Nummer 43 Mars 2012 Tolfte årgången Utgivare: Bondersbyns Hembygdsförening Innehåll

Transkript

1 En tidning för Bondersbyn, Marieberg, St. Lappträsk, Kamlunge och Börjelsbyn med omnejd Nummer 43 Mars 2012 Tolfte årgången Utgivare: Bondersbyns Hembygdsförening Innehåll Ledare 2 Försvaret svävar... 2 Smått och gott 3 Krönikan 3 Guldmedalj till Jan 4 Höns i Bondersbyn 5 Höns i Börjelsbyn 5 BHF:s årsmöte 6 Lars-Alberts berättelse.. 7 Dåvi-Emmas band 8 Symöten i St. Lappträsk 9 Is och snö i Kamlunge 9 Timberfall på Bergö 10 Vårkrysset Kalender, annonser 12 Omslagsbild: Tuppen Gunnar hos Kummu i Börjelsbyn Foto: P.A. Andersson I detta nummer startar den fantastiska berättelsen om nio hästkörarlag som 1905 drog iväg till Vita havet för att tjäna pengar! Läs Lars- Albert Larssons egen berättelse. Vi presenterar också mjölkleverantören Jan Enström, som erövrat Kalix förste guldmedalj för sin fina mjölk! Läs också om Hembygdsföreningens årsmöte och den nya styrelsen som valdes på mötet.

2 Bondersbyns Hembygdsförening Styrelse: Ordförande Linda Roos Sekreterare Ingela Svanberg Kassör Ruben Gustafsson Ledamot Tommy Nilsson Ledamot Gustaf Häggström Suppleant Suppleant Annika Gustafsson Sofia Åhlund Uthyrning av Bondersbygården: Annika Gustafsson Bondersbyarns redaktion: Huvudredaktör: Lars-Erik Holmberg Redaktörer: Olle Björkman Karl-Gunnar Hansson Ingrid Ragnarsdotter Annika Gustafsson Yvonne Enström Kontaktpersoner: Kjell Rönnbäck, Kamlunge Mariana Andersson, Börjelsbyn Ann-Mari Andersson, St.Lappträsk Bondersbyns hemsida: www. bondersbyn.se Redaktör:Tommy Rönnberg Adresser till tidningen: c/o Lars-Erik Holmberg Forshaga 97, Kalix Medlemsavgifter 2012 Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften. Enskild medlem bybo 100 kr boende utanför byn 225 kr Familj bybor 150 kr boende utanför byn 275 kr Högre kostnad för boende utanför byn beror på att tidningen skickas per post. Bankgiro: Tidningen utkommer fyra gånger i år: Mars, Juli, September och December. Material till Bondersbyarn Redaktionen tar gärna emot skrivet material och bilder från läsekretsen. Grafisk form: Lars-Erik Holmberg Tryck: GJ Offset, Kalix Upplaga: 300 ex. Ledare Dagens miljömedvetna samhälle kommer aldrig att bli miljövänligare på grund av att vi människor är bekväma och skadade av välfärden. I vår familj kommer vi ganska ofta på oss själva med att välja den lätta vägen före den miljövänliga. Hustrun skulle till exempel många gånger kunna ta bussen till jobbet i stället för bilen. Hon förlorar kanske en halv timme i vardera ände men vad skulle det egentligen spela för roll. Eller att man kollar med grannar när man är på väg att handla eller något annat så skulle man säkert många gånger kunna samåka. Vi borde ha någon sorts bykalender på nätet där man skriver in vart man är på väg och vilken tid. Då kan man ju titta där vem de kan vara lämpligt att prata ihop med. På köpet skulle man få socialt umgänge och intellektuellt utbyte. En sådan sida på nätet skulle ju gå utveckla mera till att göra gemensamma inköp av vissa förbrukningsvaror som Vi bekväma människor man då skulle få till ett helt annat pris. Exempelvis toapapper, rengöringsmedel, arbetshandskar. Problemet är att vi är så bekväma att vi inte tar oss tiden och besväret att prata ihop oss fast vi skulle göra en vinst för både plånbok och miljö. Förra våren skulle jag åka till Granngården för att köpa hästskor. När jag åkte hemifrån såg jag att grannen borti kalvhägnan drog iväg före mig. Sedan körde jag bakom henne ända fram till Granngården. Hon skulle ha planteringsjord och jag hästskor. Då kände jag mig som en dum och slösaktig miljöbov. Det hade ju inte ens tagit längre tid att samköra en sådan gång. Jag tror att det är välfärden som gör att det blir på detta sätt. Om ekonomin skulle tvinga oss till samarbete för att vi ska överleva då skulle det fungera. Knut Enström avgående ordf HBF Försvaret svävar också bekvämt... Den 15 februari kl: 12:21:28 passerade Försvarets stora svävare Potasvirja med ett mäktigt dån. Svävarens besök i Kalixälven har dokumenterats av många fotografer. Om man vill njuta av farkostens färd upp till Lakotaforsen kan man gå in på nätet och titta på den här länken: watch?v=lgwyt2fpwho& Kanske skulle vi ha en sådan här farkost i byn, och samåka till Kalix när vi skall handla? Text o foto: Lars-Erik Holmberg Förr valde man inte alltid den lättaste vägen. Här uppträder den sägenomspunne atleten Sixten Landby Fakta om Svävaren 2000 Maxfart:. cirka 50 knop Längd: 22 meter Bredd:11 meter Lyfthöjd:1,5 meter Lastkapacitet:cirka 10 ton Vilket kan vara något av följande olika alternativ: - 50 utrustade soldater - 1 bandvagn 309S fots container Beväpning: Kulspruta 12,7 mm Effekt:2 x 1000 hk Namn:Griffon 8100 TD 2 Bondersbyarn

3 Förra numret var feldaterat! Nr 42/2011 har förutsättning att bli ett exclusivt samlarnummer. pga en fatal feldatering! På första sidan anges att tidningen utgetts i december 2012!! Vi ber om ursäkt för att vi ställt till det för alla er som vill ha ordning och reda. Bävrarnas hämd! Redaktionschefen fick dagarna efter nyår en riktig knäpp på näsan av Varpuddens bävrar. Efter att under hösten ha kört hem alla bäverfällda aspar till ved, upptäckte sagde vedhuggare vid nyår att ytterligare några aspar fällts. Icke ont anande att detta var ett lockbete, ställdes färden efter asparna denna gång per snöskoter efter isen. Mitt ute på Varpuddviken gav isen vika och den snikne vedhuggaren med skoter sjönk mot älvens botten! Några simtag i det svala vattnet räddade vedhuggaren. Den kalla färden hem accompangerades av bävrarnas fniss i strandkanten. Först efter två räddningsaktioner kunde skotern bärgas, och frågan är ännu öppen om en vendetta mot bävrarna skall inledas. Rusch på fastighetsmarknaden Efter att ha mognat i ett antal år, är nu Sandbergs huskropp till salu. Det sägs ju att ingenting är någonsin för sent att göra, men i detta fall torde väl den bortre gränsen vara tangerad! Redaktionen hoppas på en livlig budgivning på timringen och skall naturligtvis följa upp ärendet. På tal om timring... Redaktionen har under lång tid avvaktat tillfället att få göra ett reportage om byns nya smedja på Holmen. Av någon hittills (nästan) outredd anledning har timringsarbetet stoppat upp. Nu har emellertid situationen förändrats radikalt, och vi som gärna vill dra vårt strå till stacken vill naturligtvis tipsa smeden Kruse på Holmen om att Sandbergs är en timring som gott och väl skulle kunna återanvändas i en smedja! Smått och gott Kyla gav tomma brevlådor Det var många tidningsabonnenter som förgäves trevade i brevlådan efter dagstidningen en kalldag i januari. På nätet och i radio förklarade Tidningstjänsten att det var för kallt att dela ut tidningar. För egen del spelade det mindre roll, men jag led verkligen med den del av befolkningen som stiger upp kl 0300 och möter tidningsbudet vid brevlådan. Herregud vad dessa måste ha fått frysa denna morgon! Några veckor senare kunde vi läsa i tidningarna att en 44-årig man från södra Sverige suttit utan mat i två månader i en bil utanför Umeå och endast förtärt snö! Jämförelsen haltar naturligtvis betänkligt, men nog var det bättre förr. Då fick man tidningen oavsett kyla, och ingen behövde sitta och frysa i en bil för att man var jagad av kronofogden. Och fängelset i Haparanda eldade med kastved! Bondersbyns framtid får snövana... En grupp barn och föräldrar startade i slutet av februari en utbildnings cirkel, först och främst i skidåkning, En synnerligen intelligent satsning med tanke på så mycket snö vi har. Intresset är stort. Ett 10-tal barn och nästan lika många vuxna, lär sig grunderna till att hantera skidor o stavar. Lätt för några, mycket krångligt för andra. Nedan en bild från en cirkelträff när vädret var ljuvligt, och belöningen saft och bullar. Krönikan Krönikan denna gång är skriven av vår danske vän, Jakob Clemmensen, som bor i Heden tillsammans med Linda Roos. Här ger han några glimtar av hur det är att bo i Bondersbyn och bl.a. brottas med det svenska språket och Lindas reparationsplaner... Inte bara bävrar i Hölanden Skidåkningens ädla konst är jag kanske inte bra på ännu, men bättre går det i alla fall. För ca. 6 år sedan var jag i Bondersbyn för första gången. Jag bodde då i Köpenhamn och kom hit för att besöka min framtid. Jag visste inte vad jag kunde förvänta mig. Det enda jag hittills hade sett av Sverige var Malmö, Göteborg och Stockholm. Men detta var något helt annat. Här var det skog, skog och åter skog och Kalix älv och den charmiga lilla byn. Det var runt nyår. Hade aldrig sett så mycket snö på en och samma gång. Nog för att vi har snö i Danmark, men inte i dessa mängder. Har vi tur får vi 10 cm. i en vecka eller två. Här var så mycket snö som vi sammanlagt får på 10 år i Danmark. Jag kunde åka skidor i skogen och ibland träffa på renar i skogen. Det blev fort mörkt, men snön lyste upp allt och en dag hade jag turen att se norrsken för första gången. Men bäst av allt var en promenad i skogen. Bara en kilometer från Heden. Höra sina fotsteg i snön, för att bara stoppa upp och allt blev tyst. Nu har jag bott nästan två år i Bondersbyn. Jag älskar fortfarande naturen. Står på skidor på vintern och kör turer på cykeln på sommaren. Nu är en av mina skidstavar bruten. Fråga inte varför! När snön är borta, då blir det mycket mera cykling i skogen i år. Det är bara att hänga på om någon vill med. Även om jag har varit i Sverige i totalt fyra år nu, så kan min svenska fortfarande inte kallas bra. Jag ger jobbet skulden, då jag pratar danska varje dag där. Men det är ett bra jobb jag har. Har försökt med Svenska via komvux och lite studiecirklar. Men det var lite för mycket SFI och lite för lätt för en dansk. Som ni säkert har sett, har huset blivit grönt och det yttre arbetet fortsätter lite till i år. Sen blir det den invändiga delen. Linda har många funderingar; ordna skorstenen, ny el, nytt badrum, rivning av vägg etc. etc., så det blir säkert ännu ett roligt år i Heden. Jakob Clemmensen Bondersbyarn 3

4 Guldmedalj till Jan! Jan Enström på, Nybruket i Marieberg, fick måndagen den 20 februari 2012 ta emot en guldmedalj ur Konungens hand vid en ceremoni i Stockholm. Medaljen var ett bevis på en makalös bedrift. Jan hade levererat felfri mjölk till mejeriet i 23 år! Några dagar efter utmärkelsen besöker jag Jan och finner honom arbeta som vanligt i ladugården där det står 32 mjölkkor och nästan 40 ungdjur. Anledningen till att han har så mycket ungdjur i ladugården beror på att tjurkalvar inte går att sälja just nu. Jag ser mig om i ladugården medan Jan strör färdigt, och sen kommer vi snabbt in på frågan om hur det var att bli dekorerad av kungen. -Ceremonin skedde på Svenska Läkarhuset och visst var det lite nervöst. Och jag fick också gå fram först eftersom jag var den nordligaste medaljören! Kungen mumlade ett grattis och jag mumlade tillbaka! Jan berättar att de var totalt 41 gårdar som medaljerades i år. Tre stycken var från Norrbotten och han var den förste någonsin i Kalix kommun som fått utmärkelsen. Allt var naturligtvis ett litet äventyr med två dagar i Stockholm och bankett efter medaljutdelningen. Svårt att bli medaljör För att få en sådan här utmärkelse gäller det att kunna leverera mjölk som fyller alla de stränga krav som mejeriet har. Det får inte finnas döda celler från kon i mjölken, inga bakterier och inga sporer från fodret. -Det har hänt att jag har varit tvungen att slå ut någon mjölkko därför att den lämnat för många celler i mjölken. Det är inte lätt att fatta ett sådant beslut om det är en högmjölkande ko, men kraven är så höga idag på mjölken. Andelen bakterier i mjölken handlar först och främst om rengöringen av mjölkningsaggregatet. Om tekniken missar i diskningen är det kört. -För att undvika sporer i mjölken måste fodret hanteras på rätt sätt. Om man skör- Jan är den förste i kalix kommun som erövrat denna medalj! dar ensilage när det är väldigt blött kan det lätt bildas smörsyra. Därför förtorkar jag fodret innan ensileringen. Sporerna som sedan förorenar mjölken kommer oftast från kornas avföring. -Det räcker med att man tar i smittat foder innan mjölkningen för att sporerna skall spridas, så man måste vara noga med hygienen, säger Jan och ler så där underfundigt som bara han kan. Sämre hygien förr Han tror att det skulle vara hart när omöjligt att fylla de nya kvalitetsnormerna om man skulle sköta ladugård och mjölk på samma sätt som skedde förr. Handmjölkning och hantering av mjölkflaskor på mjölkpallar i solsken ger inga guldmedaljer! Mot alla odds fanns dock en medaljör från Gräsö, Öregrund, som handmjölkade sina 6 kor! Men dom hade troligtvis mjölktank. Jans bedrift att leverera felfri mjölk i 23 år är en liten underdrift, eftersom de första åren krävdes det i praktiken två felfria år för att få räknat som ett felfritt år. Med den matematiken har det rört sig om närmare 28 års leveranser av felfri mjölk för att få en guldmedalj! Medaljen Jan går och hämtar guldmedaljen och vi tar några bilder då han visar upp den för korna. De ser märkvärdigt intresserade ut. Kanske de känner på sig att de har andel i utmärkelsen. Jag frågar om belöningen kom som en överraskning och får ett lite överraskande svar: -Nja, jag har ju tidigare några diplom och plaketter, säger han och pekar på dörren in till djuren, där en plakett sitter fastskruvad. Efter den här guldmedaljen lär man få någon typ av skedar om man fortsätter att leverera fin mjölk! Fast, kanske man skall sluta nu när man står på toppen, säger han med det där leendet igen EU:s krav är snart orimliga Vi går in för en kopp kaffe och Jan berättar om den tunga administration och ibland orimliga krav som följt med vårt inträde i EU. -Jag upplever ibland att det är viktigare att fylla i alla papper än att sköta om djuren, säger han. Det blir svårare och svårare att vara mjölkleverantör. Idag finns knappt 5000 mjölkgårdar i Sverige, och här i byarna är ju bönderna utrotningshotade! Fortfarande under 80-talet fanns mer än 150 kor i Marieberg och Bondersbyn. Nu är det bara ett femtiotal kvar. Men man fortsätter väl ett tag till, så får man se Text o foto: Lars-Erik Holmberg Korna verkar genuint intresserade av den medalj de erövrat tillsammans med Jan Medaljen i solitt guld... 4 Bondersbyarn

5 Höns i Bondersbyn Höns? Kan det vara något att ha? Som hobby? Som underhållning? Som inkomst? Jo, absolut som hobby och underhållning, men knappast som inkomst. Vi är ju några hönsägare i byn, där Ingrid Widestig är den senaste i raden av hönsfarmare sen oktober Bondersbyns höns är färgglada, vilket inte framgår av bilderna och det finns ett antal raser och även blandraser bland fåglarna. Jag besökte Ingrid en mulen februaridag och frågade henne varför hon skaffade höns. Hon svarade att det alltid har varit en dröm att ha några höns sen hon återvände till Bondersbyn och nu var det läge att starta farmen. Vi hade höns när jag var liten och det är roliga djur. Var fick du hönsen ifrån? - Jag övertog en befintlig besättning utanför Ängesbyn bestående av 17 hönor och två tuppar. - De flesta är av rasen lohman, rödbruna i färgen och bland annat tupparna är av den svenska lantrasen hedemora. Vad tycker du är det bästa med höns? - De är sociala djur med personlighet, det är väldigt underhållande att bara sitta och studera hönsens aktiviteter. Höns. en självklarhet Undertecknad skaffade mina första höns sommaren 1985, en självklarhet när jag Tupp och höna, en förutsättning för ägg! flyttat ut på landet. Höns är väldigt underhållande och inte ler bara med att gräva sönder gräsmattan speciellt krävande. Ständigt sysselsatta för ett bad. Badgropar under buskarna får med något, rotandes efter något ätbart el- man gott om ifall hönsen är frigående. Det Höns i Börjelsbyn 14 hönor och tuppar bor i Börjelsbyn. Gunnar och Gunhild bor hos Kummu och Gustav, Uno och Bea hos Sophia och Linnea på Daludden. De sistnämnda har sitt ursprung från Skelleftetrakten och kom hit för två år sen. Efter att ha besökt dem i sitt hus på Daludden så verkar de trivas bra i Börjelsbyn, samt att de var ena riktiga linslusar och poserade framför kameran. Gunnar och Gunhild hos Kummu har även sällskap av fyra hundar och två hästar som de trivs bra med. När hönan trivs o mår bra så värper hon får man leva med liksom oron för rovfåglar och rävar, men det uppvägs av att hönsen mår så bra av att få gå fritt. Det är förstås sommaren som är hönsens årstid, att få vara ute i friska luften och njuta av solen. Vintern kan bli ganska lång och trist, vilket Ingrid instämmer i, men redan fina dagar i april får de gå ut och sola lite och kanske finns det en liten bar fläck att leta mat på. Sommarfarmare Eftersom sommaren är hönsens tid så har vi några sommarfarmare också, Kalle och Monica Söderholm och Anders Kruse på Storholmen. Kanske finns det någon fler som jag inte känner till, förlåt i så fall. Så färska ägg finns det alltid i Bondersbyn, bäst är de på sommaren när hönsen äter grönt, det gör gulan extra gul. Just nu längtar väl inte bara hönsen till sommaren, vi är nog alla ganska trötta på snön och mörkret, men snart är det april och solen börjar värma och då får hönsen komma ut igen. Det ser vi fram emot, eller hur? Text o foto: Ingrid Ragnarsdotter ett ägg om dagen, men min gör bara ägg på sommaren säger Erik Bergström om sin höna. Text o foto P-A Andersson Linslössen och tupparna Gustaf och Uno Hos Kummu i Börjelsbyn lever man i full harmoni med naturen... Bondersbyarn 5

6 Hembygdsföreningens årsmöte Hembygdsföreningens ordförande Knut Enström öppnade mötet och hälsade alla välkomna. Årsmötet hölls den 26 februari 2012 kl. 19: 00 och ett tjugotal personer hade slutit upp till kvällens möte. Knut blev sedan vald till stämmans ordförande och Ingela Svanberg valdes till mötets sekreterare. Ordföranden sålts i 297 exemplar och rent ekonomiskt är problemen borta!? Värt att prova! läste upp gått i land. Under det gångna året har Styrelse verksamhetsberättelsen är en ökning med 18 st. från föregående styrelseledamöter, så började vi förstå föreningen haft 256 medlemmar, vilket När det kom till val av ordförande och och den år. Leaderprojektet som främst gällde att vi kommer att få en ny samling visade upp ett besökscenter och upprustning av förtroendevalda. Valberedningen har haft brett program skogsvägar i byn har numera gått över en ovanlig utgångspunkt detta år, det var av aktiviteter. till en egen ekonomisk förening med fler som vill vara med än vad stadgarna Det har ytterligare projekt. Styrelsen ville också kräver. Men valberedningens förslag anordnats tacka de personer som har ansvarat och klubbades av en enig stämma. festtillfällen som hör säsongen till. Från genomfört alla arrangemang. Till föreningens ordförande valdes Pajkväll på tjugondagknut till Julbord Framtiden Linda Roos. Ingela Svanberg valdes till i december samt utflykt till Raggdynan För 2012 presenterades en innehållsrik sekreterare och Ruben Gustafsson valdes på midsommarsolståndet. Förra årets verksamhetsplan med liknande till kassör. Övriga i styrelsen är Tommy uppskattade Sommarcafé har hållit öppet aktiviteter som förra året. Men med Nilsson och Gustav Häggström. Annika under juni augusti till semestrande några nya inriktningar som Filmkväll, Gustafsson och Sofia Åhlund valdes till flanörers, fikasugna bybors och hungrande Familjedag, Halloween-spökeri för suppleanter. älgjägares stora lycka. Caféet har varit vuxna och en mångkulturell afton med verksamt hela året med bakning på Övriga frågor och avslutning inriktning på maten. Man har även beställning. Hembygdsföreningen har haft Elförbrukningen är som tidigare år den planer på en eventuell almanacka för 12 egna fester under året, sedan har andra största kostnaden för föreningen och Och det fortsatta arbetet med föreningar, kursverksamheter och privata frågan om vad man ska göra var sedvanligt försäljning av hembygdsboken pågår. aktörer använt Bondersbygården ett 50-tal den mest diskuterade frågan. Medlemsavgifterna förblir oförändrade gånger. Mötet avslutades med varm applåd till för 2012, 100 kr/enskild person och 150 På hembygdsgårdens insida har Ingela avgående ordförande Knut Enström och kr/familj. Men det kom ett förslag om fortsatt arbetet med målning av väggarna sedan: Kaffe med dopp håller humöret på ett cafébesök per medlem till sommaren i nya färger. Tidningen Bondersbyarn har topp! krävs för fullvärdigt medlemskap utkommit enligt plan med 4 nummer under Därutöver så vill Performance Art Text: Yvonne Enström året, med 10-årsjubileum under hösten. Norrbotten komma till Bondersbyn. Det är Foto: Lars-Erik Holmberg Och den efterlängtade hembygdsboken en tillställning där vem som vill får ge sina Svunna tider vid älven blev klar med problem till genomföraren och denne tar boksläpp 16 juli. Boken hade i december dessa med sig och hoppar i älven- därmed Hembygdsföreningens nya styrelse: Sofia Åhlund (suppl), Linda Roos (ordf), Ruben Gustafsson(kassör), Ingela Svanberg(sekr), Tommy Nilsson(ledamot), Annika Gustafsson(suppl) och Gustaf Häggström(ledamot). Och längst fram Ingelas dotter Tindra, som kanske är en framtida ledamot i denna styrelse! 6 Bondersbyarn

7 En skogsarbetares anteckningar; del 1 Skogsarbetaren, bonden och byggnadsförmannen Lars Albert Larsson föddes den 29 april 1881 i Börjelsbyn, Nederkalix. Han dog den 21 februari Under den första delen av sitt liv bodde han på fädernegården i Börjelsbyn, ett oansenligt torp. Senare köpte han ett förfallet hemman i Småkvarn, som han odlade upp och höll i god hävd. På sin ålderdom sålde han hemmanet och flyttade till Rian. Bland hans efterlämnade papper har följande, tyvärr aldrig avslutade skildring av skogs- och flottningsarbete i Ryssland i början av 1900-talet hittats. Följande artiklar publicerades i NSD hösten De är hämtade från hans anteckningar och lätt bearbetade av hans systerson, Kalixrektorn Ernst Lundbäck. Bondersbyarn har fått låna de gulnande tidningsurklippen av Axel Hansson i Bondersbyn och publicerar dem några nummer framåt utan några ändringar. I några fall har kompletterande information lagts till. Här är namnen på samtliga i de nio körlagen som den 5 november 1905 startade den långa och mödosamma resan till Vita Havet, som Lars Albert Larssons anteckningar beskriver. I varje körlag ingick en häst och tre man. 1. Lars Albert Larsson, Johan Viktor Larsson, N-E Henriksson; Börjelsbyn, Nederkalix 2. L-H Lidström, Nils Lidström, Johan Nilsson; Kälsjärv, Överkalix 3. Anders Larsson, Johan Nilsson, Nils-Olof Johansson; Svartbyn, Överkalix 4. Johan Petter Jönsson, Johan Jönsson, Lars Petter Larsson; Svartbyn, Överkalix 5. Oskar Hansson, Albert Hansson, Nils-Erik Eriksson; Svartbyn, Överkalix 6. Karl Johan Johansson, P.A. Nilsson, Lars Erik Nilsson; Boheden, Överkalix 7. Karl Karlsson, Oskar Karlsson, Lars Petter Karlsson; Räktjärv, Överkalix 8. Nils Erik Brännvall, Oskar Brännvall, August Brännvall; Gullbergsträsk, Överkalix 9. Karl Johansson (Flaka-Kalle), Lars Sundberg, Nils Anton Helin; Gyljen, Överkalix. Åtta av lagen var alltså från Överkalix och endast ett av dem från Nederkalix. I det sistnämnda ingick Lars Albert Larsson och hans bror Viktor. Detta är en kartskiss över Lars Alberts fantastiska resa till skogsarbetet nära Vita Havet. Genom väglöst land i djup snö, men fast beslutna att komma fram och tjäna grova pengar då blänkte finnarnas slidknivar, men vi gjorde rent hus med vedträn.. Alla lagen från Överkalix var vana timmerkörare, men vi från Kalix var ju inte vana med timmerkörning. Det går dock fort att lära sig sådant arbete. Vi startade klockan på dagen den 5 november 1905 och det var minst 10 cm snö på landsvägen. Men innan vi kom till Sangis, hade snön nästan tinat bort och när vi var i Harrioja, var det rena barmarken. Vi måste ligga stilla där på Gästgivargården i åtta dagar. Vi dansade i åtta dagar Där gick dansen i alla åtta dagarna. Men när det inte kommit någon snö den nionde dagen, körde vi ner på isen för att fortsätta mot Salmis och Haparanda. Då grät några av flickorna och sa: - Nog blir det långsamt när ni far! När vi kom närmare Ångbåtskajen, var isen så svag att det blev en svacka efter den första hästen och en ros på isen för varje steg hästen tog. Då måste vi glesa på oss och köra åt sidan med fordonen, för att isen skulle hålla. Det kändes kusligt när isen bågnade för varje fora. Vi hade utrustat oss med räddningslina, men den behövde vi dessbättre inte använda. Vi kom lyckligt fram till Salmis. Därifrån måste vi köra sju km på barmark till Haparanda. Dit kom vi vid femtiden på eftermiddagen. Där låg vi i tre dagar och väntade på snön. Men när det inte kommit någon snö den fjärde dagen, körde vi vidare till kemi på isen. Där blev det dans till klockan 12 på natten. Ryktet gick före oss Nästa morgon hade äntligen snön kommit. Vi lastade 800 kilo havre och hästmjöl på varje fora. Dessa varor skulle ända upp till Kemijärvi. Första dagen körde vi upp till Tervola och övernattade där. Även där blev det dans och likaså på varje ställe där vi rastade. Ryktet gick före oss genom hela norra Finland. Dagen därpå körde vi till Rovaniemi, sju mil från Tervola. Bondersbyarn 7

8 I Rovaniemi blev det ingen dans, utan sprit och fylleri med slagsmål. Då blänkte finnarnas slidknivar, men svenskarna klarade sig med stolar och vedträn, körde ut finnarna och gjorde rent hus. Vi låg i ett bageri och var alldeles vita av mjölet, så vi måste borsta bort det innan vi fortsatte. Hon vägde 175 kilo! Det var åtta mil till nästa samhälle som hette Kemijärvi. Där fick vi logi på gästgivargården. Frun satt vid bordet och rensade fisk. Det var sik. Vi fick köpa fisksoppa, och den smakade bra. När vi hade ätit, blev det dans till inpå småtimmarna. Under dansen stod damen, som ägde gården, i dörröppningen till kammaren och såg på när vi dansade. Hon var så stor och bred, att hon täckte hela dörren. När jag frågade henne hur mycket hon vägde, svarade hon: kilo! Jag frågade henne om det inte var tungt (besvärligt) att vara så tung. Inte är det få tungt (svårt) ännu, men det kan ju bli! Dagen därpå, innan vi for till Kemijärvi, lämnade vi halva lasset vi kört från Kemi stad åt bolaget. Då hade vi bara kvar vårt eget bagage, mat och kläder. Vi behövde ingen lots Så kom vi till Pelgoseniemi. Där skulle vi träffa disponent Unander och få avlöning för resdagarna. Det var 22 dagar. Men det blev inga pengar, vi skulle få dem när vi kom fram. Disponet Unander sade att han hade pratat med en lapp, som med renar skulle trampa upp en väg från Sodankylä till Nourttijärvi i Ryssland. Så ville han också ge oss en lots fram till Nourttijärvi, men då sade Carl Johansson: - Inte behöver vi någon lots, när vi har en väg som renarna nyss har trampat upp. Vi fick fara utan lots. Vi for från Pelgose- Bror Viktor tog fiolen, triangeln och slagjärnet, jag dragspelet, och det dansades kadrilj... niemi och dagen därpå kom vi till Savokoski, där vi låg över för natten. Ny dans, ny batalj Nästa dag kom vi till Sodankylä, det var lördagskväll. Sen vi ordnat med logi, blev det dans som det varit hela vägen genom Finland. Det var ett stort rum där vi hade dansen. Minst ett 15-tal flickor och gossar hade kommit till dansen. När vi hade dansat ett par timmar, blev det slagsmål för att flickorna helst ville dansa med svenska pojkar. Men när finnarna började blänka med sina knivar, tog de svenska gossarna vedträn och stolar och gjorde rent hus. Vi måste vakta våra hästar, som vi hade ute på gården till klockan tre på natten. Först då gick finnarna hem. Så slutar den första delen av skogsarbetaren Lars Albert Larssons spännande historia. Vi återkommer med fem ytterligare avsnitt. I sina anteckningar nämner Lars Albert Larsson flera gången Disponenten Unander. Det torde stå utom all tvekan att denne Unander tillhörde släkten Unander-Scharin som ägde familjeföretaget A.F. Scharin (sedemera Scharin & Söner). Det kan ha varit Egil Unander-Scharin som Lars Albert nämner fick Egil Unander-Scharin oväntat ett arv från sin moders sida; hela företaget A.F. Scharin (sedermera AB Scharins & Söner) överläts på honom och han hade blivit en av de förmögnaste männen i Norrland. Under honom växte företaget ytterligare och han lät anlägga flera trämassefabriker och sågverk i Västerbotten och i Finland och utvidgade kraftstationen vid Umeälven. Vid den tiden var han ogift, vilket innebär att det knappast kan ha varit hans son som nämns i berättelsen. Eventuellt någon broder, eftersom han hade nio syskon Det är också troligt att Scharin & Söner drev virkesaffärer i Ryssland vid den tid som Lars Albert berättar om. Detta var ju 12 år före den Ryska revolutionen då gränserna på Nordkalotten var betydligt öppnare än vad de är idag Vem har bilder av Lars Albert?? Redaktionen är intresserad av att komma i kontakt med någon som har fotografier av Lars-Albert! Bilderna kommer sedan att publiceras i anslutning till de övriga avsnitten. Dåvi-Emmas band gick på knockout!! Tjugondag Knut, Hembygdsföreningens pajdag, blev något utöver det vanliga i år när Emma Alamäki och hennes vänner spelade och sjöng gamla godingar för gästerna. Dåvi-Emma, som vi nu kallar henne eftersom hon flyttat in isi Dåvi, hade tagit med sin tvillingbror Niklas och kompisen Jeanette Pirilä för att underhålla kvällens gäster. Och vilken underhållning! Emma och Jaenette sjöng som gudar till Niklas inspirerade gitarrspel. Kvällens (gamla) gäster till ära bestod deras reportoar av klassiska stycken signerade John Fogerty, Dolly Parton, Kris Kristoffersson, m.m, Vi vill höra mer!!! Text o foto: Lars-Erik Holmberg 8 Bondersbyarn Fr.v. Jeanette Pirilä, Niklas Aamäki och Emma Aalamäki

9 Symöten i St. Lappträsk Symöte i Stina Lundbäcks kök, Fr.v: Anne Johansson, Siv Larsson, Eva Utter och Ann-Mari Andersson I Stora Lappträsk har det i alla år varit symöten under vinterhalvåret, med start när utearbetet avklarats och mörknande höstkvällar får oss att trivas inomhus. Som i många andra byar samlade man in pengar till mission men också till byns gatlysen. Idag har vi fortfarande symöten och försöker pricka in en kväll varannan vecka under vintern. Många är de halsdukar, broderade dukar, sockar och annat som tillverkats. Ofta har vi besök av vänner med anknytning till byn och de bidrar till gemenskapen. När våra barn var små var det en skön stund att gå hemifrån, sitta och prata en kväll medan händerna sysslade med stickning, virkning eller annat handarbete. Det är också där tanken på att bilda en byaförening växte fram bildade vi föreningen och sedan dess har våra symöten många gånger präglats av planeringar inför våra olika arrangemang. Sen har vi gått hem och lagt fram förslagen för att få en annan vinkling. Oftast har vi kommit fram till kloka förslag, men det har nog hänt att något förslag inte fallit i god jord kom vi på en lysande ide! Vi började spara pengar varje gång vi träffades. Pengar som vi skulle använda själva. I september 2008 åkte vi till Göteborg på en långhelg. Och vi prickade in Bokmässan! Många bokköp och mingel bland författare blev bonus för resan där Botaniska trädgården, båttur med Paddan, restaurangbesök och annat trevligt hanns med. Nu planerar vi nästa resa till hösten, vart har vi inte ännu bestämt. Våra symöten har också delvis bidragit till att den yngre generationen med anknytning till byn har egna symöten, stunder där de kan lämna sina småttingar för några timmar, träffas, handarbeta och trivas tillsammans. Så bli gärna inspirerad och bjud hem några vänner och bekanta, be dem ta med handarbete och ta vara på den gemenskap som det kan ge. Många goda idéer kan kläckas där! Text: Ann-Mari Andersson Foto: Stina Lundbäck Om snö och is i Kamlunge... Notis Pimpeltävling i Stora Lappträsk tidigareläggs i april med tanke på dåliga isar. Datum bestäms inom kort! Se kommande annons, eller titta på: Välkommen! Här i byn händer inte så mycket nu under vintern. Men det är väl som på andra ställen här i norr man skottar snö. Denna vinter är en av de snörikare, men isarna är desto sämre. Förr var man beroende av både is och snö. Under en period när järnvägen var klar till Morjärv så fraktade man varor via älven och träsken ned mot Kalix och Haparanda-Torneå då var man beroende av att isarna bar. Det var bara vintertid man kunde frakta tyngre saker för vägarna den tiden var inte så bra, dessutom plogades de ej. Men man behövde inte åka hit och dit så mycket. Hade man ont i en tand så gick man till grannen som hade en bra tång och saken var klar. Om någon hade köpt en 6 februari, -33 grader kallt! Våren börjar komma... stämpling så satte man upp ett litet sågverk med en råoljemotor (gammal dieselmotor med kultändning). Idag kör man virket många mil till en såg. Behövde man något i metall så fanns det alltid någon som kunde smida. Idag så beställer man från Kina eller far på IKEA. En annan episod var min farfar som tyckte att barnen skulle få en bättre badstrand så han hämtade sand bakom Mosaberget, ca. 2 km körväg. Det gick ju bara att göra under vintern när det var snö för dit fanns det ingen väg. Men nu får vi hoppas att det slutar snöa så vi kan åka ut och fiska och grilla korv och njuta av våren. Text & Foto Kjell Rönnbäck. Bondersbyarn 9

10 Timberfall på Bergö sommaren 2009 Anki Kummu har skickat oss ett dråpligt kåseri om en händelse på Bergö i Åland, sommaren Berättelsens sens moral kan möjligen vara att kloka barn kan betyda mindre kloka föräldrar... Då hade vi alltså samlats ca 75% av familjen Kummu på Bergö, Åland. Frun i huset, d.v.s. jag, skulle fylla jämna 50 den sommaren och jag ville som vanligt fira min födelsedag på Bergö. Det var trevligt att mina söner ville följa med. Min näst yngsta dotter ville också följa med men hon rymdes inte i bilen och nån måste ta hand om alla djuren hemma så hon fick inte följa med. Dåligt samvete? Oh, ja. men hon försäkrade att det inte gjorde nåt. Min äldsta dotter däremot ville absolut inte följa med. Det finns alldeles för lite affärer där ute på ön (inga), inga bilvägar så det är apostlahästarna som gäller och det är för mkt. koblajor på stigarna. Inte hennes stil med andra ord. Vi tillbringade våra dagar med att äta, planera för nästa måltid, införskaffa måltiden d.v.s. lägga nät, ta upp nät, rensa nät och ev. fisk, salta, röka och lägga nät på nytt o.s.v. samt att fara runt holmarna puttrandes med den gamla träekan och kasta efter storgäddan. Men trots dessa fullspäckade dagar så kunde min man bli smått rastlös. Han var van vid fullmatade arbetsdagar hemma, där projekten aldrig sinar ut. Så när min morbror Rune försiktigt antydde om en björk han skulle vilja ha nedsågad, som stod nära hans hus och p.g.a. dess murkenhet riskerade att blåsa omkull vid nästa höststorm, så nappade Ulf direkt som en hungrig gädda. - Jag sågar ner den. Jag är jätteduktig på motorsågning och murkna träd. Speciellt björkar! Rune såg tveksamt på min ivrige man, men ville väl inte förta hans arbetsglädje, så han gick med på att nästkommande dag plocka fram sågen. Sagt och gjort, arbetslaget samlades dagen därpå på Runes gård. Arbetslaget bestod av: Rune = arbetsledare, Ulf = sågmannen, pappa = vice arbetsledare, jag, Peter, Markus = stuntmännen. Jag kallade oss för det, eftersom vi skulle utföra det farligaste jobbet d.v.s. vara träddragare/ fällare. Ulf förklarade hur man skulle göra. Man fäster ett långt rep i trädet som vi skulle dra i, medans han gör ett perfekt fällsnitt exakt så att björken faller ner för berget och inte mot huset. Jag, Peter och Markus skulle alltså stå nedanför i backen och draaa.. i repet för kung och fosterland, så att det ramlade åt vårat håll och inte mot huset Redan där hör man ju hur farligt det låter. Jag kände hur jag började ångra hela projektet, det var ju faktiskt min födelsedag. Jag ville inte bli björkmosad på min dag. Vi hade ju faktiskt kunnat ta det en annan dag. 10 Bondersbyarn Sågmästaren instruerar arbetslaget Ulf startade ivrigt motorsågen och vi tre stackare i backen greppade repet. Peter, som är en mkt. klok ung man, 27 år, tittade på mig och Markus och frågade om vi nu var på det klara med vad vi skulle göra när åbäket började ramla mot oss. Ja, sa jag. Släppa repet och springa! Åt varsitt håll, så det inte blir trafikstockning. Min yngste son, 15 år, nickade instämmande. Han tyckte det lät som ett mkt. klokt förslag det som hans mor sa. Peter såg resignerat på oss, drog ett djupt andetag och sa lugnt : - Nej, det ska ni inte göra. Ni ska dra allt vad ni orkar så att trädet faller åt rätt håll. Ni kommer att stå minst 10 m från trädet när det väl fallit. Men vi måste hjälpas åt att dra. Fattar ni? - Oh,ja, sa jag. Jag är väl inte dum. Dra. Inte spring. Det kan väl inte vara så svårt. Motorsågsljudet blev allt intensivare. Jag såg upp mot det stora murkna trädet som skymde solen som en stor svart fågel. Det började gnälla och gnissla i den gamla björken som om den protesterade. Men plötsligt började den sega sig mot oss, där vi stod nere i backen. Peter ropade åt oss :- Dra! Jag såg hur trädet började välla ner över oss. Dra! Inte spring. Dra! Inte spring. Dra! Inte spring. Dra inte. Spring!.???????? Jag släpper repet och kutar åt vänster. Markus gör likadant, men åt höger, teamwork. Kvar står min modige, kloka, förnuftige, stora son och drar för kung och fosterland. Och trädet faller ner för backen och landar med ett brak en låååång bit från oss. Det blir alldeles tyst. Jag skäms över min feghet. Säger försiktigt : - Det här gick ju bra. Min äldste son tittade på mig och skakar på huvudet. Han är så klok min äldste. Undrar var han fått sin klokhet ifrån. Måste vara från mig. För jag har ingen kvar. Tack ni familjemedlemmar för den sommaren. Text: Anki Kummu Foto: Peter Kummu Den Åländske, murkna björken som fick författaren att inse hur klokheten var fördelad i familjen...

11 Annicas vårkryss nr 43 Krysset finns också på Bondersbyns Hemsida: Här kommer ett nytt kryss för er som överlevt julen och det djupa vintermörkret. Vi vet att det är många krysspecialister som löser vårt kryss, och vi vill erbjuda dem en möjlighet att visa sina färdigheter genom att bli vår krysskonstruktör i något kommande nummer! Den som är intresserad av detta skall kontakta redaktionens kryssexpert Annica Gustafsson, Tag chansen och gör Bondersbyarns kryss!! Bondersbyarn 11

12 Arrangemang i Bondersbyn 2012 Fredag 16 mars Ev.film/slutspels kväll. Försäljning av förfriskningar Bondersbygården Lördag 14 april Familjedag. Bl a hästkörning/åkning. Bondersbygården Lördag 28 april Vårsupé (anmälan till Annica eller Gustaf) Bondersbygården Onsdag 6 juni Utflykt. Mål för utflykt är inte bestämt. Bondersbygården Torsdag 21 juni Solmöte Raggdynan Fredag 6 juli Hemvändar Pub Bondersbygården 18 eller 19 aug. Hopp i älven Bondersbygården Lördag 25 aug. Surströmming/Sik fest Bondersbygården Lördag 29 sept. Pub Bondersbygården Lördag 27 okt. Halloween Bondersbygården Lördag 17 nov Mångkulturell afton Bondersbygården Lördag 8 dec. Julfest Bondersbygården Hjälp till att marknadsföra Hembygdsboken!! Försäljningen av Hembygdsboken har hittills gått bra, men nu behöver vi samla alla krafter för att sälja den resterande upplagan. Visa boken för vänner och bekanta, ge gärna styrelsen tips om nya försäljningskanaler. Hjälp till att sprida information om Bondersbyn och dess historia! Skidbox till salu Stor Thulebox: 230 x 85 cm Obetydligt använd Pris: 3000 kr Kontakta: Lars-Erik Holmberg Svunna tider vid älven En bok om Bondersbyn, Marieberg och Stora Lappträsk Pris exkl. frakt: 335 kr Hembygdsboken, självklar i bokhyllan! Köp succeboken om Bondersbyns, Mariebergs och St. Lappträsk historia. 320 sidor späckad med massor av gamla bilder och kartor. Boken inleds med ett stort kapitel om gårdarna i de tre byarna, och sedan startar berättelsen 500 år f.kr på Kolamyrheden där de första Bondersbyggarna hade sin boplats. Läs om hur de första fastigheterna kom till och hur de utvecklades under åren vid avvittring och laga skiften. Här finns också berättelser om soldater, myrslåtter, gamla sågverk och om hur alla krononybyggen kom till. Fiskets historia har också ett stort kapitel, tillsammans med mycket mycket mer. Boken är ett unikt dokument som innehåller ett många gånger okänt mtrl. om de tre byarna. Boken säljs över disk på Bondersby Såg och i Bondersbygården under dagtid må - fr. Dessutom säljs boken på Kalix Bibliotek samt av Vuxenskolan i Kalix Bokbeställning Jag beställer boken Svunna tider vid älven och förbinder mig att betala medsänd faktura (400 kr) på bankgiro: samt ange fakturanr. I priset ingår priset för postfrakt. Namn:... Adress: Så här kan Du också beställa: e-post: borjeragnarsson@swipnet.se Glöm inte att ange namn och adress. Telefon: Ingrid Ragnarsdotter På byns hemsida: