Folkvisetonskonsert i å minnelse åv fårmor och fårfår, Almå & Sven E Svensson, Arves, Munkåskog, Två å ker

Transkript

1 Folkvisetonskonsert i å minnelse åv fårmor och fårfår, Almå & Sven E Svensson, Arves, Munkåskog, Två å ker Min farmor Alma och farfar Sven gifte sig i Tvååkers kyrka De var födda som grannar till varandra. Farmor Alma vid Storebörs, Fagared och farfar Sven vid Arves, Munkaskog, båda gårdarna i Tvååker, Halland där ån Törlan rinner bredvid. Den här konserten är tillägnad deras minne. Jag vet inte så mycket om dem, men de måste någon gång ha varit unga och kära. Min farbror Ingvar Svensson berättade för mig att de båda fick träffas lite sådär i smyg. För farfar Sven och hans syskon fick vara ute och dansa i vägskälen som det var på den tiden. Men farmor Alma fick inte vara ute på sådana äventyr utan fick hålla sig i hemmet. Ändå kunde de mötas vid ån Törlan i enskildhet och vid flera andra tillfällen när de hade möjlighet. De var ju ändå grannar. Den här konserten är tillägnad deras minne. Jag vet inte så mycket om dem, men de måste någon gång ha varit unga och kära. Den här konserten är skriven utifrån farmor och hennes dröm och längtan som går i uppfyllelse när granngossen och hon blir kära och gifter sig, en gång för över 100 år sedan. Den handlar väl egentligen om farmor Almas drömmar om sitt liv. Det blev som för oss alla, både som man har hoppats, men inte helt som man hade tänkt sig. De gifte sig i december och fick sitt första barn året därpå i juli. Sven var 31 år och Alma 25 år. Drömmen om en smekmånad vid midsommartiden föll inte in, men drömmar går ju inte i kras, de bara uppfylls inte alltid, drömmen lever kvar. De fick leva tillsammans och uppleva två världskrig. Under det andra världskriget dog farfar Sven i en hjärtinfarkt, året var Men det kunde inte farmor Alma veta de åren då hennes drömmar och längtan blev uppfyllda till stora delar. Karl-Gunnar Svensson, 2016, sida 1

2 En konsert skriven 2016 och uppdelad i olika stycken. Folkvisetonskonserten är precis som den heter. Jag har försökt få samma stämning och stil genom konserten i de åtta olika stycken den består av. Varje jämt stycke har en solo-del med text. Stycke 1, musikstycke med kör Stycke 2, sång om längtan och drömmen Stycke 3, musikstycke med kör Stycke 4, sång om kärleken som ny Stycke 5, musikstycke med kör, en brudmarsch Stycke 6, sång om drömmen om smekmånaden Stycke 7, musikstycke Stycke 8, sång om tiden efter bröllopet Det här stycket är tänkt vara en bild förfarmor Almas dröm om att få vara ute där vid vägskälet där hennes, dröm och längtan om sin blivande make, dansar Farmor Alma sitter på ängen. Hon har redan mött sin blivande make och de har stämt träff här ute på ängen. Nu får de vara tillsammans. Farmor Alma behöver inte sitta hemma utan får följa med sin fästman på dans. Farmor Alma är lycklig. Hennes dröm om kärleken har blivit sann. Nu är det snart dags för bröllop. Visst hade hon drömt om sommarbröllop, men första barnet är redan på väg och till sommaren stundar inte bröllop utan barnsäng, så i december står bröllopet. Men drömmen om en smekmånad vid midsommartid, den kan alltid leva kvar. Det blir ändå en tid av glädje och om uppfyllt hopp och kärlek. Men livet måste gå vidare. Korna ska mjölkas och det duger inte att ligga hemma på sofflocket och säga att man inte ska arbeta för man väntar barn. Korna står ute och väntar den tidiga morgonen när solen nyss gått upp. Karl-Gunnar Svensson, 2016 Karl-Gunnar Svensson, 2016, sida 2

3 Karl-Gunnar Svensson, 2016, sida 3

4 Stycken med text Stycke 2 Uti sommarens ljuvliga dagar går en flicka på grönan äng. Hennes hår fladdrar mjukt uti vinden, när hon går där barfota och grann. när hon går där barfota och grann Hon ser haren som springer i gräset hon ser lärkan som drillar klart. Hon ser hemmet i fjärran och blundar tänker stilla på han vännen sin. Tra-la-la-la. När han kommer till henne på ängen tar hon genast hans hand i sin. Vandrar stilla till hemmet som en gång ska bli deras i glädje och sorg. ska bli deras i glädje och sorg. Hon hör fåglarna sjunger en midsommarsång Hon ser blommorna svaja för vinden. Någon gång ska de formas i en ljuv bröllopsgång. Som hon drömmer om och hoppas bli sant. Karl-Gunnar Svensson, 2016, sida 4

5 Stycke 4 Midsommarnattens ljusa leende för mig vandrande vid din sida när soluppgången är nära. Går hand i hand vid sjön där lommarna ljuda de sjunger mjukt om sommaren med talldoft, vind och stilla regn. Vi går här tillsammans med varann och ser när solen går upp över nejden denna ljuva sommarmorgon. Du tar min hand och ler mot mig i stillhet. Sommaren är så underbar och så skön för solen, molnen och regnet ger varje sommar dess tjusning. Men ingen sommar levas kan mol allena, din närhet, kärlek, ljuva trygghet ger mig mod att leva livet. Går här tillsammans med varann och ser när solen går upp över nejden denna ljuva sommarmorgon. Du tar min hand och ler mot mig i stillhet. Karl-Gunnar Svensson, 2016, sida 5

6 Stycke 6 Går mjukt uti natten när solen gått ned med blomdoft från ängen i gräset som daggen red, med vinden i håret, med nybadad hy, hon ligger stilla med blicken mot sky, Och månljuset glänser i blommornas blad och smekningar och kyssar de komma på rad, hon ler emot honom sin kärlek och vän hon formar varje smekning till kärleken i-gen Och natten är ljuvlig och varje sekund av livet ska levas med kärleken rund. Mot soluppgång går du med handen i min och leende vandrar vi i samma sinn Mot soluppgång går du med handen i min och leende vandrar vi i samma sinn Karl-Gunnar Svensson, 2016, sida 6

7 Stycke 8 Jag går ut till hagen där korna betar gräs på morgonen den tidiga när solen nyss har gått upp. När morgondis och vinden susar mjukt och lungt, jag sitter stilla mjölkar kon och tänker på den jag har kär. Jag tänker, där hemma ska snart barn få växa upp. De ska leka, få formas att en dag själva få egna små barn. Som solen vandrar på himmelen så går var dag, så är vårt liv på jorden tryggt i Herrans hand. Som solen vandrar på himmelen så går var dag, så är vårt liv på jorden tryggt i Herrans hand Som solen vandrar på himmelen så går var dag, så är vårt liv på jorden tryggt i Herrans hand Karl-Gunnar Svensson, 2016, sida 7