1 ALBERT BRAUN ABSTAND

Transkript

1 1 ALBERT BRAUN ABSTAND

2 3 1 ALBERT BRAUN ABSTAND Umedalen Skulptur 96 Umedalen, Galleri Stefan Andersson, Umeå (S), Il futuro della memoria The future of memory Progetto Civitella d Agliano, Civitella (I), Motiv, Thema: Malerei Skulptur Grafik Galleri Brage, Umeå (S), Associationer Stundars museum och kulturcentrum Stundars museo ja kulttuurikeskus, Solf Sulva (FIN), Rakennemuutos Strukturomvandling Vaasan taidehalli Vasa konsthall, Vaasa Vasa (FIN),

3 B. Även bokstaven B. tillhör språket. Språket som konstruktion såväl som vilja och fantasi. Språket porträtterar utan att vara en spegelbild. Även bokstaven B. Undrar ibland vad Wittgenstein tänkte sig när han ställde frågan (i Blå boken): Ett uppenbart och korrekt svar på frågan Vad är det som gör ett porträtt till ett porträtt av den och den? är att det är avsikten. Kanske tänker han sig att porträtt främst handlar om en relation och en relation som dessutom närmar sig kopieringsprocessens? Han tillåter sig att fundera över skuggornas verkan och likhetsrelation mellan platser som har mycket lite med varandra att göra: porträttets och den porträtterades. Möjligen är jag inte ens intresserad av vad Wittgenstein har att säga i frågan, det vill säga den kedjereaktion av tänkbara och menande förståelsemodeller frågan utlöser. Samtidigt: det är inte sant! Jag är i själva verket mycket intresserad av hur W. resonerar, hans förmåga att kvarhålla språket just som språk samtidigt som han föreställer sig att språket porträtterar. Men då oftast som en del i både den plats porträttet utgör och den porträtterades plats. Bokstaven B. har ingen materia, erbjuder inget fysiskt motstånd. Bokstaven B. är ett icke-porträtt av bokstaven B, av uppfinningen B. Om jag nu 4 B. 5 S K U L P T U R Umedalen Skulptur 96 filmfaner filmveneer The letter B. is also a part of language. Language as construct, as well as volition and fantasy. Language makes portraits without being a mirror image. Also the letter B. Occasionally wonder what Wittgenstein was thinking of when he asked the question (in The Blue Book): An obvious and correct answer to the question What is it that makes a portrait into a portrait of so-and-so? is that this is the intention. Perhaps he thinks that portraits are primarily a matter of a relationship, and a relationship that furthermore resembles that of the copying process? He permits himself to ponder the effect of shadows and the resemblance relationship between places that have very little to do with each other: that of the portrait and that of the portrayed. It may be that I am not even interested in what Wittgenstein has to say about the matter, that is, the chain reaction of possible and significant models of understanding that the question sets off. At the same time: that s not true! I am actually very interested in W. s reasoning, his capacity to keep a grip on the language specifically as language at the same time as he is visualising that language portrays something. But then usually as a part of both the place constituted by the portrait and the place of the portrayed. The letter B. lacks substance, it offers no physical resistance. The letter B. is a

4 Il futuro della memoria betraktar B. vid sidan av språket får den genast en form, en volym, The future of memory en vikt. Den tar så att säga den porträtterades plats. Intervenerar Progetto Civitella d Agliano helt enkelt i verkligheten och tränger undan drömmarna, drömmen som ett vid-sidan-tänkande, drömmen som ett särskiljande tänkande. Skådespelaren får så att säga dröja sig kvar bakom teaterridån. Teatern pågår i salongen utan att fördenskull upprätta något nytt symbolförhållande, eller ens växla symbolrelationen mellan skådespelare och publik. I dessa, de skådespelande ögonblicken, blir tonfallet viktigt, kanske till och med avgörande. Albert B. har länge sökt sig mot dessa språkets tonfall. I verket Svart Vitt låter han orden, begreppen och bokstäverna mötas i korsordets form. Korsordet transformerat till ett slags schackspel där såväl begreppen som porträtten av begreppen utgör pjäser. Motståndet ligger alltid i spelet. Ingen pjäs, inget ord är dock mera centralt än något annat. De synes alla ha samma spelmöjligheter, undantaget diagonalen. Diagonalen är aldrig spelbar. Läser på en av B:s spelplaner orden Abstand, Liebe, Abends. De horisontella begreppen Abstand och Liebe korsas i bokstäverna A. och E. av det vertikala begreppet Abends. Jag påstod att jag läste, men det är en sanning med modifikation, för samtidigt som jag läser existerar ett jag ser. Seendet adderar en riktning till läsandet, kanske även en 6 non-portrait of the letter B, of the invention B. If I now view B. alongside of language, it immediately acquires a shape, a volume, a weight. It takes, so to speak, the place of the portrayed. Intervenes quite simply in reality and pushes aside the dreams, the dream as a form of alongsidethinking, the dream as a distinguishing way of thinking. The actor, so to speak, gets to stay on behind the curtain. The theatre goes on in the auditorium without therefore establishing any new symbolic relationship, or even changing the symbolic relationship between actors and public. In these, the moments of acting, the intonation becomes important, perhaps even crucial. Albert B. has for a long time been investigating these intonations of language. In Svart Vitt (Black White) he brings words, concepts and letters of the alphabet together in the form of a crossword. The crossword transformed into a kind of chess game in which both the concept and the portrait of the concept are pieces. The resistance always lies in the game. No piece, no word, however, is more central than any other. They all seem to have the same scope for play, with the exception of the diagonal. The diagonal is never playable. Read on one of B s playing boards the words Abstand, Liebe, Abends. The horizontal concepts Abstand and Liebe are intersected in the letters A. and E. by the vertical concept Abends. I said I was reading, but this is a truth with modification, for, 7

5 krita chalk avsikt i den mening W. talar om. Och ju närmare jag för beskrivningen i ord mot synligheten i tingets yta korsordets form ju längre väggteckning wall drawing från begreppens mening kommer jag. Den bakomliggande bilden fälls ut ur tingets skuggpartier, den bild som inte låter sig nedtecknas i korsordets form utan bara existerar i fantasin. B. har ibland låtit dessa korsord få andra spelplaner än det vita pappersarket, det flyttbara, något att rulla ihop i fickan spelplanerna har då dykt upp på gårds- och stadsmurar som vore de synonyma med något mycket gammalt, något för länge sedan inristat. Och spelplanerna verkar även höra hemma bland dessa gamla murar. De agerar som vore murarna dess hem, frimodig i rörelsen, nästan så att diagonalen vore en möjlig väg. Vad innebär det att friställa bokstaven från ordet? Handlar det om en räddningsaktion inte olik ett fritagande av djur från en djurpark? Helt enkelt ett återförande av bokstaven till dess ursprungliga element? Eller tvärtom, att införa bokstaven som ett främmande element i en välbekant och väldefinierad civilisation? Jag vet inte. Men jag tyckte att de var lite märkvärdiga, de där snickrade bokstäverna, som B. lät vila i en grop i jorden. Visserligen en grop åstadkommen av människan. Men i alla fall. Det mjuka (gropen) och det hårda (bokstaven) och så känslan av fallande dem emellan. 8 at the same time as I read, there exists a self that I see. Seeing adds a direction to reading, perhaps even an intention in the sense of which W. speaks. And the closer I take the description in words towards visibility in the surface of the thing the form of the crossword the further from the meaning of the concept I get. The underlying picture is precipitated out of the thing s shadow parts, the picture that does not allow itself to be recorded in the crossword s form, but exists only in fantasy. B. has occasionally let these crosswords have other playing boards than the white sheet of paper, the movable, something to roll up into your pocket the playing boards have then cropped up on farm and town walls, as though they were synonyms for something very old, something inscribed long ago. And the playing boards also seem to belong among these old walls. They act as though the walls were their home, candidly in motion, almost as though the diagonal were a possible road. What does it mean to uncouple the letter from the word? Is it an act of rescue not unlike releasing animals from a zoo? Quite simply a restoration of the letter to its original element? Or just the opposite, introducing the letter as an alien element into a well-known and well-defined civilisation? I don t know. But I thought they were a bit odd, those fotografi, vitbleck, järn photography, tin plate, iron carpentered letters that B. had lying in a cavity in the ground. Admittedly 37 x 73 cm, 1996 a cavity created by humans. But, nevertheless. The soft (the cavity) and the hard (the letter) and then the feeling of falling between them. 9

6 Motiv, Thema: Malerei Skulptur Grafik Galleri Brage akryl, olja, serigrafi, MDF, bleck, järn acrylic, oil, silkscreen, MDF, tin plate, iron Bachelard såg i det hårda vår konvexa spegel och i det mjuka vår konkava spegel. Bokstaven som kropp skulle B. säga är något mycket hårt medan språket som energi innesluter båda dessa dimensioner och jorden är den materia som erbjuder tillräckligt motstånd för att fantasins bilder skall tvingas fram ur sina hålor. Denna morgon är en kallare dag. Åtminstone vad gäller temperaturen. Undrar om spelplaner och isolerade bokstavsskulpturer reagerar på värme? När jag nu återvänder till skrivandet om B. slår det mig att jag under gårdagen tillbringade närmare sex timmar i staden B. En stad som borde ha varit snöbelagd men nu gnistrade av ett annat värmetal, ett högre värmetal. För vad bryr sig en stad om årstider. En stad är som ett språk befriat från årstider i sin struktur. Och att just denna stad har initialbokstaven B. i sitt namn får väl mera ses som slumpens skördar. Men även om nu slumpen framkallat dess namn kan jag inte låta bli att beröras av den. Kanske till och med mera än om allt verkligen vore planerat. Påminner lite om det talade språket - alkemistens besvärjande och dynamiska språk - det språk som synes gömma sig i sina hålor till dess det en dag lockas fram av något oväntat, kanske av den labyrintiska mardrömmens dynamism som B. skulle ha uttryckt det. Jag vet inte riktigt vad B. avser. Anar lite dunkelt att det trots allt kan ha med slumpen Bachelard saw in the hard our convex mirror and in the soft our concave mirror. B. would say that the letter as body is something very hard, while language as energy encompasses both of its dimensions and the earth is the material that offers sufficient resistance for the images of fantasy to be forced out of their holes. This morning is colder. At least as regards temperature. Wonder whether the playing boards and isolated letter sculptures react to heat? When I now return to writing about B., it strikes me that yesterday I spent almost six hours in the town of B. A town that should have been snow-clad, but is now sparkling with another temperature, a higher temperature. For what does a town care about seasons. A town is like a language liberated from seasons in its very structures. And that specifically this town has the initial letter B. in its name has to be seen as more than the fruits of chance. But, even supposing that chance had conjured up its name, I cannot help being touched by it. Perhaps even more than if everything really was planned. Somewhat reminiscent of the spoken language - the incantatory, dynamic language of the alchemist - the language that seems to hide in its own holes until one day it is tempted out by something unexpected, perhaps by the dynamism of the labyrinthine nightmare, as B. would have put it. I don t really know what B. intends. Have a somewhat dark suspicion all the same that it may have something to do with chance. At least with parts that one cannot 11

7 Associationer Stundars museum och kulturcentrum MDF, järnoxidpigment, akryl, järn MDF, ferrit oxid pigment, acrylic, iron att göra. Åtminstone med delar som man inte riktigt kan kontrollera. Till exempel att konstnären B. lätt förväxlas med en hel rad andra initiala B:n, kan till och med förväxlas med den onämnbare hos Beckett, den som finns närvarande i allt men framför allt i språket, i dessa ständiga omtagningar. Eller borde vi kanske se det som en serie omvinklingar av språket? Inget är ju i sak egentligen möjligt att upprepa. Detaljen och fragmentet uppträder i varje ögonblick med anspråk på att utgöra ett helt, så att säga med anspråk på en egen helhet av närvaro. Fragmentet blir det fönster som möjliggör helhetens närvaro. Helheten existerar endast genom sina fragment. Är då B(okstaven) ett språkligt fragment? Även i korsordets form och uppenbarelse? Knappast i B:s version av korsord. I hans version är det snarare ordet som ges betydelsen av fragment, inte bokstaven. Varje fragment utgör en slags förståelsens strängar för medvetandet att klamra sig fast vid, horisontella såväl som vertikala strängar. Strängarna framkallar i dessa mötesplatser B(okstaven) mera som en visuell tillflyktsort än som fragment. Återigen: De horisontella begreppen Abstand och Liebe korsas i bokstäverna A. och E. av det vertikala begreppet Abends. Frågar mig: hur gå vidare från denna punkt? Från en plats som mera liknar ett hål än någonting annat. Kanske handlar det om att bromsa själva språkets framfart, dess really control. For example, that the artist B. is easily mistaken for a whole series of other initial Bs, can even be mistaken for the unnameable in Beckett, that which is present in everything, but above all in language, in its constant repetitions. Or perhaps we should see it as a series of declinations of the language? Nothing essentially is actually capable of being repeated. The detail and the fragment emerge in each moment with pretensions to constituting a whole, so to speak, with pretensions to having their own totality of presence. The fragment becomes the window that makes possible the presence of the whole. The whole exists only through its fragments. Is the B(okstav) [letter] then a linguistic fragment? Including in the form and vision of the crossword? Hardly in B s version of crosswords. In his version it is the word that is given meaning by fragments, not the letter. Every fragment constitutes a kind of filament of understanding for consciousness to cling on to, horizontal as well as vertical filaments. In these meeting places the filaments evoke the B(okstav) [letter] more as a visual refuge than as fragment. Once again: The horizontal concepts Abstand and Liebe intersect in the letters A. and E. with the vertical concept Abends. I ask myself: how can I go on from this point? From a place that resembles a hole more than anything else. Perhaps it is a matter of slowing the advance of language itself, its speed and almost imperative position? It may be that there are no roads 13

8 hastighet och närmast tvingande position? Möjligen är det så att det inte finns några vägar som leder bort från denna otyglade punkt i tillvaron - den onämnbares punkt. Och till vad nyttar det att söka förstå en punkt som så uppenbart svingar sig ur förståelsens grepp? Reduceras inte då allt tillbaka till sin ursprunglighet, till punkten för själva valet av ord, begrepp och bokstäver, till horisontalen och vertikalen, till något som närmast liknar ett slags talmystik? En talmystik som likt en strömmande flod ofrånkomligen famnar allt i sina starka virvlar. Vad kan då sägas? Återstår att tala om stumheten, om B(okstaven), om betydelsen av reduktionen och de apokryfiska labyrinterna. Inomhusrummet. Jag måste för ett ögonblick återvända till detta rum (som hade jag en gång berört det). Bokstaven och de tillskrivna värdena kvarstår, men mötet handlar om något annat. Nu handlar det inte om att låta bokstaven som form och vikt möta jorden för att framkalla det jordiska motståndet - som B. skulle ha uttryckt det - utan nu handlar det om ett gallerirum, en serie smäckert ståtliga podier på vilka de av stål smidda och svetsade bokstäverna tillåts vila. De ger närmast intryck av reliker, överblivna element från en civilisation som inte längre låter sig dyrkas upp genom språket. Trots, eller kanske på grund av, att det är språkliga that lead away from this uncontrolled point in existence - the point of the unnameable. And what good is it to try to understand a point that so obviously vaults beyond the grasp of comprehension? Is everything not then reduced back to its origins, to the point of the very choice of words, concepts and letters, to the horizontal and the vertical, to something that most closely resembles a kind of number mysticism? A number mysticism that like a flowing river inescapably encompasses everything in its powerful eddies. What can be said then? What remains is to talk about muteness, about the B(okstav) [letter], about the meaning of reduction and the apocryphal labyrinths. Interior space. I had to return to this space for a moment (as though I had once touched it). The letter and the ascribed values remain, but the encounter is about something else. Now, it is not about having the letter as form and weight meet the earth in order to arouse earthly resistance - as B. would have put it - rather, now, it is a gallery space, a series of slenderly impressive podiums on which the forged and welded steel letters are left to stand. The closest impression is one of relics, leftover elements from a civilisation that can no longer be unpicked through language. Despite, or perhaps because of, the fact that it is linguistic fragments that are being heroized, we immediately notice its claims on the whole space, a space devoid of people. Only in language can the human being engender their own truly significant sculptures, sculptures 15

9 Rakennemuutos Strukturomvandling Vaasan taidehalli Vasa konsthall ved wood fragment som heroiseras blir man omedelbart varse dess anspråk på hela rummet, ett rum tömd på människan. Endast i språket kan människan föda sina verkligt betydande skulpturer, skulpturer med återverkan långt utanför de estetiska ramarna, kunde B(euys) ha sagt. Men språket och bokstaven är helt skilda världar och bokstaven har B. aldrig berört. Bokstaven är språkets broms. I ett annat rum, mera av den inre ordningen, men ännu berörbart: ett rum av det ej belägrade slaget. I detta rum, i vilket man kan möta bokstaven skulpterad i midjehöjd, fortfarande av stål och av det smidda slaget, i detta rum med outsäglig takhöjd kan man ibland urskilja avsikten (viljan) som en alldeles särskild beståndsdel, en del av riktningen vid sidan av allt detta korsande av horisontaler och vertikaler - i detta rum kan man möta en känsla som slutligen inte vältrar eller gör sig egendomligt närvarande; detta rum är nedsänkt i en annan dramaturgi. En annan spelplan öppnar sig. Inte lika bunden och ängslig för vad som kan finnas bortom bokstaven och korsandet, till och med bortom de apokryfiska labyrinterna. I detta rum existerar ett här som vore även bilden av här närvarande, på plats alldeles oavsett geografi: Berlin eller Nykarle- By eller Bayern spelar ingen roll, de vilar alla i samma immateriella geografi. Städer är bara ett slags levande själsliga organismer innewith repercussions far outside the aesthetic framework, as B(euys) could have said. But language and the letter are quite distinct worlds, and B. has never touched the letter. The letter is the brake on language. In another room, more of the interior order, but still tangibly: a room of the non-beleaguered kind. In this room, where we can find the letter sculpted at waist-height, still of steel and of the forged kind, in this room with its inexpressible ceiling height, we can occasionally make out the intention (the volition) as a thoroughly distinct constituent, a part of the direction alongside all this intersecting of horizontals and verticals - in this room we can encounter a feeling that ultimately does not flow out or make itself peculiarly present; this space is immersed in another dramaturgy. Another playing board opens up. Not as constrained and uneasy about what might exist beyond the letter and the intersection, even beyond the apocryphal labyrinths. In this room there exists a here that was also the picture of being present here, in place totally irrespective of geography: Berlin or NykarleBy or Bavaria, it is of no consequence, they all reside in the same immaterial geography. Towns are only a kind of living mental organisms that reside within the human being. The town does not have its own substance, but moves around with the person. People don t move to this town or that, but carry their own towns with them wherever they go. The town is actually - not totally unlike the letter 17

10 boende i människan. Staden äger ingen egen materia utan flyttar med människan. Människan flyttar aldrig till den eller den staden utan hon bär sina städer med sig varthelst hon beger sig. Staden är egentligen - inte helt olikt bokstaven - en plats som inte existerar utanför människan. Staden är människans bild, hennes verkliga porträtt. Konkretion uppfattas ofta som en universalsubstans för sanningen, som vore konkretion synonym med diagonalen, den väg eller möjlighet som horisontalen och vertikalen aldrig kan realisera. Men är då inte konkretionen även den en ren fantasi, lika obesudlad av realitetens uppenbarelse som allting annat av allt detta som kallas människan? Är inte konkretionen liksom bokstaven hennes egen uppfinning? Eller är det så att vissa B(etingelser) serverats henne: Abstand, Liebe, Abends? Roland Spolander 18 - a place that does not exist outside of the human being. The town is a picture of the human being, the person s real portrait. Concreteness is frequently thought of as a universal substance for truth, as though concreteness were synonymous with the diagonal, the road or the possibility that the horizontal and the vertical can never realise. But is it concreteness not also the one pure fantasy, as unsullied by the vision of reality as by everything else in all this that is called the human person? Is concreteness not, like the letter, the human s own invention? Or is it the case that certain B(etingelser) [conditions] are served up to this human being: Abstand, Liebe, Abends? 19 Roland Spolander

11 20 21

12 Albert Braun 1958 född i Vilseck, Tyskland, studier vid Hochschule der Künste Berlin West, fr.o.m lektor Impressum Imprint vid Svenska Yrkeshögskolan Institutionen för bildkonst, media och design i Nykarleby, Finland, bor och arbetar i Nykarleby 1958 born in Vilseck, Germany, studied at the Hochschule der Künste Berlin West , since 1988 lecturer at the Text Swedish Polytechnic Department for Fine Arts, Media and Design in Nykarleby, Finland, lives in Nykarleby Separatutställningar Roland Spolander, professor i konsthistoria vid Umeå universitet, prefekt för i urval Selected solo exhibitions Festspillene i Nord-Norge, Harstad (N); Trondhjems Konsthögskolan i Umeå, konstnär, bor i Umeå (S) Roland Spolander, Professor of Kunstforening, Trondheim (N) 1998 Monument - Denkmal, Pohjanmaan museo Österbottens museum, Vaasa Vasa (FIN) 1997 Art History at Umeå University, Director of Academy of Fine Arts Umeå, artist, lives in tm-galleria, Helsinki Helsingfors (FIN); Hydrokultur Wachstum Kontrolle, Oberpfälzer Künstlerhaus, Schwandorf (D) 1996 Joseph Umeå, Sweden Beuys - Albert Braun, Pohjanmaan museo Österbottens museum, Vaasa Vasa (FIN) 1995 Finnland-Institut in Deutschland, Berlin (D); Black-White, Galerie Hammer + Herzer, Weiden (D) 1993 The Future of Memory, Progetto Civitella d Agliano, Översättning Translation Civitella (I); Schwarz-Weiß-Mustaa-Valkoista-Black-White, Tikanojan taidekoti Tikanojas konsthem, Vaasa (FIN) 1992 Motiv, Michael Garner Thema: Malerei Grafik Skulptur, Galleri Brage, Umeå (S); Associationer, Stundars museum och kulturcentrum, Solf Sulva (FIN) 1991 Rakennemuutos Strukturomvandling, Braun & Strengell, Vaasan taidehalli Vasa konsthall, Vaasa (FIN) Grupputställningar i Grafisk form Graphic Design urval Selected group exhibitions 2001 ad lib. trans-art, Trondheim (N) 2000 Zwischen Wasser, Kulturforum, Kunstverein Schloss BÜRO WILHELM. Amberg (D), Plön, Plön (D); Bild Form, Pohjaanmaan museo Österbottens museum, Vaasa Vasa (FIN) 1999 By Side Sidewalk, Vaasa Vasa (FIN) - Umeå (S) 1998 The bible of networking, Sali Gia Gallery, London (GB), P-House Gallery, Ebisu, Tokyo, The Art Center, Fotografier Photographs Art & Culture Foundation Seoul, Korea; Syner Sights Näkyjä, Knipnäs f.d. mentalsjukhus, Ekenäs Tammisaari (FIN) Albert Braun annual exhibition of the Finnish Artists Associations, Hyvinkään taidemuseo, Hyvinkää Hyvinge (FIN); Südwest LB Druckgrafik Kunstpreis, Stuttgart (D) 1996 Wegbegleiter, Galerie Hammer + Herzer, Weiden (D); Umedalen Skulptur 96, Galleri Stefan Tryck Printing Andersson, Umeå (S); 11. Deutsche internationale Grafik-Triennale 96, Kunstverein Frechen, Frechen (D); Muutos Förvandling, Frischmann Druck & Medien, Amberg (D) regional exhibition for Fine Arts, Österbottens museum, Vasa (FIN) 1995 Menschenbilder, 2. Lucas-Cranach-Preis für Grafik, Fränkische Galerie, Kronach (D) 1994 fünfundneunzig, Künstlerhaus Lauenburg (D), Künstlerhaus Dortmund (D); Braun, Uplaga Number of copies 22 Brüning, Drechsler, Ludewig, Regler, Stadtmuseum Amberg, Amberg (D) 1993 Buch und Kunst - Kunst und Kalender, Art Fair, Kulturforum Villa Oppenheim, Berlin (D); Young Finnish Art, Västerbottens konstförening, Umeå (S); 55. annual exhibition of the Finnish Art Associations, Keravan taidemuseo, Kerava (FIN) 1992 regional exhibition for photography, Pohjanmaan museo, Mark Luther Verlag, München Vaasa (FIN); Näkökulma Synvinkel, regional exhibition for Fine Arts, Seinäjoen taidehalli, Seinäjoki (FIN) Konst i det offentliga ISBN rummet Public Artworks Svenska Yrkeshögskolan Roparnäs, Vaasa (FIN) Swedish Polytechnic Roparnäs, Vasa FinnFemFel-projekt FinnFemFel-projects 2002 trans-art-finnfemfel, trans-art, Trondheim 8 (N) 2001 Not Oreste 4 Summer Albert Braun Residency, Montescaglioso (I); Meeting point, Platform, Vasa (FIN); Le Tribù dell Arte (OresteProvisions), Galleria Comunale d Arte Moderna e Contemporanea, Roma (I) 2000 Because I m worth it (luftsymposium), Gummeum im Raitenbucher Schloss, Med understöd av With kind support of Kallmünz (D) 1999 I d rather be fishing than going to an artshow, Gallerie Konstakuten, Stockholm (S); Kungspassagen (By Side FRAME Finnish Fund for Art Exchange Sidewalk), Vasa (FIN) - Umeå (S) 1998 Towards the better world (Karaoke Beuys), Künstlerwerkstatt Lothringerstrasse, München (D) Arbeitsstipendier Grants 1999 Svenska Kulturfonden (ettårigt) Swedish Arts Council of Finland (one year) 1994 Österbottens konstkommission (ettårigt) Arts Council of Ostrobothnia (one year) 1993 Svenska Kulturfonden (halvårigt) Undervisningsministeriet Ministry of Culture (FIN) Swedish Arts Council of Finland (half year) Nafög, Senat Berlin (tvåårigt) postgraduate stipend Berlin Hotel Avantgarde, Leipzig (D) (two years) Projektstipendier Project grants 2000 FRAME Finnish Fund for Art Exchange; Finsk-norsk-kulturinstitutt 1999 Galleri Stefan Andersson, Umeå (S) Kulturfonden för Finland och Norge Arts Council of Finland and Norway Svenska Kulturfonden Swedish Arts Council of Finland 1998 Undervisningsministeriet Ministry of Culture (FIN) Centralkommission Tack till alla som med stor hjälp har bidragit till planeringen och genomförandet för konst Arts Council of Finland Österbottens konstkommission Arts Council of Ostrobothnia (FIN) 1995 av de olika projekten. Thank you to everyone who has kindly taken part in the plan- Föreningen Konstsamfundet (FIN) Medlem i Membership of FinnFemFel; Platform; FV Vilseck Footballclub Vilseck; the Artists ning and realization of the project. Association of Finland Finnish Painters Union; SKV Artist in Residence 2001 Not-Oreste 4 Summer Residency, Montescaglioso (I) 2000 Oreste3 Summer Residency, Montescaglioso (I) Karl-Hofer-Gesellschaft, Berlin (D) 1999 NIFCA, Trondheim (N) 1995 STS, Grassina, Florence (I) 1993 Progetto Civitella d Agliano, Civitella (I)

13 24