Konfirmander på hemmaplan Friskvård för relationen Död och uppståndelse i Kyrkskolan

Transkript

1 Konfirmander på hemmaplan Friskvård för relationen Död och uppståndelse i Kyrkskolan en tidning från svenska kyrkan sollentuna nummer 3 juni 2009

2 4 Göran Hägg är litteraturvetare, författare, debattör och retorikexpert. Många känner igen honom från TV där han tävlat i På spåret. Han har bland annat skrivit en bok om påvarna, nu skriver han på en bok om Gud i Sverige.

3 Språket speglar identiteten Vilket språk pratar svenska kyrkan? Hur har det förändrats över tid? om vi historiskt förknippar kyrkan med ett maktspråk fyllt med skuld och synd, hur uppfattar vi då kyrkans språk idag? Vad betyder det när svenska kyrkan marknadsför sig med begrepp som till exempel andligt spa? kyrkporten träffar litteraturvetaren och författaren göran Hägg för ett samtal om det språkbruk kyrkan omger sig med. Han menar att svenska kyrkan i framtiden måste bli tydligare med vad man tror på och börja tala klarspråk. Text Carolina Johansson carolina.kyrkporten@svenskakyrkansollentuna.com Foto Johannes Nordemar För inte så länge sedan präglades kyrkan av vad många tolkade som makt- eller skrämselspråk. Människan var liten, syndig och maktlös inför Gud. I film och litteratur framställs dåtida präster ofta som hårda och karga. Kyrkan var en maktfaktor att räkna med och prästerna dess auktoritet. Språket präglades av detta. Det var faktiskt inte förrän 1951 som svenskarna fick den religionsfrihetslag som gav medborgarna rätt att fritt gå ur Svenska kyrkan. Innan dess kunde man bara gå ur om man samtidigt gick med i ett annat godkänt samfund. Idag är man som svensk inte längre per automatik medlem av den Svenska kyrkan från födseln. Det betyder att kyrkan på ett annat sätt måste värna om och värva nya medlemmar, vilket märks i dess språkbruk. Ord som synd och skuld hörs inte lika ofta från predikstolarna och i dagstidningarna kan man finna annonser med kyrklig avsändare som utlovar ett andligt spa, något som skulle vara otänkbart för bara 15 år sedan. Kyrkporten satt ned med Göran Hägg, docent i litteraturvetenskap, författare, retorikexpert och debattör, för att prata om språkets möjligheter och risker. Vad talar egentligen dagens kyrka för språk, och vad säger det språket om kyrkan? Språk existerar inte separat, utan handlar om avspegling. Orden man använder speglar ens identitet, vad man håller på med, och varför. För att ta uttrycket andligt spa så låter det som en terapeutisk klyscha. Ett spa är ju dessutom en plats där man ligger i ljummet vatten. Är det verkligen det som kristendomen går ut på? Som kyrkan ska erbjuda? Det är så långt från varje form av klarspråk som man kan komma, säger Göran Hägg. Vagt, otydligt och osäkert språkbruk Göran Hägg arbetar för tillfället på en bok om Gud i Sverige genom tiderna och har även skrivit den uppmärksammade boken Påvarna. Han betecknar inte sig som kristen, men har ett intresse i religion som företeelse och kulturbärare. Oavsett om man vill erkänna det eller inte, så ligger den kristna tron till grund för mycket av våra värderingar och gemensamma historia. Att förstå dess budskap handlar om att förstå var vi kommer ifrån. Jag blir ledsen, upprörd och förbannad när jag ser den marknadsföring som kyrkan använder sig av idag, för de talar om allt utom det som kyrkan ska hålla på med. Det är inte alls självklart idag vad kristendom är. Min generation blev itutad det i småskolan, men jag tror att jag tillhör en minoritet. Vad går kristendomen ut på? Det måste man tala om, säger han. För Göran Hägg är det närmast självklart att >> 5

4 Orden man använder speglar ens identitet, vad man håller på med och varför, säger Göran Hägg. kyrkans uppgift borde vara att som religiöst samfund förmedla en tydlig bild av vad kristen tro innebär. Istället framstår kyrkan idag ofta som en ganska ängslig organisation, präglad av en längtan att tillfredsställa medlemmarnas förväntningar. Denna ängslan speglas också i dess språkbruk, som ofta är vagt, otydligt och osäkert. Det finns en otydlighet där som speglar att kyrkan inte riktigt vet vad den vill och som hänger ihop med att man lever kvar i att man fortfarande ser sig själv som en statlig myndighet som till varje pris vill behålla sin ställning, säger han. Jag blir ledsen, upprörd och förbannad när jag ser den marknadsföring som kyrkan använder sig av idag, för de talar om allt utom det som kyrkan ska hålla på med. Ett samfund bland alla andra Som ett exempel på detta nämner han en debattartikel som publicerades i slutet av april i Dagens Nyheter i vilken Elisabeth Arborelius, präst i Stockholms stift, presenterade sin avhandling som visar på en klyfta mellan församlingsmedlemmarnas förväntningar och kyrkans. Avhandlingen visade, bland annat, att församlingsborna främst söker sig till kyrkan för att de vill ha hjälp med dop, vigslar och begravningar, och de efterfrågar personliga ceremonier. Bland prästerna, å andra sidan, menade hälften att deras främsta roll är att föra ut det kristna budskapet, inte att anpassa sig efter församlingsbornas förväntningar. Rubriken till artikeln löd: Folket underkänner varannan präst och artikelns författare argumenterade för en ökad lyhördhet gentemot församlingens medlemmar, annars kan följden bli att allt fler överger kyrkan. I denna typ av resonemang, menar Göran Hägg, ligger kyrkans dilemma. För att inte tappa medlemmar söker man anpassa sig och sitt språk efter det som alla vill ha, med resultatet att budskapet hamnar i bakgrunden, eller, i värsta fall, helt tappas bort. En sådan artikel blir på något vis nästan komisk. Det är som om kyrkan inte inser att man är ett religiöst samfund. Man vet inte riktigt vad man finns till för, så man frågar medlemmarna vad de vill ha. Det är klart att kyrkan ska ha förrättningar, men jag tror inte att det kan vara dess huvudsakliga syfte. Sedan talar man om att ingen går i högmässan längre, men ingen ställer frågan om det kanske handlar om att kyrkan inte lyckas eller förmår förmedla vad högmässan är bra för, säger Göran Hägg. Tvärtom från Elisabeth Aborelius menar han att kyrkan bör ta den omvända vägen och satsa på större tydlighet i sitt budskap. Svenska kyrkan måste acceptera att man är ett samfund bland andra. På sikt kanske den blir ett samfund som består av 50 procent av befolkningen. Det är mindre än idag, men fortfarande en stor organisation 6

5 och som sådan måste man tala med någon sorts auktoritet. Man måste tala klarspråk. Lovar Kristus ett liv efter detta, eller inte? Är Kristus frälsaren? Ja eller nej? Man kan inte bara ducka för frågorna och säga vi är osäkra men vi vill vara en samtalspartner. Då signalerar man ju att man skäms för sitt budskap, eller att man inte har ett budskap. Det är inte maktspråk att tala om vad man vill, eller vad man står för. Om ett politiskt parti drev sin förkunnelse som Svenska kyrkan skulle det ganska snabbt utplånas. Katolska kyrkan växer Samtidigt som kyrkans talade språk och marknadsföring tycks allt mindre religiöst färgat kan man notera att dess gudstjänstliv i större utsträckning söker inspiration från den Katolska kyrkan. Rökelse, processioner och korstecknande blir allt vanligare i gudstjänsten. Denna utveckling är i sig förbluffande. Man tar rätt mängd av den Katolska kyrkans yttre former, men samtidigt tunnar man ut budskapet så till den grad att det är svårt att hitta. Men, samtidigt är det ju så att den Katolska kyrkan, till skillnad från den protestantiska, växer. Det ser man inte minst i Latinamerika och Afrika där katolicismen går enormt fram, speciellt i västafrika, säger han. Även den Katolska kyrkan i Sverige växer, delvis som en konsekvens av invandring, men också för att konvertiterna växer. En anledning till detta, tror Göran Hägg, är att den Katolska kyrkan är uttalat tydlig i sin förkunnelse. Den förmedlar hopp för dem som tror på den. Påven kan, förvisso, reta gallfeber på människor när han uttalar sig om preventivmedel eller aborter, men samtidigt inger den tydliga linjen respekt. Miljontals människor strömmade till Rom när den förre påven låg på sin dödsbädd, något liknande är omöjligt att föreställa sig i Sverige. Även om man inte håller med den Katolska kyrkan är det i alla fall tydligt att dess sträva budskap engagerar människor. Man vet vad som gäller, och det finns något hederligt i det. Det som fungerar idag och som väcker beundran är i någon mening de som håller på sin grej. De som står fast i det som de gör. Det är klart att den Katolska kyrkan, och de stora amerikanska samfunden, har en stark roll, även politiskt, på gott och ont. Men det som attraherar människor är att de tror på det som de gör, det finns en övertygelse där. Ur ett retoriskt perspektiv är det ju så att om det verkar som om man skäms för sitt budskap, då har man inte en chans. Men det gäller ju inte bara i kyrkan, utan i samhället i stort. Språket avslöjar en, säger Göran Hägg. I Sverige söker kyrkan nya uttryck för att anpassa sig till tidens gång, men kanske är det just det tidlösa som människor förväntar sig från kyrkan. Det konstigaste med det religiösa språket som vi har sett i Sverige är 1986 års psalmbok. Där gick man in för att modernisera och i görligaste mån avkristna innehållet. Psalmen Sig fröjde nu var kristen man, blev till exempel i den nya versionen Nu låt oss fröjdas med varann. Det låter ju förfärligt. Stor nyfikenhet kring kristen tro Samtidigt finns det tecken i tiden på att människor söker efter en andlig verklighet och en stor nyfikenhet kring den kristna tron. När Jonas Gardell under våren turnerat i kyrkorna med sitt Jesus-evangelium har han dragit fulla hus. Naturligtvis hänger det ihop med hans kändisskap, men samtidigt speglar det kanske också människors längtan efter att bli berörda, efter något äkta. Oavsett om man håller med Jonas Gardell eller inte så råder det ingen tvekan om att han äger en tydlighet i sitt budskap och att det bottnar i en egen, stark, övertygelse. Men vad säger det att det nu mera är kändisar som förkunnar och lockar folk till kyrkorna? Jag skulle gärna lyssna på Jonas Gardell tala om Jesus, men samtidigt finns det något sorgligt i allt detta. Gardells Jesus ligger ändå en bit ifrån kyrkans Jesus. Det är som om kyrkan blir så glad att någon tar sig an Kristus att man öppnar alla dörrar. Det vore en annan sak om man inbjöd till evenemang där Gardell får debattera med en präst, till exempel. Risken med en organisation där allt är ok är att den samtidigt blir ganska ointressant. kort om göran hägg göran Hägg, född 1947 i stockholm, är författare, kritiker och debattör blev han filosofi e doktor vid stockholms universitet där han verkat som docent i litteraturvetenskap. Han debuterade med diktsamlingen Ögon 1972, och har sedan dess skrivit en lång rad prosa och fackböcker. bland de mer uppmärksammade är Den svenska litteraturhistorien (1996), Praktisk retorik (1998) och Retorik idag (2002). Hans senaste bok är Svenska kyrkor en historisk reseguide, som utkom Svenska kyrkan en öppen och välkomnande kyrka I Sollentuna vill vi arbeta för att den nya Turebergskyrkan blir ett ständigt öppet rum med musik, andakt, meditation och möten mellan människor att samverkan mellan distrikten i församlingen och samhället i övrigt utvecklas att stödet ökas för frivilligarbete och för en god personalpolitik att vi på ett gott sätt förvaltar vårt historiska kulturarv 7