Möt de nya bönderna på Lådna! Klart för muddring av Ryssundet men pengar saknas. Mycket om Utö titta på ny utställning!

Transkript

1 en TIdnIng från skärgårdsstiftelsen nr 6/2008 Möt de nya bönderna på Lådna! Klart för muddring av Ryssundet men pengar saknas Mycket om Utö titta på ny utställning! vid kanten av Mysingen

2 Sjöfästningen Sveaborgs fall 1808 förräderi eller krigslist Läs om Sveaborgs dramatiska historia med tonvikt på händelserna vintern och våren 1808 då den ointagliga fästningen kapitulerade. Läs också om skärgårdskriget mellan svenskar och ryssar i den finska skärgården och om hur ryssarna vid fästningens kapitulation fick den finska eskadern av Arméns flotta. Boken är rikt illustrerad med oljemålningar av bl.a. Jakob och Christer Hägg och Håkan Sjöström. Pris 385 kr Rysshärjningarna på Ostkusten sommaren 1719 Sjöfästningen Sveaborgs fall 1808 förräderi eller krigslist av Magnus Ullman Läs om den dramatiska sommaren 1719 då ryssarna brände sju städer, från Norrköping till Öregrund, ett 60-tal bruk, slott och andra herresäten och ca 500 gårdar och byar. Läs också om striderna till sjöss och till lands mellan ryssar och svenskar som kulminerade i slaget vid Baggensstäket nära Stockholm. I boken kan du också se hur slotten och herresätena ser ut idag. Boken har ett 90-tal illustrationer i form av målningar, kartor mm, de allra flesta i färg. 185 sidor. Bokens mått 26x21 cm. En praktbok! Pris: 385 kr. Familjen Österman Del 1 & 2 Familjen Österman En skildring av livet i Stockholms skärgård av Magnus Ullman Specialerbjudande! Beställ båda delarna av Familjen Österman för bara 400 kr. Släktkrönikan om familjen Österman skildrar livet i Stockholms skärgård under åren När berättelsen börjar har befolkningen på öarna levt som fiskarbönder under många år. Tiderna förändras. Naturromantiken spirar i Norden och sommargästerna gör sitt intåg i skärgården. Ångbåtstrafik och möjlighet till arbete i storstaden och till sjöss gör att den urgamla självhushållningen i skärgården så småningom klingar av. De båda världskrigen bromsar till en del upp utflyttningen och påverkar på olika sätt skärgårdsbefolkningen. Familjen Österman kommer tidigt att starta ett båtbyggeri och det är med deras varv i centrum som berättelsen förs framåt, tidvis med stora förändringar och dramatiska händelser. Böckerna är inbundna och innehåller sammanlagt över 300 sidor med mer än 40 bilder i färg, av dem flera litografier av Roland Svensson och målningar av Håkan Sjöström, Jacob Hägg och Christer Hägg. Vill du beställa direkt så fyll i och posta talongen redan idag. Du kan även beställa böckerna direkt på fax , telefon eller magnus.ullman@lmlaw.se. B OKFÖRLAGET M AGNUS U LLMAN Ja tack, jag beställer: Sjöfästningen Sveaborgs fall 1808 ex à 385 kr/st = kr Rysshärjningarna ex à 385 kr/st = kr Familjen Österman del 1 & 2 ex à 400 kr/st = kr Namn: Adress: Postadr: Underskrift: Böckerna levereras direkt från lager med en inbetalningsavi till adressen ovan. Priset inkluderar porto och emballage. Erbjudandet gäller endast i Sverige. Frankeras ej, portot är betalt Bokförlaget Magnus Ullman Svarspost Stockholm

3 LEDARE INNEHÅLL NR En död hand över skärgården Ända sedan jag började på Skärgårdsstiftelsen 1984 har jag då och då fått höra att naturreservaten lägger en död hand över skärgården. På sistone har detta mantra upprepats allt oftare. Nu senast på Skärgårdstinget i Nynäshamn i slutet av augusti. För min del började det med att den uppskattade Roslagsförfattaren Evert Wallert, skrev en insändare i Norrtälje Tidning i mitten av 1980-talet där han anklagade Skärgårdsstiftelsen för att med alla sina marker lägga just denna döda hand över Stockholm skärgård. Jag bemötte inlägget, säkert något yrvaket, eftersom jag som ny i stiftelsen aldrig hört en sådan argumentation tidigare. Jag minns inte nu om det blev någon större debatt i frågan den gången, eller om ord stod mot ord, som det så ofta gör i meningsutbyten av det slaget. Men jag kommer ihåg min förvåning över uttrycket som sådant. Jag var just mitt uppe i Skärgårdsstiftelsens och Stockholms läns landstings stora gemensamma satsning på att omvandla det sedan decennier nedåtgående skärgårdssamhället Utö till en ö med en livskraftig bofast befolkning. Detta skedde genom det stora markförvärv på norra Utö, som stiftelsen genomförde i början av 1970-talet från Ställbergsbolaget. Både staten och landstinget stod bakom förvärvet med hela det 600 ha stora området där Gruvbyn på Utö var centrum. Satsningen på infrastruktur och naturreservat hade skapat många nya privata jobb inom besöksnäringen på ön. Den bofasta befolkningen var på väg att tredubblas från 70 personer, när det var som sämst, till över 200! Att i det läget tala om en död hand föreföll mig verklighetsfrämmande på gränsen till löjeväckande. Men så småningom insåg jag att uttrycket är ett mantra för personer som av ideologiska skäl inte tycker att det allmänna ska äga mark i skärgården. Att det inte har så mycket med verkligheten att göra förstår man när man ser till vad som finns på Skärgårdsstiftelsens naturreservat idag:14 vandrarhem, 6 stugbyar, 10 värdshus och sjökrogar, 16 jordbruk (varav 9 på öar utan fast landförbindelse eller statlig vägfärja), 105 permanentbostäder för bofasta, 180 fritidsbostäder som hyrs ut till allmänheten, 190 skärgårdsmajor och inte minst 6 bastur öppna för alla och envar! Och förutom detta ha välskötta marker som genom åren besökts av miljontals människor. Under den döda handen sjuder det uppenbarligen av liv! Noterat Karin och Krister driver jordbruk på Lådna. Sökes: ny tillsynsman till Grinda. Marie Blomqvist skriver gästkolumn. Miniutställning om Utö till väntsalen vid gruvbryggan. Om Marianne Kajerdal på Utö. Ryssundet behöver mera pengar. Julklappserbjudande! Barn & ungdomssidan. Nya Böcker 6 Den som påstår att det är bortkastat att göra skärgårdsmark till naturreservat har naturligtvis ett syfte. Man vill komma åt marken för andra ändamål. Det står självfallet var och en fritt att vilja det. Men inte med osanna argument om döda händer! Sverker Sörlin skriver om naturens humanisering av staden med exempel från San Francisco Bay Area i Dagens Nyheter (19.10): Aha-upplevelsen med Walker (förf till boken: The Country in the City, min anm) är hur han visar att stadens natur är ett politiskt landskap. Parkerna är levande monument över strider som förts om tillgänglighet och skönhet för alla. Så är det! Om mark har i alla tider rått en ständig kamp. Därför skriver Regionplane- och trafikkontoret i sitt nyligen framlagda förslag till Regional Utvecklingsplan för Stockholmsområdet att åtaganden som måste göras för att nå målen i planen är att Säkra och utveckla skärgårdens natur-, kultur- och rekreationsvärden. Det har Skärgårdsstiftelsen gjort i nu 49 år. Kan det finnas ett bättre skäl att fira 50-årsjubileet nästa år än detta? En av våra tillsynsmän föreslog som vision inför jubileet och med sikte på framtiden följande slogan för stiftelsemarken: Skärgårdsmiljöer för allas naturliga glädje. Och motiverade detta med att det som i grunden driver oss i stiftelsen är glädjen i besökarens ögon som uttryck för naturupplevelsen av en betad strandäng, ett genuint skärgårdshemman, en kulturhistorisk fyr eller ett livligt fågelskär. Så sant som det var sagt! Berndt Festin kommer ut med sex nummer om året och går till alla Skärgårdsstiftelsens vänner och samtliga hushåll på öarna i Stockholms skärgård. Utgivare och ägare: Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län, Box 7669, Stockholm Telefon: Telefax: kansliet@skargardsstiftelsen.se Internet: Ansvarig utgivare: Berndt Festin Redaktör: Misse Ljungström misse.ljungstrom@skargardsstiftelsen.se I redaktionen: Johan Ahlbom och Christina Ohlig Omslag: Foto: Sören Colbing Prenumerationer och adressändringar: Pren.pris: 120:-/år Lösnummer: 20:-/st. Tryck: Elanders Gummessons, Falköping Upplaga: ex. Papper: Tryckt på svanmärkt matt G-print, 90 g. Omslag 130 g G-print. Nästa nummer utkommer 5 februari 2009 Annonser: (bokning och material) Hummelgren Media, Hantverkargatan 38., Stockholm, Telefon: sten@hummelgrenmedia.se stångmärket

4 Noterat Ny arrendator på Arholma Sedan 15 september är Jonny Nord stiftelsens arrendator på Simesgården på Arholma. Jonny har sambo och en 14-årig son och har ett förflutet både som jordbrukare i Järfälla och som stamanställd i Marinen. Stångmärket kommer att berätta mer om Jonny när han, hans familj och alla fåren, korna och hästarna hunnit installera sig ordentligt på Arholma. Välkommen Jonny! Stiftelsen på Skeppsholmsdagen Liksom tidigare år lockade stiftelsens fågelholkbyggsatser många unga holksnickare under dagen. 4 stångmärket Laxtrappa i Muskån Under hösten har en genomgripande justering av en gammal laxtrappa genomförts i Muskån vid Hammersta. Trappsteg med skyddande stenar och grusbotten har ställts i ordning för att havsöring ska komma upp och leka i november december. Det här är en speciell biotop, som är ovanlig i Sörmland och Uppland, vilka är de plattaste landskapen, säger Sverker Lovén, som är fiskebiolog vid Stockholms stads idrottsförvaltning. Pengar till projektet kommer dels som fiskevårdsmedel via länsstyrelsen dels pengar från sportfiskarnas TDA-fiskekort. Här finns en genuin stam öring, som extra skyddsvärd men fisktrappan kan även ge plats för id och braxen, säger Sverker Lovén. Värsta hoten mot fisken här är en eventuell miljöförstöring som att vattnet försvinner eller förgiftas, men också mer udda hot finns; bävern bygger bon eller sälen som ligger i åmynningen och väntar på öringen när den är på väg ut i havet. Skärgårdscup med tradition För 32:a året arrangerade skärgårdscupen i fotboll på Tyvö under sommaren. Sju lag deltog och förra årets segrare Refsnes placerade sig artigt på jumboplats i år. Vinnare blev Tjockö och på andra och tredje plats placerade sig Gisslinge respektive Vätö. Tyvö tilldelades en pokal för rent spel. Toahörnan Tillsynsmannen Hasse Strandfager har skickat in den här bilden av en riktigt härligt traditionell Skärgårdsmaja, som vi är vana att se dem. Just den här är placerad på Boskapsö.

5 Eldhelg i skärgården succé Från Arholma Nord och Fejan ner till Finnhamn, Grinda Wärdshus och Utö Värdshus var det Fullbokat och succé! Så kan höstens stora evenemang betecknas i skärgården! Det är ett kul arrangemang, säger Per på Arholma Nord och de övriga är överens om att eldhelgen kommer att leva vidare. Hej alla skärgårdsbor nappa på Bed & Breakfast! Ett av Skärgårdsstiftelsens mål är en levande skärgård. Genom att locka fler besökare att övernatta ökar också underlaget för skärgårdens många serviceföretag som krogar, butiker, kajak- och cykeluthyrare. Därför satsar stiftelsen på Bed & Breakfast. Ett 90-tal skärgårdsbor från Singö i norr till Landsort i söder har hyrt ut rum och småstugor genom årets katalog. Bed & breakfast har blivit väldigt populärt och stiftelsen söker fler uthyrare inför Det är enkelt att vara Bed & Breakfastvärd, säger Mats Wåhlin som är projektledare på stiftelsen. Vi gör en fin katalog med bild och beskrivning på friggeboden eller rummet och gästen ringer direkt till värden och bokar och värden bestämmer själv om det passar. Alltså inga mellanhänder som fördyrar bokningen. Katalogen trycks i samarbete med Waxholmsbolaget och sprids via Sverigehuset, turistbyråer, Visit Skärgården och terminalen vid Grattis, Grattis Grinda! Strömkajen. Den finns också att ladda ner från nätet. Rese- och Turistnäringen i Sverige, RTS, delar årligen ut TRIP Award till framgångsrika företag och entreprenörer. I år tilldelades det ärofyllda priset Grinda Wärdshus och Janne Pfister för årets comeback. Motoveringen löd: Genom ett konsekvent agerande och engagemang utöver det vanliga, har den här entreprenören utvecklat ett välmående företag och en blomstrande destination. Något som har gett positiva svallvågor till andra företag i regionen. Från två tomma händer och en gisten handelsbod, har Grinda Wärdshus utvecklats till en skärgårdspärla med hotell, värdshus, gästhamn, lanthandel, camping, stugby och vandrarhem. ALLT fler besökare UndeR våren Kerstin Öhman Moberg är bed & breakfastvärd på Nämdö. Hon tar emot gäster året om och har under de senaste åren märkt ett ökat intresse även utanför högsäsong. Under sommarsäsongen har det alltid varit fullbokat, men på sistone har intresset för helgvistelser även under våren ökat. Det kommer allt från par, grabb- och tjejgäng till sportfiskare och människor som bara längtar efter en helg med tystnad och lugn, säger Kerstin Öhman Moberg. Tack vare att katalo- gen också har engelsk text hittar också en del långväga turister ut i skärgården. Tak över huvudet, en säng, vänligt bemötande och frukost serverad eller egengjord är vad allt går ut på. Ring till oss på Skärgårdsstiftelsen så berättar vi mer om hur det hela fungerar, tel , men vänta inte för länge för arbetet med den nya katalogen har redan påbörjats. Björn Lindroth stipendiet Björn Senneby blir årets mottagare av Björn Lindroth-stipendiet, instiftat till minne av den store vännen, konstnären, entreprenören Bjärn Lindroth. Båda Björnarna är välkända för skärgårdsälskare och båtfolk. Björn Senneby är konstnär med studier på Konstfack och Konstakademien i sin ungdom. Hav, skepp, fyrar, klockbojar blev hans stora motivkrets. Har gjort böcker med text och bilder från egna oceanseglingar. Det märkvärdiga med hans bilder är att han lyckats förena ett konstnärligt uttryck med ren dokumentation och inventering av en värld som håller på att försvinna. Han är själv en av de klockbojar han förevigat ; så stod det i motiveringen. stångmärket

6 Karin Sjöblom trivs med livet som bonde på Lådna. Hon har ett speciellt förhållande till korna och vill bygga upp en fin stam i framtiden. 6 stångmärket

7 Bönderna på Lådna Lådna är en inbjudande vacker rogivande och idylliskt kuperad stilla ö i mellan - skär gården. Vid Karlshem fanns förr en handelsbod, som drevs i familjen Ulltins regi i tre generationer. Nu är den nedlagd och en populär sjömack med butik ligger på andra sidan ön. Den drivs av familjen Jansson. Mitt på ön fanns Lådnakungen Arthur Österman, som förr styrde och ställde och vars marker till stor del är i Skärgårdsstiftelsens ägo nu. Gården drivs sedan ett och ett halvt år av de unga bönderna Krister och Karin Sjöblom. Text och Foto: Misse Ljungström I arrendeavtalen med stiftelsens bönder står att de gamla jordbruksmarkerna ska skötas efter skötselplanen och hållas öppna genom bete av kor eller får. Ett rimligt krav kan man ju tycka, men ändå svårt att klara av rent ekonomiskt. Kor behöver stora, dyra ladugårdar och fåren måste stängslas in till dyra kostnader. Just nu bygger stiftelsen till ladugården på Lådna med en liten del för lösdrift, som ska finnas enligt EU-direktiven. Det kan låta som om det skulle vara ett snabbt litet bygge, men det är tillräckligt komplicerat för att avskräcka de flesta skärgårdsbyggare. Femton offertförfrågningar skickades ut, men ingen vågade ta på sig jobbet att gjuta, därför är det tre olika företag som står för byggandet nu. Vi har också lite hopplock av kor just nu, berättar Karin, när jag är där en dag i oktober och vi går ut i hagen med de åtta lugnt idisslande kossorna. Några fanns här när vi tog över, några kommer från Karklö och några köpte vi från Nämdö. Nu har vi åtta köttkor av blandras, målet är tio och så småningom ska vi få ihop en riktigt bra besättning. Mycket tack vare tjuren som lånades från Martina på Idholmens gård på Finnhamn för betäckning. Men att ha både kor och får kostar för mycket just nu, meningen är att vi ska kunna byta med Lill och Per Schierman på Hjälmö, som enbart har får. I år blev det väldigt ensidigt >> stångmärket

8 Krister Sjöblom testar en ny eldriven skottkärra under en tid. Han använder den till det mesta för att se om den underlättar arbetet på gården. 8 för våra kor gick på bete även hos dem men vi hann inte ordna fårstängsel på Lådnas marker för deras får. För övrigt låter Karin mycket nöjd när hon berättar att de djur som ska slaktas slipper stress och långa transporter eftersom det bara några år gamla slakteriet i Tavastboda vid Stavsnäs tar emot djuren från skärgården. Både Krister och Karin är från fastlandet. Karin är uppvuxen på en mjölkgård utanför Uppsala och jordbruksutbildad och Krister är tekniker, som arbetade med mjölkningsrobotar på de Laval innan de hittade annonsen om det lediga arrendet på Lådna. Arrendet där de var skulle gå ut och båda var pigga på något nytt, så de anmälde sitt intresse och valdes ut som de bäst lämpade att ta hand om stiftelsens jordbruk på Lådna, efter den tidigare arrendatorn, hastigt avlidna Ola Österman. Beslutet gick snabbt, de flyttade ut och satte fart med arbeten som att röja, plöja, fixa, måla, så och odla. Potatis, ägg och grönsaker hade de till försäljning, stångmärket både på macken och i Svartsö lanthandel, redan första sommaren. Tre grönsaksland har vi att odla och i framtiden vill vi gärna ha växthus också, säger Karin. Odlingarna och hönsen har producerat tillräckligt mycket för att även kunna säljas hemma på gården. På lördagarna har Karin haft gårdsförsäljning i den gamla tvättstugan på gården och det kommer hon att fortsätta med. Karin och Krister förefaller att ha en bra kombination av kunnande. Karin är odlaren, som också är mest sysselsatt med djuren medan Krister är den kluriga och tekniskt skickliga och fixar det mesta från motorer till datorer. I framtiden vill han gärna göra en egen verkstad på gården. Just nu har han åtagit sig att prova och bedöma en miljö- och arbetsvänlig skottkärra åt en miljöengagerad uppfinnare, som gärna vill utveckla sin skottkärra. Vi har provat den elektriska skottkärran Slitvargen i tre veckor. Vi har använt den till allt från att köra stängselstolp, cementsäckar, potatis och grönsaker från

9 landen, ved till huset och diverse byggmaterial, säger Krister. Det är en stark motor på skottkärran som absolut underlättar en hel del arbeten på gården speciellt som det är backigt hos oss. Vi håller på med en ombyggnation av gamla lagården så det har mest blivit arbeten på gården och inte så mycket i naturvårdstjänsten. Han berättar också att trots att skottkärran går att montera isär och då går ner i en bakluckan på en bil så har de inte flyttat den mellan öarna, för den väger ungefär 60 kg. För den som har en arbetsbåt med ramp kan den helt klart vara användbar på jobb på andra öar för att köra ut motorsågutrustning längs stigar där man annars skulle få bära. Skottkärran går att använda till allt som man skulle ha använt en vanlig kärra till och i uppförsbackarna får man draghjälp för egen del också! Hade det varit vinter så skulle vi kunnat ha den till att köra foder till djuren med. Den skulle utan problem gå att köra på våra foderbord. Laddningen har fungerat bra, den håller länge. Vad vi möjligen saknat är en handbroms så man kan låsa hjulet om man vill parkera nerförbacke, säger Krister fundersamt. Trots att Krister är bra på att meka så hade de otur i somras, som inte ens han rådde på. Först gick Olas gamla traktor sönder mitt i höskörden och då tvingades de att köpa en ny, men då gick kopplingen sönder på den och traktorn fick skickas till Uppsala för lagning. Det var tufft, säger Karin, vi blev åtta veckor efter med allt. Karin berömmer gärna besökare på ön och säger att de är duktiga på att komma ihåg att stänga grindar. Inte heller slänger folk skräp som kan vara farligt för korna. Däremot kan det kännas otäckt när det kommer barn och hela barnfamiljer för att titta på när de kör hö. Det är ofta lite trångt och stressigt och då är det inte så bekvämt att ha besökare för nära. Något som också var riktigt obehagligt i somras, var när vi hade korna på Lådna-ön och båtfolk inte förstod att det var eldningsförbud fast det var så torrt, säger hon. Oppgården på Lådna ligger vackert placerat på en mjuk, lummig kulle mitt på ön. Den finaste sjöutsikten är från vedbacken. Ladugården och de andra uthusen ligger nära och när tuppen gal kan man höra honom i bostadshuset. Jag frågar dem om det var som de väntat sig att driva gård på en ö mot en på fastlandet och de skrattar och säger att det är nog som var som helst, däremot trodde de att det skulle vara jobbigare med transporter än det är men det är dyrt, säger de båda. Det är också många fler besökare här eftersom det är tydligare att det är en allmän gård, som det är lättare att besöka än en helt privat. Självklart måste besökare dock respektera deras rent privata del i och omkring bostadshuset och det gör de flesta automatiskt. Vad vi har märkt i år är att en del besökare kanske blir besvikna när de kommer hit. De har läst om gårdsbesök på stiftelsens hemsida och väntar sig att det ska vara mer organiserat än det är. Kanske ordnar Krister och Karin organiserade gårdsbesök i framtiden, vad vet jag, men just nu blir det inte! Karin är nämligen höggravid och alldeles nu i dagarna ska en ny liten lådnabo få se dagens ljus och så småningom ta sina första steg bland kor och höns på den vackert belägna gården. Solen skiner och höstlöven lyser i sprakande färger när jag lämnar Krister och Karin. De ser ut att må ganska bra och det är bara att önska dem lycka till! n stångmärket

10 Nu söker vi ny tillsynsman Ett av Skärgårdsstiftelsens mest besökta område, Grinda, behöver en ny tillsynsman. Vi söker därför en ersättare för Hasse Nilsson som nu går i pension. Arbetsplatsen utgörs i första hand av Grindareservatet i mellersta delen av Stockholms skärgård. Insistera på på enbart Volvo Penta Originaldelar, tillbehör och gör regelbunden service hos en en auktoriserad återförsäljare. Reservdelar & Tillbehör Webshop Motorer Motorer Service Service Plats för Tel: ÅF logotype Auktoriserad service och försäljning av originaldelar. Sommar- och vinterplatser Din Volvo Pentaåterförsäljare på på Orust Lövtorpsvägen 18, Djurhamn Arbetsuppgifterna är mångskiftande med bland annat service och information till besökare, tillsyn enligt naturreservatsföreskrifterna, sophantering och skötsel av långtidskomposterande toaletter, renhållning, Insistera på på byggnadsenbart Volvo och Penta anläggningsunderhåll Originaldelar, samt även vissa tillbehör djur- och och gör växtinventeringar, Originaldelar, tillbehör och gör Originaldelar, tillbehör och gör viltvård, regelbunden mm. Tillsynsmannajobbet service hos en en innebär regelbunden ett nära service hos en en regelbunden service hos en en Insistera på på enbart Volvo Penta Insistera på på enbart Volvo Penta samarbete auktoriserad med Grindas återförsäljare. jordbruksarrendator. auktoriserad I återförsäljare. auktoriserad återförsäljare. arbetet ingår också naturvård med röjningar längs vägar, Reservdelar stigar och åkrar m.m. Tillsynsman har ansvar för reningsverket och byte av & avloppspumpar Tillbehör m.m. Dessutom har stiftelsen ansvar att se till att värdshuset med flera anläggningar har vatten enligt avtal. Förutom de många praktiska uppgifterna ingår också en Motorer del administration och rapportarbete, datavana är meriterande. Tjänsten bör tillträdas i början av 2009 eller enligt överenskommelse. Sökanden får möjlighet att gå parallellt med dagens tillsynsman. Tjänsten Service omfattar 75 % av en heltid. Arbetstiden är oreglerad. Möjlighet att hyra tjänstebostad (2 rok + delvis inredd vind) kommer att erbjudas på Grinda. Sjövana Plats och tillgång för till egen båt för tjänstekörning förutsätts. Utbildning såsom Fartygsbefäl klass VIII, (el ÅF motsv.), logotype fartygsmekaniker klass VIII är Sista ansökningsdag är den också förutsättningar för tjänsten. 30 november Radar- Din Volvo och Pentaåterförsäljare VHF-utbildning, sjukvårds- Din och Volvo Pentaåterförsäljare Skickas till: Din Volvo Pentaåterförsäljare på på Orust på på Orust på på Orust sjöräddningsutbildning, jägarexamen, motorsågsutbildning m.m. är en merit. Att: Johan Ahlbom Skärgårdsstiftelsen Lön, övriga ersättningar och anställningsvillkor Box 7669 enligt avtal med Svenska Kommunalarbetarförbundet Stockholm Din fastighetsmäklare i södra skärgården Tullhuset Dalarö Tel Fax Mobil Båt dalaro@telia.com 10 stångmärket

11 på Grinda Gästkrönika Bra fruntimmer reder sig själv! jag smickrar mig ibland med att jag är ett självständigt och redigt fruntimmer. Denna självbild kräver en egen verktygslåda, eller hur? Det har jag också alltid ägt. Nästan alltid, vill säga. När min förra man och jag flyttade ihop ställde jag förstås min verktygslåda intill hans, inte så lite stolt. Det dröjde inte länge förrän han närmade sig lådan. Jasså, du har en verktygslåda du? Ja ja, en hammare kan väl behövas när man sätter upp tavlor. Leendet förvandlades dock till ett svart hål ovanför en tappad haka när han öppnat lådan och fann det mesta ett redigt fruntimmer kan behöva, som skruvmejslar, prylar och dorn, skiftnycklar, skruv och spik, brickor och muttrar, en rasp, en huggmejsel, tänger och hylsnycklar förutom de obligatoriska IKEA-nycklarna. Samtliga välskötta och inoljade. Sedan dröjde det inte länge förrän hans låda förflyttades in i dunklet i vårt förråd och min blev huvudlådan, så att säga. Jag tog det som ett tecken på beundran. ett par år senare skulle jag sätta upp en list i min lilla målarateljé på ön medan maken i boden intill påtade med en ställning för utombordarens vintervila. Jag gick över och lånade en skruvmejsel (min!), men upptäckte snart jag att jag också behövde min hammare. Vad är det nu då, undrade maken. Jag måste låna hammaren också, pep jag. Visst, men kom tillbaka med den, jag behöver den snart igen. Så jag skyndade mig. Men snart behövdes lite spik. Och sen allt fler grejor. Snart hade jag så diskret som möjligt norpat åt mig så gott som alla mina verktyg och därefter snällt lämnat tillbaka dem igen. Under tiden hade jag trampat upp en fin liten stig mellan bodarna. Stämningen blev dock allt mer irriterad. Måste du springa här hela tiden medan jag jobbar? Nej, förlåt, jag ska inte störa mer. Jag stängde verktygslådan och rätade på mig med handtagen i ett stadigt grepp. Vad nu då? Ytterligare upplysningar lämnas genom: Johan Ahlbom, förvaltningschef, Cicci Wibjörn, miljöhandläggare, Petter Lundgren, tillsynsman Hjälmö/Lådna, hans ansiktsfärg hade förändrats till tomterött på bara ett par sekunder. Lustigt hur fort det kan gå, det där. Behöver jag säga att det var början på slutet? Förresten påminner det hela mig om min svåger, som generöst bjöd alla sina vänner på åkturer i sin flickväns bil under deras första månader tillsammans. Det är kanske det som menas med att tänka utanför boxen? Hur som helst, idag har vi varsin välfylld verktygslåda, sambon och jag. Hans står ombord på båten och min hemma. Men häromdagen läste jag att man kommit med en verktygsserie särskilt anpassad för kvinnliga händer. Se det som ett tips, alla självständiga och rediga fruntimmer! Tillsynsmannen Hasse Nilsson och naturvårdaren Kajsa Markne har populära får, som besökaren Sara får hälsa på. Marie Blomqvist har älskat skärgården sedan barndomen där hon seglat och paddlat, ridit, åkt skridskor och arbetat. Hon har skrivit böckerna Relationer ombord och Kurt Björklund en annorlunda världsomseglare. Till vardags arbetar hon som marknadskonsult och de senaste åren har hon under somrarna seglat i Medelhavet. stångmärket

12 Mysingen Gruvbryggan Ö. Runmaren V. Runmaren Barnens bad Järnholmen Kroka St Persholmen Ängsholmarna Spränga Trema Rävstavik Löjskär Edenäs 0 2 km Välkommen till Utö! Utö Ålö 58,95 N, 18,25 Ö En dag sade vår herre till en av sina änglar: Du ska göra mig en liten modell till det som jag tänker ska bli Sverige här högst uppe där jag håller tummen. Ängeln knådade fram en sådan liten modell och det blev Utö Så börjar författaren Harriet Hjort Wetterström sin klassiska bok Utö från 1945, en berättelse om ön som ännu är ett paradis. Onekligen en poetisk skildring, men Utö har ofta liknats vid ett Sverige i miniatyr vad det gäller naturtyper. På Trema, längst upp i norr är tallhedar och hagmarker dominerande, kring gruvbyn är inslagen av lövskog mycket tydliga och i söder, kring Edesnäs, har traditionellt funnits odlade områden och ängar med betande djur. Liksom övriga skärgården steg Utö sakta upp ur havet när den senaste istiden slutade för cirka år sedan. Isen som tryckt ned landet i omkring år drog sig tillbaka och blottade vackert slipade hällar och sandstränder efter isälvar. Fortfarande reser sig öarna, men nu i långsammare takt och man brukar räkna med en landhöjning på cm per århundrade. Utö mycket gammalt namn Namnet Utö är ett namn som naturligtvis börjat användas eftersom ön ligger allra längst ut i havsbandet. Hit kom de första fiskarna och fångstmännen när havet stod mycket högre än nu. Läget i ytterskärgården gör Utö till en ornitologiskt viktig ö. Utöfladen på östra sidan av ön, med mängder av öar, kobbar och skär, är ett av skärgårdens mest betydelsefulla häckningsområden. Utö har en intressant historia som grovt kan delas in i tre epoker; tiden för skärkarlar och fiskarbönder, gruvdriftens tid och sommarboendets tid. Skärgårdsstiftelsens tid En fjärde epok fick sin början1973 då den norra delen av Utö kom i Skärgårdsstiftelsens ägo, genom att Ställbergsbolaget, som varit ägare sedan 1943 sålde egendomen Trema 3:1 på 612 hektar. Under 1970-talet betonades Skärgårdsstiftelsens huvuduppgift att tillvarata och utveckla det rörliga friluftslivet och omfattande satsningar gjordes på serviceanläggningar för fritidsfolket. Stora satsningar gjordes även för att ge Utö ny kraft och framtidstro i en tid då ön brottades med sysselsättningsoch bostadsproblem och de planerade förändringarna innebar en utveckling av Utö som paradis och attraktivt fritidsområde.

13 Under sen järnålder och tidig vikingatid kom orädda fiskare och fångstmän ut till de nyuppstigna öarna som senare skulle bli Utö. Då var havet vilt och oändligt och det var mycket långt in till det sörmländska fastlandet. Det finns gravfält från vikingatiden vid Skogsby på södra delen av ön som är daterade från mellan 500 och 1000 e Kr. Och det var här, kring Edesnäs, den odlade marken senare koncentrerades. Det är troligt att det bodde enstaka fiskarbönder i en vikingaby här ganska tidigt, trots att det är okänt exakt när de första bofasta kom hit. Förläning till adeln Under Gustav Vasas tid började en noggrann inventering av gårdar och utskärsfisken i skärgården fanns ett fiskartorp vid Kroka sedan 1400-talet samt två gårdar vid Trema, som löd under Sten Stures Hammersta. Under 1600-talet är kreatursbesättningen vid Trema stor, år 1627 fanns där 4 hästar, 30 nötkreatur, ett trettiotal får, några getter och sju svin, men efter rysshärjningarna 1719 var Trema den enda gård på ön som inte byggdes upp igen. Från fiskebyar till gruvort Edesnäs säteri från 1600-talet var en förläning som gick i släkterna Bielkenstierna, Bonde, Fleming, Stiernheim, Wewerstedt och Reuterskiölds släkter säljer major Adam Reuterskiöld hela egendomen med öar, gruvor och Edesnäs med alla torp till det nybildade gruvbolaget och en ny epok börjar för Utös torpare. Havets silver Utös befolkning var ofta mer bönder än fiskare, men man fiskade både till husbehov och försäljning. Strömmingen var medeltidens främsta inkomstkälla och kallades allmänt havets silver Strömmingen var även långt senare den viktigaste fisken, men även ål, lax, gädda, abborre, torsk, sik och flundra fyllde näten. Man fiskade med skötar, not, ryssjor, mjärdar, grimnät, revar, saxar, ljuster, hommor och flytnät och fångsterna, som antingen var saltade, torkade eller levande i sumpar, seglades in till Trosa eller Stockholm. Och det var fiskare som levde i samspel med naturen! När fisken leker får den vara ifred för oss, sa de gamla fiskarna. Fisket och jordbruket drygades ut med säljakt, fågelfångst och fåravel och dessutom hade man höns som gav ägg, man plockade bär och svamp. Några livnärde sig också på att bygga båtar. I jordbruket använde man sig av oxar. Hästar var både för ömtåliga och för dyra. Gruvdriften sysselsätter många Under 1600-talet satte gruvdriften igång på allvar, gruvorna bearbetades av frälseägarna själva och ett tiotal stugor för gruvarbetare byggdes. Tidigare hade de tyska bergsmännen under sommaren bott i jord- eller stenkulor. Senare arrenderades gruvdriften ut. Som mest bodde 700 personer på ön och de allra flesta arbetade i gruvorna. Utö var ett gruvsamhälle och det fanns sju krogar på ön.

14 Historien om gruvorna Utö är med tanke på berggrunden en miniatyr av de malmrika områdena i Bergslagen och ligger i samma stråk. Här finns järn- och sulfidmalm, som bildades under en vulkanisk period på 80 miljoner år för omkring miljoner år sedan. Dessa avlagringar hårdnade till bergarter och veckades för att slutligen ställa sig på högkant. Utö har ovanligt många spår efter processer i den tidiga geologiska historien och för den geologiskt intresserade finns en geologisk guide, en folder med namnet Vandring i Urtiden, till försäljning i Gruvmuseet. Från början var det mest tyska bergsmän, så kallade garpar, som kom hit för att bryta malm, eftersom utskeppningsmöjligheterna var så goda från en ö. Man tror att det började brytas järn på Utö redan på 1100-talet, vilket gör Utös gruvor till landets äldsta, men det finns inga skriftliga belägg förrän från början av 1600-talet, då gruvdriften sattes igång i stor skala. Silvergruva under kort tid Under Carl IX:s regeringstid bröts även silver under några få år. Men det var järnmalmen som var mest attraktiv och som mest fanns nio gruvor på ön. Tre gruvor är speciellt kända; Nyköpingsgruvan, Långgruvan och Finngruvan. Under 1600-talets mitt var det amiral Clas Bielkenstierna på Årsta slott i Österhaninge som fick privilegierna att bryta malmen på Utö. Under Carl XI:s regeringstid och reduktionen 1684 drogs frälsehemmanet Trema, dit gruvorna hörde, in till Kronan, som fortsatte att arrendera ut brytningsrätten. År 1739 återlämnades gruvorna till de tidigare ägarna, som 1804 bildade ett gruvbolag. Oår 1700-talet började svårt. Torkan 1702 innebar ett avbrott i gruvdriften eftersom de djur som krävdes för att hålla driften igång inte kunde få något hö utan dog härjade pesten, en stor del av befolkningen dog och gruvdriften gick på sparlåga var den ödesdigra sommar då tsar Peters ryska flotta brände ner hela svenska ostkustskärgården. Utö drabbades hårt, hus och säd brändes, boskap slaktades och allt som hörde till gruvdriften totalförstördes. Gruvschakten fylldes med varpsten. Ännu idag är Långgruvan fylld av sten medan Nyköpingsgruvan och Finngruvan rensades av Matthias Wewerstedt, som var den som lät bygga upp gruvbyn; det var nu arbetarstugorna på Lurgatan byggdes. Han satte igång driften vid gruvorna igen bara några år efter rysshärjningarna. År 1791 byggdes Utö kvarn i samband med att en holländsk väderkonstnär rekryterats till ön för att bygga vattenpumpkvarnar för att tömma gruvhålen på vatten. Glansdagarna När gruvbolaget bildades 1804 byggdes också brukskontoret, det hus som nu är värdshus och disponentbostaden, som ligger alldeles bredvid talet var gruvornas glansperiod med ton utskeppad malm årligen. Driften försvårades av att de allt djupare gruvschakten fylldes av grundvatten och det blev svårare att hålla undan vattnet. År 1879 upphörde brytningen helt. Konkurrensen från gruvorna i Bergslagen blev för stor i och med järnvägens genombrott som gjorde det enklare och billigare för bergslagsgruvorna att frakta sin malm. Den fördel Utö haft av sitt läge i havet under minst 500 års gruvdrift hade försvunnit och en epok på ön var slut. Lotten Hjelm & Vidar Christensen vid invigningen

15 Kar de Mumma inviger Utö s 100-årsjubileum som badort Sommargästernas ö När gruvdriften upphörde 1879 inleddes en epok av skogsskövling på ön. Då köpte patron Magnus Andersson, allmänt kallad Plank-Anders, ön och bedrev en hård skogsavverkning. Virket behövde han till det sågverk han lät bygga nere vid gamla varmbadhuset i hamnen. Sågverket brann 1886 och 1889 sålde han ön till grosshandlaren E-W Lewin, som under 1890-talet förvandlade det avsomnade gruvsamhället på Utö till badort. E-W Lewin kom till ett resignerat och övergivet Utö, men han började energiskt med att riva många ruckel och bygga hotellbyggnader och villor. Redan första sommaren arrangerade han en pressvisning och kallade husen lockande namn som Monte Rosa, Mont Blanc, Orphei stuga, Pradiset och Fågelsången, som tillsammans med pittoreska små gruvstugor skulle locka ut sommargäster till den nya badorten, som snabbt blev populär. Det finns fler berättelser om hur han körde ut de gamla gruvarbetarna ur sina bostäder på Lurgatan för att få plats för fler sommargäster. Kultureliten trivs på Utö Många av de första sommargästerna på Utö var konstnärer och författare. George och Hanna Pauli hörde till de första och de samlade den tidens kulturelit omkring sig. Senare köpte de en egen tomt nära hamnen och byggde. Prins Eugen, Gustaf Fröding, Gustaf Hellström, Henning Berger, Axel Törneman, Einar Jolin och Alice Lyttkens hörde till dem som gärna kom hit. Hasse Z blev förtjust i ön och hyrde på Lurgatan, där han 1935 köpte Kråkebo på Lurgatan 5, som senare också blev titeln på en av hans böcker. Utö blir en delad ö Harriet Hjort beskriver i sin bok Utöön som ännu är ett paradis den södra delen av Utö som Utös verkliga paradis. Det paradiset fick ett bryskt slut 1943 när Kronan köpte den delen av ön för att förvandla den till ett permanent pansarskjutfält. Det var mitt under andra världskriget som beslutet togs och inte många ifrågasatte det. På den här delen av ön fanns många gårdar och fiskartorp, som nu revs för att ge plats för militären och människorna fick flytta. Här fanns vackra och pittoreska platser med namn som Långviken, Stentäppa, Lågtäppa, Ramsvik, Grundmar och Hamnudden samt byarna Byle, Söderby och Norrby. Torpet Ramsvik flyttades till Spränga och är nu hembygdsgård. Skjutfältet har genom åren varit en stor arbetsgivare på ön och när det inte har bedrivits skjutning har det varit ett populärt strövområde för såväl Utös befolkning som turister.

16 Dåvarande landstingsrådet, ordföranden och vd:n i stiftelsen påbörjar bygget av hotellstugorna år 1976 Skärgårdsstiftelsens intåg på Utö Utö har, mycket tack vare sin gruvdrift, varit ett väl fungerande skärgårdssamhälle i många århundraden. Vid Kyrkviken, nära Edesnäs mitt på ön finns Utö kyrka, som byggdes 1849 och delvis bekostades av gruvbolaget. Minst två föregångare har dock funnits. Det första kända var ett träkapell som revs 1698 och ersattes av Helga Trefaldighets tempel, som förstördes av ryssarna 1719, men reparerades revs det och plankorna användes till skolhuset. Den nuvarande kyrkan ritades av JF Åbom och ligger i Utö socken som ingår i Västerhaninge- Muskö församling. Skola har bedrivits ända sedan 1798 då en lärare anställdes av gruvbolaget, som 1828 även upplät en lokal och bekostade skolmaterial byggdes skolan vid Spränga brygga. Den totalförstördes vid en brand 2003 och snabbt byggdes upp igen. Utö Kvarn är ett välkänt sjömärke för seglare. När Skärgårdsstiftelsen köpte norra delen av Utö 1973 gjordes en inventering av alla byggnader och det befanns att den var i mycket dåligt skick. En kampanj för att Rädda Utö Kvarn pågick i många år med öns ledande kulturprofil Erik Zetterström, signturen Kar de Mumma, i spetsen och under 1981 kunde kvarnen slutligen rustas och återfå sin glans med nya fina vingar. Utö fick elektricitet redan 1945 och telefon kom till ön redan under grosshandlare Lewins tid. Värdshus på Utö har anor från talet, men det var grosshandlare Lewin som skapade den första krogen i det nuvarande värdshuset. Istället för att berätta om det här, finns en tragikomisk episod i Harriet Hjorts bok Utö ön som ännu är ett paradis från gamla krogen i Stenvillan: Superi och slagsmål hörde till ordningen för dagen. Vid ett tillfälle slog en av Carl Adam Wewerstedts styrmän ihjäl sig på krogen. I prästens skrivelse intygas, att mannen ej druckit överflödigt, ej heller trätit och ordkastat. Han hade bara suttit på en kista och ramlat i golvet, varvid han rev upp vänstra kindbenet och förblödde! Nuvarande Utö Värdshus har mycket gott rykte och har bland annat vunnit flera utmärkelser som Skärgårdens Bästa Krog. Efter Skärgårdsstiftelsens intåg på Utö har stora omfattande nysatsningar, byggen och renoveringar genomförts. Vatten- och reningsverken, hotellstugorna, hamnen, servicehuset i hamnen och bryggorna är några av dem.

17 Utö lever året runt Idag är Utö ett av de allra mest kompletta utflyktsmålen i Stockholms skärgård. Omkring 250 personer bor permanent på Utö. Här finns både orörd natur och ett levande skärgårdssamhälle. En mängd service erbjuder besökaren en aktiv eller lugn vistelse på ön och här finns mycket att se och upptäcka. Allt från värdshus, seglarbar och bageri till gruvor, gruvmuseum, hembygdsgård och cykel- och kajakuthyrning. På Utö finns också konferensmöjligheter, hotell, vandrarhem, skola, affär, tältplats och goda kommunikationer med fastlandet. Ett bra tips är att börja med att se vad Utö Turistbyrå vid gruvbryggan erbjuder. Tillgång till färskvatten är ofta ett stort problem på skärgårdsöarna. På Utö har Skärgårdsstiftelsen löst problemet genom att anlägga Östersjöns största avsaltningsanläggning. Vattnet tas från Mysingen och tillgodoser hela gruvbyns behov. Utö har en härlig natur lämpad för promenader under alla årstider. Det finns härliga klippbad på östra sidan av ön samt barnvänlig badplats vid Barnens Bad. Utö är också vida känd för den mycket populära Utö-limpan, som kan köpas året om. Utö har också handikappanpassade toaletter såväl i hamnen som på Värdshuset och på Dannekrogen och rik tillgång till kultur. Utö Gruvmuseum invid Utö Värdshus är öppet under sommaren, liksom Hembygdsgården vid Spränga brygga och Kvarnen. På vintern lockar inte minst Utö julmarknad och julborden på värdshuset. Skärgårdsstiftelsens ägor på Utö är naturreservat och eventuella frågor om reservatet kan besvaras av tillsynsmännen: Bengt Söderlund, och Per Sandström, Läs gärna mer om Utö i Skärgårdsstiftelsens skrift Skärgårdsnatur eller på Källor litteratur: Bertil Hedenstierna: Skärgårdsöar och fiskekobbar, Skärgårdsstiftelsens årsskrift Harriet Hjort Wetterström: Ön som ännu är ett paradis. Hasse Z: Lurgatan 5 med omnejd Johan Lindahl: En fiskarpojkes Utö Carl-Henrik Ankarberg: Utö Gruvor ur Skärgårdsstiftelsens årsskrift Stockholms Länsmuseum: Stockholms skärgård Stockholms stift: Utö Kyrka Utö hembygdsförening: Utös historia i korthet. Foto: Stockholms länsmuseum Utö Värdshus Christina Ohlig Johan Ahlbom Misse Ljungström Sören Colbing Utställningen Utö är producerad av: Skärgårdsstiftelsen. Text: Misse Ljungström Layout och produktion: Kurt Backlund, ABA Stockholm november 2008.

18 Marianne en eldsjäl som brinner för Utö Utö hembygdsförening startade under orostiderna mitt i andra världskriget. Kronan hade just köpt in hela södra delen av Utö för att använda som skjutfält och människorna som bodde på torpen på den delen av ön fick helt enkelt flytta och torpen revs. Då skänkte den siste arrendatorn på torpet Ramsvik istället sin stuga till öborna. Den flyttades från skjutfältet till en tomt bredvid skolan och har sedan dess fungerat som hembygdsgård. Här har hembygdsföreningen sina samlingar och sina möten. Ett fint foto av givaren, arrendatorn Bernt Wennerström pryder en vägg i den trivsamma lokalen. Text och Foto: Misse Ljungström 18 stångmärket Marianne Kajerdal är ordförande i hembygdsföreningen sedan 13 år. Hon är pensionär sedan flera år tillbaka och lägger ner mycket tid i hembygdsgården och i det gamla spruthuset invid Utö Värdshus, där föreningen också driver Utö Gruv & Hembygdsmuseum. Marianne är varmt engagerad i Utö och Utös historia och tycker mycket om att forska i den och att skapa fina små miljöer kring de gamla föremål och skrifter föreningen har. Så länge jag får andra med mig är jag gärna kvar som ordförande, säger Marianne, som hoppas intensivt att yngre personer ska ha tid och intresse att ta över efter henne. Det finns så fantastiskt mycket om Utö och ju mer man hittar om öns historia desto mer intresserad blir man, menar hon. Marianne flyttade ut till Utö, eller till

19 Gruvmuseet vid Värdshuset har en unik stensamling att beundra. I hembygdsgården vid Spränga finns en autentisk allmogesal att titta på. Rånö om man ska vara noga, redan 1961 då hennes dåvarande man fick arbete åt Stockholms stad som skogshuggare och tillsynsman på Rånö. Där bodde hon i knappt fyra år och fick två söner under tiden. Därefter gick flytten till Utö och Marianne fick arbete i skolbespisningen. Efter några år tog hon över kiosken vid gruvbyn, som hon sedan drev i 33 år. Hon skildes senare från sin man efter 25 års äktenskap och behövde en förändring i sitt liv. Därför var hon borta från ön i fem år, men kom tillbaka tillsammans med sin nuvarande man Arnold Kajerdal, som hon träffade på en dans och nu varit gift med i 20 år. Det var Arnold som tyckte att vi skulle flytta ut, och för mig känns det som om cirkeln slutits, säger Marianne, som ursprungligen är från Skåne, men känner varmt för Utö, inte minst därför att sonen Ove och hans familj bor på närliggande Ålö. Här är så fantastiskt fin miljö att bo i, allting finns och vi trivs utmärkt bra. Samma dag Marianne fyllde 60 år fick hon arbete på Folksam, där hon blev kvar fram till pension. Sedan fick hon tid att på riktigt ägna sig åt hembygdsföreningen. Hembygdsföreningen har som syfte att tillvarata öns kultur och att väcka intresset för och stärka kärleken till hembygden. Den har 250 medlemmar, ungefär hälften av dem fritidsboende. Några av dem engagerar sig gärna praktiskt och under sommaren har gruvmuseet öppet tre timmar varje dag utom midsommarafton och midsommardagen. Det är ett intressant och välordnat museum, där man inte minst kan beundra den unika samlingen av stenar, som alla är insamlade på Utö. Geologiskt är Utö mycket speciellt för skärgården och här finns en unik möjlighet att lära sig hur olika bergarter och mineraler ser ut. Något som ofta lockar skolklasser till museet. Även hembygdsgården nära Spränga brygga inbjuder till besök mellan klockan 11 och 16 från mitten av juli till början av augusti. Här kan man utöver att beundra den fina utställningen i salen, som den såg ut förr också köpa hemslöjdsprodukter och fynda i boklådor med skrifter om Utö och annan skärgårdslitteratur samt dessutom dricka kaffe med något hembakt till. Och den vanliga frågan till en skärgårdsbo blir förstås men vad gör ni på vintern då? Marianne skrattar och berättar att det är då alla hemslöjdsalster tillverkas och all forskning om ön bedrivs. Efter att jag sett alla fina arbeten som gjorts är det bara att konstatera att det är en himla tur att vintern finns i skärgården! n stångmärket

20 Genombrott för Stormfågeln Stormfågeln arbetar med framtidens lösningar på miljövänlig och bränsleeffektiv båttrafik. Ett projekt kring bolagets prototypbåt har med en serie bränslemätningar under oktober gått från lovande till kommersiellt intressant för breda segment inom båtbranschen. Stormfågeln har även löst akilleshälarna med den ytskärande propellertekniken, som normalt endast används för relativt lätta och snabba båtar. Tekniken öppnar därmed upp sig för nya båttyper inom såväl fritidsbåtssegmenten som den kommersiella sjöfarten. Stormfågeln har ett starkt koncept. Bolaget går nu in i en inledande kommersialiseringsfas. Det första steget är att ytterligare verifiera konceptets styrka och därmed göra det kommersiellt intressant för framtida kunder och samarbetspartners. NYEMISSION För att få in kapital till den kommersialiseringsfas som Stormfågeln nu går in i har på extra bolagsstämma beslutats om nyemission. De aktieägare som på avstämningsdagen den 13 november 2008 är registrerade som ägare av aktier har företräde till de nya aktierna. Om emissionen ej fulltecknas kommer även andra att kunna teckna aktier. Teckningstiden löper från 18 november till och med 5 december. Fullständig information om emissionsvillkoren och anmälningssedel finns tillgänglig på bolagets hemsida Vindö skärgårdsstiftelsen Sida 1 Bor du i Skärgården? Grattis! Du bor på en förmögenhet, vi hjälper Dig att förvalta den Nu ersätts latrinhämtningen av långtidskompostering! Passar både ute och inne! Se hur på

21 UPPROP OM RYSSUNDET Ryssundet går genom en mäktig sandbank som avgränsar Mysingen från Rånösundet. foto: Thorsten Nilsson Skärgårdsstiftelsen driver sedan några år ett projekt som syftar till att muddra Ryssundet! Sundet som ligger i Stockholms södra skärgård, mellan Utös sydspets och Rånö, är en urgammal vattenled med anor ända från 1700-talet. Idag har sundet grundats upp så att vattendjupet vid medelvatten ligger på knappa metern. Det är med andra ord inte framkomligt för dagens fritids- eller mindre yrkesbåtar. Det medför vanligtvis en stor säkerhetsvinst för de flesta båtar att kunna lämna Mysingens vidsträckta vattenområden och söka sig in i lä bakom Rånö och Nåttarö. Och Ryssundet utgör nyckeln till dessa inre skyddade farvatten! Ryssundet behöver nu muddras! Sundet saknar dock en egentlig huvudman. I dagens läge svär sig Sjöfartsverket fritt. Försvaret, som har stor användning för sundet, säger sig inte ha ekonomi för att delta i en muddring. Inom Skärgårdsstiftelsen kan vi driva projektet, men har svårt att finansiera det annat än till en begränsad del. Flera måste därför delta och dela på bördan. Muddringen syftar till att ge såväl fritids- som yrkesbåtar tillgång till denna led. Sundet går genom en mäktig sandbank som avgränsar Mysingen från Rånösundet. Den sträcka som behöver muddras omfattar cirka 500 meter. Muddringen kommer att ske till 2,5 meters djup och med 10,0 meters bottenbredd. Rännan kommer att utmärkas med ensmärken på land, och sidopålar på var femtionde meter. Muddringen kommer att ge båtfolket tillgång till en säker och vacker led, men också till en utmärkt service i Rånösundet i form av två sjökrogar, en handelsbod, kiosk, gästbryggor etc. För näringslivet utmed leden är en muddring av största vikt. Intres- santa planer finns också på att i Utö Rederis regi starta en pendeltrafik med turbåtar från Nynäshamn, via Nåttarö, Ålö, Rånö och Utö till Årsta Havsbad och tillbaka. Vi har nu i Skärgårdsstiftelsen fram till dags dato drivit projektet så långt vi kan. Stiftelsen har genomfört en projektering av muddringen, Haninge kommun har huvudsakligen ansvarat för framtagande av en Miljökonsekvensbeskrivning MKB. Stiftelsen har tagit fram och drivit en tillståndsansökan i Miljödomstolen etc. Vi har nyligen från Miljödomstolen fått alla erforderliga tillstånd för muddringen. Vi har inom stiftelsen resurser att handla upp genomförandet av själva muddringsarbetet. Men vi behöver nu hjälp med finansieringen! Själva muddringsarbetet skulle behöva utföras så snart som möjligt. Enligt miljödomen ges bara möjlighet att muddra under september och oktober månader. Ju snabbare vi kan ha en finansiering säkrad desto större är möjligheterna att muddringen kan genomföras redan under hösten Vi svarar gärna på dina frågor! Ring gärna till Johan Ahlbom på stiftelsen på eller n stångmärket