Siida-framtidens sameby

Transkript

1 Siida-framtidens sameby Förslagets huvudsakliga innehåll Dokumentet innehåller förslag om en särskild typ av kommun en folkvald sameby. Den samiska kommunen - siida är inte istället för de svenska kommunerna, utan ett komplement för att ett lokalt samiskt självbestämmande. Den folkvalda samebyn kompletterar därför även Sametinget och siidans kompetensområde får, i likhet med Sametingets, utvecklas i samråd med det övriga samhället. Grundläggande bestämmelser om siida ges i en särskild lag siidalagen, som har kommunallagen (1991:900), delar av rennäringslagen (1971:437) och delar av sametingslagen (1992:1433) som utgångspunkt. Förslaget ger alla samer, som finns i den samiska röstlängden, rösträtt i någon siida, trots att siidans territorium endast finns inom renskötselområdet. Siidaindelningen överensstämmer med nuvarande samebyindelning. Siidans fullmäktigeförsamling skall bestå av lägst 17 ledamöter och väljas vart fjärde år, samtidigt som valet till Sametinget. Vidare föreslås att svensk lagstiftning får vissa nya termer, som rör samiska förhållanden. Termen renskötselrätt byts ut mot samisk rätt, i syfte att bättre beskriva rättens innehåll. När det gäller den mark, som samerna har bebott och nyttjat sedan urminnes tid, har svensk lagstiftning använt ett stort antal olika begrepp. De föreslagna benämningarna är istället samernas land och samernas renbetesland. Skillnaden mellan dessa är att samernas land i allt väsentligt utgörs av lagfartslös mark inom renskötselområdet, medan samernas renbetesland är mark, där renbete är tillåten, åtminstone under vissa tider av året, men som har en lagfaren ägare. Förslaget innehåller vidare en uppdelning, i lagstiftningen, av samernas civilrättsliga rätt och rätten att bedriva rennäring. Näringslagstiftningen, renskötsellagen, har sitt ursprung i rennäringslagen, utom de delar som rör samernas civilrättsliga rätt. Den föreslagna näringslagen innebär en avreglering och en förstärkning av skyddet för rennäringen mot annan markanvändning. Benämningen för den association, som organiserar rennäringen föreslås bli čearrut, tjielde eller tjelddieh. 1

2 FÖRSLAGETS LAGFÖRSLAG. 1 Förslag till Siidalag Härigenom föreskrivs följande. 1 kap Inledande bestämmelser 1 I denna lag ges bestämmelser om en särskild typ av kommun siida. Siidans högsta beslutande organ är siidatinget. När uttrycket siida används i denna lag, avses även sijdda och sijte. Siidans historiska grund 2 Siidans historiska grund är lappby, som gemensam fastighet för ett antal lappskatteland före 1886 års lag angående de svenska Lapparnes rätt till renbete i Sverige. Siida på grunden svensk lagstiftning 3 Siidans grund är lappby enligt 1 5, 1886 års Lag angående de svenska Lapparnes rätt till renbete i Sverige, 2 6, 1898 års Lag om de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige och 3 7, 1928 års Lag om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige samt sameby enligt 6 och Muonio koncessionssameby enligt 86, rennäringslagen (1971:437) Medlemmarnas rättsstatus 4 Medlemmarna i siidan är av samisk härkomst (same) och får enligt bestämmelserna i denna lag, inom siidaområdet, använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Rätten enligt första stycket (den samiska rätten) är såväl en enskild, som en kollektiv rätt och tillkommer den samiska befolkningen på grunden urminnes hävd. 2

3 Den samiska rättens utövande 5 Siidamedlem får enligt särskilda bestämmelser bedriva renskötsel. 6 Siidamedlem får på utmark inom siidaområdet på samernas land uppföra byggnad som behövs för utövande av renskötsel, jakt, fiske, slöjd eller turistisk verksamhet. 7 Om det behövs virke till byggnad som avses i 6, får skog avverkas på de delar av siidaområdet som är samernas land inom lappmarkerna, renbetesfjällen eller de områden i Jämtlands och Dalarnas län som vid utgången av juni 1992 ägdes av staten och var särskilt upplåtna till renbete. 8 Siidamedlem har rätt att inom siidaområdet på samernas land taga virke till uppförande eller ombyggnad av familjebostad. 9 Siidamedlem får jaga och fiska på samernas land inom siidaområdet. Inom samernas land på de områden i Jämtlands och Dalarnas län som vid utgången av juni 1992 ägdes av staten och var särskilt upplåtna till renbete får siidamedlem fiska till husbehov. Jakt eller fiske enligt 1:a eller 2:a stycket får ske endast om det ej medför olägenhet för renskötseln eller stör renarnas betesro. Siidamedlem, som är renägare, får utöver vad som anges i 1:a och 2:a stycket för sitt husbehov jaga och fiska på samernas renbetesland, när renskötsel är tillåten där. Den samiska rättens upphörande i vissa fall m m 10 Regeringen kan förordna om upphävande av den samiska rätten enligt 4 för visst markområde, när området behövs för ändamål som avses i 2 kap expropriationslagen (1972:719) 11 Medför upphävande av den samiska rätten skada eller olägenhet för siidan eller siidans medlemmar utgår ersättning därför. Ersättning för skada eller olägenhet som endast drabbar rennäringen, skall tillfalla renskötseln inom berörd siida. 12 I fråga om upphävande av den samiska rätten och ersättning med anledning därav gäller, utöver bestämmelserna i 10-11, i tillämpliga delar bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) om expropriation av särskild rätt till fastighet. 3

4 Upplåtelse av mark och vatten m m 13 Siidan får upplåta rättighet som ingår i den samiska rätten. Avser upplåtelsen rätt till jakt eller fiske, kräves dessutom att upplåtelsen är förenlig med god jaktvård eller fiskevård och kan ske utan besvärande intrång i rätten till jakt och fiske enligt 9. Rätten enligt 1 st gäller på samernas land ovan lappmarksgränsen i Norr- och Västerbottens län och på samernas land på renbetesfjällen i Jämtlands län. På samernas land nedanför odlingsgränsen som ägs av staten eller vid utgången av 1992 ägdes av staten, skall staten för nyttjanderättsupplåtelser som inte avser skogsavverkning utge ersättning. 14 Nyttjanderätt får upplåtas endast om upplåtelsen kan ske utan olägenhet för renskötseln. 15 Upplåtelse enligt 13, skall ske mot avgift, om ej särskilda skäl föreligger för avgiftsfrihet. 2 kap. Indelning, medlemskap Siidaindelning 1 Svenska delen av Sápmi är indelat i siida. Dessa sköter på den kommunala självstyrelsens grund de angelägenheter som anges i denna lag eller i särskilda föreskrifter. 2 Siidaindelning beslutas av Sametinget. Medlemskap 3 Siidamedlem är den som kan härleda sitt ursprung till lapp- eller samebyn enligt 1 kap 2 och 3 och är själv eller har en förälder upptagen i sameröstlängd enligt 3 kap 3 Sametingslagen (1992:1433). Siidan kan som medlem anta annan same än som avses i första stycket, om denne är upptagen i sameröstlängd för en annan siida. 3 kap. Siidaorganisationen Siidatinget 4

5 1 I varje siida finns det en beslutande församling: siidatinget bestående av lägst 17 ledamöter, utsedda genom val. För ledamöterna skall det utses ersättare enligt bestämmelserna i 18 kap 53 vallagen (1997:157) rörande val till landstinget. Tingets uppgifter 2 Tinget beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för siidan, främst 1. mål och riktlinjer för verksamheten, 2. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor, 3. nämndernas organisation och verksamhetsformer, 4. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar, 5. val av revisorer och revisorsersättare, 6. grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda, 7. årsredovisning och ansvarsfrihet, samt 8. folkomröstning i siidan. Styrelse och nämnder 2 Siidatinget skall tillsätta en siidastyrelse, bestående av högst 5 ledamöter och lika många ersättare. En av ledamöterna skall därvid utses att vara ordförande. Styrelsen skall 1 leda och samordna förvaltningen av siidans angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders verksamhet. 2 bereda och yttra sig i ärenden som skall handläggas av siidatinget, 3 handha den ekonomiska förvaltningen, 4 verkställa siidatingets beslut om verkställigheten inte uppdragits åt någon annan, 5 fullgöra de uppdrag som siidafullmäktige överlärmnat till styrelsen. 6 fatta beslut enligt renskötsellagens bestämmelser 3 Siidatinget skall tillsätta en valnämnd som skall svara för siidavalet. 5

6 Siidatinget kan därutöver tillsätta de nämnder som i övrigt behövs för beredning, förvaltning och verkställighet. 4 kap. Siidans befogenheter Allmänna befogenheter 1 Siidan får själv ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till siidans område eller deras medlemmar och som inte skall handhas enbart av staten, kommun, landsting eller någon annan. 2 Siidan skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. 3 Siidan får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft som är till nackdel för medlemmarna, om det inte finns synnerliga skäl för det. 4 Om siidans rätt att meddela föreskrifter för medlemmarna och för skötseln av sina uppgifter ta ut skatt finns det föreskrifter i regeringsformen. Särskilt om utövande av den samiska rätten 5 Siidatinget kan besluta om inskränkningar i fråga om utövande av den samiska rätten, med iakttagande av bestämmelsen i 2. Särskilt om näringsverksamhet m. m. 5 Siidan får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna. 6 Siidan får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet inom siidaområdet. Partistöd 7 Siidan får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de politiska partier som är representerade i tinget 8 Tinget skall besluta om partistödets omfattning och formerna för det. Stödet får inte utformas så, att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti. 9 Arbetsordning 6

7 Siidatinget skall i en arbetsordning siidaordningen, meddela de föreskrifter som behövs för fullmäktigeförsamlingen, styrelsen och övriga nämnder. Siidaordningen skall alltid innehålla föreskrifter om 1 Siidatingets offentlighet 2 Siidatingets språk 3 Sammanträdesplats 4 Sammanträdestider 5 Kallelse till sammanträde 6 Hinder för tjänstgöring, ersättares tjänstgöring 7 Ärenden och handlingar, turordning vid handläggningen 8 Närvarorätt/yttranderätt 9 Ledamöters initiativrätt 10 Talarordning och övriga ordningsfrågor 11 Hur ärenden avgörs 12 Handläggning av interpellationer och frågor 13 Handläggning av motioner 14 Siidamedlemmarnas frågestund 15 Protokollets utformning 16 Regler för presidium 17 Regler för styrelse och andra nämnder 5 kap. Ekonomisk förvaltning Mål för den ekonomiska förvaltningen 1 Siidan skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet. 7

8 Medelsförvaltningen 2 Siidan skall förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses. 3 Siidatinget skall meddela närmare föreskrifter om medelsförvaltningen. Siidan får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. Budgetens innehåll 4 Siidan skall varje år upprätta en budget för nästa kalenderår (budgetår). 5 Budgeten skall innehålla en plan för verksamheten och ekonomin under budgetåret. Av planen skall det framgå hur utgifterna skall finansieras och hur den ekonomiska ställningen beräknas vara vid budgetårets slut. Budgeten skall också innehålla en plan för ekonomin för en period av tre år. Budgetåret skall därvid alltid vara periodens första år. Budgetprocessen 6 Förslag till budget skall upprättas av styrelsen före oktober månads utgång. Om det finns särskilda skäl till det, får budgetförslaget upprättas i november månad. 7 Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna in sina särskilda budgetförslag till styrelsen. 8 Budgeten fastställs av tinget före november månads utgång. De år då val av tinget har förrättats i hela Sápmi skall budgeten fastställas av nyvalt ting. 9 Styrelsens förslag till budget skall hållas tillgängligt för allmänheten från och med kungörandet av det sammanträde i tinget då budgeten skall fastställas. Den plats där förslaget hålls tillgängligt skall anges i kungörelsen. Utgiftsbeslut under budgetåret 10 Om tinget beslutar om en utgift under löpande budgetår, skall beslutet innefatta också anvisning om hur utgiften skall finansieras. 8

9 Förbud mot pantsättning 11 Siidan får inte upplåta panträtt i sin egendom till säkerhet för en fordran. Vid förvärv av egendom får de dock överta betalningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt i egendomen. Räkenskapsföring och redovisning 12 Styrelsen och övriga nämnder skall fortlöpande föra räkenskaper över de medel som de förvaltar. 13 Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast till styrelsen skall redovisa sin medelsförvaltning under föregående budgetår. 14 När styrelsen har fått övriga nämnders redovisningar, skall den avsluta räkenskaperna med ett årsbokslut och sammanfatta detta i en årsredovisning. 15 I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets slut. Upplysning skall också lämnas om borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser. Årsredovisningen skall också omfatta sådan siidaverksamhet som bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag. 16 Årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed. 17 Årsredovisningen skall lämnas över till siidatinget och revisorerna snarast möjligt och senast den l juni året efter det år som redovisningen avser. 18 Årsredovisningen skall godkännas av siidatinget. Det bör inte ske innan tinget enligt 6 kap. 12 andra stycket beslutat om ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras. 19 Årsredovisningen skall hållas tillgänglig för allmänheten från och med kungörandet av det sammanträde i tinget då årsredovisningen skall godkännas. Den plats där årsredovisningen hålls tillgänglig skall anges i kungörelsen. 20 Tinget får bestämma att allmänheten får ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde med tinget. 21 Tinget kan meddela närmare föreskrifter om redovisningen. 9

10 6 kap. Revision Val av revisorer och revisorsersättare 1 Under de år då val av tinget har förrättats i hela Sápmi skall nyvalda tinget välja revisorer och revisorsersättare för granskning av verksamheten under de fyra följande åren. 2 Vid revision av verksamheten skall minst två revisorer och lika många ersättare väljas. 3 Om en revisor som inte har utsetts vid ett proportionellt val avgår under mandattiden, får tinget förrätta fyllnadsval för återstoden av denna tid. Jäv 4 Den som är redovisningsskyldig till siida får inte 1. vara revisor eller revisorsersättare för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten, 2. delta i val av revisor eller revisorsersättare som skall granska sådan verksamhet, eller 3. delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamheten. Första stycket skall tillämpas också på make, sambo, föräldrar, barn eller syskon eller annan närstående till den redovisningsskyldige. Revisorernas ställning 5 Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt. Revisorernas uppgifter 6 Revisorerna granskar i den omfattning som följer av god revisionssed all verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden. 7 Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild i andra fall än när handläggningen av sådana ärenden har vållat siidan ekonomisk förlust eller när granskningen sker från allmänna synpunkter. Revisorernas förvaltning 10

11 8 Revisorerna svarar själva för den förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, om inte tinget bestämmer något annat. 9 De beslut som revisorerna fattar om sin förvaltning skall tas upp i protokoll. Revisionsberättelse 10 Revisorerna skall varje år till tinget avge en berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under det föregående budgetåret. 11 Om anmärkning framställs, skall anledningen till denna anges i revisionsberättelsen. Anmärkningar får riktas mot 1. nämnder 2. de enskilda förtroendevalda i sådana organ. Berättelsen skall innehålla också ett särskilt uttalande huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller ej. Prövning av frågan om ansvarsfrihet 12 Tinget skall inhämta förklaringar över de anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen. Därefter skall tinget vid ett sammanträde före utgången av året efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras. 13 Om ansvarsfrihet vägras, får tinget besluta att skadeståndstalan skall väckas. Talan som inte grundas på brott skall väckas inom ett år från det att beslutet om vägrad ansvarsfrihet fattades. Annars är rätten till sådan talan förlorad. Revisionsreglemente 18 Tinget får meddela närmare föreskrifter om revisionen. 11

12 7 kap. Laglighetsprövning Tillämpningsområde 1 Varje siidamedlem har rätt att få lagligheten av siidans beslut prövad genom att överklaga dem hos Sametinget. Sametingets beslut får överklagas hos länsrätten. 2 Följande beslut får överklagas: 1. beslut av tinget, 2. beslut av en nämnd 3. sådana beslut av revisorerna som avses i 6 kap Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan författning finns särskilda föreskrifter om överklagande. Hur besluten överklagas 4 Ett beslut överklagas skriftligt. I sina klagomål skall klaganden ange vilket beslut som överklagas och de omständigheter som han stöder sitt överklagande på. 5 Överklagandet skall ges in till siidan. Klagotid 6 Överklagandet skall ha kommit in till siidan inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på siidans anslagstavla att protokollet över beslutet justerats. Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut. 7 Om överklagandet före klagotidens utgång har kommit in till Sametinget i stället för till siidan, skall överklagandet ändå prövas. Grunder för laglighetsprövningar 8 Ett överklagat beslut skall upphävas, om 1. det inte har tillkommit i laga ordning, 12

13 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för samebyn 3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller 4. beslutet strider mot lag eller annan författning. Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets ställe. 9 Om ett fel har saknat betydelse för ärendets utgång, behöver beslutet inte upphävas. Detsamma gäller om beslutet har kommit att förlora sin betydelse till följd av senare inträffade förhållanden. 10 Vid prövningen av överklagandet får inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång. Processuella frågor 11 Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall siidan anses som part. 12 Ett föreläggande enligt 5 förvaltningsprocesslagen (1971:291) får inte gälla sådana brister i skrivelsen med överklagandet som består i att denna inte anger den eller de omständigheter på vilka klaganden stöder sitt överklagande. Föreskriften i 29 förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild skall inte tillämpas. 13 Föreskrifter om hur länsrättens beslut överklagas finns i förvaltningsprocesslagen (1971: 291). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag 1995: Om länsrättens eller kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får bara klaganden själv överklaga beslutet. Om länsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av siidan och av deras medlemmar. Rättelse av verkställighet 15 Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som har vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall det organ som har fattat beslutet se till att verkställigheten rättas i den utsträckning som det är möjligt. 13

14 8 kap. Val till siidafullmäktige 1 Val till siidatinget skall hållas vart fjärde år (valåret), samtidigt som sametingsvalet. Valkrets och valnämndens uppgifter 2 För valet till siidatinget finns en valkrets. Valnämnden utser valförrättare och förbereder valet samt har i övrigt de uppgifter som framgår av detta kapitel. Rösträtt m. m. 3 Rösträtt till siidan har den som är upptagen i sameröstlängd för siidan. För sameröstlängd finns bestämmelser i 3 kap 3-6 och 4 kap Sametingslagen (1992:1433) 4 Den som är upptagen i sameröstlängd skall genom valnämndens försorg erhålla ett röstkort i form av ett ytterkuvert samt ett innerkuvert och ett omslagskuvert. Röstkorten och kuverten skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar före valdagen. Om en röstberättigad har förlorat sitt röstkort/ytterkuvert eller om röstkortet/ytterkuvertet inte har kommit honom tillhanda, är han berättigad att efter framställning till valnämnden få ett duplettröstkort/duplettytterkuvert. Sådant kort skall vara tydligt märkt som duplettröstkort. Kandidater 5 Den som har rösträtt i siidavalet är valbar till siidatinget. 6 Kandidater till siidatinget skall anmälas till valnämnden senast den 25 mars valåret. Av anmälan skall framgå vilken grupp, vilket parti eller liknande sammanslutning som kandidaterna tillhör. Anmälan skall också innehålla uppgift på namn på minst tre kandidater i bestämd ordningsföljd. Till anmälan skall fogas skriftlig förklaring från varje kandidat att han givit sitt tillstånd att anmäla honom. Valnämnden beslutar om registrering av grupper, partier eller liknande sammanslutningar och kandidater. Nämndens beslut får inte överklagas. Andra än kandidater för registrerade grupper, partier eller liknande sammanslutningar är inte valbara. 14

15 Valsedlar 7 Valnämnden utfärdar valsedlar. På valsedel skall anges grupp, parti eller liknande sammanslutning samt minst tre kandidater för gruppen, partiet eller sammanslutningen. För en registrerad grupp, ett parti eller en sammanslutning får finnas valsedlar med olika kombinationer av kandidater. 8 Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. 9 Varje registrerad grupp, parti eller sammanslutning tilldelas valsedlar till det antal valnämnden beslutar, lika för alla. Finns det olika valsedlar för samma grupp, parti eller sammanslutning, gäller detta varje sådan variant av valsedeln. Valsedlar till större antal tillhandahålles av valnämnden om beställaren betalar valsedlarna i förskott. Röstning 10 Den som har rösträtt i siidavalet får rösta antingen i vallokal eller genom att sända sin valsedel till valnämnden med posten (brevröstning). 11 Valnämnden beslutar på vilka orter röstning kan ske i vallokal. Vallokaler skall hållas öppna mellan klockan 8 och 20 valdagen. Röstning i vallokal 12 Vid röstning i vallokal lägger väljaren själv in sin valsedel i ett innerkuvert och tillsluter det. Väljaren lämnar innerkuvert och det ytterkuvert som också är röstkort till valförrättaren. Denne kontrollerar att väljaren ställt i ordning bara ett innerkuvert och att kuvertet inte är försett med obehörig märkning. Därefter lägger valförrättaren i väljarens närvaro in innerkuvertet i ytterkuvertet och tillsluter det. Valförrättaren tar slutligen hand om ytterkuvertet samt antecknar på en särskild förteckning väljarens namn. Den som saknar det ytterkuvert som också är röstkort får inte rösta. Väljare som inte är känd för röstmottagaren skall legitimera sig. Gör han inte det får han inte rösta. 13 Är innerkuvertet försett med obehörig märkning får det inte tas emot. Har väljaren lämnat mer än ett innerkuvert får endast ett av dem tas emot. Om väljaren begär det, skall samtliga innerkuvert återlämnas till honom. 14 Vid röstning i vallokal gäller också 9 kap. 2 andra stycket, 7 och 15 samt 10 kap. 3 vallagen (1997:157). Avbryts röstningen skall mottagna ytterkuvert förvaras på betryggande sätt. Lag (1997:168). 15

16 15 Valförrättaren skall omgående sända de mottagna förslutna ytterkuverten till valnämnden tillsammans med förteckningen över de väljare som röstat i vallokalen. Försändelsen skall sändas som värdepost. Brevröstning 16 Vid brevröstning lägger väljaren själv in sin valsedel i ett innerkuvert och tillsluter det. I närvaro av två vittnen lägger väljaren sedan innerkuvertet i det ytterkuvert som också är röstkort och tillsluter det. Därefter skriver väljaren på ytterkuvertet en försäkran på heder och samvete att han gjort på detta sätt. Vittnena intygar skriftligen att väljaren egenhändigt undertecknat försäkran och att de inte känner till något förhållande som strider mot de uppgifter väljaren lämnat på ytterkuvertet. Vittnenas adresser anges på ytterkuvertet. Vittnena skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn får inte vara vittne. Sedan brevröstningsförsändelsen har gjorts i ordning enligt första stycket lägger väljaren in försändelsen i ett omslagskuvert och tillsluter detta. Därefter lämnas försändelsen för postbefordran till valnämnden. En väljare som på grund av kroppsligt fel inte kan avge sin röst i föreskriven ordning får vid röstningen anlita biträde som han utsett. 17 Brevröstningsförsändelse skall avges senast på valdagen. 18 Vid varje tillfälle då brevröstningsförsändelser kommer in till valnämnden skall antalet antecknas i ett särskilt protokoll. I väntan på den slutliga sammanräkningen och mandatfördelningen skall försändelserna förvaras på ett betryggande sätt. Sammanräkning 19 Vid en offentlig förrättning, som skall påbörjas så snart det kan ske sedan en vecka förflutit från valdagen, skall valnämnden granska och räkna de avgivna rösterna. Vid sammanräkningen prövar valnämnden valsedlarnas giltighet och meddelar de beslut som denna prövning föranleder. Härvid gäller för valnämnden i tillämpliga delar vad som enligt 18 kap. 9 och 10 samt 11 första stycket 1 och andra stycket 4 vallagen (1997:157) gäller för länsstyrelsen vid slutlig sammanräkning och mandatfördelning. Vid förrättningen skall protokoll föras. Lag (1997: 168). 20 Granskningen inleds med att de ytterkuvert som kommit in från vallokalerna räknas. Antalet kuvert jämförs med antalet avgivna röster enligt förteckningarna från vallokalerna. Därefter antecknas i röstlängden vilka väljare som har röstat i vallokal. 16

17 Har någon väljare röstat mer än en gång i vallokal, skall hans röster förklaras ogiltiga och ytterkuverten med hans röster obrutna läggas åt sidan. 21 Sedan de röster som skall förklaras ogiltiga enligt 20 andra stycket har lagts åt sidan och anteckning om ogiltigförklaringen har gjorts i protokollet, kontrolleras att övriga ytterkuvert är tillslutna. Är ytterkuvertet tillslutet, bryts det och innerkuvertet granskas. Därvid kontrolleras att innerkuvertet är av föreskriven beskaffenhet och att väljaren har ställt i ordning endast ett innerkuvert samt att innerkuvertet inte är försett med obehörig märkning. 22 Föreligger inte någon brist vid den granskning som skall göras enligt 20 läggs innerkuvertet i en valurna. I annat fall förklaras rösten ogiltig och ytteroch innerkuvert läggs åt sidan. Därvid skall innerkuvertet ligga i ytterkuvertet. Anteckning om ogiltigförklaringen görs i protokollet. 23 Sedan rösterna från vallokalerna har behandlats enligt , fortsätter granskningen med de röster som har avgivits genom brevröstning och som har kommit in till valnämnden före förrättningens början. Brevröster som kommer in efter förrättningens början läggs utan vidare åtgärd åt sidan. 24 Granskningen av brevröstningsförsändelserna inleds med att omslagskuverten räknas, varefter antalet antecknas i protokollet. Därefter kontrolleras att 1. omslagskuverten inte har blivit öppnade efter tillslutandet, och 2. försändelsen inte har avgetts senare än på valdagen. Föreligger inte någon brist vid den granskning som avses i första stycket skall de godkända försändelserna behandlas vidare enligt vad som föreskrivs i 25. I annat fall läggs försändelserna åt sidan. Antalet försändelser som har lagts åt sidan antecknas i protokollet. 25 När kontrollen enligt 24 är avslutad, öppnas de godkända omslagskuverten. Därefter kontrolleras att samma väljare inte har lagt mer än ett ytterkuvert i omslagskuvertet och att väljaren inte har röstat i vallokal eller mer än en gång genom brevröstning. Föreligger inte någon brist vid den granskning som avses i andra stycket behandlas ytterkuvertet vidare enligt 26. I annat fall förklaras rösterna i försändelsen ogiltiga, anteckning härom görs i protokollet och försändelsen läggs åt sidan. 26 När kontrollen enligt 25 är avslutad, granskas ytterkuverten till de försändelser som inte då har lagts åt sidan. 17

18 Därvid kontrolleras att försändelsen är i föreskrivet skick. Om så är fallet, bryts ytterkuvertet och innerkuvertet granskas på samma sätt som är föreskrivet i 22 andra stycket beträffande innerkuvert för röstning i vallokal. 27 Föreligger inte någon brist vid den granskning som skall göras enligt 26 läggs innerkuvertet i en valurna tillsammans med de godkända innerkuverten från röstningen i vallokalerna. I annat fall förklaras rösten ogiltig och ytter- och innerkuvert läggs åt sidan. Därvid skall innerkuvertet ligga i ytterkuvertet. Anteckning om ogiltigförklaringen görs i protokollet. 28 När sammanräkningen är klar skall försändelser, ytterkuvert och innerkuvert som skall läggas åt sidan samt ogiltiga valsedlar läggas in i särskilda omslag som förseglas och förvaras till dess valet har vunnit laga kraft. Godkända valsedlar läggs in i särskilda omslag som förseglas och förvaras till utgången av den tid valet gäller. Lag (1995:553). 29 Vid mandatfördelningen mellan grupper, partier och liknande sammanslutningar skall mandaten fördelas proportionellt på grundval av valresultatet. Härvid tilldelas mandaten, ett efter annat den grupp, det parti eller motsvarande som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas genom att gruppernas, partiernas eller de liknande sammanslutningarnas röstetal delas med det tal som är ett högre än det dubbla antalet mandat som redan har tilldelats gruppen, partiet eller sammanslutningen. Sedan valnämnden fördelat mandaten i siidatinget skall resultatet av valet offentliggöras genom kungörelse i tidningen Samefolket. Valnämnden skall utan dröjsmål till Sametinget redovisa resultatet av valet samt utfärda bevis till valda ledamöter och ersättare. 30 Om en ledamot har avgått före utgången av den tid för vilken han blivit vald, skall valnämnden på anmälan av siidastyrelsens ordförande inkalla en ny ordinarie ledamot enligt de bestämmelser i 18 kap. 62 vallagen (1997: 157) som avser ny ordinarie landstingsledamot. Om en ersättare för ledamot har inträtt som ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av annan orsak, skall valnämnden på anmälan av siidastyrelsens ordförande utse ytterligare ersättare enligt de bestämmelser i 18 kap. 63 vallagen (1997:157) som avser ersättare för landstingsledamot. Den förrättning som avses i första och andra styckena är avslutad när protokollet från förrättningen har lagts fram för granskning. Efter sammanräkningen skall valsedlarna åter läggas in i omslag på sätt som föreskrivs i 31. Lag (1997:168). 31 Valnämndens beslut enligt 22, 32 och 32 a får överklagas hos Valprövningsnämnden. Ett beslut får överklagas av den som enligt röstlängden 18

19 var röstberättigad vid valet. Det får också överklagas av en grupp, ett parti eller en liknande sammanslutning som har deltagit i valet. Överklagandet skall ges in till Valprövningsnämnden och vara nämnden till handa tidigast dagen efter valdagen och senast inom tio dagar efter det att resultatet av valet offentliggjorts enligt 32 eller 32 a. Vid Valprövningsnämndens prövning av överklaganden som avses i denna paragraf får nämnden upphäva valet eller föranstalta om andra mindre ingripande åtgärder enligt de grunder som anges i 19 kap. 18 eller 19 vallagen (1997:157). Lag (1997:168). Övergångsbestämmelser 1 De uppgifter som enligt denna lag ankommer på valnämnden skall vid det första valet fullgöras av Sametingets valnämnd. 2 Samebyar i Kopparbergs och Jämtlands län, samebyar ovanför lappmarksgränsen i Norr- och Västerbotten och Muonio sameby blir efter första siidavalet siida. 19

20 2 Förslag till renskötsellag Härigenom föreskrivs att rennäringslagen (1971:437) upphör att gälla att följande skall gälla för renskötselns bedrivande: Renskötselrätt 1 För rätten att bedriva renskötsel i Sverige finns bestämmelser i siidalagen. Renskötselområdet m m 2 Renskötsel får bedrivas inom följande områden (renskötselområdet) 1. hela året på samernas land ovanför odlingsgränsen i Norr- och Västerbottens län och på renbetesfjällen i Jämtlands län. Mark som ägs eller vid utgången av juni 1992 ägdes av staten är i denna lag samernas land. på samernas renbetesland ovanför odlingsgränsen i Norr- och Västerbottens län och på renbetesfjällen i Jämtlands län. på samernas land för skogsrenskötsel mellan lappmarksgränsen och odlingsgränsen i Norr- och Västerbottens län. Mark som ägs eller vid utgången av juni 1992 ägdes av staten är i denna lag samernas land. på samernas renbetesland för skogsrenskötsel mellan lappmarksgränsen och odlingsgränsen. på samernas renbetesland inom Muonio siida. 2. den 1 oktober--den 30 maj (vinterbetesmarkerna) på samernas land nedanför odlingsgränsen på samernas renbetesland på ömse sidor om lappmarksgränsen. på samernas renbetesland utanför renbetesfjällen i Jämtlands län där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider på året. Med renbetesfjällen förstås de vid avvittringen för samerna avsatta renbetesfjällen och de områden som sedermera upplåtits till utvidgning av dessa fjäll. 3 Om rätt att efter särskilt tillstånd driva renskötsel under hela året inom vissa områden nedanför lappmarksgränsen finns bestämmelser i 4 2 stycket och

21 4 För renskötseln finns čearrut (nordsamiska), tjielde (lulesamiska) eller tjelddieh (sydsamiska). När uttrycken čearru, čearrut används i denna lag avses även tjiellde, tjielde och tjeldie, tjeldieh. Mark som anges i 2 fördelas enligt bestämmelserna i 2 kap 2 siidalagen. Betesområdet för čearrut sammanfaller med siidaområdet. čearrut enligt denna lag är samebyar enligt rennäringslagen (1971:437) i Kopparbergs och Jämtlands län, samebyar väster om lappmarksgränsen i Norroch Västerbottens län samt Muonio sameby. čearrut och medlemmar m. m. 5 čearrut har till ändamål att enligt denna lag för medlemmarnas gemensamma bästa ombesörja renskötseln inom betesområdet. 6 čearrut kan förvärva rättigheter och åtaga sig skyldigheter när registrering skett enligt 26. čearrut företräder medlemmarna i frågor som rör renskötseln eller medlemmarnas gemensamma intressen inom rennäringen i övrigt. 7 Medlem i čearru är renägande siidamedlem enligt 2 kap 3 siidalagen. Renskötselns utövande 8 čearru får för medlemmarnas gemensamma behov använda byns betesområde för renbete. Sametinget beslutar om det högsta antal renar som får hållas på bete inom betesområde enligt 4. Hänsyn skall därvid tas till andra intressen. Om det behövs för att bevara renbetet eller annars främja renskötseln, kan Sametinget förordna om inskränkning i betesrätten. Om čearru bryter mot ett beslut enligt andra eller tredje stycket får Sametinget vid vite förelägga att följa beslutet. Har čearru med stöd av 22 första stycket bestämt hur många renar en medlem högst får inneha, får ett föreläggande att minska antalet renar även riktas mot en medlem som inte följer čearrus beslut. 9 čearru får inom betesområdet utföra arbetshage eller annat stängsel för renarna, renslakteri eller annan anläggning som behövs för renskötseln. 10 Om det behövs virke till en anläggning eller en byggnad som avses i 9, får skog avverkas på samma områden som siidamedlem får nyttja enligt 1 kap 6 siidalagen. 21

22 På samernas renbetesland utanför lappmarkerna och renbetesfjällen som hör till en čearrus betesområde får čearru för det ändamål som anges i första stycket ta endast torra träd, vindfällen, skogsavfall, tall- och grantjur eller, för tillfälligt behov, lövträd som växer på utmark. 11 Medlem i čearru som tillfälligt uppehåller sig inom annan čearrus betesområde för renskiljning eller annat ändamål som har samband med renarnas skötsel får där taga bränsle för eget behov. 12 Om det är oundgängligen är nödvändigt att skaffa foder till renarna, får čearru eller medlem i čearru fälla lavbevuxna träd, i första hand torra eller oväxtliga träd, inom betesområdet. Avverkning på samernas renbetesland skall om möjligt ske efter anvisning av markens ägare eller brukare. 13 För skog som avverkas på samernas land inom čearrus område, behöver ersättning ej lämnas. Detsamma gäller växande lövträd som eljest tages inom samernas renbetesland inom lappmarkerna och på renbetesfjällen. I andra fall än som avses i första stycket skall ersättning lämnas för rotvärdet av växande träd som tages. Kan överenskommelse ej uppnås om ersättningen, utser regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer på begäran av part någon att söka förlika parterna. 14 Flyttningsvägs sträckning fastställes av Sametinget, om čearru begär det eller fråga om sträckningen eljest uppkommer. 15 Medlem i čearru får jaga och fiska enligt bestämmelserna i 1 kap 9 siidalagen. Första stycket äger motsvarande tillämpning på medlem i čearru som tillfälligt uppehåller sig inom annan čearru betesområde för renskiljning eller annat ändamål som har samband med renarnas skötsel. Han får dock jaga och fiska endast för sitt uppehälle. Uppehåller sig björn, varg, järv eller lo bevisligen i trakten, får jakt efter sådant djur företagas på mark som anges i första stycket samt inom annan čearrus betesområde, i den mån regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, tillåter det. Inom de områden, som anges i 1 kap 8 siidalagen får medlem i čearru inom betesområdet jaga rovdjur, i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, tillåter det. Skyddet för renskötseln 16 Vid användandet av mark och vatten inom renskötselområdet skall rätten till renskötsel beaktas. 22

23 Åtgärder som äventyrar förutsättningarna för det fortsatta utövandet av rennäringen får inte tillåtas. 17 Den som äger eller brukar mark inom åretruntmarkerna får inte ändra användningen av marken på sätt som medför avsevärd olägenhet för rennäringen. Första stycket hindrar inte att mark används i enlighet med en detaljplan eller för företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning. Detsamma gäller skogsbruksåtgärd som avses i 19 första stycket. 18 Den som avser att slutavverka skog inom vinterbetesmarkerna på en brukningsenhet som är större än 500 ha skall bereda berörd čearru tillfälle till samråd, om avverkningen omfattar mer än 20 ha skog eller ansluter till kalmark eller plantskog som sammanlagt med den planerade avverkningen överstiger 20 ha på brukningsenheten. Samrådet skall även avse de skogsbruksåtgärder som sammanhänger med avverkningen. Åtgärd för vilken samrådsskyldighet föreligger får vidtas endast 1. om čearru medger det eller 2. om en månad förflutit från den dag čearru bereddes tillfälle till samråd Vad nu sagts skall gälla om annat inte överenskommits med berörd čearru. 19 Den som avser att slutavverka skog inom åretruntmarkerna skall i fall som avses i 18 första stycket bereda berörd čearru tillfälle till samråd. Därutöver skall, oavsett brukningsenhetens storlek, čearru beredas tillfälle till samråd när en slutavverkning berör 1. hänglavbärande skog 2. nattbetesplats 3. rastställe 4. arbetshage eller 5. flyttled. Samrådet skall även avse de skogsbruksåtgärder som sammanhänger med avverkningen. Åtgärd för vilken samrådsskyldighet föreligger får vidtas endast 1. om čearru medger det 2. om en månad förflutit från den dag čearru bereddes tillfälle till samråd och čearru inte låtit sig avhöra. 23

24 Renskötselns upphörande i vissa fall m. m. 20 Regeringen kan förordna om upphävande av renbetning för visst markområde, när området behövs för ändamål som avses i 2 kap. expropriationslagen (1972:719). Upphävande kan begränsas till att avse viss tid. 21 Medför upphävande av rätt till renbete eller flyttning med renar skada eller olägenhet för renskötseln utgår ersättning därför. Ersättning för skada eller olägenhet som ej drabbar bestämd person tillfaller siida enligt 2 kap 1 siidalagen, om ej särskilda skäl föreligger. čearrus förvaltning m. m. Allmänna bestämmelser 22 Om det behövs med hänsyn till vad som bestämts om högsta renantalet enligt 8 andra stycket eller om det behövs för att främja renskötseln, kan čearru bestämma hur många renar medlem högst får inneha eller besluta om andra villkor för innehavet. Beslut enligt första eller andra stycket får inte ges sådant innehåll att medlems fortsatta verksamhet omöjliggörs eller väsentligt försvåras. 23 Om čearru medger det, får inom byns betesområde hållas renar som ägs av personer, som inte är medlemmar i čearru. Sådana renar skall skötas av någon medlem i čearru. Fråga om sådant medgivande avgöres efter samråd med siida (1 kap 1 siidalagen). 24 čearru får endast om medlem medger det låta slakta dennes renar eller försälja vid slakt utvunna produkter. Renmärkning ombesörjes av medlem. Stadgar 25 čearru skall antaga stadgar för sin verksamhet. Stadgarna skall ange 1. čearrus benämning, 2. den siida (1 kap 1 siidalagen), där čearrus styrelse skall ha sitt säte, 24

25 3. čearrus organisering av renskötseln 4. regler för ekonomiska förhållanden 5. antalet styrelseledamöter och revisorer, tiden för deras uppdrag och, om suppleanter skall finnas, motsvarande uppgifter beträffande dem, 6. čearrus räkenskapsår, 7. hur ofta ordinarie čearrustämma skall hållas, 8. hur kallelse till čearrustämma skall ske och andra meddelanden till medlemmarna skall tillställas dem och när föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vidtagas, 9. vilka fonder čearrus skall ha, deras ändamål och hur avsättning till dem skall ske. Stadgarna skall formas efter bestämmelsen i 5 och beslutas i čearrustämman med ¾ majoritet. 26 čearru och dess stadgar registreras hos länsstyrelsen i det län där čearrus styrelse enligt stadgarna skall ha sitt säte. Innan stadgarna registrerats är de ej giltiga. Sametinget prövar att stadgarna tillkommit i föreskriven ordning och att de ej innehåller något som strider mot lag eller författning. Första och andra styckena gäller även vid ändring av stadgarna. Arbetsordning 27 čearru skall, för sin verksamhet, antaga arbetsordning earruordningen, för regler utöver stadgarna. Styrelse 28 För čearru skall finnas styrelse. Styrelsen skall i överensstämmelse med stadgarna enligt 25 och denna lag leda renskötseln inom betesområdet Styrelsen företräder čearru mot tredje man. Val av styrelse eller ändring i dess sammansättning skall anmälas till Sametinget. 25

26 29 Finns ej styrelse, kan siidastyrelsen (3 kap 3 siidalagen) på yrkande av någon vars rätt är beroende av att behörig styrelse finns förordna syssloman att handha čearrus angelägenheter och företräda čearru såsom styrelse. Syssloman har rätt att av čearru erhålla arvode som bestämmes av siidastyrelsen. 30 Styrelsen sammanträder så ofta det behövs. Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesta röstande förenar sig. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder. Styrelseledamot får ej taga befattning med angelägenhet vari han har ett väsentligt intresse som strider mot čearrus. 31 För varje räkenskapsår skall styrelsen i årsredovisning redovisa sin verksamhet i enlighet med stadgarna. 32 Minst en månad före den första ordinarie bystämman efter räkenskapsårets utgång skall styrelsen lämna årsredovisningen till revisor. Redovisningen skall vara underskriven av styrelsens samtliga ledamöter. Revision 33 Styrelsens årsberättelse och räkenskaper skall årligen granskas av en eller flera revisorer. Revisor utses på čearrustämma. Medlem, som hos styrelsen påkallar granskning av čearrus böcker, räkenskaper eller andra handlingar, har rätt att få del av dessa på lämpligt sätt. 34 Revisor skall avge berättelse, som skall innehålla redogörelse för resultatet av hans granskning och uttalande huruvida anmärkning framställes eller ej i fråga om räkenskapernas förande eller verksamheten i övrigt. Framställes anmärkning, skall anledningen till denna anges i berättelsen. Revisionsberättelse skall även innehålla särskilt uttalande huruvida ansvarsfrihet för styrelsen tillstyrkes eller ej. 35 Revisionsberättelse skall lämnas till styrelsen senast två veckor före första ordinarie bystämman efter räkenskapsårets utgång. čearrustämma m. m. 36 Medlems rätt att deltaga i handhavandet av čearrus angelägenheter utövas på čearrustämma. Medlem som underlåtit att i rätt tid fullgöra sin betalningsskyldighet enligt stadgarna får deltaga i förhandlingarna men har ej rösträtt innan han fullgjort sin skyldighet. 26

27 Medlem eller annan får icke, själv eller genom ombud eller som ombud för annan, deltaga i behandling av fråga vari han har ett väsentligt intresse som strider mot čearrus. 37 I fråga om rösträtt och beslut på čearrustämma gäller, 1. att varje myndig medlem har en röst för varje påbörjat tiotal renar som enligt gällande renlängd innehas av honom, dock inte för fler renar än čearru bestämt för honom enligt 19, 2. att medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem såsom ombud, 3. att ingen får för egen eller annans del rösta för sammanlagt mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet, 4. att den mening som erhållit det högsta röstetalet gäller som stämmans beslut, 5. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den mening gäller som biträds av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är lika, av stämmans ordförande, 38 čearrustämma öppnas av den som styrelsen utser. Därefter utses ordförande. Ordföranden skall upprätta och till godkännande av stämman framlägga en förteckning över närvarande medlemmar och ombud med uppgift om den rösträtt som tillkommer envar av dem. Sedan förteckningen enhälligt eller efter omröstning, företagen bland medlemmarna på grundval av förteckningen, blivit godkänd med eller utan ändring, gäller den som röstlängd vid stämman. Över beslut som fattas på stämman skall genom styrelsens försorg föras protokoll, som skall hållas tillgängligt för medlemmarna senast två veckor efter stämman. 39 Årsredovisning och revisionsberättelse för det senaste räkenskapsåret skall framläggas på första ordinarie čearrustämman efter räkenskapsårets utgång. På stämman skall avgöras fråga om godkännande av styrelsens förslag till årsredovisning och om beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen. Årsredovisningen och revisionsberättelsen skall under minst tio dagar före stämman hållas tillgängliga för medlemmarna. 40 čearrumedlemmar kallas till ordinarie čearrustämma av styrelsen. Styrelsen kan kalla medlemmarna till extra stämma. Revisor kan begära att styrelsen skall kalla till extra stämma, om hans granskning ger anledning därtill. Om minst en femtedel av samtliga myndiga medlemmar eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna skriftligen begär det, skall styrelsen kalla till extra stämma. 27

28 Finns ej styrelse eller underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla medlemmarna till ordinarie eller extra stämma, skall siidastyrelsen på anmälan av röstberättigad medlem eller revisor ofördröjligen utlysa stämma. Renarnas skötsel m. m. 41 Vid renskötselns utövande skall hänsyn tas till andra intressen. Renarna skall såvitt möjligt hindras från att komma utanför čearrus betesområde eller att annars vålla skada eller olägenhet. Flyttning av renarna skall ske i samlade flockar. Väg skall tas där minsta skada vållas. Vid flyttning skall tillses att renar inte lämnas kvar på område där renskötsel inte är tillåten. Flyttning som äger rum utanför čearrus betesområde skall ske utan onödig tidsutdräkt. 42 Renskötsel skall bedrivas med bevarande av naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som vid renskötsel skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket skall efterlevas. 43 Räkning av čearrus renar skall ske årligen vid ungefär samma tidpunkt. Om čearru begär det, kan siidastyrelsen medge att räkningen får ske med större tidsmellanrum. Siidastyrelsen kan på begäran av medlem besluta om extra renräkning, om denne gör sannolikt att resultatet av räkning enligt första stycket är oriktigt och kostnaderna för den extra renräkningen inte är oskäliga i förhållande till den betydelse det kan ha för medlemmen att rättelse kommer till stånd. 44 En čearru skall underrätta siidastyrelsen om tid och plats för byns renräkning. Siidastyrelsen skall utse någon att närvara vid renräkningen. Finns anledning anta att čearru inte följt meddelade föreskrifter, kan siidastyrelsen besluta om kompletterande renräkning. Den som av siidastyrelsen förordnats att närvara vid renräkningen har rätt att få tillträde till områden och anläggningar där renar hålls samt rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för att fullgöra uppdraget. 28

29 45 Kostnaden för renräkning enligt 43 första stycket är en gemensam utgift för čearru Kostnaden för extra renräkning fördelas mellan den som begärt räkningen och čearru efter vad siidastyrelsen finner skäligt. 46 På grundval av renräkning enligt 43 första stycket skall renlängd upprättas. Fel i längden som påvisats vid extra renräkning skall genast rättas. I renlängden skall tas upp ägarna till de renar som hålls på byns betesområde, det räknade eller uppskattade antalet renar för varje ägare och, om beslut meddelats om reninnehavet enligt 22, förhållande som är av betydelse för kontroll av att beslutet följts. Bystämman fastställer renlängden och beslutar om rättelse däri. Länsstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om användningen av renlängd som underlag för ett företagsregister och om skyldighet att lämna renlängden och andra uppgifter om renskötseln till den myndighet som för registret. Siidastyrelsen får vid vite förelägga čearru att upprätta och fastställa renlängd samt att överlämna kopia av längden till myndighet som avses i fjärde stycket. 47 När renägares rättigheter eller skyldigheter enligt denna lag beror på antalet renar, har gällande renlängd vitsord, om det ej visas att ägarens reninnehav förändrats väsentligt sedan renlängden upprättades. 48 Har främmande renar kommit in på čearrus betesområde, skall de skiljas ut så snart det kan ske. Underrättelse om tid och plats för skiljningen skall i god tid dessförinnan lämnas till čearru till vilken renarna kan antagas höra. Uteblir sådan čearru som underrättats om skiljning och kan renarna ej återföras utan väsentlig olägenhet, får den by som ombesörjer skiljningen låta slakta renarna och försälja dem för ägarnas räkning. Om ej annat avtalats, är den by till vilken renarna hör skyldig att utge ersättning för kostnaden för renarnas omhändertagande samt återförande eller slakt och försäljning. 49 Uppehåller sig renar utanför renskötselområdet eller på mark inom detta område under tid då renskötsel inte får bedrivas där, siidastyrelsen på framställning av den som därigenom lider skada eller olägenhet av någon betydelse vid vite förelägga čearru att föra bort renarna. Vitesföreläggande enligt första stycket får meddelas endast om čearru underlåter att inom skälig tid efter anmaning ta hand om renarna. 29

30 Renmärken 50 För registrering av ren för en viss renägare finns renmärken. Renägare får ej ha mer än ett märke registrerat. 51 Renmärken kan registreras för 1 medlemmar i siida 2 medlemmar i koncessionssameby 3 čearru 4 med stöd av Registrerat märke får användas för att märka renar endast vid renskötsel som bedrives inom den čearru som anges i registreringsbeslut. 53 Fråga om registrering av renmärke prövas av siidastyrelsen efter samråd čearrus styrelse. Ansökan om registrering av renmärke göres skriftligen. Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om sökandens namn och hemvist och om den čearru där märket skall användas vid renskötsel. Vid ansökningshandlingen skall fogas avbildning av märket. 54 Renmärken kan överlåtas till medlem i samma siida. 55 Den som genom arv eller på annat sätt förvärvat rätt till ett registrerat renmärke får ej använda märket vid renmärkning förrän det registrerats för hans räkning. Renmärkesregistret 56 Sametinget för ett renmärkesregister för renägare i Sverige. 57 Om renmärkes utformning meddelas bestämmelser av Sametinget. 58 Sametinget får avlysa ett renmärke, registrerat för att användas inom čearru 1 om märkeshavaren begär det 2 om märkeshavarens dödsbo begär det 3 om märkeshavaren, med stöd av 2 kap 3 siidalagen, antagits som siidamedlem i en annan siida 4 om märket under 20 år inte använts vid renmärkning 30

31 Avlyses märke efter anmälan enligt 1 och 2, får det behållas på redan märkt ren under tio år från dagen för avlysningen. 59 För ommärkning eller avbrottsmärkning av ren som förvärvats på grund av bodelning, arv, testamente eller annan grund fordras närvaro av den som čearrus styrelse utser om čearrus stadgar inte förordnar annat. 60 Dödsbo efter avliden renägare får begagna det renmärke som registrerats för den avlidne. 61 Renkalv skall märkas med ägarens registrerade märke före utgången av det år då kalven fötts. För tid därefter beslutar čearrustämman i stadgar eller på annat sätt. 62 Anträffas inom samebys betesområde ren som ej blivit märkt inom den tid som anges i 61 tillfaller renen čearru, om den, i stadgarna eller på annat sätt inte anger annat. Anträffas inom betesområdet ren med förfalskat, förstört eller okänt märke eller med märke som icke är rätt utformat, skall renen omhändertagas av čearru för slakt och försäljning. Köpeskillingen tillfaller čearru Den som inom två år från försäljningsdagen styrker sig vara ägare till renen har rätt att av čearru utfå ett belopp som motsvarar köpeskillingen med avdrag för kostnaden för renens omhändertagande, slakt och försäljning. Koncessionsrenskötsel 63 Den som är same kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inom område där renskötsel av ålder förekommer under hela året. Koncession innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskötseln även med skötesrenar som tillhör 1. skötesrenägare som är upptagen i sameröstlängden 2. skötesrenägare som äger eller brukar jordbruksfastighet, vilken helt eller delvis är belägen inom den del av länet där koncessionsrenskötsel får bedrivas, om han är bosatt på fastigheten eller inom området, 3. skötesrenägare, som är efterlevande make eller efterlevande underårigt barn till renägare enligt 1. Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel inom området är till övervägande nytta för orten och endast om den som söker koncession kan antas komma att driva renskötseln på ett ändamålsenligt sätt. Koncession meddelas för minst 10 år. 64 För renskötseln inom koncessionsområde skall finnas sameby. 31

32 65 Medlem i sameby är renägare inom koncessionsområdet. 66 Bestämmelserna om čearru och dess förvaltning gäller i tillämpliga delar i fråga om sameby för koncessionsrenskötsel med följande avvikelser: 1. Koncessionshavare har i frågor som avses i 37 1 en röst för varje påbörjat tjugotal renar som enligt gällande renlängd innehas av honom, dock inte för fler renar än som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer enligt 68 första stycket 3 bestämt för honom. För ägare av skötesrenar är rösträtten begränsad till en röst, oavsett antalet skötesrenar som han innehar. 2. Koncessionshavaren eller, om det finns flera, skall vara ledamot av styrelsen. Rösträtt i styrelsen följer bestämmelsen under Fråga om koncession prövas av Sametinget efter samråd med länsstyrelsen i Norrbotten. 68 I beslut varigenom koncession beviljas skall anges 1. koncessionsområdet, 2. flyttningsvägs sträckning, 3. det högsta antal renar som varje koncessionshavare får hålla inom området. 4. i vad mån koncessionshavare har rätt att anlägga stängsel, uppföra byggnader och taga virke inom koncessionsområdet, 5. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas. 69 Bryter en sameby eller koncessionshavare mot villkor som gäller för verksamheten kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer vid vite förelägga byn eller koncessionshavaren att vidta rättelse. Om en koncessionshavare, tillsammans med skötesrenägare, innehar fler egna renar än vad regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 68, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer vid vite förelägga samebyn att minska renantalet till det tillåtna. Ansvar, skadestånd och besvär m. m. 70 Har ren orsakat skada 1. på mark inom renskötselområdet under tid då renskötsel ej får bedrivas där eller 2. på mark utanför renskötselområdet, skall skadan ersättas av čearru inom vars betesområde skadan har uppkommit eller som vid tiden för skadans uppkomst haft renar i trakten, om det ej visas att skadan ej orsakats av čearrus renar. Åvilar ersättningsskyldighet enligt första stycket flera čearrut, fördelas ansvarigheten lika mellan čearrut inbördes. 32

33 Har skada orsakats av renar från flera čearrut och kan ej utredas i vilken omfattning varje čearrus renar har del i skadan, fördelas ansvarigheten mellan dem inbördes efter antalet renar från varje čearru enligt renlängd. 71 Ersättning som čearru utgivit enligt 70 får den kräva åter av den som varit vållande till skadan. 72 Den rätt till ersättning för att ren blivit dödad eller skadad som enligt vad särskilt är föreskrivet eller enligt allmänna skadeståndsregler kan tillkomma renens ägare skall i fall då ägaren är okänd tillfalla den čearru inom vars betesområde renen befann sig. 73 När renar befinner sig inom betesområde där renskötsel då är tillåten, skall hund i trakten som ej användes i renskötseln hållas i band eller instängd, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medger annat. Detsamma gäller när renar flyttas, såvida hundens ägare i förväg underrättats om tiden för flyttningen. Anträffas hund medan den jagar eller på annat sätt ofredar ren inom område där renskötsel då är tillåten, får hunden, om den ej låter sig upptagas, dödas av den som äger eller vårdar ren. Den som sålunda dödat hund är skyldig att snarast möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten. 74 Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. avstänger fastställd eller annars gällande flyttningsväg för renar eller vidtar åtgärd på eller invid vägen så att dess framkomlighet väsentligt försämras, 2. skrämmer eller på annat sätt ofredar renar som uppehåller sig på ett område där renskötsel då är tillåten, 3. obehörigen driver bort renar från ett område där renskötsel då är tillåten eller hindrar renar från att beta på ett sådant område, 4. inte följer ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 42, om inte föreläggandet eller förbudet förenats med vit 5. utför ommärkning eller avbrottsmärkning i strid mot 59, 6. märker renkalvar i strid mot 61 första eller andra stycket, 7. bryter mot 93 första eller tredje stycket. 75 Bryter medlem i čearru uppsåtligen eller av oaktsamhet mot eller lämnar han uppsåtligen eller av oaktsamhet oriktig uppgift vid renräkning eller vid upprättande av renlängd dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. 76 čearrus styrelse är skyldig att i den omfattning som behövs låta samla ihop renar som hör till čearru eller skilja ut ren från dessa, om polismyndighet eller kronofogdemyndighet begär det. Fullgör ej styrelsen sådan skyldighet, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på čearrus bekostnad. 33

34 77 Anser čearrumedlem att beslut som fattats av stämman, av styrelsen eller av syssloman ej tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag eller annan författning eller mot čearrus stadgar eller kränker hans enskilda rätt, får han föra talan mot beslutet hos siidastyrelsen genom besvär. Besvärshandlingen skall ha inkommit till siidastyrelsen inom två månader från beslutets dag. I fråga om besvär mot čearrustyrelsens eller sysslomans beslut räknas dock besvärstiden från den dag då medlemmen fick del av beslutet. Beslut varigenom čearrustämmas beslut ändrats eller upphävts gäller även för medlem som ej fört talan mot beslutet. 78 Siidastyrelsens beslut får överklagas hos Sametinget. 79 Sametingets beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut att bevilja registrering av renmärken får dock inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 80 Angår ett beslut som siida, länsstyrelse eller Sametinget meddelar enligt denna lag så många att en kopia av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall beslutet sändas till čearrus styrelse, som skall hålla det tillgängligt för medlemmarna. Meddelande om detta skall tas in i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett. 81 Länsstyrelses åligganden enligt denna lag fullgörs såvitt avser Västernorrlands län av länsstyrelsen i Västerbottens län och såvitt avser Dalarnas län och Gävleborgs län av länsstyrelsen i Jämtlands län. Om ett čearruområde omfattar mark inom mer än ett län, bestämmer den länsstyrelse i vilken huvuddelen av marken ligger. Övergångsbestämmelser 1 Renägare i Kopparbergs och Jämtlands län, renägare i samebyar ovanför lappmarksgränsen i Norr- och Västerbottens län samt renägare i Muonio sameby får vid övergången till čearru behålla sitt registrerade renmärke. 2 Om länsstyrelsen har avlyst ett renmärke för en samisk renägare eller hans/hennes föräldrar, far- eller morföräldrar, skall Sametinget på ansökan registrera renmärket för honom/henne om övriga som, med samma rätt, kan göra anspråk på renmärket skriftligen medger det. En sådan ansökan skall ha inkommit till Sametinget senast två år efter ikraftträdandet av denna lag. 34

35 3 Samebyns bystämma enligt rennäringslagen (1971:437) beslutar att čearru skall bildas. Rösträtten i sådan stämma följer dock bestämmelserna i denna lag. 35

36 8 SJÄLVSTYRELSE I SAMEBYARNA MED KOMMUNALLAGEN (1991:900) OCH SAMETINGSLAGEN (1992:1433) SOM MODELL Den 15 oktober 1985 upprättades en europeisk konvention om kommunal självstyrelse med följande inledning: Signatärstaterna medlemmar av Europarådet. som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå en fastare enhet mellan dess medlemmar för att skydda och förverkliga de ideal och principer som utgör deras gemensamma arv; som beaktar att en av de metoder med vilka detta syfte kan uppnås är att ingå överenskommelser på det administrativa området; som anser att kommunerna är en av de viktigaste grundstenarna i varje demokratiskt styrelseskick; som beaktar att medborgarnas rätt att delta i skötseln av de offentliga angelägenheterna är en av de demokratiska principer som delas av alla medlemsstater i Europarådet; som är övertygade om att det är på lokal nivå som denna rätt kan utövas mest direkt; som är övertygade om att förekomsten av kommuner med verkligt ansvar kan åstadkomma en förvaltning som är både effektiv och ligger nära medborgaren; som är medvetna om att skyddet och stärkandet av den kommunala självstyrelsen i de olika europeiska länderna är ett viktigt bidrag till uppbyggandet av ett Europa som grundar sig på demokratiska principer och decentralisering av makten; som hävdar att detta förutsätter förekomsten av kommuner med demokratiskt tillsatta beslutsorgan och med stor grad av självbestämmanderätt när det gäller uppgifter, på vilket sätt och med vilka medel dessa uppgifter skall utföras samt nödvändiga resurser för deras fullgörande, kom överens om detaljreglera ovanstående i 18 artiklar. Artikel 3 uttalar bl a att Med kommunal självstyrelse menas kommunernas rätt och möjlighet att inom lagens gränser reglera och sköta en väsentlig del av de offentliga angelägenheterna på eget ansvar och i den lokala befolkningens intresse. Vi har granskat kommunallagen (1991:900) i syfte att pröva om bestämmelserna är överförbara till samiska förhållanden. 36

37 8.1 Genomgång av kommunallagen Kommunallagens bestämmelser är indelade i 10 kapitel och i det följande görs en genomgång av de regler, som styr kommunernas arbete, befogenheter och skyldigheter och prövar det mot en tänkt situation, då samebyar ombildas till kommuner. 1 kap Inledning, medlemskap. Regler om indelning är direkt överförbara till samiska förhållanden, om exempelvis nuvarande samebygränser utgör kommungränser". Regler om medlemskap förutsätter vissa ändringar. 2 kap Kommunernas och landstingens befogenheter. Reglerna är i allt väsentligt direkt överförbara till en tänkt samisk kommun, även beträffande beskattningsrätten. Reglerna om partistöd är också överförbara till samiska förhållanden, medan finansieringen av sådant stöd kan innebära problem i inledningsskedet. 3 kap Kommunernas och landstingens organisation Detta kapitel handlar om den folkvalda församlingen och dess uppgifter, om nämnder och dess uppgifter, revisorer och om kommunala företag. Reglerna är allmängiltiga för folkvalda församlingar och kan således överföras och anpassas till en folkvald sameby. 4 kap De förtroendevalda Även detta kapitel beskriver allmängiltiga regler i folkvalda organ. Undantagen här är 24-29, som specifikt reglerar förhållanden i Stockholms kommun. 5 kap Fullmäktige Här finns bestämmelser om; antalet ledamöter och ersättare, mandattider, val av ordförande och vice ordförande, tidpunkt för sammanträdena, hur sammanträden kungörs, ersättarnas tjänstgöring, beslutförhet, rätt och skyldighet för utomstående att medverka, hur ärenden får väckas i fullmäktige, hur ärenden bereds, om bordläggning, offentlighet och ordning vid sammanträdena, hur ärenden avgörs, proportionella val, interpellationer och frågor, protokollet och arbetsordningen. Bestämmelserna kan utan större ändringar överföras till en folkvald sameby. En fråga i sammanhanget bör vara antalet folkvalda i en folkvald sameby. 6 kap Styrelsen och övriga nämnder Kapitlet är en detaljreglering av styrelsens och andra nämnders arbete och kan överföras till samiska förhållanden. Detaljregleringen är dock onödigt omfattande. 37

38 7 kap Medbestämmandeformer Dessa regler kan, om behov föreligger, utan ändringar överföras till samiska förhållanden. 8 kap Ekonomisk förvaltning Kapitlet har bestämmelser om; mål för den ekonomiska förvaltningen, medelsförvaltningen, budgetens innehåll, budgetprocessen, utgiftsbeslut under budgetåret, förbud mot pantsättning, räkenskapsföring m m. I långa stycken liknar dessa regler t ex rennäringslagens bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen och är således överförbara till en samisk kommun. Undantaget är givetvis 11, som reglerar utdebitering av skatt. 9 kap Revision Här finns allmängiltiga regler för revisorernas arbete och deras ställning och dessa bestämmelser passar in i snart sagt varje typ av revisionsuppdrag i det svenska samhället. 10 kap Laglighetsprövning Kommunens medlemmar har rätt att få lagligheten av kommunens beslut prövad genom att överklaga dem hos länsrätten. I samiska sammanhang behöver inte länsrätten inte vara första instans. I övrigt är kapitlet anpassningsbart till förhållanden i en folkvald sameby. SAMMANFATTNING Det är enkelt att anpassa kommunallagens bestämmelser till förhållanden som skulle kunna råda i en samisk folkvald sameby. Undantaget är beskattningsrätten. Regler som saknas i kommunallagen En genomgång av kommunallagen, vid jämförelse med rennäringslagen, ger vid handen att reglerna inte fullt ut täcker det samiska samhällets behov. Exempel på sådana behov är regler beträffande renskötselrätt, d v s samernas behov av skydd. 8.2 Genomgång av sametingslagen Sametingslagen innehåller fyra kapitel och understryker att det är fråga om en svensk myndighet. Trots att reglerna är till för en särskild typ av myndighet, finns det skäl att pröva om dessa lagregler kan ligga till grund för en särskild typ av folkvalt organ en samisk kommun i form av en sameby. 38

39 1 kap. Inledande bestämmelser 1 är formulerad på ett sådant sätt att den är lätt att anpassa till en folkvald sameby, medan 2 i princip kan användas som den är. 2 kap Sametinget Här finns bestämmelser om; Sametingets uppgifter, Sametingets sammansättning, styrelse och nämnder och ärendenas handläggning och följer i allt väsentligt kommunallagens bestämmelser i tillämpliga delar. Reglerna kan därför utan stora ändringar överföras till en folkvald sameby. 3 kap Val till sametinget Den mest omfattande regleringen i sametingslagen finns under detta kapitel. Med 33 paragrafer regleras valet till Sametinget och frågan är om inte det kan förenklas? 4 kap. Särskilda föreskrifter om sameröstlängden. En folkvald sameby måste givetvis också ha en samisk röstlängd och bör därför vara ordnad efter samebytillhörighet. SAMMANFATTNING I likhet med vad som gäller för kommunallagen, saknar sametingslagen reglering av renskötselrätten för att helt passa in som modell för en folkvald sameby. 39

40 9 NYA TERMER, SOM RÖR SAMISKA FÖRHÅLLANDEN 9.1 Samiska rätten SAMERNA föreslår att den rätt, som på grunden urminnes hävd tillkommer den samiska befolkningen, i svensk lag får beteckningen den samiska rätten års lappkodicill: Den beteckning, som vi nu föreslår stämmer väl överens med den beteckning, som i varje fall kan skönjas i detta regelverk. Att samer kunde äga ett skatteland var inte något märkligt för dåvarande statsmakt års renbeteslag: Lapparna äga rätt stämmer väl överens med styrelsens förslag till ny beteckning för den rätt det är fråga om års lag använder i sak samma term för att beskriva rätten års renbeteslag: I 1 stadgas bl a att Med lapp avses i denna lag en var, som enligt vad nu är sagt äger rätt till renskötsel. Stadgandet innebar betydande inskränkningar i förhållande till de tidigare renbeteslagarna. Inskränkningarna specificerades närmare i 8. Beteckningen renskötselrätten som kan sägas ha skapats med denna lag, beskriver inte omfattningen av den rätt som samerna har på grunden urminnes hävd års rennäringslag: Med prop 1992/93:32 infördes en ny innebörd avseende renskötselrätten på sätt att (1 ) den tillkommer den samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd. Däremot stadgas också, i samma paragraf, att Renskötselrätten får utövas av den som är medlem i sameby. Att den tillkommer den samiska befolkningen stämmer väl överens med styrelsens förslag. Högsta Domstolen (NJA 1981 s 1): HD beskriver samernas bruksrätt på följande sätt: En på civilrättslig grund bestående bruksrätt av sådant som det här gäller är enligt 2 kap 18 regeringsformen på samma sätt som äganderätten skyddad mot tvångsförfoganden utan ersättning. Det kan tilläggas att HD inte har uttalat att 1928 års renbeteslag har kodifierat rättsläget beträffande samernas bruksrätt. Däremot uttalar HD att Rättigheten kan väl upphävas genom lagstiftning, men så länge den utövas kan den inte fråntas innehavarna, vare sig i lag eller annan form, utan ersättning enligt 2 kap 18 regeringsformen. Rennäringspolitiska kommittén: Utredningen En ny rennäringspolitik (SOU 2001:101) jämställer samernas rätt med den uppfattning, som 1928 års renbeteslag hade och den uppfattning som 1971 års rennäringslag hade fram till Utredningen föreslår att det skall skapas en sameby, som förvaltar renskötselrätten. 40

41 Skälen för SAMERNA:s förslag: Av de lagstiftningar som redovisats ovan är det endast 1928 års renbeteslag som har valt att beskriva samernas rättigheter på sådant sätt att rätten endast är en näringsrätt. Fram till 1993 beskrev även 1971 års rennäringslag rätten på samma sätt som föregångaren. Det troliga är att lagstiftaren fick anledning att införa förändringen efter utslaget i skattefjällsmålet Begränsningen, att rätten endast får utövas av den som är medlem i sameby, torde inte klara en internationell prövning. Termen renskötselrätt associerar till rätten att bedriva renskötsel, medan innebörden även omfattar rätten till bl a jakt och fiske inom vissa områden. För att på ett tydligare sätt beskriva innebörden av den rätt som samerna har på grunden urminnes hävd, föreslår SAMERNA att svensk lag, istället för renskötselrätten, använder beteckningen den samiska rätten. Förslaget är en anpassning till de två första renbeteslagarna, 1971 års rennäringslag (efter 1993) och Högsta Domstolens beskrivning av rättens omfattning. Rennäringspolitiska kommitténs förslag, att en sameby skall förvalta renskötselrätten strider självklart mot samernas civilrättsliga rätt och förslaget utgör därför inte någon framkomlig väg för konstruerandet av den framtida samebyn. 9.2 Samernas land och samernas renbetesland SAMERNA föreslår att mark 1 ovanför lappmarksgränsen i Norrbottens och Västerbottens län, som saknar lagfart, 2 ovanför lappmarksgränsen i Norrbottens och Västerbottens län, som staten äger eller vid utgången av 1992 ägde, 3 på renbetesfjällen i Jämtlands län och 4 inom de områden i Jämtlands och Kopparbergs län som staten äger eller vid utgången av 1992 ägde, i svensk lag får beteckningen, samernas land SAMERNA föreslår vidare att mark som ägs av andra än staten på ömse sidor om lappmarksgränsen i Norrbottens och Västerbottens län, på och utanför renbetesfjällen i Jämtlands län samt i Kopparbergs län, där renskötsel är tillåten i svensk lag får beteckningen samernas renbetesland 41

42 1751 års lappkodicill: Den beteckning, som styrelsen föreslår, står inte i strid mot bestämmelserna i kodicillen, utan är närmast för svag term för att beskriva de områden, som det här är fråga om. Ägandet av skatteland var inte en kollektiv rätt för samer, medan lappbyarna, även för 1886 års renbeteslag, kan sägas vara av kollektiv karaktär. Krono: Beteckningen krono infördes på renskötselområdet, enligt forskaren på nordisk Samiskt Institut Nils Johan Päiviö, i svensk förvaltning på 1830-talet. Begreppet har sedan dess använts för att beskriva bl a lappskatteland och lappbyar. Mark som i jordeböckerna är upptagna under kronojord innebär inte, som HD (NJA 1875 s.538 och NJA 1925 s.463) uttalat, att staten äger marken års renbeteslag: I och med denna lag började statsmakten beskriva lappskattelanden och mark, som lappbyar före denna lag hade, med olika termer, vilket även återfinns i lagstiftningen. I ett antal paragrafer i lagen återfinns begreppet de för lapparna afsatta land. Vidare finns i denna lag begreppen för lapparna bibehållna land. När det i 21 är fråga om jakt och fiske sägs att de för dem afsatta land och sådana områden i Norrbottens och Vesterbottens läns lappmarker, som för dem bibehållas, utan äfven å annan utmark inom dessa lappmarker under den tid de ega att å sådan utmark uppehålla sig med sina renar. Texten associerar till konfiskation, förutom de delar, som talar om att vissa områden, som skall för dem bibehållas. I 1 finns också följande beskrivning: sådana egor vid afvittringen bibehållits jemväl såsom renbetesland. Renbetesland i Jämtlands län har betecknats som skattefjäll eller renbetesfjäll. En annan lagkonstruktion återfinns i 5 som stadgar att De för Lapparne afsatta land och sådana områden i Norrbottens och Vesterbottens läns lappmarker, som genom afvittring eller annan åtgärd för Lapparne särskildt bibehållas torde syfta på att marker kan överföras eller har överförts till nybyggare, som kan erhålla eller har erhållit lagfart, förutom en del skatteland, som bibehållas som renbetesland. Det kan noteras att Gunnar Prawitz i Studier i renbeteslagstiftning, 1970 har gjort en annan tolkning, men det faktum att markerna mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen till 90 % saknade lagfart fram till 1994 pekar på att Prawitz inte har uppmärksammat detta faktum och därför dragit felaktiga slutsatser. Under alla omständigheter beskriver lagstiftningen hela tiden områden, som är eller var lappskatteland och lappbyar före lagens tillkomst års renbeteslag: I 5 stadgas om de åt dem till renbete upplåtna områden. I 31 beskriver lagen lappskattelanden och lappbyarna, som områden, som blifvit till lapparnes uteslutande begagnande anvisade. Diskussion har länge funnits om uttrycket endast avsåg mark ovanför odlingsgränsen i Norr- och Västerbottens län och renbetesfjällen i Jämtlands län. Då 90 % av markerna öster om odlingsgränsen i Norr- och Västerbottens län fram till 1994 saknade lagfart är det rimligt att anta att angivna begrepp avsåg mark ovanför lappmarksgränsen. Att statsmakten avyttrade lappskattelandens områden även ovanför odlingsgränsen är tecken på att statsmakten betraktade det uteslutande begagnandet med samma nonchalans, såväl ovanför, som nedanför odlingsgränsen. 42

43 Innan tillkomsten av 1898 års renbeteslag påbörjades emellertid arbetet med att göra en juridisk skillnad mellan markerna ovanför och nedanför odlingsgränsen, dock inte med stöd av riksdagsbeslut. Problemet med att beskriva lappskatteland och lappbyar före tillkomsten av 1886 års renbeteslag kvarstod vid upprättandet av 1898 års lag. Prawitz, Studier i renbeteslagstiftningen, 1970: Enligt Prawitz hade den kommitté (lappkommittén) som arbetade med att ta fram förslag till ny renbeteslag (1928) ett förslag om att byta ut inom de till lapparnas uteslutande begagnande mot uttrycket å kronomark ovan odlingsgränsen eller å renbetesfjällen. Lappkommittén hade accepterat att det fanns en juridisk skillnad mellan mark ovanför och nedanför odlingsgränsen. Lagrådsgranskningen 1924 hade att hantera en ny term: å annan kronans ovan odlingsgränsen belägen mark än kronohemman och krononybyggen under åborätt samt boställen ävensom å renbetesfjällen. Även detta visar att det är besvärligt att hitta andra namn på lappskatteland och lappbyar, när de korrekta namnen och betydelsen av namnen inte passade statsmakten års renbeteslag: Markerna fick, i allt väsentligt, behålla samma termer som de tidigare lagstiftningarna års rennäringslag: I 3 beskrivs de gamla lappskattelanden och lappbyarna som lappmarker dels ovanför odlingsgränsen, dels nedanför denna gräns på mark där skogsrenskötsel av ålder bedrivs under våren, sommaren eller hösten. Vidare beskrivs i samma paragraf att det, beträffande mark nedanför odlingsgränsen, kan vara fråga om mark som tillhör eller vid utgången av juni 1992 tillhörde staten (kronomark) eller utgör renbetesland. Renbetesfjällen i Jämtlands län är en annan beteckning. En ytterligare beskrivning är områden i Jämtlands och Dalarnas län som vid utgången av juni 1992 tillhörde staten och var särskilt upplåtna till renbete. När det gäller de s k vinterbetesmarkerna finns ytterligare termer, nämligen trakter utanför lappmarkerna och renbetesfjällen där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året, mark som vid avvittringen förklarats utgöra renbetesland eller av ålder använts som sådant land, de vid avvittringen för samerna avsatta renbetesfjällen och de områden som sedermera upplåtits till utvidgning av dessa fjäll. Skälen för SAMERNA:s förslag: Att hitta passande benämningar för den mark, som samerna historiskt sett, dels har ägt (lappskatteland) och dels har haft en förvaltning över (lappbyar) har sysselsatt statsmakten åtminstone i 150 år. Som framgått ovan har det inte varit alldeles enkelt att hitta passande termer för aktuell mark. Det kan knappast vara obekant för någon längre att det genom tiderna har funnits betydande inslag av konfiskation av samisk mark, möjligtvis mest vad avser 43

44 enskild rätt, i form av konfiskation av lappskatteland. Forskningen, bland dem juris doktor Kaisa Korpijaakko-Labba har på ett obestridligt sätt visat att samerna inom rättspraxis har erkänts ha verklig skattemannarätt till sin mark. Samma rätt kallas idag; äganderätt. Jur prof, och bl a referent i det sk skattefjällsmålet, Bertil Bengtsson har mer än en gång de senaste 10 åren, ställt frågan varför samernas rätt till mark och vatten har försämrats så mycket under en kort tidsperiod. I försöken att själv svara på frågan skrev han i svensk Juristtidning 1990 att Man kan naturligtvis tänka sig att staten på något sätt skulle anses ha förvärvat marken genom urminnes hävd, trots att samerna brukat den; men var skall man finna stöd för en sådan rättslig nybildning? I anslutning till skattefjällsmålet, kan tilläggas att det idag finns belägg för att staten, utan uppståndelse, t o m har konfiskerat lagfart, som samer har innehaft på en del av de s k skattefjällen, så sent som Detta kommer i sinom tid att kräva sin uppmärksamhet. Av den anledningen är det enkelt att påstå att konfiskeringen av lappskatteland torde ha skett utan uppståndelse på 1800-talet. SAMERNA konstaterar att det finns markägare ovanför och nedanför odlingsgränsen i Norr- och Västerbottens län och på renbetesfjällen i Jämtlands län. En obetydlig del av dem är samiska markägare. ILO-utredningen (SOU 1999:25) föreslog att en gränsdragningskommission skall tillsättas för att identifiera vad som avses med samisk mark eller åtminstone inom vilka marker som samerna har rättigheter. Sådan identifiering är i varje fall klar, vad avser samernas land (styrelsens benämning) ovanför lappmarksgränsen i Norr-och Västerbottens län och på renbetesfjällen i Jämtlands län. Det som återstår är endast identifiering av vissa delar av samernas renbetesland (SAMERNA:s benämning). Gränsdragningskommissionen (SOU 2006:14) klarade inte av uppgiften, åtminstone beträffande de faktiska förhållandena i Härjedalen. SAMERNA:s förslag att kalla all mark inom renskötselområdet, som saknar lagfart, som staten har lagfart på eller som tillhörde staten vid utgången av 1992 för; samernas land, är en anpassning till historiska förhållanden. Till viss del är det också ett administrativt och moraliskt upphävande av de markkonfiskationer, som staten har gjort sig skyldig till. Det är dock inte troligt att staten, under överskådlig tid, kan gottgöra samerna för bolagiseringsprocessen beträffande AssiDomän åren , då stora områden av tidigare lappskatteland mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen överfördes i privat ägo, med staten som överlåtare. Även en del samiska marker i Jämtlands och Kopparbergs län fråntogs samerna på samma sätt. I nuvarande läge, och med respekt för markäganderätten, föreslår SAMERNA att all mark, som någon annan än staten har lagfart på, ovanför odlingsgränsen, nedanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen, i lagstiftningen ges beteckningen, samernas renbetesland. Det i sin tur innebär t ex att om någon same, inom renskötselområdet, erhåller lagfart för sitt lappskatteland, förändras marken från att vara samernas land till att vara samernas renbetesland. Även mark, där renskötsel är tillåten, öster om lappmarksgränsen och utanför renbetesfjällen ges beteckningen samernas renbetesland. 44

45 10 EN UPPDELNING AV SAMISK RÄTT I TVÅ SEPARATA LAGSTIFTNINGAR SAMERNA föreslår att den samiska rätten regleras i två separata lagstiftningar. - en lagreglering för en folkvald sameby och - en annan lagreglering för renskötselns utövande års rennäringslag Enligt bestämmelsen i 1 st får den som är same använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Denna rätt är enligt 2 st grundad på urminnes hävd, medan 3 st begränsar rätten till bl a renbete, jakt, fiske och skogsfång till de som är medlemmar i sameby. Sametingspartierna Det finns inte några uttalanden om att, i svensk lag, skilja på samernas civilrättsliga rätt och näringsrätten beträffande renskötseln, förutom de uttalanden som finns i programmet Samiskt självbestämmande, som SAMERNA:s kongress har antagit den 29 maj Vi återkommer till denna del under nästa kapitel. Rennäringspolitiska kommittén har inte prövat frågan om att, i lagstiftning, skilja näringsrätten från samernas civilrättsliga rätt. Skälen för SAMERNA:s förslag: SAMERNA har i kongressbeslutet 1999 avseende programmet Samiskt självbestämmande initierat en utveckling mot folkvalda samebyar. SAMERNA:s förslag till huvudinriktning sammanfaller med samrådsgruppens förslag. (se SF 2000). Det är viktigt att understryka samernas civilrättsliga rätt att bedriva renskötsel har sin lagliga grund i en lag som rör alla samer, medan näringsrätten, d v s markutnyttjandet för renbete, organiserandet av renskötseln m m regleras i särskild lagstiftning. I kommande kapitel utvecklar SAMERNA sina förslag. 45

46 11 SIIDA FRAMTIDENS SAMEBY SAMERNA föreslår att det skapas en särskild typ av kommun, en folkvald sameby - siida, sijdda, sijte Grundläggande bestämmelser om siida ges i en särskild lag - siidalagen ILO:s konvention nr 169 I artikel 6 stadgas bl a att regeringarna, vid tillämpningen av konventionen, skall skapa möjligheter genom vilka, i detta fall, samerna fritt skall få delta i beslutsfattandet. Artikeln stadgar också att regeringen skall skapa möjligheter för en utveckling av samernas egna institutioner och initiativ och att tillhandahålla resurser för sådana initiativ. Denna artikel beskriver den lokala nivån av ett samhälle. Artikel 7 stadgar bl a att samerna skall ha rätt att besluta om egna prioriteringar vad gäller utvecklingsprocessen. Samerna skall enligt artikeln få utöva kontroll över sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Programmet Samiskt självbestämmande Kongressen 1999 behandlade programmet, i vilken konstaterades att ILOutredningen (SOU 1999:25) gjorde bedömningen att Sverige uppfyller konventionens bestämmelser i artikel 6 och 7 genom att Sametinget hade inrättats. Programmet delade inte utredningens uppfattning bl a med hänvisning till att Sametinget inte har rätt att besluta om sina egna prioriteringar och att det lokala inflytandet saknas i Sametingets beslutskompetens. Skälen för SAMERNA:s förslag. Verkningarna 1928 års renbeteslag har varit oacceptabla för det samiska folket i dess helhet. De lösningar som den lagen sökte var att skapa osämja mellan olika grupperingar av samer och det är självklart att alla samer varken då eller nu kunde livnära sig på vad renskötseln gav och ger. Beskattningsurkunder från 1500-talet (se exempelvis Korpijaakko) visar att den skatt som samerna betalade bestod i olika pälsverk. Det är oomtvistat att många samer, före tillkomsten av 1886 års renbeteslag, livnärde sig på jakt och fiske. Ursprungligen var samerna ett jägar- och fiskarfolk, medan rennomadism är av senare datum. Renen (även vildrenen) har givetvis varit samernas viktigaste födoresurs under hela den kända historien åtminstone fram till förra seklet.. Man kan tänka sig att det tidigare har funnits former av folkvald styrning av olika typer av samiska samhällen, men regelrätta folkvalda organ för samer skapades första gången, när samiska parlamentet i Finland instiftades Namnet på parlamentet är numera Sametinget, efter förebild av Sametingen i 46

47 Norge och Sverige, som skapades 1989 resp Dessa organ är, i allt väsentligt, rådgivande organ med få befogenheter. De har heller inte någon som helst kompetens på lokal nivå. Den enda samiska institutionen, som idag har begränsad beslutskompetens över ett territorium är samebyarna. Lagstiftaren, och möjligtvis i än högre grad myndighetsutövningen (länsstyrelserna) har gjort inskränkningar i den samiska rätten och den aktuella frågan är hur förhållandena skall ställas till rätta. Inom nuvarande samebygränser bor fler samer, som finner sin utkomst från annat håll än rennäringen, medan rätten till land och vatten, på grunden urminnes hävd, tillkommer alla samer. Det är inte längre möjligt att kringgå detta faktum. SAMERNA föreslår därför att det inrättas folkvalda samebyar siida. Närmare förklaringar av dess uppbyggnad återkommer vi till längre fram. Modell för siida SAMERNA har vid genomgången av olika lagstiftningar funnit att kommunallagen (1991:900) är lämplig som utgångspunkt för skapandet av en lag om folkvalda samebyar. Den fyller emellertid inte hela lagstiftningsbehovet och styrelsen har bl a också haft rennäringslagen (1971:437) och sametingslagen (1992:1433) som grund för att komplettera kommunallagens bestämmelser i utformandet av förslaget till siidalag. När det gäller frågan om samebyarna är tillräckligt stora enheter för att de skall vara folkvalda, kan jämförelse göras med exempelvis Åland och Färöarna. Den minsta kommunen, befolkningsmässigt, på Åland består av ca 120 medborgare medan Färöarnas minsta kommun består av ca 20 medborgare. SAMERNA bedömer att det är upp till de framtida folkvalda samebyarna, som får ta ställning till sammanslagningar. SAMERNA:s genomgång av olika forskaruppgifter talar för att det svenska ordet lappby väl svarar mot ordet siida, även om det idag kan finnas andra betydelser för detta samiska ord. SAMERNA är emellertid inte kategoriska, vad gäller namnet siida, utan det är upp till samernas folkvalda organ att besluta om namnet företrädesvis ett samiskt namn. Det som däremot är viktigt är att ange dess historiska grund liksom dess grund på svensk lagstiftning genom historien. Medlemskretsen Den krets av samer som skall ha rösträtt i valen har varit föremål för SAMERNA:s övervägande och ambitionen har varit att ge rösträtt i någon siida för alla samer som har rösträtt i sametingsvalen. Detta återkommer vi till under specialmotiveringen. Den samiska rättens utövande, upphörande och upplåtelser. Denna del finns inte i kommunallagen (1991:900) och förebilden för bestämmelserna till siidalagen är hämtade från rennäringslagstiftningen, i första hand från 1 1 och 2 st. Begränsningen, specificerade i 1 3 st rennäringslagen (1971:437) har tagits bort. SAMERNA föreslår dock fortfarande en skillnad mellan rennäringsutövarna och andra samer vad gäller rätten till bl a jakt och fiske på annan mark än lagfartslösa marker och marker som staten äger eller vid 47

48 utgången av 1992 ägde inom renskötselområdet. (Detta förslag ställer inte frågan hur staten har kunnat bli ägare till markerna). Motivet för en sådan åtskillnad har vi funnit i uttalanden i förarbetena till 1886 års lag, innebärande att på områden där renskötseln har rätt till renbete under vissa tider av året, föreligger också rätt till jakt och fiske, i varje fall, till husbehov. SAMERNA har inte funnit stöd för att en sådan rätt skall gälla för samer, som inte äger renar. I syfte att förenkla benämningarna har SAMERNA, som framgått föreslagit att det enligt siidalagens och renskötsellagens betraktelsesätt endast finns två benämningar för den mark, som regleras i dessa lagar samernas land och samernas renbetesland. Det sagda betyder att renskötseln har jakt- och fiskerätt inte bara på samernas land utan också på samernas renbetesland, när renskötsel är tillåten där, medan övriga samer har sådan rätt enbart på samernas land. I fråga om samernas jaktoch fiskerätt enligt rennäringslagens bestämmelser finns den behandlad i kapitel 4 under kommentarer till 25 (se SF 2000). Saken ställer sig annorlunda om samer erhåller lagfart till sina skatteland, men då gäller jakt och fiskerätten på grund av äganderätt. Rätten till jakt och fiske för sådana samer finns dock kvar på samernas land. Expropriationslagens bestämmelser, beträffande regeringens rätt att upphäva den samiska rätten för visst markområde är hämtade från rennäringslagstiftningen. Till skillnad från rennäringslagen föreslås siidan få upplåta rättighet, som ingår i renskötselrätten, vilket är en anpassning till regler som gäller för det övriga samhället. Det samiska folket får inte längre bli utsatt för negativ särbehandling. Siidaindelning SAMERNA föreslår i övergångsbestämmelserna till siidalagen att samebyar efter det första siidavalet blir siida och att Sametingets valnämnd är ansvarig för genomförandet av dessa val första gången. Utgångspunkten är således nuvarande samebyar samt Muonio sameby, dock inte övriga koncessionssamebyar. Det är naturligt att Sametinget har ansvaret för indelningen i siida. En fråga som ständigt dyker upp, så fort fråga är om självbestämmande, är vad som sker med det befintliga systemet. I detta fall ställs frågan vad som sker med de befintliga kommunerna inom renskötselområdet. I programmet Samiskt självbestämmande (sid 25) har SAMERNA beskrivit svaret på frågeställningen på följande sätt: I ett modernt samhälle finns ett stort antal gränser och inom dessa gränser finns olika beslutsfattare. Olika typer av gränser går in i andra typer av beslutskompetensgränser. Inom ett territorium som Sverige har staten sina gränser, så ock t ex landskapen, länen, landstingen, kommunerna, kyrkofullmäktige, samebyarna, vintergrupper m m. Alla dessa gränsdragningar kan ett modernt samhälle hantera. SAMERNA vill poängtera att ett modernt samhälle kan hantera olika territoriella gränser, som går in i varandra genom att lagstiftaren anvisar vad varje institution e. d., folkvald eller inte, har beslutskompetens över. En folkvald siida kan 48

49 utveckla sin kompetens tillsammans med lagstiftaren, Sametinget och övriga beslutsfattare inom samma territorium. Siidaorganisationen Förebilden för siidaorganisation har styrelsen funnit i ett beprövat system, d v s från kommunallagens bestämmelser och i allt väsentligt görs inte några avsteg från den modellen. Antalet fullmäktigeledamöter behöver dock, enligt styrelsens mening, inte överstiga 21 i dessa samiska sammanhang utan alla bör få sin stämma hörd med föreslagna 17, oberoende av antalet röstberättigade i valen. Dessutom är det naturligt att den folkvalda församlingen i varje siida själv, vid behov, initierar ändringar i antalet fullmäktigeledamöter i framtiden. Modellen med styrelse och nämnder i kommunallagen överensstämmer väl med sametingslagens bestämmelser och SAMERNA har inte funnit anledning att göra några principiella avsteg från angivna bestämmelser. Siidatingets uppgifter föreslås följa allmängiltiga regler för kommunalt självstyre. Medelsförvaltning, revision m m SAMERNA har inte funnit några svårigheter med att överflytta kommunallagens bestämmelser till siidalagen. Laglighetsprövning mm Beslut som fattas i olika instanser i moderna samhällen skall kunna överprövas och SAMERNA:s uppfattning att kommunallagens bestämmelser väl tillgodoser en enskild siidamedlems behov av överklagningsmöjligheter, varför bestämmelser om laglighetsprövning utan ändringar i sak gjorts för att passa siidalagen. Val till siidafullmäktige I 3 kap sametingslagen (1992:1433) finns bestämmelser om val till Sametinget. Trots att bestämmelserna är komplicerade har detta regelverk, utan sakliga ändringar, överflyttats och anpassats till siidalagen för reglering av valet till siidafullmäktige. SAMERNA motiverar detta med att reglerna för sametingsoch siidafullmäktigeval så långt som möjligt skall ha samma innehåll. SAMERNA har dessutom anledning att tro att dessa regler underställs en revidering i sinom tid. Det har därför inte funnits skäl att utreda, göra överväganden eller lämna revideringsförslag vad gäller valet till Sametinget och därmed också valet till siidafullmäktige. Efter regeringens och riksdagens revidering av bestämmelserna rörande val till Sametinget, kan en anpassning av siidalagens valregler aktualiseras. 49

50 čearru, TJIELLDE, TJELDIE FRAMTIDENS RENSKÖTSELORGANISATION SAMERNA föreslår att det skapas en ny typ av renskötselorganisation - čearru, tjiellde, tjeldie Grundläggande bestämmelser om čearru, tjiellde, tjeldie ges i en särskild lag - renskötsellagen 1886 års renbeteslag Enligt bestämmelsen i 5 skulle de för Lapparne afsatta land och områden som genom afvittring eller annan åtgärd för Lapparne särskildt bibehållas indelas i lappbyar. Av bestämmelsen framgår att detta endast skulle gälla avseende Norr- och Västerbotten län. Däremot fanns i denna lag inte motsvarande bestämmelse för förhållandena i Jämtland, även om reglering av rätten till renbete fanns i 1. Av övergångsbestämmelserna framgår också att lagen skulle träda i kraft den 1 januari 1887 i Norr- och Västerbottens län, medan ikraftträdandet avseende Jämtland var 2 år senare. Trots att lagen i sin helhet inte var tillämplig för förhållandena i Jämtlands län, fick länstyrelsen, enligt övergångsbestämmelserna, befogenheter att tillämpa 19, 23 och 24. Av 5 framgår också att lappbyn var en institution som fanns före lagens tillkomst, eftersom Inom lappby må ej andra Lappar sommartiden uppehålla sig med sina renar än de, hvilka sjelfva erhållit rätt dertill, eller hvilkas förfäder tillhört lappbyn eller egt rätt att vistas inom dess område. Rätten att ha renar i lappbyn hade således även person, vilkas förfäder tillhört lappbyn före lagens tillkomst. Lagstiftaren konstaterade att det fanns en lappby och för sådana förhållanden skapades en lag års renbeteslag Med 6 denna lag indelas även Jemtlands län å renbetesfjellen, hvarunder inbegripas såväl de vid afvittringen för lapparna afsatta renbetesfjell som ock de till utvidgning af dessa fjell sedermera upplåtna områden i lappbyar. 50

51 1928 års renbeteslag 7 : För renskötselns drivande skola lapparna vara indelade i lappbyar. Med lapp i de första renbeteslagarna avsågs den samiska befolkningen, även om lagreglerna, med undantag av jakt- och fiskerätten m m, endast upptog regler för renskötselns bedrivande. Det fanns inte något onaturligt i att rennäringen reglerades, då samer som folk, efter konfiskationerna av lappskattelanden, inte hotade andra areella näringar. Med lapp enligt denna lag avsågs den renägande samiska befolkningen års renäringslag Lappbyarna föreslås bli ombildade till en ny typ av juridiska personer, samebyar, med en fastare organisation än lappbyarnas och uppbyggda på föreningsrättslig grund (prop 1971:51 sid 160). Samebyn är, till skillnad från lappbyar, skapad av lagstiftaren och uppbyggd på föreningsrättslig grund. Rennäringspolitiska kommitténs förslag är att det skapas en sameby som förvaltar renskötselrätten. Samrådsgruppen för utvidgad sameby (se SF 2000) Samrådsgruppens förslag sammanfaller i allt väsentligt med SAMERNA:s förslag. Skälen för SAMERNA:s förslag: SAMERNA gör bedömningen att rennäringslagen (1971:437) är en bra utgångspunkt för att forma en lag för renskötsel, med den skillnaden att en sådan lag endast skall reglera rennäringens förhållanden och inte alls samernas civilrättsliga rätt. Vi har i tidigare avsnitt redovisat vårt förslag, siidalagen, som reglerar det civilrättsliga. SAMERNA har konstaterat att det är först 1971, som lagstiftaren har skapat associationen sameby, medan de tidigare lagstiftningarna inlemmade befintliga lappbyar i rättsordningen. SAMERNA:s förslag, i siidalagen, är att återgå till det synsätt, beträffande en befintlig lappby enligt 1886 års lag. Rennäringspoliska kommitténs förslag är juridiskt ohållbara ifråga om renskötselrättens karaktär. För att kunna skilja på den lag, som SAMERNA föreslår för skötseln av renar från nuvarande rennäringslag är namnförslaget renskötsellag. Den samiska rätten SAMERNA har som framgått i tidigare kapitel föreslagit att ordet renskötselrätt ersätts med samisk rätt, för att bättre beskriva rättens faktiska innehåll. 51

52 Samer har rätt att bedriva renskötsel inom vissa områden i de norra delarna av Sverige. Denna rätt har samerna på grunden urminnes hävd och inte något annat folk i Sverige har en sådan rätt, trots att grundlagen (RF 2:20) stadgar att Begränsningar i rätten att driva näring eller yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag. Är rätten att bedriva rennäring ett angeläget allmänt intresse? Under alla omständigheter stadgas i samma paragraf att Samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag (Lag 1994:1468). När nu den samiska rätten är grundad på urminnes hävd har vi infört bestämmelser om rätt att bedriva renskötsel i siidalagen och inte i renskötsellagen. Förhållandet framgår dock av renskötsellagens bestämmelser. Renskötselområdet Bestämmelser om renskötselområdet har vi i huvudsak endast med en språklig revision hämtat från rennäringslagen (1971:437). Vi föreslår, som framgått, att alla andra beskrivningar av mark ersätts med samernas land och samernas renbetesland. Čearrut, tjielde eller tjelddieh ersätter ordet sameby. Styrelsens uppfattning är att en samisk association skall ha ett samiskt namn och det språkligt levande namnen är de föreslagna. Koncessionssamebyarna, med undantag av Muonio sameby, behåller namnet sameby även om tillämpliga delar av renskötsellagen reglerar koncessionsbyarna. SAMERNA föreslår att siidaområdet och čearruområdet är samma område, vilket i sin tur är samma område som nuvarande samebyområde. Beträffande medlemsskapskretsen är det naturligt att det är de renägande samerna, som automatiskt och obligatoriskt, skall vara medlemmar. Rennäringslagen (1971:437) har dessutom bestämmelser som innebär att andra än renägare är medlemmar (11 2 och 3 mom). Sådana bestämmelser är överflödiga, då samernas civilrättsliga rättigheter regleras i siidalagen. Renskötselns utövande I siidalagen föreslås att medlemmarna (röstberättigade i siidavalet) har rätt till jakt, fiske och avverkning av skog. I denna lag tillkommer rätten vad gäller skogsavverkning även čearru, med rennäringslagens bestämmelser som förebild. Skyddet för renskötseln SAMERNA har rennäringslagens bestämmelser som utgångspunkt. I tillägg till det har styrelsen lagt till de väl motiverade förslag som Samerättsutredningen (SOU 1989:41) lade fram i sitt betänkande Samerätt och Sameting ifråga om markanvändningen inom åretruntmarkerna och slutavverkningar. Vi återkommer till detta i Specialmotiveringen till lagförslagen. 52

53 Renskötselns upphörande med stöd av expropriationslagens (1972:719) bestämmelser har vi till viss del behandlat under avsnittet om siidalagen och de närmare motiveringarna till de enskilda paragraferna återkommer vi till. Čerrus förvaltning Förvaltningen av čearru kan, till skillnad från siidaförvaltningen, ske efter föreningsrättsliga regler och SAMERNA har med vissa modifieringar överfört rennäringslagens regler till den föreslagna renskötsellagen. I första hand har detaljreglering tagits bort och verksamheten kan istället regleras med stadgar och som SAMERNA föreslår med arbetsordning. Regler för styrelse, revision och årsstämma följer allmängiltiga föreningsrättsliga regler. Rösträtten på stämman har dock varit föremål för SAMERNA:s överväganden. Nuvarande rennäringslag (1971:437) har i 59 stadgat att renskötande medlem har en röst för varje påbörjat hundratal renar som enligt gällande renlängd innehas av honom. Till hans renar räknas därvid hans husfolks renar. Med införandet av siidalagen är det inte längre nödvändigt att ens skilja mellan renskötande medlem och medlem. Däremot är det viktigt att, i likhet med rösträtt enligt rennäringslagen (1971:437), frångå principen om en man en röst. Det naturliga i detta sammanhang vore att, i likhet med de regler för rösträtt som aktiebolagslagen (1971:1385) har, d v s efter aktieinnehavet. Med en sådan modell skulle rösträtten ha principen en ren en röst. Renbetet är dock en gemensam resurs för medlemmarna i čearru och en renägare, som har stor renhjord utnyttjar den gemensamma resursen, renbetet, mer än en som har färre renar. Om han dessutom har rösträtt enbart efter renantalet, kan det te sig orättvist gentemot renägare som har färre renar. En som har fler renar är dock personligen mer intresserad av att sköta renarna än en som har ett litet renantal. SAMERNA:s uppfattning är att ett avsteg från principen, en ren en röst, i den omfattning som rennäringslagen har, inte svarar mot ansvarsdelen för ägare med större renhjord. SAMERNA föreslår därför att varje renägare i čearru har en röst för varje påbörjat tiotal renar. Renmärken och renmärkesregistret Sametinget har ansvaret för renmärken. SAMERNA föreslår vissa ändringar i handläggningsordningen när det gäller renmärken, vilket vi utvecklar under Specialmotivering. Koncessionsrenskötsel Vi har tidigare behandlat frågan om vilka samebyar, som skall ombildas till siida och čearru och till skillnad från rennäringslagen föreslår vi att Muonio sameby skall jämställas med övriga samebyar ovanför lappmarksgränsen. Enligt SAMERNA:s uppfattning finns det inte längre skäl att behandla Muonio sameby, som koncessionssameby. Det är i själva verket enklare för lagstiftaren 53

54 och för myndigheter att hantera Muonio sameby om den jämställs med övriga samebyar ovanför lappmarksgränsen. En annan viktig förändring i förhållande till bestämmelserna i rennäringslagen är att koncessionen skall meddelas för minst 10 år. Ett sådant skydd för den enskilde skall, enligt SAMERNA:s uppfattning, finnas av rent mänskliga skäl. Ansvar, skadestånd och besvär De föreslagna reglerna har överflyttats från rennäringslagen med i huvudsak endast språklig revision. Förslag till överklagningsinstanser är dock siidastyrelsen och Sametinget innan besvären får överprövas hos allmänna förvaltningsdomstolar. 54

55 13 FÖRFATTNINGSKOMMENTARER 13.1 Förslag till siidalag Härigenom föreskrivs följande 1 kap Inledande bestämmelser 1 I denna lag ges bestämmelser om en särskild typ av kommun siida. Siidans högsta beslutande organ är siidatinget. När uttrycket siida används i denna lag, avses även sijdda och sijte. Den allmänna motiveringen till bestämmelserna i denna paragraf återfinns i kap 11. Efter förebild av bl a Sametinget har begreppet ting valts för att understryka att det är fråga om folkvalt organ och fullmäktigeförsamlingen är siidatinget. De problem som uppstår, när samiska ord används i svensk text försvinner när lagstiftningen översätts till samiska. Siidans historiska grund 2 Siidans historiska grund är lappby, som gemensam fastighet för ett antal lappskatteland före 1886 års lag angående de svenska Lapparnes rätt till renbete i Sverige. Uttrycket siida torde vara den första samiska termen för att beskriva ett samisk samfund av dagens samebytyp och det är nödvändigt historiska förhållanden framgår av lagstiftningen. Termen siida används idag för att beskriva t ex vintergrupper i samebyarna, men begreppet lär ha sitt ursprung från siidasystemet. Betydelsen av siida i denna paragraf motsvarar lappby före tillkomsten av 1886 års renbeteslag. Siida på grunden svensk lagstiftning 3 Siidans grund är lappby enligt 1 5, 1886 års Lag angående de svenska Lapparnes rätt till renbete i Sverige, 2 6, 1898 års Lag om de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige och 1 7, 1928 års Lag om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige samt sameby enligt 6 och Muonio koncessionssameby enligt 86, rennäringslagen (1971:437) Begreppet siida i denna paragraf motsvarar lappby enligt renbeteslagarna av 1886, 1898 och 1928 och sameby enligt rennäringslagen av Det är i detta sammanhang inte nödvändigt att göra jämförelser mellan lappbyns/samebyns status vid tiden för varje tillämplig lag. Det kan dock anmärkas att samebyn enligt rennäringslagen (1971:437) är skapad av lagstiftaren medan lappby enligt renbeteslagarna fanns före tillkomsten av 1886 års renbeteslag. 55

56 I paragren stadgas också att nuvarande koncessionssameby Muonio har samma status som övriga samebyar. Medlemmarnas rättsstatus 4 Medlemmarna i siidan är av samisk härkomst (same) och får enligt bestämmelserna i denna lag, inom siidaområdet, använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Rätten enligt första stycket (den samiska rätten) är såväl en enskild, som en kollektiv rätt och tillkommer den samiska befolkningen på grunden urminnes hävd. I paragrafen definieras vilka som kan vara medlemmar i siida och vilka rättigheter som tillkommer dem. Första stycket har utformats med 1 rennäringslagen (1971:437) som förebild. När det gäller andra stycket är det en avvikelse från rennäringslagen, på sätt att det har införts att rätten inte bara är en kollektiv rätt utan även en enskild rätt, som ju också framgår av 1 1 st rennäringslagen. Det är således en anpassning till det faktiska förhållandet. Rennäringslagen använder termen renskötselrätt för att beskriva innehållet i den rätt som det är fråga om. Den benämningen har ersatts med termen samisk rätt och motiveringen återfinns i kapitel 9. Den samiska rättens utövande 5 Siidamedlem får enligt särskilda bestämmelser bedriva renskötsel. Paragrafen hänvisar till bestämmelser i renskötsellagen, men grunden för rätten att bedriva renskötsel är 4 i denna lag. 6 Siidamedlem får på utmark inom siidaområdet på samernas land uppföra byggnad som behövs för utövande av renskötsel, jakt, fiske, slöjd eller turistisk verksamhet. I paragrafen anges en siidamedlems rätt att uppföra byggnader för olika ändamål och har sin förebild i 16 rennäringslagen (1971:437). Ett tillägg har gjorts avseende byggnader för turistisk verksamhet som samer bedriver. Sådana byggnader får uppföras i enlighet med den bebyggelsereglerande lagstiftningen. Det är särskilt viktigt att sådana byggnader inte skapar olägenhet för renskötseln. Byggnadens yta bör maximeras till 30 kvm. Rätten att uppföra byggnader skall av siidamedlem utnyttjas restriktivt och till i denna lag avsett ändamål. Siidastyrelsen får följa utvecklingen och vid behov föreslå inskränkningar i denna rätt. Termen samernas land är behandlad i den allmänna motivering i kap 9. 7 Om det behövs virke till byggnad som avses i 6, får skog avverkas på de delar av siidaområdet som är samernas land inom lappmarkerna, renbetesfjällen eller de områden i Jämtlands och Dalarnas län som vid utgången av juni 1992 ägdes av staten och var särskilt upplåtna till renbete. 56

57 Denna paragraf motsvarar i allt väsentligt 17 rennäringslagen (1971:437). 8 Siidamedlem har rätt att inom siidaområdet på samernas land taga virke till uppförande eller ombyggnad av familjebostad. Paragrafen motsvarar 18 rennäringslagen (1971:437). 9 Siidamedlem får jaga och fiska på samernas land inom siidaområdet. Inom samernas land på de områden i Jämtlands och Dalarnas län som vid utgången av juni 1992 ägdes av staten och var särskilt upplåtna till renbete får siidamedlem fiska till husbehov. Jakt eller fiske enligt 1:a eller 2:a stycket får ske endast om det ej medför olägenhet för renskötseln eller stör renarnas betesro. Siidamedlem, som är renägare, får utöver vad som anges i 1:a och 2:a stycket för sitt husbehov jaga och fiska på samernas renbetesland, när renskötsel är tillåten där. Paragrafen är utformad efter förebild av 25 rennäringslagen (1971:437) och är i likhet med 5-8 en specifikation av 3. I paragrafens första stycke anges inom vilket område en siidamedlem får jaga och fiska. Andra stycket har sin förebild i 25 rennäringslagen. Den olägenhet som det här är fråga om är att jakten inte får bedrivas där betande renar vistas eller i anslutning till område där renskötseln flyttar med renar. Det skall poängteras att inte ens renägaren själv får störa betande renar vid utövandet av jakt. Beträffande fiske uppstår sällan situationer som kan tänkas störa renens betesro. Tredje stycket är ett tillägg i förhållande till 25 rennäringslagen och motiveringen framgår i kap 11. Det är inte motiverat med inskränkningar i rätten till jakt och fiske, då antalet rättighetsinnehavare i varje siida, i de flesta fall, understiger 300 personer. Resurserna är dock begränsade och medlem i siida bör utnyttja denna rätt med hänsyn till långsiktighet. Siidastyrelsen får bevaka att resurserna inte överutnyttjas och föreslå inskränkningar i denna rätt om så sker. Den samiska rättens upphörande i vissa fall m m 10 Regeringen kan förordna om upphävande av den samiska rätten enligt 4 för visst markområde, när området behövs för ändamål som avses i 2 kap expropriationslagen (1972:719) Paragrafen motsvarar 26 rennäringslagen. Andra stycket har dock tagits bort, då den delen fullt ut regleras i expropriationslagen (1972:719). Denna del har utförligt behandlats i kap 4 under kommentarer till 26 rennäringslagen. 11 Medför upphävande av den samiska rätten skada eller olägenhet för siidan eller siidans medlemmar utgår ersättning därför. 57

58 Ersättning för skada eller olägenhet som endast drabbar rennäringen, skall tillfalla renskötseln inom berörd siida. Paragrafen har sin förebild i 28 rennäringslagen. Ändringen i andra stycket, att ersättningen tillfaller siida och čearru enligt renskötsellagen föranleds av allmänna principer - att det är den skadelidande som skall uppbära ersättning. 12 I fråga om upphävande av den samiska rätten och ersättning med anledning därav gäller, utöver bestämmelserna i 10-11, i tillämpliga delar bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) om expropriation av särskild rätt till fastighet. Paragrafen motsvarar 28 rennäringslagen och kompletterar i denna lag. Upplåtelse av mark och vatten m m 13 Siidan får upplåta rättighet som ingår i den samiska rätten. Avser upplåtelsen rätt till jakt eller fiske, kräves dessutom att upplåtelsen är förenlig med god jaktvård eller fiskevård och kan ske utan besvärande intrång i rätten till jakt och fiske enligt 9. Rätten enligt 1 st gäller på samernas land ovan lappmarksgränsen i Norr- och Västerbottens län och på samernas land på renbetesfjällen i Jämtlands län. På samernas land nedanför odlingsgränsen som ägs av staten eller vid utgången av 1992 ägdes av staten, skall staten för nyttjanderättsupplåtelser som inte avser skogsavverkning utge ersättning. Rennäringslagen stadgar i 31 att samebyn inte får upplåta rättighet, som ingår i renskötselrätten. Detta stadgande har funnits sedan 1886 års renbeteslag och är unik i svensk rätt. Alla andra medborgare i Sverige som förfogar över olika typer av rättigheter kan upplåta en sådan rätt. Samerna är i denna del således negativt särbehandlade. Första stycket ställer förhållandena till rätta och är en anpassning till förhållanden, som gäller för övriga medborgare i Sverige. Andra stycket motsvarar huvudsakligen 32 2 st rennäringslagen. Tredje stycket beskriver de områden där siida kan upplåta rättigheter. Fjärde stycket är utformad efter förebild av förslag till tillägg i rennäringslagen (34 a ) av skogssamerättsutredningens (april 1997). 14 Nyttjanderätt får upplåtas endast om upplåtelsen kan ske utan olägenhet för renskötseln. Paragrafen har sin utgångspunkt i 32 1 st med ändringen att avsevärd har tagits bort. Redan ordet olägenhet innebär att värdering måste göras. Med termen avsevärd förstärks osäkerheten för renskötseln. Det kan finnas skäl att förstärka skyddet, i upplåtelsesammanhang, även för samer som utövar jakt och fiske för sin utkomst, men det får förutsättas att siidastyrelsen har sådan kunskap över de egna medlemmarnas göranden och havanden att lagreglering inte är motiverad. Den olägenhet som avses finns specificerad under kommentarerna till 9. 58

59 15 Upplåtelse enligt 13, skall ske mot avgift, om ej särskilda skäl föreligger för avgiftsfrihet. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 32 1 st rennäringslagen. 2 kap. Indelning, medlemskap Siidaindelning 1 Svenska delen av Sápmi är indelat i siida. Dessa sköter på den kommunala självstyrelsens grund de angelägenheter som anges i denna lag eller i särskilda föreskrifter. Idag är svenska delen av Sápmi indelat i samebyar och förslaget, att indela i siida, skapar inte några problem, då det är fråga om samma territorium som nuvarande samebyar förfogar över. Andra stycket överensstämmer med 1 kap 1 2 st kommunallagen. Europeisk konvention om kommunal självstyre uttalar bl a att medlemmarna i Europarådet är övertygade om att förekomsten av kommuner med verkligt ansvar kan åstadkomma en förvaltning som är både effektiv och ligger nära medborgaren. Samer får inte undantas från detta synsätt. 2 Siidaindelning görs av Sametinget. Det är naturligt att det är Sametinget som gör siidaindelningen, då det inte berör andra än samer. Det kan inte uteslutas att det i framtiden initieras sammanslagningar av två eller flera siida, i syfte att uppnå en effektivitet i förvaltningen. Det bör ankomma på respektive siida att besluta om sammanslagningar, som Sametinget sedan fastställer. Medlemskap 3 Siidamedlem är den som kan härleda sitt ursprung till lapp- eller samebyn enligt 1 kap 2 och 3 och är själv eller har en förälder upptagen i sameröstlängd enligt 3 kap 3 Sametingslagen (1992:1433). Siidan kan som medlem anta annan same än som avses i första stycket, om denne är upptagen i sameröstlängd för en annan siida. Paragrafen innebär att alla som är upptagna i den samiska röstlängden är medlem i siida. Det bör ankomma på Sametingets valnämnd att upprätta sameröstlängden, så att den är anpassad till siidasystemet. Denna paragraf innebär också att siidamedlems barn, som inte är myndig också är medlem enligt denna lag. Hon har dock inte rösträtt i siidavalet. 59

60 3 kap. Siidaorganisationen Siidatinget 1 I varje siida finns det en beslutande församling: siidatinget bestående av 17 ledamöter, utsedda genom val. För ledamöterna skall det utses ersättare enligt bestämmelserna i 18 kap 53 vallagen (1997:157) rörande val till landstinget. Den allmänna motiveringen till bestämmelsen återfinns i 11 kapitlet. Bestämmelsen om ersättare följer vallagens regler. Tingets uppgifter 2 Tinget beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för siidan, främst 1. mål och riktlinjer för verksamheten, 2. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor, 3. nämndernas organisation och verksamhetsformer, 4. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar, 5. val av revisorer och revisorsersättare, 6. grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda, 7. årsredovisning och ansvarsfrihet, samt 8..folkomröstning i siidan. Paragrafen har sin förebild i 3 kap 9 kommunallagen. Tingets uppgifter och kompetensområde beträffande 1 pkt får, som framgått i den allmänna motiveringen, underställas utvecklingen. Styrelse och nämnder 2 Siidatinget skall tillsätta en siidastyrelse, bestående av högst 5 ledamöter och lika många ersättare. En av ledamöterna skall därvid utses att vara ordförande. Styrelsen skall 1 leda och samordna förvaltningen av siidans angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders verksamhet. 2 bereda och yttra sig i ärenden som skall handläggas av siidatinget, 3 handha den ekonomiska förvaltningen, 4 verkställa siidatingets beslut om verkställigheten inte uppdragits åt någon annan, 5 fullgöra de uppdrag som siidafullmäktige överlämnat till styrelsen. 60

61 6 fatta beslut enligt renskötsellagens bestämmelser Paragrafen följer allmängiltiga regler (jfr 2 kap 4 sametingslagen). Ett tillägg är dock att styrelsen skall fatta vissa beslut inom renskötsellagens tillämpningsområde. 3 Siidatinget skall tillsätta en valnämnd som skall svara för siidavalet. Siidatinget kan därutöver tillsätta de nämnder som i övrigt behövs för beredning, förvaltning och verkställighet. Paragrafens förebild är 2 kap 5 sametingslagen. 4 kap. Siidans befogenheter Allmänna befogenheter 1 Siidan får själv ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till siidans område eller deras medlemmar och som inte skall handhas enbart av staten, kommun, landsting eller någon annan. Paragrafen har sin motsvarighet i 2 kap 1 kommunallagen 2 Siidan skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Motsvarande bestämmelse återfinns i 2 kap 2 kommunallagen. Paragrafen är skriven för att tillämpas i de flesta situationer, då fråga är om likställdheten för medlemmarna i siida. Det får förmodas att denna del måste överlämnas till praxis, men utgångspunkten är att alla siidamedlemmarna skall behandlas lika och rättvist. Ett område där paragrafen är tillämplig är frågan om fördelning av de gemensamma resurserna. Renbetet är en gemensam resurs och paragrafens bestämmelser synes stadga att siidans medlemmar skall behandlas lika när det gäller rätten att nyttja renbetet. Då renbetet, emellertid, är en begränsad resurs får den fördelas på ett anpassat antal renägare. Ur rättvisesynpunkt borde den begränsade resursen, renbetet, möjligtvis fördelas med ett lottningsförfarande bland siidans medlemmar. Det i sin tur skulle innebära att nuvarande renägare blir utsatta för konfiskatoriska ingrepp och är därför inte en lösning. Om staten har haft konfiskering som modell för lagstiftning, förordas istället att de som är renägare idag, får fortsätta med renägandet. Däremot bör det vara möjligt för intresserade ungdomar, som inte är renägare idag, att få plats i renskötseln. Ett sådant förhållande råder även nu. En annan gemensam resurs är jakten och fisket. Som framgått av författningskommentaren till 1 kap 9 föreslås inte någon inskränkning beträffande jakten och fisket. Det fiske som det är fråga om är nätfiske för, med 61

62 få undantag, 300 siidamedlemmar. I ett inledande skede är det inte aktuellt med inskränkningar, men siidastyrelsen bör ändå bevaka att överutnyttjande inte sker. En fördelning av jakten handlar om fördelning av älg. Småviltjakten utgör inte något problem för samer fördelningsmässigt. Älgjakten skall fördelas så att de som mest behöver älgjakten som tillskott för sin utkomst, skall erhålla motsvarande tilldelning av älg. Ett mått på behovet kan vara en medlems totala årsinkomst men även var vederbörande bor och lever. I Norrbottens län är alla renägare låginkomsttagare, varför älgjakten är ett betydande tillskott för renskötseln. Även exempelvis slöjdare är låginkomsttagare och kommer sålunda i fråga. när fördelningen av älg skall göras mellan siidans medlemmar. Detaljregleringen av fördelningen av resurserna får överlämnas till siidan och den domstolspraxis som kan utvecklas, när beslut överklagas. 3 Siidan får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft som är till nackdel för medlemmarna, om det inte finns synnerliga skäl för det. Paragrafen överensstämmer med 2 kap 3 kommunallagen. 4 Om siidans rätt att meddela föreskrifter för medlemmarna och för skötseln av sina uppgifter ta ut skatt finns det föreskrifter i regeringsformen. Regeringsformen bör anpassas till en folkvald sameby siida. Paragrafens motsvarighet är 2 kap 5 kommunallagen och avser rätten att ta ut skatt. Särskilt om utövande av den samiska rätten 5 Siidatinget kan besluta om inskränkningar i fråga om utövande av den samiska rätten, med iakttagande av bestämmelsen i 2. Om någon same inte vill vara medlem i siida, men ändå vill utöva den samiska rätten, som tillkommer henne på grunden urminnes hävd kan siidan besluta om en förvaltningsavgift för jakt eller fiske för en sådan same, när denne jagar eller fiskar inom siidaområdet. Särskilt om näringsverksamhet m. m. 5 Siidan får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna. Paragrafen har 2 kap 7 kommunallagen som förebild. 6 Siidan får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet inom siidaområdet. Paragrafens förebild är 2 kap 8 kommunallagen. 62

63 Partistöd 7 Siidan får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de politiska partier som är representerade i tinget Paragrafen överensstämmer med 2 kap 9 kommunallagen. 8 Tinget skall besluta om partistödets omfattning och formerna för det. Stödet får inte utformas så, att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti. Paragrafen överensstämmer med 2 kap 10 kommunallagen. 9 Arbetsordning Siidatinget skall i en arbetsordning siidaordningen, meddela de föreskrifter som behövs för fullmäktigeförsamlingen, styrelsen och övriga nämnder. Siidaordningen skall alltid innehålla föreskrifter om 1 Siidatingets offentlighet 2 Siidatingets språk 3 Sammanträdesplats 4 Sammanträdestider 5 Kallelse till sammanträde 6 Hinder för tjänstgöring, ersättares tjänstgöring 7 Ärenden och handlingar, turordning vid handläggningen 8 Närvarorätt/yttranderätt 9 Ledamöters initiativrätt 10 Talarordning och övriga ordningsfrågor 11 Hur ärenden avgörs 12 Handläggning av interpellationer och frågor 13 Handläggning av motioner 14 Siidamedlemmarnas frågestund 15 Protokollets utformning 16 Regler för presidium 17 Regler för styrelse och andra nämnder 63

64 Paragrafen har Sametingetsordningen som förebild. Vissa kompletteringar är hämtade från 5 kap 64 kommunallagen. 5 kap. Ekonomisk förvaltning Mål för den ekonomiska förvaltningen 1 Siidan skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet. Paragrafen överensstämmer med 8 kap 1 kommunallagen. Medelsförvaltningen 2 Siidan skall förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses. Paragrafen har sin motsvarighet i 8 kap 2 kommunallagen. 3 Siidatinget skall meddela närmare föreskrifter om medelsförvaltningen. Siidan får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. Paragrafen motsvarar 8 kap 3 och 3a kommunallagen. Budgetens innehåll 4 Siidan skall varje år upprätta en budget för nästa kalenderår (budgetår). Paragrafen motsvarar 8 kap 4 kommunallagen. 5 Budgeten skall innehålla en plan för verksamheten och ekonomin under budgetåret. Av planen skall det framgå hur utgifterna skall finansieras och hur den ekonomiska ställningen beräknas vara vid budgetårets slut. Budgeten skall också innehålla en plan för ekonomin för en period av tre år. Budgetåret skall därvid alltid vara periodens första år. Paragrafen motsvarar 8 kap 5 kommunallagen. Budgetprocessen 6 Förslag till budget skall upprättas av styrelsen före oktober månads utgång. Om det finns särskilda skäl till det, får budgetförslaget upprättas i november månad. Paragrafen motsvarar 8 kap 6 kommunallagen. 64

65 7 Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna in sina särskilda budgetförslag till styrelsen. Paragrafen motsvarar 8 kap 7 kommunallagen. 8 Budgeten fastställs av tinget före november månads utgång. De år då val av tinget har förrättats i hela Sápmi skall budgeten fastställas av nyvalt ting. Paragrafen motsvarar 8 kap 8 kommunallagen. 9 Styrelsens förslag till budget skall hållas tillgängligt för allmänheten från och med kungörandet av det sammanträde i tinget då budgeten skall fastställas. Den plats där förslaget hålls tillgängligt skall anges i kungörelsen. Paragrafen motsvarar 8 kap 10 kommunallagen. Utgiftsbeslut under budgetåret 10 Om tinget beslutar om en utgift under löpande budgetår, skall beslutet innefatta också anvisning om hur utgiften skall finansieras. Paragrafen motsvarar 8 kap 12 kommunallagen. Förbud mot pantsättning 11 Siidan får inte upplåta panträtt i sin egendom till säkerhet för en fordran. Vid förvärv av egendom får de dock överta betalningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt i egendomen. Paragrafen motsvarar 8 kap 13 kommunallagen. Räkenskapsföring och redovisning 12 Styrelsen och övriga nämnder skall fortlöpande föra räkenskaper över de medel som de förvaltar. Paragrafen motsvarar 8 kap 14 kommunallagen. 13 Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast till styrelsen skall redovisa sin medelsförvaltning under föregående budgetår. Paragrafen motsvarar 8 kap 15 kommunallagen. 65

66 14 När styrelsen har fått övriga nämnders redovisningar, skall den avsluta räkenskaperna med ett årsbokslut och sammanfatta detta i en årsredovisning. Paragrafen motsvarar 8 kap 16 kommunallagen. 15 I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets slut. Upplysning skall också lämnas om borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser. Årsredovisningen skall också omfatta sådan siidaverksamhet som bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag. Paragrafen motsvarar 8 kap 17 kommunallagen. 16 Årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed. Paragrafen motsvarar 8 kap 18 kommunallagen. 17 Årsredovisningen skall lämnas över till siidatinget och revisorerna snarast möjligt och senast den l juni året efter det år som redovisningen avser. Paragrafen motsvarar 8 kap 19 kommunallagen. 18 Årsredovisningen skall godkännas av siidatinget. Det bör inte ske innan tinget enligt 6 kap. 12 andra stycket beslutat om ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras. Paragrafen motsvarar 8 kap 20 kommunallagen. 19 Årsredovisningen skall hållas tillgänglig för allmänheten från och med kungörandet av det sammanträde i tinget då årsredovisningen skall godkännas. Den plats där årsredovisningen hålls tillgänglig skall anges i kungörelsen. Paragrafen motsvarar 8 kap 21 kommunallagen. 20 Tinget får bestämma att allmänheten får ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde med tinget. Paragrafen motsvarar 8 kap 22 kommunallagen. 21 Tinget kan meddela närmare föreskrifter om redovisningen. Paragrafen motsvarar 8 kap 22 kommunallagen. 66

67 6 kap. Revision Val av revisorer och revisorsersättare 1 Under de år då val av tinget har förrättats i hela Sápmi skall nyvalda tinget välja revisorer och revisorsersättare för granskning av verksamheten under de fyra följande åren. Paragrafen motsvarar 9 kap 1 kommunallagen. 2 Vid revision av verksamheten skall minst två revisorer och lika många ersättare väljas. Paragrafen motsvarar 9 kap 2 kommunallagen. 3 Om en revisor som inte har utsetts vid ett proportionellt val avgår under mandattiden, får tinget förrätta fyllnadsval för återstoden av denna tid. Paragrafen motsvarar 9 kap 3 kommunallagen. Jäv 4 Den som är redovisningsskyldig till siida får inte 1. vara revisor eller revisorsersättare för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten, 2. delta i val av revisor eller revisorsersättare som skall granska sådan verksamhet, eller 3. delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamheten. Första stycket skall tillämpas också på make, sambo, föräldrar, barn eller syskon eller annan närstående till den redovisningsskyldige. Paragrafen motsvarar 9 kap 4 kommunallagen. Revisorernas ställning 5 Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt. Paragrafen motsvarar 9 kap 6 kommunallagen. Revisorernas uppgifter 6 Revisorerna granskar i den omfattning som följer av god revisionssed all verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden. 67

68 Paragrafen motsvarar 9 kap 7 kommunallagen. 7 Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighets-utövning mot någon enskild i andra fall än när handläggningen av sådana ärenden har vållat siidan ekonomisk förlust eller när granskningen sker från allmänna synpunkter. Paragrafen motsvarar 9 kap 8 kommunallagen. Revisorernas förvaltning 8 Revisorerna svarar själva för den förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, om inte tinget bestämmer något annat. Paragrafen motsvarar 9 kap 12 kommunallagen. 9 De beslut som revisorerna fattar om sin förvaltning skall tas upp i protokoll. Paragrafen motsvarar 9 kap 13 kommunallagen. Revisionsberättelse 10 Revisorerna skall varje år till tinget avge en berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under det föregående budgetåret. Paragrafen motsvarar 9 kap 14 kommunallagen. 11 Om anmärkning framställs, skall anledningen till denna anges i revisions-berättelsen. Anmärkningar får riktas mot 1. nämnder 2. de enskilda förtroendevalda i sådana organ. Berättelsen skall innehålla också ett särskilt uttalande huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller ej. Paragrafen motsvarar 9 kap 15 kommunallagen. Prövning av frågan om ansvarsfrihet 12 Tinget skall inhämta förklaringar över de anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen. Därefter skall tinget vid ett sammanträde före utgången av året efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras. Paragrafen motsvarar 9 kap 16 kommunallagen. 68

69 13 Om ansvarsfrihet vägras, får tinget besluta att skadeståndstalan skall väckas. Talan som inte grundas på brott skall väckas inom ett år från det att beslutet om vägrad ansvarsfrihet fattades. Annars är rätten till sådan talan förlorad. Paragrafen motsvarar 9 kap 17 kommunallagen. Revisionsreglemente 18 Tinget får meddela närmare föreskrifter om revisionen. Paragrafen motsvarar 9 kap 18 kommunallagen. 7 kap. Laglighetsprövning Tillämpningsområde 1 Varje siidamedlem har rätt att få lagligheten av siidans beslut prövad genom att överklaga dem hos Sametinget. Sametingets beslut får överklagas hos länsrätten. Paragrafen har 10 kap 1 kommunallagen som förebild. Första instans i samiska sammanhang bör dock vara Sametinget. 2 Följande beslut får överklagas: 1. beslut av tinget, 2. beslut av en nämnd 3. sådana beslut av revisorerna som avses i 6 kap. 13. Paragrafen motsvarar 10 kap 2 kommunallagen. 3 Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan författning finns särskilda föreskrifter om överklagande. Paragrafen motsvarar 10 kap 3 kommunallagen. Hur besluten överklagas 4 Ett beslut överklagas skriftligt. I sina klagomål skall klaganden ange vilket beslut som överklagas och de omständigheter som han stöder sitt överklagande på. 69

70 Paragrafen motsvarar 10 kap 3 kommunallagen. 5 Överklagandet skall ges in till Sametinget. Enligt kommunallagens bestämmelser skall överklagandet ske till länsrätten. Inom siidalagens tillämpningsområde är det mer ändamålsenligt att ett beslut i siidan överklagas till Sametinget. Klagotid 6 Överklagandet skall ha kommit in till siidan inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på siidans anslagstavla att protokollet över beslutet justerats. Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut. 7 Om överklagandet före klagotidens utgång har kommit in till Sametinget i stället för till siidan, skall överklagandet ändå prövas. Förebilden beträffande 6-7 är 10 kap 6-7 kommunallagen. Grunder för laglighetsprövningar 8 Ett överklagat beslut skall upphävas, om 1. det inte har tillkommit i laga ordning, 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för samebyn 3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller 4. beslutet strider mot lag eller annan författning. Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets ställe. Paragrafen motsvarar 10 kap 8 kommunallagen. 9 Om ett fel har saknat betydelse för ärendets utgång, behöver beslutet inte upphävas. Detsamma gäller om beslutet har kommit att förlora sin betydelse till följd av senare inträffade förhållanden. Paragrafen motsvarar 10 kap 9 kommunallagen. 10 Vid prövningen av överklagandet får inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång. Paragrafen motsvarar 10 kap 10 kommunallagen. 70

71 Processuella frågor 11 Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall siidan anses som part. Paragrafens förebild är 10 kap 11 kommunallagen. 12 Ett föreläggande enligt 5 förvaltningsprocesslagen (1971:291) får inte gälla sådana brister i skrivelsen med överklagandet som består i att denna inte anger den eller de omständigheter på vilka klaganden stöder sitt överklagande. Föreskriften i 29 förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild skall inte tillämpas. Paragrafens förebild är 10 kap 12 kommunallagen. 13 Föreskrifter om hur länsrättens beslut överklagas finns i förvaltnings-processlagen (1971: 291). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag 1995: 84. Paragrafen motsvarar 10 kap 13 kommunallagen. 14 Om länsrättens eller kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får bara klaganden själv överklaga beslutet. Om länsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av siidan och av deras medlemmar. Paragrafen motsvarar 10 kap 14 kommunallagen. Rättelse av verkställighet 15 Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som har vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall det organ som har fattat beslutet se till att verkställigheten rättas i den utsträckning som det är möjligt. Paragrafen motsvarar 10 kap 14 kommunallagen 8 kap. Val till siidafullmäktige 1 Val till siidatinget skall hållas vart fjärde år (valåret), samtidigt som sametingsvalet. Valkrets och valnämndens uppgifter 71

72 2 För valet till siidatinget finns en valkrets. Valnämnden utser valförrättare och förbereder valet samt har i övrigt de uppgifter som framgår av detta kapitel Rösträtt m. m. 3 Rösträtt till siidan har den som är upptagen i sameröstlängd för siidan. För sameröstlängd finns bestämmelser i 3 kap 3-6 och 4 kap Sametingslagen (1992:1433) 4 Den som är upptagen i sameröstlängd skall genom valnämndens försorg erhålla ett röstkort i form av ett ytterkuvert samt ett innerkuvert och ett omslagskuvert. Röstkorten och kuverten skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar före valdagen. Om en röstberättigad har förlorat sitt röstkort/ytterkuvert eller om röstkortet/ytterkuvertet inte har kommit honom tillhanda, är han berättigad att efter framställning till valnämnden få ett duplettröstkort/duplettytterkuvert. Sådant kort skall vara tydligt märkt som duplettröstkort. Kandidater 5 Den som har rösträtt i siidavalet är valbar till siidatinget. 6 Kandidater till siidatinget skall anmälas till valnämnden senast den 25 mars valåret. Av anmälan skall framgå vilken grupp, vilket parti eller liknande sammanslutning som kandidaterna tillhör. Anmälan skall också innehålla uppgift på namn på minst tre kandidater i bestämd ordningsföljd. Till anmälan skall fogas skriftlig förklaring från varje kandidat att han givit sitt tillstånd att anmäla honom. Valnämnden beslutar om registrering av grupper, partier eller liknande sammanslutningar och kandidater. Nämndens beslut får inte överklagas. Andra än kandidater för registrerade grupper, partier eller liknande sammanslutningar är inte valbara. Valsedlar 7 Valnämnden utfärdar valsedlar. På valsedel skall anges grupp, parti eller liknande sammanslutning samt minst tre kandidater för gruppen, partiet eller sammanslutningen. För en registrerad grupp, ett parti eller en sammanslutning får finnas valsedlar med olika kombinationer av kandidater. 8 Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. 9 Varje registrerad grupp, parti eller sammanslutning tilldelas valsedlar till det antal valnämnden beslutar, lika för alla. Finns det olika valsedlar för samma grupp, parti eller sammanslutning, gäller detta varje sådan variant av valsedeln. Valsedlar till större antal tillhandahålles av valnämnden om beställaren betalar valsedlarna i förskott. 72

73 Röstning 10 Den som har rösträtt i siidavalet får rösta antingen i vallokal eller genom att sända sin valsedel till valnämnden med posten (brevröstning). 11 Valnämnden beslutar på vilka orter röstning kan ske i vallokal. Vallokaler skall hållas öppna mellan klockan 8 och 20 valdagen. Röstning i vallokal 12 Vid röstning i vallokal lägger väljaren själv in sin valsedel i ett innerkuvert och tillsluter det. Väljaren lämnar innerkuvert och det ytterkuvert som också är röstkort till valförrättaren. Denne kontrollerar att väljaren ställt i ordning bara ett innerkuvert och att kuvertet inte är försett med obehörig märkning. Därefter lägger valförrättaren i väljarens närvaro in innerkuvertet i ytterkuvertet och tillsluter det. Valförrättaren tar slutligen hand om ytterkuvertet samt antecknar på en särskild förteckning väljarens namn. Den som saknar det ytterkuvert som också är röstkort får inte rösta. Väljare som inte är känd för röstmottagaren skall legitimera sig. Gör han inte det får han inte rösta. 13 Är innerkuvertet försett med obehörig märkning får det inte tas emot. Har väljaren lämnat mer än ett innerkuvert får endast ett av dem tas emot. Om väljaren begär det, skall samtliga innerkuvert återlämnas till honom. 14 Vid röstning i vallokal gäller också 9 kap. 2 andra stycket, 7 och 15 samt 10 kap. 3 vallagen (1997:157). Avbryts röstningen skall mottagna ytterkuvert förvaras på betryggande sätt. Lag (1997:168). 15 Valförrättaren skall omgående sända de mottagna förslutna ytterkuverten till valnämnden tillsammans med förteckningen över de väljare som röstat i vallokalen. Försändelsen skall sändas som värdepost. Brevröstning 16 Vid brevröstning lägger väljaren själv in sin valsedel i ett innerkuvert och tillsluter det. I närvaro av två vittnen lägger väljaren sedan innerkuvertet i det ytterkuvert som också är röstkort och tillsluter det. Därefter skriver väljaren på ytterkuvertet en försäkran på heder och samvete att han gjort på detta sätt. Vittnena intygar skriftligen att väljaren egenhändigt undertecknat försäkran och att de inte känner till något förhållande som strider mot de uppgifter väljaren lämnat på ytterkuvertet. Vittnenas adresser anges på ytterkuvertet. Vittnena skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn får inte vara vittne. Sedan brevröstningsförsändelsen har gjorts i ordning enligt första stycket lägger väljaren in försändelsen i ett omslagskuvert och tillsluter detta. Därefter lämnas försändelsen för postbefordran till valnämnden. En väljare som på grund av kroppsligt fel inte kan avge sin röst i föreskriven ordning får vid röstningen anlita biträde som han utsett. 17 Brevröstningsförsändelse skall avges senast på valdagen. 73

74 18 Vid varje tillfälle då brevröstningsförsändelser kommer in till valnämnden skall antalet antecknas i ett särskilt protokoll. I väntan på den slutliga sammanräkningen och mandatfördelningen skall försändelserna förvaras på ett betryggande sätt. Sammanräkning 19 Vid en offentlig förrättning, som skall påbörjas så snart det kan ske sedan en vecka förflutit från valdagen, skall valnämnden granska och räkna de avgivna rösterna. Vid sammanräkningen prövar valnämnden valsedlarnas giltighet och meddelar de beslut som denna prövning föranleder. Härvid gäller för valnämnden i tillämpliga delar vad som enligt 18 kap. 9 och 10 samt 11 första stycket 1 och andra stycket 4 vallagen (1997:157) gäller för länsstyrelsen vid slutlig sammanräkning och mandatfördelning. Vid förrättningen skall protokoll föras. Lag (1997: 168). 20 Granskningen inleds med att de ytterkuvert som kommit in från vallokalerna räknas. Antalet kuvert jämförs med antalet avgivna röster enligt förteckningarna från vallokalerna. Därefter antecknas i röstlängden vilka väljare som har röstat i vallokal. Har någon väljare röstat mer än en gång i vallokal, skall hans röster förklaras ogiltiga och ytterkuverten med hans röster obrutna läggas åt sidan. 21 Sedan de röster som skall förklaras ogiltiga enligt 20 andra stycket har lagts åt sidan och anteckning om ogiltigförklaringen har gjorts i protokollet, kontrolleras att övriga ytterkuvert är tillslutna. Är ytterkuvertet tillslutet, bryts det och innerkuvertet granskas. Därvid kontrolleras att innerkuvertet är av föreskriven beskaffenhet och att väljaren har ställt i ordning endast ett innerkuvert samt att innerkuvertet inte är försett med obehörig märkning. 22 Föreligger inte någon brist vid den granskning som skall göras enligt 20 läggs innerkuvertet i en valurna. I annat fall förklaras rösten ogiltig och ytter- och innerkuvert läggs åt sidan. Därvid skall innerkuvertet ligga i ytterkuvertet. Anteckning om ogiltigförklaringen görs i protokollet. 23 Sedan rösterna från vallokalerna har behandlats enligt , fortsätter granskningen med de röster som har avgivits genom brevröstning och som har kommit in till valnämnden före förrättningens början. Brevröster som kommer in efter förrättningens början läggs utan vidare åtgärd åt sidan. 24 Granskningen av brevröstningsförsändelserna inleds med att omslags-kuverten räknas, varefter antalet antecknas i protokollet. Därefter kontrolleras att 1. omslagskuverten inte har blivit öppnade efter tillslutandet, och 2. försändelsen inte har avgetts senare än på valdagen. 74

75 Föreligger inte någon brist vid den granskning som avses i första stycket skall de godkända försändelserna behandlas vidare enligt vad som föreskrivs i 25. I annat fall läggs försändelserna åt sidan. Antalet försändelser som har lagts åt sidan antecknas i protokollet. 25 När kontrollen enligt 24 är avslutad, öppnas de godkända omslags-kuverten. Därefter kontrolleras att samma väljare inte har lagt mer än ett ytterkuvert i omslagskuvertet och att väljaren inte har röstat i vallokal eller mer än en gång genom brevröstning. Föreligger inte någon brist vid den granskning som avses i andra stycket behandlas ytterkuvertet vidare enligt 26. I annat fall förklaras rösterna i försändelsen ogiltiga, anteckning härom görs i protokollet och försändelsen läggs åt sidan. 26 När kontrollen enligt 25 är avslutad, granskas ytterkuverten till de försändelser som inte då har lagts åt sidan. Därvid kontrolleras att försändelsen är i föreskrivet skick. Om så är fallet, bryts ytterkuvertet och innerkuvertet granskas på samma sätt som är föreskrivet i 22 andra stycket beträffande innerkuvert för röstning i vallokal. 27 Föreligger inte någon brist vid den granskning som skall göras enligt 26 läggs innerkuvertet i en valurna tillsammans med de godkända innerkuverten från röstningen i vallokalerna. I annat fall förklaras rösten ogiltig och ytter- och innerkuvert läggs åt sidan. Därvid skall innerkuvertet ligga i ytterkuvertet. Anteckning om ogiltigförklaringen görs i protokollet. 28 När sammanräkningen är klar skall försändelser, ytterkuvert och innerkuvert som skall läggas åt sidan samt ogiltiga valsedlar läggas in i särskilda omslag som förseglas och förvaras till dess valet har vunnit laga kraft. Godkända valsedlar läggs in i särskilda omslag som förseglas och förvaras till utgången av den tid valet gäller. Lag (1995:553). 29 Vid mandatfördelningen mellan grupper, partier och liknande sammanslutningar skall mandaten fördelas proportionellt på grundval av valresultatet. Härvid tilldelas mandaten, ett efter annat den grupp, det parti eller motsvarande som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas genom att gruppernas, partiernas eller de liknande sammanslutningarnas röstetal delas med det tal som är ett högre än det dubbla antalet mandat som redan har tilldelats gruppen, partiet eller sammanslutningen. Sedan valnämnden fördelat mandaten i siidatinget skall resultatet av valet offentliggöras genom kungörelse i tidningen Samefolket. Valnämnden skall utan dröjsmål till Sametinget redovisa resultatet av valet samt utfärda bevis till valda ledamöter och ersättare. 30 Om en ledamot har avgått före utgången av den tid för vilken han blivit vald, skall valnämnden på anmälan av siidastyrelsens ordförande inkalla en ny ordinarie ledamot enligt de bestämmelser i 18 kap. 62 vallagen (1997: 157) som avser ny ordinarie landstingsledamot. 75

76 Om en ersättare för ledamot har inträtt som ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av annan orsak, skall valnämnden på anmälan av siidastyrelsens ordförande utse ytterligare ersättare enligt de bestämmelser i 18 kap. 63 vallagen (1997:157) som avser ersättare för landstingsledamot. Den förrättning som avses i första och andra styckena är avslutad när protokollet från förrättningen har lagts fram för granskning. Efter sammanräkningen skall valsedlarna åter läggas in i omslag på sätt som föreskrivs i 31. Lag (1997:168). 31 Valnämndens beslut enligt 22, 32 och 32 a får överklagas hos Valprövningsnämnden. Ett beslut får överklagas av den som enligt röstlängden var röstberättigad vid valet. Det får också överklagas av en grupp, ett parti eller en liknande sammanslutning som har deltagit i valet. Överklagandet skall ges in till Valprövningsnämnden och vara nämnden till handa tidigast dagen efter valdagen och senast inom tio dagar efter det att resultatet av valet offentliggjorts enligt 32 eller 32 a. Vid Valprövningsnämndens prövning av överklaganden som avses i denna paragraf får nämnden upphäva valet eller föranstalta om andra mindre ingripande åtgärder enligt de grunder som anges i 19 kap. 18 eller 19 vallagen (1997:157). Lag (1997:168). Bestämmelserna i 8 kap överensstämmer med 3 kap sametingslagen. Reglerna i 8 kap bör revideras Förslag till renskötsellag Härigenom föreskrivs Renskötselrätt 1 För rätten att bedriva renskötsel i Sverige finns bestämmelser i siidalagen. Paragrafen hänvisar till 1 kap 5 siidalagen. Allmän motivering återfinns i kap 11. Renskötselområdet m m 2 Renskötsel får bedrivas inom följande områden (renskötselområdet) 1 hela året på samernas land ovanför odlingsgränsen i Norr- och Västerbottens län och på renbetesfjällen i Jämtlands län. Mark som ägs eller vid utgången av juni 1992 ägdes av staten är i denna lag samernas land. 76

77 på samernas renbetesland ovanför odlingsgränsen i Norr- och Västerbottens län och på renbetesfjällen i Jämtlands län. på samernas land för skogsrenskötsel mellan lappmarksgränsen och odlingsgränsen i Norr- och Västerbottens län. Mark som ägs eller vid utgången av juni 1992 ägdes av staten är i denna lag samernas land. på samernas renbetesland för skogsrenskötsel mellan lappmarksgränsen och odlingsgränsen. på samernas renbetesland inom Muonio siida. 2. den 1 oktober--den 30 maj (vinterbetesmarkerna) på samernas land nedanför odlingsgränsen på samernas renbetesland på ömse sidor om lappmarksgränsen. på samernas renbetesland utanför renbetesfjällen i Jämtlands län där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider på året. Med renbetesfjällen förstås de vid avvittringen för samerna avsatta renbetesfjällen och de områden som sedermera upplåtits till utvidgning av dessa fjäll. Paragrafen överensstämmer i sak med 3 rennäringslagen. Närmare motiveringar ges under avsnittet Om rätt att efter särskilt tillstånd driva renskötsel under hela året inom vissa områden nedanför lappmarksgränsen finns bestämmelser i 4 2 stycket och Paragrafen reglerar koncessionsrenskötseln och motsvarande bestämmelser i rennäringslagen är Vissa justeringar har dock gjorts vilket återfinns i motiveringar för För renskötseln finns čearrut (nordsamiska), tjielde (lulesamiska) eller tjelddieh (sydsamiska). När uttrycken čearru, čearrut används i denna lag avses även tjiellde, tjielde och tjeldie, tjeldieh. Mark som anges i 2 fördelas enligt bestämmelserna i 2 kap 2 siidalagen. Betesområdet för čearru sammanfaller med siidaområdet. čearrut enligt denna lag är samebyar enligt rennäringslagen (1971:437) i Kopparbergs och Jämtlands län, samebyar väster om lappmarksgränsen i Norr- och Västerbottens län samt Muonio sameby. Paragrafen saknar motsvarighet beträffande termerna i rennäringslagen. En viss motsvarighet i sak finns i 6 rennäringslagen. Andra stycket definierar vad som avses med betesområdet i förhållande till siidaområdet. Det får anses självklart att det är Sametinget, som gör siidaindelning och därmed också čearruindelning. Utgångspunkten är nuvarande samebygränser. 77

78 Muoniofrågan har med jämna mellanrum varit underställd utredningar. Det faktum att Muonios område ligger öster om lappmarksgränsen har skapat problem för utredarna. Vi har emellertid inte funnit belägg för att Muonio sameby har någon annan situation än skogssamebyarna mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen. Muonio sameby bedriver renskötsel på mark som, i huvudsak ägs av privata markägare. Samma situation har skogssamebyarna efter bolagiseringen av AssiDomän. I 9 siidalagen finns bestämmelser om rättigheter för medlemmar i Muonio siida, medan området för renskötseln i Muonio är reglerad i 2 denna lag. Čearrut och medlemmar m. m. 5 čearru har till ändamål att enligt denna lag för medlemmarnas gemensamma bästa ombesörja renskötseln inom betesområdet. 6 čearru kan förvärva rättigheter och åtaga sig skyldigheter när registrering skett enligt 26. čearru företräder medlemmarna i frågor som rör renskötseln eller medlemmarnas gemensamma intressen inom rennäringen i övrigt. 5-6 motsvarar i sak 9-10 rennäringslagen. Innebörden av paragrafen ges i kapitel 4 under kommentarer till 9 och 10 rennäringslagen. 7 Medlem i čearru är renägande siidamedlem enligt 2 kap 3 siidalagen. För att vara medlem i čearru krävs att personen har ett renmärke och renar. Rennäringslagen har motsvarande bestämmelse, som innebär att om en same har ett renmärke registrerat hos länsstyrelsens renmärkesregister och om hon är renägare är hon medlem i sameby, automatiskt och obligatoriskt. Medlem i sameby enligt rennäringslagen är också a) den som tidigare har varit renägare under vissa förutsättningar, b) den som inte är renägare, men som är make eller hemmavarande barn till medlem. Enligt denna paragraf är endast renägare medlemmar, men i likhet med vad som gäller enligt rennäringslagens bestämmelser, är sådana renägare medlemmar automatiskt och obligatoriskt. Medlemskapet följer således renägandet. Renskötselns utövande 8 čearru får för medlemmarnas gemensamma behov använda byns betesområde för renbete. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar om det högsta antal renar som får hållas på bete inom betesområde enligt 4. Hänsyn skall därvid tas till andra intressen. Om det behövs för att bevara renbetet eller annars främja renskötseln, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna om inskränkning i betesrätten. 78

79 Om čearru bryter mot ett beslut enligt andra eller tredje stycket får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer vid vite förelägga att följa beslutet. Har čearru med stöd av 22 första stycket bestämt hur många renar en medlem högst får inneha, får ett föreläggande att minska antalet renar även riktas mot en medlem som inte följer čearrus beslut. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med 15 rennäringslagen. Innebörden av paragrafen ges i kapitel 4 under kommentarer till 15 rennäringslagen 9 čearru får inom betesområdet utföra arbetshage eller annat stängsel för renarna, renslakteri eller annan anläggning som behövs för renskötseln. Paragrafens förebild är 16 paragrafen rennäringslagen. Då siidalagen reglerar byggnadsrätten för siidamedlem, regleras här endast rätten för čearru. 10 Om det behövs virke till en anläggning eller en byggnad som avses i 9, får skog avverkas på samma områden som siidamedlem får nyttja enligt 1 kap 6 siidalagen. På samernas renbetesland utanför lappmarkerna och renbetesfjällen som hör till en čearrus betesområde får čearru för det ändamål som anges i första stycket ta endast torra träd, vindfällen, skogsavfall, tall- och grantjur eller, för tillfälligt behov, lövträd som växer på utmark. Siidamedlems rätt att avverka virke till anläggning är reglerad i siidalagen, Denna paragraf reglerar rätten för čearru. Motsvarande bestämmelse i rennäringslagen för sameby återfinns i Medlem i čearru som tillfälligt uppehåller sig inom annan čearru betesområde för renskiljning eller annat ändamål som har samband med renarnas skötsel får där taga bränsle för eget behov. Bestämmelsens motsvarighet i rennäringslagen är Om det är oundgängligen är nödvändigt att skaffa foder till renarna, får čearru eller medlem i čearru fälla lavbevuxna träd, i första hand torra eller oväxtliga träd, inom betesområdet. Avverkning på samernas renbetesland skall om möjligt ske efter anvisning av markens ägare eller brukare. Paragrafen överensstämmer i sak med 20 rennäringslagen. 13 För skog som avverkas på samernas land inom čearrus område, behöver ersättning ej lämnas. Detsamma gäller växande lövträd som eljest tages inom samernas renbetesland inom lappmarkerna och på renbetesfjällen. I andra fall än som avses i första stycket skall ersättning lämnas för rotvärdet av växande träd som tages. Kan överenskommelse ej uppnås om ersättningen, utser regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer på begäran av part någon att söka förlika parterna. Paragrafen överensstämmer med 21 rennäringslagen. 79

80 14 Flyttningsvägs sträckning fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om čearru begär det eller fråga om sträckningen eljest uppkommer. Om čearru begär det skall Sametinget bestämma flyttningsvägs sträckning. Det troliga är att denna bestämmelse praktiskt sett är överflödig, men det kan inte uteslutas att den är tillämplig vid något enstaka tillfälle. 15 Medlem i čearru får jaga och fiska enligt bestämmelserna i 1 kap 9 siidalagen. Första stycket äger motsvarande tillämpning på medlem i čearru som tillfälligt uppehåller sig inom annan čearru betesområde för renskiljning eller annat ändamål som har samband med renarnas skötsel. Han får dock jaga och fiska endast för sitt uppehälle. Uppehåller sig björn, varg, järv eller lo bevisligen i trakten, får jakt efter sådant djur företagas på mark som anges i första stycket samt inom annan čearrus betesområde, i den mån regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, tillåter det. Inom de områden, som anges i 1 kap 8 siidalagen får medlem i čearru inom betesområdet jaga rovdjur, i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, tillåter det. Den grundläggande rätten till jakt och fiske har čearrumedlem med stöd av siidalagens bestämmelser. Förhållandet stadgas i paragrafens första stycke. Medlem i čearru har dock rätt att enligt andra stycket bedriva jakt och fiske till husbehov även i en annan čearru enligt paragrafens bestämmelser. Beträffande 3 och 4 st överensstämmer dessa i sak med bestämmelserna om nödrätt i 25 rennäringslagen. Skyddet för renskötseln 16 Vid användandet av mark och vatten inom renskötselområdet skall rätten till renskötsel beaktas. Åtgärder som äventyrar förutsättningarna för det fortsatta utövandet av rennäringen får inte tillåtas. Paragrafen överensstämmer i sak med Samerättsutredningens (SOU 1989:41) förslag. I motiveringen till förslaget (förslag till lagtext avseende 26 rennäringslagen) anför utredningen bl a att Vi har emellertid funnit det angeläget att vid en översyn av skyddsreglerna i rennäringslagen lagfästa denna grundläggande regel. 17 Den som äger eller brukar mark inom åretruntmarkerna får inte ändra användningen av marken på sätt som medför avsevärd olägenhet för rennäringen. Första stycket hindrar inte att mark används i enlighet med en detaljplan eller för företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning. Detsamma gäller skogsbruksåtgärd som avses i 19 första stycket. 80

81 Även denna paragraf är efter förebild av Samerättsutredningens förslag (förslag till lagtext 26 a rennäringslagen). Utredningen anför: Det bör noteras att inskränkningen där renskötsel bedrivs, som finns i nuvarande bestämmelse, har tagits bort. Ändringen sammanhänger med vår syn på renskötselrätten. Renskötselrätten utgör en särskild rätt till inom renskötselområdet belägen fastighet. Rätten består oavsett om renskötsel bedrivs på platsen för närvarande. 18 Den som avser att slutavverka skog inom vinterbetesmarkerna på en brukningsenhet som är större än 500 ha skall bereda berörd čearru tillfälle till samråd, om avverkningen omfattar mer än 20 ha skog eller ansluter till kalmark eller plantskog som sammanlagt med den planerade avverkningen överstiger 20 ha på brukningsenheten. Samrådet skall även avse de skogsbruksåtgärder som sammanhänger med avverkningen. Åtgärd för vilken samrådsskyldighet föreligger får vidtas endast 1. om čearru medger det eller 1. om en månad förflutit från den dag čearru bereddes tillfälle till samråd Vad nu sagts skall gälla om annat inte överenskommits med berörd čearru. Paragrafen överensstämmer i sak med Samerättsutredningens förslag beträffande lagtext till 27 rennäringslagen. Utredningens författningskommentar: Paragrafen innehåller bestämmelser om skogsbrukets hänsynstagande till renskötseln på vinterbetesmarkerna, dvs. på de områden som avses i 3 punkt 2. Första stycket innehåller bestämmelser om samrådsskyldighet. Samrådsskyldighet åvilar den som avser att slutavverka skogen, dvs. antingen ägaren eller brukaren. En avverkning kan beröra flera samebyar. Skyldigheten att samråda gäller naturligtvis gentemot samtliga berörda byar. Samrådsplikt gäller endast om avverkningen avser en brukningsenhet som är större än 500 ha. Vad som avses med en brukningsenhet framgår av 15 skogsvårdslagen och 17 skogsvårdsförordningen. Som ytterligare villkor för samrådsskyldighet gäller att avverkningen skall omfatta mer än 20 ha skog eller ansluta till kalmark eller plantskog som sammanlagt med den planerade avverkningen överstiger 20 ha på samma brukningsenhet. Förhållanden på angränsande brukningsenheter saknar alltså relevans i detta sammanhang. De aktuella arealerna avser produktiv skogsmark som den definieras i 2 skogsvårdslagen. Med plantskog avses skog vars huvudträdslag har en medelhöjd so är lägre än 1,3 m. Samrådet skall även avse de skogsbruksåtgärder som sammanhänger med den samrådspliktiga avverkningen såsom föryngringsåtgärder och anläggande av skogsbilväg. I avsnitt har redogjorts för hur samrådet praktiskt kan gå till. Av tredje stycket framgår att särskilda avtal kan träffas om vad samrådet skall avse och hur det skall gå till. Det är angeläget för skogsägaren att se till att han kan styrka när samebyn bereddes tillfälle till samråd. Samråd påkallas därför lämpligen genom ett rekommenderat brev till samebyn. 81

82 Det bör av brevet givetvis tydligt framgå vilken avverkning eller vilka avverkningar som avses. Det är vidare än fördel om omfattningen av avverkningen är så preciserad att samebyn utan ytterligare undersökningar kan ta ställning till om samråd erfordras. Om även efterföljande åtgärder i form av markberedning etc. anges underlättar detta ett snabbt ställningstagande från samebyn sida. När brevet nått samebyn måste byn omgående ta ställning till om samråd skall inledas eller om markägaren skall få besked om att samråd inte erfordras. Det kan härvid bli nödvändigt att införskaffa kompletterande upplysningar om omfattningen av skogsavverkningen, om eventuellt anläggande av nya skogsbilvägar och om andra åtgärder. Vi föreslår inga särskilda former för samrådet. I vissa fall torde ett telefonsamtal vara tillräckligt, i andra kan diskussioner på platsen för åtgärden bli nödvändiga. Om fler samebyar berörs kan det finnas skäl för en samordning av samråden. I den allmänna motiveringen har vi redogjort för möjligheten att använda avverkningsanmälningarna till skogsstyrelsen för att underlätta samrådsförfarandet. Ett uppdrag att ingå överenskommelser på samebyn vägnar kan ges i form av en fullmakt från samebyn styrelse. Det vanligaste torde emellertid bli att samebyn beslutar att en uppgörelse måste godkännas av byns styrelse. För att undvika tvist om vad som har överenskommits bör resultatet av samrådet dokumenteras på lämpligt sätt. Ibland kan ett särskilt protokoll behöva upprättas med en karta som bilaga. Enligt andra stycket får samrådspliktig skogsbruksåtgärd vidtas, sedan en månad förflutit från det att samråd påkallades om inte samebyn dessförinnan medgett att åtgärden får påbörjas. Det bör understrykas att det många gånger kan vara värdefullt för båda parter att fortsätta samrådet ytterligare någon tid för att nå en uppgörelse. Det gäller inte minst för skogsägaren som ju i och för sig står inför risken att samebyn kan komma att rikta ersättningsanspråk mot honom om åtgärden medför skada på renskötselrätten. SAMERNA ansluter sig till utredningens motiveringar 19 Den som avser att slutavverka skog inom åretruntmarkerna skall i fall som avses i 18 första stycket bereda berörd čearru tillfälle till samråd. Därutöver skall, oavsett brukningsenhetens storlek, čearru beredas tillfälle till samråd när en slutavverkning berör 1. hänglavbärande skog 2. nattbetesplats 3. rastställe 4. arbetshage eller 82

83 5. flyttled. Samrådet skall även avse de skogsbruksåtgärder som sammanhänger med aavverkningen. Åtgärd för vilken samrådsskyldighet föreligger får vidtas endast 3. om čearru medger det 4. om en månad förflutit från den dag čearru bereddes tillfälle till samråd och čearru inte låtit sig avhöra. Paragrafens förebild är Samerättsutredningens förslag till lagtext för 28 rennäringslagen. Utredningen: Paragrafen innehåller bestämmelser om skogsbrukets hänsynstagande till renskötseln på åretruntmarkerna, dvs. på de områden som avses i 3 punkt 1. Enligt första stycket omfattar samrådsskyldigheten, utöver de fall som avses i föregående paragraf, slutavverkningar som rör för renskötseln särskilt känsliga områden. I denna del överensstämmer förslaget med vad som enligt skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1986:6) gäller för samråd vid avverkning av svårföryngrad skog. Enligt fjärde stycket gäller, liksom på vinterbetesmarkerna, att parterna förfogar över samrådet. En samrådspliktig åtgärd får enligt andra stycket vidtas om parterna kommer överens om det eller om samebyn inte hörts av en månad från den dag samebyn bereddes tillfälle till samråd. Kommer parterna inte överens får tillstånd sökas hos skogsvårdsstyrelsen. Sådan ansökan får enligt tredje stycket göras om överenskommelse inte träffas inom en månad. Skogsägaren kan givetvis välja att fortsätta samrådet ytterligare någon tid för att få en uppgörelse i godo. I övrigt hänvisas till specialmotiveringen till 27 samt till 21 b-d skogsvårdslagen. SAMERNA ansluter sig i sak till utredningens motiveringar. Renskötselns upphörande i vissa fall m. m. 20 Regeringen kan förordna om upphävande av renbetning för visst markområde, när området behövs för ändamål som avses i 2 kap. expropriationslagen (1972:719). Upphävande kan begränsas till att avse viss tid. Paragrafen motsvarar 26 rennäringslagen. 83

84 21 Medför upphävande av rätt till renbete eller flyttning med renar skada eller olägenhet för renskötseln utgår ersättning därför. Ersättning för skada eller olägenhet som ej drabbar bestämd person tillfaller siida enligt 2 kap 1 siidalagen, om ej särskilda skäl föreligger. Paragrafen motsvarar 28 rennäringslagen. čearrus förvaltning m. m. Allmänna bestämmelser 22 Om det behövs med hänsyn till vad som bestämts om högsta renantalet enligt 8 andra stycket eller om det behövs för att främja renskötseln, kan čearru bestämma hur många renar medlem högst får inneha eller besluta om andra villkor för innehavet. Beslut enligt första eller andra stycket får inte ges sådant innehåll att medlems fortsatta verksambet omöjliggörs eller väsentligt försvåras. Paragrafens första stycke motsvarar 35 1 st rennäringslagen. Andra styckets innebörd är att när renantalet skall minskas enligt första stycket, skall minskningen för varje medlem ske procentuellt. I övrigt hänvisas till kommentarer till 15 i kapitel Om čearru medger det, får inom byns betesområde hållas renar som ägs av personer, som inte är medlemmar i čearru. Sådana renar skall skötas av någon medlem i čearru. Fråga om sådant medgivande avgöres efter samråd med siida (1 kap 1 siidalagen). Paragrafen motsvarar 36 rennäringslagen. Renar som avses ägs av andra än samer, med skall skötas av en enskild medlem i čearru. I övrigt hänvisas till kommentarer till 36 under kapitel čearru får endast om medlem medger det låta slakta dennes renar eller försälja vid slakt utvunna produkter. Renmärkning ombesörjes av medlem. Paragrafen motsvarar huvudsakligen 37 rennäringslagen. Renmärkning enligt 2 st skall, till skillnad mot vad som är stadgat i rennäringslagen, ombesörjas av de enskilde medlemmen. Stadgar 25 čearru skall antaga stadgar för sin verksamhet. Stadgarna skall ange čearrus benämning, 84

85 2. den siida (1 kap 1 siidalagen), där čearrus styrelse skall ha sitt säte, 3. čearrus organisering av renskötseln 4. regler för ekonomiska förhållanden 5. antalet styrelseledamöter och revisorer, tiden för deras uppdrag och, om suppleanter skall finnas, motsvarande uppgifter beträffande dem, 6. čearrus räkenskapsår, 7. hur ofta ordinarie čearrustämma skall hållas, 8. hur kallelse till čearrustämma skall ske och andra meddelanden till medlemmarna skall tillställas dem och när föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vidtagas, 9. vilka fonder čearru skall ha, deras ändamål och hur avsättning till dem skall ske. Stadgarna skall formas efter bestämmelsen i 5 och beslutas i čearrustämman med ¾ majoritet. 26 čearru och dess stadgar registreras hos länsstyrelsen i det län där čearru styrelse enligt stadgarna skall ha sitt säte. Innan stadgarna registrerats är de ej giltiga. Länsstyrelsen prövar att stadgarna tillkommit i föreskriven ordning och att de ej innehåller något som strider mot lag eller författning. Första och andra styckena gäller även vid ändring av stadgarna. Stadgarna enligt 25 och 26 följer allmängiltiga föreningsrättsliga regler; i denna lag dock anpassade till renskötselns behov. Arbetsordning 27 čearru skall, för sin verksamhet, antaga arbetsordning čearruordningen, för regler utöver stadgarna. Paragrafen har sin förebild i kommunallagens bestämmelser om arbetsordning. Stadgar skall registreras hos länsstyrelsen, medan arbetsordningen endast är en angelägenhet för čearru. Styrelse 28 För čearru skall finnas styrelse. Styrelsen skall i överensstämmelse med stadgarna enligt 25 och denna lag leda renskötseln inom betesområdet Styrelsen företräder čearru mot tredje man. Val av styrelse eller ändring i dess sammansättning skall anmälas till länsstyrelsen. Paragrafen motsvarar i huvudsak 48 rennäringslagen. 85

86 29 Finns ej styrelse, kan siidastyrelsen (3 kap 3 siidalagen) på yrkande av någon vars rätt är beroende av att behörig styrelse finns förordna syssloman att handha čearru angelägenheter och företräda čearru såsom styrelse. Syssloman har rätt att av čearru erhålla arvode som bestämmes av siidastyrelsen. Paragrafens förebild är 50 rennäringslagen. Det är dock siidastyrelsen som utser syssloman. 30 Styrelsen sammanträder så ofta det behövs. Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesta röstande förenar sig. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder. Styrelseledamot får ej taga befattning med angelägenhet vari han har ett väsentligt intresse som strider mot čearrus. Paragrafen motsvarar 51 rennäringslagen. 31 För varje räkenskapsår skall styrelsen i årsredovisning redovisa sin verksamhet i enlighet med stadgarna. 32 Minst en månad före den första ordinarie bystämman efter räkenskapsårets utgång skall styrelsen lämna årsredovisningen till revisor. Redovisningen skall vara underskriven av styrelsens samtliga ledamöter. Paragraferna motsvarar i huvudsak 53 och 54 rennäringslagen. Revision 33 Styrelsens årsberättelse och räkenskaper skall årligen granskas av en eller flera revisorer. Revisor utses på čearrustämma. Medlem, som hos styrelsen påkallar granskning av čearrus böcker, räkenskaper eller andra handlingar, har rätt att få del av dessa på lämpligt sätt. 34 Revisor skall avge berättelse, som skall innehålla redogörelse för resultatet av hans granskning och uttalande huruvida anmärkning framställes eller ej i fråga om räkenskapernas förande eller verksamheten i övrigt. Framställes anmärkning, skall anledningen till denna anges i berättelsen. Revisionsberättelse skall även innehålla särskilt uttalande huruvida ansvarsfrihet för styrelsen tillstyrkes eller ej. 35 Revisionsberättelse skall lämnas till styrelsen senast två veckor före första ordinarie bystämman efter räkenskapsårets utgång. Paragraferna motsvarar rennäringslagen. čearrustämma m. m. 36 Medlems rätt att deltaga i handhavandet av čearrus angelägenheter utövas på čearrustämma. 86

87 Medlem som underlåtit att i rätt tid fullgöra sin betalningsskyldighet enligt stadgarna får deltaga i förhandlingarna men har ej rösträtt innan han fullgjort sin skyldighet. Medlem eller annan får icke, själv eller genom ombud eller som ombud för annan, deltaga i behandling av fråga vari han har ett väsentligt intresse som strider mot čearrus. Paragrafen motsvarar i sak 58 rennäringslagen. 37 I fråga om rösträtt och beslut på čearrustämma gäller, 1. att varje myndig medlem har en röst för varje påbörjat tiotal renar som enligt gällande renlängd innehas av honom, dock inte för fler renar än som čearru bestämt för honom enligt 19, 2. att medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem såsom ombud, 3. att ingen får för egen eller annans del rösta för sammanlagt mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet, 4. att den mening som erhållit det högsta röstetalet gäller som stämmans beslut, 5. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den mening gäller som biträds av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är lika, av stämmans ordförande. Paragrafen motsvarar huvudsakligen 59 rennäringslagen. Rösträttsreglerna har dock ändrats, så att varje renägare har rösträtt enligt vad som framgår i den allmänna motiveringen under kapitel čearrustämma öppnas av den som styrelsen utser. Därefter utses ordförande. Ordföranden skall upprätta och till godkännande av stämman framlägga en förteckning över närvarande medlemmar och ombud med uppgift om den rösträtt som tillkommer envar av dem. Sedan förteckningen enhälligt eller efter omröstning, företagen bland medlemmarna på grundval av förteckningen, blivit godkänd med eller utan ändring, gäller den som röstlängd vid stämman. Över beslut som fattas på stämman skall genom styrelsens försorg föras protokoll, som skall hållas tillgängligt för medlemmarna senast två veckor efter stämman. 39 Årsredovisning och revisionsberättelse för det senaste räkenskapsåret skall framläggas på första ordinarie čearrustämman efter räkenskapsårets utgång. På stämman skall avgöras fråga om godkännande av styrelsens förslag till årsredovisning och om beviljande av ansvarsfribet för styrelsen. Årsredovisningen och revisionsberättelsen skall under minst tio dagar före stämman hållas tillgängliga för medlemmarna. 40 čearrumedlemmar kallas till ordinarie čearrustämma av styrelsen. Styrelsen kan kalla medlemmarna till extra stämma. Revisor kan begära att styrelsen skall kalla till extra stämma, om hans granskning ger anledning därtill. Om minst en femtedel av samtliga myndiga medlemmar eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna skriftligen begär det, skall styrelsen kalla till extra stämma. 87

88 Finns ej styrelse eller underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla medlemmarna till ordinarie eller extra stämma, skall siidastyrelsen på anmälan av röstberättigad medlem eller revisor ofördröjligen utlysa stämma. Paragraferna motsvarar rennäringslagen Renarnas skötsel m. m. 41 Vid renskötselns utövande skall hänsyn tas till andra intressen. Renarna skall såvitt möjligt hindras från att komma utanför čearrus betesområde eller att annars vålla skada eller olägenhet. Flyttning av renarna skall ske i samlade flockar. Väg skall tas där minsta skada vållas. Vid flyttning skall tillses att renar inte lämnas kvar på område där renskötsel inte är tillåten. Flyttning som äger rum utanför čearrus betesområde skall ske utan onödig tidsutdräkt. Paragrafen motsvarar 65 rennäringslagen. 42 Renskötsel skall bedrivas med bevarande av naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som vid renskötsel skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket skall efterlevas. Paragrafen motsvarar i huvudsak 65 a rennäringslagen. Det är naturligt att Sametinget meddelas kompetens enligt andra stycket. 43 Räkning av čearrus renar skall ske årligen vid ungefär samma tidpunkt. Om čearru begär det, kan siidastyrelsen medge att räkningen får ske med större tidsmellanrum. Siidastyrelsen kan på begäran av medlem besluta om extra renräkning, om denne gör sannolikt att resultatet av räkning enligt första stycket är oriktigt och kostnaderna för den extra renräkningen inte är oskäliga i förhållande till den betydelse det kan ha för medlemmen att rättelse kommer till stånd. Paragrafen motsvarar i huvudsak 66 rennäringslagen. Det är dock siidastyrelsen som får överta länsstyrelsens kompetens. 44 En čearru skall underrätta siidastyrelsen om tid och plats för byns renräkning. Siidastyrelsen skall utse någon att närvara vid renräkningen. Finns anledning anta att čearru inte följt meddelade föreskrifter, kan siidastyrelsen besluta om kompletterande renräkning. 88

89 Den som av siidastyrelsen förordnats att närvara vid renräkningen har rätt att få tillträde till områden och anläggningar där renar hålls samt rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för att fullgöra uppdraget. Paragrafen har sin motsvarighet i 66 a rennäringslagen. Kompetensen enligt 1 och 2 st är dock överförd till siidastyrelsen. 45 Kostnaden för renräkning enligt 43 första stycket är en gemensam utgift för čearru Kostnaden för extra renräkning fördelas mellan den som begärt räkningen och čearru efter vad siidastyrelsen finner skäligt. Paragrafen motsvarar 67 rennäringslagen. 46 På grundval av renräkning enligt 43 första stycket skall renlängd upprättas. Fel i längden som påvisats vid extra renräkning skall genast rättas. I renlängden skall tas upp ägarna till de renar som hålls på byns betesområde, det räknade eller uppskattade antalet renar för varje ägare och, om beslut meddelats om reninnehavet enligt 22, förhållande som är av betydelse för kontroll av att beslutet följts. Bystämman fastställer renlängden och beslutar om rättelse däri. Länsstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om användningen av renlängd som underlag för ett företagsregister och om skyldighet att lämna renlängden och andra uppgifter om renskötseln till den myndighet som för registret. Siidastyrelsen får vid vite förelägga čearru att upprätta och fastställa renlängd samt att överlämna kopia av längden till myndighet som avses i fjärde stycket. Paragrafen motsvarar i huvudsak 68 rennäringslagen. Det är dock siidastyrelsen som får vitesförelägga čearru enligt 5:e stycket. 47 När renägares rättigheter eller skyldigheter enligt denna lag beror på antalet renar, har gällande renlängd vitsord, om det ej visas att ägarens reninnehav förändrats väsentligt sedan renlängden upprättades. Paragrafen motsvarar 69 rennäringslagen. 48 Har främmande renar kommit in på čearrus betesområde, skall de skiljas ut så snart det kan ske. Underrättelse om tid och plats för skiljningen skall i god tid dessförinnan lämnas till čearru till vilken renarna kan antagas höra. Uteblir sådan čearru som underrättats om skiljning och kan renarna ej återföras utan väsentlig olägenhet, får den by som ombesörjer skiljningen låta slakta renarna och försälja dem för ägarnas räkning. Om ej annat avtalats, är den by till vilken renarna hör skyldig att utge ersättning för kostnaden för renarnas omhändertagande samt återförande eller slakt och försäljning. Paragrafen motsvar i sak 70 rennäringslagen. 89

90 49 Uppehåller sig renar utanför renskötselområdet eller på mark inom detta område under tid då renskötsel inte får bedrivas där, siidastyrelsen på framställning av den som därigenom lider skada eller olägenhet av någon betydelse vid vite förelägga čearru att föra bort renarna. Vitesföreläggande enligt första stycket får meddelas endast om čearru underlåter att inom skälig tid efter anmaning ta hand om renarna. Paragrafen motsvarar huvudsakligen 71 rennäringslagen. Renmärken 50 För registrering av ren för en viss renägare finns renmärken. Renägare får ej ha mer än ett märke registrerat. Paragrafen motsvarar i sak 73 rennäringslagen. 51 Renmärken kan registreras för 1 medlemmar i siida 2 medlemmar i koncessionssameby 3 čearru 4 med stöd av 20 Paragrafens förebild är 74 rennäringslagen. 52 Registrerat märke får användas för att märka renar endast vid renskötsel som bedrives inom den čearru som anges i registreringsbeslut. Paragrafens motsvar i huvudsak 73 rennäringslagen. 53 Fråga om registrering av renmärke prövas av siidastyrelsen efter samråd čearrus styrelse. Ansökan om registrering av renmärke göres skriftligen. Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om sökandens namn och hemvist och om den čearru där märket skall användas vid renskötsel. Vid ansökningshandlingen skall fogas avbildning av märket. I nuvarande rennäringslag har Sametinget anvisats kompetens i fråga om registrering. Paragrafen innebär att prövningen är underställd siidastyrelsen. 54 Renmärken kan överlåtas till medlem i samma siida. Paragrafen har inte någon motsvarighet i rennäringslagen. Renmärke är dock en egendom och överlåtelser skall därför regleras efter egendomsrättsliga regler. Ett renmärke kan därför överlåtas till medlem i samma siida. 90

91 55 Den som genom arv eller på annat sätt förvärvat rätt till ett registrerat renmärke får ej använda märket vid renmärkning förrän det registrerats för hans räkning. Paragrafen är en följdbestämmelse till 54. Renmärkesregistret 56 Sametinget för ett renmärkesregister för renägare i Sverige. 57 Om renmärkes utformning meddelas bestämmelser av Sametinget. Den allmänna motiveringen till paragraferna återfinns i kapitel Sametinget får avlysa ett renmärke, registrerat för att användas inom čearru 1 om märkeshavaren begär det. 2 om märkeshavarens dödsbo begär det 3 om märkeshavaren, med stöd av 2 kap 3 siidalagen, antagits som siidamedlem i en annan siida 4 om märket under 20 år inte använts vid renmärkning Avlyses märke efter anmälan enligt 1 och 2, får det behållas på redan märkt ren under tio år från dagen för avlysningen. Paragrafen har sin förebild i 79 rennäringslagen. Det är inte möjligt att vara renägare i två eller flera čearrut, vilket andra stycket 3 stadgar. På grund av bl a arvsrättsliga skäl är det motiverat med stadgandet i andra stycket För ommärkning eller avbrottsmärkning av ren som förvärvats på grund av bodelning, arv, testamente eller annan grund fordras närvaro av den som čearrus styrelse utser om čearrus stadgar inte förordnar annat. Paragrafens förebild är 81 rennäringslagen. 60 Dödsbo efter avliden renägare får begagna det renmärke som registrerats för den avlidne. Paragrafen motsvarar 82 rennäringslagen. 61 Renkalv skall märkas med ägarens registrerade märke före utgången av det år då kalven fötts. För tid därefter beslutar čearrustämman i stadgar eller på annat sätt. Paragrafen har sin förebild i 83 rennäringslagen. I nuvarande rennäringslag stadgas finns bestämmelser om att märkning av renkalv, under vissa förutsättningar kan göras intill utgången av april nästföljande år. Det är mer 91

92 naturligt att čearru själv fattar beslut om regler om märkning av kalv efter utgången av det år då kalven fötts. 62 Anträffas inom samebys betesområde ren som ej blivit märkt inom den tid som anges i 61 tillfaller renen čearru, om den, i stadgarna eller på annat sätt inte anger annat. Anträffas inom betesområdet ren med förfalskat, förstört eller okänt märke eller med märke som icke är rätt utformat, skall renen omhändertagas av čearru för slakt och försäljning. Köpeskillingen tillfaller čearru Den som inom två år från försäljningsdagen styrker sig vara ägare till renen har rätt att av čearru utfå ett belopp som motsvarar köpeskillingen med avdrag för kostnaden för renens omhändertagande, slakt och försäljning. Paragrafen motsvarar 84 rennäringslagen. Koncessionsrenskötsel 63 Den som är same kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inom område där renskötsel av ålder förekommer under hela året. Koncession innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskötseln även med skötesrenar som tillhör 1 skötesrenägare som är upptagen i sameröstlängden 2 skötesrenägare som äger eller brukar jordbruksfastighet, vilken helt eller delvis är belägen inom den del av länet där koncessionsrenskötsel får bedrivas, om han är bosatt på fastigheten eller inom området, 3 skötesrenägare, som är efterlevande make eller efterlevande underårigt barn till renägare enligt 1. Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel inom området är till övervägande nytta för orten och endast om den som söker koncession kan antas komma att driva renskötseln på ett ändamålsenligt sätt. Koncession meddelas för minst 10 år. Paragrafens förebild är 85 rennäringslagen. Det är dock viktigt att koncessionen lämnas för minst 10 år, som framgått i den allmänna motiveringen. Det är också viktigt att andra samer, än koncessionshavaren, har rätt att äga renar inom koncessionsområdet, speciellt av arvsrättsliga skäl. Koncessionshavaren är dessutom beroende av den hjälp som samiska skötesrenägare kan bidraga med. Skötesrenägare enligt andra stycket 1 kan vara syskon, släktingar, barn m fl. 64 För renskötseln inom koncessionsområde skall finnas sameby. Inom koncessionsområdet bibehålls uttrycket sameby och paragrafen motsvarar i huvudsak 86, utom vad avser medlemskapet. 65 Medlem i sameby är renägare inom koncessionsområdet. 92

93 Paragrafen motsvarar i huvudsak reglerna om medlemskap i 86 rennäringslagen. 66 Bestämmelserna om čearru och dess förvaltning gäller i tillämpliga delar i fråga om sameby för koncessionsrenskötsel med följande avvikelser: 1 Koncessionshavare har i frågor som avses i 37 1 en röst för varje påbörjat tjugotal renar som enligt gällande renlängd innehas av honom, dock inte för fler renar än som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer enligt 68 första stycket 3 bestämt för honom. För ägare av skötesrenar är rösträtten begränsad till en röst, oavsett antalet skötesrenar som han innehar. 2 Koncessionshavaren eller, om det finns flera, skall vara ledamot av styrelsen. Rösträtt i styrelsen följer bestämmelsen under 1. Paragrafens förebild är 86 rennäringslagen. Ett viktigt tillägg är att koncessionshavaren har samma rösträtt i styrelsearbetet, som på årsstämman. Enligt nuvarande regler i rennäringslagen är det inte möjligt att leda renskötselarbetet. 67 Fråga om koncession prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Länsstyrelsen prövar frågor om koncession enligt reglerna i denna paragraf. Länsstyrelsen bör dock inte fatta beslut utan att ha samrått med Sametinget. 68 I beslut varigenom koncession beviljas skall anges 1. koncessionsområdet, 2. flyttningsvägs sträckning, 3. det högsta antal renar som varje koncessionshavare får hålla inom området. 4. i vad mån koncessionshavare har rätt att anlägga stängsel, uppföra byggnader och taga virke inom koncessionsområdet, 5. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas. Paragrafen motsvarar 88 rennäringslagen. 69 Bryter en sameby eller koncessionshavare mot villkor som gäller för verksamheten kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer vid vite förelägga byn eller koncessionshavaren att vidta rättelse. Om en koncessionshavare, tillsammans med skötesrenägare, innehar fler egna renar än vad regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 68, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer vid vite förelägga samebyn att minska renantalet till det tillåtna. Paragrafen motsvarar 89 rennäringslagen. Länsstyrelsen har kompetens i fråga om vitesföreläggande, men i likhet med vad som gäller beträffande 68 har länsstyrelsen samrådsskyldighet med Sametinget innan beslut fattas. Ansvar, skadestånd och besvär m. m. 93

94 70 Har ren orsakat skada 1. på mark inom renskötselområdet under tid då renskötsel ej får bedrivas där eller 2. på mark utanför renskötselområdet, skall skadan ersättas av čearru inom vars betesområde skadan har uppkommit eller som vid tiden för skadans uppkomst haft renar i trakten, om det ej visas att skadan ej orsakats av čearrus renar. Åvilar ersättningsskyldighet enligt första stycket flera čearrut, fördelas ansvarigheten lika mellan čearrut inbördes. Har skada orsakats av renar från flera čearrut och kan ej utredas i vilken omfattning varje čearrus renar har del i skadan, fördelas ansvarigheten mellan dem inbördes efter antalet renar från varje čearru enligt renlängd. Paragrafen har sin motsvarighet i 90 rennäringslagen. 71 Ersättning som čearru utgivit enligt 70 får den kräva åter av den som varit vållande till skadan. Paragrafen motsvarar 91 rennäringslagen. 72 Den rätt till ersättning för att ren blivit dödad eller skadad som enligt vad särskilt är föreskrivet eller enligt allmänna skadeståndsregler kan tillkomma renens ägare skall i fall då ägaren är okänd tillfalla den čearru inom vars betesområde renen befann sig. Paragrafen motsvarar 92 rennäringslagen. 73 När renar befinner sig inom betesområde där renskötsel då är tillåten, skall hund i trakten som ej användes i renskötseln hållas i band eller instängd, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medger annat. Detsamma gäller när renar flyttas, såvida hundens ägare i förväg underrättats om tiden för flyttningen. Anträffas hund medan den jagar eller på annat sätt ofredar ren inom område där renskötsel då är tillåten, får hunden, om den ej låter sig upptagas, dödas av den som äger eller vårdar ren. Den som sålunda dödat hund är skyldig att snarast möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten. Paragrafens motsvarar i huvudsak 93 rennäringslagen. 74 Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. avstänger fastställd eller annars gällande flyttningsväg för renar eller vidtar åtgärd på eller invid vägen så att dess framkomlighet väsentligt försämras, 2. skrämmer eller på annat sätt ofredar renar som uppehåller sig på ett område där renskötsel då är tillåten, 3. obehörigen driver bort renar från ett område där renskötsel då är tillåten eller hindrar renar från att beta på ett sådant område, 4. inte följer ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 42, om inte föreläggandet eller förbudet förenats med vite 94

95 5. utför ommärkning eller avbrottsmärkning i strid mot 59, 6. märker renkalvar i strid mot 61 första eller andra stycket, 7. bryter mot 93 första eller tredje stycket. Paragrafen motsvarar 94 rennäringslagen. 75 Bryter medlem i čearru uppsåtligen eller av oaktsamhet mot eller lämnar han uppsåtligen eller av oaktsamhet oriktig uppgift vid renräkning eller vid upprättande av renlängd dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Paragrafen motsvarar 95 rennäringslagen. 76 čearrus styrelse är skyldig att i den omfattning som behövs låta samla ihop renar som hör till čearru eller skilja ut ren från dessa, om polismyndighet eller kronofogdemyndighet begär det. Fullgör ej styrelsen sådan skyldighet, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på čearrus bekostnad. Paragrafen motsvarar 96 rennäringslagen 77 Anser čearrumedlem att beslut som fattats av stämman, av styrelsen eller av syssloman ej tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag eller annan författning eller mot čearrus stadgar eller kränker hans enskilda rätt, får han föra talan mot beslutet hos siidastyrelsen genom besvär. Besvärshandlingen skall ha inkommit till siidastyrelsen inom två månader från beslutets dag. I fråga om besvär mot čearrustyrelsens eller sysslomans beslut räknas dock besvärstiden från den dag då medlemmen fick del av beslutet. Beslut varigenom čearrustämmas beslut ändrats eller upphävts gäller även för medlem som ej fört talan mot beslutet. Paragrafens förebild är 97 rennäringslagen. Första överklagningsinstansen är siidastyrelsen. 78 Siidastyrelsens beslut får överklagas hos Sametinget. Paragrafen stadgar att nästa instans är Sametinget. 79 Sametingets beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut att bevilja registrering av renmärken får dock inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen föreskriver att Sametingets beslut får överklagas till länsrätten. 95

96 80 Angår ett beslut som siida, länsstyrelse eller Sametinget meddelar enligt denna lag så många att en kopia av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall beslutet sändas till čearrus styrelse, som skall hålla det tillgängligt för medlemmarna. Meddelande om detta skall tas in i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett. Paragrafens förebild är 100 rennäringslagen. 81 Länsstyrelses åligganden enligt denna lag fullgörs såvitt avser Västernorrlands län av länsstyrelsen i Västerbottens län och såvitt avser Dalarnas län och Gävleborgs län av länsstyrelsen i Jämtlands län. Om ett čearruområde omfattar mark inom mer än ett län, bestämmer den länsstyrelse i vilken huvuddelen av marken ligger. Paragrafen motsvarar 102 rennäringslagen. 96

97 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Till SAMERNA:s styrelse 1 Förslagets huvudsakliga innehåll 3 Förslagets lagförslag 4 Förslag till siidalag 4 Förslag till renskötsellag 22 8 Självstyrelse i samebyarna med kommunallagen (1991:902) och sametingslagen (1992:1433) som modell Genomgång av kommunallagen Genomgång av sametingslagen 40 9 Nya termer som rör samiska förhållanden Samiska rätten Samernas land och samernas renbetesland En uppdelning av samisk rätt i två separata lagstiftningar Siida framtidens sameby čearru, tjiellde, tjeldie framtidens renskötselorganisation Författningskommentarer Förslag till siidalag Förslag till renskötsellag 78 97