Dalaborg låg vid Dalbergsåns mynning under ungefär 130 år, en gång centrum i Dalaborgs län och Dalslands enda riksborg. Under dessa år bevittnade

Transkript

1 Dalaborg låg vid Dalbergsåns mynning under ungefär 130 år, en gång centrum i Dalaborgs län och Dalslands enda riksborg. Under dessa år bevittnade borgens väggar blodiga strider och lömska maktspel. Dalaborg ligger på en udde vid Dalbergsåns mynning i Värnen i Bolstad socken i Dalsland. Efter sin förstörelse 1434 blev borgen bortglömd, senare kom man ihåg borgen men kunde inte komma överens om vart den legat. Den återupptäcktes inte förrän 1931 av markägaren Emil Nilsson. Tanken var att Dalaborg skulle bli utgrävt innan ett halvt årtusende gått sedan det förstördes, alltså Provgrävningen ägde rum under 10 dagar år Men det blev ingen utgrävning till 500-jubileumet utan först Dalaborg blev utgrävt av 24 vapenvägrande värnpliktiga under ledning av Fil. Lic. Bengt Söderberg men man hittade bara runt 150 fynd. Att man hittade så få fynd kan bero på två saker, dels blev borgen grundligt förstörd och plundrad och dessutom låg den långt från kungsleder och annat som krävde mer överdåd. Eriksgatan, den väg som den nye kungen red när folket skulle svära honom trohet, gick inte förbi Dalsland överhuvudtaget. Om man jämför med andra riksborgar från samma tid som låg vid Eriksgatan så har man hittat betydligt mer fynd. Alltså fanns det kanske inte så mycket som man hade kunnat hitta redan från början. Dalaborg var den första borgen av sitt slag att bli utgrävd. Det lilla man vet om livet på Dalaborg kommer nästan uteslutande från utgrävningen. Om människornas fritid vet man inte så mycket men eftersom man har hittat spelpjäser så kan man anta att de riddare eller knektar, som låg vid Dalaborg spelade spel under sin lediga tid, bland annat schack, bräde, dam och tärning. Dalaborg var strategiskt placerat. Borgen låg högt, vilket gav goda möjligheter att upptäcka fiender som kom via land och även de som kom över Vänern. På tre sidor var borgen omgiven av vatten och på den fjärde sidan fanns en ravinliknande brant mot land. Dalaborg var ett

2 blockhus, dvs. ett kraftigt byggt mindre hus med skottgluggar ofta byggt av trästockar, sten och jord. En bred nästan rakvinklig mur var grunden åt väster och norr, medan resten av huset vilade direkt på klippan. Murens bredd tyder på att det förekommit dubbla timmerväggar med en gång emellan, dvs. ett skyttegalleri. I grundmuren gjordes kanaler för stockar. Eldstad av tegel fanns i det nordöstra hörnet. Att döma av de återstående murresterna bestod borgen av en bottenvåning i gråsten och en övervåning av timmer. Tre lager golv i källaren visar på att man haft annorlunda städvanor, förmodligen lade man helt enkelt ett nytt golv då det gamla blivit begravt av för mycket smuts. Källarens kullerstensgolv räckte inte ända ut till murarna. I sänkorna mellan golvet och murarna låg trärännor som ledde det flytande avfallet mot avloppstunnan i norra muren. Under kullerstensgolvet finns två kollager, det nedre sträcker sig under grundmuren. Detta tyder på att platsen varit bebyggd två gånger innan Dalaborg uppfördes. En av de få sägner som finns om Dalaborg berättar att det vid Dalbergsåns mynning en gång bodde en drottning som var mycket grym mot sina undersåtar. Dessa sammansvor sig därför och satte drottningen i en vagn som var förspänd med sex hästar och körde henne utför berget. Där kan man än i dag, vid lågt vattenstånd se vagnen. Och på slottskullens yttersta klippavsats syns ett par jämnlöpande sprickor, ungefär som hjulspår. Grundaren till Gunnarsnäs kyrka, byggd på tidigt tal, utanför Dals Rostock var mycket sannolikt Gunder, en av de tidigare borgarna vid Dalaborgs herrar. Sägnen berättar om att fylkeskonungen Gunder på Dalaborg låg i fejd med grannkungar på Ödskölts moar. Han tvingades under en strid till reträtt och drevs mot Kroppefjälls östliga branter. När han kom till Saleklev, en ravin på Kroppefjälls östra sida i närheten av där Dals Rostock nu ligger, lovade han att bygga en kyrka i dalen om han kom helskinnad ner. Det lyckades han med och på det smala näset mellan sjöarna Kolungen och Näsöln valde han en plats för bygget. Dalaborg gav namn åt ett förvaltningsområde som omfattade provinsen Dals östliga härader, dvs. större administrativa delområden av en provins, Sundal, Nordal och Tössebo samt det stora häradet Nordmarken i Värmland. I ett danskt arkiv finns ett dokument från 1396 som bevisar att det då fanns begreppet Dalaborgs Län. Dalaborg ansågs vara civilisationens sista utpost på den västra sidan av Värnen. Dalaborg var den enda samtida riksborgen i Dalsland. Dalaborg innehades därför oftast av fogdar som gjorde livet surt för bönderna runtomkring. Speciellt under sina sista år, då danska fogdar satt på Dalaborg, plågades de omkringboende bönderna med skatter och annat.

3 Före 1304 De två kollager som finns under Dalaborg pekar på att platsen var bebyggd två gånger innan Dalaborg. Kanske hade någon av de bebyggelserna något att göra med Margareta Fredskulla (d. ca 1135) som hade Dalsland som förläning, det betyder att hon fick alla kronans inkomster från detta område. Margareta var dotter till den svenske kungen Inge den äldre Stenkilsson, hon fick förläningen Dalsland vid sitt giftermål med den norske kungen Magnus Barfot år Sägnen om Gunder tyder också på tidigare bebyggelser av vikt Dalaborg byggdes 1304 av hertigarna Erik och Valdemar Magnusson (Magnus Ladulås två yngsta söner). Dalaborg var tänkt att vara fästet ifrån vilket hertig Eriks västnordiska rike skulle säkras men huvudstaden i det nya riket skulle vara Lödöse. Erik och Valdemar låg i fejd med sin äldre bror Kung Birger Magnusson. Dalaborg byggdes av traktens bönder på order av Hertig Erik, förmodligen under extrema förhållanden eftersom dessa nämns i Erikskrönikan. The bönder waro ey utan sorgh ther skulle till bade bära oc draga oc ärwoda til bade näter ok dagha til thet hus war bygth ok thet war alt komit til lykt Förhållandena måste ha varit sällsynt vidriga eftersom rimkrönikor inte brukar ägna sig åt arbetarfolkets villkor. Kung Birger attackerade redan samma år med åtta riddare och tillhörande knektar enligt Erikskrönikan men hans män blev listigt besegrade av hertigarnas befälhavare Mats Kettilmundsson. När kungen fick höra om sitt nederlag blev han rasande och samlade en stor armé, kanske så många som man. Kungens marsk, dvs. militäre rådgivare, Tyrgils Knutsson omringade borgen men lyckades inte inta den. Åter visade Mats Kettilmundsson prov på att vara en duktig befälhavare och lyckades hålla borgen tills hertigarna kom med förstärkning från Norge. Erik var trolovad den norska kungadottern Ingeborg och hertigarna kunde därför räkna

4 med norrmännens stöd. Kung Birger förlorade igen och efter att svenska och norska stormän medlat mellan bröderna slöt de fred i Gesäters socken Våren 1310 anfölls borgen igen, denna gång av 3000 norskar under ledning av Holger Bååt. Andledningen till norrmännens anfall var hertig Eriks härjningståg i Norge. Även norrmännen misslyckades med att inta Dalaborg Kung Birger fängslade sina bröder Nyköpings källarvalv där de dog 1318, detta gjorde att Dalaborgs historia blev lugnare ett bra tag framöver Det berättas om att Erik Kettilsson Puke, kung Magnus Erikssons marsk, hade varit ledande i motståndet mot den tyska invasionen. Därför vägrade Erik Kettilsson Puke att gå i Albrekts tjänst efter Magnus Erikssons fall Han satt istället kvar på Dalaborg i Dalsland, detta antyder att han suttit på Dalaborg tidigare men säkert är ju i alla fall att han sitter där ett tag framöver. Kanske ända till sin död I mars 1388, när Erik Kettilsson Puke ännu satt på Dalaborg, hade flera svenska stormän tröttnat på kung Albrekt av Mecklenburg och bestämt ett möte på Dalaborg. Då undertecknades den så kallade Dalaborgsöverrenskommelsen, Dalaborgstraktaten, som gjorde Drottning Margareta av Danmark och Norge även till Sveriges Drottning. Det slutgiltiga beslutet togs i Kalmar senare. Det finns mycket som pekar på att Drottning Margareta själv var närvarande vid Dalaborg när Dalaborgsöverenskommelsen skrevs under. Dokumentet finns i det danska riksarkivet i Köpenhamn. Dalaborg valdes som mötesplats på grund av att den var en av de få borgar som Albrekt av Mecklenburg aldrig kontrollerat. Nya forskningar har gjort att vissa forskare anser det troligare att Dalaborgstraktaren i själva verket utfärdades på Bohus fästning i Kungälv bl.a. eftersom denna låg mer lättillgänglig under den delen av året. Vart den än förhandlades fram får den behålla namnet Dalaborgstraktaten Tysken Eggert von Kalen var länsherre på Dalaborg och invandrad från Mecklenburg.

5 1434 Den sista gången Dalaborg nämns i historieböckerna är Då berättar Karlskrönikan att en av Erik av Pommens danska fogdar, Palne Joensson, satt på Dalaborg, känd för att vara sällsynt grym. I september 1434 attackerades Dalaborg av värmlänningar och dalbor, ledda av väpnaren Peder Ulfsson Roos, som ett led i det stora Engelbrektupproret startat av Engelbrekt Engelbrektsson mot de höga skatter som skulle betala det pågående kriget mot Hansan, under denna tid brändes många av landets borgar ner till grunden. Päder wlffson munde täddan fara til daaleborgh mz all sin skara Palle joansson heet then foghd thera j danmark munde han födder wära Dalaborg var belägrat under tre dagar och många av bönderna föll för borgens nymodighet - kanonerna. Till slut lyckades dock bondehären tända eld på borgen och detta blev slutet för Dalaborg. Efter 1434 Dalaborgs grundstenar användes troligen som sten att bygga nya hus och ladugårdar med, precis som det skedde vid många andra gamla fornborgar skrev Karl IX till Michel Pedersson, Karl IX befallningsman, att han tänkte anlägga en stad och en kungsgård vid Dalbergsån. Kungsgårdsbyggnaden påbörjades, men arbetet avstannade snart. Dalaborg föll i glömska och det skulle dröja ända till 1931 innan det återfanns av den dåvarande markägaren och smeden Emil Nilsson. I och med återupptäckten började det hända saker vid Dalaborg igen utfördes en tio dagar lång provgrävning där bl.a. grundens exakta placering fastställdes. 1934, på 500-års jubileet från förstörelsen, hölls en fest av hembygdsvänner på udden grävdes borgen ut och restaurerades till nuvarande skick. Nu ligger ruinen längst ut på udden och drar till sig besökare med picnickorgar under vackra sommarkvällar. Under de senaste åren har Dalaborgs ruin dessutom återupplevt medeltiden och drottning Margaretas besök under de så kallade Dalaborgsdagarna. I år har det kommit ut en bok som handlar om Dalaborg på 1360-talet.