Kring en gravplan : något om gravskicket i Jämtland under vikingatiden Kjellmark, Knut Fornvännen 35-44

Transkript

1 Kring en gravplan : något om gravskicket i Jämtland under vikingatiden Kjellmark, Knut Fornvännen Ingår i: samla.raa.se

2 KRING EN GRAYPLAN NÄGOT OM GRAVSKICKET I JÄMTLAND UNDER VIKINGATIDEN AV K NUT KJELLMAR K IJämtlands läns fornminnesförenings tidskrift, Bd. V, H. 1, har undertecknad under rubriken Järnåldersgravar i Jämtland, undersökta 1909, i korthet redogjort för mina utgrävningar samma år i Hackas, Näs och Ås socknar. I Ås gjordes några kompletterande grävningar å det förut år 1904 undersökta gravfältet från vikingatid å Röstahammarn 1 inom det område, där längre ned i sluttningen mot Storsjön nyligen förut en del byggnader för Jämtlands läns folkhögskola uppförts och där man även genom trädgårdsanläggningar och vägar m. m. inkräktat på gravfältet. Vid Birka det namn folkhögskolans styrelse givit åt platsen undersöktes nu en grav, som var av mer än vanligt intresse. Då den för nämnda grav upprättade gravplanen ej förut blivit publicerad, återges den här i fig. 1 jämte en något utförligare redogörelse för gravens yttre beskaffenhet och innehåll. Graven, som låg söder om folkhögskolans byggnader nära Storsjö-stranden, utgjordes av ett i bottnen jordblandat röse, 4,5 m i diam. och 0,6 m högt. Under roset träffades lämningar av två gravsättningar, den ena med obränt och den andra med bränt lik, i intimaste samband med varandra men vardera med sitt särskilda gravgods. Undre hälften av roset bestod av en tätt packad massa av tämligen små stenar med mull emellan. I bottnen, 0,6 m under rosets toppyta, låg, täckt av ett tunt lager mull ett obränt skelett av människa, utsträckt i riktningen S015 0 NV15 V. Den döde var lagd på rygg med huvudet åt SO och fötterna åt NV och med armarna sträckta utefter sidorna. Kraniet spräckt och förskjutet med ansiktspartiet vänt nedåt (käken 1 Se Knut Kjellmark, Ett gravfält från yngre järnåldern i As i Jämtland, Ymer 1905, b. 4, sid. 351 o. f.

3 36 K N U T K J E I. I. M A Ii K upptogs imder de övriga kraniebitarna) låg ett par decimeter Iran en större jordfast sten. Skelettet i övrigt var likaledes illa medfaret. Två halskotor återstodo, under del att de andra kotorna i halsoch ryggrad saknades. Största delen av vänstra bröstkorgshalvans revben och halva bäckenet voro borta. Jvrd-fast jf*st Bäst bevarade voro lårbenen. Av händernas och fötternas ben återfunnos endast några av högra fotens tåleder. Strax nedanför dessa låg egendomligt nogen i tub räck t bit av bäckenet. Den upptogs här in situ. Då de rester av skelettet, som funnos i behåll, med sistnämnda undanlag syntes intaga sitt ursprungliga läge. och då det är alldeles omöjligt, all under det packade roset ett djur kunnat ta sig in och företa en sådan förflyttning av bäckenbiten, måste dentri förklaras på annat sätt. varom mera nedan. Se gravplan fig. 1. Av gravgods, som sammanhörde med ifrågavarande gravaättning, märkas följande järnsaker. En syl tatueringsinstrument? 100 mm lång, av plattad. 5 mm tjock, upptill Id mm bred, nedåt långsamt avsmalnande ten, fanns ett par decimeter söder om kraniet. Intill och utanför högra knäleden cn pilspets, 142 nun 1., 26 mm bred. Utefter högra underbenet on spjutspets med holk, spetsen riktad nedåt, 326 mm 1.. bladet 36 mm br. Vid insidan av högra knäleden en kniv, mycket sliten, 50 mm 1., tången 26 mm. Fig. 2. Mellan och på båda sidor om skelettets knän fanns lämningar av den andra gravsättningen. Dessa utgjorlosjrl Fig. 1. Plan av grav med bränt och obränt lik i gravfältet vid Birka folkhögskola i Ås i Jämtland. Abh. 1. Plan eines Ombes mit verbrannter und unverbrannter Leiche im GÄberleld bei der Volkshochsehule Birka in As in Jämtland.

4 K R I N G EN GR A V I' I. A N 37 des av en stor massa brända ben (däribland kraniebitar, tydligen av människa), vilka delvis lågo omedelbart på och t. o. m. fastsittande vid det obrända skelettets ben på den uppåtvända delen av desamma. Det gravgods, som tillhörde denna gravsättning var följande. Oval dubbelskalig spännbuckla av brons av 900- lalstyp som M. Sv. Forns. 551, liggande mitt emellan skelettets knäleder upp- och nedvänd och tillsammans med massor av brända ben. Ytterligare en oval spännbuckla av samma typ, likaledes liggande på en bädd av brända ben, fanns utanför vänstra knäleden med spännets båda hälfter skilda åt, den undre upp- och nedvänd och den övre rättvänd. A det förra spännet var nålen förrostad. Å det senare fanns den i behåll, ehuru avbruten nedtill. Vid och under spännbucklan mellan knäna i den här liggande massan av biända ben hittades nedanstående järnsaker. Två h a 1 v- cirkelformigt böjda handtag, antagligen till skrin eller mindre kista, av plattade, ett par millimeter tjocka, omkr. 12 mm breda järnband, det ena med ändarna upphöjda och omsvängda i spiral, 110 mm brett mellan ändarna, del andra likartal men spädare och med ändarna hopböjda (ill öglor, som ej äro fullt lika. Ett fyrkantigt tunt j ä r n b 1 e c k, 50 X 30 mm, på vars bakre sida mötas tre stycken 20 mm breda tunna järnband, fastade med små nitar vid beslaget. Ett annat nästan likadant beslag av tunt järnbleck med två nithål, samt ytterligare ett sådant med ett nithål, de sista två mera fragmentariska. De tunna beslagen med sina band, nitar och nit bal förmodas vara rester av ett lås. Av återstående järnsaker märkas ett tunt vinkelböjt 10 mm brett band, 3.-I. cirkelrunda femöringsstora tunna brickor (knappformar?), en eggända av ett 12 mm brett mejsellikt föremål, 3 st. spikar delvis krökta, den längsta 10(1 mm lång, 2 si. n i I a r, 45 mm 1., samt 14 större och mindre bi I a r av spikar eller dylikt. Slutligen fanns bland de brända benen ett antal små bitar av en bränd benkam med ornament av linjer och triangulära samt rombiska urgröpta fält mellan linjerna. 2 Järntöremålen se fig. 2. " Fyndens inv, nr St. 11. M,

5 38 K N U T K.1 E L L M A R K Fig. 2. Järnföreinål ur grav vid Jämtlands folkhögskola Birka. a-d spjutspets, pilspets, kniv, syl; e g delar av två handtag till skrin; /; nit; i nål, i mejsel(?); k m beslag med fastnitade band till lås(?); r, spik; o p knappformar(?). '/,. Abb. 2. EiseiiKegenstände aus einem Grab bei der Volkshoehschule Birka, Jämtland. a-d Speerspitze, rfellspitze, Messer, Plriem; t g Teile von zwei Grillen zu einer Truhe; /( Niete; i Nadel; j Meissel(V); k m Beschlag mit leshxenleteten Bändern zu einem Sehloss(?); n Na^el; o p Knopftormen(r).

6 KRING EN GRAV P I. A N 39 Av järnföremålen visade en del av de i närheten av bronsspännena ibland de brända benen liggande styckena glödpatina, varemot spännena tydligen ej voro skadade av eld. De andra järnsakerna: spjutspets, pilspets, kniv och syl, som hörde samman med den obrända gravsättningen, hade ej glödpatina. Det syntes till att börja med svårt att förklara det nära sambandet mellan de båda gravsättningarna och förhållandet med styckningen av bäckenet och flyttningen av en del av detsamma ned till skelettets fötter. Emellertid torde förklaringen till dessa förhållanden vara given av förloppet vid gravsättningarna. Först har en död man begravts obränd jämte sina gravgåvor och en låg hög uppkastats över honom. Sedan någon tid förflutit man kan tänka sig ett eller annat årtionde har mitt uppe i högen en gravgrop upptagits för att bereda plats för de hopsamlade brända benen och gravgodset från en likbränning av en död kvinna. Vid grävningen av sistnämnda grop har det obrända skelettets bäcken brutits sönder av spaden och en av bitarna vid utkastandet av jorden följt med och blivit liggande på den plats, där den vid undersökningen anträffades nere vid skelettets högra fot. Att märka är, att man har haft en för oss obekant men antagligen av gällande gravskick föranledd orsak göra en ganska stor gravgrop, då kvarlevorna efter den brända kvinnan skulle gravsättas. Och man gick så grundligt tillväga, att man blottade hela eller största delen av det förut under högen liggande skelettet. Möjligen har därvid icke blott bäckenet utan även kraniet bräckts och rubbats ur sitt läge, för så vitt ej trycket av högens stenpackning och överliggande röse vållat den senare skadan. Det ligger nära till hands att gissa på att den brända kvinnan varit en efterlevande anhörig kanske hustru till den under högen jordade mannen. Utom att denna grav, för vilken här närmare redogörelse lämnats, är av intresse såsom varande en duhliclgrav med ett obränt och ett bränt lik, erbjuder den även ett upplysande exempel på att under vikingatid i Jämtland likbränning i vissa fall förekom efter det att seden att begrava obränt här vunnit insteg. I sammanhang härmed kan jag anföra ett motsatt fall. I Hackas å Nordgården i Fäste by undersökte författaren samma sommar (1909) en något större hög (12 m X 1,5 m), vilken likaledes

7 40 K NUT KJELLMARK innehöll lämningar av två gravsättningar, den ena med obränt och den andra med bränt lik. De ytterst sparsamma lämningarna av det obrända liket, huvudsakligen multnade rester av de grövre extremitetsbenen samt ett antal tänder, angivande kraniets plats, lågo här överst på ett djup av 0,65 m under högens toppyta. De brända benen lågo under denna nivå, spridda ned till älven. Här sålunda en dubbelgrav, i vilken gr avsättningen med bränt lik föregått jordandet. Fynden 3 bestod av en liten järnsölja med beslag för remmen (säkert hörande till det obrända liket), en bit av nål av brons eller av arm av vågbalans, remändbeslag av järn, nit och spik samt spetsig ten (syl?) axjärn och delar av bränd ornerad benkam med ornament av räta linjer jämte cirklar med medelpunkt, allt det senare troligen hörande samman med den brända graven. Sannolikt äro båda gravsättningarna från yngre järnåldern Fig. 3. Trubbig pilspets av ben med rekonstruktion visande sättet för skattningen. Fr. mansgr. IV vid Birka, Ås sn, Jämtl. 2 / 3. För att återkomma till gravfältet å Röstahammarn i Ås, gavs ju redan genom fynden vid grävningarna därstädes 1904 flera viktiga bidrag till kännedomen om gravskick och gravgods under slutet av vikingatiden, varav en del Abb. s. stnmpie Heiispitze voro rena nyheter. Något därav finner jag anaus Knochen mit die An- J o j o schäftung zetfiender Rekon- ledning här i korthet beröra, varvid jag hänstruktion. Aus Mannsgrab IV ^^intaand^' Ås visar ' lil1 ovannämnda uppsats i Ymer 1905 och avbildningarna där. 4 Det visade sig, att de då undersökta gravarna, som alla voro skelettgravar, tillkommit under tiden före eller omkring mitten av 1000-talet. I två av gravarna de rikaste hittades bl. a. dragkroken till det åkdon troligen en enkel släde varpå den döde dragits till graven. I den ena av dessa två gravar 3 St. H. M Jfr även Mbl sid , samt C. M. Fiirst, Skelettfynd i Jämtländska gravar från den yngre järnåldern, Ymer 1905, b. 4, sid. 372 o. f. Fynden i St. II. M (i. J ö

8 K R I N G / ; V G R A V 1' L A N Al (mansgr. IV) hade hästen jämte en hund fått följa sin herre. De båda lågo vid hans sida under högen. I hästkraniets mun satt ett provisoriskt bett till betsel av två länkar, den ena gjord av en hästbrodd, vardera med sin ring för tygeln, med ringarna olikforraade. Nära hästens huvud låg den yxa, varmed man givit likdragaren dråpslaget, och intill hans framben fanns ett par hästbroddar samt den omtalade dragkroken. Av sådant, som hörde till den döde mannens personliga utrustning, fanns här bl. a. ett tveeggat svärd med silverbelagt läste med vackert sirad benkavle och ornerad bronsdobbsko på slidan, sköldbuckla, en knippa av 8 pilspetsar av järn, däribland en mejselformad (tväreggad) samt liggande ihop med järnpilarna ett egendomligt föremål av ben Det återges här i fig. Trubbig pilspets av järn, fr. gravn. Fig i ny avbildning, som bättre ger föreställning å Slottsholmen i Urshults sn, Kronobis län. / 3. om dess art. Då redogörel Abb. 4. Stumple 1'Ieilspitze aus Eisen, aus Grabungen auf Slottsholmen im sen för de ifrågavarande fynden (1905 Ksp. Urshult, Län Kronoberg. i Ymer) publicerades, kunde betydelsen av detta besynnerliga föremål, som utgjorde en ny, förut ej känd fornsakstyp, icke tolkas. Sedan har det emellertid kommit till min kännedom, dels att bland de rika fynden i»svarta jorden» vid Birka å Björkö hittats och av Stolpe tillvaratagits ett par sådana föremål, dels att vid utgrävningarna vid Fig. 5. Isbrodd av järn, ur mansgr. III v. Birka, Ås sn, Jänitl. 2 j 3. Valsgärde Utanför Uppsala liknande Abb 6. Eisnagel aus Elsen, aus Mannsgrab 111 bei Birka, Ksp. Äs, Jämtland. föremål anträffats och att de anses utgöra ett slags trubbiga pilspetsar, avsedda för jakt å pälsbärande mindre djur."' ' Tolkningen härrör från fil. lic. Greta Arwidsson, som närmare kommer att behandla dessa benpilar i en kommando publikation om gravarna vid Valsgärde. I samband härmed vill jag nämna följande. En trub-

9 42 K N U T K.1 E I. I. M A II K Av övriga fynd i mansgr. IV må nämnas vågapparat av brons, ett kufiskt mynt, långt skifferbryne, fordralförsedd benkam, pik och kniv av järn, remstycken och större fyrkantiga stycken av en väska av skinn med vackra beslag av brons, prydda med ornament av dels växtmotiv (palmetter o. s. v.), dels djurmotiv av en art, son vittnar om förbindelser med ostliga länder (Ryssland Ural Sibirien o. s. v.), 6 hank av järn med två märlor samt ett antal prydnadsspikar såsom rester av en träspann (till att vattna hästen?) m. m. I den andra graven med dragkruk (mansgr. 111) hade nian ej Fig. 6. Isbrodd av järn, tr. grävn. å Slottshohnen, Ursbnlt, Kronob.-s län. 2 / 3. Abb. 6. Eisnagel aus Eisen, aus Grabungen anf Slottsholmen, Ksp. Urshult, Län Kronoberg. Fig. 7. Henredskap för okänd användning, fr. mansgr. II, Birka, As sn, Jämtland. 2 /s- Abb. 7. Knoehengerät unbekannter Verwendung, aus Mannsgrab II, Birka, Ksp. Ås, Jämtland. lagt hästen under högen, men i stället hittades här utom dragkroken och en mängd spikar, järnbot och beslag, utgörande lämningar efter släden, ett välgjort munbett till betsel med silverbeslagna hängen och rembeslag för tyglar och betselremmar, en förgylld selbågsprydnad av brons, bjällror av stål och annat, som hört till hästmunderingen. Hästen hade fått sin egen grav, som uppdagades under en sänka å flata marken några meter från högen, där hans herre med sitt eget personliga gravgods av olika slag, däribland spjut, kniv, våg med vikter, en del (tidsbestämmande) sönderklippta silvermynt som betalningsmedel, iklädd skodon med triangelformade isbroddar (se nedan) fastade under b ig pilspets av järn med holk. (ig. 1, vilken från början antogs vara avsedd fiir jakt på pälsb&rande mindre djur har av förf. anträffats vid utgrävningar 1925 å cn borgplats från högmedeltid på Slottsholraon i Åsncn vid Hakekvarn i Urshult, Kronobrs län. Fynden från Slottsholmen finnas på Smål:s Museum i Växjö. 0 S o T. J. A r n c, Sveriges förbindelser med östern under vikingatiden. Fornv. 1911, sid. 1 o. t.

10 KRING EN GRAVPLAN 43 hålfoten o. s. v., jämte den nyss omtalade hästmunderingen, liggande på släden fått sin sista viloplats. I hästgraven låg invid hästkraniet ett munbett av enklaste slag av en i ändarna till ögla omböjd järnlänk utan tygelringar en särskild gravgåva till hästen. 1 ännu en grav (mansgr. II), där den döde lagts obränd under hög, fanns under fötterna av skelettet ett par triangelfo r- made isbroddar, alldeles lika de i mansgr. III anträffade (fig. 5). Dessa föremål voro förut okända men på grund av sitt läge i gravarna här lätta att identifiera. En nästan alldeles likadan triangelformad isbrodd upptogs vid förfis utgrävningar på fornt omtalade borgplats från högmedeltid på Slottsholmen i Urshult. Fig. 6. Bland övriga fynd i nämnda grav märkas 5 st. pilspetsar, kniv och yxa av järn, eldstål med flinta, benkam samt ett underligt benredskap av en mot ena ändan smalare, tunn, 4,5 cm lång benskiva med ett cirkelrunt, 10 mm i diam. stort hål i den bredare ändan, vilket redskaps betydelse ännu ej kunnat utrönas. Fig En annan av de i gravfältet här undersökta gravarna (mansgr. I) skall här för fullständighetens skull i korthet omnämnas. Graven visade en man jordad under hög, där det synnerligen väl bevarade skelettet, som genom professor C. M. Fursts försorg blev hopsatt och uppmonterat och finnes uppställt i Statens Hist. Museum, befanns liggande mellan de båda halvorna av en kluven, omkr. 3 dm i diam. tjock furustock med»klovens» släta sidor inåt. Ännu d. 16 och 17 juni, då undersökningen gjordes, låg allt här in fruset 1 m djupt i jorden. Av lämningarna av den jordades gravgods må nämnas 3 st. pilspetsar, kniv och yxa av järn, elddon av eldstål och flintbitar, bryne med hål upptill, viktsats av 5 vikter vågen fanns ej spår av samt slutligen en benkam. Under en annan hög hade en kvinna, iklädd halsband av olika slags pärlor, jordats jämte sin hund. I åter en annan grav, som upptäcktes under en avlång sänka å marken, avtäcktes ett skelett av en kvinna, som med gravgods av en sliten järnkniv och ett halsband av 14 olikartade pärlor jordats i en kanot, huggen ur en slam. Även en barngrav undersöktes i samma gravfält, med två barn det ena omkr. 10, det andra omkr. 2 år gammalt jordade tillsammans. Graven utmärktes av en sänka under flata marken. Föremålet fragmentariskt. Hålet ursprungligen cirkel runt.

11 44 KNUT KJELLMARK I gravfältet fanns även >b randgrava r» under s ä n k o r. Detta jämtländska vikingatidsgravfält å Storsjö-stranden i Ås visade sig, såsom synes av ovanstående kortfattade översikt, märkligt genom de många växlingar i gravskicket, som där kommit till synes. ZUSAMMENFASSUNG KNUT KJELLMARK: Vm einen Grabplan. Einiges fiber die Bestattungsweise in Jämtland während der Wikingerzeit. Boi Ausgrabungen auf oisonzeitlichen Gräberfeldern in Jämtland 1909 zogen besonders zwei Gräber aus der jiingeren Eisenzeit die Aufmcrksamkeit auf sich, da jedes derselben ein Grab mit unverbranntom Skelett und ausserdem die Reste einer Bestattung mit Leichenbrand enthielt. Abb. 1 zeigt den Grabplan (nicht vorhcr veröffentlicht) des einen dieser»doppelgräber», in einem Gräberfeld bei der Volkshochsehule Birka im Ksp. Ås in Jämtland. Es bestand aus einem mit Erde vermischten Steinhaufen, unter dem ein unverbranntes (männliches) Skelett nobst folgenden Eisensachen als Beigaben angetroffen wurde: Messer, Pfeilspitze und Speerspitze längs dem rechten Bein sowie Pfriem (Tätowierungsinstrumont?) nalie dem Schädel. Direkt auf den Kniogelonken des Skoletts ohne Erdsohicht dazwischon lag innerhalb eines bogrenzten Flocks ein grosser Haufe verbrannter Skelett res te. horriihrend von einer später erfolgten Leichenbrandbestattung, nebst dazugehörigen Beigaben: 2 ovale Bronzospangen (Typ 10. Jahrh.), Knoeheiikanimstiicko usw. sowie Griffe und möglicherweise Teile eines Schlosses zu einer Truhe. Es ist anzunchnien, dass der Leichenbrand von einer Kran lierriihrte, vermutlich einer Ångohörigon, vielleicht der Gattin des zuvor hier bestattoten Mannes, Einige Zeit muss zwischen don Bestattungen verflossen sein. donn boi der Herrichtung der (Irabnmlde fiir die Leichenbrandbestattung sind Teile des unvorbrannton Skeletts aus ihrer Lage verrlickt worden nnd anclerswohin gekommen; so lag z. B. ein Stiick des Beckenbeins bei den Fiissen des Skeletts. Das andere Doppelgrab war ein Hiigelgrab heim Hof Nordgården im Dorf Fäste, Ksp. Hackas, Jämtland. Hier ist die Leichenbrandbestattung der Skelettbestattung vorausgegangen. Fcrnor wird in dom Aufsatz ein kurzer Uberblick uber dio Wandlungen der Bestattungsweise zu Ende der Wikingerzeit gegeben, wie sie das Gräberfeld bei Birka in Jämtland crkennen lässt, sowie tiber gewisse bomorkenswerte, teilweise zuvor unbekannto. zum (Irabinventar gehörigo Gegenstände. die boi don vom Verf. dort 1904 vorgenommenen Grabungen gohoben wurden. Hier wurden Gräber der verschiedensten Arten unter Hiigeln angetroffen. U. a. wurden unter zwei Hiigeln Zughakon und gewisse Beschläge gefunden, dio darauf deuten, dass dera Toten der einfacho Schlitten, auf dem or zum Grabe gefahren wurde, bei der Bestattung beigegeben wordon ist. In dera einen dieser Hiigel fand sich auch das Skelett eines Hundes und des Pferdes, das seinen Herrn auf seiner letzten Fahrt gezogen hatte. In dem andern Htigel hatte das Pferd nicht zur Seite seines Herrn liegen dtirfen, sondern hatte ein eigenes Grab erhalten ein»pferdegrab> das unter einer Bodenvertiefung dicht neben dem Hiigel angetroffen wurde. Das interessante und reiche Gräberfeld enthielt im iibrigen u. a. unter Vertiefungen des flachen Bodens ein Frauengrab, in ilas die Tote in einem aus einem Stamm gehaiienen Kanu bestattet worden war, ein Kindergrab sowie auch Gräber mit Resten verbrannter skelette.