ROOSLEPA. Rootsikeelne küla Eesti läänerannikul ROSLEP. En svenskspråkig by vid Estlands västra kust. Göte Brunberg

Transkript

1 ROOSLEPA Rootsikeelne küla Eesti läänerannikul ROSLEP En svenskspråkig by vid Estlands västra kust Göte Brunberg Irjase talu omanik Johan Brunberg perekonnaga a Irjasgårdens ägare Johan Brunberg med familj år 1913

2 Rootslased Svenskar Rooslepa Roslep Eestlased Ester Segaasustus Blandad befolkning Varem rooslased, praegu eestlased Tidigare svenskar, nu ester Kaart/Karta H. Schmidt Rannarootsi alad Läänemaal 19. sajandi keskel. Estlandssvenska områden i Läänemaa vid mitten av 1800-talet. Autor: Göte Brunberg Must-valged fotod: SOV i arhiiv Värvifotod: Autor, kui teisiti ei nähtu Väljaandja: Autor Copyright Göte Brunberg, 2015 Teine väljaanne, 2015 Författare: Göte Brunberg Svart-vita fotografier: SOV:s arkiv Färgfoton: Författaren, om inte annat framgår Utgivare: Författaren Copyright Göte Brunberg, 2015 Andra utgåvan, 2015 Tänu Sven Kuinbergile eesti teksti parandamise eest Ett tack till Sven Kuinberg för rättningen av den estniska texten

3 Sissejuhatus Rooslepa küla asub praeguses Noarootsi vallas, ühes nendest aladest Eesti rannikul ja väikesaartel, kus varasest keskajast alates elas rootsikeelne rahvastik, eestirootslased ehk rannarootslased. Veel aastatel oli Rooslepa elanikkond, umbes 320 inimest, täiesti rootsikeelne. Osa nendest kolis juba enne Teist maailmasõda Rootsi. Ülejäänud põgenesid väikepaatidega või viidi organiseeritud ümberasumisega sõja viimastel aastatel Rootsi. Tühjaks jäänud taludesse kolis sõjapõgenikke. Aastal 1949 elas Rooslepas umbes 80 inimest. Elanike arv on seejärel vähenenud nii, et praegu on alalise elanikkonna arv vähem kui 30 inimest. Eestirootslastest Väga vähe on teada rootslaste Eestisse sisserändamise kohta. Tõenäoliselt asustati juba viikingi ajal hõredaid asustusi. Suurem sisserändamine aga ei leidnud aset enne Eesti alade vallutamist Taani ja Liivi ordu poolt umbes aastal Arvatatakse, et rootslaste sisserändamine algas aastate jooksul. Haapsalu linnaõiguses aastast 1294 on mainitud, et linnas ja linna läheduses elab rootslasi. Sisserändajad tulid praeguse Rootsi riigi alalt otse või Soome kaudu. Nad asusid elama Eesti rannikualadel ja saartel, kus oli vaid hõre püsiv eestlastest elanikkond. Eestlased olid peamiselt põlluharijad, rootslased aga kombineerisid põlluharimise karjakasvatuse, jahi ja kalapüügiga. Kõige rohkem oli rootslaste asundusi 14. ja 15. sajandil sajandi keskel elas Eestis umbes rootslast. Nad moodustasid umbes 5 protsenti Eesti elanikkonnast. Rootslased väitsid, et nendel oli nn Rootsi õigus, millega kaasnes, et talupojad võisid elukohta vabalt vahetada. See kehtis siiski ainult nende piiratud alade sees. Eesti talupojad seevastu langesid sajandite vältel pärisorjusesse. See tähendas, et rootslased ei tahtnud kolida eesti aladele ja eestlastel ei olnud võimalik kolida rootsi aladele. See on üheks põhjuseks mispärast ei toimunud täielikku assimileerumist aasta rahvaloenduse järgi oli rootslaste arv Nad moodustasid enamiku Noarootsi ja Riguldi valdades mandril ja Ruhnu, Vormsi, Osmussaare, Suur ja Väike Pakri ning Naissaare saartel. Teise maailmasõja algul oli eestirootslaste arv umbes Enamik nendest üle inimese põgenesid väikepaatidega või viidi organiseeritud ümberasumisega sõja viimastel aastatel Rootsi. Suur ümberasumine toimus aasta suvel, kui kuunar Juhan viis üheksa reisiga rohkem kui inimest Rootsi. Väikepaatidega põgenes, kas otse või Soome kaudu, Rootsi enam kui inimest. Eestisse jäi tuhatkond. Inledning Rosleps by ligger i nuvarande Nuckö kommun, ett av de områden på Estlands kust och småöar där det sedan tidig medeltid bodde en svensktalande befolkning, estlandssvenskarna. Ännu på 1930-talet var Rosleps befolkning, cirka 320 personer, helt svensktalande. En del av dem flyttade redan före andra världskriget till Sverige. De övriga flydde i småbåtar eller fördes med organiserade transporter till Sverige under andra världskrigets sista år. Till de tomma gårdarna flyttade krigsflyktingar. År 1949 hade Roslep cirka 80 invånare. Under tiden därefter har befolkningsantalet minskat så att den fasta befolkningen nu är mindre än 30 personer. Estlandssvenskarna Mycket lite är känt om svenskarnas invandring till Estland. Sannolikt etablerades glesa bosättningar redan under vikingatiden, men någon större invandring skedde inte förrän danskar och tyska ordensriddare hade erövrat Estland under 1220-talet. Man antar att invandringen började under 1260-talet. I Hapsals stadsrätt från 1294 nämns att i staden och dess närhet bor svenskar. Invandrarna kom från det nuvarande Sverige, direkt eller via Finland. De bosatte sig på Estlands kustområden och öar, där det endast fanns en gles estnisk befolkning. Esterna var huvudsakligen jordbrukare men svenskarna kombinerade jordbruket med boskapsskötsel, jakt och fiske. Sin största utsträckning fick de svenska bosättningarna på och 1400-talen. I mitten av 1600-talet bodde cirka svenskar i Estland. De utgjorde ungefär fem procent av befolkningen. Svenskarna hävdade att de levde enligt Svensk rätt, i vilken ingick att bönderna hade rätt att byta sin egen vistelseort. Detta gällde dock bara inom deras begränsade områden. De estniska bönderna hamnade däremot under århundradenas lopp i livegenskap. Det fick som följd att svenskarna inte ville flytta till estniska områden och esterna inte kunde flytta till svenska. Det är en av förklaringarna till att det inte skedde en fullständig assimilisering. Enligt 1934 års folkräkning var svenskarnas antal De utgjorde majoritet i Rickul och Nuckö kommuner på fastlandet och på Runö, Ormsö, Rågöarna och Nargö. Vid andra världskrigets utbrott var antalet svenskar cirka Flertalet av dem över personer flydde i småbåtar eller fördes med organiserade transporter till Sverige under andra världskrigets sista år. Den stora överflyttningen skedde sommaren 1944, då skonaren Juhan på nio resor förde över mer än personer till Sverige. I småbåtar rymde mer än personer, direkt till Sverige eller via Finland. Kvar i Estland blev ett tusental. 3

4 Rooslepa küla asutamine Grundandet av Rosleps by Küla omanikud Byns ägare Tõenäoliselt asutati Rooslepa küla umbes aastal Professor Rein Zobeli poolt tehtud kaardist nähtub, et tol ajal ulatus Läänemerelt väike rannajärv küla praeguse keskuseni (pilt 1). Keskus asub nüüd umbes 4 m üle meretaseme ja tõuseb aastaga 2-3 mm. Toimikus aastatest on mainitud, et külaelanikel oli kohustus hoolitseda paadikuuride eest Spithamis. Küla rootsi nime päritolu on keeleuurija Edvin Lagmani järgi tõenäoliselt eestikeelne, rootslõpe, millest esimene osa tuleneb sõnast rootslane ja teine osa sõnast lõpp, kokkuvõttes rootslaste küla tagamaal. Nimi on aastal 1540 kirjutatud Rotzlep, 1565 Rodzläp ja Rotslep, 1572 Roslep, 1603 Rotschlep jne. Moodsa rootsi riigikeeles oli nimi Roslep, mis on ka praegu küla rööpnimi. Nime hääldamine kohalikus murdes oli umbes Ruhlup. Moodsal ajal oli Rooslepa nn sumbküla, milles talud olid kokku paigutatud. Tõenäoliselt oli see ka küla esialgne kuju. Sannolikt grundades byn ungefär år Enligt en av professor Rein Zobel ritad karta sträckte sig vid den tiden en liten vik från Östersjön till byns nuvarande centrum (se bild 1). Centrumet ligger nu ungefär 4 m över havsnivån och stiger 2-3 mm om året. I en handling från 1340-talet nämns att invånarna hade skyldighet att sköta båthus i Spithamn. Enligt språkforskaren Edvin Lagman har namnet Roslep sannolikt estniskt ursprung, rootslõpe, där första delen kommer från estniskans rootslane ( svensk ) och den andra delen från lõpp ( slut ), sammantaget svenskbyn vid utkanten. Byns namn stavades år 1540 Rotzlep, 1565 Rodzläp och Rotslep, 1572 Roslep, 1603 Rotschlep osv. På modern högsvenska var namnet Roslep, som också är byns nuvarande parallellnamn. På den lokala dialekten uttalades namnet ungefär Rohlop. I modern tid var Roslep en så kallad klungby, där gårdarnas hus låg väl samlade. Troligen var detta även byns ursprungliga utseende. Rooslepa talupojad olid sajandite vältel rentnikud Saare-Lääne piiskopkonna, Rootsi riigi ja baltisaksa aadli all. Rittmeister Engelbrecht von Tiesenhausen omandas a 383 riigitaalri eest küla 4 1/2 adramaad haritud maad. Pilt 1. Mõeldud rannajoon a. Bild 1..Tänkt strandlinje år Roslepsbönderna var under årens lopp arrendatorer under biskopsdömet Ösel-Vik, den svenska staten och den estniska baltadeln. År 1605 förvärvade ryttmästaren Engelbrecht von Tiesenhausen byn med 4 1/2 hakar odlad jord för 383 riksdaler. Pilt 2. Rooslepa taljupojad a. Bild 2. Rosleps bönder år

5 Rootsi aadlimees Jakob de la Gardie ostis a Riguldi mõisa Robert Woldeck ilt ja samal aastal omandas ta ka Rooslepa küla. Sel viisil sattus Rooslepa Riguldi mõisa alla. Perekond de la Gardie müüs a mõisa Fromholt Johan von Taube le. Suguvõsa Taube omas pärast seda mõisa kuni aastani Ka administratiivselt kuulus Rooslepa Riguldi mõisale kuni aastani 1867, kui mõisa kuuluvatest küladest moodustati Riguldi vald. Praegu kuulub küla Noarootsi valla koosseisu. Talude ja elanikkonna arv sajandite vältel Esimesed täpsed kirjalikud andmed küla kohta pärinevad aastast 1565, pärast Eesti vallutamist Rootsi poolt. Sel aastal hõlmas küla 17 talu (tegelikult talupojad, pilt 2). Elanikkonna arv oli umbes 70. Umbes 130 aastat hiljem, aastal 1687, olid talude ja elanikkonna arvud umbes samad. Elanikkond vähenes arvukalt näljahädas aastatel 1697/98, milles suri 40 inimest ja katkus 1710/11, milles suri 50. Selle tõttu oli elanikkond veel aastal 1739 vähem kui 50 aastat varem. Sama aasta adramaarevisjoni järgi elas külas ainult 63 inimest. Talude arv oli 12 (vt pilti 3) ja haritud maa pind ainult 2 3/4 adramaad. Järgnevatel aastakümnendatel kasvas elanikkond kiiresti a hingerevisioni järgi elas külas 171 inimest. Seejärel suurenes elanike arv vaikselt, nii et a hingerevisioni järgi oli see 185. Pärast seda suurenes elanike arv kiiresti, nii et a rahvaloenduse järgi elas külas 319 inimest, kõik rahvuselt rootslased. Riguldi valla elanikkonna arv oli 1 653, nendest rootslast ja 71 eestlast ja muulast. See tähendab, et rootslased moodustasid valla elanikkonnast umbes 96 protsenti Pilt a adramaarevisjoni andmed Rooslepa talude kohta. Bild 3. Uppgifter i 1739 års hakerevision om gårdarna i Roslep. Den svenske adelsmannen Jakob de la Gardie köpte 1627 Rickuls gods från Robert Woldeck och samma år förvärvade han också Rosleps by. På detta sätt kom Roslep att hamna under Rickuls gods. Familjen de la Gardie sålde 1704 godset till Fromhold Johan von Taube. Släkten Taube ägde sedan godset fram till Även administrativt tillhörde Roslep Rickuls gods fram till 1867, då Rickuls kommun skapades av de byar som låg under godset. Nu tillhör byn Nuckö kommun. Antalet gårdar och invånare under århundradena De första detaljerade uppgifterna om byn härrör från år 1565, efter det att Sverige hade erövrat Estland. Det året fanns i byn 17 gårdar (egentligen husbönder, se bild 2). Invånarantalet var ungefär 70. Ungefär 130 år senare, år 1687, var antalet gårdar och invånare ungefär desamma. Befolkningen decimerades kraftigt under hungersnöden 1697/98, då 40 personer, och pesten 1710/11, då 50 personer avled. Som en följd av detta var invånarantalet 1739 fortfarande lägre än 50 år tidigare. Enligt detta års hakerevision bodde det endast 63 personer i byn. Gårdsantalet var 12 (se bild 3) och den odlade jordens yta endast 2 3/4 hakar. Under de följande årtiondena växte befolkningen snabbt. Enligt 1782 års själarevision bodde i byn 171 personer. Därefter ökade invånarantalet sakta så att det enligt 1858 års själarevision var 185. Därefter växte antalet invånare snabbt, så att det vid 1934 års folkräkning var 319, alla svenskar. Enligt samma folkräkning var Rickul kommuns invånarantal 1 653, av dem 1582 svenskar och 71 ester och övriga. Det betyder att svenskarna utgjorde ungefär 96 procent av kommunens befolkning. Veerg Kolumn Sisu Innehåll 1 Adramaad/Hakar. 2 Talupoja nimi/husbondens namn. 3-6 Töövõimelised (15-60 a): peremehed, pojad/sulased, perenaised, sulasenaised/tütred/teenijad. Arbetsföra (15-60 år): husbönder, söner/drängar, husfruar, dränghustrur/döttrar/pigor. 7, 8 Vanad ja nõrgad: mehed, naised. Gamla och skröpliga: män, kvinnor. 9,10 Poisid, tüdrukud. Pojkar, flickor Hobused, sälud, härjad, lehmad, noorloomad. Hästar, fålar, oxar, kor, ungdjur. 5

6 1930. aastatel kolis 80 inimest, s.t küla elanikkonnast umbes üks neljandik, Rootsi. Nad ei näinud ülerahvastatud kodukandis mingit tulevikku. Põlluharimine ei olnud arendatav ja teisi töövõimalusi ei olnud. Lahkumine oleks kindlasti jätkunud, kui Teine maailmasõda ei oleks puhkenud. Pärast hilissügist a ei saadud enam luba lahkuda Eestist. Talud moodsal ajal a hingerevisioni järgi hõlmas küla 19 talu. Järgmise sajakonna aasta jooksul oli talude arv stabiilne; ainult kaks kadus ja mitte ühtegi ei lisandunud ja aastate Eestimaa talurahva seaduste järgi olid mõisahärrad sunnitud müüma või rentima suurema osa mõisa maast oma talupoegadele. Ettevalmistusena sellele tehti aastate keskel Riguldi mõisa maadest inventuur, millest talude kaupa nähtuvad talule kuuluvate maatükkide pindala ja tüüp (põllumaa, heinamaa, karjamaa jne). Inventuuri juurde kuulub kuuest osast koosnev värviline kaart, iga osa suurusega 70 x 250 cm. Pilt 11 näitab väljavõtet kaardist, mida võib pidada kunstiteoseks. Kaardilt nähtub, et Riguldi mõisa talude maad olid sajandite jooksul väikesteks tükkideks killustatud, mõnikord vaid mõne meetri laiusega ribadeks. Näiteks hõlmas Irjase talu (kaardil nr 16) 56 maatükki põllumaad. Külas oli 16 talu (nr 11-26) ja kaks popsikohta (nr 27 ja 28). Et võimaldada rationaalsemat põlluharimist, tehti enne talude vabaksostmist aastal 1895 maamõõtmine, kusjuures pandi kokku väikesed maatükid suuremateks (vt pilti 12). Maamõõtmise protsessi jooksul loodi ka neli uut talu (nr 80-83). Iga talu sai endale ühe (või kaks) meetri laiust riba metsamaad külast põhja poole. Mõis hoidis endale metsamaad küla ja ranna vahel ja metsamaa Dirhamis. Mõisamaa riigistati hiljem aastate maareformiga. Mõned vanadest taludest said pärast maamõõtmist suurema osa oma põllumaadest väljaspool küla. Sellepärast asusid ümber sajandi esimestel aastatel Jurens i, Matas e, Hansas e ja Baskull i (vana nimi Horris) talud väljaspoole külakeskust (vt pilte 13 ja 14). Jagati ka hiljem Lill-Henders i, Graisas i ja Erkers i talud. Metsatükkidele ja teistele kohtadele asutati popsikohad. Mõned perekonnad asusid elama Dirhamisse, mis tol ajal oli osa Rooslepast aga on nüüd iseseisev küla. Rooslepa, kus varem talud asusid küla keskel ( sumbküla ), sai nüüd palju suurema geograafilise ulatuse. Tabelist pildil 19 nähtuvad andmed aastate talude kohta. Tabelis on ka need popsikohad, mis nõukogude aja esimestel aastatel erapõllumajandusega olid uusmaasaajate talud. Under 1930-talet flyttade 80 personer, det vill säga ungefär en fjärdedel av byns befolkning till Sverige. Man såg ingen framtid i hembygden. Jordbruket gick inte att utveckla och någon annan möjlighet till arbete fanns inte. Utflyttningen hade säkert fortsatt om inte andra världskriget hade brutit ut. Från senhösten 1939 fick man inte längre tillstånd att lämna Estland. Gårdarna i modern tid Enligt 1782 års själarevision fanns det 19 gårdar i byn. Under de följande hundra åren var gårdsantalet stabilt; endast två försvann och inte en enda kom till. Enligt de estniska bondelagarna från och 1860-talen tvingades godsägarna att arrendera ut eller sälja större delen av sin mark till sina bönder. Som förberedelse för detta gjordes i mitten av 1860-talet en inventering av Rickuls gods marker. I denna anges per gård arealen och marktypen (åker, äng, betesmark etc.) för varje till gården hörande markstycke. Förteckningen är kompletterad med en färglagd karta i sex delar, vardera med en storlek av 70 x 250 cm. Bild 11 visar ett utdrag ur kartan, som kan betraktas som ett konstverk. Av kartan kan man se att Rickuls gods marker under århundradenas lopp hade splittrats i små remsor, som ibland var endast några meter breda. Exempelvis var Irjasgårdens (nr 16 på kartan) åkermark uppdelad i 56 markstycken. I byn fanns 16 gårdar (nr 11-26) och två torpställen (nr 27 och 28). För att möjliggöra ett mer rationellt jordbruk gjorde man före friköpet av gårdarna 1895 ett lantmäteri, vid vilket man slog ihop de små markstyckena till större (se bild 12). Under processen skapades också fyra nya gårdar (nr 80-83). Varje gård fick ett skogsstycke i form av en remsa (eller två) med en bredd av meter norr om byn. Godset behöll skogsmarken mellan byn och stranden och i Derhamn. Denna mark förstatligades sedan genom markreformen på 1920-talet. Några av de gamla gårdarna fick efter lantmäteriet den större delen av sin åkermark utanför byn. Därför flyttade i början av 1900-talet gårdarna Jurens, Matas, Hansas och Baskull (med gamla namnet Horris) till platser utanför byns centrum (se bilderna 13 och 14). Senare delades även gårdarna Lill-Henders, Graisas och Erkers. På skogsstyckena, och på andra platser inne i byn och utanför byn, anlades torpställen. Några familjer bosatte sig i Derhamn, som då var en del av Roslep men nu är en egen by. Roslep, som tidigare hade varit en så kallad klungby, fick nu en mycket större geografisk utsträckning. I tabellen i bild 19 visas uppgifter om de gårdar som fanns på 1930-talet. Där finns även de torpställen, som under sovjettidens första år med privatjordbruk blev nybrukar -gårdar. 6

7 Mõned Rooslepa talud aastatel/några gårdar i Roslep på 1930-talet Pilt 7. Brus talu. Bild 7. Brusgården. Pilt 8. Seffers talu. Bild 8. Seffersgården. Pilt 9. Mo talu. Bild 9. Mogården. Pilt 10. Tines talu. Bild 10. Tinesgården. Pilt 4. Jakase talu (üleval) ja Irjase talu makettid, Ingvald Dyrbergi poolt tehtud. Bild 4. Modeller av gårdarna Jakas (överst) och Irjas, gjorda av Ingvald Dyrberg. Pilt 5. Bista talu makett, Ivar Brunbergi poolt tehtud. Bild 5. Modell av Bistagården, gjord av Ivar Brunberg. Pilt 6. Teves talu. Bild 6. Tevesgården. 7

8 Pilt 11. Rooslepa küla keskne osa a. Bild 11. Rosleps bys centrala del år Kaart/Karta: Rahvusarhiiv 8

9 Pilt 12. Rooslepa küla keskne osa a. Bild 12. Rosleps bys centrala del år Kaart/Karta: Rahvusarhiiv 9

10 Rooslepa laevarahn Oamusa stain A-17 Hansas 185 Dapp Vt pilti 14 Se bild 14 Baskull Alex Påls Paul 27 Baskull Jakas Alex 200 Simas Matas Mathias 15 Matas 247 Lendors Johan 14-b Bistaback A-22 Jurens 83 Ensko Vaa oja Va rännan A-48 Jurens Kristjan 82 Blombergs, Smeens Nõva maastikukaitseala Rooslepa sihtkaitsevöönd Nõva landskapsskyddsområde Rosleps skyddszon 81 Bista Talu, eluhoone säilinud Gård, boningshuset bevarat Talu, eluhooneta Gård, utan boningshus Popsikoht, eluhoone säilinud Torpställe, boningshuset bevarat Popsikoht, eluhooneta Torpställe, utan boningshus Talu, endine asukoht Gård, tidigare plats Pilt 13. Rooslepa talud ja popsikohad aastatel praeguse seisuga. Bild 13. Gårdar och torpställen i Roslep på 1930-talet, med nuvarande tillstånd. Kaart/Karta: Maa-amet 10

11 A-46 Hansas Kristjan 196 Bentas Eva 192 Lillgårds Kristjan 258 Påls Mathias 199 Heymans Engmans 202 Blombergs 201 Sväback 209 Knuters A-41 Ihrmans Rooslepa kool Rosleps skola 186 Skrädans Jakas Kristjan Påls Alex 259 Tines Mats 264 Pålbergs 197 Nibondas Josef 80 Nibondas 250 Brus Mare 267 Påls Adam 265 Erkers Josef A-43 Teves Anders 11 Mickas 28 Milback A-22 Jurens 14-a Lill- Henders A-25 Kupra 12 Mo (16) Irjas Kristjan 16 Irjas 15 Matas A-17 Hansas Palvemaja Benhuse 13 Seffers Tuulikuküngas Koinbackan Kivitee Stenvegen 18 Jakas 24 Påls (18) Jakas Herman 23 Brus 19 Tines 27 Horris 189 Erkers Alex 191 Erkers Johannes 26 Erkers 21 Graisas 198 Lillgårds A-26 Teves Kupor Mats 195 Seffers Tio 195 Seffers Alex 12-a Marks A-40 Anders Anders Pilt 14. Talud ja popsikohad küla keskses osas. Bild 14. Gårdar och torpställen i byns centrala del. Kaart/Karta: Maa-amet 11

12 Elatusallikad Olulisteks elatusallikateks olid sajandite vältel põlluharimine, loomakasvatus ja kalapüük. Pinnad olid liivased ja kehvad ning olid sellepärast soblikud ainult kartuli ja rukki kasvatuseks. Teravili jahvatati kuni moodsa ajani tuuleveskites Koinbackan is a asus seal seitse veskit. Lehmad olid karjas karjamaadel, Engevalla, külast kirde poole. Kalapüük oli enamasti koduseks tarvituseks ja leidis aset väljaspool küla kõige lähemal asuvat randa, Stenbor, kus taludel olid võrgukuurid sajandi lõpul lisandus lisaelatusallikaks merendus. Paljud talud omasid purjekast osa. Veeti purjekatega kartulit, sealiha ja teisi põllumajandussaadusi Stockholmisse ja Helsingisse. Purjekad ehitati tavaliselt omanike poolt kogenud paadimeistri juhtimisel. Suurem osa ehitati Dirhami rannas, praegusest sadamast põhja poole. Aastate jooksul ehitati seal ligi 50 purjekast, viis viimast aastatel 1939/40. Aastal 1940 riigistati purjekad nõukogude võimu poolt. Försörjningskällor Under århundradenas lopp var de viktigaste försörjningskällorna jordbruk, boskapsskötsel och fiske. Markerna var sandiga och magra och var därför endast lämpade för odling av potatis och råg. Säden tröskades ända till senare tid i väderkvarnarna på Koinbackan. År 1895 stod där sju kvarnar. Korna drevs på bete på betesvallarna, Engevalla, nordost om byn. Fisket var mestadels till husbehov och ägde rum vid den närmaste stranden, Stenbor, där gårdarna hade näthus. Vid slutet av 1800-talet tillkom sjöfarten som försörjningskälla. Många gårdar hade del i en skuta. Med dessa seglade man med potatis, fläsk och andra jordbruksprodukter till Stockholm och Helsingfors. Skutorna byggdes vanligen av ägarna själva under ledning av en erfaren båtsmäster. Större delen av dem byggdes på Derhamnstranden, norr om den nuvarande hamnen. Under årens lopp byggdes där nästan 50 skutor, de sista fem under åren 1939/40. År 1940 förstatligades skutorna av sovjetmyndigheten. Pilt 15. Põlluharimine Milback i talus. Bild 15. Jordbruk på Milbackgården. Pilt 16. Tuuleveskid Koinbackan is. Bild 16. Väderkvarnar på Koinbackan Pilt 17. Võrgukuurid Stenbor i rannas. Bild 17. Näthus på Stenborstranden. Pilt 18. Purjeka Dyrhamn ehitus a. Bild 18. Skutan Dyrhamn under byggnad

13 Nimi Namn Number Nummer Perekonnanimi a Familjenamn 1835 Pindala (hk) a Storlek (ha) 1938 Omanik a Ägare 1938 Uusmaasaaja a Nybrukare Mickas Westerby 47,990 Vesterby, Kristjan jt Kerner, Emilie Taaveti tr Safronova, Ekaterina Antsu tr (B-6) 12 Mo Brumberg 52,960 Åkerblad, Mats Kisand, Joosep Hendriku pg 13 Seffers Kuinberg 48,580 Koinberg, Edvard Kuinberg, Eduard Juhani pg 14 a Lill-Henders Heyman 28,554 Heyman, Kristjan Teppor, Anton Michkli pg 14 b Bistaback - 28,937 Brunberg, Mats Voolmäe, Priidu Nigulase pg 15 Matas Okerblad 46,244 Åkerblad, Johan Muna, Mahta Jaani tr Kuusik, Adelee Jakobi tr (B-5) 16 Irjas Brumberg 58,140 Brunberg, Johan Raudsik, Salme Johannese tr Klippberg, Anton Juhani pg (B-1) A-17 Hansas Ihrman 37,660 Linneberg, Mats Viiart, Adele Juhani tr 18 Jakas Dihrberg 42,350 Dyrberg, Anton jt Belova, Alviine Jaani tr 19 Tines Tinesberg 44,169 Bergkvist, Mats Haapsal, Paul Priidiku pg 20 Erkers Hamberg 34,806 Hamberg, Johan jt Tisler, Jaan Peetri pg (26) 21 Graisas Greisberg 36,098 Klippberg, Mats Tepp, Elfriede Johannese tr A-22 Jurens Westerbom 39,490 Westerblom, Eva Roska, Mihail Andrese pg 23 Brus Brus 40,350 Heyman, Kristjan Press, Eduard Viiu pg 24 Påls Pohlberg 37,330 Westerholm, Kristjan Hamberg, Johannes Matsi pg A-25 Kupor Kuperberg 27,830 Kopparberg, Mathias Trams, Elisabeth Viidu tr A-26 Teves Koppelberg 30,210 Westerholm, Mathias Madison, Voldemar Taaveti pg 27 Baskull Roberg 29,040 Hamberg, Anders Sabalson, Gustav Elsa pg 28 Milback Milback 31,130 Brunberg, Anders Suppi, Gustav Jaani pg 80 Nibondas - 57,810 Brunberg, Anders Tamm, Alise Jaani tr 81 Bista Mats - 40,603 Brunberg, Mats - 82 Bista smed - 39,975 Blomberg, Mats, Jakobi, Aksel Oskari pg Åkerblad, Herman 83 Ensko - 39,250 Brunberg, Anders Luuker, Johannes Joosepi pg 189 Erkers Alex - 12,000 Hamberg, Alexander Mangus, Marie Jaani tr 191 Erkers Johannes - 12,851 Hamberg, Johannes Tisler, Eduard Jaani pg 197 Nibondas - 2,885 Brunberg, Josef Kallaste, Johannes Mardi pg Josef 198 Lillgårds - 24,031 Hamberg, Josef Tammik, Peeter Jaani pg 264 Pålbergs - 2,289 Polberg, Johan Koppel, Salme Jaani tr 247 Lendors Johan - 0,480 Heyman, Johan Kraavik, Rosalie Peetri tr (B-2) Märkus: Kõik omanikud nimega Brunberg a, välja arvatud Irjase talu oma, olid Mo talust pärit. Anmärkning: Alla ägare Brunberg 1938, med undantag av Irjasgårdens, var bördiga från Mogården. Pilt 19. Andmed Rooslepa talude kohta. Bild 19. Uppgifter om gårdarna i Roslep. 13

14 Usklik elu trosliv Pilt 20. Rooslepa kabel aastatel. Bild 20. Rosleps kapell på 1930-talet. Pilt 21. Kabeli varemed a. Bild 21. Kapellruinen år Pilt 22. Uuesti ehitatud kabel. Bild 22. Det återuppbyggda kapellet. Pilt 23. Palvemaja a. Bild 23. Benhuse år Rooslepa kuulus Noarootsi kihelkonda peakirikuga Püha Katariina kirik Noarootsi poolsaarel sajandi algul ehitati küla lõuna osas puitkabel, Rooslepa kabel. Puitkabel asendati a kivikabeliga. Ehituse rahastaja oli Riguldi mõisa valitseja Mathias Rösler, kes oli Rooslepas sündinud. Vana puitkabel paigaldati Sutleppa ja a Vabaõhumuuseumisse Rocca al Mare Tallinnas. Aastatel teenis Rooslepa kabelis abiõpetajana noor rootslane Sven Danell. Temast sai hiljem Noarootsi koguduseõpetaja. Oma ajast õpetajana Eestis kirjutas ta raamatu Kuldrannake, mis on ka eesti keeles ilmunud. Nõukogude ajal peeti viimane jutlus a. Hoone oli veel aastate alul suhteliselt heas seisus aga pärast seda algas lagunemine varemeteks a jäi hoonest alles vaid müürid, idapoolne viil ja osa katusest. Kabel ehitati uuesti üles a ja taaspühitseti järgmisel aastal aastatel ehitati vabauskliku koguduse poolt küla keskuses palvemaja, Benhuse. See võeti nõukogude ajal maha ja viidi ära. Roslep tillhörde Nuckö socken med huvudkyrkan Sankta Katarina kyrka på Nucköhalvön. I början av 1600-talet byggdes i byns södra del ett träkapell, Rosleps kapell. Detta ersattes 1835 med ett stenkapell. Bygget bekostades av förvaltaren på Rickuls gods Mathias Rösler, som var född i Roslep. Det gamla träkapellet flyttades till Sutlep och 1970 till friluftsmuseet Rocca al Mare i Tallinn. Under åren tjänstgjorde den unge svensken Sven Danell som hjälppräst i Rosleps kapell. Han blev senare kyrkoherde i Nuckö församling. Om sin tid som präst i Estland skrev han boken Guldstrand, som också har kommit ut på estniska. Under sovjettiden hölls den sista gudstjänsten Byggnaden var i början av 1970-talet fortfarande i relativt gott skick, men förföll sedan till en ruin. År 1989 fanns endast väggarna, den östra gaveln och en del av taket kvar. Kapellet återuppbyggdes 2006 och återinvigdes året därpå. På 1920-talet byggde frikyrkoförsamlingen ett bönehus, Benhuse, i byns centrum. Det monterades ned under sovjettiden och fördes bort. 14 Foto: Sture Koinberg

15 Rooslepa rahvakool Riguldi valla põhjaosa koolilapsed käisid alates aastatest Kolsve rahvakoolis Elbikus. Kuna Spithami, Rooslepa ja Tuksi külade lastel oli pikk tee koolini, otsustas Riguldi vallavalitsus asutada uue kooli Tuksi. Kooli paigutamine sinna ei meeldinud Rooslepa ja Spithami talupoegadele ja nad otsustasid ehitada endale kooli Roosleppa. Seega samal aastal avati vallas kaks kooli aastate lõpul, kui rahvakoolid muudeti viieklassilisteks, jagati koolide tegevust niimoodi, et nooremad lapsed käisid Tuksi ja vanemad Rooslepa koolis. Nõukogude ajal jätkas Rooslepa kool oma tegevust algkoolina kuni a. Paar aastat hiljem võeti koolimaja maha ja viidi ära tundmatusse kohta. Koolimaja lähedal asuv mänd ( Kooli mänd ), mis peaks nüüd olema aastat vana, asub ikka veel Dirhamisse viiva riigitee kõrval (vt pilti 25). Esimene maailmasõda Esimese maailmasõja ajal ehitati Dirhamisse kindlus. Suurtükkide ja teiste raskete asjade transportimiseks rajati kividega kaetud tee, Stenvegen, läbi Rooslepa Dirhamisse. Kolme raske suurtükkidega kindlus lõhati vene sõdurite poolt a algul, kui nad lahkusid alast. 27. detsembril aastal 1917 ( vana kalendri järgi) mõrvasid garnisoni sõdurid Riguldi mõisa omaniku, parun Gustaf Taube. Teine maailmasõda Esimese nõukogude okupatsiooni ajal sunniti Dirhamis elavad perekonnad oma kodudest lahkuma. Majadesse kolisid punaarmee sõdurid. Küüditamine aasta juunis ei tabanud Roosleppa, aga sama aasta suvel, kui Saksamaa oli rünnanud Nõukogude Liitu, viidi läbi mobilisatsioon Punaarmeesse. Paljud hoidsid end kõrvale metsades aga Rooslepast viidi kaheksa meest Venemaale. Nendest elas Rosleps folkskola Skolbarnen i den norra delen av Rickul kommun gick sedan 1870-talet i Kolsve folkskola i Ölbäck. Eftersom barnen från byarna Spithamn, Roslep och Bergsby hade lång väg till skolan beslutade kommunfullmäktige i Rickul att bygga en ny skola i Bergsby. Placeringen av skolan där gillades inte av bönderna i Roslep och Spithamn och de beslutade att bygga en egen skola i Roslep. Som en följd av detta öppnades samma år, 1901, två skolor i kommunen. I slutet av 1920-talet, då folkskolorna blev femklassiga, delade man skolornas verksamhet så att de yngre barnen gick i Bergsby och de äldre i Rosleps skola. Under sovjettiden fortsatte Rosleps skola sin verksamhet som småskola fram till Ett par år senare monterades skolhuset ned och fördes bort till okänd ort. Skolhustalln, som stod nära skolan och som nu måste vara år gammal, står fortfarande kvar vid riksvägen till Derhamn (se bild 25). Första världskriget Under första världskriget byggdes i Derhamn en fästning. För att transportera kanoner och andra tunga föremål byggde man en stenbelagd väg, Stenvegen, genom Roslep till Derhamn. Fästningen med sina tre grova kanoner sprängdes i luften av de ryska soldaterna när de lämnade området i början av Den 27 december 1917 (enligt gamla tideräkningen ) mördade soldater från garnisonen ägaren till Rickuls gods, baronen Gustaf Taube. Andra världskriget Under den första sovjetockupationen tvingades de familjer som bodde i Derhamn att lämna sina hem. I deras hus flyttade röda armésoldater in. Deportationen i juni 1941 drabbade inte Roslep. Sommaren samma år, efter det att Tyskland hade anfallit Sovjetunionen, skedde emellertid mobilisering till Röda armén. Många höll sig undan i skogen men åtta män från Roslep sändes till Ryssland. Fyra av dem Pilt 24. Rooslepa rahvakool aastatel. Bild 24. Rosleps folkskola på 1930-talet. Pilt 25. Kooli mänd (esiplaanil). Bild 25. Skolhustallen (i förgrunden). 15

16 neli üle esimese raske talve töölaagrites ja osavõtmise lahingutest ja pöördusid pärast sõda tagasi kodukülla. Saksa armee väed saabusid külla a septembri algul. Nõukogude väed tõmbusid tagasi Osmussaarele, kus nad viimase kohana Eesti maa-alal jäid alles kuni detsembri kuu alguseni. Viimasel õhtul enne lahkumist saarelt tulistasid nad Roosleppa raskete suurtükkidega. Nagu ime läbi sai ainult üks külaelanik surma. Saksa armee väed lahkusid Rooslepast a detsembril ja andsid üle ranna valve saksa tolliametile kuuluvatele vägedele. Nad paigutati palvemajja. Aastatel 1943 ja 1944 põgenesid või asusid ümber kõik külaelanikud Rootsi. Tühjaks jäänud taludesse kolisid sõjapõgenikud, palju nendest lastega lesed. Nõukogude aeg Esimestel aastatel oli veel erapõllumajandus lubatud. Sisserändajad pidid taotlema maakomisjonilt õigust harida nende kasutada olevate talude maid (vt pilti 26) a oli külas 31 uusmaasaajatele kuuluvat talu (vt tabelit pildil 19). Kaks aastat hiljem aga kollektiviseeriti põllumajandus. Rooslepas asutati a aprillis Uus Rooslepa kolhoos. Kõik uusmaasaajad otsustasid astuda kolhoosi (vt pilti 27). Nad pidid loovutama majandushooned, põllutööriistad ja loomad kolhoosile. Privaatseks kasutuseks lubati üks vasikaga lehm ja üks siga a algul elas kolhoosis 27 perekonda 81 elanikuga. Uus Rooslepa ühendati a lõpul teiste väikekolhoosidega Spithamis, Tuksis ja Elbikus F. E. överlevde den första hårda vintern i arbetsläger och deltagandet i striderna och återvände efter kriget tillbaka till hembyn. Tyska armétrupper anlände till byn de första dagarna i september Sovjettrupperna retirerade till Odensholm, där de som sista plats i Estland blev kvar till i början av december. Kvällen innan de lämnade ön besköt de Roslep med grova kanoner. Som genom ett under dödades endast en byinvånare. De tyska trupperna lämnade byn i december Strandbevakningen övertogs av personal som lydde under det tyska tullverket. De inkvarterades i Benhuse. Åren 1943 och 1944 flydde eller överflyttades alla byinvånare till Sverige. Till de tomma gårdarna flyttade krigsflyktingar, många av dem änkor med barn. Sovjettiden Under de första åren tilläts fortfarande privatjordbruk. De nyinflyttade fick ansöka hos en markkommission om att få bruka sina gårdar (se bild 26). År 1947 fanns det 31 nybrukargårdar i Roslep (se tabellen i bild 19). Två år senare kollektiviserades emellertid jordbruket. I Roslep grundades i april 1949 kolchosen Uus Rooslepa ( Nya Roslep ). Alla nybrukare beslutade att träda in i kolchosen (se bild 27). Man måste överlämna sina ekonomibyggnader, jordbruksredskap och djur till kolchosen. För privat bruk fick man ha en ko med kalv och ett svin. I kolchosen bodde i början av familjer med tillsammans 81 personer. Uus Rooslepa slogs i slutet av 1950 ihop med småkolchoserna i Spithamn, Bergsby och Ölbäck till Pilt 26. Avaldus Riguldi valla maakomisjonile Salme Raudsikult, et ta saaks harida Irjase talu Rooslepas. Bild 26. Ansökan den 11/ från Salme Raudsik till Rickul kommuns markkommission att få bruka gården Irjas 16 i Roslep, en normalgård med storleken 18 ha. Hennes man har stupat i Röda armén, hon har fem barn i åldern 4-14 år och makens 70-åriga mor att försörja. Hon har en ko. Pilt 27. Avaldus Johannes Hambergilt Riguldi valla täitevkomiteele, et ta saaks astuda Uue Rooslepa kolhoosi. Bild 27. Ansökan till Rickul kommuns exekutivkommitté från Johannes Hamberg, boende i Roslep. Jag ber er att ta emot mig och min hustru i kolchosen, som finns i Rosleps by. Jag ber er att inte tillbakavisa mitt önskemål. Den 30/ Hamberg 16

17 Dzerzinski kalurikolhoosiks. Pärast seda leidis aset kolhooside ühendamine üha suuremateks ja suuremateks kolhoosideks, kuni jäi alles ainult V. I. Lenini nimeline kolhoos keskusega Pürksis. Rooslepa kehvad pinnad ei olnud sobilikud suuremastaabiliseks põlluharimiseks ja sellepärast lõpetati sellega aastatel. Ainuke tegevus, mis viimastel aastatel jäi külasse, oli noorloomakasvatus. Lauda hoone on veel alles (vt pilti 28). Vanadele põllumaadele küla keskuses istutati männik. Küla sai alles aastail elektri aastail rajati praegune riigitee Dirhamisse. Uus tee jälgib Rooslepast põhja poole vana Stenvegen it. Rooslepa elujõuliseks osaks sai Dirhami, kuhu asutati kalurikolhoos. Sadam jääb suurel osal talvest jäävabaks, mis tähendas, et see sai Eesti kalandusele tähtsaks sadamaks. Dirhami sai iseseisvaks külaks ja Rooslepast sai ainult Dirhami osa. Pärast Eesti taasiseseisvumist on Rooslepa jälle iseseisev küla nimega Rooslepa/Roslep. Tänane Rooslepa Nagu nähtub kaardist pildil 14 on küla keskne osa üllatavalt hästi säilinud. Ainult viie talu eluhooned, Lill- Henders, Seffers, Kupra, Teves ja Lillgårds on hävinud a määras Noarootsi vald Rooslepa küla keskosa miljööväärtuslikuks alaks. Täna on küla ametlik paikne elanikkond vähem kui 30 inimest, seega vähem kui üks kümnendik aastate elanikkonnast. Külas on kümnekond suvilat, mis on ehitatud Rootsis elavate endiste külaelanike või nende järeltulijate poolt. Peale selle on küla ilus loodus ja lähedus Läänemerele meelitanud palju eestlasi sinna suvemaju ehitama. Loodus Suurem osa küla maapinnast väljaspool keskset osa on täna metsaga kaetud, riigiteelt lääne poole suuremalt jaolt männi ja ida poole lehtmetsaga. Metsavöönd ranna ääres, mis varem kuulus Riguldi mõisale ja riigistati del aastatel, kuulub Nõva looduskaitsemaastikuala Rooslepa sihtkaitsevööndisse. Läbi küla kulgeb Vaa oja. Küla alal on palju mandrijää poolt sinna toodud suuri rändrahne. Kõige suurem nendest on Rooslepa rändrahn (vt pilti 29), mis on üks suuremaid kivirahne Läänemaal. Veelgi suurem on väljaspool Stenbor i randa vees asuv Punane, mis kindlasti on üks suuremaid Eestis (vt pilti 32). Tänase Rooslepa küla rannajoon on umbes 3 km pikk. Rand on liivane ja madal ja suuremal osal paistavad kivid veest. Mõnedel kividel oli iseloomustav välimus ja nendel olid nimed pildi 32 järgi. Osa nendest, eriti kivikogu Vanad sarved, näevad välja nagu nendel oleks vulkaaniline päritolu. Nad on jäänused fiskekolchosen F. E. Dzerzinski. Därefter skedde ihopslagningar till allt större och större kolchoser tills endast Leninkolchosen ( V. I. Lenini nimeline kolhoos ) med centrum i Birkas fanns kvar. De magra markerna i Roslep lämpade sig inte för storskaligt jordbruk och därför slutade man med det på 1960-talet. Den enda verksamheten i byn under de sista åren var uppfödning av ungdjur. Ladugårdsbyggnaden finns fortfarande kvar (se bild 28). I byns centrum anlades tallskog på gammal jordbruksmark. Byn fick först på 1960-talet elektricitet. På 1980-talet anlades den nuvarande riksvägen till Derhamn. Den följer mot norr den gamla Stenvegen. Den mest livskraftiga delen av Roslep blev Derhamn, där man anlade en fiskekolchos. Hamnen är en stor del av vintern isfri, vilket innebar att den blev viktig för fisket i hela Estland. Derhamn blev en egen by, med Roslep som endast en bydel. Efter Estlands nya självständighet är Roslep åter en egen by med namnet Rooslepa/Roslep. Dagens Roslep Som framgår av kartan i bild 14 är byns centrala del förvånansvärt väl bevarad. Endast fem boningshus finns inte längre kvar: Lill-Henders, Seffers, Kupra, Teves och Lillgårds. År 2008 utnämnde Nuckö kommun Rosleps centrala del till miljövärdefullt område. I dag är byns fasta befolkning mindre än 30 personer, alltså mindre än en tiondel av 1930-talets. I byn finns ett tiotal sommarstugor som har byggts av i Sverige boende tidigare byinvånare eller deras efterkommande. Förutom detta har byns vackra natur och närhet till Östersjön lockat många estländare att bygga sommarstugor där. Naturen Den större delen av byns markyta utanför den centrala delen är idag täckt med skog, väster om riksvägen i stort sett med tallskog och öster om vägen med lövskog. Skogsremsan längs stranden, som tidigare tillhörde Rickuls gods och förstatligades på 1920-talet, ingår med namnet Rosleps skyddszon i Nõva naturskyddsområde. Genom byn går bäcken Va rännan. Inom byns område finns mängder med stora flyttblock, som har förts dit av inlandsisen. Det största av dem är Oamusa stain (se bild 29), som är en av de största stenarna i Läänemaa. Ännu större är Re en i vattnet utanför Stenborstranden, som säkert är en av de största i Estland (se bild 32). Dagens Rosleps by har en strandlinje som är cirka 3 km lång. Stranden är sandig och långgrund och på större delen syns stenar i vattnet. Några av stenarna med ett karakteristiskt utseende hade namn enligt bild 32. En del av dem, då speciellt stensamlingen Gahorna, ser ut som om de hade vulkaniskt ursprung. De är rester av 17

18 sulavast kivimassist, mis tekkis, kui 575 miljonit aastat tagasi suur meteoriit langes maha tänase Neugrundi kõrval, Osmussaarelt kirde suunas. Kivid on hiljem mandrijää poolt toodud Rooslepa randa. Rand oli jaotatud erinevateks osadeks kaardi järgi. Vaa laht kõige enam lõuna pool on peaaegu kivivaba ja vesi on seal ka ranna lähedal sügavam, kui teistel rannadel. Laht oli sellepärast see koht, kus lastiti Rooslepa purjekaid. Last viidi väikepaatidega rannast purjekatele. Stenbor oli küla kalasadam, kus asusid kalapaadid ja võrgukuurid. 19. aastasajal ehitati ka seal väiksemaid purjekaid. Rand on, eriti Stenbor i juures kiiresti muutumas. Rannajoon nihkub mere poole. Kivi pildi 30 tagaplaanil, mis aastatel asus vees, asub praegu maal kümnekond meetrit veepiirist ja on rohkem kui poole kõrguseni liivasse maetud. Rannajoone nihkumise põhjuseks on tõenäoliselt see, et vee sügavus on madal ja põhi on liivane. Lääne tuule korral keerutavad lained üles liiva ja viivad seda randa. Kui liiv on kuivanud, on see tuulte poolt viidud metsaserva poole ja on seal kinnitunud taimestikus. Ka männimets jälgib rannajoont ja levib mere poole. den smälta stenmassa som skapades när en meteorit för 575 miljoner år sedan slog ned vid dagens Neugrund nordost om Odensholm. Stenarna har sedan av inlandsisen förts till Roslepstranden. Stranden var uppdelad i ett antal avsnitt enligt kartan. I Va vike längst i söder finns inte så mycket stenar och vattnet är även djupare nära stranden än på andra ställen. Viken var därför den plats där man lastade roslepskutorna. Lasten fraktades ut med småbåtar från stranden till skutorna. Stenbor var byns fiskehamn, där man hade fiskebåtar och näthus. På 1800-talet byggde man även mindre segelfartyg där. Stranden är, speciellt vid Stenbor, stadd i en snabb förvandling. Strandkanten flyttar sig ut mot sjön. Stenen i bakgrunden på bild 30, som på 1930-talet låg i vattnet, ligger nu till mer än till hälften begravd i sanden ett tiotal meter från vattenbrynet. Förklaringen till att strandkanten flyttar sig är troligen att vattendjupet är lågt och bottnen är sandig. Med västliga vindar rör vågorna upp sand som forslas till stranden. När sanden har torkat förs den vidare av vindarna mot skogskanten och binds där i växtligheten. Även tallskogen följer med strandkanten och breder ut sig mot sjön. Pilt 28. Kolhoosi noorloomalaut. Bild 28. Kolchosladugården. Pilt 29. Rooslepa laevarahn. Bild 29. Oamusa stain. Pilt 30. Kooliõpilased Stenbor i rannal a. Bild 30. Skolelever på Stenborstranden Pilt 31. Kivi praegune asukoht. Bild 31. Stenens nuvarande läge. 18

19 Sånamb 1 Kåksa 2 5 Stenbor Krabbana 4 Nina neem Näs uddn Vaa laht Va vike 5 Kivi Sten Rootsi nimi Svenskt namn Tõlge Översättning 1 Ga horna Vanad sarved 2 Pjuken Koonus 3 Kola-roka Söehunnik 4 Krus-skäpe Kruusilaev 5 Re en Punane Rooslepa laevarahnu (pilt 29, asukoht pildil 13) mõõdud on 11,0 x 7,0 x 4,5 meetrit. Oamusa stain (bild 29, platsen på bild 13) har måttten 11,0 x 7,0 x 4,5 meter. Foto: Arne Kivistik Punane asub umbes 8 meetri sügavusel ja paistab ainult madala veetase korral üle veepinna. Koordinaadid on B: 59º11 5,75, L: 23º28 21,91. Re en ligger på cirka 8 meters djup och syns endast vid lågvatten över vattenytan. Koordinaterna är lat. 59º11 5,75, long. 23º28 21,91. Pilt 32. Rooslepa rannad ja kivid väljaspool Stenbor i randa. Bild 32. Rosleps stränder och stenarna utanför Stenborstranden. 19

20 Rooslepa küla asub praeguses Noarootsi vallas, ühes nendest aladest Eesti rannikul ja väikesaartel, kus varasest keskajast alates elas rootsikeelne rahvastik, eestirootslased ehk rannarootslased. Veel aastatel oli Rooslepa elanikkond, umbes 320 inimest, täiesti rootsikeelne. Osa nendest kolis juba enne Teist maailmasõda Rootsi. Ülejäänud põgenesid väikepaatidega või viidi organiseeritud ümberasumisega sõja viimastel aastatel Rootsi. Tühjaks jäänud taludesse kolis sõjapõgenikke. Aastal 1949 elas Rooslepas umbes 80 inimest. Elanike arv on seejärel vähenenud nii et praegu on alalise elanikkonna arv vähem kui 30 inimest. Külas on kümnekond suvilat mis on ehitatud Rootsis elavate endiste küla elanike või nende järeltulijate poolt. Peale selle on küla ilus loodus ja lähedus Läänemerele meelitanud palju eestlasi sinna ehitada suvemaju. Rosleps by ligger i nuvarande Nuckö kommun, ett av de områden på Estlands kust och småöar där det sedan tidig medeltid bodde en svensktalande befolkning, estlandssvenskarna. Ännu på 1930-talet var Rosleps befolkning, cirka 320 personer, helt svensktalande. En del av dem flyttade redan före andra världskriget till Sverige. De övriga flydde i småbåtar eller fördes med organiserade transporter till Sverige under andra världskrigets sista år. Till de tomma gårdarna flyttade krigsflyktingar. År 1949 hade Roslep cirka 80 invånare. Därefter har befolkningsantalet minskat så att den fasta befolkningen nu är mindre än 30 personer. I byn finns ett tiotal sommarstugor som har byggts av i Sverige boende tidigare byinvånare eller deras efterkommande. Byns vackra natur och närheten till Östersjön har dessutom lockat många estländare att bygga sommarstugor där. Vaade Stenbor i rannast Utsikt från Stenborstranden