Gamla Pershyttan. MARKANVÄNDNINGSANALYS Camilla Ährlund

Transkript

1 BILAGA 4 Gamla Pershyttan MARKANVÄNDNINGSANALYS Camilla Ährlund 2001 Utsikt från Gråbergstippen. Bilden till vänster är tagen omkring 1900, bilden till höger hundra år senare år Bilderna visar hur det öppna landskapet förändrades i och med att åkermarken planterades igen på 1960-talet. Foto: t.v. Örebro läns museum, t.h. Camilla Ährlund.

2 MARKANVÄNDNINGSANALYS Camilla Ährlund Introduktion Det kartmaterial som finns över markanvändningen i Gamla Pershyttan är storskifteskartan, fastställd år 1776 och laga skifteskarta från Det är även dessa två skiften som haft betydelse för hur marken nyttjats i Sverige. Det övergripande syftet var att samla varje enskild bondes mark i ett ägoblock. Inom ramen för denna studie har kartmaterialet för laga skifte inte studerats närmare. Inget kartöverlägg har gjorts. Detta arbete skulle med andra ord behöva kompletteras med en särskild studie vad som skedde i och med laga skifte på 1830-talet. Tid för att studera laga skifte närmare har inte funnits i detta projekt. Kartan och dess tillhörande texthandlingar är relativt omfattande. Laga skifte behandlas något fragmentariskt inom ramen för denna utredning. Norabygden Det som skulle kunna kallas en centralbygd finns kring vattendragen. Centralbygden verkade som ett centrum mot omgivande bergslagen. På 1800-talet var skillnaden i markanvändandet relativt stor mellan Norabygden och omgivande bergslagen. I Norabygden dominerade åkerbruket och i omgivningarna nyttjades resurserna i större utsträckning för boskap. Nora stad hade en viktig funktion eftersom handeln mellan bergsmän och bönder skedde på marknader. År 1853 var folkmängden i socknen personer och vid 1879 års slut hade den ökat till personer. Näringar i socken enligt Johan Johansson var bergshantering, skogshushållning (skogen beskrivs som medtagen) genom trakthuggning. Binäringar var fiske och jakt. Kreaturen uppges i Johan Johansson verk Om Noraskog till stycken och tunnland åker I Noraskog arkiv (riksdagsmannen Johan Johansson upprättade detta stora verk) beskrivs åkerjorden i Nora socken. I allmänhet utgjordes åkerjorden av grus eller sand, grövre eller finare mo, på sin höjd av moblandad lerjord. En torpare kunde i genomsnitt vinterföda en ko. Enligt 1944 års jordbruksräkning fanns det hektar åker, 144 hektar slåtteräng, 70 hektar kultiverad betesäng och 616 hektar annan betesäng. 36 procent av befolkningen ägnade sig åt jord- och skogsbruk. I hela socknen bodde det cirka stycken i slutet av 1940-talet. I Pershyttan cirka 510 invånare. Storskifte Storskifte, reformen om storskifte kom år 1749 i Sverige, kom alltså att börja upprättas för Gamla Pershyttan år Lantmätare var Z Tiselius. Skiftet omfattade såväl in- som utägor, vilket inte var så vanligt. De fall där utmarken skiftades var byar som hade gemensamma utmarker, så kallad samfälld skog eller skogelag. In- och utägor räknades tillsammans och delades upp efter hemmantalet. I akten till storskifteskartan finns beskrivet att var och en av dem som storskiftet berörde fick behålla fina gamla skiften, men med brasklappen där så är möjligt. Gamla Pershyttan inrymde sju hemman, av dessa var tre hemman delade i två. 2

3 Inga schabloner för husen finns utritade. Endast den samfällda tomtmarken finns utritad. ( Se fig. 1). För att få en bild av byns karaktär får vi därför gå till laga skifteskartan. ( Se figur 3). Figur 1. Storskifteskartan från år LMV S52 54:4. Odlingssystemet i Gamla Pershyttan gick ut på att inget trädades. Studerar vi storskifteskartan för området ser vi ett omfattande hägnadssystem och en hel del beskrivet som hagar. Hägna- 3

4 der ser ut att finnas mellan olika ägare och ägoslag. Även på en del av tegarna som går ut i utmarken skönjer vi ett hägnadssystem. De fungerade troligen som stora hagar. Odlingen i Gamla Pershyttan ter sig med andra ord lite speciell med ett omfattande hägnadssystem och omfattande arealer betesmark. Wretten, se bilaga 8, och en del av hagarna, kan ha nyttjats som en form av reservareal, likt lindan i andra trakter, som tidvis togs i anspråk för åkerbruk. Troligen hänger detta samman med närheten till Nora och marknaden, och de kringliggande omfattande jordbruksmarkerna. I Nora bedrev, som tidigare nämnts, en handel mellan bergsmän och bönder. Förmodligen nyttjades wretten som åkermark, såväl som till slåtter och bete. Ulf Jansson beskriver i en rapport över Hjulsjö socken om ett sätt att bruka marken, som är relativt lite undersökt, som kallats för lindejordbruk eller Falumetoden. I princip går det ut på att åkrar tas upp i ängsmarken. Det kan liknas vid ett cirkulationsjordbruk. Formen med lindjordbruk visar på vikten av djurfoder i bergslagen. Djuren tarvades som dragare inom ramen för bergshanteringen. Wilhelm Tham har i Beskrifning över Örebro län från 1849 beskrivit bergslagen som ett område där cirkulationsjordbruk bedrivits sedan gammalt. Ängs- och åkermarken redovisas inte för sig vilket ger en del tolkningssvårigheter. Det vi kan med säkerhet säga från denna tid är att strandkanten vid Åsbosjöns sydliga del har nyttjats som ängsmark i slutet av 1770-talet. Det finns även något som man kallat för Ramsjöängar, se figur 2. Figur2. Områden som är markerade som ängar på storskifteskartan. 4

5 Laga skifte Laga skifte, som påbjöds i Sverige år 1827, initierades i Gamla Pershyttan år 1830 av lantmätare Arnqvist. Han fick dock lov att avsäga sig uppgiften på grund av sjukdom. Eric EM Öman upprättade sedan skiftet år Skiftet genomfördes med andra ord tidigt i Pershyttan. Efter laga skifte fick landsbygden ett nytt bebyggelsemönster. Byn, Gamla Pershyttan, var och hade varit samlad kring masugnen och kom efter skiftet delvis att flyttas norröver. Ungefär hälften av gårdarna blev kvar i byns läge. Byn omfattade sju hela hemman. Figur 3. Foto av laga skifteskartan över byn innan utflyttning. Ingen av de utflyttade uppförde sedan hus av sten bränt eller obränt tegel. Häften fick bo kvar på den gamla tomten och hälften fick flytta ut. Vid laga skiftet nyttjades inte begrepp som utmark och inägomark utan nu användes begreppen inrösnings- och avrösningsjord. Inrösningsjorden var äng och åker och avrösningsjorden var mest skog och impediment. Till skillnad mot utmark och inägomark räknades även utmarker som var lämpliga att nyodla till inrösningsjorden. Laga skifteskartorna för Gamla Pershyttan är stora och finns i två delar över såväl skogs- som inrösningsjorden. Skogen var med andra ord betydelsefull och nyttjandet av skogen regleras i handlingarna. I skogen bedrevs även skogsslåtter enligt texthandlingarna till kartorna. Det fanns även hagar för bete i skogen. Enligt handlingarna till laga skifteskartan skulle gärdesgårdsdelningen verkställas så tidigt till våren som fordrades för att kunna stänga innan gräset kom i växt. Det var inägorna som fredas mot djuren. Gärdesgårdarna fördelades efter hemmanen. Hyttebacken utvidgades nu på inrösningsjorden och att bergshanteringen fått alltmer vikt kan tolkas ur att det fanns önskning (av Herr Patron Hoffman) att erhålla utmål för varpstjälpning vid Åkergruvan. Från laga skifte fram till häradskartan Vid mitten av 1800-talet var det cirkulationsjordbruk som brukades där en sjundedel låg i träda. Naturlig äng fanns på ett fåtal ställen då vid smala kärrdråg, beväxta med starr samt 5

6 skogsbackar. Betesmark fanns som skogstegar där små kreatur från Dalarna gick. Andra husdjur som nämns i litteraturen är oxar, getter (ofta förbjudna i bergslagen), får och svin. Vid mitten av 1800-talet utgjordes Gamla Pershyttan av sju mantal. Åkerjorden omslöt 213 tunnland, och bestod av sand och bättre stenjord och mot Åsbosjön av lermylla. Slåttern omfattade 152 tunnland i dalar, backar och utefter två bäckar. Enligt dagboksanteckningar skrivna av en Pershyttebo mellan åren 1884 och 1889 bedrevs slåtter med lie fram till slutet av 1880-talet och därefter begagnades slåttermaskiner. Skogsmarken för Gamla Pershyttan omfattade tunnland och hade ett någorlunda bete enligt uppgifter från Johan Johansson. Wilhelm Tham har för år 1843 tagit upp antalet djur på olika former av mantal i hela länet och där framgår att ett bergsmanshemman hade fler hästar och kor än genomsnittet. Hägnad Stängselsätt vid mitten av 1800-talet uppges i Johan Johanssons verk Noraskogsarkiv med gärdsel och stör, okluven gärdsel framtagen genom gallring i täta snår, ensat välbarkad och icke för tätt lagd för att motverka förruttnelse. Skog Riksdagsmannen Johan Johansson har i Noraskogs arkiv nämnt hur skogen nyttjades i slutet av 1800-talet. Då brukades bergsmansskogarna enligt vad han beskriver som en planlös blädningsmetod som ibland närmade sig trakthuggning. Undertryckta och skadade buskar och träd sparades. Skogen var hårt medtagen. Häradskartan Beskrivningen till häradskartan finns från åren och anger sju hemman i Gamla Pershyttan. Redovisning av marken finns med 11 tunnland trädgård/tomter, 266 tunnland åker, 46 äng skogslös, annan duglig skog beväxt tunnland, annan duglig skog skoglös 116 tunnland, vägar 13 tunnland, impediment 1 tunnland och sjöar 130 tunnland. En tunnland motsvarar cirka ett halvt hektar. I en jämförelse mellan storskifteskartan och häradskartan har åkermarken ökat i omfattning, främst i nordväst. Troligen med anledning av att cirka hälften av gårdarna flyttades ut vid laga skiftet. En del backstugor har även tillkommit. 6

7 Figur 4. Den röda linjen som går kring Gamla Pershyttan är dess bygräns. Dock bredde sig byns gränser till att Pershyttan hade del i andra allmänningsskogar, vilka var Gyttorps södra, större delar av Gyttorps norra, Utmålets och Hagaby eller Fibbhytte allmänningar. Gamla ekonomen Kartblad 10F9a och 10F9b. Flygfotograferingen verkställd år AB Pershyttan, som drev hyttan, hade även ett jordbruk fram till på 1960-talet. Jordbruket var inriktat på såväl mjölk- som spannmålsproduktion. Mycket av marken de hade planterades igen under 1960-talet. Figur 5. Åkerutsikt från hyttan mot nämndemansgården. Fotot är taget på 1970-talet och vi ser att granskogen, som planterades på 1960-talet,har börjat att komma upp. Fotografi från Örebro läns museums arkiv. På de äldre ekonomiska kartorna, som flygfotograferades år 1955, framkommer att åkermarken till stor del finns kvar sedan häradskartan, hundra år tidigare. En liten utvidgning har skett i sydväst. Kring Dammsjön fanns en privat brukare, Kaleb Morell, Stenbrotorp, vars ladugård brann ned den 13 oktober Därefter upphörde jordbruket. 7

8 På bilaga 9 har det som angivits som betes- och åkermark slagits samman i en helhet för att åskådliggöra den totala öppna marken. Det som var åkermark planterades i stor utsträckning igen så sent som in på 1960-talet. Bilaga 10 visar fotopunkter, dels från Lerkesån, mot väst och norr, dels från Dammsjön och mot norr. Bilderna vid Lerkesån visar den granplantering som genomfördes på 1960-talet, vilken kommit att förändra det öppna landskapet till att bli mer slutet kring byn. Kartor på Riksarkivet (RA) Kommerskollegiets gruvkartor, Örebro län, Pershytte järngruvor, nr 1: 1735, Djupkarta -,nr 3: 1847, Djupkarta -,nr 4: 1856, Utmålskarta Andra kartor (Lantmäteriet, privata arkiv med mera) År Storskifte S52-54:4 År Laga skifte Nora socken nr 93 (konceptversion) År 1828 Avmätning Pershytte gr.fält Privat arkiv (Å Mossberg) År Häradskartan År 1898 (1897?) Utmålskarta Nora kommun arkiv År 1955 Ekonomiska kartbladet, 10590, År 1992 Orienteringskarta OK Milan År 1998 Ortofoto 10590,