Den legendariske chefredaktören Buster von Platen har senare i en bok beskrivit dem som hela kultureliten.

Transkript

1 Ordförandens hälsningsanförande. Eders Majestäter, Excellens, Ärade Gäster, sehr geehrte Gäste, Kära Medlemmar! En försommarkväll för hundra år sedan samlades en illuster skara på det stiliga hotell Rydberg vid Gustav Adolfs torg för en, kan man förmoda, angenäm afton. Det hela leddes av den kände försäkringsdirektören Sven Palme jodå, det var sedermera statsministern Olof Palmes farfar - och deltagarna var 17 herrar och en dam. Samma datum utfärdades ett ståtligt upprop från en större främjarkrets - de var över 60 - bl a Selma Lagerlöf, Hanna Pauli, Carl Larsson, Verner von Heidenstam och inte minst en annan av tidens verkliga intellektuella giganter, arkeologiprofessorn och akademiledamoten Oscar Montelius - han blev snart Föreningens förste ordförande. Den legendariske chefredaktören Buster von Platen har senare i en bok beskrivit dem som hela kultureliten. Gemensamt för denna illustra krets var att man ansåg - och jag citerar - att inom vida kretsar av vårt folk har kännedomen om och intresset för Tyskland och det tyska folket samt dess kultur och egenart icke nått den utveckling som kan anses önskvärd med hänsyn till ländernas gemenskap i tankeliv och livsvillkor. Därför bildade man för nu 100 år sedan alltså den Svensk-Tyska Föreningen i Stockholm (som en tid hade en tvilling i Berlin ). Det sades alltså 1913 men det kan sägas gälla än idag. När vi nu går att fira 100-årsjubileet av denna respektabla akt hade det naturligtvis varit passande att göra det på samma plats som där stiftarna då möttes. Men det går nu inte, för hotellet revs redan året efter, alltså Om det fanns ett samband med Herr Palmes kalas vet jag inte, men jag tror inte det. Även den nya byggnaden har sedan dess haft en högst skiftande historia och bl a kommit att härbärgera så disparata verksamheter som Försvarsdepartementet och ett balettmuseum. Vad som blivit kvar - utöver en mängd intressanta minnen från bl a Evert Taube - är framför allt den legendariska Biff Rydberg. En åtminstone indirekt koppling till det gamla Hotell Rydberg har vi kvar: den festsal i Stora Sällskapet på Arsenalsgatan, där vi brukar ha våra vanliga årsmöten, lär vara en replik av just det rum i Hotell Rydberg, där Föreningen stiftades.

2 Vi samlas dock nu, främst av utrymmesskäl, i en annan lokal, men som ändå minner om epoken - den fina Hasselbacken stammar från den tiden och har uppenbarligen klarat sig bättre än hotell Rydberg. Här har också hållits en hel del goda kalas under åren och jag hoppas vi kommer att ha en angenäm afton tillsammans. Det gläder oss mycket att få välkomna vårt Kungapar i sann mening våra Hedersgäster: Kungaparet gästade oss både vid 70- och 75-årsjubileerna, och HM Drottningen är sedan 1982 vår Höga Beskyddarinna. Detta stöd betyder väldigt mycket inte bara för vår förening utan också för de syften den har, nämligen att främja de svensk-tyska relationerna! Vi hälsar också särskilt Förbundsrepubliken Tysklands ambassadör, vår medlem Dr. Harald Kindermann och hans hustru Ingrid! 6. Vi hälsar hjärtligt också våra vänner och stödjare från näringslivet Skeppsredare Dan Sten Olsson och hans hustru, Jane Direktören Olof Persson och hans hustru, Karin Direktören Andrew Allen och hans hustru, Iris Direktören Jörg Himmelmann och hans hustru, Nicci Direktören Helena Stjernholm och hennes make, Stefan Direktören Jens Wetterfors och hans maka, Maria Direktören Anders Petersson och hans maka Caroline samt Direktören Niclas Mårtenson och hans maka Tina. Ett hjärtligt välkommen också till kvällens föredragshållare, författaren Rolf Gustafsson, till gruppen Hennes och Movitz - alltså Elisabeth Wall och Ulf Ragnarsson, samt givetvis den delvis tysksjungande Adolf Fredriks Ungdomskör! Särskilt hälsas också hedersledamöterna dr. Gunnar Edlund med maka Gunilla och Fru Brigitte Frick-Meijer. Mycket välkomna! Jag är vidare glad över att - trots pågående bokmässa - kunna välkomna flertalet författare bakom den festskrift i bokform, som tillsammans med kvällens festmåltid utgör själva höjdpunkten i vårt jubileumsfirande. Så förstås: hjärtligt välkomna alla våra medlemmar, som kommit till denna festliga måltid! Det är synnerligen glädjande att se att så många samlats här intresset har varit mycket stort och vi fick fulltecknat redan i slutet av juni. Redan nu ett särskilt tack till de styrelsemedlemmar och andra, som bidragit till arrangemangen inte bara i kväll utan under hela jubileumsåret! 2.

3 3. När jag nu hälsar Er alla hjärtligt välkomna till denna jubileumsfest i den Svensk-Tyska Föreningen kan vi blicka tillbaka på en lång och växlingsrik historia. Om de större jubileerna på senare tid kan man beträffande 50-årsjubileet 1963 säga att det inte satte några djupare spår; det blev inget större kalas -- möjligen hade sviterna efter kriget ännu inte lagt sig. Men: till både 70-årsfirandet 1983 och än mer till 75-årsfirandet 1988 bjöds det till rejäla fester! Man hade som sagt redan då glädjen att välkomna vårt Kungapar, vid båda tillfällena, och det är jämsides med deltagande också i dagens jubileumsfest nog tämligen enastående, detta! 100 år är en lång tid för vilken ideell förening som helst. Har man syftet att främja kulturellt och ideellt utbyte mellan Sverige och Tyskland kan man, med tanke på allt som hänt i vårt närområde under dessa år, tycka att det t o m är en mycket lång tid. Aktiviteten har också varit stor; jag har med hjälp av vår internhistoriker dr. Gunnar Edlund kommit fram till att det måste ha varit över 500 arrangemang under dessa år - över 400 av dem för övrigt efter Och att över 140 personer medverkat på olika poster i styrelsen! Mycket har hänt, men allt som skett i Föreningens namn under åren har inte varit lika ärofullt. Jag vill därför gärna framhålla att jag i mitt förord till vår jubileumsskrift tydligt har tagit avstånd från mycket av vad som - under inflytande av historiens realiteter - skedde under och 1940-talen, i strid mot Föreningens stadgeenliga uppgifter. Men Föreningen har sedan kommit tillbaka till sin stadgeenliga verksamhet och med allt större kraft kunnat arbeta för sitt egentliga syfte, att främja svenskars och tyskars samarbete för gemensamma kultursyften. Föreningen arbetar alltså vidare, i hög fart och med många både äldre och yngre medlemmar, med många och välbesökta arrangemang. Så har vi t ex ägnat oss åt studiebesök både vid Mälarslotten och andra, besökt massor med museer, som gärna gjort specialprogram med svensk-tysk anknytning, hört föredrag om konst, musik, historia, ekonomi, social utveckling, säkerhetspolitik och mycket, mycket annat. Väldigt omtyckta är också de gemensamma Opera-besöken, gärna med något tyskt verk på repertoaren. Vid särskilda klubbaftnar har egna medlemmar kåserat om intressanta ämnen. Några gemensamma Tysklands-resor har det också blivit på senare år.

4 Uppgifterna har varit och är som sagt främst kulturellt fokuserade. Till de angelägna ämnena hör då att söka främja kunskaper i tyska språket. 4. Men det är inte så lätt och de aktuella strömningarna har oftare en annan riktning - trots entydiga uttalanden från företrädare för näringslivet om de mätbart positiva effekterna av kunskaper i tyska för exporten till vår största marknad. Det är svårt att få ungdomarna att inse också sitt eget bästa i det avseendet. Jag skall be att få illustrera detta med en liten anekdot, ur det svenska vardagslivet. Det var så här, att det satt två svenska gubbar på en bänk utanför kiosken i en by i Jämtland. Det kom förbi en utländsk bil, den stannade, och man ville få råd om vägen. Sprechen Sie Deutsch?, frågade föraren. Ingen reaktion. Do you speak English? fortfarande ingen reaktion. Po-russki? fortfarande tystnad. Turisten ryckte på axlarna och körde vidare. - Man kanske skulle lära sig lite språk? sade den ene gubben. - Äsch, sade den andre. Dé é ingen idé. Han kunde tre och vad hade han för det? När vi i styrelsen för nästan två år sedan började fundera kring hur man i samband med jubileet skulle kunna sammanfatta och samtidigt främja vår verksamhet, med rätt små medel, fann vi snart att det vore ett stort företag och att det skulle vi nog inte klara så bra själva. Men det fanns många, som hade saker att berätta. Och en hel del, som redan hade gjort det hos oss i Föreningen. Tanken föddes då att skildra olika intryck i en särskild skrift och här den finns nu. /VISA UPP/. Den har den talande titeln Svenskt + Tyskt - tänkt och tyckt vid ett jubileum och är en samling av personliga essäer över en mängd ämnen. Men det är ingen historiebok i den bemärkelsen att den skildrar händelser under de 100 åren i tur och ordning, som någon klassisk kanon. Nej, här finns berättelser, essäer och inlägg av ett tjugotal medverkande, som speglar intressanta aspekter på de svensk-tyska förbindelserna i vid mening. Här finns bidrag av ett antal framstående aktörer inom många av de områden som traditionellt förenat och förenar våra båda länder: konst, musik, litteratur, historia, ekonomi, teknik och andra. Många bidrag är från personer som medverkat i vår verksamhet eller som skulle kunna göra det.

5 5. Mig veterligt har något sådant inte gjorts om de svensk-tyska förbindelserna hittills. Så här är den nu, tillkommen med stöd av ett antal välgörare inom näringslivet samt, inte minst, Riksbankens jubileumsfond. Den har blivit ganska stor sidor - och det enda problem jag ser med det är att det var för lite - det kunde varit många fler. För ämnen tillräckligt hade vi. Men det får kanske bli en senare uppgift. Den inleds med hälsningsord av vår beskyddarinna H.M. Drottningen som också, som sig bör, har fått det första officiella exemplaret. Deltagarna i kvällens fest kommer att få varsitt exemplar vid utgången. De medlemmar, som inte deltar i kväll, kommer att få den per post. Får jag kanske redan nu säga att vi är mäkta stolta över den och mycket tacksamma till alla dem, som på olika sätt bidragit till den! Denna skrift visar om inte annat att Föreningen, efter en lång historia och med en del turbulenta år, nu är särdeles vital, att det finns massor med ideer och intressanta ämnen, en stadig tillströmning av nya medlemmar och många goda samarbetspartners. Eders Majestäter, Excellens, Ärade Gäster, sehr geehrte Gäste, Kära medlemmar! Jag har under mina snart 10 år i Föreningen blivit än mer övertygad om att en Förening av vårt slag, med ett aktivt engagemang av många enskilda människor, har en viktig roll att spela i utbyggnaden av relationerna mellan våra länder. Och för förståelsen både av våra respektive olikheter och våra gemensamma intressen. Med tack för det stöd vi fått ber jag att få utbringa en skål för Svensk-Tyska Föreningen och för de kommande 100 åren, till att börja med! SKÅL!