30 kr. IrakSolidaritet Sthlm BRÄNNPUNKT II. Brännpunkt Irak

Transkript

1 BRÄNNPUNKT II IrakSolidaritet Sthlm 30 kr

2 Omslaget är gjort av konstnären Torsten Jurell, USA UT UR IRAK! Världens folk har aldrig talat så klart och tydligt mot ett planerat angreppskrig som med de stora protesterna i mars 2003 inför USA:s invasion av Irak. Stockholm upplevde sin största politiska demonstration i modern tid. Hur kan solidariteten med krigets offer befästas och utvecklas när kriget ändå blev ett faktum? SOLIDARITETENS VÄG I de diskussioner som följde efter USA:s invasion 2003 utvecklades enighet kring en grundläggande politisk ståndpunkt: kriget var illegalt, ockupationen var illegitim och irakiernas rätt till att göra motstånd måste försvaras. Detta synsätt präglade arbetet inför och under den breda Stockholmssession i november 2004 inför Världstribunalen om Irak (WTI), som hölls i Istanbul på försommaren året därpå. Solidaritetsrörelsen tog redan från början avstånd från attacker som i första hand riktade sig mot civilbefolkningen. Terrorism har inget med motståndskamp att göra. En klar skiljelinje drogs också mot den så kallade ockupationsvänstern, grupperingar som av olika skäl försvarade samarbete med den av USA tillsatta quislingregimen i Bagdad. Organisationer som samverkade i koalitioner eller nätverk enades om aktioner som lyfte fram Irakfrågan. Men många enskilda människor vill koncentrera sig på Irak och verka för att samla folk mot detta krig. Under våren 2005 bildades IrakSolidaritet i Stockholm. Liknande grupper finns nu på flera orter i Sverige. Ockupationen fortsätter. Mer än en miljon döda, flera miljoner flyktingar i och utanför landet och ett oräkneligt antal föräldralösa barn det är en del av facit hittills i detta smutsiga krig. IrakSolidaritet har under dessa tre år försökt n n Över en miljon människor har dödats i våldsamheter sedan USA:s ockupation av Irak inleddes 2003, visar statistik som det kända brittiska opinionsinstitutet ORB (Opinion Research Business) publicerade i januari. Resultatet stämmer väl överens med andra undersökningar, däribland en undersökning av Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health i Baltimore, som tidskriften The Lancet tidigare publicerat. lyfta fram rösterna från irakierna som drabbas av kriget och gör motstånd på olika sätt. Vi har enträget spridit kunskap om massförstörelsen och bombningarna av Iraks städer och samlat stöd mot morden på akademiker och läkare, mot avrättningar av politiska fångar och mot tortyr. Massmedia har oftast struntat i den verklighet som är krigets vardag. Däremot rapporterar man utförligt om varenda primärval i USA där kandidaterna om de ens tar upp kriget struntar fullständigt i irakiernas åsikter om sin framtid. Lögnerna om en så kallad framgång för USA:s upptrappning kan inte dölja sanningen. För Iraks folk är det en katastrof. Livet har inte blivit säkrare eller bättre. Nästan 1,4 miljoner människor, det vill säga en fjärdedel av befolkningen, har flytt huvudstaden Bagdad, en stad som nu kännetecknas av etnisk resning och höga betongmurar som skiljer de kvarvarande åt. Mord och kidnappningar av civila förekommer alltjämt. Antalet fängslade är nu enligt Röda Korset mer än Antalet som hålls inspärrade av USA:s trupper ökade under 2007 till nästan människor! Men någon framgång för USA-koalitionen är inte i sikte. Motståndsgrupperna omgrupperar sig och fortsätter oavbrutet att genomföra attacker mot ockupationsmakten. Det finns klara samband mellan ockupationen av Irak och USA: s krigspolitik i andra länder till exempel mot Afghanistan och Palestina. Men Irak

3 Inget svenskt stöd till USA:s ockupation Stöd motståndskampen! ges ut av föreningen IrakSolidaritet i Stockholm inför femårsdagen av invasionen. För kontakt med föreningen kontakta: info@ iraksolidaritet.se Det finns klara samband mellan ockupationen av Irak och USA:s krigspolitik i andra länder till exempel mot Afghanistan och Palestina. Men Irak är brännpunkten i dagens internationella motsättningar. Det är där som USA:s globala offensiv möter starkast motstånd. är brännpunkten i dagens internationella motsättningar. Det är där som USA:s globala offensiv möter starkast motstånd. Det är där kampen står som hårdast om oljan och de militära och strategiska positionerna för globalt herravälde. Därför koncentrerar IrakSolidaritet sig på Irakfrågan. Solidaritetsarbetet tar fasta på den grundläggande orsaken till att kriget fortsätter: USA måste ut ur Irak! Vi vill ena oss med alla som stödjer detta huvudkrav samtidigt som vi bedriver ett självständigt arbete på vår egen politiska grundval. Vi kommer att fortsätta med seminarier, studiecirklar och brett opinionsarbete. Vi behöver också fler lokalgrupper och aktiva medlemmar, som kan stå med banderoller och dela ut flygblad. Varje exemplar av Brännpunkt som säljs, varje krona som samlas in till Fallujainsamlingen och varje människa vi kan nå i våra bostadsområden eller på våra arbetsplatser för att diskutera den fortsatta ockupationen bidrar till att sätta tryck underifrån på partier och organisationer i Irakfrågan. Men vi har inget monopol på solidaritet. Det stora flertalet människor är emot kriget. Det är breda skikt av det svenska folket vi vill nå och ena oss med. Det är på det vi koncentrerar våra krafter. Vi stödjer det irakiska folkets kamp för att driva ut ockupationsstyrkorna. Däremot tar vi inte ställning mellan olika grupperingar inom motståndet religiösa eller sekulära. Vi respekterar självbestämmanderätten och blandar oss inte i Iraks interna angelägenheter. Att forma landets framtid är en uppgift för det irakiska folket själva på samma sätt som vi kräver rätt att utforma vår egen politik utan obehörig inblandning. Vi hoppas att irakierna kan enas kring huvudfrågan, att driva ut USA och befria sitt land. Kan de inte förvänta sig samma enighet kring huvudfrågan av dem som är mot ockupationen? Det är vår gemensamma utmaning. Det är solidaritetens väg. Mike Powers IrakSolidaritets plattform n USA ut ur IRAK villkorslöst och omedelbart! n Ett fritt och självständigt Irak! n Stöd motståndskampen! n Inget svenskt stöd till ockupationen! Vill du bli medlem i Föreningen Irak- Solidaritet stödjer du vår plattform och betalar 200 kronor /år om du är förvärvsarbetande (annars 100:-). Inbetalning sker till pg: IrakSolidaritets styrelse ger ut tidningen. Ansvarig utgivare: Sigyn Meder. Redaktion: Christer Lundgren, Lena Schröder, Peter Emsheimer, Martin Schibbye (red.) och Jörgen Larsson. Alla skribenter står för sina egna texter. n n IAON ( Internationella nätverket mot ockupationen) bildades i Madrid av aktivister från 7 länder i maj BRussells Tribunal, CEOSI (Spanien), Women s Will (Irak), IrakSolidaritet och de andra deltagande organisationerna beslöt att arbeta på grundval av slutsatserna från Världstribunalen i Istanbul i juni Idag ingår 20 organisationer i Nätverket.

4 Inledning Offensiv mot Mosul följs av etnisk rensning n n Iraks tredje stad Mosul har utsatts för en stor offensiv av flyg- och markstridskrafter. Offensiven betecknas i USA:s propaganda som det avgörande slaget mot al Qaida. Men det verkliga syftet är att krossa motståndet mot ockupationen. Mosul är en historisk, mångkulturell stad med 1,8 miljoner invånare, såväl sunni- och shiamuslimer som kristna av olika slag, judar, araber, turkmener, assyrier, armenier och kurder. Trots denna mångfald har det sekteristiska våldet inte kunnat få fäste i staden, som istället länge varit ett starkt fäste för motståndsrörelsen. Offensiven inleddes 2007 och har pågått i flera månader. Under stor förstörelse och ödeläggelse upprättar USA utposter för striderna i stadens utkanter och äter sig inåt. Man upprättar checkpoints och bygger murar runt hela kvarter, som i Bagdad och andra städer. Stadsdelar som Yarmouk, Thawar och Siha är fullständigt isolerade. Al Qaida påstås ha flytt Anbarprovinsen och Diyala och tagit sin tillflykt till staden. I offensiven deltar tiotusentals soldater ur den irakiska armén, USA-trupper, kurdiska peshmergas och poliser. Washington Post beskrev 24 februari 2008 hur den amerikanska armén dirigerar den irakiska armén medan de själva sitter kvar i sina militärfordon. Det minskar riskerna för amerikanska styrkor. Det är trevligt att ha människor som hjälper oss att sparka in dörrar, kommenterade sergeant Christopher Sherman. Många Mosulbor är öppet fientliga mot den irakiska armén, vars ledning i Mosul är övervägande kurdisk och ses som en kraft för kurdiskt inkräktande, skriver tidningen. Tiotusentals invånare har flytt från staden och mängder av människor fängslas och förs bort. Samtidigt genomför motståndet attacker. När NBC-reportern Richard Engel intervjuade en amerikansk militär talesman vid en utpost i utkanterna av Mosul, genomfördes en attack mitt under sändningen. Sigyn Meder

5 Föreningen IrakSolidaritet i Stockholm uppmanar till protest mot urskillningslösa bombningar av Irak n n 2008 inleddes med en av de största bomboffensiverna under kriget. De multinationella styrkornas hemsida informerar om de offensiver som pågått under hela januari och nu fortsätter. Den mediala tystnaden är kompakt. I de kombinerade offensiverna Phantom Phoenix och Iron Harvest som understöds av Operation Iron Boston och andra offensiver bombas stora delar av Irak. Enligt officiella siffror fälldes 5 gånger fler bomber över Irak 2007 än Även delar av huvudstaden Bagdad har bombats av amerikanska attackflygplan. Enligt krigspropagandan dödas enbart al Qaida-terrorister. Men rapporter från Irak och även i internationell press pekar på ett stort antal civila döda och nya flyktingskaror som tvingas bort från sina hem. Just nu pågår intensiva förberedelser för en jätteoffensiv från luften och marken mot Iraks andra stad Mosul. Mosul är en historisk, mångkulturell stad med gyllene tempel och mångtusenåriga bevattningsanläggningar. Ruinerna efter det gamla Nineve ligger inom stadsmurarna. Motståndet mot ockupationen är starkt i Mosul och de stora delar av Irak som drabbas av USA-alliansens militära anfall. USA-alliansens bombningar av städer och storoffensiver med marktrupp utgör kollektiv bestraffning av civilbefolkningen. n n Regering och riksdag måste fördöma USA-alliansens brott mot folkrätten och kräva att bombningar och storoffensiver mot Iraks civilbefolkning upphör! n n IrakSolidaritet kräver att offensiven mot Mosul stoppas! n n IrakSolidaritet kräver stopp för kollektiv bestraffning. Föreningen IrakSolidaritet i Stockholm

6 INNEHÅLLS FÖRTECKNING Solidaritetetens väg Mike Powers sid 2. Poesi: En vanlig dag Mohamed Omar sid 7. Intervju med Thage G Peterson Christer Lundgren sid 8. Varför så tyst? Jytte Gutland sid11. USA är skyldiga till flyktingkatastrofen Sigyn Meder sid 13.»Irakiska oljeinkomster skall gå till flyktingarna«hana al-bayati, sid 14. USA:s Irakpolitik Mathias Cederholm, sid 16. Ut med ockupanterna omedelbart! Sami Ramadani, sid 18. Var finns den irakiska rösten? Läs Noam Chomskys analys på sid 40. USA planerar stycka upp Irak Sigyn Meder, sid 21. Smaragdstaden Lena Schröder, sid 22. Torsten Jurell Att måla ett krig, sid ALDRIG GLÖMMA, ALDRIG FÖRLÅTA, Peter Emsheimer, sid 26. Ahmed Khammas Lena Schröder, sid 28. Ockupationen drabbar kvinnor hårt, övers. Christer Lundgren sid 29. Motståndet decentraliserat men effektivt Sigyn Meder, sid 30. Basarbete i Farsta Jörgen Larsson, sid 35. FOLKRÄTT UNDER OCKUPATION Rolf Andersson, sid 39 Sveriges roll i Kriget Mathias Cederholm, sid 42 REKVIEM FÖR IRAKS FÖRFLUTNA, NUTID OCH FRAM TID Kaled, sid 44. Iraks kulturarv måste räddas Upprop, sid 46 Irakkriget är långt mera upprörande än Vietnamkriget som framkallade omfattande protester. De unga skulle nu kunna göra en verklig insats genom att fördöma det amerikanska uppträdandet i Irak och samtidigt ge uttryck åt sina drömmar om en ny världsordning som styrs av de värderingar som varit och är våra och som nu kränks så grovt i ord och i handling av världens genom historien starkaste makt. Sverker Åströlm, f.d kabinettsekreterare.

7 Det är verkligen tragiskt..att delar av antikrigsrörelsen inte fattar att ockupation, föder motstånd. Det är normalt. Och de borde stödja motståndet därför att det är en folklig ansträngning för självbestämmande mot utländskt slaveri. I Belgien hade vi de Vita brigaderna. Det fanns inget enat kommando i början och olika grupper tillhörde motståndet och agerade självständigt. Det förekom till och med strider mellan några av dem. De arbetade helt under jorden. Ingen visste vem som tillhörde motståndet. De hade inga talesmän och inga telefonnummer. Så vad talar fredsrörelsen i de ockuperande länderna om? Vi ska inte ha en kolonial attityd och tala om för irakierna vem som kan eller inte kan vara med i motståndet. Varför förstår inte fredsrörelsen detta? Dirk Adriaensens, BRussells Tribunal

8 Intervju

9 MOT KRIGSPOLITIKEN Thage G Peterson är en politiker som varit med och format dagens Sverige. Efter sin pensionering har han engagerat sig starkt mot USA:s krig i Irak och mot Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. Bland annat var han en av huvudtalarna vid en stor Irakdemonstration i mars Foto: Eva Wernlid Bilden är tidigare publiccerad i Folket i Bild J ag träffar Thage G Peterson på ett kafé i Stockholm en eftermiddag i januari för att diskutera Irakfrågan. Han kommer direkt från Södertörns högskola, där han som 75-åring studerar religionsvetenskap. Det är mycket att läsa, och det tar det mesta av hans tid just nu, men ändå har han gått med på att avsätta tid för detta samtal. Kriget mot Irak innebär två flagranta brott från USA:s sida, framhåller han. För det första saknade själva angreppet 2003 och den följande ockupationen förankring i folkrätten, och folkrätten är grunden för allt internationellt umgänge. Det andra brottet är de enorma resurser som USA lägger på att föra kriget, menar han. Bara i år, 2008, äskar president George W Bush från kongressen 200 miljarder dollar för kriget enligt media; jag har också hört högre siffror. Att lägga så mycket pengar på kriget då Iraks folk behöver mat, sjukvård och social trygghet, är i sig ett brott. Senast i natt talade president Bush och sade att USA är berett att skicka fler soldater. Men det som krävs är socialt uppbygge, inte fler soldater. Samtidigt som USA vräker ut pengar på krig, lider en stor del av världens befolkning nöd, svälter, har brist på vatten och annat de får nöja sig med allmosor. Detta sätt att missbruka jordens Thage G Peterson var riksdagsledamot för socialdemokratiska partiet i över 25 år. I regeringen har han varit bland annat industriminister, justitieminister, försvarsminister, och dessutom riksdagens talman resurser är ett brott mot mänskligheten, mot världssamfundet. Det första kravet är att USA och Storbritannien ska lämna Irak, men vi måste också kräva att de tar ansvar för sitt angrepp och bygger upp Irak igen, och inte skjuter över kostnaderna på andra, anser han. Sverige bör bidra med biståndsinsatser, men ansvaret för att återuppbygga infrastrukturen bör åvila dem som förstört den. Några dagar innan jag träffar Thage G Peterson har det årliga World Economic u

10 Intervjun Olof Palme hade inte tigit om han levt idag, han hade varit ute på barrikaderna, försäkrar Thage G Peterson med övertygelse. u Forum hållits i Davos. Han hänvisar till detta möte: I Davos kunde vi höra inflytelserika ledare klaga över att världen saknar kompetent ledarskap. USA:s krig är ett slående exempel på den bristen på ledarskap då det gäller humanitet och mänsklighet. Han hänvisar också till en nyligen publicerad studie, som visar att USA: s politiska ledning under upptakten till kriget i Irak ljög hämningslöst. Före invasionen i mars 2003 uttalades 935 lögner om läget i Irak. President George W Bush och vicepresident Dick Cheney är bland de åtta toppnamn som uppges ha gjort sig skyldiga till upprepade falska påståenden om Iraks innehav av massförstörelsevapen eller om landets band till terrornätverket al-qaida. Man talar om detta som världsrekord i lögner. Studien har genomförts av Center for Public Integrity, enligt nyhetsbyrån AFP en Washingtonbaserad organisation som i allmänhetens tjänst bevakar maktpersoner och -institutioner. Thage G Peterson är skarp i sin kritik mot USA:s krigspolitik, men han är också noga med att framhålla att denna kritik inte betyder att han är antiamerikansk. Jag har amerikanska vänner som sagt till mig apropå Olof Palmes kritik av n n Flyktingkatastrof Stora delar av befolkningen drivs på flykt. Vi bevittnar den största långsiktiga befolkningsförflyttningen i Mellanöstern sedan palestinier tvingades iväg som följd av bildandet av staten Israel 1948, skriver Andrew Harper i en artikel i nr. 27 av FMR (Forced Migration Review). Vietnamkriget: Palme hade rätt, vi hade fel. De påpekar också för mig att det idag finns en enorm proteströrelse i USA mot Irakkriget, men att den inte kommer igenom i media. Thage G Peterson var kritisk mot Sovjetunionen, men han konstaterar att maktbalansen före 1990 gjorde att ingen av stormakterna kunde hitta på vad de ville. Efter Sovjetunionens fall har krigshetsarna i Pentagon, till exempel Dick Cheney och Donald Rumsfeld, fått sin chans och tagit den. Jag tror inte att USA hade vågat bygga Irakalliansen med Storbritannien om Sovjetunionen funnits. FN var inte starkt nog för att hindra detta angreppskrig. USA:s ledare har inställningen att det är de som styr och ställer i världen. Södertörns högskola är en mycket stimulerande miljö; ung och internationell med många svenska medborgare från andra länder, berättar han. Jag studerar för att berika mitt liv. Under mina resor har jag mött många människor för vilka religionen haft avgörande betydelse. Jag vill förstå dem bättre. Religionerna har stor betydelse i världen. Just nu upplever jag detta som bland de roligaste månaderna i mitt liv, inte minst för att jag får möta ungdomar igen. De frågar mig var det socialdemokratiska partiet finns när det gäller protester mot orättvisor i världen. Partiet borde lära av Danmark och Australien. I Danmark gick vänsterpartiet från 11 till 22 mandat, huvudsakligen för sin kritik mot deltagandet i Afghanistankriget. Också i Australien var det kritiken mot krigen som appellerade till ungdomarna. Han är övertygad om att Sverige även i dagens situation och som EU-medlem skulle kunna föra en annan politik. Man måste bestämma sig om man är för freden och folkrätten, säger han med emfas. Thage G Peterson var en av huvudtalarna vid den stora Irakdemonstration som hölls i mars 2007 på Norra Latins område vid Norra Bantorget i Stockholm, alldeles utanför Folkets hus, där den socialdemokratiska partikongressen pågick. Han gick ifrån kongressen för att tala vid demonstrationen och hade hoppats att en del av delegaterna skulle komma ut och delta. Men han såg inte många från kongressen där. Några var det kanske som lyssnade på avstånd, men inte många. Det är svårt att prata fred. Det fick Olof Palme erfara, till exempel då han gick i Vietnamdemonstrationen 1969 och krävde ett fredsavtal. Olof Palme hade inte tigit om han levt idag, han hade varit ute på barrikaderna, försäkrar Thage G Peterson med övertygelse. Men han är kritisk mot den tystnad och undfallenhet han ser från det socialdemokratiska partiet idag. Inom partiet finns en del som kritiserat honom för hans frispråkighet i utrikespolitiska frågor och som tycker att han tar ut svängarna för mycket. Andra är mer avvaktande. Men många håller med honom. Jag är efterfrågad som talare. Om några dagar ska jag till Varberg för att tala om krigen och freden, och sedan till Piteå. Och SSU-arna kommer. Ungdom har i alla tider velat protestera mot det som är fel och dåligt i tillvaron. Jag var med vid deras förbundskongress i Örebro och på SSU-konferenser i Kristianstad och Botkyrka. Jag talar om Irak, Afghanistan och tystnaden i Sverige. En av krigets konsekvenser är att ett stort antal irakiska flyktingar sökt sig till Sverige. Jag kan inte se att det funnits en större 10

11 Varför så tyst? Frågar sig SSU:s ordförande. flyktingkatastrof sedan fördrivningen av palestinierna Vem har ansvaret för att ta hand om flyktingarna? Som svar på sin egen fråga plockar Thage G Peterson fram en artikel ur Svenska Dagbladet söndag 27 januari, med rubriken: Lilla Södertälje tog emot fler Irakflyktingar än USA. Här bör USA skämmas. Men jag vill inte att Sverige ska behöva skämmas. Jag vill inte skicka hem irakier så länge som kriget pågår. Ur svenskt perspektiv har vi plats för dem. Inte i storstadsregionerna och Södertälje, men vi har gott om plats i Karlstad, på Gotland, i Falun, Luleå och Östersund irakier klarar vi att ta emot. Jag har mött irakiska ungdomar som säger Sverige är vårt nya hemland. Sverige behöver dem. Det gör visserligen Irak också, men om de väljer Sverige före det pågående kriget, så har vi plats för dem och bör ta emot dem i våra hjärtan. De kan bli fina svenska medborgare och trivas här. Det är farligt om Sveriges och världens ungdom tror att krigsinsatser är lösningen på internationella motsättningar. Jag vill inte att svenska soldater ska sändas ut i världen för strid, för att skjuta på människor. Det hade jag aldrig gått med på som försvarsminister. Och jag har mött många ungdomar som tycker det är märkligt att vi sänder ut stridande militära styrkor. Jag efterlyser en debatt i Sverige om det här. När jag skrev i Expressen i juli var det många som hörde av sig. Folk på gatan kom fram till mig och tackade: Bra att någon säger ifrån! Får jag ha hälsan, vill jag ut i valrörelsen Första maj 2007 var jag ute och talade på välbesökta möten i Jönköping, Norrahammar och Gislaved. En 75-åring som orkar hålla tal verkar uppskattas. Varför talar de svenska politiska partierna så tyst om Irak? Har läget lugnat sig. Lever folk säkert nu? Nej, tvärtom, Irak är en av världens farligaste länder. Efter flera decenniers diktatur, tretton år med ekonomiskt embargo, en utbredd korruption och tre krig är befolkningen hårt drabbad. Våld drabbar ständigt de civila. Den bristande säkerheten och stabiliteten förhindrar en ekonomisk återuppbyggnad. Bristen på vatten och elektricitet och den höga arbetslösheten innebär stora problem. Fattigdomen är utbredd. Stora delar av befolkningen är dessutom omedveten om sina mänskliga rättigheter. Beror tystnaden på att civilbefolkningen ser ljusning i tunneln? Att det finns ett positivt reformprogram? Nej, tvärtom, Irak har blivit ett allt hårdare samhälle. Många kvinnor tvingas leva i rädsla för det stora antalet våldtäkter och kidnappningar. Ett stort antal vågar inte längre gå till skolor, universitet och arbetsplatser. 25 procent av de irakiska barnen har inte möjlighet att gå i skolan. De som har skolgång får en bristfällig utbildning, eftersom det saknas lärare, böcker och skolbyggnader. Mer än 4,5 miljoner irakier, en femtedel av befolkningen, har blivit flyktingar i eller utanför sitt land sedan den illegala ockupationen av Irak år Beror tystnaden på att människor inte dödas av kriget längre? Nej, tvärtom, Iraq Body count gör regelbundet uppdateringar av antalet döda. Enligt dem har hundratusentalet civila dödats sedan den USA-ledda alliansen invaderade Irak i mars Fortfarande dödas mängder med människor av våldet. Vad beror då tystnaden på? Vi SSUare vet inte. Men vi vet att tystnaden är farlig. Den innebär ett medgivande till våldet. Det är dags att ruska om både den svenska oppositionen och regeringen. Dags att föra upp Irak på den svenska politiska dagordningen. Det civila samhället och därmed den demokratiska utvecklingen i Irak måste stärkas. Målet är också att stärka de mänskliga rättigheterna och bidra till konfliktlösningsinitiativ. Genom biståndet kan Sverige stärka det civila samhället och stödja de reformistiska framtidsinriktade krafter som finns. I det framtida arbetet måste FN ta ett större ansvar för Irak. Det är nödvändigt så att USA kan lämna landet. FNs säkerhetsråd har också makten och skyldigheten att försäkra sig om att de irakiska flyktingarnas behov tillgodoses. Säkerhetsrådet kan utfärda en resolution att den irakiska staten fördelar proportionella inkomster till ansvariga myndigheter och värdländer. SSU kräver omedelbart agerande både från oppositionen och av den borgerliga regeringen. Sveriges protester mot kriget i Irak ska höras lika högt och långt över nationsgränsen som vårt motstånd mot Vietnamkriget gjorde. Jytte Guteland Förbundsordförande SSU 11

12 Analys av Chomsky Noam Chomsky läser amerikanarnas egna rapporter som slår fast att det finns hopp om nationell försoning bara invasionsstyrkorna, ansvariga för det interna våldet, drar sig ut och lämnar Irak till irakierna. Men erövrare är dåliga på att lyssna. Var finns den irakiska rösten? USA:s ockupationsarmé i Irak (eufemistiskt benämnd den Multinationella styrkan Irak) genomför omfattande studier av folkopinionen. Dess rapport i december 2007 om en enkät bland fokusgrupper var osedvanligt optimistisk. Rapporten drog slutsatsen att enkäten ger mycket starkt belägg för att avvisa den vanliga uppfattningen att nationell försoning är varken sannolik eller möjlig. Tvärtom fann man att en känsla av optimistisk möjlighet genomsyrade alla fokusgrupper och man hittar betydligt fler gemensamma uppfattningar än skillnader bland dessa synbarligen olikartade grupper av irakier. Denna upptäckt av gemensamma uppfattningar bland irakier över hela landet är goda nyheter, enligt en militär analys av resultaten, rapporterar Karen deyoung i The Washington Post. De gemensamma uppfattningarna preciserades i rapporten. För att citera deyoung: Irakier från alla sekteristiska och etniska grupperingar anser att USA: s militära invasion är den främsta orsaken till de våldsamma meningsmotsättningarna mellan dem, och ser ockupationsstyrkornas bortdragande som nyckeln till nationell försoning. Alltså finns det, enligt irakierna, hopp om nationell försoning om invasionsstyrkorna, ansvariga för det interna våldet, drar sig ut och lämnar Irak till irakierna. Rapporten nämnde inte andra goda nyheter. Irakier tycks acceptera amerikanernas högsta värden, som fastställda i Nürnbergrättegången särskilt att aggression, invasion av dess väpnade styrkor av en stat mot en annan stat av en annan stats territorium är det högsta internationella brottet, vilket skiljer sig från andra krigsförbrytelser endast däri att det inom sig rymmer helhetens sammanlagda ondska. USA:s chefsåklagare i Nürnberg, domaren i högsta domstolen Robert Jackson, hävdade med kraft att Tribunalen vore enbart en fars om vi inte skulle tillämpa dess principer på oss själva. Till skillnad från irakierna tar USA, ja i själva verket väst i allmänhet, avstånd från de högtidliga värderingar som man bekände sig till vid Nürnberg, en intressant indikation på substansen i den berömda civilisationernas konflikt. Mer goda nyheter rapporterades av general David Petraeus och USA:s ambassadör i Irak Ryan Crocker under det burleska skådespel som iscensattes 11 september Bara en cyniker kan föreställa sig att tidpunkten valts för Ett område anses vara ockuperat, då detsamma faktiskt befinner sig under den fientliga arméns herravälde. (Artikel 42,Lantkrigsreglementet, annex till den fjärde Haagkonventionen från 1907.) att insinuera Bush-Cheneys påståenden om samband mellan Saddam Hussein och Osama bin Laden, så att de genom att begå det främsta internationella brottet försvarade världen mot terror vilken sjudubblades som ett resultat av invasionen, enligt en analys förra året av terrorismspecialisterna Peter Bergen och Paul Cruickshank. Petraeus och Crocker gav siffror för att visa att den irakiska regeringen kraftigt ökade satsningarna på återuppbyggande, och nådde upp till en fjärdedel av de belopp som reserverats för detta ändamål. Verkligen goda nyheter, tills de granskades av regeringens redovisningskontor, som fann att den verkliga siffran var en sjättedel av vad Petraeus och Crocker rapporterade, en minskning med 50 procent jämfört med föregående år. Fler goda nyheter är minskningen av det sekteristiska våldet, som delvis beror på framgångarna i den mordiska etniska rensning som irakier skyller på invasionen; det finns färre mål för sekteristiska mord. Men den beror också på Washingtons beslut att stödja de stamgrupper som hade organiserats för att driva ut irakiska Al Qaida, och på en ökning av USA:s trupper. Det är möjligt att Petraeus strategi kan närma sig ryssarnas framgång i Tjetjenien, där stridigheterna nu är begränsade och sporadiska, och Grozny befinner sig mitt i en byggboom efter att ha krossats till grus av den ryska attacken, enligt vad CJ Chivers rapporterade i the New York Times i september Kanske en dag också Baghdad och Fallujah kommer att kunna glädjas åt att elektriciteten återställts i många bo- 12

13 stadsområden, nya affärer öppnas och stadens huvudgator åter asfalterats, som i uppsvingets Grozny. Det är möjligt, men tveksamt, med tanke på den sannolika konsekvensen av skapandet av krigsherrearméer som kan vara frön till än mer omfattande sekteristiskt våld, som bidrar till aggressionens sammanlagda ondska. Irakier är inte ensamma om att tro att nationell försoning är möjlig. En kanadensisk enkät fann att afghaner är hoppfulla om framtiden och är för närvaron av kanadensiska och andra utländska trupper de goda nyheter som fick rubriker. Den finstilta texten antyder några förbehåll. Bara 20 procent tror att talibanerna kommer att få övertaget när de utländska trupperna ger sig av. Tre fjärdedelar stödjer förhandlingar mellan den USAstödda Karzairegeringen och talibanerna och över hälften är för en koalitionsregering. Den stora majoriteten är därför starkt oenig med den USA-kanadensiska inställningen och tror att fred är möjlig om man övergår till fredliga medel. Fastän frågan inte ställdes i enkäten, tycks det rimligt att förmoda att den utländska närvaron gillas för bistånd och återuppbyggnad. Det finns naturligtvis många frågor kring enkäter i länder under utländsk militär ockupation, särskilt på platser som södra Afghanistan. Men resultaten av de irakiska och afghanska studierna överensstämmer med tidigare sådana och bör inte avfärdas. Enkäter nyligen i Pakistan innebär också goda nyheter för Washington. Hela fem procent är för att man låter utländska trupper från USA eller andra länder gå in i Pakistan för att förfölja eller tillfångata Al Qaida-stridsmän. Nio procent är för att man ska låta USA-styrkor förfölja och ta till fånga talibanska upprorsmän som har tagit sig över gränsen från Afghanistan. Nästan hälften är för att man ska låta pakistanska soldater göra det. Och bara lite mer än 80 procent ser USA:s militära närvaro i Asien och Afghanistan som ett hot mot Pakistan, medan en överväldigande majoritet tror att USA försöker skada den islamska världen. Den goda nyheten är att dessa resultat anses som en avsevärd förbättring jämfört med oktober 2001, då en Newsweek-enkät fann att åttiotre procent av de tillfrågade pakistanierna sade att de höll på talibanerna medan bara tre procent uttryckte stöd för USA och över 80 procent beskrev Osama bin Laden som en gerillakämpe och sex procent som en terrorist. I strömmen av goda nyheter från olika delar av regionen finns det nu mycket uppriktig debatt bland politiska kandidater, företrädare för administrationen och kommentatorer beträffande olika möjligheter för USA i Irak. En röst saknas ständigt: irakiernas. Deras gemensamma uppfattningar är välkända, liksom tidigare. Men de kan inte tillåtas välja sin egen väg mer än små barn. Bara erövrarna har den rätten. Kanske det också här finns något att lära om civilisationernas konflikt. Noam Chomsky, Counter Point 2008 Noam Chomsky (Distributed by New York Timesyndicate) Översättning: Christer Lundgren 70 procent av irakierna anser att USA:s truppförstärkningar i Bagdad och omgivande provinser det senaste halvåret har försämrat säkerheten. 18 procent tycker att den förbättrats. 68 procent i övriga Irak anser att truppökningen försämrat säkerheten och tolv procent att den förbättrats. 58 procent har inget förtroende alls för ockupationsstyrkorna, 27 procent har litet förtroende, medan 15 procent har mycket eller ganska mycket förtroende för dem. 53 procent av irakier säger att de är starkt emot ockupationsstyrkornas närvaro, 26 procent är lite emot. Endast fem procent är starka förespråkare av den utländska truppnärvaron, 16 procent är lite för. 47 procent säger att trupperna genast ska lämna (i mätningen i februari i år var siffran 35 procent). 34 procent vill att de ska stanna tills säkerheten återställts. 57 procent av alla irakier anser att attacker mot koalitionsstyrkorna är acceptabla. Skillnaden mellan folkgrupperna är stor. Av sunniterna svarar 93 procent ja. Motsvarande siffror för shiiter och kurder är 50 respektive fem procent. 38 procent säger på frågan om den USA-stödda irakiska regeringens arbete att de gör ett väldigt dåligt jobb, 27 procent ett ganska dåligt jobb, medan 34 procent är mycket eller ganska nöjda. Det är ett stort tapp jämfört med procent svarar på frågan om det framtida Irak att de vill behålla ett enat land med centralregering i Bagdad. 28 procent önskar en federal stat med regionalt självstyre. Nio procent vill dela Irak i självständiga stater. Källa: Brittiska BBC och ABC news samt japanska NHK genomförde i augusti en omfattande opinionsundersökning i Irak. Över irakier från 450 bostadsområden i landets arton provinser intervjuades. Även om frågor och svarsalternativ kan diskuteras, liksom svårigheterna att fritt uttrycka sin uppfattning under ockupationen, ger undersökningen en intressant inblick i opinionen i Irak. Särskilt som en jämförelse med tidigare undersökningar visar att missnöjet med ockupationen ökar. 13

14 Migrationsöverdomstolen i Sverige har beslutat att det inte råder inre väpnad konflikt i Irak. Detta beslut saknar såväl verklighetsförankring som sunt förnuft. USA är skyldiga till flyktingkatastrofen Den svenska regeringen har nyligen tecknat ett avtal med regeringen i gröna zonen i Bagdad om att skicka tillbaka flyktingar till Irak. Den kurdiska regionala regeringen vägrar att ta emot flyktingar. Dessa ska sändas till det belägrade och etniskt rensade Bagdad, där USA:s upptrappning av kriget pågår. De tusentals som väntar på besked om uppehållstillstånd kommer att tvingas gå under jorden för att inte skickas med tvång till Bagdad. Sveriges regering förbereder dessutom ett beslut att de flyktingar som fått uppehållstillstånd måste ha bostad och kunna försörja sin familj om de ska tillåtas komma till Sverige. Det beslutet kommer att splittra familjer och förvärra deras redan svåra situation både för dem som redan är här och för väntande familjemedlemmar. De irakier som lyckats bevisa att de är personligen hotade i Irak och fått politisk asyl, får vänta i åratal på att få hit sina familjer. Det tar långt över ett år att ens få till stånd ett möte på någon av de svenska ambassaderna i Amman eller Damaskus för familjemedlemmar som söker visum till Sverige och har rätt att komma hit. För en tid sedan gjorde kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Göran Johansson, ett utspel och ville utvisa alla flyktingar som kommer med smugglare. Det är mycket cyniskt, för några legala möjligheter för irakiska flyktingar att komma till Sverige finns inte. n n Många miljoner flyktingar tar sig till fattiga grannländer som Syrien och Jordanien. Av dem som kommer till Europa tar Sverige emot omkring hälften. USA och Storbritannien, som förorsakat katastrofen, tar endast emot flyktingar som är för ockupationen. Iraks grannländer klarar inte att härbärgera många miljoner flyktingar och dessa lever i fattigdom och ofta utan både sjukvård och utbildning. De humanitära organisationerna har för lite resurser för att hjälpa till på plats. Såväl Syrien som Jordanien har skärpt visumtvånget. Flyktingar skickas tillbaka till Irak eller återvänder för att pengarna är slut. Jag kan lika gärna dö i Bagdad, säger många. I media påstås att irakier återvänder på grund av ökad säkerhet. Det är en absurd propagandalögn. I själva verket ökar antalet flyktingar internt och i utlandet med var dag av bombningar och nya offensiver. 14

15 Till Migrationsverket och Migrationsöverdomstolen n n Föreningen IrakSolidaritet i Stockholm protesterar mot Migrationsverkets beslut att irakier ska skickas tillbaka till södra och mellersta Irak om de inte kan bevisa att de är personligen hotade. Ockupationen av Irak har orsakat den största flyktingkatastrofen i Mellersta Östern efter 1948 då palestinierna fördrevs. De fattiga grannländerna Syrien och Jordanien har fått ta emot huvudströmmen av irakiska flyktingar, men en minoritet har också nått Sverige. Drygt 9000 irakier har kommit i år och väntar på asyl. Migrationsverkets ställningstagande är grundat på ett beslut i Migrationsöverdomstolen att det inte råder en inre väpnad konflikt i Irak. Trots den amerikanska offensiven i Bagdad, trots ständiga rapporter om krigshandlingar och åtföljande civila offer så råder det enligt Migrationsöverdomstolen ingen väpnad konflikt. Migrationsöverdomstolens slutsats saknar såväl verklighetsförankring som sunt förnuft. USA-Storbrittanien och dess allierade bär det yttersta ansvaret för den uppkomna flyktingkatastrofen och måste bära det största ansvaret för denna humanitära katastrof. USA och Storbritannien som tar emot skamligt få flyktingar måste ta emot fler och ekonomiskt kraftfullt understödja de humanitära flyktingorganisationernas arbete i Syrien och Jordanien. De irakiska flyktingbarnen måste få tillgång till skola och hälsovård. Sverige uppmanar andra europeiska länder att ta ett större flyktingansvar, men det räcker inte. De som förorsakat flyktingkatastrofen ska betala. n n IrakSolidaritet kräver att Migrationsöverdomstolen fattar ett nytt beslut som grundar sig på det verkliga läget i Irak n n IrakSolidaritet kräver att irakier som flytt kriget i Irak inte ska skickas tillbaka till södra och mellersta Irak under rådande förhållanden. n n IrakSolidaritet uppmanar den svenska regeringen att kräva att ockupationsmakterna USA och Storbrittanien tar sitt fulla ansvar för flyktingkatastrofen. Ockupationen måste upphöra! Föreningen IrakSolidaritet Två miljoner internflyktingar i landet bor i tältläger eller hos släktingar, ofta utan vare sig el eller rent vatten. Kolera och andra svåra infektionssjukdomar sprids. De lokala regionsstyrelserna har infört förbud för flyktingar att slå sig ned om de inte har nära släktingar. Sverige, EU, FN och världens länder har ansvar för flyktingarna, men måste kräva av ockupationsmakten att den tar sitt ekonomiska ansvar. Iraks flyktingar har också rätt till landets oljeinkomster. Den svenska regeringen, media och organisationer talar om flyktingarna som om de kom från yttre rymden. Att de växande flyktingskarorna beror på ockupationsmaktens bombningar, anfallsvåg, attacker och raider mot civila i Irak nämns knappast ens som orsak. Sigyn Meder IrakSolidaritet stöder den internationella kampanjen för Iraks flyktingar: Oljeinkomsterna skall gå till flyktingarna! (Iraqi International Initiative on refugees) Ockupationen har tvingat en femtedel av Iraks befolkning i flykt inom och utanför landet. Det är den största flyktingkatastrofen sedan palestinierna fördrevs USA-alliansen bär det fulla politiska och ekonomiska ansvaret för rådande situation. Iraks flyktingar kan inte vänta. IrakSolidaritet uppmanar partier, fackliga organisationer, föreningar, humanitära organisationer och enskilda att arbeta i kampanjens anda och skriva på för Iraks flyktingar. Läs om uppropet på nästa sida: Skriv på! Agera! 15 u

16 OLJA Hana al-bayati om ett självklart krav.»irakiska oljeinkomster skall gå till flyktingarna«mer än 4,5 miljoner irakier - en femtedel av befolkningen har blivit flyktingar i eller utanför sitt land, på grund av den sekteristiska ockupationspolitiken och regeringarna som installerats efter den illegala ockupationen av Irak år Det internationella samfundet, ockupationsmakten och regeringarna den installerat, är enligt lag skyldiga att hjälpa och beskydda irakiska flyktingar. Irakiska flyktingar är irakiska medborgare, som har rätt till ett värdigt liv, en rätt att få lika stöd av nationens resurser och rätt att åtevända till sina hem. FNs säkerhetsråd, som det högsta FNorganet, har makten och skyldigheten att försäkra sig om att de irakiska flyktingarnas behov tillgodoses genom att utfärda en resolution att den irakiska staten fördelar proportionella inkomster till ansvariga myndigheter och värdländer. Efter fjorton års sanktioner på FN:s initiativ, under medverkan av Säkerhetsrådet, och med katastrofala följder som kan klassas som folkmord har USA:s folkrättsstridiga invasion och ockupation resulterat i den värsta humanitära katastrofen sedan andra världskriget. Förutom att ha orsakat en plågsam död för mer än en miljon irakier, har minst 2 miljoner blivit flyktingar i sitt eget land, medan mer än 2 miljoner är skingrade, för det mesta i grannländerna. Irakiska Röda halvmånen meddelar att bara i oktober 2007 fördrevs irakier från sina hem i Irak, medan uppskattningsvis irakier i månaden flyr till grannländerna. Det moderna Iraks utbildade medelklass, vars medverkan behövs nu och i framtiden för att bidra till utvecklingen av landet, både den ekonomiska och kulturella, har decimerats. Efter mord, militära ingrepp, hot och diskriminering, har de flesta av dem som återstår lämnat landet. Frånvaron av medelklass har gjort att all offentlig tjänst i det irakiska samhället har brutit samman. All information visar att fruktan för livet präglar tillvaron för de irakier som är flyktingar i eller utanför sitt land. Irakiska flyktingar har som sådana rätt till beskydd enligt gällande definitioner och internationell lag. FN:s flyktingkonvention av år 1951 och tillhörande protokoll, fastställer att en flykting är var och en som känner en välgrundad fruktan på grund av sin ras, religion, nationalitet, eller tillhörighet till en särskild samhällsopinion och befinner sig utanför sitt land, som är oförmöget eller ovilligt att ge honom beskydd i landet. Irakiska flyktingar har rätt till ett värdigt liv. Den USA-ledda ockupationsmakten och regeringarna den installerat, är underordnade internationell lag genom Fjärde Génèvekonventionen och dess tillägg, samt genom Säkerhetsrådets resolutioner 1265, 1296 och 1674 att skydda civila i Irak och sörja för deras grundläggande behov. I stället inför ockupationsmakten och dess regeringar en sekteristisk politik med stöd till sekteristiska miliser, som utför etnisk rensning. De är oförmögna eller ovilliga att sörja för ens de mest grundläggande behoven, inkluderande nödvändig tillgång till vatten och el. Denna politik tvingar miljoner att leva i fattigdom eller att fly för sina liv. Varken ockupatonsmakten, eller de Nonsens. Helt fel. Det finns mycket sådant där, myter, som far omkring. Jag är glad att ni frågade. Det har ingenting att göra med oljan, bokstavligen ingenting med oljan att göra. Dåvarande försvarasminister Donald Rumsfeld 2002 regeringar den installerat, individuella stater eller Världssamfundet har tillgodosett lagliga eller moraliska skyldigheter mot irakiska flyktingar, eller mot de länder som tagit hand om dem. Medan levnadsförhållandena för irakier försämras, blir de en social, finansiell och ekonomisk börda för värdländerna, av vilka många redan har en stor flyktingbefolkning. Irakiska flyktingar har rätt till trygghet, erkända pass och uppehållstillstånd, föda, tak över huvudet, hälsovård och utbildning. Om inga skyndsamma årgärder vidtas för att lösa dessa problem, så kommer en generation irakier att förlora sin allomfattande rätt till utbildning, vilket är ett hot mot de irakiska flyktingarna, men också mot Iraks framtid. Det är bråttom att ge eleverna tillträde till skolor. Man måste hjälpa värdländerna att möta de irakiska flyktingarnas behov, vilket också höjer och mobiliserar den stora potential dessa flyktingar har. Det brådskar med en lösning. Det innebär att våldet i Irak måste upphöra, för att tillåta irakiska flyktingar att kunna återvända till sina hem i säkerhet. Ockupationsmakten och den regering den har tillsatt, ansvarar för att skydda civila från våld. Det finns inga tecken som tyder på att den kommer att uppfylla denna skyldighet. Det faktum att en massutvandring (exodus) äger rum, bevisar att regeringen i Irak, eller ockupationsmakten, inte beskyddar befolkningen. FN:s säkerhetsråd måste utfärda en resolution nu. Säkerhetsrådet har den lagliga och politiska makten att utfärda en resolution som uppfordrar staten Irak att fördela en del av Iraks oljeinkomster, proportionell mot antalet flyktingar i värdländerna. Ingen kan rätteligen motsätta sig ett sådant förslag. Irakiska flyktingar är irakiska medborgare. De har rätt till sin andel av nationens resurser och att begära beskydd med stöd av den egna staten. Deras rätt att återvända måste garanteras. Ett prejudikat finns redan, med Säkerhetsrådets resolution 986 år Denna resolution genomdrevs 16

17 också av humanitära skäl. Den uppfordrade den irakiska staten att avdela en del av de inhemska inkomsterna till FN:s byrå för humanitär hjälp för att tillförsäkra alla delar av det irakiska samhället en jämlik fördelning av humanitär hjälp, alltså även till irakiska medborgare i de tre nordliga guvernementen, som administrativt inte är underordnade centralregeringen. Dagens irakiska flyktingar är i samma situation, de står utanför den administration som utövas av Iraks centralregering. Staternas ansvar mot flyktingar är etablerat i internationell lag. Att genom en resolution från Säkerhetsrådet, uppmana den irakiska staten att fördela proportionella inkomster till irakiska flyktingar är den enda effektiva vägen för ursprungslandet och den internationella gemenskapen att fullfölja sina skyldigheter mot både inhemska flyktingar och värdländer att tillgodose deras rättigheter som flyktingar och värdighet som irakiska medborgare. FN-kontor, värdlandets institutioner, NGO:s och irakiska flyktingrepresentanter kan övervaka distributionen av de samlade inkomsterna. Irakiska flyktingar kan inte vänta tills de får återvända hem, för att se sina väsentliga behov tillgodosedda. Det internationella samfundet har skyldighet att agera nu. Säkerhetsrådets resolution , fastslog att de irakiska oljeinkomsterna var till för alla irakier. Som irakiska medborgare har irakiska flyktingar lika rätt till Iraks oljetillgångar. Vi uppmanar alla regringar, FNkontor och organisationer - människorätts- och humanitära - och alla medvetna människor att arbeta tillsammans, för att försäkra sig om att Säkerhetsrådet antar och implementerar denna uppmaning att se till att den irakiska staten avdelar oljeinkomster till de irakiska flyktingarna. Vi uppmanar staterna särskilt de som deltagit i den olagliga invasionen och förstörelsen av Irak att fullgöra sina skyldigheter och ta sitt ansvar och tillskjuta nödvändiga tillgångar till FN:s High Commissioner för uppdraget att beskydda irakiska flyktingar. Vi begär av alla att samla in pengar och vidta alla åtgärder för att förse irakiska flyktingar och de organisationer som hjälper dem, med direkt stöd. Mänskligheten är i svårt trångmål i Irak. Vi har ansvaret att rädda den. Hana al-bayati är koordinator för initiativet. Översättning: Carl-Magnus Wendt OLJEUPPROPET! n n Mer än 4,5 miljoner irakier - en femtedel av befolkningen har blivit flyktingar i eller utanför sitt land, på grund av den sekteristiska ockupationspolitiken och regeringarna som installerats efter den illegala ockupationen av Irak år Det internationella samfundet, ockupationsmakten och regeringarna den installerat, är enligt lag skyldiga att hjälpa och beskydda irakiska flyktingar. Irakiska flyktingar är irakiska medborgare, som har rätt till ett värdigt liv, rätt att få lika stöd av nationens resurser och rätt att återvända till sina hem. FN:s säkerhetsråd, som det högsta FN-organet, har makten och skyldigheten att försäkra sig om att de irakiska flyktingarnas behov tillgodoses genom att utfärda en resolution att den irakiska staten fördelar proportionella inkomster till ansvariga myndigheter och värdländer. Mänskligheten är i svårt trångmål i Irak. Vi har ansvaret att rädda den. Medundertecknare Hans von Sponeck, UN Humanitarian Coordinator for Iraq ( ), Germany. Denis Halliday, UN Humanitarian Coordinator for Iraq ( ), Ireland. Ms. Niloufer Bhagwat, Advocate, Vice President of the Indian Association of Lawyers. Mathias Chang, 37 years in the antiwar movement, Malaysia. Sabah Al-Mukhtar, President Arab Lawyers Association, UK. Issam Al-Chalabi, Former Iraqi Oil Minister, Iraq-Jordan. Saeed H. Hassan, Former Iraqi Permanent Representative to the UN, Iraq -Egypt. Dr Curtis F J Doebbler, Professor of law, at Najah National University, Nablus, Palestine. Dirk Adriaensens, Member Executive Committee BRussells Tribunal, Belgium. Dahr Jamail, Independent Journalist, Author of Beyond the Green Zone: Dis patches from an Unembedded Journalist in Occupied Iraq, USA. Paola Manduca, Geneticist and Antiwar Activist, New Weapons, Italy. Bert De Belder, M.D., Coordinator, Medical Aid for the Third World, Belgium. Mohammed Aref, Science Writer, Advisor for Arab Science&Technology Foun dation, UAE. Abdul Ilah Albayaty, Writer, Iraqi Political Analyst, Iraq-France. Dr Ian Douglas, Writer, Egypt. Hana Al Bayaty, Iraqi International Initiative Coordinator, France-Iraq / Egypt. Läs mer och skriv på för Iraks flyktingar 17

18 Det har nu gått fem år sedan USA:s olagliga invasion av Irak. Ända sedan president Bush efter sex veckors krig tillkännagav att USA segrat har vi matats av desinformation i ett omfång utan motsvarighet. Glädjekalkyler, framgångssagor och segeruttalanden har levererats till omvärlden medan det reella kriget i det tysta utförts med förödande hårdhet, smutsiga metoder och oheliga allianser. Alltsedan 2004 har USA tillämpat principen att hellre rasera landet än att godta att strategin misslyckats. USA:s Irakpolitik Denna allmänna bild kan illustreras av det sista årets utveckling. I början av 2007 menade flertalet kommentatorer att USA hade förlorat kriget. Den irakiska befolkningen var helhjärtat emot hela det amerikanska projektet, motståndet var djupt rotat och agerade alltmer sofistikerat. Den amerikanska militären var demoraliserad. Förtvivlade rop började höjas om att dela Irak för att rädda de viktigaste målsättningarna. Vilka dessa var blev då mycket tydliga. Såväl den amerikanska regeringen som rapporter från olika s.k. oberoende råd och institut exempelvis den omtalade Bakerrapporten - framhöll att det var oerhört viktigt att garantera de ekonomiska förbindelser som ingåtts mellan de bägge länderna, och att den irakiska oljeindustrin nu måste öppnas för internationellt kapital med hjälp av en ny oljelag. Osäkerheten i landet har fördröjt den förväntade olje-bonanzan och för att rädda det ekonomiska och politiska projektet måste omvärlden levereras en success story. President Bush och den nya befälhavaren Petraeus levererade the Surge. Med en liten injektion av ytterligare ett tal soldater skulle bilden fullständigt vändas upp och ned, och seger (än en gång) proklameras. Den egentliga förstärkningen var inte särskilt stor. Om vi räknar all trupp 18 i regionen, militärt anlitade kontraktörer samt de USA-lojala regeringsstyrkorna förfogar man över mer än man i krigföringen. Man hade alltså något annat i kikaren; ett skifte av strategi som nu ett år senare kan rekonstrueras. 1 Militär offensiv. På några håll i landet gick man på offensiv mot olika grupperingar. Sedan något år hade man diskuterat möjligheten av ett eskalerat bombkrig. Detta kom nu att realiseras, under sommarmånaderna femdubblades flygbombningarna för att åstadkomma chockverkan mot motståndsgrupper och civilbefolkning. Även markstrider tilltog och belysande är att alla typer av förlustsiffror gick i taket dessa månader även för USA och de irakiska regeringsstyrkorna. Krigströtta amerikanska soldater avhåller sig nu regelbundet från beordrade bevakningsuppdrag. Under hösten minskade det militära våldet avsevärt för några månader, men 2007 blev totalt sett det blodigaste året hittills. Omedelbart efter

19 årsskiftet inleddes i skuggan av primärvalen i USA flera nya offensiver från både USAstyrkor och irakiska regeringsstyrkor, och återigen kunde vi se exempel på förödande flygbombningar och andra tillslag som drabbade mängder av civila. Det räcker att nämna Arab Jabour som i mitten av januari bombades med 50 ton bomber, ungefär lika mycket som en gång Guernica i Spanien, och Mosul som snart också skulle utsättas för en större markoffensiv. I söder fortsatte regeringsstyrkorna slå ned med oerhört våld mot regeringspartiernas politiska och religiösa konkurrenter. 2 Tona ned bilden av religiöst inbördeskrig. Medan man under 2006 hade använt talet om inbördeskrig för att slå mot olika motståndsgrupperingar och som argument för fortsatt amerikansk närvaro, talades nu mindre om de religiösa spänningarna som ockupanten själv underblåser. Under våren 2007 kunde de USA-lojala shiitiska partierna i Bagdad fortsätta utrensningarna bland befolkningen i huvudstaden. När staden i början av hösten 2007 i det närmaste var fullständigt uppdelad, och mellan en och två miljoner av dess invånare flytt, så kunde man peka på ett minskat våld mot civila. Anledningen till detta var även att aktioner av de USA-lojala partimiliserna, de s.k. dödspatrullerna, som använts såväl mot misstänkta motståndsmän som i de religiösa rensningarna kunde trappas ned. Samtidigt utverkades dessutom en halvårslång vapenvila med den starkt USA-kritiska men också politiskt spelsinnade Muqtada al-sadrs rörelse. De nya miliser som nu sattes in mot motståndet i norr kunde knappast ha kunnat förenas med den tidigare bilden av religiöst inbördeskrig, eftersom konflikterna tydligt gick mellan ockupationslojala och ockupationsmotståndare oavsett område eller religiös tillhörighet. 3 Bygga nya miliser i norr. Sedan hösten 2006 experimenterade amerikanerna med att bygga upp nya miliser i de sunni-dominerade områdena i Irak. Syftet var bland annat att försöka säkra de utsatta oljeledningarna i dessa delar av landet. Eftersom de shiitiska USA-lojala regeringspartierna vägrar acceptera något större antal folk i landets militära styrkor som inte tillhör de egna partimiliserna eller nätverken, så sker denna utökade militarisering utanför statsapparaten. I områden där arbetslösheten ligger på 70 procent eller däröver, har det inte varit några problem att värva fotfolk till dessa nya miliser, där de får en liten lön för mödan att Till och med en idiot förstår principen. Vi behöver oljan. Det låter fint att prata om frihet, men Kuwait och Saudiarabien är knappast demokratier, och om deras främsta exportgröda var apelsiner skulle vi struntat i alltihop. ställa sig på ockupantens sida. Som ledare har man placerat villiga shejker, ofta yngre makthungriga män som eftertraktat positionen som klanledare. För att stärka deras position har dessutom en del av ansvaret för den s.k. återuppbyggnaden av infrastruktur och civilsamhälle lagts över till dem. I skrivande stund består dessa ytterligare stridskrafter av ca man men deras lojalitet med USA är ytterst bräcklig och troligen består de till stora delar av tidigare motståndsmän som försöker få tillträde till de reguljära militära styrkorna. Liknande försök att bygga miliser har gjorts i söder för att motarbeta Sadr-rörelsen, men får betraktas som misslyckade. 4 Förberedelse för formellt avhändande. Inom ett par veckor i november togs två viktiga steg i förberedelserna för den kommande politiska strategin. FN:s säkerhetsråd gav ytterligare ett års förlängning av USA:s mandat i Irak. Ungefär samtidigt skrev premiärminister al-maliki i Bagdad och president Bush under ett ramavtal om att Irak även fortsättningsvis kommer att önska en amerikansk militär närvaro i landet. Den amerikanska regeringen utfäster sig att skydda Irak och dess regering, mot att denna garanterar USA:s ekonomiska intressen i landet. Avtalet är juridiskt oklart, och kommer att vidareförhandlas under våren. För FN vore det trivsamt att slippa fortsätta förödmjuka sig självt med fortsatta mandat. 5 Framgångshistorier. En rådgivare till Bush svarar på frågan om krigets orsaker Både från Washington och Bagdad har det strömmat uttalanden om de stora framgångarna. Våldet minskade (även om det mest byggde på folkflykt och vapenvilor). Motståndet minskade (snarare gick under jorden, och dök upp där motståndsfickor kunde byggas). Ekonomin har vänt och oljeproduktionen ökar (dessa uppgifter byggde på felaktiga redovisningar i Bagdad). Återuppbyggnaden närmar sig slutet (ja, för att pengarna är slut, men inget har blivit bättre). En ny lag har antagits som ska bidra till försoning mellan olika politiska krafter (fast den öppnat upp för fortsatta utrensningar av anställda inom statsapparaten). Flyktingar i utlandet börjar återvända (ja, eftersom deras pengar och visa tagit slut, och än fler fortsätter fly ut ur landet). Den som läser rapporter från FN och oberoende institut ser att allt bara blir värre. Den irakiska staten är så söndertrasad och korrumperad att den inte ens kunde få ut de nya egna medlen för återuppbyggnad av el- vatten- och oljeinfrastruktur i landet, pengarna samlades istället på hög i bankvalv i New York. 6 Handels förhandlingar. Eftersom allt nu gick så bra kunde de efterlängtade kontrakten börja diskuteras. Under hösten inledde den kurdiska provinsregeringen självsvåldigt egna förhandlingar med olika oljebolag, vilket fick regeringen i Bagdad att ogiltigförklara dessa och brådstörtat sätta igång förhandlingar under vintern och denna våren. Hela tiden slås på trumman för en omtvistad oljelag som ska utvidga möjligheterna för riktigt lönsamma kontraktsformer, men så länge släpps nu de stora bolagen in med enklare tekniska kontrakt. De ansvariga ministrarna i Bagdad lovar stora affärer, inte minst med återupptagandet av tidigare utlovade privatiseringar av de statsägda företagen i landet. Utan att höja ögonbrynen inför sakernas tillstånd för nu EU förhandlingar om kommande gasleveranser, ivrigt påhejat av USA för att av säkerhetspolitiska skäl hejda Europas beroende av den ryska gasen. På liknande vis förs förhandlingar om Iraks inträde i WTO, världshandelsorganisationen, eftersom reformerna gått åt rätt håll i landet. Sådan är alltså situationen denna vår Vi levereras bilder av framgång, vars syfte är att säkra USA:s och starka företagsintressens agenda. Världssamfundets institutioner dras alltmer ned i det rättsliga moras ockupationen inneburit. De avtal som knyts för samtidigt med sig att vi har orsak att befara att amerikansk militär låses fast i Irak för lång tid framåt. För ingen väntar sig väl att den irakiska befolkningen låter detta fortgå ostört? Mathias Cederholm historiker vid Lunds universitet Medlem i Irakkommittén i Malmö 19

20 Analys Motståndsrörelsen i Irak kräver att ockupationstrupperna ska dras bort från Irak omedelbart. Enligt västliga media skulle det betyda kaos. Dessa farhågor kommenterades av Sami Ramadani vid konferensen Värld mot krig i London den 1 december Här följer hans inlägg: Ut med ockupanterna omedelbart! Till frågan om bortdragande: Notera att på grund av etablissemangets och medias roll har debatten svängt från att avsluta ockupationen till att avsluta inbördeskriget och terrorn i Irak. Detta är en stor svängning som med orätt har övertygat stora sektorer bland allmänheten om att det kanske finns skäl för trupperna att stanna kvar åtminstone en kort tid, för att detta kommer att hejda blodsutgjutelse eller minska blodspillan i landet. Enligt min mening är detta en farlig svängning och en framgång för etablissemangen i USA och Storbritannien och huvudströmmens media, då det gäller att förflytta debatten, precis som de före kriget flyttade den till att fokusera på massförstörelsevapen, då saken egentligen gällde frågan om aggression och ockupation av ett annat suveränt land. Jag skulle hävda att de USA-ledda trupperna och deras närvaro i Irak inte är en kraft för fred, stabilitet eller för att föra folk närmare varandra, inte för försoning eller för minskad blodsutgjutelse. Det är själva huvudstyrkan bakom det mesta av våldet i landet. Om vi inte håller detta i medvetande, kommer vi att förlora oss i ett träsk av argument att de kanske skulle stanna lite längre; kanske om ett halvår, kanske om två år, kommer de att ha stabiliserat landet så att de sedan kan säga farväl till landet. Det är en fullständigt oriktig bild av situationen i Irak. Detta är en farlig, giftig, söndrande kraft i det irakiska samhället. De begår det mesta av våldet och de drar till sig det mesta av våldet. Så deras närvaro är ett gift i det irakiska samhället och ju längre de stannar, desto större är risken för att det irakiska samhället slits sönder. 20