Sid. 1(9) Buenos Aires. Landöversikt Argentina (november 2016)

Transkript

1 Sid. 1(9) Buenos Aires Landöversikt Argentina (november 2016) Huvudstad: Buenos Aires (ca 13 milj. inv. med förorter) Yta: km² (världens 8:e största land) Folkmängd: 43,4 miljoner (2015) Förväntad livslängd: Genomsnitt 76,2 år; Kvinnor: 80,1 år ;Män: 72,4 år (2014) Religion: Romersk-katolsk (92 %), protestantism (2 %), judendom (2 %), övriga (4 %) Språk: Spanska Statsskick: Förbundsrepublik (24 provinser inklusive det självständiga huvudstadsdistriktet Buenos Aires) Statschef/president: Mauricio Macri (sedan december 2015) Utrikesminister: Susana Malcorra (sedan december 2015) Större politiska partier: Partido Justicialista (PJ, Peronistpartiet), Frente para la Victoria (FpV, Kirchners falang inom peroniströrelsen), Unión Cívica Radical (UCR), Frente Amplio Progressista (FAP, socialdemokratisk allians), Peronismo Federal (konservativ falang inom peroniströrelsen), Propuesta Republicana (PRO), Partido Obrero (PO), Coalición Civica (CC) Valuta: Argentinsk peso (ARS) Växelkurs: 1 USD = ca 15,20 ARS BNP: 586 miljarder USD (2015) BNP/capita(PPP): USD (2015) BNP-tillväxt: 2,5 % (2015) Enl. officiell statistik Statsskuld: 136 miljarder USD (2015) Arbetslöshet: 9,3 % (2016) Inflation: 29,6 % (2015 (Osäker siffra) Export: 70,7 miljarder USD (2015)

2 2(9) Import: 75,1 miljarder USD (2015) Största handelspartners: Brasilien, USA, Kina, EU, Chile Export till Sverige: 590 miljoner SEK (2015) Import från Sverige: 2063 miljoner SEK (2015) Politisk översikt Den exekutiva makten leds av presidenten som är både stats- och regeringschef och landet styrs genom ett flerpartisystem. Presidenten väljs genom nationella val vart fjärde år, och det är möjligt för presidenten att väljas om för en andra mandatperiod. Omröstningen sker genom en omröstning i två rundor; den vinnande presidenten måste antingen ha minst 45 % av rösterna eller 40 % och ett försprång till tvåan på minst 10 % för att bli vald i första rundan. Annars går omröstningen till en andra runda som avgörs genom enkel majoritet. Den lagstiftande makten utgörs av kongressen som har två kamrar. Senaten har 72 platser och senatorernas mandat är på sex år. En tredjedel av senatorerna väljs vartannat år. Vicepresidenten är senatens ordförande. Som ordförande för senaten har vicepresidenten ingen egen röst förutom vid oavgjorda omröstningar. Deputeradekammaren har 257 platser och ledamöternas väljs genom proportionella val för en fyraårig mandatperiod där hälften av ledamöterna väljs om vartannat år. En tredjedel av kongressens ledamöter måste vara kvinnor enligt lag, detta gäller för bägge kamrarna. Det finns ett lagförslag om att öka deta till 50 %. Den dömande makten är självständig från den exekutiva och den lagstiftande makten. Högsta domstolen utgörs av fem medlemmar som utses av senaten efter nomineringen av presidenten. I dagsläget är en av de fem domarna kvinna. Landet är uppdelat i 24 regioner (23 provinser plus den självständiga huvudstaden Buenos Aires). Varje provins har sin egen konstitution, myndigheter och regeringsstyre men dessa måste följa den nationella konstitutionen och lagarna. Även i provinserna är makten uppdelad mellan exekutiv, lagstiftande och dömande makt. Den exekutiva makten leds av guvernören (som i den självständiga huvudstaden Buenos Aires inte kallas guvernör utan regeringschef, jefe de gobierno). Den lagstiftande makten i provinserna kan utgöras av antingen en eller två kamrar.

3 3(9) Inrikespolitiskt Argentina blev självständigt från Spanien år Efter längre inbördesstridigheter och krig med omkringliggande länder växte sig landet ekonomiskt starkt genom jordbruksexport under andra halvan av 1800-talet. Detta kulminerade i glansdagarna i början på 1900-talet då landet hade en av världens högsta inkomst per capita. Stora delar av den politiska utvecklingen under resterande delar av 1900-talet kom att präglas av Juan Peron och peronismens födelse med mellanliggande militärkupper. Den senaste diktaturen pågick mellan med väldokumenterade övergrepp. Den marknadsliberale presidenten Carlos Menems styre under 1990-talet slutade i en finansiell kris år 2001 då staten inte längre kunde betala sina lån och försattes i konkurs. Detta banade vägen för makarna Nestor och Christina Kirchner som sedan kom att styra landet under majoriteten av 2000-talet med den framväxande s.k. kirchernismen. Efter tolv års peroniststyre à la makarna Kirchner valdes den liberalkonservative ingenjören och mångmiljonären Mauricio Macri från högerkoalitionen Cambiemos (jfr Låt oss förändra ) i november 2015 till president. Företrädaren Cristina Fernández de Kirchners sista år vid makten kännetecknades av att de ekonomiska problem som funnits sedan tidigare blivit allt mer akuta: hög inflation, ett minskande handelsöverskott bemött med skyddstullar, omfattande marknadsregleringar med pris- och valutakontroller, avsaknad av tillgång till internationella krediter p.g.a. konflikten med internationella långivare (s.k. holdouts), explosionsartat växande offentliga utgifter och en hastig inbromsning av ekonomin med sjunkande tillväxt som följd. Tilläggas kan att även om tidigare års rekordtillväxt och statliga subsidier gjort att många fått det bättre så gjordes i princip inga strukturella förändringar vad gäller de sociala klyftorna, storleken på den informella arbetsmarknaden eller landets allt större beroende av energiimport. Till detta bör läggas en stadigt ökande arbetslöshet och fattigdomsbekämpning utan resultat (en tredjedel av befolkningen bedöms leva under fattigdomsstrecket). Macri har satt igång ett politiskt och ekonomiskt reformarbete i förvånansvärt hög takt. Så gott som dagligen håller Macri eller någon av hans ministrar presskonferens där man presenterar nya åtgärder. Kritiken har inte låtit vänta på sig från de mest högljudda och radikala kirchneristerna och vänsterpressen som anser att Macri för en ansvarslös neoliberal politik som uteslutande syftar till att berika den

4 4(9) redan bemedlade överklassen samt att Macri har en auktoritär ledarstil och säkerhetspolitisk agenda som närmar sig militärdiktaturens metoder. Å andra sidan har det internationella samfundet och omvärlden hittills överlag berömt Macris reformer. Macris utmaningar är dock omfattande. Frågan är hur länge redan undersysselsatta och fattiga grupper kan vänta på att ekonomin ska ta ny fart och nya jobb skapas. Argentina är ett samhälle där gatudemonstrationer är legio och givet den starka polariseringen finns det risk för social oro. Den ekonomiska situationen Landets största ekonomiska problem i dagsläget är hög inflation, negativ tillväxt, stort budgetunderskott och en hög andel av fattiga (se separat ekonomisk och handelspolitiskt översikt). Under Kirchner kom den argentinska ekonomin att karaktäriseras av protektionism, bl.a. i form av valutakontroller och export- och importbegränsningar. Macri var snabb med att devalvera peson, förenkla importprocedurer samt ta bort majoriteten av exporttarifferna inom jordbruket och industrin. Reformerna har ökat företagens möjligheter på den internationella marknaden. När den argentinska staten gick i konkurs 2001 försattes landet under en stor skuldbörda. Skuldproblematiken ledde till en juridisk dispyt med en grupp amerikanska hedgefonder som köpt upp tidigare borgenärers skuldkrav. Konflikten frös Argentinas möjligheter att låna till en rimlig ränta på den internationella finansmarknaden under flertalet år. En ond cirkel skapades där landets investeringsmöjligheter reducerades och infrastrukturen eftersattes. Situationen med hedgefonderna löstes i april 2016 vilket fått utländska investerare att på nytt vända blickarna mot Argentina. Internationella relationer Utrikespolitiskt prioriteras traditionellt relationerna med Brasilien samt den regionala integrationen (framför allt inom ramen för handelsblocket Mercosur). Förhållandet till Brasilien präglas dock även av ekonomisk och politisk rivalitet. Förhållandet till grannlandet Uruguay som varit frostigt under Kirchnereran har nu tinats upp. Den argentinska regeringen månar också fortsatt om förbindelserna med grannlandet Bolivia, inte minst på grund av landets gasfyndigheter. I oktober 2006 slöt de bägge länderna ett 20-årigt avtal om gasleveranser

5 5(9) till Argentina. Där Kirchnerregeringarna valt att stötta ALBA-länderna har Macri gjort en totalomsvängning och argumenterade istället inledningsvis för suspension av Venezuelas Mercosur-medlemskap med hänvisning till organisationens demokratiklausul. I september beslutade Argentina tillammans med Brasilien, Uruguay och Paraguay att man ger Venezuela fram tills december i år att ratificera ett antal avtal och fördrag som Mercosurs stadgar kräver av sina medlemmar. Om så inte sker hotar man att stänga av Venezuela från samarbetet. Under Kirchner visade Argentina ett ökande intresse för växande marknader i Mellanöstern, Afrika och Asien. Detta kan förväntas fortsätta under Macri, som dock tydligt fört Argentina åter till den västra hemisfären med USA och Europa som främsta allierade. I slutet på mars månad besökte president Obama Argentina första besöket av en amerikansk president på 22 år. Ett stort antal avtal slöts inte minst på området säkerhet- och narkotikabekämpning. Besöket ses som lyckat för Macris del även om det protesterades på sina håll från oppositionens håll. Under har året har även Hollande och Renzi genomfört statsbesök i Argentina. Macris andra besök i Berlin förbereds till slutet av året. Relationerna mellan Argentina och EU har traditionellt sett varit goda och kommer sannolikt förbättras med den nya regeringen. De pågående förhandlingarna om ett associationsavtal mellan EU och Mercosur har fått ny skjuts sedan Macri fört fram frihandelsavtalet med EU som en prioritering. HR/VP Mogherini besökte Argentina i mars för att ytterligare främja processen. Partnerna har utbytt förhandlingsbud under året och förhandlingarna fortsätter med en formell runda under oktober månad i Bryssel. Från argentinska sida har man uttalat en ambition om att nå i hamn i slutet av 2017 även om man noterar de betydande svårigheterna på båda sidor. Även om Argentinas hållning i frågan om suveräniteten över Falklandsöarna/Malvinerna inte ändras kommer frågan sannolikt att spela en mer återhållen roll i argentinsk utrikespolitik med den nya regeringen. Cristina Kirchner eldade på konflikten med Storbritannien rörande ögruppen, en fråga som samlar det argentinska folket. Argentina har sedan krigsslutet drivit kravet att områdets slutgiltiga status måste lösas i FN:s avkoloniseringsutskott. Samtidigt har dock samtliga argentinska presidenter sedan diktaturen bestämt markerat att en militär lösning på konflikten är utesluten. Samtliga latinamerikanska länder har dels uttalat sitt stöd för de argentinska anspråken på en lösning genom FN, dels fördömt Storbritanniens oljeprospektering i de omkringliggande vattnen. Macri träffade premiärminister Cameron i

6 6(9) Davos i januari där man konstaterade att man rörande vissa frågor har starka och grundläggande åsiktsskillnader, men att man avser arbeta för utökat utbyte och närmare relationer. Efter Theresa Mays tillträde har dialogen fördjupats och i september kom man överens om att utöka flygtrafiken mellan Argentina och Falklandsöarna samt underlätta den kommersiella aktiviteten i området. Reaktionerna från oppositionen men även liberal-konservativa utanför regeringskretsarna lät inte vänta på sig. Argentina valdes in till FN:s säkerhetsråd för perioden och lyfte bland sina prioriteringar fram vikten av multilateralism, försvarandet av mänskliga rättigheter och önskan om att vara ett språkrör för alla stater i Latinamerika. Den nya regeringen har uttryckligen sagt sig vilja verka som brobyggare i multilaterala fora. Argentina är på samma gång medlem av G77 och G20. I december 2010 erkände Argentina Palestina som självständig stat efter att Brasilien gjort detsamma, något som sedan efterföljdes av flertalet latinamerikanska länder. Relationerna med Israel är generellt sett goda, inte minst på grund av den stora judiska minoriteten i Argentina (bestående av mer än personer, en av världens största utanför Israel). Förhållandet har förbättrats sedan Macri-regeringen omgående sade upp det avtal som Argentina slöt med Iran i januari 2013 om att tillsätta en sanningskommission avseende anklagelser om iransk inblandning i bombdådet mot judiska centret AMIA Bakgrunden var att det egentliga syftet med sanningskommissionen, i vart fall enligt dess kritiker, snarare var att dölja Irans inblandning i dådet och därmed underlätta ökad handel med Iran. Trots Macri-regeringens annorlunda retorik avseende Iran kvarstår handelsrelationerna länderna emellan. I samband med Ukrainakrisen intog Argentina en återhållsam position där man drog sig för att ensidigt kritisera Rysslands agerande. När EU i omgångar införde handelssanktioner gentemot Ryssland gjorde Argentina tvärtom försök till att ersätta bortfallet av jordbruksprodukter med ökad egen export. Den nya regeringen har inte intagit någon tydlig hållning. Sveriges förbindelser med Argentina De diplomatiska relationerna mellan Sverige och Argentina kan spåras tillbaka till 1831 då Sverige beslutade att upprätta ett konsulat i Buenos Aires. Det tog dock ett tag innan någon erkänd konsul kom på plats. Därefter har svenska och argentinska ambassader upprättats i respektive huvudstad. Den svenska ambassaden i Buenos Aires öppnade 1906.

7 7(9) Sverige har tre honorärkonsulat i de argentinska provinserna Córdoba, Oberá (Misiones) och Ushuaia (Tierra del Fuego). Dagens relationer är goda, men det vore en överdrift att säga att de varit prioriterade från någondera sidan under de senaste åren. Den nya regeringen, som för att skilja sig från den förra har den uttalade ambitionen att ha goda relationer med alla länder, har dock antytt en önskan om ett närmare samarbete med de nordiska länderna. Att Sverige närvarade på ministernivå (sr Regnér) i samband med Macris presidentinstallation noterades och uppskattades. Någon månad senare hade utrikesminister Malcorra och UM Wallström ett första telefonsamtal. I april i år fördes de första politiska konsultationerna på 12 år (utrikesrådsnivå) och flera möjliga samarbetsområden med den nya regeringen diskuterades. Flera aktörer har efterlyst utbyte kring svenska erfarenheter på energi- och miljöområdet. Sverige har sedan tidigare ett MoU med Argentina på forskningsområdet. I större politiska sammanhang ses nog Sverige från argentinsk sida i första hand som en del av EU. Efter flera år utan någon argentinsk ambassadör i Stockholm har denna post nyligen tillsatts. Den svenska kolonin uppskattas till ett par tusen personer, varav hälften bor i Buenos Aires. Därutöver har flera svenska universitet utbytesavtal med argentinska universitet och ett relativt stort antal svenskar reser till Argentina varje termin och sommar för att bl.a. studera spanska. Det förekom aldrig någon svensk massinvandring till Argentina utan merparten av de svenskar som stannade var enskilda äventyrare, sjömän och lycksökare. Flera av dessa har dock satt betydande avtryck som arkitekter, affärs- och vetenskapsmän. Undantaget är staden Oberá i provinsen Misiones i nordöstra Argentina där det finns runt tre tusen svenskättlingar, varav en hel del upprätthåller svenska språk- och kulturtraditioner. I Buenos Aires finns en svensk kyrka (ursprungligen en sjömanskyrka) samt en svensk förening och en svensk-argentinsk handelskammare. Under militärdiktaturen i Argentina spelade Sverige en viktig roll genom att ta emot omkring 6000 argentinare på flykt. De flesta av dessa har återvänt till Argentina men upprätthåller många gånger kontakten med Sverige. I november 2012 överlämnade staden Buenos Aires en plakett till Sveriges ambassadör som tack "Till Sverige för dess solidaritet och stöd till landsflyktiga latinamerikaner". Intresset för svensk litteratur och kultur är märkbart stort och svenska musiker på besök i framför allt Buenos Aires är ett återkommande

8 8(9) inslag. Svensk film har en särställning och ambassaden har med framgång varit med och anordnat återkommande nordiska och svenska filmfestivaler. Följande besök av vikt har ägt rum de senaste åren: Till Sverige: Forskningsminister Lino Barañao i Stockholm för undertecknade av MoU, juni 2014 Till Argentina: Anna-Karin Eneström, utrikesråd för politiska frågor, april 2016 Sr Åsa Regnér, presidentinstallation, dec Sven-Eric Söder, generaldirektör för Folke Bernadotteakademin, dec Johan Frisell, biträdande enhetschef UD-SP, dec Socialstyrelsen, feb Maria Lundqvist, chef för UD:s Amerikaenhet, okt Socialutskottet, möten med parlamentariker, argentinska regeringsföreträdare samt företrädare för det civila samhället, Riksdagens tredje vice talman Liselotte Hagberg med riksdagsledamöter, möten med parlamentariker, argentinska regeringsföreträdare samt företrädare för det civila samhället, Mona Sahlin inom ramarna för sin ILO-kandidatur, Utrikesutskottet, möten med parlamentariker, argentinska regeringsföreträdare samt företrädare för det civila samhället, Statssekreterare Gunnar Oom, möten inom handelsområdet med argentinska regeringsföreträdare samt med representanter för Buenos Aires stads- och provinsregering, Jordbruksverket, Statssekreterare Åsa-Britt Karlsson, FN-konferens om jordutarmning och ökenspridning COP-9, Miljöminister Andreas Carlgren, Grönlandsdialogen samt främjande av konceptet SymbioCity, Jordbruksminister Eskil Erlandsson, möte med sin argentinska motpart, Statssekreterare Gunnar Wieslander, främjandesatsningen Southern Cone Telecom, 2008.

9 9(9) Följande viktigare bilaterala avtal har ingåtts mellan Sverige och Argentina: Dubbelbeskattningsavtal Investeringsskyddsavtal Luftfartsavtal MoU inom forskning