Vägverkets strategi för hantering av vattenfrågor

Transkript

1 1 (26) Upphovsman Dokumentnummer Beteckning Anna Ward VV LED 2004:170 AL10A 2004:2737 Dokumentansvarig Giltig fr o m Giltig t o m Version Senast ändrat chkn, Per Wenner Vägverkets strategi för hantering av vattenfrågor Vattnets kretslopp (Ur Vattenskydd vid vägar i Skåne, VBB/VIAK, 1999).

2 2 Förord Vägverkets strategi för hantering av vattenfrågor är en konkretisering av målet Vägverket ska bidra till att de nationella miljömålen nås genom att vägarnas påverkan på natur- och kulturmiljön minskar enligt Vägverkets strategiska plan Handlingsplanen i strategin är vägledande för verksamhetsplaneringen. I de årliga direktiven till verksamhetsplaneringen framgår det vilka åtgärder enligt handlingsplanen som ska genomföras. Borlänge 28 januari 2005 Per Wenner Näringslivets transporter

3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 4 A Bakgrund och förutsättningar... 6 Bakgrund, syfte och avgränsningar... 6 Vägverkets ansvar för ytoch grundvatten... 6 Vattenpåverkan från vägar... 6 Vägverkets verksamhet i förhållande till påverkan på vatten... 7 Sektorsansvaret delprocess Erbjuda resmöjligheter... 7 Myndighetsuppgiften delprocess Erbjudaresmöjligheter... 8 Strategisk planering delprocess Fånga kundbehov och stödprocess Ledning och styrning 8 Objektsplanering delprocess Förbättra vägtransportsystemet... 8 Byggande delprocess Förbättra vägtransportsystemet... 9 Drift- och underhåll delprocess Stöd under resan... 9 Avveckling av vägar delprocess Förbättra vägtransportsystemet... 9 Betydande vattenmiljöaspekter Vad har Vägverket gjort för att skydda ytoch grundvatten hittills Vattentäkter Vinterväghållning Enskilda vattentäkter Dagvattenrening Livsmiljöer vid vatten (bl a vandringshinder för fisk och barriärer för utter och groddjur) 12 Projektering och byggande Forskning, utveckling och demonstration Förutsättningar för framtida inriktning Omvärldsperspektivet yttre krav Väghållarens perspektiv B Strategi Inriktning Grundvatten Ytvatten Fysiska hinder i vattendragen Planering, uppföljning och dokumentation Verksamhetsmål Handlingsplan Effekter Litteratur

4 4 Sammanfattning Vägverket har i sin nya miljöpolicy, , pekat ut vatten som ett av fem prioriterade områden där Vägverket ska leda en utveckling för att minska vägtransportsystemets negativa miljöpåverkan. Detta dokument - Vägverkets strategi för hantering av vattenfrågor syftar till att motivera och beskriva Vägverkets insatser för att skydda ytoch grundvatten från negativ påverkan av vägtransportsystemet. Strategins tidshorisont är anpassad till den långsiktiga väghållningsplanen och avser perioden De långsiktiga planerna, som hittills reviderats ungefär vart fjärde år, ligger till grund för Vägverkets åtgärds- och verksamhetsplanering. Därför bör strategin för hantering av vattenfrågor följas upp och vid behov revideras när de långsiktiga planerna revideras. Strategin omfattar ytoch grundvatten både som naturresurs för dricksvattenförsörjning och som förutsättning för organismer i naturen. Med utgångspunkt från hur Vägverkets verksamhet påverkar ytoch grundvatten, nationella och internationella miljömål och Vägverkets tidigare erfarenheter utpekas inriktningar för det fortsatta arbetet med skydd av ytoch grundvatten inom Vägverkets ansvarsområde. Fyra huvudinriktningar pekas ut. De är Skydd av grundvatten Skydd av ytvatten Fysiska hinder i vattendragen Planering, uppföljning och dokumentation. Sex mål för Vägverkets verksamhet beskrivs bland annat avseende tidpunkt för uppfyllelse och koppling till nationella miljökvalitetsmål: 1. Vägtransportsystemets påverkan på och risker för att allvarligt förorena de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren och andra mycket värdefulla och sårbara ytvatten ska kartläggas. 2. Påtaglig negativ påverkan av vägsalt på stora vattentäkter, som försörjer mer än 50 personer, ska minska och på sikt upphöra. 3. Yt- och grundvatten ska inte skadas påtagligt av vägdagvatten från ny väg och väg som genomgått större ombyggnad i tätort med ÅDT > Säkerheten vid transporter med farligt gods ska öka. Antalet olyckor som leder till läckage av farligt gods ska på lång sikt nedbringas till 0. Målsättningen är < 10 år Minst 25 % av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ska vara åtgärdade med avseende på vandringshinder i form av vägtrummor. 6. Nationellt viktiga grundvattentäkter och grundvattenförekomster ska ha god status enligt EG s vattendirektiv med avseende på diffusa föroreningar från vägtrafiken och olyckor med farligt gods.

5 5 En tidsatt handlingsplan redovisas med utpekat ansvar för 15 åtgärder som behöver genomföras för att uppnå verksamhetsmålen. Slutligen görs en övergripande bedömning av strategins effekter. Åtgärderna i handlingsplanen är översiktligt beskrivna. För att strategin ska fungera behöver de ansvariga precisera åtgärderna i verksamhetsplaneringen. En del åtgärder är utvecklingsprojekt. Andra är riktade fysiska miljöåtgärder eller vattenmiljöhänsyn vid byggande, drift och underhåll av vägar.

6 6 A Bakgrund och förutsättningar Bakgrund, syfte och avgränsningar Vägverkets verksamhet påverkar ytoch grundvatten på många sätt. Nya omvärldskrav och förutsättningar har skapat ett behov av att se över Vägverkets pågående och planerade insatser för att skydda ytoch grundvatten. I detta dokument Vägverkets strategi för hantering av vattenfrågor beskrivs vägtransportsystemets påverkan på och Vägverkets ansvar för ytoch grundvatten. Erfarenheter från Vägverkets tidigare och pågående aktiviteter med skydd av ytoch grundvatten gås igenom. Därefter redovisas inriktning, mål och en handlingsplan som syftar till en effektiv prioritering av Vägverkets insatser för att leva upp till omvärldskraven. Viktiga utgångspunkter är de nationella miljökvalitetsmålen, EG s vattendirektiv 1 och pågående goda insatser för skydd av ytoch grundvatten inom Vägverkets verksamhet. Vattenstrategin är inte avsedd att förmedla teknisk kunskap om vattenfrågor utan ska ses som ett stöd för administration och planering av insatser som behövs för ett tillfredsställande skydd av ytoch grundvatten inom Vägverkets verksamhet. Vattenstrategin är ett övergripande dokument vars genomförande kan kopplas till Vägverkets ledningssystem genom referenser och preciseringar av dokumentationen på den operativa nivån. Målgrupp för vattenstrategin är främst personer som på olika sätt medverkar i Vägverkets verksamhetsplanering och miljöskyddsarbete. Den ska också kunna användas som stöd för att kommunicera Vägverkets strategi för vattenfrågor med expert-, mål- och tillsynsmyndigheter, till exempel Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), Naturvårdsverket, länsstyrelser och de nya vattenmyndigheterna. Vägverkets ansvar för ytoch grundvatten Vägverket har som väghållare det direkta ansvaret för det statliga vägnätets miljöpåverkan inklusive påverkan på ytoch grundvatten. Det gäller både väganläggningens och vägtrafikens påverkan. Vägverket har som sektorsmyndighet därtill det övergripande ansvaret för hela vägtransportsektorns påverkan på ytoch grundvatten. Sektorsansvaret innebär att Vägverket genom att påverka andra aktörer ska tillse att vägtransportsektorn utvecklas i önskvärd riktning med hänsyn till samhällets mål inklusive de mål som finns för ytoch grundvattenkvalitet. Vattenpåverkan från vägar Nederbörd påverkas i kontakt med vägbanan av föroreningar och slitage från trafiken. Mängden föroreningar i vägdagvattnet påverkas av faktorer som trafikvolym, trafiktyp, driftoch underhållsåtgärder, nederbördsförhållanden, utformning av vägdränering och 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område

7 7 vägbeläggning. I snö ackumuleras föroreningar. Avsmältning av snöupplag kan lokalt orsaka stor belastning på ytoch grundvatten. Föroreningar kommer från vägslitage (sten och bitumen), salt för halkbekämpning (vanligtvis natriumklorid), salt för dammbindning och däckslitage (gummipolymerer, sot, mjukgörare). Väg- och däckslitage, korrosion och avgaser tillför vägdagvattnet tungmetaller. Dagvatten kan också föra med sig organiska ämnen från smörjmedel och bränslen. Dagvattnets innehåll av föroreningar varierar över tiden under ett regn och merparten av föroreningarna rinner av i början av regnet. Salt för halkbekämpning och dammbindning sprids till omgivningen via ytavrinning, sprut och aerosoler och påverkar både ytoch grundvatten och vegetation. Varje år inträffar i storleksordningen 120 olyckor med farligt gods varav ett 20 tal får till följd att utläckande ämnen sprids till omgivningen och kan påverka kvalitén på både ytoch grundvatten. Även läckage av drivmedel i samband med olyckor innebär risk för ytoch grundvattenpåverkan. Det är inte bara vattnets kvalitet som dricksvattenresurs som kan skadas. Spill av farligt gods och drivmedel kan också skada livet i sjöar och vattendrag. Den nederbörd som påverkas av Vägverkets verksamhet vid vägars brukande, byggande, drift och underhåll ingår i vattnets kretslopp och påverkar ytoch grundvatten både kemiskt och biologiskt. Yt- och grundvatten kan påverkas även kvantitativt (nivåer och flöden) av vägbyggnadsåtgärder till exempel genom avsänkning av grundvattennivåer vid vägportar eller genom vattenbyggnadsåtgärder i samband med vägprojekt (trummor, broar, vägbankar). För ytvatten innebär det en risk för ekologisk påverkan och på förutsättningarna för ytvatten som naturresurs för mänskligt bruk med tänkbara konsekvenser för naturvård, rekreation och vattenförsörjning. För grundvatten innebär det en risk för att dricksvattenresurser får försämrad kvalitet. Det finns en omfattande teknisk och naturvetenskaplig litteratur som behandlar olika aspekter av vägarnas och trafikens påverkan på ytoch grundvatten varav en del redovisas i litteraturförteckningen sist i dokumentet [1-39]. Vägverkets verksamhet i förhållande till påverkan på vatten Sektorsansvaret delprocess Erbjuda resmöjligheter Vägverket har det samlade ansvaret för att vägtransportsystemet utvecklas i riktning mot samhällets mål. Ansvaret omfattar samtliga aktörer såväl systembyggare (väghållare, fordonsindustri, myndigheter) som användare (näringsliv, medborgare). Åtgärder för att påverka transportbehov och val av transportslag kan bidra till att begränsa negativ påverkan på ytoch grundvatten. Åtgärder för att påverka systembyggarna kan avse val av material i vägar och fordon, vägutformning och trafikreglering som indirekt bidrar till vägtransportsystemets vattenpåverkan. Frågor som kan vara av betydelse att uppmärksamma särskilt i sektorsarbetet med avseende på ytoch grundvattenpåverkan kan vara: Säkerhet vid transporter med farligt gods

8 8 Kommunala väghållares arbete med vattenpåverkan från gatuhållningen Fordonsindustrins insatser för att minimera utsläpp av föroreningar. Däcksindustrins utvecklingsarbete för miljövänligare däck Att mobilisera väghållare och andra aktörer kring undanröjande av vandringshinder utmed vattendrag Eftersom Vägverket är den ledande väghållaren är kommunala och andra väghållare beroende av Vägverkets kunskaps- och metodutveckling på området. Vägverkets åtgärder tjänar som exempel på hur andra väghållare kan arbeta med skydd av ytoch grundvatten. Det är därför viktigt att Vägverket arbetar föredömligt som väghållare med skydd av ytoch grundvatten. Myndighetsuppgiften delprocess Erbjuda resmöjligheter Vägverket fattar beslut i sin myndighetsutövning på basis av samhällets rättsregler, enligt bland annat väglagen och trafiklagstiftningen. Det förstnämnda innebär att Vägverket ansvarar för att beslut om fastsällelse av arbetsplan bygger på fullgoda beslutsunderlag avseende påverkan på ytoch grundvatten. Vägplaneringsprocessen har rutiner för att säkerställa detta (länsstyrelsens godkännande av en miljökonsekvensbeskrivning, MKB). Vägverket är högsta instans när det gäller myndighetsbeslut enligt trafikförordningen. Beslut om hastighet, rekommendationer om färdvägar för farligt gods och andra trafikregleringar är styrmedel för att minska påverkan på ytoch grundvatten. Strategisk planering delprocess Fånga kundbehov och stödprocess Ledning och styrning Vägverket tar fram underlag och ger förslag till långsiktiga planer för det nationella vägnätet. Dessutom arbetar Vägverksregionerna med underlag för de långsiktiga planerna för regionala infrastrukturinvesteringar, länsplanerna, som beslutas av länsstyrelser eller regionala självstyrelseorgan. Planerna ska genomgå en strategisk miljöbedömning enligt EG s direktiv 2 som bör omfatta även vattenfrågor. Vidare tar Vägverket fram underlag för de statliga anslagen till drift och underhåll av vägar. Det är viktigt att avsatta medel för objekten i planerna omfattar kostnader för vattenskyddsåtgärder som syftar till en rimlig risknivå för ytoch grundvattenpåverkan och hänsynsåtgärder till viktiga vattenbiotoper. I planerna avsätts också medel för riktade åtgärder för skydd av ytoch grundvatten i befintlig miljö. I planerna finns också medel för att avhjälpa konflikter mellan vägar och vägtrafik och livsmiljöer i och vid vatten. Ytterligare inventeringar och underlag behövs för åtgärdsplaneringen. Objektsplanering delprocess Förbättra vägtransportsystemet Vägverket har det direkta ansvaret för vidareutveckling av det statliga vägnätet. Planeringen för denna följer en reglerad gång som omfattar förstudie, vägutredning och arbetsplan. Objektsplaneringen bedrivs av Vägverkets regioner och utmynnar i arbetsplaner och andra underlag för nödvändiga beslut och tillstånd för att en väg ska kunna byggas eller förbättras. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan

9 9 I planeringsprocessen finns rutiner för miljöfrågornas hantering. En av länsstyrelsen godkänd MKB (Miljökonsekvensbeskrivning) ska ställas ut tillsammans med vägutredningar och arbetsplaner så att synpunkter på projektens miljökonsekvenser kan ingå i beslutsunderlaget. Frågor om skydd av ytoch grundvatten som naturresurs och livsmiljö ska behandlas i MKB. I objektsplaneringen behövs ökad kunskap och höjt medvetande om ekologisk och kemisk påverkan på vatten. Det gäller både i tidiga skeden (förstudiens övergripande miljöanalys) och i MKB som beslutsunderlag för lokalisering, detaljutformning och skadeförebyggande åtgärder. Byggande delprocess Förbättra vägtransportsystemet Vid vägbyggen förekommer många risker för påverkan av ytoch grundvatten, till exempel kemikaliehantering, skred och ras, hantering och upplag av jordmassor, schaktning och läckage vid uppställning och service av maskiner. Vegetationstäcket utgör ett visst naturligt skydd för ytoch grundvatten genom att det förhindrar erosion, fördröjer vattenavrinningen och filtrerar föroreningar. Det naturliga skyddet mot erosion och vattenföroreningar minskar när jord blottläggs i samband med vägbyggen. Det finns standardkrav för hur miljörisker ska hanteras vid upphandling av entreprenader [17, 18]. En del krav berör påverkan på ytoch grundvatten till exempel hantering av kemikalier, uppställning av fordon och tillstånd enligt miljöbalken för vattenverksamhet. Drift- och underhåll delprocess Stöd under resan Risker för ytoch grundvattenpåverkan under driftfasen omfattar dels driftoch underhållsverksamhetens risker och dels trafikens miljöpåverkan inklusive risken för olyckor med farligt gods [21]. Risken för vattenpåverkan vid dikning, snöröjning och halkbekämpning med vägsalt är unikt för driftoch underhållsverksamheten. Eftersom driften omfattar reparationsarbeten kan också liknande risker som vid byggande förekomma. Förverkligandet av hänsyn till ytoch grundvattenfrågor enligt [17, 18] både vid byggande och drift är beroende av miljöstyrning, miljökompetens och miljömedvetande hos Vägverkets personal och hos entreprenören. Avveckling av vägar delprocess Förbättra vägtransportsystemet Det förekommer att vägar vars funktion upphört, avvecklas genom rivning. Vattenmiljöhänsyn ska då beaktas på samma sätt som vid nybyggnad och förbättringsåtgärder med särskild tonvikt på hantering av asfaltmassor, dikesmassor och i förekommande fall, slagger och andra alternativa vägbyggnadsmaterial. Vägar vars funktion ändras övergår ofta till annan väghållare. Då bör Vägverket tillse att kommande väghållare får kännedom om och övertar ansvaret för eventuella vattenskyddsåtgärder och andra vattenhänsyn som tagits för den aktuella sträckan under tiden i statlig väghållning.

10 10 Betydande vattenmiljöaspekter Nedanstående punktlista bedöms omfatta de viktigaste vattenmiljöaspekterna i Vägverkets verksamhet. De fyra första är de mest generellt förekommande: Förhöjda kloridhalter i grundvattnet på grund av spridning av vägsalt (P, D 3 ) Risk för förorening vid olyckor med farligt gods (P, B, D) Påverkan på ytvatten av väg- och däckslitage (P, D) Fragmentering av vattendrag (vattenlevande och landlevande organismers vandringsmönster påverkas av vägtrummors och broars utformning och läge), (P, D) Övriga vattenmiljöaspekter som kan vara betydande i vissa fall är: Påverkan på grundvattennivåer och flöden (P, B) Skador på vegetation av vägsaltning (P, D) Grumling i samband med schaktning (P, B) Läckage av sprängämnens kväveinnehåll i samband med bergarbeten (P, B) Drastisk försurning till följd av oxidation av sulfidhaltiga mineral vid berg- och markarbeten(p, B) Ekologiska effekter av vägbankar i vatten (P) Broar och trummor som utgör hinder för utter (P, D) Avvattning av våtmarker i samband med utgrävning, dikning (P, B, D) Negativ påverkan på små vattenbiotoper i landskapet (P, D) Påverkan på ytoch grundvatten vid upplag av snö (D) Grumling och uttransport av föroreningar i samband med dikning och dikesrensningar (D) Vad har Vägverket gjort för att skydda ytoch grundvatten hittills Vattentäkter Tidigare insatser Vägverket har sedan början av 1990-talet arbetat med vattenskyddsåtgärder, främst för att minska risker för skador på vattentäkter vid olyckor med läckage av farligt gods men också för att minska diffus påverkan från dagvattenföroreningar. Arbetet har bedrivits av Vägverkets regioner med medel för riktade åtgärder avsatta i de regionala planerna och i samband med nybyggnads- och förbättringsåtgärder som berör sårbara och värdefulla vattenresurser. Regionala underlag för skydd av vattentäkter i befintlig miljö har tagits fram under åren 1994 till Tabell 1 visar att 125 vattentäkter har skyddats till en kostnad av ca 460 Mkr. Vägverket har alltså under en 10-årsperiod kommit långt med att skydda viktiga vattentäkter. De åtgärder som genomförts är till övervägande delen tätskikt, kantsten, räcken och sedimentations- och 3 Bokstäverna indikerar i vilken fas av Vägverkets verksamhet tyngdpunkten ligger för respektive miljöaspekt enligt följande: P=planering och projektering, B=byggande, D=driftoch underhåll.

11 11 fördröjningsdammar. Några regioner har också arbetat med skyltning, hastighetssänkning och andra administrativa åtgärder. Tabell 1. Regionala och nationella kostnader för Vägverkets vattenskyddsåtgärder t o m Tabellen omfattar åtgärder i befintlig miljö som och åtgärder i samband med andra investeringar i vägprojekt. Siffrorna är osäkra. Region Summa (Mkr) Medelkostnad (Mkr) Antal VM 38 2,7 14 VMN 46 3,3 18 VN 11 1,5 7 VSK 52 3,0 17 VST 82 9,1 9 VSÖ 170 4,2 41 VVÄ 63 3,3 19 Vägverket 461 3,8 125 Antalet skyddade täkter skiljer sig mellan regionerna liksom medelkostnaden för åtgärderna. Spridningen kan bero på hydrogeologiska och vägtrafikmässiga skillnader mellan regionerna men också på olikheter i ambitionsnivå och prioriteringsprinciper. Slutsatser av betydelse för framtida inriktning Det saknas uppföljning av effekter och nytta av åtgärder. Det stöd som finns för klassning av skyddsvärda vattentäkter [29] utgår från vattentäkternas sårbarhet och värde. Utgångspunkten är att om en värdefull vattentäkt är sårbar ska den skyddas. Riskhanteringsmetodiken [26] möjliggör samhällsekonomisk lönsamhetsberäkning. Metoden är komplicerad och svår att tillämpa i praktisk vägplanering och utformning. I brist på enkla metoder för bedömning av miljönytta och prioritering har ambitionsnivån i regionerna fått en oönskat stor spännvidd. Vinterväghållning Tidigare insatser Vägverket har under flera år arbetat med att minska mängden salt som sprids för halkbekämpning. Andelen vägar som saltas har minskats och metoder för effektivare saltspridning har tagits fram. Slutsatser av betydelse för framtida inriktning Arbetet med att minska saltbelastningen är fortsatt viktigt. Vägverket har beslutat om en ny strategi för minskad saltanvändning i vinterväghållningen [1]. I strategin finns ett konkret mål för saltförbrukning och vattenkvalitet, Påtaglig negativ påverkan av vägsalt på stora vattentäkter ska minska och på sikt upphöra.

12 12 Enskilda vattentäkter Tidigare insatser Frekvensen av saltskadade enskilda vattentäkter skiljer sig mycket mellan regionerna. Klagomål på saltskadade brunnar hanteras av Vägverkets jurister centralt som i samråd med berörd regional personal svarar för skriftväxling med den klagande. Slutsatser av betydelse för framtida inriktning Vägverkets förhållningssätt är att rimliga åtgärder bekostas när det finns fog för den enskildes klagomål om att saltskador har orsakats av vinterväghållningen. Ersättningsanspråk bedöms från fall till fall vilket har resulterat i en oönskad variation i ersättningsnivå. Därför finns det behov av gemensamma riktlinjer och kriterier för ersättning av saltskadade enskilda brunnar. De regioner som har ett stort antal saltskadade enskilda vattentäkter varje år kan ha anledning att initiera ett förebyggande arbete med inventering och åtgärdsprogram åtminstone i drabbade områden. Dagvattenrening Tidigare insatser Under 1990-talet byggde Vägverket i samband med nya vägprojekt ett stort antal dammar (fördröjningsmagasin) för att utjämna flödet av dagvatten och för att bidra till en bättre miljö bland annat avseende vattenkvalitet [13, 25, 27 36]. Dammarna bidrar till att minska spridningen av metallhaltiga partiklar och övergödande ämnen. De bidrar också till den biologiska mångfalden och kan utgöra ett trevligt inslag i landskapet. Slutsatser av betydelse för framtida inriktning Ofta anlades dammar utan att syfte och funktion närmare utreddes eller dokumenterades. Det finns behov av en samsyn på när, hur och varför fördröjningsmagasin ska byggas. Det finns också behov av ökad kunskap om det långsiktiga skötselbehovet och konsekvenserna av föroreningsbelastning på dammarnas bottensediment [24]. Livsmiljöer vid vatten (bl a vandringshinder för fisk och barriärer för utter och groddjur) Tidigare insatser Anläggningar med anknytning till vägnätet som vägtrummor, vägbankar och broar påverkar vattendragens utformning och vattenföring vilket i sin tur påverkar förutsättningarna för livet i vattnet och i angränsande livsmiljöer på land. Vattenlevande organismers möjligheter till vandring, lek och födosök kan hindras eller störas av broars och vägtrummors utformning och läge. Vattendragen utgör också viktiga ledlinjer för många landlevande djurs rörelsemönster i naturen. Kurser har hållits för att öka kompetens och medvetande om hur trummor och broar bör utformas med hänsyn till vattenlevande organismer. I regelverket för vägars och gators utformning, VGU [34] och i Allmän teknisk beskrivning för vägkonstruktion, ATB Väg [39] finns anvisningar om hur trummor ska läggas för att inte utgöra vandringshinder.

13 13 Vägverket har också arbetat med riktade åtgärder för eliminering av vandringshinder. Utterpassager och grodtunnlar är exempel på riktade åtgärder som genomförts för att minska konflikten mellan vägar och djur som är särskilt beroende av tillgången till vattenmiljöer. Sådana åtgärder har kommit till stånd där det varit särskilt angeläget. Slutsatser av betydelse för framtida inriktning Det saknas systematiska underlag på nationell nivå för att bedöma och prioritera behovet av riktade fysiska åtgärder för att förbättra vattenbiotoper med hänsyn till konflikter mellan vägar och känsliga landlevande djurarters rörelsemönster. Det finns dock behov av åtgärder för att gynna till exempel utter och groddjur på vissa platser. I anslutning till vattendirektivets krav på att avhjälpa fragmentering av viktiga vattendrag initieras hos de nya vattenmyndigheterna (eller berörda länsstyrelser) en åtgärdsplanering för att undanröja vandringshinder i potentiellt värdefulla vattendrag. Vägverket medverkar till att ta fram underlag, planera och agera för att undanröja vandringshinder förorsakade av vägtrummor på statliga vägar. För detta arbete kan inventeringar behövas och åtgärdsplaner tas fram i samverkan med länsstyrelserna. I Vägverkets uppgift ingår också att som sektorsmyndighet få andra väghållare att medverka till att undanröja vandringshinder i av länsstyrelsen utpekade vattensträckor. För enskilda vägar med statsbidrag har Vägverket en särskild möjlighet att påverka genom att ge råd vid bidragsgivning. Projektering och byggande Tidigare insatser Effekter och konsekvenser på vattnet, fysiskt, kemiskt och ekologiskt beaktas ofta inte tillräckligt i MKB. Det geotekniska underlaget och kunskapen inom detta område skulle kunna tas tillvara bättre för att identifiera konflikter mellan vägprojekt och ytoch grundvatten under planering och projektering. Slutsatser av betydelse för framtida inriktning Det finns behov av kompetensutveckling och stöd för MKB avseende påverkan på ytoch grundvatten och vattenbiotoper. Behovet gäller främst MKB-författare och projektledare. Även personal hos länsstyrelse som deltar i godkännandet av MKB kan behöva stöd och utbildning för att bättre kunna bedöma vattenfrågor i vägprojektens MKB er. Det finns rutiner [17, 18] som syftar till att minimera miljörisker inklusive risker för vattenpåverkan i byggskedet. Det är viktigt att dessa rutiner följs upp från MKB till bygghandling och entreprenadkontrakt. Det finns också behov av uppföljning och utveckling av miljöstyrningen i byggentreprenader med avseende på risken för påverkan på ytoch grundvatten. Forskning, utveckling och demonstration Tidigare och pågående insatser Vägverket har på olika sätt bidragit till omfattande forskning och utveckling med inriktning på ytoch grundvattenpåverkan från vägar och trafik genom finansiering av forsknings- och

14 14 utvecklingsprojekt om vägdagvattnets miljöpåverkan, genom utveckling av handböcker och vägledande dokument och genom bidrag till forskning inom centrum för drift och underhåll (CDU) vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) [2, 5, 14, 15, 21, 26, 27, 29, 30, 35]. Olika aspekter av vägdagvattenproblematiken har varit föremål för forskning och utveckling både genom Vägverkets försorg och genom andra finansiärer [11, 13, 15, 25, 27, 30, 31, 32, 38]. En intressant utvecklingsinriktning med planerad fortsättning är multifunktionella diken [5]. Projektet utgår ifrån att diken utöver avledning och infiltration av vägdagvatten också har andra viktiga funktioner och effekter. Det gäller bland annat trafiksäkerhet, biologisk mångfald, kulturvärden, estetik och fastläggning av föroreningar. Eventuella målkonflikter hanteras bäst genom avvägningar utifrån en helhetssyn på dikets många funktioner. Bland pågående projekt som syftar till att ta fram och sprida ny kunskap av betydelse för ytoch grundvattenskydd finns också en Vägverkspublikation med råd och rekommendationer om dagvattenhantering. Vägverket utvecklar också kunskap om 1) utformningens inverkan på funktionen och om 2) etablering och skötsel av vegetation i sedimenterings- och vägdagvattendammar. Arbete pågår också med en geografisk informationsmodell (GIS-modell) som kan simulera spridning av föroreningar via vatten. En revidering av en publikation [37] om hantering av vägdikesmassor är också planerad. Av intresse för arbete med ytoch grundvattenskydd är att Vägverket har ett samarbetsavtal med Naturvårdsverket när det gäller hantering av ytoch grundvatten och vattendirektivet. Slutsatser av betydelse för framtida inriktning Det saknas tillräcklig kunskap om kostnads- och nyttoeffekter av genomförda vattenskyddsåtgärder. Systematisk kunskapsinventering, uppföljning och utvärdering av effekter av incidenter med farligt gods är önskvärd. Kunskapen behövs för att rätt kunna bedöma och värdera kostnad och miljönytta vid planering av nya vattenskyddsåtgärder i befintlig miljö och vid nya vägar. En annan viktig utvecklingsinriktning är att angripa föroreningarna vid källan. Däck, vägbana och material i vägmiljön behöver utvecklas med målet att minska utsläppen av miljöskadliga ämnen till vägdagvatten. Förutsättningar för framtida inriktning Omvärldsperspektivet yttre krav EG s ramdirektiv för vatten (Vattendirektivet) Sverige har infört EG s ramdirektiv för allt vatten. Direktivet syftar till att uppnå god status för ytoch grundvatten senast För ytvatten avses med god status ekologisk och kemisk kvalitet. För grundvattenresurser avses med god status kvantitet och kemisk kvalitet. Arbetet med att uppnå god status ska bedrivas och följas upp i avrinningsområden. För ändamålet håller vattenmyndigheter på att instiftas och fem avrinningsområdesdistrikt är under

15 15 uppbyggnad. Arbetet i vattendistrikten ska präglas av samråd och samarbete med användarna av vattenresurserna. En viktig princip i vattendirektivet är att vattnets status inte får försämras. Siktet är inställt på att kvaliteten ska förbättras genom att rimliga åtgärder vidtas för nå god status för ytoch grundvatten. Direktivet avser inte bara vattnet som naturresurs för mänskligt bruk utan vattenmiljön i sin helhet inklusive vattenberoende ekosystem. För att nå målen tillämpas både utsläppsregleringar och mål och normer för miljökvalitet. Miljökvalitetsnormer (MKN) för vattenkvalitet enligt Miljöbalkens 5 kap har införts för vissa fiske- och musselvatten. Förhöjda kloridhalter till följd av halkbekämpning kommer att bli en viktig indikator i arbetet med vattendirektivets mål att uppnå god status för grundvatten. SGU är målansvarig myndighet. De nationella miljökvalitetsmålen Miljökvalitetsmålen beskriver den miljösituation som riksdagen beslutat att landet ska uppnå. Miljökvalitetsmålen är vägledande för miljöbalkens tillämpning och berör därför alla verksamhetsutövare. Merparten av målen ska uppnås inom en generation vilket har preciserats till år Sju av de 15 målen berör vattenkvaliteter: Grundvatten av god kvalitet Levande sjöar och vattendrag Myllrande våtmarker Giftfri miljö Ingen övergödning God bebyggd miljö (Bara naturlig försurning) Målen Grundvatten av god kvalitet och Levande sjöar och vattendrag är huvudmål för vattenstrategin eftersom de är direkt kopplade till ytoch grundvattnets kvantitet och kvalitet. Grundvatten av god kvalitet innebär att grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Levande sjöar och vattendrag innebär att sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och att deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Målen Myllrande våtmarker, Giftfri miljö, Ingen övergödning och God bebyggd miljö berör Vägverkets verksamhet men omfattas inte direkt av vattenstrategin. De kommer in i verksamheten ändå genom miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i planeringsprocessen och genom miljöstyrning av byggande, driftoch underhåll. Målet Bara naturlig försurning behandlas inte i vattenstrategin därför att delmålet för vägtransportsektorn, att minska utsläppen av försurande kväveoxider till ton, uppnås genom redan beslutade strategier i andra sammanhang. Det bidrar också till att minska försurningsbelastningen på ytoch grundvatten.

16 16 Skyddsområden för vattentäkter och reglering av transporter med farligt gods Kommuner och länsstyrelser beslutar om skyddsområden för vattentäkter enligt Miljöbalkens 7 kap 21, 22 och Naturvårdsverkets allmänna råd [33]. Statliga vägar finns ibland inom föreslagna skyddsområden. Skyddsföreskrifter innehåller ofta regler som berör väghållning och transporter med farligt gods. Det är vikigt att Vägverket yttrar sig över föreslagna skyddsföreskrifter och följer upp beslutade föreskrifter som påverkar verksamheten, t ex restriktioner för lagring av salt, upplag av massor med mera. Regler och rekommendationer för transporter av farligt gods på allmänna vägar förekommer både i vattenskyddsföreskrifter enligt miljöbalken och i länsstyrelsens sammanställning enligt 13 kap 1 trafikförordningen (Vägkungörelsen). Dessa regler och rekommendationer bör samordnas. Väghållarens perspektiv Vägverkets miljöpolicy Vägverket har i sin miljöpolicy lyft fram vatten som ett område där vägtransportsystemet påverkar mest. Enligt miljöpolicyn ska Vägverket leda en utveckling som resulterar i att vägtransportsystemets negativa påverkan minskar samtidigt som förutsättningarna för resor och transporter förbättras. Policyn pekar på ett effektivare vägtransportsystem, miljöanpassade färdsätt, fordon och bränslen, miljöanpassad planering, utformning, byggande och drift, materialval och förbättring av befintliga miljöer som strategier för att uppnå policyns ambitioner. Strategierna ställer i sin tur krav på Vägverkets förmåga att ta fram och sprida kunskap, att föra en dialog så att omvärldens värde-ringar fångas upp och påverkar verksamheten, att utveckla nya metoder för miljöriktig väghållning, att samverka med näringsliv och organisationer och att stödja trafikanter i miljöanpassat resande. Nationell plan för vägtransportsystemet I den av riksdagen antagna nationella planen för vägtransportsystemet för perioden är skydd av vattentäkter och natur och kultur prioriterade områden vid väginvesteringar. Enligt den nationella planen ska användningen av salt minska och hushållningen med naturgrus förbättras. Medel för riktade fysiska miljöåtgärder har också avsatts i planen. Strategisk plan för Vägverket Vägverkets strategi är att genomföra riktade åtgärder för att förbättra befintligt vägnät med avseende på dess påverkan på ytoch grundvatten. Vägverkets nationella miljöprogram I Vägverkets Nationella Miljöprogram är vattenfrågorna viktiga. Programmet omfattar mål och åtgärder. Åtgärderna svarar i stort sett mot den verksamhet som beskrivits i avsnitten om vad Vägverket gjort hittills. En avstämning har gjorts så att intentionerna avseende vatten i miljöprogrammet lever vidare i vattenstrategin.

17 17 B Strategi Inriktning Arbetet med vattenskyddsåtgärder inriktas på fyra områden. De har valts för att orientera Vägverkets arbete med skydds- och försiktighetsåtgärder mot nya omvärldskrav och för att uppfylla den ambitionsnivå som följer av miljöpolicy, miljöprogram och nationell plan. Pågående goda insatser för vattenskydd inom Vägverkets verksamhet har beaktats. Grundvatten Grundvatten står för ca 50 % av den allmänna dricksvattenförsörjningen i landet inräknat de ca 25 % som tillgodoses genom konstgjord infiltrering av ytvatten. Föroreningar från vägtransportsystemet kan påverka uppfyllelsen av målet god status för grundvatten [6]. Det gäller främst påverkan från salt och risken för förorening i samband med olyckor med farligt gods. Vägverket ansvarar för att grundvattenresurser bibehåller god status med avseende på påverkan från vägtransportsystemet. Uppföljning har visat på stor regional spridning i åtgärdskostnader hittills. Den tidigare regionala inriktningen för skyddsåtgärder i befintlig miljö växlas över till en nationell inriktning. Genom detta samordnas Vägverkets prioritering av skyddsåtgärder för grundvattentäkter med det nationella miljömålsarbetet och med SGU s inventering och prioritering av värdefulla grundvattenresurser. SGU är ansvarig myndighet för grundvattenmålet. Vattenskyddsåtgärder bör planeras, prioriteras och genomföras så att en likartad risknivå uppnås i proportion till vattenresursens värde oavsett var den finns i landet. Enskilda täkter med förhöjda kloridhalter på grund av vägsalt är ett problem som växt under åren. I första hand bör Vägverket försäkra sig om att inkomna krav på ersättning hanteras på ett likvärdigt sätt i hela landet. Ytvatten De största sjöarna, Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren har mycket stora värden ekologiskt, för fiske och friluftsliv och som dricksvattenresurs för en stor andel av Sveriges befolkning. Det gäller också många mindre sjöar och vattendrag. Det finns risk för att värdefulla ytvatten skadas allvarligt av läckande farligt gods. Flera större vägar går i anslutning till dessa sjöar eller korsar deras tillflöden. Vägtransportsystemets påverkan på dessa ytvattenresurser behöver med anledning av vattendirektivet utredas och ställas i relation till annan påverkan. Därefter kan behovet av åtgärder i vägtransportsystemet bedömas och prioriteras. Fysiska hinder i vattendragen Fysiska hinder i allmänhet påverkar förutsättningarna för biologisk mångfald i vattendragen. Vägtrummor som utgör vandringshinder är en väsentlig del av denna påverkan. För att nå god

18 18 ekologisk status i vattendragen enligt EG s vattendirektiv måste problemen med mänsklig påverkan i form av fragmentering rättas till. Viktigast är att all ny- och omläggning av vägtrummor görs rätt från början. Kunskap och utbildning behövs både inom Vägverket och för enskilda väghållare. För att nå god status behövs också särskilda insatser på det befintliga vägnätet i form av riktade fysiska åtgärder. Arbetet med att ta bort vandringshinder bör samordnas för att bli meningsfullt så att längre vattensträckor friläggs i ett sammanhang. Planering, uppföljning och dokumentation Eftersom vattenfrågorna inte alltid behandlas tillräckligt utförligt i planeringsprocessen behövs en utveckling av vägledande dokument för vattenskyddsfrågor i MKB. Målet är att uppnå optimala lösningar med avseende på vattenskydd och miljönytta vid alla vägbyggnadsåtgärder både för vatten som naturresurs och som inslag i naturmiljön. Kunskapen om funktion och effekt av genomförda åtgärder är idag begränsad. Det finns behov av forskning och utveckling för att vinna kunskaper om samhällsekonomiska effekter. Det finns också behov av rutiner för kontroll och uppföljning av genomförda skyddsåtgärder inklusive rutiner för samverkan med berörda kommuners räddningstjänster om drift och beredskap. Utförda vattenskyddsåtgärder som dammar, tätskikt, kantsten och räcken behöver dokumenteras med geografisk koppling till exempel genom att det införs som obligatorisk företeelse i vägdatabanken (VDB) eller kommande nationell vägdatabank (NVDB). Verksamhetsmål I tabell 2 redovisas mål som syftar till att inrikta Vägverkets arbete med skydd av ytoch grundvatten med det nationella miljömålsarbetet och andra omvärldskrav. I tabellen redovisas målen för vad Vägverket ska göra, kopplingen till nationella miljömål, målår och vilka åtgärder i handlingsplanen (tabell 3) som huvudsakligen anknyter till målet. I den efter följande texten beskrivs målen mer utförligt. Tabell 2. Mål för Vägverkets arbete med skydd av ytoch grundvatten och vattenmiljöer. De viktigaste anknytningarna till handlingsplanens åtgärder har pekats ut. Nr Mål för Vägverkets verksamhet 1 Vägtransportsystemets påverkan på och risker för att allvarligt förorena de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren och andra mycket värdefulla och sårbara ytvatten ska kartläggas 2 Påtaglig negativ påverkan av vägsalt på stora vattentäkter, som Levande sjöar och vattendrag Grundvatten av god kvalitet Nationellt miljökvalitetsmål Nationellt delmål Målår Anknytning till åtgärd Delmål Delmål , 6

19 19 försörjer mer än 50 personer, ska minska och på sikt upphöra 4 3 Yt- och grundvatten ska inte skadas påtagligt av vägdagvatten från ny väg och väg som genomgått större ombyggnad i tätort med ÅDT > Säkerheten vid transporter med farligt gods ska öka. Antalet olyckor som leder till läckage av farligt gods ska på lång sikt nedbringas till 0. Målsättning 2010 är < 10 5 Minst 25 % av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ska vara åtgärdade med avseende på vandringshinder i form av vägtrummor. 6 Nationellt viktiga grundvattentäkter och grundvattenförekomster ska ha god status enligt EG s vattendirektiv med avseende på diffusa föroreningar från vägtrafiken och olyckor med farligt gods Grundvatten av god kvalitetlevande sjöar och vattendrag Grundvatten av god kvalitetlevande sjöar och vattendrag Levande sjöar och vattendrag Grundvatten av god kvalitet , 10, ,7 Delmål , 4, 8,10, Vägtransportsystemets påverkan på och risker för att allvarligt förorena de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren och andra mycket värdefulla och sårbara ytvatten ska kartläggas Målet har bakgrund dels i EG s ramdirektiv och dels i det nationella miljökvalitetsmålet om Levande sjöar och vattendrag. För att uppnå målet måste vägtransportsystemets påverkan på sjöarna utredas. Den påverkan som ska utredas är dels risken för att spill från olyckor med farligt gods når sjöarna direkt eller via tillflöden och dels diffus påverkan från dagvattenföroreningar från vägar som har sjöarna som slutrecipient. Effekter och konsekvenser av påverkan från vägtransportsystemet ska översiktligt bedömas och ställas i relation till annan påverkan. 2. Påtaglig negativ påverkan av vägsalt på stora vattentäkter, som försörjer mer än 50 personer, ska minska och på sikt upphöra Målet har bakgrund i EG s ramdirektiv, det nationella miljökvalitetsmålet om Grundvatten av god kvalitet och Livsmedelsverkets och Socialstyrelsens riktvärden för salt i dricksvattentäkter. Målet har anammats av Vägverket i saltstrategin. Strategin omfattar bland annat ett kontinuerligt samarbete med SGU (Statens Geologiska Undersökning) avseende utvecklingen av statusindikator 91, ett mått för uppföljning av målet. Livsmedelsverket och Socialstyrelsen har ett tekniskt riktvärde för klorid i dricksvatten (Cl) på 100 mg/l. Överskridande av detta riktvärde förekommer framförallt i enskilda brunnar men även i större vattentäkter förekommer höga halter. I täkter där risk finns att kloridhalten överstiger 100 mg/l och som försörjer fler än 50 personer måste vägsaltproblematiken lösas. Inventeringar behövs för att kartlägga omfattningen av detta problem. 4 Mått: Statusindikator 91, påverkan på kommunala vattentäkter avseende kloridjoner från vägsalt.

20 20 För att uppnå målet behöver Vägverket fullfölja samarbetet med SGU angående måttet (statusindikator 91) och inventering av tillståndet i vattentäkter som försörjer > 50 personer. För vattentäkter som har för hög salthalt behövs en uppföljning av att saltstrategins åtgärder är verkningsfulla eller om det behövs ytterligare åtgärder. 3. Vägdagvattenproblematiken beaktas så att ytoch grundvatten inte skadas påtagligt vid ny- och större ombyggnad av väg i tätort med ÅDT > Målet har bakgrund i de nationella miljökvalitetsmålen om Grundvatten av god kvalitet och Levande sjöar och vattendrag. De mest trafikerade vägarna i tätorter bedöms bidra mest till dagvattenförorening och till risker med föroreningar från farligt godstransporter. Vid planering och projektering av starkt trafikerade vägar i tätorter ska därför vägens avvattning belysas så att behovet av åtgärder kan bedömas. För att uppnå det behövs höjt medvetande och tydligare vägledning för vattenfrågor i MKB. 4. Säkerheten vid transporter med farligt gods ska öka. Antalet olyckor som leder till läckage av farligt gods ska på lång sikt nedbringas till 0. Etappmålet 2010 är < 10 Det sker varje år i storleksordningen 20 olyckor som leder till läckage av farligt gods. Risken för spill av farligt gods påverkas av den allmänna olycksrisken i vägtransportsystemet för vilken ett systematiskt trafiksäkerhetsarbete bedrivs med ambitiös målsättning enligt nollvisionen som fokuserar systemutformarnas ansvar. Ett liknande systematiskt angreppssätt bör introduceras när det gäller specifika faktorer för farligt godstransporter som till exempel krav på och uppföljning av fordons hållfasthet, krav på förares utbildning, krav på vägarnas utformning i känsliga områden med hänsyn till hur tankbilar kan skadas vid avkörning, etc. Det långsiktiga målet är att olyckor vid transporter med farligt gods i första hand ska förebyggas och i andra hand inte leda till läckage av farligt gods. 5. Minst 25 % av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ska vara åtgärdade med avseende på vandringshinder i form av vägtrummor. Målet har bakgrund i dels i det nationella miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag och dels i vattendirektivets krav på ekologisk kvalitet. Det är vanligt att vägtrummor har utformats och lagts så att de utgör vandringshinder för fisk och andra organismer. Det leder till en utarmning av den biologiska mångfalden. För att återskapa den potential som gått förlorad genom fragmentering av vattendrag behöver bland annat fellagda trummor på vägnätet rättas till. Arbetet planeras med utgångspunkt från de inventeringar och prioriteringar av potentiellt skyddsvärda vattendrag som länsstyrelserna ska göra. Som väghållare har Vägverket ansvar för att nya trummor på det statliga vägnätetinte utgör vandringshinder. Som sektorsansvarig myndighet har man ansvar för att påverka andra väghållare genom kunskapsutveckling och föredömlig väghållning när det gäller livsmiljöer i vatten. På vissa platser kan det finnas behov av särskilda åtgärder för att avhjälpa konflikter mellan vägar och djur som är särskilt beroende av vatten, till exempel utter och groddjur. Eventuella åtgärder bör planeras i samråd med kommunekologer och länsstyrelsernas naturvårdsexperter.

21 21 6. Nationellt viktiga grundvattentäkter och grundvattenförekomster ska ha god status enligt EG s vattendirektiv med avseende på diffusa föroreningar från vägtrafiken och olyckor med farligt gods Mot bakgrund av det nationella miljökvalitetsmålet om Grundvatten av god kvalitet och vattendirektivets krav på kvantitet och kemisk kvalitet måste vägtransportsystemets påverkan säkras på en nivå som inte skadar mycket värdefulla grundvattenformationer. SGU har pekat ut de landets 334 viktigaste grundvattenresurser. I 130 av dessa finns en konflikt med väg som saltas. SGU kommer under 2004 att beskriva dessa 334 grundvattenresurser samt bedöma påverkan från mänskliga aktiviteter, bland annat vägar. Målet bör preciseras i samarbete med SGU. Handlingsplan I tabellen redovisas en handlingsplan för Vägverkets arbete med skydd av ytoch grundvatten under planperioden (tabell 3). Av tabellen framgår tid för genomförande, kopplingen till målen och den delprocess som ansvarar för genomförandet. I den efterföljande texten beskrivs varje åtgärd något mer utförligt. 1 Vägverket ska i samverkan med andra aktörer åtgärda felaktiga vägtrummor och andra vägrelaterade vandringshinder i vattendrag 2 I samarbete med Räddningsverket ta fram nya åtgärder för säkrare transporter med farligt gods 3 Inventering och prioritering av de viktigaste grundvattenresurserna enligt SGU s klassning genomförs i samarbete med SGU 4 Genomförda vattentäktsskydd införs som en obligatorisk företeelse i VDB 5 Resultatet av inventering enligt (3) läggs till grund för prioritering av miljöanpassad vinterväghållning och eventuellt andra åtgärder där kloridhalterna överstiger statusindikator 91 (Saltstrategin) 6 Gemensamma riktlinjer för ersättning vid påverkan av vägsalt i enskild vattentäkt. 7 Effekter av genomförda vattenskyddsåtgärder (kostnad/nytta) utreds genom Tabell 3. Övergripande handlingsplan för Vägverkets arbete med skydd av ytoch grundvatten under perioden De viktigaste anknytningarna till verksamhetsmålen har pekats ut. Delprocessernas fullständiga namn är DP1) Fånga kundbehov, DP2) Förbättra vägtransportsystemet, DP3) Erbjuda resmöjligheter, DP4) Stödja under resan. Nr Åtgärd Genom- Delprocess Anknyt- förandeår ning till mål DP3 & DP DP DP DP DP DP DP2 4

22 22 analys av incidenter med farligt gods m m 8 En Vägverks publikation tas fram med innehåll motsvarande VV Publ 1995:1 & 98:064. Den nya publikationen ska ge effektivare vägledning till avvägning mellan miljönytta och kostnad och visa hur fyrstegsprincipen kan tillämpas på vattenskyddsåtgärder 9 Kartläggning av vägtransportsystemets påverkan på och risker för förorening av Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren och andra mycket värdefulla och sårbara ytvatten. 10 Rutiner tas fram för att säkra driftoch underhåll av genomförda vattentäktsskydd. Driftplan och beredskapsplan upprättas i samverkan med kommunen 11 Nationellt viktiga grundvattentäkter och grundvattenresurser skyddas 12 MKB-handboken och/eller temablad kompletteras avseende konsekvenser och åtgärder för ytoch grundvatten och biologisk mångfald i vattendrag; kontrollprogram, etc DP2 3, DP DP4 3, DP DP Vägverket ska i samverkan med andra aktörer åtgärda felaktiga vägtrummor och andra vandringshinder i avvattningsområden Länsstyrelserna kommer att peka ut värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendrag. Vägverket ska som väghållare planera och genomföra åtgärder för att undanröja vandringshinder på det egna vägnätet. Det finns en färdigutvecklad metod som kan användas helt eller delvis. För att arbetet ska bli meningsfullt behöver andra väghållare engageras (till exempel skogsbolag) eller andra ägare till anordningar som utgör vandringshinder i ett visst vattendrag så att väsentliga sträckor i ett vattendrag kan frigöras i ett sammanhang. Länsstyrelsen, kommunerna, skogsvårdsstyrelsen och skogsbolag är exempel på tänkbara samarbetspartners liksom även företrädare för sportfiske- och naturvårdsintressen. 2. I samarbete med Räddningsverket ta fram nya åtgärder för säkrare transporter med farligt gods Räddningsverket är en statlig myndighet som bland annat genom förebyggande åtgärder arbetar för att minska antalet olyckor och skapa ett säkrare samhälle. Räddningsverkets arbete bygger i stor utsträckning på samverkan med andra. Åtgärden innebär att Vägverket initierar ett projektbaserat samarbete med Räddningsverket med syfte att se över vad som kan göras och vilka styrmedel som står till buds för att ytterligare förebygga risken för olyckor som leder till läckage av farligt gods.

Visa mer