggen, trädplantager, åkrar, igenväxande åkermark mm. Värdeelement: Element med särskilt positiv betydelse för biologisk mångfald (hålträd, stenrösen, död ved mm). Naturvärdesträd: Träd med särskilt stor betydelse för biologisk mångfald gamla, grova, träd med håligheter eller stamskador, träd som är värd åt rödlistade arter och signalarter. Sälg, asp, lind, rönn, fågelbär, hagtorn och oxel utgör en biologisk bristvara i det svenska skogslandskapet och noteras ibland som naturvärdesträd. De naturvårdsarter som omnämns i texten är antingen upptagna på den svenska rödlistan eller så är de signalarter enligt skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Arter som är upptagna på Eus habitatdirektivs eller fågeldirektivs förteckning över skyddsvärda arter betraktas också som naturvårdsarter. Några av författaren självvalda naturvårdsarter förekommer även t ex hässlebrodd och bålgeting. Fridlysta arter eller särskilt sällsynta arter används selektivt och omnämns bara ibland där det anses befogat. Beskrivning Inventeringsområdet är beläget på båda sidor om Huvudstaleden, kring Sonaverket och bebyggelsen på Alphyddevägen i Huvudsta i Solna stad. I sydväst utgör Bällstaviken inventeringsområdets gräns. Området är mycket varierat kraftigt kuperade, bergiga avsnitt med tämligen vild natur i väster avlöses av mer parkartade och flacka delar i nordost. Vegetationen karakteriseras av relativt unga träd och buskar samt enstaka äldre träd, främst tall och ek, som lämnats kvar under områdets exploatering. Vidare så förekommer båda de 4

5 hotade ädellövträden skogsalm (CR) och ask (EN) tämligen talrikt med i huvudsak unga exemplar. Många träd och buskar har planterats eller spritt sig från närliggande planteringar. Det gäller i inte minst för området norr om Alphyddevägen där arter som ontariopoppel, häckoxbär, amerikansk hagtorn, fläder, blåtry, pimpinellros, snöbär m fl noterades under inventeringen. Bergrum förekommer under inventeringsområdet och öppningar till dessa finns i de nordvästra delarna av delområde 1 och 12. Delområde 1: Lövskogsområde med berg Naturvärdesklass 2 - högt naturvärde I direkt anslutning till Solnaverket har ett litet bergigt naturområde lämnats för, i det närmaste, fri utveckling. I höjdläge breder en slät hällmark ut sig med raggmossa, tuschlav, kartlav, grå- och gulvit renlav, bergsyra, kruståtel, kärleksört m fl typiska arter för växtplatser på sura och magra berg. Mot norr stupar berget bitvis brant och bildar lodytor. Samlingar av sprängsten förekommer här och var. Relativt grova tallar växer nedanför berget och en av dem hyser den rödlistade vedsvampen tallticka. En liten del av inventeringsområdet utgörs av Solnaverkets instängslade mark. Även här finns en gammal och grov tall, skogsalm och askskott. Det branta och svårtillgängliga området hyser även i övrigt ett artrikt och varierat träd- och buskskikt med sälg, asp, lönn, vårtbjörk, hägg, fläder, snöbär och gullregn. Nära Solna Strandväg växer ung skogsalm, ask och rikligt med lönn. Här står även ett par vidkroniga ekar varav den ena med stamhåligheter och mulm. Området är bitvis mycket nedskräpat. Naturvårdsarter: Ung frisk skogsalm (CR), askskott och ung ask (EN), tallticka (NT) Värdeelement: Lodytor, stenskravel, vidkroniga ekar med håligheter och mulm ca 4 m omkrets, grova tallar varav minst en med tallticka. Skötselförslag: De två vidkroniga ekarna nära Solna Strandväg bör frihuggas så att stammarna exponeras för solljus betydligt mer än idag. Även vissa exemplar av tall, ask och skogsalm bör frihuggas och tillåtas växa mer fristående och solexponerat. Delområde 2: Bebyggelse, vägar (Solnaverket) Naturvärdesklass 5 - lågt naturvärde Lågt naturvärde är ett relativt begrepp. I en tätbebyggd stadsmiljö, där grönområden och i synnerhet verklig natur förekommer mycket sparsamt, är varje enskilt träd, buskplantering och anlagd grönyta av värde för biologisk mångfald. Naturvårdsarter: Värdeelement: Delområde 3: Trädklädd strand Naturvärdesklass 3 - påtagligt naturvärde En tät träd- och buskbård täcker det smala strandområdet mellan strandpromenaden (g/cvägen) och Bällstaviken. Ung - medelålders klibbal och hägg dominerar i det täta träd- och buskskiktet som i övrigt i huvudsak består av ung skogsalm, askskott, knäckepil, rönn, och lönn. Även enstaka äldre klibbal förekommer. Fältskiktet utgörs av allmänt förekommande strand- och våtmarksväxter jättegröe, strandklo, videört, fackelblomster, vattenmärke, 5

6 besksöta m fl arter. I vattnet märks gul näckros och på landsidan av busk- och trädbården är löktrav och nejlikrot vanliga. Vegetationen har en erosionshämmande effekt och utgör en lämplig miljö för småfåglar och fuktälskande organismer. Vegetationen tillför även organiskt material till vattnet och skapar skugga till förmån för fisk och andra vattenlevande organismer. En berghäll med vit fetknopp nära Huvudstaleden har inkluderats i delområdet. Naturvårdsarter: Skogsalm (CR), askskott (EN) Värdeelement: Äldre klibbal Delområde 4: Parkartat område med g/c-vägar Naturvärdesklass 4 - visst naturvärde Området utgörs främst av anlagda gräsmattor gång- och cykelvägar och planterade träd och buskar. I trädskiktet märks flera vidkroniga medelålders ekar, lönn och sötkörsbär. I buskskiktet förekommer trubbhagtorn, häckoxbär, plommon, fläder, ung skogsalm samt ytterligare enstaka, icke artbestämda, planterade arter. Naturvårdsarter: Ung skogsalm (CR) Värdeelement: ---- Delområde 5: Ädellövskog Naturvärdesklass 3 - påtagligt naturvärde Litet trädklätt område öster om Huvudstabrons norra fäste. Området karakteriseras av ung - medelålders lönn, alm, asp, askskott och en gammal grov tall. I fältskiktet dominerar lundgröe. Naturvårdsarter: Skogsalm (CR), askskott (EN) Värdeelement: Grov tall. Delområde 6: Triviallövskog Naturvärdesklass 4 - visst naturvärde Bergigt område med senvuxen asp och ek, ung tall och sälg. Blåbär och kruståtel dominerar i fältskiktet. Naturvårdsarter: ---- Värdeelement: ---- Delområde 7: Ädellövskog Naturvärdesklass 3 - påtagligt naturvärde Litet, flackt ädellövskogsområde med ung skogsalm, ask, ek, lönn och inslag av sälg och asp samt enstaka grova tallar varav en med angrepp av tallticka. I fältskiktet dominerar lundgröe. Död ved i form av en grov nedsågad tall med talrika insektsangrepp. Området utgör den nordligaste delen av det ur naturvårdssynpunkt mycket värdefulla ädellövskogsområde som breder ut sig mellan Jungfrudansen, Ulvsundasjön och Huvudstaleden - delområde 12 på inventeringskartan. Naturvårdsarter: Askskott (EN), skogsalm (CR), tallticka (NT) Värdeelement: Gammal tall 284 cm i omkrets), lodyta, mycket grov tallåga. 6

7 Delområde 8: Bebyggelse, vägar, P-platser Naturvärdesklass 5 - lågt naturvärde Lågt naturvärde är ett relativt begrepp. I en tätbebyggd stadsmiljö, där grönområden och i synnerhet verklig natur förekommer mycket sparsamt, är varje enskilt träd, buskplantering och anlagd grönyta av värde för biologisk mångfald. Naturvårdsarter: Värdeelement: Delområde 9: Vägslänt Naturvärdesklass 3 - påtagligt naturvärde Art- busk- och sandrik ruderatmark som sluttar åt sydost från Huvudstaleden. En mindre grusväg ingår även eftersom den kantas av ung skogsalm, ask, rysk lönn mm. Närmast Huvudstaleden utgörs trädskiktet huvudsakligen av unga sötkörsbärsträd men även äldre och grövre förekommer. Bland buskarna märks trubbhagtorn, snöbär, pimpinellros m fl arter. Fältskiktet är också artrikt med vanliga ruderatmarksarter som gråbo, renfana, blåeld, ängskavle, kvickrot, blålucern, pepparrot och rikliga bestånd av knylhavre och ryssgubbe. Men här märks även mer ovanliga växter som, fodergetruta, rosenvinda och gullucern. Många fjärilar, blomflugor, skalbaggar m fl dras till till den rikblommiga miljön. Fläckar med bar sand kan locka insekter som t ex solitära bin. Naturvårdsarter: Ung skogsalm (CR), ung ask (EN) Värdeelement: Bar sand, blom- och artrikt fält- och buskskikt Delområde 10: Triviallövskog (buskrik) Naturvärdesklass 3 - påtagligt naturvärde Längs Huvudstaleden och avfarten mot Storgatan breder en mycket tätvuxen träd- och buskbård ut sig. Vegetationen präglas av ett artrikt buskskikt varav många är planterade eller har fröspritts från närliggande planteringar fläder, häckoxbär, spirea sp, salix sp, täta bestånd av måbär och hägg, druvfläder, amerikansk hagtorn. I trädskiktet märks poppel (sannolikt ontariopoppel), sötkörsbär och enstaka skogsalm. Fältskiktets arter utgörs av skuggtåliga arter som t ex nejlikrot, löktrav och ett stort bestånd av den tämligen sällsynta skuggveronikan. Många näringskrävande arter förekommer också brännässla, stormåra, hundkex, krusskräppa och ogräsmaskrosor. Den täta vegetationen erbjuder ett värdefullt skydd för diverse djur småfåglar och harar t ex. Naturvårdsarter: Skogsalm (CR), skuggveronika (täml sällsynt) Värdeelement: ---- Delområde 11: Park Naturvärdesklass 4 - visst naturvärde Parkartat område med planterad knäckepil och täta buskage av häckoxbär. I nordost har ca 7 askar planterats. 7

8 Naturvårdsarter: Ask (EN) Värdeelement: ---- Delområde 12: Ädellövskog Naturvärdesklass 2 - högt naturvärde Kraftigt kuperat skogsområde med stort inslag av ek, skogsalm och mycket grova tallar inte sällan med tallticka och törskateangrepp. På en tall noterades den typiska färgförändring som orsakas av den rödlistade signalarten reliktbock. Här finns även ett par gamla granar med spår av signalarten granbarkgnagare. Flera ekar har stamhåligheter med mulm och vedsvampar som korkmussling och ekticka (NT) visar sig på några av träden. Området har inte, som annars är brukligt i tätortsnära natur, städats på nedfallen död ved vilket på ett mycket positivt sätt påverkar den biologiska mångfalden idag. Här kan intressanta fynd göras vid en riktad insektsinventering. Området erbjuder utmärkta miljöer för många småfåglar, koltrast är karaktärsart här och spår efter duvhökens byte i form av skator konstaterades under inventeringen. Hare och rådjur vistas i området troligen även grävling. Flera fladdermöss sågs jaga insekter i gläntan framför bergrummets port. Det är inte osannolikt att de söker skydd och kanske även vinterkvarter i bergrummet. Områdets hålträd är också till fördel för fladdermössen. Naturvårdsarter: Skogsalm (CR), ask (EN), tallticka (NT), ekticka (NT), reliktbock (NT, S), blåsippa (S), granbarkgnagare (S), fladdermöss (F) ej artbestämda. Värdeelement: Naturvårdsträd: (Gamla grova tallar med pansarbark, uthackade bohål och platt krona, gamla ekar med stamhåligheter, döda grenar och mulm), Rikligt med död ved i form av tall- och eklågor, talltorrträd, ekhögstubbar mm), stenskravel. Skötselförslag: Flera av de grova tallarna och några av ekarna bör frihuggas för att öka solinstrålningen till stammarna. Död ved bör fortsatt lämnas där den faller och endast flyttas där den utgör hinder eller säkerhetsrisk. Faunadepåer med lövträdsoch tallstammar kan med fördel skapas på lämpliga ställen i de solexponerade slänterna. Holkar bör sättas upp för att gynna fladdermöss och fåglar. Riktade inventeringar av organismgrupper som insekter (vedlevande främst) och fladdermöss skulle sannolikt ytterligare bekräfta områdets höga naturvärden. Diskussion/Slutsatser De hotade trädarterna alm (CR) och ask (EN) förekommer i flera av inventeringsområdets delområden. De bidrar i stor utsträckning till naturvärdesbedömningen och trots att det i huvudsak rör sig om unga träd och skott bör stor hänsyn tas till dem vid en eventuell exploatering. I första hand bör dock de äldre träden bevaras. I delområde 1 förekommer även naturvårdsträd i form av vidkroniga ekar. Dessa bör bevaras och försiktigt frihuggas från skuggande vegetation. Även något yngre ersättningsträd till dessa bör sparas i delområdet. Grova tallar förekommer också och de som hyser tallticka och har pansarbark och plattad krona är verkliga naturvårdsträd som det bör tas stor hänsyn till. Även övriga grova tallar är potentiella naturvärdesträd. 8

9 Ruderatmark eller skräpmark som delområde 9 hyser ofta artrika växtsamhällen med kortlivade pionjärarter som brukar benämnas ogräs men inte sällan är ovanliga och exotiska. Dessa miljöer var förr betydligt vanligare än idag varför hänsyn bör tas till de kvarvarande genom olika åtgärder som skapar markblottor. Störst naturvärden återfanns i delområde 12 söder om det egentliga inventeringsområdet. Det här området är mycket värdefullt ur naturvårdssynpunkt och bör skötas genom naturvårdande insatser i form av frihuggning, skapande av död ved, faunadepåer, holkuppsättning mm. Naturvärdena är i stor utsträckning beroende av den sammanhängande arealen trädklädd mark och bör därför inte fragmenteras. *Artförteckning Nedan redovisas ett urval arter som genom sina miljökrav signalerar höga naturvärden eller är intressanta på annat sätt i området kring Huvudstaleden. De här arterna har tillsammans bidragit till naturvärdesbedömningen. Kärlväxter Ask (EN) Ett högvuxet ädellövträd som 2010 togs upp i den nya rödlistan på grund av aggressiva angrepp av en svampsjukdom, askskottsjukan, som angriper både unga och gamla träd och därmed hotar att allvarligt reducera det svenska beståndet. Här växer ett till synes friskt medelålders träd och många unga skott norr om inventeringsområdet. Vid bebyggelsen något söder därom (delområde 11) har flera askar planterats även de träden, som alla är relativt unga, ser friska ut. Små askskott förekommer i de flesta av inventeringsområdets trädklädda delområden. Skogsskogsalm (CR) Skogsskogsalm är ett vanligtvis högvuxet ädellövträd som 2010 togs upp i den nya rödlistan på grund av aggressiva angrepp av en svampsjukdom, almsjuka, som sprids av skalbaggen, almsplintborre eller genom rotkontakt. Svampen angriper endast äldre träd. Flera unga och några medelålders, till synes friska träd, noterades spridda i inventeringsområdet. Blåsippa (S, F) Skuggveronika Välkänd fridlyst vårblomma som dessutom är signalart för lundartade förhållanden eller örtrika granskogar ofta på kalk. Under inventeringen noterad som enstaka i branten söder om Jungfrudansen. Delområde 12. Tämligen sällsynt art enligt Upplands flora. I delområde 10 växer ett stort bestånd i mycket skuggig miljö. Svampar 9

10 Ekticka (NT) Tallticka (NT) (S) Rödlistad ticka som i Sverige växer på stammar och ibland även grenar av gamla ekar. Den hovformade fruktkroppen kan bli mycket gammal (>70 år) och är genom sin form och växtsätt relativt lätt att känna igen. I Huvudsta växer den på minst en ek i delområde 12. Rödlistad signalart som endast växer på levande tallar som är äldre än 100 år. Vanligtvis är träd med fruktkroppar av tallticka mer än 150 år gamla. Arten anses ha minskat och alltjämt vara minskande på grund av kortare omloppstider i skogsbruket som resulterar i att alltför få träd uppnår tillräckligt hög ålder. Många av tallarna i inventeringsområdet är potentiella värdträd och den hittades på några få träd i delområde 1, 7 och 12. Insekter Granbarkgnagare (S) Reliktbock (NT) (S) Däggdjur Fladdermöss (F) En liten barkborre som angriper de yttre delarna av granbarken utan att skada innerbark och kambium. Den väljer gamla och oftast mycket grova granar och vanligtvis de nedersta tre meterna. Angreppen känns lättast igen på de små cirkelrunda kläckhålen. Kläckhål av arten noterades på två av områdets ganska få granar. Det ena angreppet tycks ha pågått många år vilket har perforerat trädets bark med de typiska millimeterstora hålen. Arten har enligt artportalen inte noterats i Solna tidigare Reliktbock är en brun, ca 12 mm stor, skalbagge som är helt knuten till tall. Larven lever i den tjocka skorpbarken på levande träd i solexponerat läge. Oftast är det de äldsta och grövsta tallarna på åsar, sjöstränder och i skogsbryn som angrips. Här i Huvudsta hittades spår av arten i en grov tall i delområde nr 12. Fler potentiella värdträd finns och bör friställas för ökad solexponering. Ingen artbestämning är gjord. Alla fladdermusarter i Sverige är fridlysta. Flera fladdermöss sågs under juni månad flyga på gränsen mellan delområde 5 och 12. I delområde 12 finns hålträd som kan erbjuda skydd för fladdermöss. Möjligen finns även lämpliga övervintringsplatser bergrum t ex. 10

11 Faktaruta II Rödlistans kategorier: LC = Livskraftig NT = Missgynnad VU = Sårbar EN = Starkt hotad CR = Akut hotad RE = Utdöd (Nationellt) S = Signalart enligt skogsstyrelsen. Där det växer signalarter är chansen stor att det finns höga naturvärden och att det förekommer sällsynta och hotade arter. Ju fler signalarter som växer tillsammans desto högre naturvärden signalerar de. F = Fridlyst enligt Naturvårdsverket. Olika regler gäller för olika arter och olika län. Referenser: Den nya nordiska floran, Mossberg, Stenberg, Wahlström & Widstrand, 2003 Sörmlands flora, Rydberg, Wanntorp, Botaniska sällskapet i Stockholm, Signalarter indikatorer på skyddsvärd skog, Nitare m fl, Skogsstyrelsens förlag, (Lantmäteriets historiska kartor), Häradskartan ca 1900, Ekonomiska kartan ca Signalarter indikatorer på skyddsvärd skog, flora över kryptogamer, J Nitare m fl, Skogsstyrelsen, Gärdenfors, U. ed. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Rödlistade arter i Sverige, Svensk standard SS :2014, Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) Genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Swedish Standards Institute Flora och fauna I Hyltinge strand - projektarbete, J Asp, Uppsala Universitet,

12 Bilagor 1 Karta naturvärdesbedömning 2 Historiska kartor 3 Miljöbilder Rosenvinda - en av många lite ovanliga och spännande arter i skräpmarken delområde 9. 12

13 Bilaga 1 Karta över inventeringsområdet naturvärdesbedömning Rött Naturvärdesobjekt med högt naturvärde, områdesnummer Orange Naturvärdesobjekt med påtagligt naturvärde Gul Naturvärdesobjekt med visst naturvärde Blå Naturvärdesobjekt med lågt naturvärde 13

14 Värdelement och naturvårdsarter Värdeelement och naturvårdsarter (och ett par intressanta noteringar av annat slag). 1. Fem grova tallar m pansarbark, bergrum och dagaktiva fladdermöss, stenskravel, död sälg, unga friska skogsalmar. 2. Grov tall, 240 cm i omkrets, många bohål. 3. Två torrtallar och 4 grova tallar m pansarbark. 4. Tall med tallticka och bohål, två tallågor. 5. Eklåga 6. Eklåga x 2 med korkmussling, relativt grov ek x 2, ekstubbe 7. Grov tallhögstubbe, tallåga, tall med stamskada. 8. Lodyta, ung skogsalm. 9. Grova tallar med pansarbark nära gång- och cykelvägen, rikligt med ung skogsalm. 10. Grov tall. 11. Spår av reliktbock. (Samma som punkt 10) 12. Grov ek (ca 400 cm), två grova ekar nära. 13. Rasbrant med mycket block, grov ek, grov tall, eklåga, torrsälg, nedrasad mulmek, blåsippa, grävlingsgryt, en orädd råbock visade sig här under inventeringen. 14. Tall med tallticka. 15. Grov tall (240 cm) med bohål. 16. Några små bestånd med jättebjörnloka. 17. Sälgbukett med död ved, kanelros. 18. Före detta ruderatmark med ung björk, asp, sälg och hassel. Lågt naturvärde. 19. Lodyta, två grova tallar, relativt grovt fågelbär, ung skogsalm. 20. Ung skogsalm, grov tall, fågelbär. 21. Mycket grov gran (232 cm i omkrets) med rikliga angrepp av granbarkgnagare. 22. Rikligt med ung skogsalm och död medelålders skogsalm. 23. Grov tall med tallticka (284 cm i omkrets), ung skogsalm. 24. Lodyta, mycket grov tallåga (nedsågad) med insektsangrepp, ungt askskott nära. 25. Ask medelålders och unga skott. 26. Ung frisk planterad ask 7 st. 27. Almbukett intill vägen. 28. Stort bestånd med den tämligen sällsynta arten skuggveronika. 29. Ung ask, skogsalm, rysk lönn mm. 30. Unga askskott, ung skogsalm och grov tall. 31. Vidkronig ek (underkvistad). Ung planterad ask på andra sidan gatan. 32. Ung - medelålders skogsalm, rikligt med hägg. 33. Vidkronig ek med stamhåligheter, mulm. Skuggad av hägg, rönn. Bergrum, blåtry, rikligt med medelålders ek och ung skogsalm. 34. Stort bestånd av parkslide. 35. Grov tall (ca 220 cm i omkrets), tallticka, ung skogsalm, sötkörsbär. 36. Lodyta, två grova tallar, senvuxen ek. 37. Ung, högrest, frisk skogsalm. 38. Rikligt med ung-medelålders sälg, askskott och jättebjörnloka. 39. Grov tall med tallticka, ung frisk skogsalm. 14

15 Bilaga 2 Historiska kartor Ekonomiska kartan (1950-tal) Ekonomiska kartan från 1950-talet visar bland annat att sammanhängande skog sträcker sig från Stenhuggeriskogen över jungfrudansen till området där Solnaverket nu är beläget. I dag är det viktigt att behålla spridningsvägar mellan de fragmenterade skogsavsnitt som återstår. 15

16 Häradsekonomiska kartan (ca 1900) Inventeringsområdets södra och västra del utgjordes vid förra sekelskiftet av sammanhängande skog med förutsättningar för höga naturvärden. De norra delarna av inventeringsområdet utgörs till stora delar av före detta åkermark med sämre förutsättningar till höga naturvärden. 16

17 Bilaga 3 Miljöbilder En underkvistad men ändå spärrgrenig ek i västra delen av delområde 1. Här bör skuggande hägg mm röjas. röjas. Hällmark i delområde 1. Skyddsvärda tallar i bakgrunden. 17

18 Knäckepil och klibbal i delområde 3 skuggar vattnet längs ett strandavsnitt vid Bällstavikens. En lodyta och en grov tallåga i delområde 7. 18

19 Lågor, torrtall, stenskravel och ädellövträd i det värdefulla delområde