Tindra! Tindra var är du! Skrek Oliver, Filippa och Sebastian Jag är här inne! Skrek Tindra tillbaka

Transkript

1 1

2 Kapitel 1 Äventyret börjar Tindra är en helt vanlig tjej som är 11 år. Tindra älskar ridning och hon älskar att springa. Hon är snabbast i klassen Hon bor i Åhus i ett hus med två våningar på Tomatgatan 12. Tindra är med i ett gäng. I gänget har dem alltid kul. I gänget är dem 4 personer. Det är: Filippa 11år, som älskar smink och äventyr, Oliver 11år som kör cross och är busig, Sebastian 11år som är smart och gillar fotboll. Idag är dem hemma hos Tindra. Filippa hade varit på internet och hittat en lek som hette anden i glaset. Man skulle skriva upp bokstäver på ett papper och måla ringar runt, sen skulle man värma ett glas och ställa det på pappret. När man gjort det skulle man ställa frågor och så skulle glaset glida över pappret och man skulle få svar på frågan. Tindras föräldrar var inte hemma så det passade bra att prova. Medan Filippa, Oliver och Sebastian fixade glaset och pappret gick Tindra runt och släckte i hela huset. När Tindra var på väg upp för trappan till dem andra kom plötsligt ett starkt ljus in genom alla fönster. Hon sprang upp för trappan och fram till dem andra. Dem stirrade förstenat ut genom fönstret. Tindra kollade ut genom fönstret och blev lika förstenad. Där ute mitt på bakgården stod en rund, stor grå sak. ETT UFO! Skrek gänget i kör. Och när dem skrek det vällde en tjock rök ut från ufot. 2

3 Kapitel 2 Ombord på farkosten Tindra kollade på dem andra själv hon livrädd. Oliver och Sebastian såg vettskrämda ut. Filippa såg ut som hon precis höll på att kolla på en skräckfilm som det just hände något coolt i. Kan vi inte gå ut, så Filippa. Nä, aldrig i livet, så Oliver och så sprang han och Sebastian och gömde sig bakom soffan. Vilka fegisar ni är! Sa Filippa, Jag och Tindra skall i alla fall gå ut, och ni hänger väl med för ni vill väl inte vara ensamma ifall det kommer några rymdgubbar? Nä, så Oliver och Sebastian och sprang före ner för trappan Tror du verkligen att det är det säkert att gå ut, sa Tindra Ja då, kom nu Och med dem orden rusade Filippa ner för trappan. Tindra stod kvar en stund, men hon kom snart på att hon inte ville vara ensam. Dem andra stod och kollade på det konstiga ufot när Tindra kom ut. Hon ställde sig bredvid Oliver och tittade på farkosten. Plötsligt så öppnades luckan och ett starkt sken spred sig över trädgården. Någonting fick Tindra att slänga sig ner på marken. Det var ett konstigt frasande ljud som naglar på en svart tavla. Så försvann ljudet och det blev lugnt. Skall vi gå ombord? Undrade Tindra Ja det gör vi, sa Filippa och gick med bestämda steg mot Luckan som sänktes ner så att den nuddade marken. Dem andra vimlade med ögonen och rykte på axlarna åt Filippa som var så envis. Men dem följde efter ändå. Inne i farkosten var det mörkt men man kunde se framför sig. Sakta stängdes luckan bakom dem utan att dem märkte det och det blev svart. Hallå! Var är ni? Ropade Tindra 3

4 Då var det något eller någon som nuddade Tindra på axeln. Hjälp! Skrek Tindra Det är ingen fara, sa Oliver Plötsligt tändes en svagt grön lysdioder och det hördes ett ganska högt surrande. Så började det lukta konstigt som varm metall. Plötsligt så lyfter den konstiga farkosten och kompisarna trycks ner mot golvet. Det känns som om en elefant sitter på mig! Skrek Filippa På mig med! Skrek dem andra i kör. Tänk om vi är på väg till rymden. 4

5 Kapitel 3 Sms från rymden Vännerna var uppskakade av starten. Jag tycker det känns som att åka bergochdalbana, sa Filippa. Nej, detta är verkligen overkligt skrämmande, sa Oliver. Jag är rädd, sa Sebastian. Men ni måste väl tycka att det i alla fall är lite spännande? Sa Tindra Ja, sa Oliver och Sebastian. Men bara pytte lite spännande, sa Sebastian Skall vi inte gå och kolla runt lite på farkosten, vi kan dela på oss och sedan så kan vi samlas här om skall vi säga typ en kvart? Sa Filippa Ja, men bara en snabb fråga till, måste vi dela på oss det är kusligt här inne sa Oliver. Ja kan, vi inte ta var sitt rum, Sa Tindra Okej då, sa Oliver Vännerna gick var-sitt håll. Tindra gick genom en liten kall korridor och kom till en stor järndörr. KONTROLLRUM: stod det med stora bokstäver på den. Sakta öppnade Tindra dörren och fick se ett stort rum med många lysande knappar och fönster. Tindra gick och tittade förundrat på alla knappar och glömde helt bort tiden. Tindra! Tindra var är du! Skrek Oliver, Filippa och Sebastian Jag är här inne! Skrek Tindra tillbaka * 5

6 Filippa, Oliver och Sebastian sprang in i kontrollrummet till Tindra Det finns inte en enda människa eller rymdvarelse på hela farkosten, den är helt obemannad! Är den helt obemannad! Men hur skall vi komma här ifrån då, sa Tindra oroligt. Hur skall vi veta det, sa Oliver Ja men det är inte det värsta utan det är det man ser utanför fönstret bakom er... Sa Sebastian med darrande röst. Alla kollade ut genom fönstret. Det var kolsvart med små vitgula prickar. Dem var i RYMDEN! Alltså var det en rymdraket som dem åkte omkring i! Tindra sjönk matt ner på golvet Aj! Skrek Tindra, Jag satte mig på något. Hon startade mobilen. Den var laddad! JIPPI, nu kan vi skicka ett sms till dina föräldrar! Skrek Sebastian och alla blev så glada att dem började dansa runt. Men vänta en sekund, sa Tindra och stannade upp, man måste ju ha täckning! Tindra kollade på mobilen och såg TVÅ STAPLAR TÄCKNING! Tindra gick snabbt in på mobilen och började skriva ett sms till sina föräldrar: Hej Jag, Oliver, Filippa och Sebastian är någonstans i rymden, På ett obemannat rymdskepp. Allt är bra 6

7 Kapitel 4 Den gröna planeten Vännerna går fram till fönstret. Där ute flyger det förbi stjärnor och planeter. Den första planeten dem ser är Mars. Visste ni att Mars brukar kallas den röda planeten och den har två månar? Sa Sebastian. Nej, det visste jag inte, svarade Oliver Men vet ni att om man väger 33 kg på Tellus så väger man bara 13 kg på Mars! Sa Tindra. Coolt, svarade Filippa. Sedan blev det tyst. Nästa planet var Jupiter. Jupiter är en gas planet, sa Oliver. Ja, och den har typ 63 månar! Sa Filippa. En liten stund senare sa Sebastian: Jag är hungrig! Okej, jag kan gå och se om jag hittar någon mat, sa Filippa. Efter en stund kom hon tillbaks till dem med macka, ost och skinka. De satte sig och åt tillsammans. Genom fönstret kunde dem skymta Saturnus. Vet ni att ett dygn på Saturnus är 10 jordtimmar och 45 minuter, sa Filippa Ja och den har många ringar och avståndet från solen är 1430 miljoner kilometer, sa Tindra. Wow! as coolt, sa Oliver. 7

8 När de ätit klart tittade de ut genom fönstret. Dem hann precis se Uranus den sjunde planeten från solen, svischa förbi raketen. Därefter kom Neptunus som är lik Uranus. Jag börjar bli trött, sa Filippa, kan jag inte få gå och lägga mig lite. Visst gör det, sa Tindra. Vi hänger på! Ropade Oliver Medan de andra gick och la sig stod Tindra länge kvar vid fönstret. Efter en stund såg hon Pluto. Pluto är en dvärgplanet, tänkte Tindra. Det som Tindra tyckte var coolast med Pluto var att om hon vägde 33 kilo på Tellus så vägde hon bara 2 kilo på Pluto. Det är jätte lite, tänkte Tindra Efter en stund somnade Tindra och vaknade av att de andra kom in i rummet. De hade åkt en väldigt långt från Tellus nu. Tindra kollade ut genom raketens fönster igen och såg att de kommit fram till en stor grön planet. Planeten måste vara okänd efter som den låg så långt ifrån solsystemet. 8

9 Den gröna planeten var dubbelt så stor som Tellus, den var lysande grön och den såg mystisk ut. Rymdskeppet saktade ner och siktade in sig på den gröna planeten. Kapitel 5 Ankomst Rymdskeppet landar mjukt och ljudlöst. Allt är tyst och stilla ombord. Det enda ljudet som hörs är surrandet från landgången som öppnar sig och sakta fälls ner mot den gröna marken. Vännerna går sakta fram mot landgången. Tindra är den första som tar ett steg ut på landgången. Allt var grönt så långt man kunde se, det luktade trä och allt var jättetyst. Tindra gick ner och ställde sig på marken. Det kändes magiskt. Medan dem andra gick ner kände hon på marken. Det kändes som sand och jord, fast den var helt grön. Atmosfären var ganska lik Tellus. Det gick att andas. Kan vi inte gå på en upptäcktsfärd, sa Oliver plötsligt. Ja vilken bra idé, svarade Sebastian Vi springer i förväg, ropade Sebastian och Oliver Okej, sa Filippa På planeten fanns det träd. Träden såg nästan likadana ut som hemma, bara en liten konstig sak. Inte bara löven var gröna utan också stammen. Häftigt, sa Filippa Himlen var gasig och dimmig. 9

10 Tjejerna fortsatte att gå och snart kunde dem skymta pojkarna mellan träden. Dem hade stannat och tittade ner på eller i någonting. Kolla vad vi har hittat, ropade Sebastian Tjejerna sprang fram till grabbarna och var nära på att ramla ner i ett stort, runt, svart hål. Alla stirrade ner i hålet. Just då vällde ett högt gällt skrik upp ur hålet. Vännerna slog händerna för öronen och började att springa tillbaks till rymdskeppet. Skriket lät nästan som ett människoskrik av någon som höll på att bli halshuggen. Vännerna sprang så fort dem orkade. Dem stannade när dem var några meter från rymdskeppet. Men där fanns inget rymdskepp, det var borta. Tindra blev helt förvirrad, Oliver blev superförvånad, Filippa kände sig väldigt trött och orolig och Sebastian kände sig rädd. 10

11 Kapitel 6 Möte med okänd livsform Plötsligt hörde dem ljudet igen. Sedan kunde dem urskilja en varelse som kom ur skogen. Varelsen kom fram till dem. Till slut var det bara två meter kvar fram till dem. Varelsen ler och höjer handen. Han verkar vara fredlig. Varelsens kropp var helt svart, den hade ett stort runt huvud med stora runda ögon och ögonen bytte färg nästan var tionde sekund. Den där varelsen verkar inte tala samma språk som oss, sa Filippa. Nej det verkar han inte, sa Oliver. Plötsligt fick Tindra upp en mening i huvudet. Följ med mig, hälsningar det som ni kallar varelsen. Vill du att vi ska följa med dig? Sa Tindra. Varelsen nickade. Ja, det kanske vi kan, är det något som du vill visa oss? Sa Sebastian. Varelsen nickade igen. Jag tycker att vi skall följa med, sa Tindra. 11

12 Ja! Sa dem andra i munnen på varandra. Så började dem gå efter varelsen. Kapitel 7 Rymdstaden Dem kom fram till en liten stad med höga hus, och på husen satt det små runda bollar som var mörkröda. Husen hade inga fönster och inga dörrar. Dörrarna var bara hål rakt in i husen. Mellan husen gick det mörkgröna vägar. Dem hade kommit till en rymdstad! Nu sa varelsen något, sa Tindra plötsligt, han säger att staden heter Aruto -Aruto,vilket mystiskt namn! Vännerna och varelsen fortsatte att gå genom staden. Dem andra Rymdvarelserna som bodde här var säkert inne i sina hus, för dem mötte inga andra. Varelsen undrar om vi är hungriga? sa Tindra. Ja! Det är vi verkligen, sa de andra i kör. Dem följde efter varelsen in i ett stort runt hus. Där fanns det bord och några konstiga stolar, dem såg ut som händer. Varelsen satte sig vid ett bord och dem andra satte sig också. Så plötslig åkte bordet ner i golvet och kom upp igen med fyra skålar. I skålarna låg det något som såg ut 12

13 som svarta ägg. Tindra tog upp ett av det svarta var det nu var och bet av en bit. Den smakade jordnöt, Tyckte Tindra. Plötsligt hörs det ett sprakande ljud från en högtalare. Någon börjar tala på franska och sedan byts språket till svenska. Det är varelsen här, jag har fört er hit för vi på Aruto behöver hjälp. Kapitel 8 Miljöförstöring Varelsen berättar att alla som bor i Aruto slänger allt skräp på marken. Det är därför marken är grön, den skall egentligen vara blå. Det finns en slags metall i skräpet som gör att deras mark blir grön. Det är bara när man hackar sönder skräpet det inte blir grönt, men det är det ingen som orkar göra. Men man kan ju bygga soptunnor av trä! Sa Filippa Ja och då kan man lägga alla sopor man slänger i en soptunna som man sedan lämnar till en återviningsmaskin som hackar sönder alla soporna! Sa Sebastian. Och om det står ugnar bredvid kan man lägga in det sönderhackade skräpet och smälta det, sedan gör man nya saker av det! Sa Oliver. Då blir det som nytt fast återanvänt, sa Tindra. Ja det är en bra idé, hörde man ur högtalaren, då börjar vi. Och varelserna började att ta ner några träd och började bygga soptunnor, och en stor återvinningsmaskin. Kapitel 9 Räddningen När dem hade byggt färdigt sa varelsen att dem skulle få en belöning. Rymdvarelserna lyfte upp dem på det högsta taket i staden. På väg upp till taket berättade varelsen att bara dem som var mycket speciella fick denna belöning. När dem var längst upp på taket gick varelserna fram till kanten av taket och sa: deing, doing, daing 13

14 Och så kastade varelserna ner dem från taket. Dem susade ner för taket. Tindra blundade när dem var fem meter från marken och väntade på att dö. Så kände hon varm luft svepa om henne och hon öppnade ögonen. Hon låg på ett golv tillsammans med dem andra. Runt henne fanns ett milt sken av ljus och hon kunde se hyllor med små korgar på. Oliver var den första som reste sig upp. Åååå! Vad söta dem är! Sa han Vad då för något! Sa Tindra och reste sig upp. Hon såg ett sött litet djur med tre stora söta ögon och rund bollig svans med fyra små korta ben. Tindra hoppar till när hon hör varelsen prata i en högtalare. Ni får lov att ta varsitt djur som ert eget, sa varelse Tindra valde ett djur med en skylt ovanför sig som det stod Zero på. När Tindra tog tag och lyfte upp lilla Zero teleporterades Tindra och Zero upp till Aruto. Där stod dem andra och väntade med sina djur. Senare på kvällen sa dem hejdå till rymdvarelserna för stunden och gick ut på en promenad med djuren. När de kommit en bit utanför Aruto 14

15 började dem springa lite. Plötsligt gav marken vika för dem och dem ramlade ner i ett rymdskepp. Zero landade på en röd knapp. När Zero reste sig såg dem hur knappen blev grön och dem kände hur det började skaka. Då började Tindras mobil ringa. Hon svarade och satte på högtalaren. Hej, hej, det är rymdskeppet som talar, vart skall jag föra er? Hej, rymdskeppet, skulle du kunna köra oss tillbaka till Tellus, snälla! Sa Filippa Skall bli! Sa rymdskeppet. Och så var dem på väg hem. 15

16 Kapitel 10 Hemma Rymdskeppet landar mjukt på fotbollsplanen framför skolan. Luckan öppnas och vännerna kliver ut med sina nya djur. Då hörs ett högt jubel, och där står alla skolans lärare, elever, deras föräldrar, journalister och Tv-teamet. Tack gode gud! sa Olivers mamma. Ni lever! sa Filippas pappa. Gör aldrig om det! sa Tindras mamma. Ni är hemma! sa Sebastians pappa. En journalist kom fram till Tindra. Hur kändes det att vara i rymden? Det var väl häftigt, sa Tindra lite misstänksamt. Hon gillade inte intervjuer Vad gjorde ni i rymden? Vi hjälpte några rymdvarelser, sa hon stolt. Journalisten såg ut som ett frågetecken när Tindra sa att dem hade hjälpt rymdvarelser. Intervjun avslutades där för att Tindras mobil ringde. Hon sprang bort till dem andra och svarade det var rymdskeppet igen så Tindra satte på högtalare. Adjö, adjö mina nya vänner, sa rymdskeppet. Och vännerna stod en lång stund vinkade hejdå till Rymdskeppet. 16