Innehållsförteckning Kapitel 1- Hej! Sid. 4. Kapitel 2- Brevet Sid. 6. Kapitel 3- Nycklarna Sid. 8. Kapitel 4- En annan värld Sid.

Transkript

1

2 Innehållsförteckning Kapitel 1- Hej! Sid. 4 Kapitel 2- Brevet Sid. 6 Kapitel 3- Nycklarna Sid. 8 Kapitel 4- En annan värld Sid. 10 Kapitel 5-En annorlunda vän_sid. 12 Kapitel 6- Mitt uppdrag Sid. 14 Kapitel 7- Tillbaka till skolan_sid. 16 Kapitel 8-Sanningens ögonblick_sid. 18 Kapitel 9- Tills någon öppnar dörren igen_sid. 24

3 Kapitel 1- Hej! Hej! Jag heter Ebba och jag är 10 år. Jag är inte en blondin som typ alla ändra i min klass. Jag är brunhårig. Mina kompisar heter Bianca, Emma, Jonna, Jenny och Inka. Jenny och Inka bor i Finland. De flyttade från Sverige till Finland för ungefär 20 veckor sedan, men jag flyger flygplan dit typ varannan helg för att kunna vara med dom. Jag går på Solbergaskolan i Visby på Gotland. Det är en jätte bra skola och jag önskar att man fick gå där hela sitt liv. Skolan är bara upp till 5:an. Men vi har 5a, 5b, 5c, 5d och 5e så det är jätte många elever ändå. Jag har en hund som heter Silla. Hon är en Golden retriver. Hon är den jag bryr mig om mest över hela världen. Hon är bara 6 veckor än så länge, men hon är världens sötaste. Jag är rädd för våran engelskalärare på skolan. Han har långt brunt skägg och Harry Potter glasögon. Han är jätte läskig. Han heter Rolf. Men även om han är läskig är han en jätte bra engelskalärare. Vi har en konstig dörr i skolan. Jag undrar vad som finns bakom den? Tänk om det är ett ponnyland! Jag är verkligen nyfiken! Jag och mina kompisar hade tänkt att kolla in den. Precis när vi var där och skulle öppna dörren kom Rolf, engelskaläraren. Han såg att vi var där men frågade inte varför. Han såg inte heller att jag hade handen på dörren. Han hade nycklar hängandes på sina byxor. Undrar vad dom är till för dörr...

4 Kapitel 2- Brevet En dag såg jag ett brev sticka fram under dörren. Jag undrar vad det är? Vågar jag ta det? Vem är det ifrån? Jag tog mod till mig och gick fram och tog brevet. Så här står det i brevet: Hejsan! Vi behöver hjälp! Vi bara springer och springer! Vi vet inte vart vi är. Vi behöver människor till hjälp. Men vi behöver en speciell människa, och det är du. Ebba hjälp oss! Du och dina vänner måste komma hit! Nu! Nu!! Hälsningar från dom som bor någon annan stans!

5 Kapitel 3 - Nycklarna Nu var jag tvungen att gå till dörren utan att någon märkte mig. När jag var framme vid dörren och skulle öppna den såg jag att den var låst! Var det dom nycklarna Rolf hade på sig? Jag var tvungen att få tag i dom. Och jag har en plan... Efter skolan gick jag hem och klockan 9 på kvällen gick jag till sängen för att låtsas sova. Jag skulle nämligen gå till skolan mitt i natten för att ta Rolfs nycklar och se om dom passade i dörrens hål. Jag förstod att det är nycklarna till dörren för att dom såg inte ut som vanliga nycklar. Nycklarna var inte guldfärgade och inte silverfärgade heller. Dom var mer guldsilverfärgade. Men varför har Rolf nycklarna? Är det kanske inte hans utan han har tagit dom? Det kanske är han som gjort så att dom där inne behöver hjälp. Rolf är ju snäll och så, men han är ju läskig. Han kan ju ha gjort vad som helst! Han kanske har bombat en by. Har dom ens byar där inne? Jag är förvirrad. Men hur visste dom vad jag hette? Det stog inte i brevet att jag var tvungen att komma själv. Men det stod inte heller att jag fick ta med någon. Eller gjorde det? Jaja, jag får se senare. Jag är lite rädd, men samtidigt förvånad. Hur kan jag bryta mig in i skolan? Nu är klockan 11 och mamma och pappa sover. Då smög jag ut. Jag fattar inte att jag gör det men jag måste. Skolans dörrar var olåsta och jag gick bara in utan att tänka. Rolfs kontorsdörr var också öppen. Men gissa! Han hade somnat där inne! Jag blev jätte rädd, men jag gick in, tog nycklarna och smög bort till dörren. Jag satte i nyckeln i den konstiga dörren och vred sakta om nyckeln så att låset gick upp.

6 Kapitel 4 - En annan värld På andra sidan dörren öppnade sig en värld jag aldrig kunnat föreställa mig. Allt var så annorlunda. Det fanns gräs, träd, djur och allt annat, men gräset, träden, djuren och allt var annorlunda. Gräset var blått, träden var lila, djuren var i alla olika färger, allt var helt enkelt annorlunda! Men helt plötsligt försvann djuren. Dom ploppade bort som små trollkarlar som trollade bort sig själva. Det var det konstigaste jag sett. Jag gick till dörren med Jonna. Men innan Jonna hann gå in stängdes dörren precis framför hennes ögon. Så jag ropade igenom dörren: Det är nog ett tecken på att jag måste gå själv! Jag fick ett"okej!" till svar. Jag började gå. Jag ser lila träd överallt, jag ser blått gräs och... Vad i hela? Ett ända djur? Och gissa! Det var regnbågsfärgat. Vad är det här för värld? tänkte jag. Jag ser inga byar, inga djur, det ända jag ser är lila träd och blått... Vänta! Det hänger en skylt på trädet. Jag gick fram för att kolla vad det var skrivet på skylten. Så här stod det: KOLLA NER! Jag kollade ner och jag stog vid ett jätte djupt hål. Jag stog och kollade ner i det. Men jag tappade balansen och ramlade ner i hålet. Det var inte alls djupt. Ungefär 3 meter. Det var som om det var en till värld under alla träd, allt gräs och de konstiga djuren. Det såg exakt ut som en helt vanlig skog där hemma. Det luktade lite konstigt, som om det brann någon stans. Jag hittade en bulle på marken. Den smakade jätte äckligt! Den var säkert gammal. Jag hör massa, typ galoppsprång, ganska långt bort ifrån mig. Men jag mötte inte en ända varelse när jag gick...

7 Kapitel 5 - En annorlunda vän Jag gick och gick men ingen syntes till. Plötsligt kom jag till en grotta. Jag kollade in i den men den var tom, trodde jag. Det hoppade fram en märklig varelse. Varelsen sade: - Hejsan! Vad heter du då? - Jag svarade tveksamt: Eh, hej. Jag heter Ebba. Vem är du? - Jag är Uffe Ballong. Egentligen heter jag Uffe Karlsson, men jag är så rund och kort att alla kallar mig Uffe Ballong, sa Uffe så sprallig att han skulle kunna springa 3 varv runt jordklotet på 5 minuter. - Okej, sa jag. - Kommer du ifrån dörren där jag lade ett brev igår? sa Uffe. - Eh, ja, sa jag. Så det var du...? Han avbröt mig. - Japp, sa Uffe. Uffe är lik Silla. Men ändå inte. Uffe är en varg, tror jag. Silla är en hund. Men Uffe är inte lik en varg. Han är ljus, som en Golden retriver. Men på utseendet i ansiktet är han jätte lik en varg. Han kanske är blandras. - Men alltså. Vad behöver ni hjälp med? frågade jag. - Vi behöver hjälp med att inte försvinna. Du kanske såg att många försvann när du kom. - Ja, det såg jag, svarade jag. - Jag vet var alla tar vägen, men jag vågar inte gå dit, sa Uffe plötligt. När Uffe sa så kändes det som att jag aldrig skulle kunna hjälpa min nya vän...

8 Kapitel 6 - Mitt uppdrag Rätt som det var kom jag på hur jag skulle göra. Jag ska gå dit själv. Men han måste visa mig vägen dit. Jag måste iallafall försöka. Jag ska försöka så många gånger ända tills jag klarar det! Uffe sa ja när jag frågade han, men jag måste ha saker med mig från den vanliga världen sa han. Han sa att jag måste gå dit igen. Han skulle försöka hålla dörren öppen. Jag behövde: NoshörningsPegasHörning Vagn Sele -Vad är en NoshörningsPegasHörning? Frågade jag. -Ja, du måste ha en noshörning, sen trollar vi så att det blir en NoshörningsPegasHörning. Det är en blandning mellan en Noshörning, Pegasus och Enhörning, sa Uffe. - Jaha, sa jag. - Hejdå Uffe! Syns senare! - Hejdå Ebba! ropade han tillbaka. Jag sprang mot dörren och öppnade den. Men när jag kollade in i skolan, var den i full gång. Jag visste att jag inte skulle komma där ifrån...

9 Kapitel 7- Tillbaka till skolan I skolan ser allt som vanligt ut. Den är i full gång, men när jag kollade på klockan var den tydligen bara 6 på morgonen. Vi börjar vanligtvis 9. Konstigt, tänkte jag. Men okej! Dax att hitta sakerna. Det första jag ska ha är en sele.det finns massa selar i skolans museum. Jag går dit och hämtar en av selarna. Alla får inte vara där, bara när det är en viss lektion, men ingen var där, och dörrarna var upplåsta. Vilken tur, tänkte jag, tänk om någon skulle vart där, då skulle jag inte fått tag på någon sele. Vi började gå mot Zoo. När vi kom dit, behövde vi inte ens kolla var Noshörningarna fanns, vi bara gick dit. Vi vet EXAKT var dom är någonstans. Vi gick in i buren. Vi får gå in i buren nu, för Noshörningarna är så vana vid oss, eftersom vi är där minst 7 dagar i veckan!! Vi får för dom som jobbar där också, vi har till och med fått börjat gått in gratis!!! Vi får ta med Noshörningarna till en plats i Zoo. Det stället heter Djungel Paradice. Där kan det hända att vi får rida på dom och allt vad det är! Vi frågade Zoo om vi fick ta med en Noshörning till skolan idag, och det fick vi. Nästa sak jag ska få tag i är en vagn. Det finns en vagn i museumet också. Så jag hämtar den och går vidare. Men nu ska jag ju ha en Noshörning också. Jag smög till skolans dörr så att jag skulle komma ut, men den var låst. Och man kan bara låsa upp med en nyckel, UTIFRÅN!! Så såg jag Jonna där utanför! -Jonna! Kan du öppna dörren? frågade jag. -Okej, sa Jonna och öppnade dörren. Vi började gå mot Zoo. När vi kom dit, behövde vi inte ens kolla var Noshörningarna fanns, vi bara gick dit. Vi vet EXAKT var dom är någonstans. Vi gick in i buren. Vi får gå in i buren nu, för Noshörningarna är så vana vid oss, eftersom vi är där minst 7 dagar i veckan!! Vi får för dom som jobbar där också, vi har till och med fått börjat gått in gratis!!! Vi får ta med Noshörningarna till en plats i Zoo. Det stället heter Djungel Paradice. Där kan det hända att vi får rida på dom och allt vad det är!

10 Kapitel 8- Sanningens Ögonblick Jag tog mod till mig och gav mig iväg. Jag skulle tydligen rida på NoshörningsPegasHörningen. Jag red, i ungefär 10 minuter, när jag såg någon, gå ungefär 300 meter ifrån mig. Han var blodig, och hade lite skrubbsår över allt. -Vem är du? frågade jag när han kommit lite närmare. -Jag? Äsch, ingen särskil. Vem är du då? frågade han. -Nej! sa jag. Jag frågade vem du var. Jag är Ebba. Vem är du? Jag behöver veta. Fråga inte varför. -Jaja. Jag är... en person som inte säger vem jag är!!! -Ha! Det kallar jag fegt! En sån liten person som du, vågar inte säga vem du är! Hahaha! Vad skulle jag göra med dig. Du är så liten att du nästan är mindre än min hand. Okej, där överdrev jag lite. Du är ungefär lika liten som mina ben. Och dom är ungefär 1 meter långa. Där överdrev jag iallafall inte. sa jag till han, och skrattade lite efteråt. -Du anar inte vad jag kan göra! Jag skulle kunna slå ner dig om jag var tvungen, och det är jag... sa han. -Haha! Försök du bara. Du kommer inte ens kunna få mig ner på marken, sa jag och tänkte på att jag inte visste något om han. Han kanske var stark och allting! -Du har vi en liten match nu direkt, sa han, och jag svarade "Ja". Var det dumt kanske? Jag fick börja "putta" på han. Så jag tog mitt finger, och puttade lite löst på han, och han ramlade och fick ett sår på hans panna. -Jag ger upp, sa han. -Du har inte ens försökt, sa jag efter det. -Jag vill inte. Jag hatar att förlora. Jag började skratta. -Det betyder att du inte vågar möta mig. Snacka om fegt, skrattade jag. -Okej, Okej, sa han. En match skadar inte. Han började. Och jag märkte inte ens av honom. -Nej, jag orkar inte med dig, sa han. Du är för tung. -Okej, sa jag, och skrattade så mycket att jag nästan höll på att dö! -Vi kanske ses, någon gång, sa han. Och skrattade så mörkt, att han nästan inte kunde andas. Han skrattade typ som en ond vetenskapsman. -Jag höll på att glömma, sa han. Jag heter Fusch, sa han. -Okej sa jag. -Hejdå, sa han, och gick tillbaka till sin grotta. Jag följde långsamt efter. Det kanske var där, i grottan, som jag får reda på vad Fusch håller på med. Han kanske har dödat någon! Eller, som om att han kan göra det. Den där lätta, svaga, konstiga typen. Nu när jag tänkte efter så påminner han om någon. Han påminde om... ja? Vem är det jag tänker på? DET ÄR JU ROLF JAG TÄNKER PÅ!!Tänk om det är Rolf! Jag tror inte det men ändå, han är ju så lik. Jag försöker få bort den tanken.

11 Nu såg jag att grottan är jätte högt upp. Jag kanske kan använda någon av de saker jag hämtade för att komma upp. Man kanske kan göra en typ maskin av de sakerna jag har? Jag kan ta selen och sätta fast i vagnen och göra ett stark rep av saker här i naturen. Sen så tar jag vagnen och sätter fast och sen backar jag in NoshörningsPegasHörningen vid selen och sätter fast han. Sen tar jag repet och gör typ så att NoshörningsPegasHörningen går framåt så skjuts jag upp! Oj vilken plan tänkte jag efter det! Jaja. Dax att skuta iväg mig själv upp till en grotta. WOOHOO!!!! Ajj, mitt huvud!! Jag slog i huvudet i väggen. Det kanske inte var den smartare saken jag gjort, men det funkade! Jag är uppe!! Jag smög försiktigt in i grottan. Så vi möts igen? Hörde jag en röst säga bakom mig! Jag vände mig hastigt om och såg han, det var Fusch igen. Den irriterande lilla varelsen. -Ja, det gör vi. Svarade jag. -Så trevligt. Vill du ha något att dricka? Vad sägs om lite Sprite? Frågade Fusch. -Sprite är inte blått. Svarade jag. Så nej absolut inte! -Okej, sa Fusch. Jag såg att den blåa drycken stog bakom mig. Jag tog försiktigt tag i den, sen snabbare än mitt leende försvinner så kastade jag den på honom. Han fick i munnen och drack upp det. -Jag var så nyfiken på vad som skulle hända, sa jag och skrattade. Han sa inget för rätt som det var, var han en liten, liten mus som var rosa med orange svans, öronen var gula, nosen var också gul. Nu visste jag direkt att jag fick ta nyckeln som hände runt hans hals. Eller fick, och fick, jag ville ta den så jag tog den. Men vart leder nyckeln till sa jag ganska högt till mig själv. Sen såg jag en dörr på sidan om mig. Jag gick dit och låste upp den. Sen öppnade jag dörren och såg massa konstiga varelser. Några var NoshörningsPegasHörningar, några åsnefiskar, en var sköldpaddsoxe och en var en stekpanna med ben. Den såg lustig ut. Mycket lustig. Jag började skratta åt den lite tyst. -Ni är fria. Fusch, han som tog er är en rosa mus nu. Ni är fria, GÅ NU!! När dom hade gått skulle jag ta mig ner från grottan igen. Hur skulle jag göra det då? Då såg jag det! EN RUTCHKANA!!! Säkert 30 meter lång! Jag var tvungen att åka, och det gjorde jag också. Man fick åka ner på en madrass. Det tog endast 7 sekunder. Nu skulle jag gå iväg till Uffe igen. -HEJ UFFE!!!!! ropade jag. -Hej Ebba! ropade han tillbaka. Du måste tillbaka till skolan nu. Klockan är 7 på morgonen i din värld. -Okej sa jag. Kommer vi ses något mer? frågade jag. -Jadå, om något annan händer. -Okej, svarade jag. Hejdå Uffe. Vi ses någon annan gång! -Hejdå Ebba. Kommer sakna dig. -Kommer sakna dig oxå. Hejdå. -Hejdå. sa Uffe, och det var också det sista jag hörde från honom.

12 Nu satte jag i nyckeln i dörren som lede in till skolan. Dom frågade varför jag inte hade vart i skolan på ett tag. Jag svarade för att jag hade vart sjuk. Alla sa okej, förutom Jonna då, som visste vad jag egentligen var någonstans. Vi pratade om vad som hade hänt på rasterna den dagen.

13 Kapitel 9- Tills någon öppnar dörren igen Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt. Hoppas jag får träffa Uffe något mer i mitt liv. När det var rast såg jag engelskaläraren ramla med alla böcker på skolgården. Jag var ju tvungen att hjälpa honom även om jag var rädd för honom... Jag gick dit och hjälpte honom att plocka upp alla böckerna han tappade. Han sa att det gick bra och sen fortsatte han gå. Han vände sig om igen. Han sa att han hade tappat sina nycklar också. Jag hjälpte honom att leta. När vi hittade dom såg han att en speciell nyckel var borta. Han blev lite orolig, sen till slut böjde jag mig ner och låtsades ta upp en nyckel och sen frågade jag om det var den. Han svarade ja och sa tack, sen gick han igen. Han vände sig om, en gång till. -Jag känner på mig att du hade nyckeln, sa han. -Okej, ja, det hade jag, men om jag berättar varför, kan du lova att det blir en hemlighet då? -Självklart, svarade han. Jag berättade om hela min resa sen sa han: -Tack för att du sa sanningen. Det var modigt gjort, sa han och sen gick han, för tredje gången. Efter skolan åkte jag och Jonna till Mexiko för att vara där i en vecka. Vi åkte dit själva, men jag förstår fortfarande inte att mamma och pappa gick med på det.