Nordisk workshop i straffrätt, Helsingfors 2011

Transkript

1 Lund University Faculty of Law From the SelectedWorks of Linnéa Wegerstad 2011 Nordisk workshop i straffrätt, Helsingfors 2011 Linnéa Wegerstad, Lund University Available at:

2 Presentation Nordisk workshop i straffrätt maj 2011 Sexualbrottens sexualitet: Hur konstrueras ett ofredande? Linnéa Wegerstad 1 BAKGRUND I mitt doktorandprojekt, som påbörjades 2008, undersöker jag vad som ryms under rubriken Sexualbrott: Hur görs sexualbrottens sexualitet? Med denna fråga har jag sökt utröna hur sexualbrotten avgränsas och vilka förståelser av sexualitet som framträder i straffrätten. I en artikel har jag redogjort för en del av mitt avhandlingsarbete, där jag analytiskt urskiljde två skilda förståelser av sexualitet: sexualitet som erotik och sexualitet som en plats där maktrelationer trängs. 1 Det material jag då studerade var främst förarbeten till 6 kap. brottsbalken. Min läsning fokuserade på de delar som kretsar kring hur kategorin sexualbrott ska avskiljas från övriga brott mot person, samt vilka principer som ställs upp för att gradera de sexuella handlingarna i svårighetsgrad. Sammanfattningsvis var följande frågor vägledande: Vad är /inte/ sexuellt? Hur motiveras gränsdragningen? Hur motiveras och definieras graderingen av sexuella kränkningar? Dessa frågor var också vägledande i mitt val av publicerad och opublicerad praxis. I viss mån tog jag också upp företrädare för doktrin i min analys. Jag argumenterade i artikeln att det sätt varpå sexualbrottens sexualitet görs är sexualitet som erotik, innebärande att den görs med den lustfyllda, ömsesidiga erotiska sexualiteten som spegelbild. Detta framkommer delvis av det språk som används, men tydligast genom den centrala position som sexualdrift intar i materialet. Vidare utmärks sexualitet som erotik av kroppslighet och kroppsliga uttryck för upphetsning. Vissa kroppsdelar framställs som sexuella i sig, där könsorganet konstrueras som sexualitetens kärna. Ju närmare könsorganet, desto mindre osäkerhet kring en handlings sexuella karaktär. Samlaget är både utgångspunkt och referenspunkt för sexualbrottens sexualitet. Slutligen präglas denna sexualitet av ett icke-problematiserat förhållande till maktrelationer. 1 Linnéa Wegerstad, "Om erotik, makt och sexualbrottens sexualitet", Kön och rätt. Ett nordiskt forskningsfält i förändring, Eva-Maria Svensson (red.), (2011 (kommande))

3 Vidare diskuterade jag vilka andra förståelser av sexuella kränkningar som utesluts då sexualbrottens sexualitet görs som erotik. Ett teoretiskt synsätt utgår från att sexualitet måste förstås i relation till makt: I maktrelationerna är sexualiteten ett verktyg som kan brukas på en mängd olika sätt, skriver Michel Foucault. 2 Den amerikanske rättsvetaren Katherine M. Franke argumenterar, utifrån Foucault, att sexualitet bör förstås som ett ställe där maktrelationerna trängs 3, ofta maktrelationer baserade på kön, ras, eller sexuell läggning. 4 Om sexualitet enbart förstås som en erotisk drift, utan denna maktanalys, riskerar vi enligt Franke att göra två felslut: För det första, vi missar de olika sätt på vilket sexualitet används som ett verktyg i en mångfald av maktrelationer. För det andra, det är troligt att vi ser det erotiska i alldeles för få mänskliga beteenden, bara för att de inte vid första anblick framstår som sexuella. 5 I artikeln diskuterade jag särskilt maktrelationen kön i förhållande till sexualbrottens sexualitet, och konstaterade att sexualbrottens sexualitet som erotik karakteriseras av ett paradoxalt förhållande till kön: bekönade könsorgan är å ena sidan avgörande, men kön som maktrelation ges inte någon uttrycklig betydelse. Detta förhållande är framträdande vid rättsligt material rörande sexuellt ofredande. Lagrummet sexuellt ofredande, 6 kap. 10 BrB, stadgar om de mindre allvarliga sexualbrotten mot både barn och vuxna. Stadgandet täcker in en stor variation av handlingar, där typfallen är kortvarig beröring, blottning och verbala trakasserier. Gränsdragningen mellan sexuella och icke-sexuella handlingar i straffrätten kommer särskilt till uttryck vid sexuellt ofredande. Till skillnad från flertalet sexualbrott innehåller lagrummet inget krav på våld eller tvång, istället är gärningens sexuella karaktär det centrala gränsdragande rekvisitet. Här finns publicerad praxis som uttalat diskuterar huruvida en påstådd gärning är sexuell eller ej. 6 Ett centralt fall för hur lagrummets tillämpningsområde ska avgränsas är NJA 1997 s Fallet rörde huruvida en manlig officer gjort sig skyldig till sexuellt ofredande genom att till en kvinnlig värnpliktig yttra Har du varit inne på toaletten och knullat? samt kalla målsäganden för hora. Majoriteten i Högsta domstolen ogillade åtalet och uttalade som utgångspunkt för bedömningen: I 6 kap i BrB upptas brott som på skilda sätt har anknytning till sexuallivet. 7 Därefter konstaterades att den tilltalades yttranden innehåller ord med en tydlig sexuell innebörd. Slutligen uttalade domstolen: 2 Michel Foucault, Sexualitetens historia. Band 1, Viljan att veta, Göteborg, Daidalos (2002) s Översättningen av as an especially dense transfer point for relations of power är hämtad ur Ibid., s Katherine M. Franke, "Putting Sex to Work", Left Legalism/Left Critique, Wendy Brown och Janet Halley, Durham, Duke University Press (2002) s Ibid., s NJA 1997 s. 359; RH 1999:51; RH 1999:119; RH 2004:40; RH 2006:57. 7 NJA 1997 s. 359, s

4 Av utredningen framgår att [den tilltalade] riktade yttrandena till en vuxen person och att han gjorde det som ett led i en tillrättavisning av en underställd värnpliktig, som [den tilltalade] ansåg inte hade reglementsenligt ordnad klädsel. Vad som framkommit kan inte anses visa att förhållandena, i belysning av det nyss anförda, varit sådana att den sexuella karaktären hos yttrandena skall föranleda bedömningen att [den tilltalade] med dessa har uppträtt på ett uppenbart sedlighetssårande sätt i den mening som avses i BrB:bestämmelsen. 8 Den ovan nämnda analytiska uppdelningen i sexualitet som erotik och sexualitet som en plats där maktrelationer trängs framträder i fallet. Yttrandena hade inte en sådan sexuell karaktär att de skulle kunna anses utgöra sexuellt ofredande. Majoritetens domskäl visar hur sexualitet som erotik utesluter andra förståelser av hur sexualitet kan användas för att kränka. 9 Ett annat synsätt på sexualitet framkommer dock i justitierådet Nyströms skiljaktiga yttrande: [Målsäganden] hade frivilligt ansökt om att få fullgöra värnplikt och kom därigenom att vistas i ett alltjämt övervägande manligt sammanhang. [Den tilltalade] var endast obetydligt äldre än [målsäganden] men tjänstgjorde som befäl vid förbandet. Vid det med åtalet avsedda tillfället var [målsäganden] i sällskap med två manliga värnpliktiga. [Den tilltalades] fråga som var riktad enbart till [målsäganden] utgjorde ett anstötligt angrepp på henne och hade även, med hänsyn till den situation i vilken hon befann sig, en för henne kränkande sexuell innebörd. [Den tilltalade] uttalade därefter tillmälet "hora". Detta tillmäle måste, utom i rena undantagsfall, uppfattas som kränkande av den till vilken yttrandet fälls och är i och för sig att anse som en förolämpning. Det innebar emellertid därjämte en fortsatt sexuell kränkning av [målsäganden]. 10 Majoritetens domskäl fokuserade yttrandenas möjliga sexuella karaktär. Nyströms argumentation däremot innebär att kön, istället för sexualitet, placeras i förgrunden. Den tilltalades yttranden länkas samman med en bekönad kontext, vilket uttrycks genom skrivningarna manligt sammanhang och med hänsyn till den situation i vilken hon befann sig. Yttrandet kan tolkas som att kränkningen kontextualiseras i en maktrelation Ibid., s I artikeln diskuterade jag, utifrån Frankes analys av sexuella trakasserier i amerikansk rätt, om sexuella kränkningar i straffrättsligt hänseende kan betraktas som relaterade till kön just eftersom de (i vissa fall) fyller en funktion som sexismens teknologi; se Katherine M. Franke, "What's Wrong With Sexual Harassment?", Stanford Law Review (1997). 10 NJA 1997 s. 359, s Jämför Ulrika Andersson, "Vara till salu. Utsatthet vid människohandel - individer, strukturer och diskurser", Tidskrift för genusvetenskap (2009). 3

5 NJA 1997 s. 359 är även föremål för diskussion i sexualbrottskommitténs betänkande. 12 Enligt kommittén innebär fallet att vissa uttalanden hamnar utanför tillämpningsområdet för sexuellt ofredande, nämligen sådana som endast är ägnade att av den utsatte uppfattas som kränkande och förnedrande på grund av hans eller hennes kön, t.ex. könsbaserade förolämpningar. 13 Detta är mindre lyckat, enligt kommittén, som följaktligen föreslår ett vidgat tillämpningsområde genom att ta bort kravet på att gärningsmannen handlat i syfte att söka reta eller tillfredsställa sin sexualdrift. 14 Därmed skulle handlingar som att en man klappar en kvinna, t.ex. i ryggslutet och en mans närmanden mot en kvinna i syfte att nå en sexuell förbindelse med henne kunna omfattas av sexuellt ofredande. 15 Enligt Kommittén kommer lagförslaget att utgöra ett betydelsefullt skydd för bl.a. kvinnofriden på gator och allmänna platser, samt innebära ett utökat skydd mot kränkningar av personer med homosexuell läggning. 16 Här framkommer, liksom i den skiljaktiga meningen, att könbaserade kränkningar och sexuella kränkningar på något sätt är relaterade. Sexualitet görs på ett annat sätt än det erotiska och en öppning skapas för att se sexualitet relaterat till maktrelationer. Detta lagförslag blev dock ej genomfört. Kvinnofridsutredningen ville, även den utan framgång, genomföra språkliga förändringar av sexuellt ofredande och på så sätt förtydliga att vissa typer av sexuella trakasserier innefattas i lagrummet. 17 Termen sexuella trakasserier har genom sin placering i diskrimineringsrätten en uttalad koppling till könsdiskriminering. 18 I NJA 1997 s. 359 var fråga också om den påstådda gärningen skulle kunna rymmas inom ofredande, ett fridsbrott i 4 kap. 7 BrB. I mitt fortsatta avhandlingsarbete har jag valt att fokusera den typ av lindriga kränkningar mot person som potentiellt kan utgöra sexuellt ofredande och ofredande (och i viss mån även förtal eller förolämpning). Det är fråga om handlingar som inte innebär våld eller hot, och som ofta görs på avstånd, exempelvis blottning, verbala kränkningar och angrepp över Internet eller telefon. Vid sexuellt ofredande kan man något tillspetsat uttrycka det som att det är det sexuella momentet som gör en handling straffvärd. Vad är det då som gör en handling straffvärd som ofredande? Som har konstaterats ovanför ryms inte könsbaserade kränkningar i sexualbrottens sexualitet, och alltså inte i sexuellt ofredande. Frågan aktualiseras då också i vilken mån ofredande inkluderar könsbaserade kränkningar. Den tentativa analys som jag presenterar i följande avsnitt tar avstamp i frågan: Hur konstrueras ett ofredande? 12 SOU 2001:14 kap Ibid., s Ibid., s. 230, min kursivering. 15 Ibid., s Ibid., s SOU 1995:60 s Se diskrimineringslagen (2008:567) 1 kap. 4. 4

6 2 OFREDANDE Enligt lagtexten skall den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan dömas för ofredande. Som framgår av ordalydelsen är det en mängd handlingar som kan rymmas inom detta lagrum. En gemensam nämnare är att det är beteenden som gränsar det straffria området. Tillämpningsområdet avgränsas också genom andra lagrum, såsom förtal, förolämpning och sexuellt ofredande, samt hemfridsbrott som äger företräde i fall då ett ofredande sker i bostad. 19 Paragrafen är uppdelad på två typer av gärningar: a) handgripligen antastar och b) genom hänsynslöst beteende ofredar (exempelvis genom skottlossning, stenkastning, oljud). Exempel på den första typen av gärningar är att någon avsiktligt knuffar eller sätter krokben för annan eller rycker eller sliter i hans kläder. 20 Denna typ av ofredande konstrueras genom sitt förhållande till misshandel: Där fråga ej är om misshandel eller straffbart försök därtill blir alltså en sådan gärning straffbar som ofredande. 21 Exempel på den första typen av ofredande är: handgripligt störande av kvinnofriden, exempelvis att hindra en kvinna från att komma fram, att ta henne under armen för att förmå henne att följa med eller att antasta henne med klappar eller liknande smekningar. 22 Denna form av ofredanden gränsar till tillämpningsområdet för sexuellt ofredande. Ett annat exempel är bettleri, som stundom [kan] ske i så påträngande former att gärningen blir straffbar som ofredande. 23 Vad gäller den andra typen av gärningar uttrycks i brottsbalkskommentaren: Det straffbara områdets begränsning framgår av det både i brottsbeskrivningen och såsom brottsnamn använda uttrycket ofredande. Detta visar att under lagrummet ej skall hänföras annat än sådant som karakteriseras av att det innebär ett personligt ofredande. 24 Vidare anges i brottsbalkskommentaren, liksom i SOU 1953:14, för att en gärning skall anses innebära ett ofredande genom hänsynslöst beteende måste krävas att den enligt vanlig värdering kan sägas utgöra en kännbar fridskränkning. 25 I publicerad praxis återkommer detta begrepp kännbar fridskränkning. Ett par exempel på den andra typen av gärningar nämns i SOU 1953:14 och brottsbalkskommentaren: att någon genom telefonpåringningar stör annans nattro eller eljest trakasserar honom ; att någon för att göra annan upprörd framför ett falskt 19 I SOU 1953:14 betonas att [v]id tillämpning av bestämmelserna om ofredande bör beaktas den avgränsning av brottsområdet som följer av andra straffbestämmelser, s Brottsbalkskommentaren i Zeteo samt SOU 1953:14 s Brottsbalkskommentaren i Zeteo samt SOU 1953:14 s Brottsbalkskommentaren i Zeteo. 23 Ibid., se även SOU 1953:14 s Brottsbalkskommentaren i Zeteo. 25 Ibid., min kursivering. Se även SOU 1953:14 s

7 meddelande om en närståendes död eller att någon allvarligt skrämmer annan, t. ex. genom att anordna nattliga spökerier. 26 Såsom framgår ovan kan handgripligt störande av kvinnofriden rymmas inom den första typen av gärningar, men i brottsbalkskommentaren uttalas att lagrummet också kan användas för att skydda kvinnofriden på gator och allmänna platser. Vidare: Att ofreda en kvinna i syfte att nå sexuell förbindelse faller under bestämmelsen också om intet handgripligt antastande förekommit. Även ett otillbörligt närmande allenast i ord kan straffas med stöd av denna paragraf. Men t.ex. i ett sådant fall då en man tilltalar en kvinna för att få sällskap men avlägsnar sig när hon ställer sig avvisande kan lagrummet knappast tillämpas. 27 I straffrättskommitténs förslag talas om otillbörliga närmanden till kvinnor i ord eller handling, och här uttalas att en gränsdragning görs gentemot dåvarande sedlighetsbrotten (otuktigt beteende respektive sårande av tukt och sedlighet). 28 Lagrummet har stått sig väl genom andra hälften av 1900-talet och fram till idag. Till skillnad från sexuellt ofredande, som har genomgått flertalet språkliga förändringar, är ordalydelsen densamma som vid brottsbalkens tillkomst. Den förändring som har skett är en utvidgning av straffskalan, från 6 månaders fängelse till ett års fängelse. 29 Som motiv till straffskärpningen uttalades att omfattande och systematiska trakasserier, exempelvis mobbning eller annat psykiskt våld, kan bedömas som ofredande; vissa fall av långvariga hänsynslösa beteenden har ett straffvärde som i extremfall kan överstiga nuvarande straffmaximum. 30 I propositionen nämns såsom exempel mycket omfattande och utdragen telefonterror mot en tidigare partner, brott med politisk bakgrund samt långvarigt trakasserande med rasistiskt motiv. 31 Även om lagrummet inte har förändrats i sin ordalydelse, har troligen de gärningar som kan tänkas falla under lagrummets tillämpningsområde fått en ändrad karaktär. Nya lagförslag såsom olaga förföljelse och olovlig fotografering har fått och kommer förmodligen att få konsekvenser för lagrummets omfattning. 32 Som nämnts ovan, för att en gärning skall anses innebära ett ofredande genom hänsynslöst beteende krävs att den enligt vanlig värdering kan sägas utgöra en kännbar fridskränkning. Vad är då en o/kännbar fridskränkning i samtida rätt? 26 SOU 1953:14 s Brottsbalkskommentaren i Zeteo. 28 SOU 1953:14 s Prop. 1992/93: Ibid., s Ibid.,s Olaga förföljelse föreslås träda i kraft oktober 2011, se Lagrådsremiss 9 september 2010 "Förbättrat skydd mot stalkning" samt SOU 2008:81; olovlig fotografering föreslås träda i kraft juli 2012, se Ds 2011:1 samt SOU 2008:3. 6

8 Vilka omständigheter tillåts konstruera den kännbara kränkningen och vilka utesluts? Hur görs den diskursiva konstruktionen av omständigheter i rättsfallen? Det är de övergripande frågor som jag har ställt till publicerad praxis. 3 OFREDANDE I PUBLICERAD PRAXIS Elva publicerade rättsfall har jag funnit relevanta, varav fyra fall är från Högsta domstolen. Vägledande vid urvalet är om lagrummets tillämplighet är en (central) rättsfråga i fallet. Jag har således inte beaktat fall där andra frågor, såsom skadestånd och påföljd, är den av högsta instans uppmärksammade rättsfrågan. Nio av de elva fallen rör lagrummets andra led, ofredande genom hänsynslöst beteende. I sex av fallen finner högsta instans att den påstådda gärningen är att bedöma som ofredande. De fall jag har studerat är således sådana där lagrummets gränser diskuteras. 33 De typer av beteenden som har kommit att prövas i fallen är av varierande art. Tre av fallen består av verbala handlingar. 34 Ett fjärde fall rör olovlig filmning av intimt umgänge samt spridning av denna film via e-mejl, i ett annat har en person förmåtts att strippa framför en webbkamera i tron att hon chattade med en annan person än de verkliga. 35 Ihärdig och ovälkommen uppvaktning i form av försändelser var föremål för hovrättens prövning i ett sjätte fall. 36 Försändelser med kränkande innehåll har också prövats i ett annat hovrättsfall. 37 Det kan påpekas att samtliga dessa sju fall innefattar beteenden som på något, om än skilda, sätt relaterar till sexualitet. Detta gäller även de två fall som rör handgripligt antastande. 38 Två fall är av annan karaktär. Det ena rörde huruvida ofredande kan tillämpas då ett barn har förmåtts att bevittna våld från den ena förälderns sida mot den andra. 39 I det andra fallet var fråga om ordningsvakter som med spritpenna ritt streck på ovansidan av händerna på en person för att markera att personen varit föremål för ingripande. 40 Innan jag går över till att diskutera de teman jag har urskiljt i min preliminära analys ger jag en kort presentation av respektive fall. 33 Frågan om vilka typer av beteenden som mera givet hör till lagrummets tillämpningsområde är dock minst lika intressant, vilken jag hoppas få svar på i min kommande analys av opublicerade underrättsdomar. Som exempel på en gärning som otvetydigt tycks falla inom tillämpningsområdet kan nämnas att spotta annan i ansiktet, se NJA 1999 s. 725 och NJA 2005 s RH 2006:57 (läste upp berättelser med sexuellt innehåll för förskolebarn); NJA 1997 s. 359 (befäl yttrade till värnpliktig Har du varit inne på toaletten och knullat samt hora ); NJA 2000 s. 661 (hyresvärd yttrade till hyresgäst bl. a. att hennes barn var horungar, att hon var den största fittan som gått i ett par skor samt djävla hora ). 35 NJA 2008 s. 946 respektive RH 2009: RH 1983: RH 1997: RH 1984:82 och RH 1999: NJA 2005 s RH 1992:70. 7

9 I RH 1983:58 hade den tilltalade under drygt ett års tid ofredat målsäganden genom att varje vecka skicka brev och vykort till hennes hemadress, trots att hon avböjt vidare kontakt. Hovrätten uttalade att den tilltalades uppvaktning av målsäganden utvecklades till sådan hänsynslöshet att den i och för sig kan bestraffas som ofredande. I RH 1984:82 fann hovrätten utrett att den tilltalade hade kysst målsäganden på kinden och samtidigt berört hennes ena bröst under kläderna medan hon sov, samt att han senare satt sig naken på den säng där målsäganden och den tilltalades dotter låg. Hovrätten fann att gärningen var att bedöma som ofredande. I RH 1992:70 var fråga om ordningsvakter som med spritpenna ritt streck på ovansidan av händerna på en person för att markera att personen varit föremål för ingripande. Hovrätten fann att den märkning ordningsvakterna utfört innefattar ett sådant ingrepp i den personliga integriteten att ett ofredande måste anses föreligga. 41 I RH 1997:114 var fråga om en tidigare skolchef som utsatts för ofredande genom att den tilltalade anonymt skickat tre tidningsurklipp, fyra vykort och tre skrivelser med kränkande innehåll (i vissa fall pornografiskt innehåll). Hovrätten uttalade att samtliga försändelser utom en har haft ett för målsäganden kränkande innehåll och att gärningarna är att bedöma som ofredande. I fråga om vissa av försändelserna befanns den tilltalade också ha gjort sig skyldig till förolämpning. Fallet NJA 1997 s. 359 rörde huruvida en manlig officer gjort sig skyldig till sexuellt ofredande genom att till en kvinnlig värnpliktig yttra Har du varit inne på toaletten och knullat? samt kalla målsäganden för hora. Högsta domstolen uttalade: [Den tilltalade] kan inte anses med sina yttranden ha givit uttryck för en sådan hänsynslöshet som fordras för att gärningen skall kunna rubriceras som ofredande enligt 4 kap 7 BrB. I RH 1999:119 hade den tilltalade, emedan målsäganden sov, tagit av hennes trosor och hållit sitt huvud mellan hennes lår med ansiktet nära hennes nakna underliv. Rätten fann att åtalet för sexuellt ofredande inte kunde vinna bifall, eftersom målsäganden sov och därmed inte kunde ta anstöt. 42 Dock har den tilltalade gjort sig skyldig till ofredande. Enligt rätten krävs det inte mera för straffansvar än att ett handlande, som objektivt sett uppfattas så att gärningsmannen handgripligen antastar annan, sker olovligen i förhållande till målsäganden. Högsta domstolen fann i NJA 2000 s. 661 att den tilltalade gjort sig skyldig till att utanför målsägandens lägenhetsdörr uttala att han skulle göra brasved av hennes möbler, att hennes barn var horungar, att hon var den största fittan som gått i ett par skor samt att hon var en 41 Ibid., s Jämför SOU 2010:71 s , där sexualbrottsutredningen gör motsatt tolkning av lagrummet sexuellt ofredande. 8

10 djävla hora. Domstolen uttalade att den tilltalades handlande inte utgjorde ett sådant hänsynslöst beteende som krävs för att ansvar för ofredande skall kunna ådömas. I NJA 2005 s. 712 stod den tilltalade åtalad för att, bland andra åtalspunkter, under en femårsperiod ofredat sina tre barn genom att vid ett stort antal tillfällen låtit barnen bevittna det upprepade våld och de många hot den tilltalade utsatt barnens moder för. Högsta domstolen anför att det skulle innebära en pressad tolkning av straffbestämmelsen om den tilltalade skulle anses ha gjort sig skyldig till ett ofredande och att det saknas tillräckliga skäl för att utvidga utrymmet för bestämmelsen om ofredande på sådant sätt. I RH 2006:57 var det klarlagt att den tilltalade, inom ramen för en teaterutbildning, läst upp två berättelser med sexuellt innehåll för en grupp förskolebarn. Hovrätten fann att den tilltalade ej kunde ställas till svars för sexuellt ofredande, däremot hade uppläsningen av berättelserna inneburit att den tilltalade genom ett hänsynslöst beteende ofredat barnen. Enligt gärningsbeskrivningen i NJA 2008 s. 946 har den tilltalade installerat tekniska hjälpmedel i den ena målsägandens bostad och spelat in de två målsägandena med rörliga bilder, bl. a. tillfällen när de haft intimt umgänge, samt vidtagit åtgärder som har medfört att filminspelningarna har kommit till deras kännedom. Målsägandena har fått kännedom om filminspelningarna via de personer som den tilltalade har skickat materialet till. Högsta domstolen konstaterade, med hänvisning till tidigare praxis, att det i svensk rätt inte finns något generellt förbud mot att fotografera eller filma en person utan dennes samtycke. 43 Fråga är dock om den tilltalades samlade åtgärder och beteende, av vilka den dolda filmningen är en del av, utgör ett ofredande som fullbordats i och med att målsägandena fick kännedom om inspelningarna. Högsta domstolen uttalade att även om bestämmelsen är vag och lämnar utrymme för högst skiftande tolkningar finns det skäl att undvika tolkningar som framstår som pressade. Domstolen fann att lagligt stöd för att döma den tilltalade för ofredande saknas. I RH 2009:45 påstods två tilltalade ha ofredat målsäganden via chattsidan MSN. Hovrätten fann utrett att de tilltalade loggat in på MSN som en annan person ( R ), en MSN-kontakt som målsäganden tidigare chattat med, och förmått målsäganden att tro att det är R hon chattar med. Under chatten har de tilltalade förmått målsäganden att sätta p sin webbkamera, ta av sig sina kläder på över- och underkroppen och smeka sig själv p sin kropp. Därefter har de tilltalade avslöjat att det inte är R hon visat upp sig för utan för hennes klasskamrater. Hovrätten fann att de tilltalades beteende inte kan anses som hänsynslöst och att målsäganden inte kan anses ha utsatts för en kännbar fridskränkning, således ogillas åtalet. Den preliminära analysen har främst bestått i att finna teman och spörsmål att gå vidare med i mitt avhandlingsarbete. Nedan presenterar jag dessa. 43 Se även NJA 1992 s. 594 och NJA 1996 s

11 3.1 HÄNSYNSLÖST BETEENDE OCH/ELLER KÄNNBAR FRIDSKRÄNKNING? Ett ofredande konstrueras utifrån de två begreppen hänsynslöst beteende (lagtexten) och kännbar fridskränkning (förarbetena); för att en gärning skall anses innebära ett ofredande genom hänsynslöst beteende krävs att den enligt vanlig värdering kan sägas utgöra en kännbar fridskränkning. I min läsning av fallen finner jag relationen mellan å ena sidan hänsynslöst beteende och å andra sidan kännbar fridskränkning särskilt intressant. Det förstnämnda är något som gärningspersonen gör, det sistnämnda en effekt hos målsäganden. Jag har således frågat hur dessa två begrepp framkommer i praxis. I vissa av fallen nämns både hänsynslöst beteende och kännbar fridskränkning. I RH 2009:45 konstateras först att de tilltalades beteende inte är att anses som hänsynslöst och därefter att målsäganden inte kan anses ha utsatts för en kännbar fridskränkning. I hovrättens domskäl nämns också inledningsvis att en förutsättning för straffansvar är att gärningen inneburit en kännbar fridskränkning. 44 I RH 2006:57 fann rätten först: [a]tt under sådana förhållanden behöva närvara vid uppläsningen av de aktuella berättelserna måste, i vart fall för så små barn som det här varit fråga om, anses utgöra en kännbar fridskränkning. Därefter fann hovrätten att uppläsningen inneburit att den tilltalade genom ett hänsynslöst beteende ofredat annan. I andra fall diskuteras enbart huruvida gärningen utgör ett hänsynslöst beteende och inte huruvida gärningen inneburit en kännbar fridskränkning. I NJA 2000 s. 661 fann Högsta domstolen att den tilltalades handlande inte utgjorde ett sådant hänsynslöst beteende som krävs för att ansvar för ofredande skall kunna ådömas. I NJA 1997 s. 359 yttrade domstolen att den tilltalade inte kan anses ha givit uttryck för en sådan hänsynslöshet som fordras för att gärningen skall kunna rubriceras som ofredande. I RH 1983:58 uttalade hovrätten att den tilltalades handlande utvecklades till sådan hänsynslöshet att det kan bestraffas som ofredande, men uttalar att den vägt in att målsäganden måste ha blivit illa berörd. I NJA 2005 s. 712 konstaterade Högsta domstolen inledningsvis att det för barn generellt sett innebär en allvarlig påfrestning att behöva bevittna övergrepp från den ena förälderns sida mot den andra. Vidare uttalar rätten att det har varit förenat med ett starkt obehag för målsägandena att behöva bevittna övergreppen, samt att den tilltalade synes ha varit helt likgiltig för att han med sitt hänsynslösa beteende utsatte sönerna för dessa upplevelser. I ett par fall nämns varken hänsynslöst beteende eller kännbar fridskränkning. I RH 1997:114 konstateras enbart att försändelserna haft ett för målsäganden kränkande innehåll och att gärningarna är att bedöma som ofredande. I RH 1992:70 uttalade hovrätten att den märkning ordningsvakterna utfört innefattar ett sådant ingrepp i den personliga integriteten att ett 44 Detta nämns också i RH 1992:70, NJA 2008 s. 946 samt NJA 2000 s. 661, där domstolen uttalade Att göra kränkande uttalanden till en annan person kan i många fall med tillämpning av 5 kap 3 BrB straffas som förolämpning, men för att ofredande skall föreligga krävs något mera, nämligen att handlandet med hänsyn till omständigheterna innefattat en kännbar fridskränkning ( ). 10

12 ofredande måste anses föreligga. I RH 1984:82 uttalas kort att den tilltalades förfarande är att bedöma som ofredande. 3.2 LEGALITETSPRINCIPEN SOM BEGRÄNSNING Två av fallen rör uttryckligen konstruktionen av lagrummets räckvidd. 45 Denna konstruktion görs framförallt med referens till legalitetsprincipen, men också med hänsyn till annan lag och kommande lagstiftning. I NJA 2005 s. 712 hänvisar domstolen till den straffskärpningsgrund som infördes år 2003 i 29 kap. 2 p. 8, för fall då ett brott varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. Domstolen uttalar att det skulle innebära en pressad tolkning av straffbestämmelsen att bedöma gärningen som ett ofredande och finner inte stöd för en sådan tolkning i lagmotiv eller praxis. Vidare anges att tillämpning av ofredande i detta fall i viss mån skulle få karaktär av dubbelbestraffning med hänsyn till 29 kap. 2 BrB. Vidare skulle en sådan tillämpning kunna ge upphov till besvärliga gränsdragningsproblem i andra fall då någon haft obehag av att ha kommit att bevittna ett våldsbrott. Domstolens slutsats är att det saknas tillräckliga skäl för att utvidga utrymmet för bestämmelsen om ofredande på sådant sätt som åklagaren gjort gällande. En annan typ av gärning som inte ryms inom lagrummets tillämpningsområde är olovliga ljud- och bildupptagningar. 46 I NJA 2008 s. 946 hade åklagaren gjort gällande att den tilltalades samlade åtgärder och beteende, av vilka den dolda filmningen är en del av, utgör ett hänsynslöst beteende som innebär en kännbar fridskränkning. Det påstådda ofredandet skulle enligt åklagaren ha fullbordats i och med att målsägandena fick kännedom om inspelningarna och då blev upprörda, oroade och störda. Att informationen förmedlats till målsägandena av andra än den tilltalade utgör enligt Högsta domstolen i sig inte ett hinder för att den tilltalade skall kunna hållas ansvarig för informationslämnandet. Åklagaren har hänvisat till olaga hot, där ett hot kan förmedlas till den hotade av tredje man utan att denne kan hållas ansvarig för hotet. Högsta domstolen finner dock att situationen är en annan vid ofredande. Den som endast förmedlar ett hot hotar inte därvid den som hotet framförs till. Däremot, en sådan skillnad mellan den faktiske gärningsmannen och en förmedlare är inte möjlig att göra i den mån som förmedling av information i sig skulle kunna anses innefatta ofredande, uttalar domstolen. Vidare, om den dolda filmningen uppfattas som ett led i ett ofredande skulle detta kunna förklara varför den tilltalade, men inte de som förmedlade informationen, skulle kunna dömas för ofredande. Men filmningen har i sig inte utgjort något ofredande, och det skulle enligt domstolen vara mindre följdriktigt att betrakta den som ett led i ett ofredande vars väsentliga del skulle bestå i ett informationslämnande. 45 NJA 2008 s. 946 och NJA 2005 s Se även RH 2009:45, s. 3: Tolkningen av bestämmelsen får dock inte framstå som pressad eller i strid med legalitetsprincipen innebära sådana utvidgningar av det straffbara området som det bör ankomma på lagstiftaren att formulera. 46 Jämför dock SOU 2010:71 s , där sexualbrottsutredningen argumenterar för att sexuellt ofredande skulle kunna tillämpas i situationer där en person på ett sexuellt kränkande sätt har filmat eller fotograferat en person i smyg. Angående spridning av olovligt tagna bilder, se NJA 1992 s

13 Slutligen uttalar Högsta domstolen att det kan diskuteras om bestämmelsen om ofredande genom hänsynslöst beteende fyller rimliga anspråk på klar och tydlig strafflag, samt: Även om bestämmelsen är vag och lämnar formellt utrymme för högst skiftande tolkningar finns det emellertid, inte minst av legalitetshänsyn, skäl att undvika tolkningar som framstår som pressade. 47 Också med hänsyn till att ansvar för olovlig bildupptagning har varit föremål för lagstiftarens överväganden under lång tid, utan att det i något sammanhang har anförts att lagrummet ofredande skulle kunna tillämpas på det av åklagaren påstådda sättet, finner domstolen att lagligt stöd för att döma den tilltalade för ofredande saknas. 3.3 TIDEN SOM BEGRÄNSNING En kännbar fridskränkning konstrueras som en i tid avgränsad upplevelse som inträffar samtidigt som det hänsynslösa beteendet företas. I fallet NJA 2008 s. 946 uttalade Högsta domstolen att ofredande genom hänsynslöst beteende förutsätter att den angripne uppfattat angreppet när detta företogs. Genom denna konstruktion av ofredande utesluts sådana handlingar där en person olovligen och i smyg har filmats eller fotograferats från lagrummets tillämpningsområde. Denna tidsmässiga samstämmighet framkommer också i RH 2009:45: Att [målsäganden] efteråt blev mycket upprörd när hon förstod att hon blivit lurad att göra något av intim karaktär ändrar inte denna bedömning. Vad gäller ofredande genom handgripligt antastande, lagrummets första led, har en motsatt tolkning gjorts i fallet RH 1999: Rätten fann att åtalet för sexuellt ofredande inte kunde vinna bifall, eftersom målsäganden sov och därmed inte kunde ta anstöt. Dock har den tilltalade gjort sig skyldig till ofredande. Enligt rätten krävs det inte mera för straffansvar än att ett handlande, som objektivt sett uppfattas så att gärningsmannen handgripligen antastar annan, sker olovligen i förhållande till målsäganden. Att målsäganden inte förmår uppfatta angreppet utesluter enligt hovrätten inte att denne utsatts för en fridskränkning i lagrummets mening. Hovrätten understryker att det förhållandet att målsäganden efteråt, vid uppvaknandet och senare, har känt sin frid kränkt inte omfattas av ofredandet. 3.4 VARAKTIGHET OCH UPPREPNING Varaktighet eller upprepningar över tid är omständigheter som, i vissa fall, konstruerar ett ofredande. I RH 1983:58 var fråga om att den tilltalade drygt ett års tid ofredat målsäganden genom att varje vecka skicka brev och vykort till hennes hemadress, trots att hon avböjt vidare kontakt. Hovrätten uttalade: [den tilltalades] uppvaktning av [målsäganden] utvecklades till sådan hänsynslöshet att den i och för sig kan bestraffas som ofredande; hovrätten har då vägt in [ ] att [målsäganden] måste ha blivit illa berörd redan av att, genom brev och kort, flitigt och enständigt bli påmint om ovälkommen uppvaktning NJA 2008 s. 946, s RH 1999:119, s RH 1983:58, s

14 Även i RH 1997:14 är det fråga om upprepade försändelser, dock är detta inte en uttrycklig omständighet i rättens motivering till varför gärningen skall bedömas som ofredande. På motsätt sätt är dock frånvaron av upprepning en omständighet som Högsta domstolen anför i fallet NJA 2000 s Domstolen fann att den tilltalades handlande inte utgjorde ett hänsynslöst beteende och anförde, bland flera skäl, att det var fråga om en enstaka händelse som var av relativt kort varighet. I RH 2009:45: konstaterar hovrätten inledningsvis att det krävs en viss aktivitet från gärningsmannens sida eller intensitet i dennes agerande för att beteendet ska kunna bedömas som hänsynslöst I NJA 2005 s. 712 påstods den tilltalade under en femårsperiod och vi ett stort antal tillfällen ofredat barnen genom att låta dem bevittna det våld och hot han utsatt barnens mor för. Detta var dock inte omständigheter som anfördes i domskälen. 3.5 GÄRNINGSPERSONENS MOTIV OCH INSIKTER Den tilltalades motiv och insikter ges i fallen betydelse på olika sätt. I NJA 2000 s. 661 är den tilltalades motiv en omständighet som Högsta domstolen anger för att den påstådda gärningen inte skall bedömas som ofredande. Domstolen finner det styrkt att den tilltalade riktat förebråelser mot [målsäganden] på grund av hennes bristande hyresbetalningar. 50 Vidare konstaterar rätten att den tilltalade uppgivit att hans syfte med att uppsöka målsäganden var att han ville klargöra för henne att han inte längre var beredd att acceptera hennes försumlighet vid betalning av hyra och att han avsåg att vidta åtgärder för att få henne vräkt från lägenheten. Högsta domstolen sammanfattar att den tilltalade kan därför i och för sig anses ha haft ett legitimt ärende. 51 I RH 2006:57 konstaterar rätten att den tilltalade uppgett som syfte att ta reda på vilken förståelse barn i förskoleåldern hade för sexualitet. Rätten anför att studenterna, däribland den tilltalade, tidigare under projektet hade genomför övningar där barnens mognadsnivå inom ämnesområdet sexualitet kommit till uttryck. En av lärarna har hörts och uppgett att hon fortlöpande under projektet påtalat vikten av att studenterna skulle bete sig varsamt med hänsyn till barnens mognadsnivå och eventuella erfarenheter. Slutligen uttalar hovrätten: Mot den bakgrunden måste det ha stått klart även för [den tilltalade], som är en vuxen man, att berättelserna skildrade sexualitet utifrån ett vuxet perspektiv snarare än utifrån barnens och att han genom uppläsningen av en text med så avancerat sexuellt innehåll betedde sig hänsynslöst mot barnen. 52 I fallet RH 1983:58 uttalade rätten: Hovrätten tvekar för sin del att tillskriva den uppenbarligen svårt förälskade [den tilltalade] ens sent vunnen full insikt om att uppvaktningen var meningslös. Men eftersom han hade påtagliga skäl att räkna med att det 50 NJA 2000 s. 661, s Ibid., s RH 2006:57, s

15 förhöll sig så och småningom måste ha förstått att han var ovälkommen, kan han enligt hovrättens mening ej undgå ansvar för ofredande bestående i att han likväl fortsatte uppvaktningen på det sätt som åklagaren påstått. Också tystnaden kring gärningspersonens motiv i vissa av fallen kan påpekas. 53 En jämförelse kan göras med praxis rörande sexuellt ofredande, där den tilltalades sexuella avsikt, eller frånvaro av sådan, tycks ha en avgörande betydelse för huruvida en persons sexuella integritet har kränkts MÅLSÄGANDENS FÖRMÅGA Det sistnämnda fallet i avsnittet ovan, RH 1983:58, indikerar att det åligger den som påstår sig ha blivit ofredad att på något sätt ha gjort tydligt att ett beteende är ovälkommet; i alla fall då det är fråga om upprepade händelser där en enstaka handling inte i sig når upp till att utgöra en kännbar fridskränkning. 55 Exempelvis, i fallet står i gärningsbeskrivningen trots att [målsäganden] avböjt alla vidare kontakter. I detta fall anförs också som en omständighet talande för att det varit fråga om hänsynslöst beteende, att målsäganden ej utan vidare kunde avstå från att ta del av innehållet i försändelserna om hon ville freda sig från den så kallade uppvaktningen. Även i andra fall väcks frågan om vilken betydelse den kränktes viljeuttryck och förmåga för konstruktionen av ett ofredande. 56 I fallet RH 2009:45 ligger betoningen på målsägandens förmåga och erfarenhet och dessa faktorers inverkan på huruvida hon har utsatts för en kännbar fridskränkning, snarare än på gärningspersonernas eventuella motiv till ett hänsynslöst beteende. Hovrätten konstaterar att målsäganden var drygt 16 år gammal, att hon synes ha en för sin ålder normal uppfattning om vad kontakter via Internet och användande av webbkamera innebär, samt hon vid tidigare tillfällen agerat på samma sätt som hon kom att göra denna gång. Hovrätten finner att de tilltalades beteende inte kan anses som hänsynslöst. Till grund för denna slutsats anför rätten att de tilltalade inte hade använt ett envist pockande eller varit hotfulla under chattandet, utan endast riktat två uppmaningar 53 Se NJA 2008 s. 946, NJA 1997 s. 359 samt NJA 2005 s Om detta skriver jag mer utförligt i Linnéa Wegerstad, "Om erotik, makt och sexualbrottens sexualitet", Kön och rätt. Ett nordiskt forskningsfält i förändring, Eva-Maria Svensson (red.), (2011 (kommande)). 55 RH 1983:58, s. 2. Jämför RH 2009:11, som gällde sexuellt ofredande. Hovrätten uttalade att uppsåtet måste omfatta de omständigheter som innebär att gärningen var ägnad att kränka målsägandens sexuella integritet. Vidare: Bland dessa omständigheter måste anses ingå att handlingen i någon mening var ovälkommen eller i vart fall inte på ett naturligt sätt påkallad av de inblandades relation till varandra. I fallet fann hovrätten att uppsåt ej förelåg, då den tilltalade svävade i föreställningen att hon och målsäganden hade en relation och att han uppskattade hennes brev och fotografier. 56 Jämför Ulrika Andersson, Hans (ord) eller hennes? En könsteoretisk analys av straffrättsligt skydd mot sexuella övergrepp, Lund, Bokbox (2004), där Andersson i hovrätternas prövning av de gränsdragande rekvisiten vid sexualbrott identifierade diskursen offrets viljeuttryck, innebärande att offret förväntas uttrycka sin inställning till händelsen. 14

16 till målsäganden som hon genast följde. Vidare uttalar rätten: Även om [målsäganden] trodde att det bara var R som tittade på henne i webbkameran vilket hon dock måste ha förstått att det åtminstone fanns risk för att det inte var har hon haft möjlighet såväl att själv välja om hon ville följa uppmaningarna eller inte som att stänga av datorn. 57 Hovrätten uttalar slutligen att målsäganden inte heller kan anses ha utsatts för en kännbar fridskränkning: hon följde själv de uppmaningar som hon fick via MSN. I RH 2006:57 framträder omständigheten att målsägandena var barn som betydelsefull i konstruktionen av ofredandet. Hovrätten anförde att uppläsningen skett inom ramen för förskoleverksamheten, att barnen blev tillsagda att vara tysta inne i kojan samt uttalade att det inte kan förväntas att barn i förskoleåldern skall våga eller ha förstånd att på eget initiativ välja att inte delta vid aktiviteter som arrangerats på detta sätt. Sammanfattningsvis: Att under sådana förhållanden behöva närvara vid uppläsningen av de aktuella berättelserna måste, i vart fall för så små barn som det här varit fråga om, anses utgöra en kännbar fridskränkning. 58 Vidare, att barnen i och för sig har haft fysisk möjlighet att gå ut ur kojan under uppläsningen förändrar inte den bedömningen. Även i NJA 2005 s. 712 betonas målsägandenas karaktär som barn, även om beteendet inte anses utgöra ofredande. I RH 1999:119 tolkar rätten det faktum att målsäganden sov som att den tilltalade inte hade samtycke från henne till sitt handlande. 3.7 ÖVRIGA KOMMENTARER En fråga som jag har ställt i min läsning av rättsfallen är i vilken mån platsen, eller rummet, är omständigheter som konstruerar ett ofredande. Rumsliga aspekter ges dock sällan någon uttrycklig betydelse. I RH 2009:45, där den påstådda kränkningen skett över Internet och via webbkamera, uttalas att målsäganden synes ha en för sin ålder normal uppfattning om vad kontakter via Internet, användande av webbkamera etc. innebär. I RH 2006:57 uttalas att den påstådda gärningen skett inom ramen för förskoleverksamheten. I fem av fallen har gärningen ägt rum i hemmet, i ingången till målsägandens bostad eller inneburit försändelser skickade till målsägandens hemadress. 59 Att det påstådda ofredandet har ägt rum i målsägandens hem framträder dock inte som en omständighet av relevans för konstruktionen av ofredande. 60 Detsamma kan generellt sett påstås om relationen mellan de inblandade personerna. Exempelvis, i NJA 1997 s. 359 var fråga om en formell hierarkisk relation mellan befäl och 57 RH 2009:45, s RH 2006:57, s NJA 2008 s. 946, NJA 2005 s. 712, NJA 2000 s. 661 respektive RH 1997:114 och RH 1983: Monika Burman har i en diskursanalys av fall rörande mäns våld mot kvinnor visat att platsen för brottsligheten markeras i diskursen om kvinnor som närstående, se Monica Burman, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor. Om straffrättens förmåga att producera jämställdhet, Uppsala, Iustus (2007), s

17 soldat, i NJA 2000 s. 661 rörde det sig om en hyresvärds yttranden gentemot en hyresgäst, NJA 2005 s. 712 rörde relationen mellan förälder och barn och i NJA 2008 s. 946 var den tilltalade tidigare sambo med målsäganden. Sådana relationer görs dock, med undantag för NJA 2005 s. 712, inte till omständigheter som konstruerar ett ofredande. I inledningen till denna presentation beskrev jag hur jag kom att ställa frågan huruvida könsbasera kränkningar ryms inom tillämpningsområdet för ofredande. Det kan noteras att uttalanden i förarbetena ger utrymme för att beakta de inblandade personernas kön vid vissa typer av gärningar. 61 Jag vill härvid fästa uppmärksamhet vid hur yttranden av ordet hora hanteras i två av fallen. I NJA 1997 s. 259 uttalar rätten att den tilltalade med sina yttranden inte kan anses ha givit uttryck för en sådan hänsynslöshet som fordras för att gärningen ska kunna rubriceras som ofredande. I NJA 2000 s. 661 sammanfattas de i gärningsbeskrivningen beskrivna yttrandena horungar, största fittan som gått i ett par skor och djävla hora såsom förebråelser och grovt språk i Högsta domstolens domskäl. Den reglerande och stigmatiserande funktion som begreppet hora kan ha konstrueras inte som en relevant omständighet utan skrivs istället bort genom de mera neutrala orden förebråelser och grovt språk AVSLUTANDE SUMMERING Denna presentation inledde jag med en kortfattad redogörelse för det jag tidigare har skrivit inom ramen för mitt avhandlingsprojekt, och hur jag har kommit att intressera mig för lagrummet ofredande. Därefter presenterade jag den, ännu tentativa, analys som jag har gjort av publicerad praxis rörande ofredande. De frågor som jag ställde till materialet kom att utmynna i nya spörsmål, vilka jag kommer att bygga vidare på i mitt fortsatta avhandlingsarbete. Detta arbete kommer främst bestå av att analysera insamlade fall rörande sexuellt ofredande, ofredande, förtal och förolämpning från samtliga hovrätter i Sverige. Det empiriska materialet utgörs också av observationer vid huvudförhandlingar rörande sexuellt ofredande och ofredande. 61 Se ovan s För en teoretisk analys av den konkreta användningen av begreppet hora, se Fanny Ambjörnsson, I en klass för sig: genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer, Stockholm, Ordfront (2004), kapitel 5. 16

18 5 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING Ambjörnsson, Fanny (2004). I en klass för sig: genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm, Ordfront. Andersson, Ulrika (2004). Hans (ord) eller hennes? En könsteoretisk analys av straffrättsligt skydd mot sexuella övergrepp. Lund, Bokbox. Andersson, Ulrika (2009). "Vara till salu. Utsatthet vid människohandel - individer, strukturer och diskurser." Tidskrift för genusvetenskap(4): Brottsbalkskommentaren i Zeteo Burman, Monica (2007). Straffrätt och mäns våld mot kvinnor. Om straffrättens förmåga att producera jämställdhet. Uppsala, Iustus. Ds 2011:1 Foucault, Michel (2002). Sexualitetens historia. Band 1, Viljan att veta. Göteborg, Daidalos. Franke, Katherine M. (2002). Putting Sex to Work. Left Legalism/Left Critique. W. Brown and J. Halley. Durham, Duke University Press. Franke, Katherine M. (1997). "What's Wrong With Sexual Harassment?" Stanford Law Review 49: Lagrådsremiss 9 september 2010 "Förbättrat skydd mot stalkning" NJA 1992 s. 594 NJA 1996 s. 418 NJA 1997 s. 359 NJA 1999 s. 725 NJA 2000 s. 661 NJA 2005 s. 712 NJA 2005 s. 738 NJA 2008 s. 946 Prop. 1992/93:141 RH 1983:58 RH 1984:82 RH 1992:70 RH 1997:114 RH 1999:51 RH 1999:119 RH 2004:40 RH 2006:57 RH 2009:45 SOU 1953:14 SOU 1995:60 SOU 2001:14 SOU 2008:3 SOU 2008:81 SOU 2010:71 Wegerstad, Linnéa (2011 (kommande)). Om erotik, makt och sexualbrottens sexualitet. Kön och rätt. Ett nordiskt forskningsfält i förändring. E.-M. Svensson (red.). 17