Växter och fåglar vid Sågudden i Bergsjö år 2010

Transkript

1 1 Växter och fåglar vid Sågudden i Bergsjö år 2010 Innehållsförteckning Bakgrunden till och utförandet av inventeringen Roliga växtfynd i de olika växtlokalerna Vid åkerkanten och i skogen mot fastigheterna På Såguddens platå Slänten och stranden nedanför Sågudden Längs stigarna mot fotbollsplanen och badplatsen Strandängen och badplatsen Fågelinventeringen 1 sid 2 sid 3 sid 4 sid 5 sid 6 sid 7 sid 8

2 2 Resultat och slutsatser sid 9-10 Litteratur och bilagor sid 11 2

3 3 Bakgrunden till och utförandet av inventeringen Förfrågan om att göra en fågel- och växtinventering på Sågudden kom till Naturskyddsföreningen i Nordanstig från Högens Samhällsförening i mars Vi sade naturligtvis ja till förfrågan. Ann-Christin Jäderholm (styrelsemedlem i Gävleborgs Botaniska Sällskap, GÄBS) åtog sig att ansvara för växtinventeringen medan Sven Norman tog ansvar för fågelinventeringen. En vårdag i början av maj gick vi en runda med Håkan Westberg från Högens Samhällsförening, boende i Högen. Han visade oss runt och vi bestämde vilken yta, som skulle inventeras. Den beskriver en triangel, avgränsad mot nordost och sydost av Storsjöns strand. Mot väster stakade vi ut en linje, som söderifrån går från reningsverket norrut längs med åkerrenen och in i skogen upp till det nyuppbyggda spruthuset, därifrån på behörigt avstånd från fastigheterna ner till stigen som leder vidare norrut mot fotbollsplanen. Därifrån en tänkt linje (stig saknas) ner mot sjön och den lilla badplatsen (gränsen mot Sagalidens Camping.) Till badplatsen finns en gångväg längs den östra sjöstranden. Kartan i bilaga 1 visar det inventerade området. För växtinventeringen har vi gjort sammanlagt sex besök (från 10 maj till 31 aug) då olika växter observerats och bokförts. Ann-Christins medhjälpare har varit: Sven Norman, Bäling (3 ggr); Torsten Hansson, Vattrång (1 ggr); Kerstin Larsson, Vallen Jättendal (1 ggr), Kerstin Gernes, Sågtäkten (1 ggr) och Owe Nygren, Hudiksvall (1 ggr.) Ett bra underlag fanns i en tidigare växtinventering, gjord av Göran Törnkvist och Björn Wannberg. De noterade vid detta tillfälle 122 kärlväxter. Björn Wannberg hade dessutom ett tillägg från (korallrot, grönkulla o tibast.) Resultatet av växtinventeringen framgår i sin helhet av bilaga 2. 3

4 4 Medverkande i fågelinventeringen har varit Torsten Hansson, Lars och Sven Norman, Per-Ivar Persson, Ragnar Svensson och Owe Nygren. De har besökt Sågudden totalt c:a 7 gånger under tiden maj-aug. Inventeringen har omfattat fåglar, som setts eller hörts på och i nära anslutning till Sågudden (t.ex. i Storsjön.) Totalt har 46 arter observerats (se bilaga 3.) Vid åkerkanten och i skogen mot fastigheterna Marken runt reningsverket visar upp många av de vanliga gräs och ogräs, som vi är vana att se på s.k. ruderatmark (t.ex. hästhov, kirskål, hundkäx, gårdsgroblad.) Längs en liten stig ner mot Sågviken finns ett mycket rikt bestånd av frodig daggkåpa bestående av minst två arter. Vid åkerkanten väster om spruthuset finns en litet bestånd av vitblära, en ört som vi vanligtvis inte ser lika ofta som rödblära här i Nordanstig. I skogen fann vi de vanliga trädslagen (gran, tall, björk, lönn, rönn) och buskar (tibast, en, förvildad spirea.) En gammal och mer än 20 m hög björk (bilden) fångar blicken. Två ganska vanliga buskar som vi inte lyckades återfinna, men som 4

5 5 registrerades 1987 är druvfläder och olvon. De kan eventuellt ha försvunnit vid slyröjning. Undervegetationen är ljung, blåbär, odon, lingon, hallon, stenbär, ekbräken, trolldruva (se bild på sid 10) med flera. Där finns också gläntor med gräs (piprör) och stora liljekonvaljbestånd växer under lövträden. Örter som förekommer i denna blandskog är t.ex. vårfryle, skogs- och ängskovall, skogsnäva, stor blåklocka, harsyra, linnea, ekorrbär, skogssallat, olika fibblor, gullris. Att notera är t.ex. att stor blåklocka är vanligare än vanlig blåklocka. Skogsklocka, Campanula Cervicaria, observerades här 1987, men kunde inte återfinnas nu. Den är i dag med på Artdatabankens rödlista över hotade arter, och ska därför särskilt bevakas. På Såguddens platå De första vårbesöken i maj bjöd på flera överraskningar, särskilt på platån i närheten av de gamla ruinerna och lämningarna efter järnvägens stickspår. Längs den gamla banvallen och utspridda på platån räknade vi den 10 maj till 30 st plantor av blommande tibast. Innan alla liljekonvaljer hunnit täcka över marken på platån, hittade vi en fjolårsstängel av orkidén grönkulla, vilket senare på sommaren bekräftades genom fynd av två nya plantor av samma orkidé. Det fanns även grönpyrola här. 5

6 6 Det mest karaktäristiska för platån under våren var en tät matta av liljekonvaljer, men en mer sällsynt art som vi gjorde bekantskap med var vårärt (se bilden ovan) som charmade med sina lysande turkosblå/lila blommor. De växte i många mindre bestånd, särskilt på kanten från ruinen söderut mot Sågviken. Andra ärtväxter som fanns på Sågudden var gulvial, skogsklöver, vitklöver, rödklöver, kråkvicker och häckvicker. Här på platån såg vi också många varianter av höga och låga gräs, särskilt intill stigarna, t.ex. vårbrodd, rörflen, brunrör, piprör, hundäxing, kvickrot. Slänten och stranden nedanför Sågudden Alldeles nedanför ruinens södra sida emot stranden är terrängen sank och mycket oländig. Beroende på vattenståndet går det eller går det inte att ta sig torrskodd fram. En stor blommande växtplanta längst ut vid vattenbrynet väckte nyfikenhet i motljuset, och det visade sig vara en ovanligt hög fackelblomster (se bild ovan.) Den trängdes med vasstarr, sjöfräken och vanlig vass. I denna sankmark hittades sprängört och på södra sidan av sankmarken växer en stor rugge av vasstarr. Fram på sommaren botaniserade vi i stenrösena och på sluttningarna runt udden och fann där bl.a. olika slag av bräkenväxter (i dagligt tal kallade ormbunkar) t.ex. majbräken, skogsbräken, nordbräken, träjon och granbräken. Granbräken är ganska sällsynt enligt floran, och det tog oss ett tag att artbestämma den, då vi först trodde det var en snurrad och klämd skogsbräken. Ett roligt fynd, som var en ny bekantskap för oss. 6

7 7 Längs stigarna mot fotbollsplanen och badplatsen Den växt, som dominerar och ger karaktär åt marken längs gångstigarna från platån fram till fotbollsplanen och mot badet är piprör. Gräset bildar ibland en stor volm av blad där de graciösa, nära manshöga stråna kastar sig upp och ut som i en fontän (se bild ovan). I sluttningen under lövträden fanns tidigt på våren orkidén nattviol, men det var innan gräset helt tog överhand. Enligt inventeringen från 1987, och även enligt muntliga rapporter, skall också orkidén knärot ha observerats invid stigen längs sjön, men den lyckades vi inte återfinna i år. Längre ner mot badplatsen, mellan sjön och stigen dominerar ett annat gräs, nämligen grenrör. Det är nästan lika högt som pipröret, men skiljer sig genom att bladen sitter fördelade uppe på stråna, som dessutom grenar sig, och grenröret saknar därför den heltäckande ryamattan i botten. 7

8 8 Strandängen och badplatsen Mellan stranden och stigen innan man kommer fram till badet finns en fin strandäng. Längs med vattnet växer gråvide och längre upp på ängen grönvide och en kanelros. Alar och björkar skuggar men ändå har ängen plats för många örter, t.ex. flenört, ängsfryle, styvmorsviol, blekstarr, älggräs och ängsklint. Ängsklinten är ett fynd, som inte registrerats här vid inventeringen Enligt floran är den vanlig i södra Finland och har bara rapporterats på några få platser i Sverige. När vi först såg den hade den 1 cm stora, svarta bollar i toppen och vi fick myror i huvudet. Kunde det vara en tistel, en kardborre eller vad? Vid senare besök hade den fått sina lilafärgade blommor och visst liknar den en tistel, men den är helt utan taggar och har karaktäristiska stjälkblad. På den lilla strandremsan mellan ängens slut (buskaget) och bryggan finns ett fint bestånd av halvgräset skogssäv. Där växte också hönsarv, som lyste med sina vita stjärnblommor i grönskan. På andra sidan bryggan fanns halvgräsen harstarr och kärrkavle. På sandstranden hittade vi också två exemplar av den trådsmalt revande smörblomman strandranunkel. 8

9 9 Fågelinventeringen Bilderna ovan visar två typiska fåglar, som finns på Sågudden. Det är nötväcka till vänster och rödhake till höger (foton Lars-Göran Lindström.) Sågudden utgör med sitt läge intill Storsjön och den rikliga lundartade lövskogsförekomsten blandad med barrskog en viktig biotop för många olika fågelarter. Dominerande är trastfåglar, mesar, finkar, flugsnappare och sångare. Även staren finns här. Fem rödlistade arter har noterats (drillsnäppa, fjällvråk, göktyta, rosenfink och tornseglare.) Storsjön i anslutning till Sågudden är p g a sin storlek och djup relativt fågelfattig. Förutom ett fåtal arter av andfåglar har vi som väntat kunnat notera storlom. I området finns sedan tidigare ett flertal fågelholkar uppsatta. En del av dem är dock förfallna. Fågelpopulationen skulle säkerligen gynnas av fler fågelholkar i området och gärna även enstaka större holkar för vissa andfåglar (t ex knipa och storskrake) i strandkanten. 9

10 10 Resultat och slutsatser När detta skrivs i oktober då växtsäsongen är över och liljekonvaljen bär frukt (se ovan) i stället för de blommor, som vi är vana att se på bild, skall inventeringen av Sågudden summeras och utvärderas. Av de 125 växter som ingick i den tidigare inventeringen från år 1987 har vi återfunnit alla utom följande 18 st: brakved; halvgräsen rankstarr och hundstarr; gräset kärrgröe; kaprifolväxterna druvfläder och olvon; korgblommiga växterna nysört, väddklint, åkertistel, hagfibbla och slåtterfibbla; lopplummer; vattenmåra; skogsnarv; orkidén korallrot; viveväxten topplösa, samt en växt med det förkortade namnet CALL PST, vilket vi inte lyckats härleda till någon växt i vår flora. Vi har dessutom hittat 44 st nya kärlväxter, som vi artbestämt/namnat enligt den just utkomna upplagan av Floran (se litt.förteckn.) Att vi hittat många fler växter än de tidigare, erkänt duktiga inventerarna, beror förstås på att vi utnyttjat hela växtsäsongen med många besök. De nya växterna som vi registrerat på Sågudden är: fackelblomster, sjöfräken, gårdsgroblad; gräsen storven, kärrkavle, hässlebrodd och vass; halvgräsen vasstarr, sandstarr, harstarr och skogssäv; linnea; korgblommiga växterna vägtistel, ängsklint, salladsfibblor, gatkamomill, skogssallat, pestskråp, renfana, baldersbrå, sommargyllen, lomme, hesperis, backskärvfrö och rödplister; brandlilja; nejlikväxterna hönsarv, vitblära och grässtjärnblomma; näckros, strandranunkel; rosväxterna kanelros, kvastspirea, klasespirea; slideväxterna smal 10

11 11 trampört och bergsyra; förgätmigej; granbräken; tågväxterna ängsfryle och vårfryle; videväxterna gråvide och grönvide; gullviva; och ärtväxten rödklöver. Beträffande fåglarna måste Sågudden betraktas som en viktig lokal. 46 arter (varav fem rödlistade) på eller i nära anslutning till Sågudden talar sitt tydliga språk. Tillsammans med den rikliga floran utgör Sågudden ett viktigt område för den biologiska mångfalden. Det har varit ett rent nöje att ströva längs stigarna på Sågudden under sommarhalvåret. Udden är en liten pärla. Olika växtlokaler, t.ex. barrträd, lövängar, moränmark och stränder ger en mycket rik variation av växter på den begränsade yta som är Sågudden. Fågellivet är rikt och en försommarmorgon är det en upplevelse att lyssna på fågelkonserten här. Det är förstås viktigt att den öppna marken underhålls och rensas från sly även i fortsättningen för att kunna behålla de vackra lövängarna under träden. Bilden nedan visar en blommande trolldruva. 11

12 12 Litteratur: Den nya nordiska Floran (Bonnier fakta 2010), Bo Mossberg Lennart Stenberg Bilagor: Bilaga 1, karta med det inventerade området på Sågudden markerat Bilaga 2, Sågudden 2010, växtinventering Bilaga 3, Sågudden 2010, fågelinventering Nordanstig i oktober 2010 Sven Norman (fågelinventering, del av text och bilder) Ann-Christin Jäderholm (växtinventering, del av text och bilder) 12