BERGSPORT. Siurana sportklättring på spanska. Expedition Grönland. i Thailand. Färdigbultat?

Transkript

1 BERGSPORT Svenska Klätterförbundet #135 september 2007 Pris: 50 sek. Siurana sportklättring på spanska Expedition Grönland Svensk nytur i Thailand Access: Färdigbultat?

2

3 ledaren Bild: Karolina Stamberg Slut på nybultning? Naturvårdsverket har kommit med nya regler som i allra högsta grad rör oss som någon gång klättrar utomhus. Numera skall alla planer på nybultning, och i vissa fall rensning av leder, anmälas till länsstyrelsen. Det räcker alltså inte med markägarens tillstånd längre. På access-seminarierna i Göteborg (10/11) och Stockholm (11/11) kommer detta att diskuteras och Svenska Klätterförbundet vill gärna höra vad du tycker i frågan. Missa inte detta! Som extra grädde på moset bjuds det sam tidigt på lunch och bildvisning med Leo Houlding. Se sid 6, 37 och 46 för mer info. Annars så är det härligt att se att kreativiteten kring klättringen fullständigt flödar. Det är filmer, foto, böcker, serier I detta nummer presenteras ytterligare en svensk klätterfilm, en kalender med vackra klätterbilder är på gång som försmak till nästa års klätterfilmspremiär Crackoholic. Fredrik Strängs bok om sina äventyr på de sju bergen i står rykande färsk hos bokhandlarna och i slutet av tidningen bjuder Erbse på en av sina träffande seriestrippar och det kommer mera! SUM SUM The New Generation Belay Descender Device Ha en skön klätterhöst! Eva, redaktör Bergsport utges av Svenska Klätterförbundet, SKF Adress: Bergsport, Stenvinkelsgatan 8, Halmstad Telefon: , E-post: bergsport@brant.se Redaktör: Eva Olsson Nyhetsredaktör: Erik Massih, erikmassih@hotmail.com Layout: Johan Ljungström Prepress: SG Zetterqvist Annonsbokning: Martin Christiansson, tel , martin@brant.se Produceras av: ZetterQvist Förlag AB, tel: , fax: Vd, ZetterQvist Förlag AB, Thomas Molin, tel: Tryck: SG Zetterqvist, Göteborg BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Åsikter i artiklar och debatt inlägg är författarens och inte redaktionens. Omslagsbilden: Pockets, pockets och pockets. Anders Wilson klättrar i Siurana, Spanien. Vi var där sent på vårsäsongen, i solen blev det rejält varmt, säger fotografen Jonas Ahlman. For UIAA Ropes Ø 9,1-10,5 mm Crux Klätter- och Säkerhetsutrustning AB Seminariegatan Uppsala tel

4 Förbundsinfo... 6, 8, 37 Kort från klubbarna Uppdrag: säkerhet Nytt i Bergsport: klätterserie! Grönland iskallt uppdrag grillad kyckling nytur på Chicken Island Ledbyggarskola med magister Michael Skagvik Siurana spanskt klättermekka i bilder Färdigbultat? nya regler från Naturvårdsverket I slutet av maj klättrades det för fullt i skogarna utanför Uppsala när Uppsala klätterklubb anordnade Källeberga Boulderchallenge. Läs mer på sidan 25. Här är det Christine Boye på Kalypso (5C). Bild: Bengt Luthman.

5 Foto: Gettyimages

6 Tier förbundsnytt/info Uttagning till landslaget Svenska Klätterförbundet har nu fastslagit vilka kriterier som från 2008 skall gälla vid uttagning till landslaget. En avgörande uttagningstävling för alla discipliner kommer årligen att äga rum i slutet av februari. Tävlingen kommer att hålla internationell standard med förhoppning om internationell ledbyggare. Uttagningen till denna tävling baseras på resultat från föregående års nationella- och internationella tävlingar samt landslagslägren. De personer som ingått i landslaget föregående år är direktkvalificerade till uttagningstävling. Definitivt beslut om vilka personer som ska ingå i landslaget tas av landslagsledningen efter personliga intervjuer med kandidaterna där även motivation och hur man fungerar i teamet vägs in. De som uttagits innehar sin plats under hela året, men även deltagare som står utanför landslaget har möjlighet att bli uttagna till internationella tävlingar baserat på framstående prestationer under året. För att bli aktuell för seniorlandslaget krävs dessutom att man har goda förutsättningar för att gå vidare till semifinal i VM och Worldcup. För juniorlandslaget krävs att man har möjligheter att nå en finalplats på Junior VM och Youth Series. Förbundet kan i nuläget endast bidra med viss del av kostnaden för landslagets internationella tävlande. Deltagarna måste stå för en del av kostnaden själva, i stort sett kan man säga att ersättningen täcker resekostnaden. Lars Högström Förbundskapten Svenska Klätterförbundet Magnus Lindstedt Landslagstränare Svenska Klätterförbundet Klätterförbundet lever starkast med ditt engagemang kontakta Valberedningen! Access och bildvisning med Leo Houlding Den 10 och 11 november blir det stora klätterseminarier i Göteborg respektive Stockholm med fri entré för alla klättrare som är intresserade av att vara med och påverka! Det är Accesskommittén som arrange rar och på dagordningen står en hel del som borde intressera alla som någon gång klättrar utomhus, både bultat och obultat. Det är en jättestor chans till ett spännande seminarie om etik och access för alla klättrare som aldrig varit tidigare, så vi tycker verkligen att alla klättrare ute i landet som bryr sig om klättringens vara eller inte vara, ska passa på att komma, säger Ulrika Tiegs, Accesskommittén. Förutom accessfrågor blir det bildvisning av storheten Leo Houlding och fri lunch! Ämnen som kommer att tas upp är bland annat vad deltagarna tycker bör vara med i en bultpolicy och vad man gör när favoritklippan blir naturskydd. Leo Houldings bildvisning lär bli spännande. Han är bara 25 år, men har redan hunnit med en hel del; som femtonåring klättrade han Lord of the Flies, Wales E6/6a, engelsk gradering, ungefär grad 7 och sparsamt säkrad, i pannlampa klockan två på natten blev han juniormästare inomhus och 1998 gjorde han den andra fria bestigningen av El Nino leden i Yosemite tillsammans med Patch Hammond. Dessutom har han förstabestigningen Rare Lichen grad E9, och första fria bestigningen av Casserato-pelaren på Fitzroy i Patagonien. Bland mycket annat Plats: Göteborg 10 november; för lokal se klätterförbundets webbsida, under access. Stockholm 11 november; Dieselverkstan i Nacka. Seminarierna börjar klockan och håller på till Föranmälan Stockholm: tiegs@online.no. Göteborg: accesstraff@gbgkk.nu. Som deltagare på hela seminariet har du förtur till bildvisningen på kvällen. Först till kvarn... Jobba på SKF Svenska Klätterförbundet (SKF) söker ny medarbetare till kansliet i Stockholm. Arbetsuppgifterna är bland annat admi nistrering av Idrottslyftet, regeringens satsning på idrotten. Tjänsten, som är på 50 procent, innebär även att tillsammans med generalsekreteraren sköta andra uppgifter på kansliet så som medlemsservice, klubbkontakter, ekonomisk administration, registerunderhåll med mera. Förkrav är grundläggande intresse för klättring och förbundsarbete samt god datavana, gärna med erfarenhet av Microsoft Office-programmen. Tidigare erfarenhet av liknande arbete och funktionär i klätterklubb ses som meriterande. Tjänsten är en projektanställning t o m årsskiftet 2007/2008, med möjlighet till förläng ning och fast anställning. Tillträde snarast. Fullständig information finns på Du som är intresserad, kontakta Niklaes Nathén (ordf.), , e-post: ordforande@klatterforbundet.se eller Christian Lund (vice ordf.), mobil: , e-post: christian_lund@kommunicera.umea.se. Kansliet öppet måndagar Tills SKF hittar en ny medarbetare är kansliet endast bemannat på måndagar. Behöver du komma i kontakt med SKF, skicka ett eller lämna ett meddelande på telefonsvararen så kontaktas du så snart som möjligt; kansliet@klatterforbundet.com, Bergsport #135 september 2007

7 Tierra_210x285+5_070914_tryck:Layout Sida 1 På en annan del av berget Dhaulagiri Jacket 3-lagers Gore Tex Pro Shell. Gul, svart, röd eller rosa. 580 g. Ca pris: 4 999:- GOSS Foto: Fredrik Schenholm

8 förbundsnytt/info Pedagogisk examination Helgen den 6 7 oktober anordnar utbildningskommittén en pedagogisk examination för klippklätterinstruktörer. Som stöd vid utbildning och inför en examination finns det en aspi ranthandledning på webbsidan/utbildning som definierar förkrav och hur en examination går till. Här finns även annan nyttig information. Examinationen hålls i Norrköpingstrakten. Frågor ställs till Per Gunnarson, per.gunnarson@hotbrev.com. Anmälan görs genom att dels betala in på förbundets Plusgiro, dels anmäla sig via e-post till utbildning@klatterforbundet.com Ange Namn, Personnummer, Telefon och Postadress. Frågor kan ställas till ovanvarande e-post eller till Panda Ekvall, AUKTORISERAD KLÄTTERINSTRUKTÖR Namn Person nr. Nationalitet Giltigt t.o.m. Ny design och kvalitet SKF och Utbildningskommittén har gett instruktörskorten en ansiktslyftning. Som tidigare kommer det att finnas med en bild på kortet, namn och datum för examination samt vad personen innehar instruktörsbehörighet för: inomhus, klippa eller is. Med ansiktslyftningen följer även kvalitetsförbättring. Kortet är numera av hårdplast och har samma storlek som ett vanligt kreditkort. För dig som instruktör får du detta kort vid nästa instruktörsseminarium som du deltar vid. Har du inget kort, kortet är trasigt eller du av någon annan anledning behöver ett nytt kort, kan du få detta mot en ersättning via förbundet. Sofie Ström UK Inomhus Climbing wall Klippa Rock UIAA Innehavaren av detta certifikat är av Svenska Klätterförbundet auktoriserad klätterinstruktör med behörighet som indikeras på kortets framsida med kryss i därför avsedd ruta. Ruta märkt "UIAA" visar att behörigheten svarar mot UIAA:s norm för denna nivå. Certifikatet är giltigt endast tom årtalet som skrivits i ruta på framsidan. För mer information om certifikatet, kontakta förbundet nedan. Svenska Klätterförbundet / Swedish Climbing Association Lagerlöfsgatan 8, Stockholm, Sweden The holder of this card is a certified climbing instructor with a specified competence level indicated on the front. Authorisation has been made by the Swedish Climbing Association. A marking UIAA signifies that the level corresponds to the equivalent UIAA standards and is approved by this organisation. The expiry year of the card is written on the front. For more information, contact the Association above. Is Ice Instruktör? Då behövs du i GIKE! Det behövs fler instruktörer som vill klättra vidare till GIKE (Gruppen för InstruktörsKurser och Examinationer). SKFs Utbildningskommitté (UK) är den del inom förbundets organisation som har till uppdrag att utbilda och examinera klätterinstruktörer i Sverige. Till sin hjälp har UK en särskild utbildnings grupp, GIKE, som består av ett trettiotal personer. Det är dessa som håller i instruktörskurserna och examinationerna. Cirka hälften av dessa ansvarar för inomhusverksamheten och den andra hälften för klippa och is. Vi söker ständigt fler medlemmar till GIKE. I dagsläget är det en stor efterfrågan på instruktörskurser och examinationer på inomhussidan. Detta gör att vi behöver ett flertal nya personer till GIKE-inomhus. De personer som kan bli en del av GIKE är auktoriserade klätterinstruktörer med aktiv licens, som har en god erfarenhet som instruktörer. Vi har i dagsläget en klar underrepresentation av kvinnliga instruktörer i förhållande till andelen kvinnliga klättrare i Sverige. Denna underrepresentation är också tydlig bland in struk törerna i GIKE. Därför söker vi nu aktivt fler kvinnor som är intresserade av att arbeta med GIKE. Vi tror att en större andel kvinnor i alla av förbundets delar motiverar nya klättrare att utvecklas på fler plan i sin klättring. Med fler kvinnor i GIKE hoppas vi att fler kvinnor ska intressera sig för att bli instruktörer. För att bli en del av GIKE anmäler du först intresse till UK, gärna med ett vitsord från någon annan instruktör eller GIKE-medlem. Därefter får du delta som GIKE-aspirant på minst en instruktörskurs och en examination. Under dessa arrangemang går du som lärling bredvid en ordinarie GIKE-medlem samt håller i vissa moment. Efter detta görs en utvärdering, och du får besked om du passar i GIKE, eller ej. Om du är intresserad, eller har frågor om GIKE eller utbildningskommittén hör gärna av dig till: Panda Ekvall utbildning@klatterforbundet.com Eller kontakta någon av sektionsledarna: Is Vakant kontakta Panda Ekvall utbildning@klatterforbundet.com Klippa Bobo Gustavsson bobogus76@yahoo.no Inomhus Per Gunnarson per.gunnarson@hotbrev.com Instruktörsseminarium oktober I år hålls årets instruktörsseminarium i Enköping med fullspäckat program och med temat Olyckor & Omhändertaganden. Se till att boka in sista helgen i oktober för att närvara på årets seminarium för att uppleva en mycket nyttig och intressant helg för att uppdatera era kunskaper och licenser men även självklart för att ha roligt och möta gamla samt nya replagskamrater. Instruktörsseminariet är ett jätteviktigt arrangemang för alla instruktörer. Det är i detta forum som vi utvecklar och påverkar vår nationella verksamhet och även våra personliga instruktörskunskaper. Ni kommer väl ihåg att man måste gå på ett seminarium var tredje år för att behålla instruktörslicensen. Arrangemanget kostar 300 kronor och man anmäler sig via att skicka in ett e-post innan den 12 oktober till instruktor@mail.com Mer information kommer att komma ut via e-post och på förbundets webbsida 8 Bergsport #135 september 2007

9 GRANITBITEN ATLASMUREN 2 S STOCKHOLM, SWEDEN TEL FAX info@granitbiten.com

10 På toppen av Tupilak. En midsommardygnsdröm Tandborstning i baslägret. Stackars satar. Fyra veckor i husvagn. Vi ser Vi hade i alla fall tur med vädret på TV och jag förundras över filmfamiljens val av semester aktivitet. Ska du säga som ska tälta fyra veckor på inlandsisen, svarar Krister. 10 Bergsport #135 september 2007

11 Väldiga glaciärer väller fram mellan massiven. Helikoptern flyger över pass och rundar toppar, varje ny vy bjuder på mer glaciärer och berg. Höga väggar överallt, de flesta har varken namngetts eller bestigits. Tupilak sett från luften. För så ser vår semesterplan ut. Vi ska flyga till Kulusuk på Grönlands östkust och sen fortsätta med helikopter in till baslägret på 16:e september-glaciären i regionen Schweizerland, 86 km fågelvägen från kusten. Utfärden ska ske på skidor och till fots. Målet är att klättra nyturer, i första hand på berget Tupilak. Området har tidigare besökts av en handfull expeditioner. Bland andra klättrade Stefan Glowacz och Kurt Albert Tupilaks sydvägg under fyra dagar 1997, engelsmän under Al Powells ledning vände på nordväggen 2001 och ett schweiziskt replag lyckades nå en förtopp via en tur på nordväggen På väg med 110 kilo bagage På Reykjaviks flygplats påpekar damen vid incheckningen att vi har ganska mycket bagage. Det är bara att hålla med, 110 kilo närmare bestämt. Men vi langar inte upp allt på vågen, utan jag försöker le oberört med mitt 20 kilos handbagage och Krister förklarar att vi gjort upp med flygbolaget om extra vikt innan. Vilket är sant och visar sig fungera. I Kulusuk välkomnas vi av strålande sol, en isbjörnsfäll och förvirrad personal. Det tar lång tid och ett antal telefonsamtal innan vår helikopterbokning hittas. Avgångstiden verkar osäker, så vi passar på att vandra in till byn. Ett besök i Kulusuk är en populär dagstur för turister från Reykjavik. Med på planet var en grupp kineser, i kostym och lackskor. Byn består av några mer eller mindre fallfärdiga hus målade i klara färger, ett hotell, en vacker träkyrka och en affär. Inget ställe man vill tillbringa alltför lång tid på, så vi är glada att helikoptern dyker upp ett par timmar senare. Flygturen är magisk. Vi följer Angmassaliq-fjorden och svänger sedan nordöst in över Schweizerland. Väldiga glaciärer väller fram mellan massiven. Helikoptern flyger över pass och rundar toppar, varje ny vy Anna och Krister. bjuder på mer glaciärer och berg. Höga väggar överallt, de flesta har varken namngetts eller bestigits. Allt är större än jag tänkt mig. Vet egentligen inte riktigt vad jag tänkt mig, kartan i skala 1: ger inte många ledtrådar, och det är sparsamt med bilder från området. Vi bestämmer oss för att landa vid sydöstra foten av Tupilak. Slår upp tält och får göra en första klätterinsats för att komma upp på matplatsstenen. Äter middag, tittar på lockande klätterprojekt och går och lägger oss. Är precis där jag vill vara. Korsord och kungens systrars mellan namn Snön faller utanför tältet, himlen och glaciären smälter samman i ett vitt töcken. Vi inser att det inte kommer bli något gjort idag och drar ut på frukosten. Vädret har varit halvrisigt sen vi kom, men vi har åtminstone kunnat göra en tur med lätt klättring och snöpulsning upp på pt 1720 och en skidtur. Nu har vädret försämrats ytterligare. Vad var det för fel på Madagaskar? funderar Krister rastlöst. Jag kan inte heller komma på varför vi ratade det alternativet. Obegripligt. Vi läser lite i böckerna, fast vågar inte läsa ut dem. Vem vet hur länge snöandet tänker fortsätta. Försöker torka skorna som blivit genomblöta av snöpulsandet. Mokkabryggaren kokas på. Flera gånger. Jag löser korsord och Krister plockar fram sin fickkalender. Vi lär oss att Grönland har nationaldag den 21 juni och försöker plugga in Afrikas huvudstäder. När vi börjar intressera oss för kungens systrars mellannamn står det klart. Det måste bli sol snart. Gnejs, granit och amfibolit Prinsessan Christina kanske heter Barbro i andranamn? Fråga inte mig, nästa morgon vaknar vi tack och lov till klarblå himmel Hemfärd från Whiskey Pillar (väggen i mitten). och skidar iväg till Tupilaks sydvägg. Där följer en ansträngande vandring upp över glaciären i stekande sol och mjuk snö. Fyra timmar senare står vi vid insteget. Tanken var att följa en snöränna upp till kammen och sen fortsätta längs denna till toppen. Nu ser vi att början på snörännan är svår att nå, så plan B blir att gå rakt upp istället. De inledande replängderna går fort. Klättring i femmaregistret och svårsäkrat, Krister leder och jag följer. Bergarten varierar från smulig gnejs till rödaktig granit till svart amfibolit. Löst är det dock mest hela tiden, och ibland blött också. Svårigheten ökar efter ett tag. Jag rensar en kil där Krister grävt fram placeringen ur leran i en liten rännil, och förstår att han också önskar att det gick att säkra lite oftare. Timmarna går och skuggan kommer. Huttrar på standplatserna men hinner få upp värmen av klättringen. Emellanåt är replängderna riktigt fina, tur, för de verkar bli många. Berget bjuder på flera pelare som vi måste över eller runt, vilket inte syntes så bra nedifrån. Flera gånger tror jag att krönet måste vara nått, bara för att väl uppe på kanten se ännu några hundra meter vägg ovanför. Matar på. Ryggsäckens tyngd börjar kännas. Förstår inte riktigt hur vi ska komma ned, men tänker att det visar sig, eller snarare att det får Krister visa mig. Sista replängderna byter vi om till kängorna, som fortfarande är dyngsura. Kl är vi upp på ryggen och går snökammen mot toppen. Norrut breder ett oändligt antal toppar ut sig, insvepta i varmgult kvällsljus. Så stilla och så mäktigt. Vi tar några toppbilder och börjar den långa nedstigningen. Jag är inte förtjust i nedåtklättring, särskilt inte med ett trött huvud och gamla klumpiga telemarkspjäxor. Möjligen att nedåtklättring på stenhård brant snö är ännu värre. Det går inte fort. Ja, kom igen, du åker ju skidor i den här lutningen, manar Krister på. Bergsport #135 september

12 Duck Walk Wall. Ta hit ett par skidor då, tänker jag surt. Jag firar långsammare än han klättrar ner, men vi kommer i alla fall neråt. Måste ju hålla mig i rörelse för att värma upp vattnet i skorna. Några timmar senare når vi glaciären och nu går det däremot fort. Det är utför, skare, värmande morgonsol och lycka. Vips är vi vid skidorna och sen återstår bara stakningen tillbaka till tältet. Jag rensar en kil där Krister grävt fram placeringen ur leran i en liten rännil, och förstår att han också önskar att det gick att säkra lite oftare. Eufori blandat med nasi goreng och kaffe jagar bort all trötthet. Flyttar ut sovsäckarna på stenen och slumrar in till slut. Om inte läpparna hade varit så sönderbrända och svullna hade jag somnat med ett lyckligt leende. Tung midsommarklättring Våren kommer till östra Grönland. I takt med att snön smälter ned blir insteget till matplatsbouldern allt svårare. Snösparven sjunger på morgnarna och vi får strandtomt när en glaciärbäck smälter fram på isen. Vi gör ett par nya klätterturer, bland annat fantastiskt fina Via Nossnoj. Det blir midsommarafton. Äta sill eller klättra? Både och verkar roligast. Vi har gjort ännu en rekognoseringstur på skidor och är nu mest sugna på en pelare just söder om Rodebjerg. Början verkar klurig, det saknas linjer, men sen tar flera spricksystem och diedrar vid. Uppskattningsvis är det 15 replängder upp till toppen. Snart är vi igång och jammar och laybackar. Krister leder allt. Nu känns det inte alls lika stort längre, säger Krister på standplats nummer fyra. Skönt, för det här är nog på gränsen för vad jag orkar, pustar jag fram. Klättringen är betydligt brantare än på Tupilak och den tunga ryggsäcken följer mycket motvilligt med uppåt. Upplyftande är istället den bitvis fasta klippan och den roliga sprickklättringen. Replängderna är sträckta, konversationen består mest av förvarningar om rep slut och svars-ok. Det är utan tvekan två norrlänningar på tur, inte David Letterman och Jay Leno direkt. Vi klättrar ett tiotal replängder och min rygg skulle inte ha något emot att se toppen snart. Kan inte svära över bulthammarens extravikt längre för den kommer till användning. Lite högre upp förändras berget till byggsats. Krister smyger försiktigt upp längs ett svart stråk som verkar dåligt hopsatt, greppen lossnar ideligen. Till slut blir det i dubbel bemärkelse ohållbart, han firar av och prövar hörnet till vänster istället. Försvinner upp över en kant och sen rör sig repet bara lite försiktigt. Efter en lång stund kommer det ett lättat: Yeesss! Fan vad skönt. Väl över kanten ser jag repet försvinna till vänster över en grepplös travers. Ingen idé att ens försöka, så jag släpper och pendlar iväg. Svårigheterna är inte slut med det, de verkar nämligen inte ta slut någon gång. Mera aidning. En isklump visslar förbi, lite deprimerande, för snöfältet den måste komma ifrån låg inte så nära toppen. Det är nog en bra bit kvar. Väggen är sedan länge i skugga, midsommarafton går över till midsommardag. Till slut når vi ryggen och det är sådär fantastiskt vackert igen. Jag står och säkrar på kanten och värms lite av solen. Försöker ta in och lagra utsikten i minnet för framtida dagdrömmar de där novemberdagarna på kontoret. Några replängder senare står vi på toppen, och efter ännu några timmars firning, nedåtklättring, snöpulsning och skidåkning är vi hemma på matstenen. 23 timmar har vi rört oss. Jag sitter nu istället väldigt still och slumrar lite medan Krister yr runt. När jag vaknar har han byggt en midsommarstång av stavar och slingor och dukat upp sill, pota tismos, hårdbröd, grönsaker, kaviar och wiskeynubbe. Vi skålar och döper leden till Unknown Expectations. Med GPS mot civilisationen Efter ett par veckor på isen är det dags att riva tältet och börja utfärden. Vädret är växlande, kartan stämmer sådär med verkligheten och det är bra med GPS när dimman lägger sig över glaciärerna. Vid inflygningen såg vi Tasiilaq-hyttan norr om Kuummiut och vi åker dit på lyxsemester. Vi är ensamma i huset och njuter av att tvätta håret, dricka kaffe och läsa klättertidningar på verandan. Det finns mycket klättring i närheten och hyttan är en bra utgångspunkt för nästa Grönlandsresa. Vi åker sen vidare över Karaale-glaciären mot Tuno. När glaciären tar slut baxas packningen från pulkorna upp på ryggen och ett par dagars vandring tar oss till inuitbyn Kuummiut. Efter att ha varit helt ensamma i tre veckor känns det lätt bisarrt att möta en joggare i WCT-overall på tundran några kilometer utanför byn. Nästa människotecken är skräp, i mängder. Efter soptippen ligger en fotbollsplan där dagens träning pågår för fullt. Ett gäng ungar följer efter när vi letar tältplats bland sopor, hundar och ruttna sälar. Några alkoholiserade bybor kommer fram och skakar hand. Vill härifrån fortast möjligt, men viken har fyllts igen av packis, och turbåten som skulle ha kommit igår fick vända. Kanske kommer den imorgon, kanske i övermorgon. Spänning bland labyrinter av isflak Krister går ned till hamnen för att fråga om någon kan köra oss till flygplatsen i Kulusuk, och nästa dag erbjuder en äldre inuit, Johan, oss skjuts. Priset hinner ändras ett antal gånger innan vi sitter i hans lilla utombordare, iklädda flytoveraller. Med på resan är även två gevär. Johan vill ha halva summan direkt för att köpa bensin. Han tar de 600 danska kronorna, åker till affären och köper sprit för alltihop. När vi lägger ut från kajen är jag övertygad om att han bara kommer åka fram till iskanten, vända om och ta resten av betalningen. Ju mer is som omger båten, ju mer känner jag att det skulle vara helt ok för mig, men Johan styr in mellan flaken. Det är som en labyrint, han står upp för att se bättre och gör ibland tvära svängar för att följa en ny öppning. Säga vad man vill, mannen har kört båt förr. Ibland saktar han ned för att knuffa undan is med båten, en gång kör han upp ovanpå ett flak och pressar ned det. Han tvingas vända när vi hamnar i återvändsgränder och det känns omöjligt att tråckla sig igenom. Tur inte mamma ser mig nu. Han skulle bara kunna skjuta oss, ta prylarna och säga att vi trillade i sjön eller något, piggar Krister upp. 12 Bergsport #135 september 2007

13 Anna följer på Unknown Expectations på Whiskey Pillar. Klättringen är betydligt brantare än på Tupilak och den tunga ryggsäcken följer mycket motvilligt med uppåt. Upplyftande är istället den bitvis fasta klippan och den roliga sprickklättringen. Krister på Via Nossnoj på Duck Walk Wall. Bergsport #135 SEPTEMBER

14 Inte direkt E4:an till Arlanda... Tror du verkligen det? Då förstör han ju flytoverallerna, de är nog svindyra, försöker jag. Nä, han skjuter ju oss i huvudet i så fall. Tänkte inte på det. Nu tänker jag bara på det. Krister verkar dock fundera på andra alternativa händelseförlopp, t ex sjunkande båt, för efter tio minuter till kommer: Jag tänker så här. Vi har tält, varma kläder, kök och mat. Vi ska klara det. Otroligt nog gör vi det. Efter en dryg timmas färd blir det något glesare mellan isflaken. Vår kapten stannar till och tänder en cigarett, märkbart lättad han med. Han kör oss till stranden vid flygplatsen och vi betalar glatt de extra pengarna han vill ha. Avundas honom inte hemfärden. Vår hemresa flyter på fint och plötsligt är vi tillbaka i en tropisk huvudstad. Svetten rinner när vi släpar skidor och bagar genom Stockholm. Pratar om allt vi varit med om och om kommande resmål. En sak är i alla fall säker, husvagnssemester får vänta ett par år till. Fakta: Leder gjorda under expeditionen Sirius, västryggen på pt 1720 (ev tidigare klättrad) Cakewalk, Tupilaks sydvägg (18 replängder, 6+) Rävtanna, sydkanten på fristående pelare mellan Rödebjerg och Red Wall (löpande klättring och sedan 7 replängder, 7-) Via Nossnoj, sydväggen på Duck Walk Wall (9 replängder, 7) Unknown expectations, sydostväggen på Whiskey Pillar, d v s pelaren syd om Rödebjerg (19 replängder, 7+/8-/A2) Bra information finns på Kulusuk Text: Anna Backlund Bild: Krister Jonsson 14 Bergsport #135 september 2007

15 Make it happen Klipp- och isklätterkurser till Norge Trekking, Mount Kenya info.freeclimb.se

16 Grillad kyckling på Chicken Island Båtägare som inte dyker upp på avtalad tid, utan vatten en hel dag på klippan, bultlim som inte fungerar, ödestiger tsunami, dykning efter tappade limampuller Det krävdes mycket slit i tropisk hetta för att den klassiska klippan utanför Krabis kust skulle få sina första sportklättringsleder! 16 Bergsport #135 september 2007

17 Efter flera års avsvalnande intresse fick klätterpassionen en ny glöd när jag fick se och klättra på den Thailändska kalkstenen. Railey Beach i Krabi blev från år 2000 och framåt familjens årliga resmål. Vi lockade med oss våra vänner dit och i december år 2004 åkte Henrik Bolander med familj över för första gången. De fastnade naturligtvis direkt för stället. När vi tillsammans det året tog en båttur ut till PhiPhi Island passerade vi en annan bergig ö vid namn Chicken Island. I ena hörnet, på den bulliga ön, reser sig ett 100 meter högt kalkstenstorn krönt av en klump som ser ut som huvudet på en kyckling. Mest som en provokation sade jag till Henrik att den ser ju möjlig ut att klättra på. Han blev dock direkt intresserad och vi började diskutera hur man skulle gå till väga för att klättra tornet med den avslutande takformationen. Våra funderingar blev tyvärr avbrutna några timmar senare av Tsunamin. Tack och lov klarade vi oss alla oskadda då vårt stopp på PhiPhi inte blev huvudhamnen och samhället, utan en liten klätterbeach där vågen inte hade samma kraft. Väl hemma i Sverige och med minnena av katastrofen bearbetade återkom tanken på den fantastiska formationen på Chicken Island. En första rekognisering Två år senare var det dags för ett försök. Henrik hade redan tjuvstartat och klättrat ett par veckor på Railey med sin hustru Eugenia när jag och min familj anlände. På plats var även min och min hustru Nantawan s klätterpartner Robert från Tyskland. Han har de senaste åren spenderat runt fem månader per år i Krabi. Vi började med en rekogniseringstur till ön. Väl där vägrade båtföraren släppa iland oss. Han tyckte att det var alldeles för stora vågor, så vi fick hoppa i vattnet och simma in till foten av tornet. De första 6 7 höjdmetrarna bestod av blockig men lätt terräng. Vi rensade bort de lösa stenarna och gjorde en stig upp till en liten grotta. Därifrån kunde vi se att det borde gå att klättra snett uppåt höger i ovankant av grottan och att det därefter såg lite lättare ut då lutningen var mindre brant. Om det fanns någon chans att sedan ta sig förbi det avslutande taket var omöjligt att avgöra från vår position. När vi efter någon timme skulle återvända var vår båt spårlöst försvunnen. Vi lyckades dock efter en lång simtur runt en udde lokalisera båten och när vi simmandes kom fram kunde vi väcka den tungt sovande båtföraren. 40 m 6b+ inleder När vi var tillbaka i Krabi planerade och packade vi för att göra ett första försök på turen. De klättrande damerna avstod vänligt, men bestämt, när projektet fördes på tal. Så den dagen vi åkte ut lämnade vi dem tillsammans med barnen på den långa, och vackra beachen belägen på andra sidan av ön. Henrik ledde upp den första branta och exponerade replängden på suspekta friends och diverse slingor. Det blev cirka 40 meters 6b+ klättring upp till en hylla. Andra repan var betydligt flackare och lättare (ca grad 5) och det gick inte att lägga några säkringar på den förrän efter 30 meter, där nästa standplats byggdes. Vi stod då på en större hylla på kycklingens bröst. Tredje replängden, själva halsen, visade sig vara välutrustad med mycket goda grepp så trots att den var lätt överhängande var den inte svårare än 6a+. Vi var nu uppe vid ett stort tak. Taket såg mäktigt och möjligt ut men dagen var redan sent liden så vi beslöt oss för att det fick vänta tills en annan gång. Dessutom hade vi omfattande rensningsoch bultningsarbete kvar under nedfirningen. Vi borrade och limmade fast drygt femton kembultar på vägen ner och lämnade ett antal fasta slingor så att de tre första replängderna skulle vara klara till nästa resa dit. Till bultarna använde vi oss av ett Essve tvåkomponentlim som vi hade blivit rekommenderade och köpt i en järnaffär i Stockholm. Rätt så mosiga efter en alltför Björn Alber på väg uppför Gaj Jang lastad med mat, vatten och utrustning. Eller hur var det nu...? lång dag återvände vi sedan till våra, vid det laget rätt irriterade, familjer på beachen. Lösa bultar Jag stod över när Henrik och Robert ett par dagar senare åkte ut för att bulta och rensa taket. Ute vid turen började Robert med att leda första replängden. Efter cirka tio meter vid kruxet på replängden märkte han att han kunde dra ut bultarna med bara fingrarna. Essve-limmet hade inte härdat över huvud taget. Med andan i halsen lyckades dock Robert ta sig förbi kruxet utan att falla och vidare upp till första fasta slingan. Räddad! Därifrån var det säkringsmässigt mest fasta slingor upp till ankaret som bestod av både kembultar och en fast slinga. Han valde därför att fortsätta och drog ut de bultar han passerade på vägen. Henrik Bergsport #135 september

18 Plans are nothing, planning is everything lär Eisenhower ha uttalat. ledde andra och tredje replängden och drog också ut de bultar han passerade. Därefter var det äntligen dags att gå till attack på det nästan 15 meter långa taket. Med hjälp av expanderbultar och slingor lyckades de ta sig hela vägen ut för att sedan på vägen in igen borra hål för fem kemankare. Då de bara hade med sig det felande Essve-limmet kunde inga bultar monteras. En rostfri expanderbult har en livslängd på 2 3 år i Thailand. En limbult av höggradigt rostfritt stål eller titan som isoleras från klippan genom limning kan hålla upp till 15 år. Även denna gång uteblev båten vid hemfärden, men efter några mobilsamtal och cirka två timmars väntan kom båten för att hämta dem. Dagen avslutades med ett magnifikt skyfall. Tiden i Thailand började ta slut så det var bara att bita i det sura äpplet och åka hem till Sverige för att sedan göra en resa tillbaka i mars, förhoppningsvis med ett fungerande lim i bagaget. Utan vatten en hel dag Väl framme i mars kunde inte Henrik avvara mer än fyra dagar för en Thailandsresa så jag åkte dit tidigare och gjorde tillsammans med Robert en första resa ut till ön för att bulta om början av turen. Vi bestämde oss för att starta klockan sex på morgonen. Men trots alla löften från båtföraren dök inte han upp förrän klockan åtta och konstaterade då bara torrt att the boat is still on land. Uppgivna fick vi sedan först vid tio-tiden klättra i fullt solsken. Jag var vimmelkantig av hetta när jag kom upp till den första standplatsen och skulle hissa upp säcken med utrustning, mat och vatten. Naturligtvis fastnade den tunga säcken så jag fick fira av till en bättre position under ett överhäng och sedan klättra upp med säcken på ryggen. Desperationen var nära när vi insåg att vattnet och maten låg i fel säck och att den rätta säcken låg nere vid insteget. Värmen var ohygglig så vi firade av in i ett par snår på klippsidan och hängde där i nästan en timme för att svalka oss. Sen tog vi oss upp till standplatsen under taket igen och därefter bultade och rensade vi vår väg nedåt. Robert firade först ner på replängderna. Jag hörde borrmaskinen jobba med jämna mellanrum och firade därefter själv nedåt medan jag limmade bultarna med väl beprövade Hilti limampuller. När jag kom ner på backen hittade jag en moloken Robert som dels hade tappat påsen med de sista lim ampullerena i havet och sen även lyckats tjuvstarta borrmaskinen mot sitt ena ben, där den gått till verket med sedvanlig intensitet. Efter omplåstring av Robert och lite dykning efter ampullerna kunde vi göra klart de sista bultarna och bege oss hemåt för att meddela Henrik att taket är serverat. Sju timmar i solen utan vatten aldrig mer! Plans are nothing, planning is everything lär Eisenhower ha uttalat. Äntligen klättringsdags När Henrik anlände med jetlag, sömnbrist, och bara fyra dagar på sig, var det dags att göra en sista framstöt. Alla skulle naturligtvis göra ett försök att klättra taket men det planerades även att jag skulle hänga längst ut i ankaret och därifrån filma Henriks ledförsök. Vi organiserade allt för en riktigt tidig start morgonen därpå. Tror ni att vår bokade båt dök upp i tid? Nåväl, vid åtta tiden var vi på plats och hade som tur var lite mulet väder. Henrik ledde snabbt upp till den andra standplatsen. Jag följde dit och fick sedan simultansäkra Robert på väg upp till mig och Henrik på väg upp till den tredje standplatsen under taket. Under nästan fyra timmar bytte vi av varandra med att säkra Henrik då han rensade och limmade hela taket. Första ledförsöket av Henrik gick nästan vägen men han kom tyvärr lite fel in i en sekvens och föll av precis efter kruxet. Vi hängde nu allihop under taket till allmän beskådan för alla turistbåtar som kom ut för att inspektera sevärdheten och de dårar som klängde på den. Henrik försökte samla sig inför ett andra försök. Jag gav honom inte stora odds med tanke på omständigheterna. Men högoddsare går hem ibland och Henrik gled beslutsamt ut under taket, han tog säkert en fem minuter lång vila på en stalaktit efter kruxet och gav sig sedan hän hela vägen ut triumf! Sekvenserna såg fantastiska ut på denna knappt 15 meter långa takreplängd som sannolikt håller runt 7c. Efter det lyckade ledförsöket konstaterade vi att tiden var förbrukad och vi firade oss trötta men nöjda ner. Oväder till havs Den på morgonen sena och påtände båtkillen dök såklart inte heller upp nu som avtalat och dessutom svarade han inte på sin mobil. Jag fick telefonledes istället kontakt med en thailändsk granne jag känner och hon lyckades i sin tur få tag i båtkillen och kunde se till att han åkte ut för att hämta oss. I samma ögonblick båten kom fram till oss började det regna våldsamt och vi var glada att vi kunde söka skydd under det lilla taket på båten. Vi förblev dock inte torra så värst länge då det visade sig att vi hade hamnat mitt i en regnstorm som var våldsammare än någon jag tidigare sett. Blixtarna slog ner överallt runt båten och i 15 m/s och grov sjö broachade båten sidledes i varje våg. Vi tog in mycket vatten och när jag, som i stort sett fötts upp på havet, krängde på mig flytvästen insåg de andra grabbarna stundens allvar. I sista stund kunde vi söka skydd under ett stort brant klippöverhäng på Poda Island. Vi förtöjde oss i stalaktiterna i taket och började ösa vattnet ur båten. Vi låg då i lä för vågorna och jag började tro att vi klarat oss. Vår påtände båtförare började då, med en tänd thaistick i mungipan, att slanga bensin från en reservdunk. 18 Bergsport #135 september 2007

19 Vi måste trots allt ha haft änglavakt, för vi kom hem till sist. Nöjda ledskapare Var det värt allt slit? Naturligtvis! Det blev en fantastisk led på en spektakulär formation och vilka minnen vi fick, med det exponerade läget högt över havet och klättringen med PhiPhi Island i bakgrunden. Jag rekommenderar varmt att leden provas efter en halv dags lek och bad på beachen på andra sidan ön. Efter klockan ger taket skugga på en stor del av leden. Du forcerar de första tre replängderna på en timme och har sedan 2 3 timmar på dig att leka med taket. Jag lovar att klättringen, positionerna och utsikten är av yppersta världsklass. Vad var det då för problem med det första limmet från Essve som vi använde? Vi har i efterhand analyserat det och kan konstatera att utformningen på limpatronen tillåter att de båda limkomponenterna kan komma i kontakt med varandra precis innan den utbytbara blandningsspetsen. Det medförde att en liten del av limmet delvis härdade i slutet av patronen och att blandningsmängden därför blev felaktig (för lite härdare). Det kanske inte är ett problem i kallare klimat men för oss hade det kunnat sluta illa och vi avråder definitivt från att använda detta lim i soliga klättersammanhang. Chicken Island, Krabi, Thailand Sportklättring bultar och slingor, välsäkrat Gaj Jang... (grillad kyckling)... 3 replängder... 6b+, 5, 6a+ Nam Chim... (sötsur chili sås)... 1 replängd... 7c Björn Alber (vid pennan), Henrik Bolander Bild: Robert Baier, Frank Schröter Fakta: Nytursbultning i Krabi med omnejd Jag har bostad i Aaonang och har klättrat där ett par gånger per år i cirka tio års tid och har med andra ord god kontakt med de lokala experterna, berättar Björn Alber. Railey har i princip nytursförbud, men det är ok att tumma på vid etablerade crags. Vill du öppna en nytur där så bör det dock förankras med det lokala etablisemanget t ex Elke Smith och Wee Changrua, som skriver den enda riktiga föraren ( Rock Climbing in Thailand, nyaste versionen tryckt 2007). Vill man göra nyturer på Railey/Tonsai utanför etablerade crags bör man gå via nationalparkens administration samt ovanstående klätterguider. Märk väl att det blir liv om man klämmer in något utan koll och dessutom använder expansionsbult eller fel kvalitet på lim och/eller bultar det blir en tickande dödsfälla! Återigen hittar man värdefull info i Elkes och Wee s bok. Vår tur på Chicken var ett pusselverk; jag pratade med parkrangers och fick inofficiellt ok under vissa förutsättningar (bygga en bra säkrad tur som andra kunde följa, inga större rensningsaktioner etc) sedan med Wee och Elke som gav sitt gillande (jag har satt upp fyra nyturer på Railey/Tonsai som fått gott rykte dessa leder är gjorda uppifrån och ner). Att bygga led bottom-up är krävande i Thailand; tradsäkringar är i stort sett värdelösa, klippan kan bitvis vara bräcklig/lös, man klättrar på självförtroende och enstaka slingor, med andra ord tror jag att stor vana vid de lokala förhållandena är essentiellt. Railey Bergsport #135 september

20 Stipendie för äventyr För att underlätta förverkligandet av drömmar och att bidra till ett bättre expeditionsklimat kommer Tierra från och med december att dela ut ett stipendie två gånger om året om det finns lämpliga stipendiater. För att ansöka om TES (Tierra Expedition Scholarship) krävs att expeditionen foku serar på bergsrelaterade aktiviteter, att den planeras med god framförhållning, har detaljerad expeditionsplan och goda dokumentationsmöjligheter (text och bild). Stipendiet består av två delar; dels utrustning och dels ett finansiellt bidrag. Ansökningstiden är inte fast utan ansökningar tas emot och behandlas fortlöpande. Mer info: Äventyrlig webbsida Är du sugen på äventyr så kan du hitta en hel del på webbsajten På sidan har Äventyrssport samlat fler än 110 olika företagare över hela landet som erbjuder någon form av äventyrsaktivitet, t ex cross-kart, forsränning och höghöjdsbana. Totalt erbjuds idag runt 350 olika arrangemang. Dessutom har de Lägsta-pris-garanti. Ny klätterkalender på gång Som en försmak av filmen Crackoholic, som har premiär nästa år, kommer en väggkalender med klätterbilder från Bohuslän att ges ut under hösten. Bilderna är tagna av Jonas Paulsson. Under 2008 har den svenska klätterfilmen Crackoholic premiär. Filmen regisseras av Jonas Paulsson och Mikael Widerberg och handlar om klättringen och klättrarna i Bohuslän, ett av Sveriges bästa klätterområde. Kalendern är framtagen som en försmak av vad som komma skall Bohuskalendern trycks i A3-format och innehåller läckra svartvita bilder från flera av områdets finaste leder. Den presenterar också några av bohusprofilerna som medverkar i den kommande filmen, berättar Jonas. Kalendern finns i välsorterade klätteroch friluftsbutiker från oktober. Den kommer också att kunna beställas via jonaspaulsson.se och plonk.se. Tio kronor per såld kalender går till Svenska klätterförbundets Accesskommitté, för att stödja arbetet med att säkra tillgången till våra berg. Bohus kalendern ges ut i samarbete med Arcteryx, Black Diamond och Five Ten. Exakt hur kalendern kommer att se ut är ännu inte klart, men säkert är att den från och med oktober kommer att finnas i butik! Noatun Buttercup Prisbelönt jacka Klättermusen fortsätter att kamma hem priser i Outdoor industry award för sina produkter. I fjol var den Einridejackan och duntröjan LIV som prisades, i år är det deras nya skaljacka Noatun; gjord i superstretch cutan med flourkarbonfri impregnering. Skärningen är tajt och följer kroppens rörelser perfekt när du klättrar, ett fantastiskt stretchigt material borgar för total rörelsefrihet utlovar Klättermusen i ett pressmeddelande som bok Det har snart gått ett år sedan Fredrik Sträng gick i mål med sitt projekt ; Seven Summits på mindre än sju månader. Med bedriften slog Fredrik världsrekord och den mediala uppmärksamheten var stor. Många med mig läste säkert alla artiklar man kom över, men förgrymmades något över att texterna alltid var så korta. Man ville ju veta mer! Ja, allt helst! Boken 7 berg + 7 kontinenter + 7 månader tar med läsaren på djupet av äventyret. Fredrik berättar om förberedelserna och jakten mot tiden. Vi som följt honom bland annat här i Bergsport vet att det blev en historia kantad av strapatser, motgångar, medgångar och om liv död, drömmar och mål. I boken, som är 240 sidor lång, får Fredriks egna fotografier gott om utrymme. 7 berg + 7 kontinenter + 7 månader är skriven av Fredrik Sträng och Per Johnsson och ges ut av Albert Bonniers Förlag. Cirka 403 kr. Text: Eva Olsson 20 Bergsport #135 september 2007

21 Tierra Tour 08 Sedan den 1 september kan du på Tierras webbsida vara med och tävla om en plats i Tierra Tour 08. Det blir inspirerande och lärorik händelse i fjol styrdes kosan mot norska Hurrungarne men vart de 15 vinnarna får följa med nästa år är ännu inte bestämt. Tävlingen pågår till och med den första december. Efter att ha fotat en del tidigare tänkte Fredrik att det vore kul att prova rörlig bild. Redan från början var tanken att filmen skulle släppas på dvd, bland annat eftersom det vid tiden för första filmningen inte var så vanligt att lägga ut kortfilmer på nätet som det är idag. Nu, tre år senare, bjuds tittarna på över en timmas sportklättring med bland annat Said Belhaj, Johan Gross, Magnus Högström och Erik Massih. Första inslaget är filmat i mars 2004 och det sista i mars i år. Det ser man på Saids hår. Det är tre år mer dreads i sista inslaget än i första! säger Fredrik. Målet med filmen är att motivera tittarna till mer klättring och få dem sugna på at besöka klätterställena som visas. Tanken var att det skulle bli som ett resemagasin som När & Fjärran ungefär, men riktigt så blev det kanske inte. Men jag hoppas att filmen stimulerar folk att resa och klättra även till andra ställen än Thailand Under tre år och med 50 timmars råmaterial hinner man lära sig en hel del på vägen, och det är också det som Fredrik tycker har varit roligast. Jag tycker om att lära mig nya saker och det har varit kul att lära mig filma. Självklart har det varit roligt att resa också, men det hade jag nog gjort ändå. Jag njuter av att filma, man letar vinklar och har Bergsport #135 september 2007 Bild: Fredrik Kilanders arkiv. Klättring i fokus Fredriks första klätterfilm nu släppt på dvd Under tre års tid har Fredrik Kilander filmat, klippt och redigerat, och i sommar kom filmen Slap It! Grab It! Pull It Down! ut på dvd. Det var en motivationssvacka i sin egen klättring som blev startskottet för att istället filma klättring. med kameran överallt. Visst har jag missat klockrena bilder ibland och då grämer man sig såklart. Det svåraste med filmen har enligt Fredrik varit att sätta gränsen för när han skall vara nöjd. Det är svårt att inte bli blind på sin egen film så Fredrik har låtit folk titta på filmen emellanåt och säga vad de tycker. Det har tagit en väldig tid att redigera och klippa ihop filmen. Man sitter gärna och finslipar hur länge som helst, men nu tänkte jag att nu får det räcka. Och hur blev resultatet då? Jo, Fredrik är själv nöjd med filmen och på sidan 36 kan du läsa vad Bergsports vassa recensenter har för åsikt i frågan. Om man ser till ambitionsnivån så är jag väldigt nöjd. Det är en amatörfilm som är gjord med små resurser. Ljudet är alltid svårt när man filmar klättring. Det blåser och brusar i mikrofonerna, så det har jag försökt lägga energi på. Många andra klätterfilmer döljer det genom att lägga på musik i hela filmen, men jag ville inte ha en enda lång musikvideo. Kanske får vi se fler filmer av Fredrik så småningom, även om han inte har några direkta planer på det just nu. I dagarna blir han pappa och lär få annat att tänka på Text: Eva Olsson Sverigeföraren har fyllt ett år För lite mer än ett år sedan öppnades sidan och idag hittar man här en hel del information om klippor, leder, områden, bilder och accessinformation för olika delar av Sverige. Tanken med sidan är att samla förare och annan information om Sveriges alla klippor på en och samma plats och göra denna information fri och tillgänglig för alla. Sidan fungerar på samma sätt som Wikipedia; vem som helst kan lägga till och ändra information. På så sätt hålls informationen aktuell och uppdaterad. Totalt har användarna hittills lagt upp fler än hundra användbara förare för allt från bouldering till isklättring. De flesta övriga klippor har hänvisningar till befintliga förare, tryckta eller på nätet. Dessutom är varje klippa kopplad till Svenska Klätterförbundets accessdatabas så att den senaste accessinformationen alltid finns tillgänglig i anslutning till föraren. Miljötänkande Flera klädföretag visar allt större intresse av att göra en insats för miljön. Bland annat så lanserar Klättermusen ett Miljösupportprogram där de stödjer utvalda miljöprojekt med 1 procent av sin omsättning och nu efterlyser företaget tips på vart pengarna kan gå! Patagonia, som var tidigt ute med att både tillverka fleecekläder av gamla PET-flaskor och att bara använda ekologisk bomull i sina kläder, fick i våras Återvinningsindustriernas Inspirationspris Priset fick de för sitt återvinningssystem för utslitna underställ och t-shirts i polyester och fleece. År 2010 räknar Patagonia med att tillverka alla sina produkter av återvunnet material och att kunna återvinna dem

22 Resultat internationellt Det har tävlats en hel del ute i världen i sommar och inför den sjunde och sista worldcup-tävlingen i boulder i tjeckiska Brno (9 10 november) ligger Anja Hodann på en sammanlagd 10:e plats och Angelica Lind på 13:e. 8 9/6 IFSC Climbing Worldcup (Bouldering), Grindelwald, Schweiz (39 deltagare): 9. Anja Hodann 27. Angelica Lind Malmö Bo u Jenny Förander klättrade till sig både ära, berömmelse och kronor /6 IFSC Climbing Worldcup (Lead), Zürich, Schweiz (49 deltagare): 34. Erik Carlsson 35. Magnus Högström 22 23/6 IFSC Climbing Worldcup (Bouldering), Fiera di Primiero, Italien (31 deltagare): 19. Anja Hodann 23. Angelica Lind 30/6 1/7 European Youth Series Veliko Tarnovo, Bulgarien Female Youth B, (18 deltagare): 2. Matilda Söderlund 8. Caroline Benedictsson 7 8/7 European Youth Series Leipzig, Tyskland Female Youth A (31 deltagare): 29. Cecilia Horak Female Youth B (32 deltagare): 5. Matilda Söderlund 29. Caroline Benedictsson 21 22/7 European Youth Series Warsawa, Polen Female Youth B (25 deltagare): 4. Matilda Söderlund 14. Caroline Benedictsson Inga svenskar i JVM Under Junior-VM i Ibarra, Ecuador (23 26/8), fanns inga svenskar med. Delvis berodde det på de höga kostnaderna för att ta sig dit. Däremot kommer förbundet att skicka flera svenska juniorer till europaserien i Kranj, Slovenien, den november. Göteborgsklättrarna Jenny Förander och Henrik Sennelöv vann elitklasserna när Malmö Boulder 2007 avgjordes i början av september. Därmed kammade de hem den åtråvärda prissumman på vars kronor. Malmö Klätterklubb arrangerade tävlingen. Malmö Boulder 2007 hölls den 1 och 2 september. Totalt deltog 45 personer, varav 21 i herrarnas elitklass, 14 i damernas elitklass (som även fick fungera som öppen klass) samt tio personer i herrarnas öppna klass. Förutom svenskar deltog även finska och danska klättrare. Första tävlingsdagen fick en strålande start. Septembersolen värmde, reggaemusiken flödade ur högtalarna. Tävlingen hölls utomhus, vid Stapelbäddsparken i Malmö där en internationellt känd skejtpark ligger. Sex olika problem skulle klättras i kvalomgångarna. Ledbyggare i tävlingen var Johan Andersson och Anders Lantz, även kallad Ankan. Lördagen avslutades med final i herrarnas öppna klass. Andreas Kraft, Skånes Klätterklubb, vann följd av Viktor Grudeborn, Vibergs Klätterklubb, samt på tredje plats Jonas Stenberg, Halmstad. Stämningen var på topp, arrangemanget flöt fint. 22 Bergsport #135 september 2007