Hemlig teleavlyssning m.m. vid förundersökning avseende grova brott år 2008

Transkript

1 ÅKLAGARMYNDIGHETEN Sida 1 (5) Kammaråklagare Charlotta Tanner Datum Dnr ÅM-A 2009/0589 RIKSPOLISSTYRELSEN Ert datum Dnr Kriminalkommissarie Thomas Eriksson RKP A /09 Regeringen Justitiedepartementet Hemlig teleavlyssning m.m. vid förundersökning avseende grova brott år 2008 Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren har sedan 1997 årligen lämnat en redovisning till regeringen för användningen av hemliga tvångsmedel. Under tiden redovisade Rikspolisstyrelsen sin användning av hemlig teleavlyssning rörande narkotikabrott. Redovisningen begränsas inte längre till att avse enbart narkotikabrott utan omfattar alla tillstånd som lämnats för hemlig teleavlyssning/övervakning enligt 27 kap rättegångsbalken och hemlig kameraövervakning enligt lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning. Det totala antalet tillstånd under Hemlig teleavlyssning Hemlig teleövervakning Hemlig kameraövervakning 990 tillstånd tillstånd varav 465 tillstånd avser enbart hemlig teleövervakning 77 tillstånd Hemlig teleavlyssning innebär inhämtning av uppgifter om innehållet i ett telemeddelande, d.v.s. ljud eller text. Hemlig teleövervakning begränsas till inhämtning av uppgifter om teleadresser liksom tid- och platsangivelser för meddelandena. Teleövervakning kan även avse historiska uppgifter. Ett tillstånd till teleavlyssning omfattar alltid teleövervakning eftersom verkställigheten av teleavlyssning förutsätter tillgång till de uppgifter som omfattas av tillstånd till teleövervakning. Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra optiskelektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål utan att upplysning om övervakningen lämnas. Liksom tidigare år har tillstånd till hemliga tvångsmedel framförallt lämnats i förundersökningar om grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling. De inhämtade uppgifterna har sammanställts och redovisas i bilaga. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C Telefax Webbadress

2 Sida 2 (5) Hemlig teleavlyssning Under året har det fattats 990 beslut om tillstånd till hemlig teleavlyssning/ hemlig teleövervakning och 600 av dessa har avsett narkotikabrottslighet. Tillstånd till avlyssning avseende annan brottslighet har under det föregående året meddelats vid 390 tillfällen. De har framförallt rört förundersökningar om mord, dråp, grova rån, rån, människosmuggling och grov ekonomisk brottslighet. Vid en jämförelse med föregående år framgår därmed att avlyssningen avseende narkotikabrott minskat något samtidigt som de tillstånd som avsett annan brottslighet ökat. Antalet meddelade tillstånd kan överstiga det antal individer som besluten riktats mot eftersom flera tillstånd kan avse samma individ. Således har färre än 990 personer varit föremål för avlyssning under Avlyssningen har i flertalet fall riktats mot teleadresser som innehafts av den misstänkte. En knapp tredjedel av tillstånden har rört teleadresser som innehades av annan än denne. Bland dessa tillstånd återfinns teleadresser till gemensamma telefoner i hemmet liksom sådana teleadresser där arbetsgivaren står för abonnemanget. Tillståndstiden har i de flesta fall uppgått till en månad. Förlängning har medgetts i mindre än hälften av ärendena och avlyssningen har verkställts i genomsnitt under 47 dagar. Den genomsnittliga verkställighetstiden varierade mellan de olika polismyndigheterna vilket sannolikt kan förklaras med att grov brottslighet är mer utbredd i storstadsregionerna samt att förundersökningarnas omfattning ofta skiljer sig mellan rikstäckande enheter och länsmyndigheter. En stor utredning med flera misstänkta kan också påverka uppgifterna från ett län som vanligtvis bara har ett fåtal utredningar med teleavlyssning. Under föregående år har hemlig teleavlyssning bedömts föra utredningen framåt i drygt hälften av de ärenden där tillstånd beslutats. Effektiviteten har mätts genom att myndigheterna redovisat uppgifter om avlyssningen lett vidare till annat tvångsmedel mot den misstänkte. Avlyssningen har i 75 fall lett till att misstankar riktats mot annan än den som tillståndet avsett. Av de inhämtade uppgifterna framgår att teleavlyssningen inte har bedömts vara av betydelse för utredningen i en tredjedel av de aktuella ärendena. Däribland ingår 54 ärenden där teleavlyssningen inte verkställts på grund av resursbrist eller tekniska problem eller att den misstänkte inte brukat den teleadress som tillståndet omfattat, eller att han/hon lämnat landet. Denna andel har därmed minskat väsentligen jämfört med tidigare. Förundersökningen har lagts ned i 51 fall. I några fall har förundersökningen fortfarande pågått när de uppgifter som ligger till underlag för redovisningen inhämtats. Dessa ärenden har därmed inte heller utvärderats.

3 Sida 3 (5) Tillstånd till teleavlyssning på begäran om internationell rättslig hjälp har meddelats vid 28 tillfällen under året. Rätten har under året meddelat avslag på åtta ansökningar. Därmed avslogs mindre än en procent av tillståndsansökningarna. Hemlig teleövervakning Under året har 465 tillstånd meddelats som avsett enbart hemlig teleövervakning. Hemlig teleövervakning kan användas vid utredningar om dataintrång, barnpornografibrott och narkotikabrott samt i andra utredningar under förutsättning att det för den aktuella brottsligheten är föreskrivet fängelse i sex månader eller mer. Tillståndsgivningen avser därmed flera olika brottstyper. Utredningar om narkotikabrott, grov stöld, grovt häleri, grov misshandel, mordbrand och rån är exempel på utredningar där tillstånd till hemlig teleövervakning meddelats under året. Vid en jämförelse med föregående år kan konstateras att antalet separata beslut om tillstånd till hemlig teleövervakning ökat med 140 stycken. Hemlig kameraövervakning Tillstånd till hemlig kameraövervakning har under året meddelats vid 77 tillfällen. Antalet tillstånd har därmed ökat med ungefär 50 % jämfört med föregående år. Hemlig kameraövervakning har använts främst avseende narkotikabrottslighet där 50 tillstånd meddelats. Den genomsnittliga verkställighetstiden har uppgått till 40 dagar per tillstånd. Bedömning Av årets redovisning framgår att den totala användningen av hemliga tvångsmedel ökat något jämfört med föregående år. De uppgifter som inhämtats ger inte underlag för någon mer djupgående analys av skälen till ökningen. Det kan dock noteras att användningen av hemliga tvångsmedel under 2008 följt de tio senaste årens successiva ökning men den förhållandevis marginella ökningen kan kanske också förklaras så att flera större utredningar avseende grov brottslighet slutförts under året. Det har inte varit möjligt att i detta hänseende jämföra uppgifterna med vad som kom fram i fjol. Tillgången till hemliga tvångsmedel medför att brottsutredningar kan bedrivas mer effektivt och med större precision än annars. Därför leder också tillstånd till hemlig teleavlyssning i de allra flesta fall till att åtgärden verkställs vilket framgår av redovisningen. Verkställighetsmöjligheterna påverkas av den tekniska utvecklingen. Det ökande antalet tillgängliga kommunikationsvägar kan försvåra inhämtning och avlyssning men verkställighetsproblemen härrör även i den telefonkultur som utvecklats i vissa kretsar. Personer som misstänks för grövre brottslighet byter telefoner, abonnemang och kontantkort och de varierar sitt

4 Sida 4 (5) telefonbruk beroende på situationen. I dagsläget är det inte heller ovanligt att ett tillstånd omfattar tiotalet teleadresser. Ett beslut om tillstånd till avlyssning förutsätter att den teleadress som den misstänkte använder är känd. När nya teleadresser tillkommer i en utredning måste dessa tillståndsprövas av rätten oavsett de tillhör en person som redan omfattas av tillstånd som tidigare meddelats i utredningen. Detta förhållande kan naturligtvis leda till fördröjningar i utredningsarbetet. Vid en jämförelse med föregående års redovisning framgår att de ärenden där avlyssningen varit av betydelse för utredningen ökat något jämfört med tidigare år. Samtidigt har antalet ärenden där tvångsmedelsåtgärden lett till ingripande mot annan än den misstänkte minskat. Hemliga tvångsmedel används i förhållandevis få utredningar och det kan därför inte uteslutas att en eller några mer omfattande utredningar kan påverka det resultatet. De inhämtade uppgifterna ger emellertid inte heller här ett tillräckligt underlag för en säker analys av de bakomliggande faktorerna. Av årets redovisning framgår att rätten bara i ett fåtal fall avslagit ansökningar om hemliga tvångsmedel. Bifall har således lämnats i mer än 99 % av de ärenden som underställts rättens prövning. Samtliga avslag är hänförliga till ansökningar om hemlig teleavlyssning. Enligt vår uppfattning talar antalet avslag för att de ansökningar som lämnas till rätten är väl underbyggda och motiverade. Det är väl känt att användningen av hemliga tvångsmedel är både resurskrävande och integritetsingripande. Bakom varje ansökan finns därför överväganden med utgångspunkt från behovet av åtgärden, proportionaliteten i förhållande till integritetsaspekterna liksom möjligheten att uppnå det avsedda resultatet genom att använda andra mindre ingripandespaningsmetoder. De uppgifter som ligger till grund för redovisningen stödjer att dessa överväganden gjorts. Den framtida redovisningen Vår redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel har genom åren legat till grund för regeringens årliga skrivelse till riksdagen om hur reglerna om hemliga tvångsmedel tillämpats. Skrivelsen utgör den parlamentariska kontrollen av hemliga tvångsmedel och är därmed ett av de verktyg som används för att effektivt kontrollera att tvångsmedelssystemet inte missbrukas. Redovisningen innehåller uppgifter om bl.a. antalet tillstånd till hemliga tvångsmedel som meddelats, den brottslighet som avsetts och den tid som tillståndet verkställts. Därutöver ska tvångsmedlets effektivitet redovisas. Det är emellertid inte självklart hur effektiviteten ska mätas för att ge rättvisande bild av verksamheten. Värdet av de nuvarande formerna för effektivitetsmått har ifrågasatts av bl.a. Integritetsskyddskommittén som i sitt betänkande (SOU 2007:22) redogjort för vissa synpunkter på den nuvarande redovisningen. Frågan har även tagits upp i betänkandet Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel (SOU 2009:70) där den särskilde utredaren efterfrågat en

5 Sida 5 (5) utvärderingsmodell som grundas på vetenskapliga metoder och som inte enbart bygger på de uppgifter som lämnas av de brottsbekämpande myndigheterna. Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen har gemensamt påbörjat ett arbete med att se över frågorna om hur denna redovisning kan förbättras. Ett första steg är att ta fram nya formulär för att inhämta uppgifter kring polis och åklagares användning av de hemliga tvångsmedlen. Det underlag som används idag lämnar i vissa delar utrymme för bedömningar, vilket i sin tur kan medföra att ärenden med likartad utgång redovisas på olika sätt. Det nya formuläret ska utformas på ett sådant sätt att så lite som möjligt kan bli föremål för bedömningar i enskilda fall. Förhållandet att uppgifterna lämnas i efterhand, och i vissa fall över ett år efter att den förundersökning som tvångsmedlet är hänförligt till avslutats, utgör ytterligare en osäkerhetsfaktor vid den nuvarande sammanställningen. I sammanhanget är effektivitetsfrågorna naturligtvis centrala. Vår avsikt är att i formuläret ge klara alternativ till när tvångsmedlet ska anses ha lett utredningen framåt. Vid sidan av de effektivitetsmått som används idag kan t.ex. övervägas om åtgärden fört utredningen framåt om den inhämtade informationen leder till att en misstänkt avförs från utredningen. En annan utgångspunkt för effektivitetsmätningen kan t.ex. vara att tydliggöra sambandet mellan det krav på synnerlig vikt som gäller vid tillståndsgivningen och den därmed förväntade effektiviteten i förhållande till det faktiska utfallet. Hur effektiviteten kan mätas måste dock bli föremål för ytterligare diskussioner innan ett förslag kan presenteras. Det kan vidare vara av intresse att ställa de uppgifter som framkommer vid redovisningen mot statistiska uppgifter om brottslighetens utveckling. Värdet av en sådan jämförelse är emellertid inte självklar. Det är inte så att brottsutvecklingen i sig, ens när det gäller grova brott, säkert ska korrespondera med användningen av hemliga tvångsmedel. Uppgifter om anmälda brott ger t.ex. inte mer information om förutsättningarna eller behovet för att använda hemliga tvångsmedel i enskilda fall. Den nuvarande redovisningen bygger som tidigare nämnts på uppgifter som i vissa fall lämnas långt efter att den enskilda förundersökningen avslutats. Detta är inte tillfredsställande. Vår avsikt är att uppgifterna istället ska redovisas utan någon väsentlig tidsfördröjning. För närvarande undersöks möjligheterna att redovisa uppgifterna elektroniskt i direkt anslutning till att de diarieförs. Anders Perklev Riksåklagare Bengt Svenson Rikspolischef

6 Bilaga. Teleavlyssning narkotikabrott under åren Teleavlyssning angående annan brottslighet under åren Teleövervakning med stöd av 27 kap. 19 rättegångsbalken under åren Hemlig kameraövervakning (varav narkotikabrott) under åren (30) (27) (33) (39) (30) (32) (38) (16) (50) (27) (19) (30) (23)

7 Åtgärdens betydelse för förundersökningen under 2008 Betydelse för utredningen mot den misstänkte: 534 fall (54 %) Åtgärden lett till tillslag mot annan en den misstänkte: 75 fall (7 %) Åtgärden har inte verkställts: 54 fall (5 %) Förundersökningen har lagts ned: 51 fall (5 %) Verkställighetsdagar under 2008 i genomsnitt Teleavlyssning: 47 dagar Hemlig kameraövervakning: 77 dagar Andra uppgifter från 2008-års sammanställning Rättslig hjälp: 28 tillstånd (3 %) Avslag: 8 ansökningar (mindre än 1 %) Ärenden där tillståndet omfattat annans teleadress som den misstänkte använt sig av: 269 (27%)